Subscribe
Share
Share
Embed
I denna veckan diskuterar vi tal- och tonföreställning "Kunskapen, tiden och tryggheten" med gästerna Karolina Nyström och Micke Öijwall. Vi reflekterar över kunskapens roll i samhället, informationströtthet och hur musik kan förmedla viktiga budskap. Föreställningen blandar tal och musik för att utforska spänningen mellan "jaget" och "vi:et" i vår tid.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag Kunskap. God morgon, Bodil.
Bodil:God morgon, Jonas.
Jonas:Idag sitter vi återigen på verandan för tredje podden I rad.
Bodil:Vi
Jonas:har fullt upp, helt enkelt. Men det är något väldigt speciellt idag, för vi är inte själva. Vi får säga varmt välkomna till våra gäster. Karolina Nyström, välkommen.
Karolina:Tack så mycket, Jonas.
Jonas:Och Micke Öjvall, välkommen. Tackar, tackar. Bodil, varför sitter vi fyra på verandan idag?
Bodil:Det beror på det vi ska göra ikväll.
Jonas:Vad ska vi göra ikväll?
Bodil:Ikväll ska vi göra en föreställning på temat kunskapen, tiden och tryggheten. Vi ska göra det inför publik och vi upplever nog allesammans att det är en sorts provföreställning men vi vågar ändå göra den. Och premiärnävarna står här I rummet och skallar lite grann.
Jonas:Ja det är härligt. Föreställningen kunskapen, tiden och tryggheten. Micke, hur blev det så här I maj månad? Kan du berätta eller I bakgrunden?
Micke:Det här var väl en effekt egentligen utav att vi har ju pratat om att göra någonting tillsammans väldigt länge. Du och jag. Alltså I år och år och år och sen så har ju det ena givit det andra och dina kontakter med Bodil och känslan av att vi vill göra någonting I bandformat. Och så kom det fram till att vi nog borde göra en föreställning om någonting som var väldigt viktigt och väldigt angeläget. Och så kom det en bok med samman, en gul fin härlig bok.
Micke:Sån tur att kunskap
Bodil:fint att kunskap finns.
Micke:Och sen var du och jag I Helsingborg ett par dagar och satt och funderade på vad det här skulle bli. Och nu är vi
Jonas:här.
Bodil:Däremellan kom ni hem till mig och hade huvudet fullt av era utvalda melodier och era utvalda texter och så började vi planera lite grann.
Jonas:Precis. För du har gjort det här förut Bodil. Föreställningen är ju en musik och talföreställning. Tal och tonföreställning. Du har gjort det tidigare.
Bodil:Ja det är väldigt speciellt. Om man tar varannan musik och vartannat tal så ändrar sig publiken. Publiken öppnar upp på ett sätt som man aldrig kan se under en vanlig föreläsning. Det är det ena och det andra. Jag själv ändrar mig.
Bodil:När jag står för det här talet så kan jag inte låta bli utan jag går ju in I musiken som är mellan mina talade delar. Och så kommer jag på annat och hör annat och ser annat I publiken. Och jag tycker att vi kommer varandra närmare oss som människor. Både ni I bandet och jag, men också vi tillsammans, relativt publiken. Ni får känna ikväll.
Jonas:Ja det ska bli spännande. Vi får väl börja någonstans här med titeln Kunskapen, tiden och tryggheten. Vad tänker man? Vad lägger vi in
Bodil:I den tiden? Det är egentligen bakgrunden både till boken och Uppdrag och kunskapssatsningen. Om vi inte vågar lita på att det finns sanningar och att det finns kunskaper och att vi kan dela dem så blir ju tillvaron väldigt farlig. På alla möjliga sätt. Existentiellt farlig, den blir socialt farlig, den blir kulturellt farlig.
Bodil:Och så kommer det här till med tiden att min upplevelse är, och det har vi pratat om innan I podden, att människor är så oändligt trötta för närvarande. Bland annat för att de inte vet vad de kan lita på. Det är svårt att veta vem man kan lita på. Men när man inte vet vad man kan lita på av allt det som surör då uppkommer det någon märkvärdigt trötthet och det är väldigt svårt att tränga igenom den.
Jonas:Jag tänker också på, ja precis. För man pratar ju också om det här med nyhetsrapportering och sånt där. Det har vi ju pratat om allihop med varandra någon gång att Man orkar inte riktigt ta emot allt det här negativa.
Bodil:Av den enkla anledningen att det är så lite vi kan göra åt det. Alltså att passivt konsumera andras olyckor och bara veta att de sker. Det är inte bra tror jag för människan.
Micke:Är ju oerhört dränerande. Jag vet att man sitter hemma nån gång I lugn och ro hemma I soffan och så kommer nyheterna. Det kan ju verkligen göra att både jag och familjen Vi är trötta, vi byter kanaler. Man vill ju hålla sig uppdaterad. Man vill ju vara med I sin samtid.
Micke:Men precis som ni säger, man orkar inte.
Bodil:Frågan är vad det är att vara med. För man är ju inte med, det är det jag vänder mig mot.
Micke:Nej precis, man är passiv I det. Och kan inte göra någonting åt situationen men ändå matas med de här budskapen. Det är dränerande, verkligen.
Jonas:Hur gör ni Carolina? Du jobbar inom skolan.
Karolina:Ja jag jobbar inom grundskoleverksamheten. Hur vi gör när vi tänker på kunskaptid eller lyssnande?
Jonas:Jag tänker på nyheterna. När vi växte upp så rullade man in en tv. Då kunde det vara Ingemar Stenmark eller Olof Palme. Eller så var det utbildningsradion. Eller nyheter liksom.
Karolina:Ja, nu är jag med dig. Nu för tiden så varje fredag. Alltså detta gäller åtminstone på mellanstadiet som är en spännande ålder när man är vetgirig och tycker att skolan kan vara lite kul fortfarande. Då tittar man på Lilla Aktuellt. Det är ett jättebra forum som är anpassat för barn I den åldern och där man tar upp både svåra och lättare saker.
Karolina:Men jag tänker att man vill lyssna, man vill veta. Men man behöver ju utrymme sen för att också prata och sätta ord på det. Så att det landar någonstans. Men jag tänker att man kan bli trött av att lyssna på saker som man har svårt att veta hur man ska hantera. Men man måste också lyssna.
Karolina:Sen behöver man tid att processa det och sätta ord på det och prata om det. Det gör de I skolan.
Bodil:Nu tappar jag namnet på programmet när jag tror det hette filosofiska rummet. Alltså den serie I BRB1 där de hade tagit in 11-åringar. Det är ungefär en månad sedan, lyssnade du på det? Då skulle 11-åringarna få formulera ett ord på hur de önskade sig framtiden. De började på det klassiska sättet att de skulle vara rika.
Bodil:Och så kom de på att det hjälpte nog inte så mycket. Men så fortsatte de med lite annat. Och vad tror ni det kokade ner till? De säger ut, elvaåringen, att det måste finnas något som är sant. Rekommendationen får ni lyssna på alla tillsammans.
Bodil:Men det är jättespännande, elvaåringar är väldigt speciella på vad de kan komma på. Det var ett riktigt spännande filosofiskt väglighetsprogram. Men det var de som hade haft sina utställningar och landade I att det viktigaste är att det finns nåt som är sant. Då kan alla det till nånting. Så kan man leva lycklig I alla sina
Jonas:Jag tänker att 11-åringarna är klokare än många av dem som har haft mer tid på sig.
Bodil:Du säger det.
Jonas:Bland annat algoritmerna, antagligen. Vi har ju en hel del om sanning och vad som är sant I föreställningen. Här har vi en rubrik, lögn och sanning. Och sen har vi låten sanning av Joakim Berg. Men en sak som jag tyckte vi Det finns ju en bild kopplad till föreställningen som jag tror vi har haft uppe den tidigare.
Jonas:Men berätta Bodil, det är ju en tavla som är målad med dina instruktioner.
Bodil:Jag fick skriva en liten kort text, han skrev en lapp och så fanns det en konstnär som tog fatt för detta och gjorde en tavla. Som innehåller egentligen bara orden me och vi. Men här gör det så att det speglar sig I en bard. Så att M kan ju bli ett w rent på andra hållet och då ser man me och vi. Och den här spänningen mellan me och vi Jag skulle ju inte vetat att jag finns om det inte hade funnits andra.
Bodil:Och på vice versa: Hur ska jag förhålla mig till alla de här andra? Det är ju där någonstans om kunskapen fallerar. Både på mänsklighetensnivå och på vanlig mellannivå. Om vi inte längre har överlappande kunskaper så störs hela den här me-WI-varianten. Och då blir det så lätt att det är egotrippad och att det enda som finns är att man måste skaffa sig pengar för då klarar man sig alltid.
Bodil:Och så är det ett fåtal som kommer på att det inte säkert räcker med det heller utan det kan behövas någonting annat. Men egentligen kan man säga att det är I det spänningsfältet som vi rör oss I föreställningen. Inkluderande då att demokratin I sig faller samman om vi inte kan beslutsunderlag med mera. Men jaget och vi:et.
Jonas:Vi kommer ju Ska vi berätta lite om programmet tänker jag? För det är nästan som titlarna avslöjar egentligen vad vi letar efter. Det ska titlar göra. Bra
Micke:grej.
Jonas:Vi har ju tagit lite hjälp av Clas Eriksson I inledningen. Han är inte med personligen men han är med som person inspelad. Där börjar vi med att prata om skolan, NI och AI. Det är introduktionen till det
Bodil:hela. Sen
Jonas:kommer vi till en specialskriven låt som heter Sjung som är skriven av Martin Joneskär med arrangemang av alla tiders. Carolina du är ju vår vokabulär. Vad tänker du om den låten som Martin har skrivit?
Karolina:Det var roligt för att jag tänker hela bygget som började med att Bodil och ni pratade kring olika låtar som ni hade plockat fram och hur hon hittade en väg in mellan de här låtarna. Men så behövdes det någonting annat och det känns jättekul att den är specialskriven och hon får inleda hela den här föreställningen. Den heter Sjung som jag säger på vår västerbottniska. Hela sången känns som att den vill här kan man tolka fritt. Det är ju så när man har en publik sen också att vi vet inte vad de hör när vi talar och sjunger.
Karolina:Men jag tolkar den här sången som att alla människor har en röst som är viktig att använda. Att alla har en sång och ett liv som är värt att berätta. Att det är viktigt att hitta ett sätt att sjunga sin sång. Det kan man göra på olika sätt genom att göra saker eller säga saker. Men att det är viktigt att släppa ut sin sång och den kan handla om sorg och tvivel och den kan handla om livet men att man vill ge en kanal till livets sång på något sätt.
Karolina:Så tänker jag med sången sjung. Sen tänker jag samtidigt att det är det här vem tolkar och vad berättar det här för någon annan. Bodil brukar säga också att han bara pratar.
Micke:Det är
Karolina:viktigt att prata men det är också någon som lyssnar som ska tolka det som sägs och ibland är det dravel och ibland kanske man hittar någonting där. Ett korn av något fint. Men själva sången tänker jag är att alla har en sång och den är värd att sjungas.
Micke:Så att de kan lyssna.
Bodil:Det blir så vackert. Så då får man tänka på en liten strof av Harry Martinson: Var finns klartexten? Det är den jag söker. Den som stämmer men ändå ger sång. Det räcker inte med att det ska stämma, det ska ge sång också.
Jonas:Ja det blir ett eget sätt att transportera sina tankar. Musiken är ju.
Bodil:Och en stämning.
Jonas:Inte minst.
Micke:Sen tycker jag det ska bli väldigt spännande ikväll för Martin kommer ju ikväll. När han presenterar den här sjung för oss hemma I sin soffa med en akustisk blir den ju tolkad av honom naturligtvis. Och sen har vi ju arrat upp den. Så den är ju en liten bit ifrån hans original.
Bodil:Då är
Micke:jag väldigt nyfiken på hans tyckande kring det och hur han kommer att reagera.
Jonas:Vi får se om han sitter kvar.
Bodil:Det betyder ju att vi har två upphovsmän I publiken också. Vi har Mathilda som står på torsdag bakom tavlan med Mioi. Så vi har mycket att vara nervösa för.
Jonas:Vi får hoppas att vi förvaltar deras förtroende på ett bra sätt.
Micke:Det gör vi.
Jonas:Vi tar oss vidare genom rubrikerna. Länge har vi sen. Gemensamt uppror blir en Det låter ju
Bodil:Där går jag in efter att det var så länge sen. Och säger att det är så länge nu som vi har hållit på och låtit oss malas ner I kunskapsförakt. Och min uppror här det räcker nu. Konstrerar inte inledningen. Men det räcker nu.
Bodil:Nu kan vi inte hålla på så här längre.
Jonas:Och sen vänder orkestern tillbaka här till en svensk textbearbetning av Martin också på This is not Amerika av David Bawee och Path Mezini Group. På svenska blir det drömmen om Amerika.
Micke:Just nu.
Jonas:Det har man ju haft än. Det är man ju uppvuxen med väl? Att I USA där det alltså är så stort och så modernt. Möjligheternas land. Ja, verkligen.
Jonas:Den bilden har väl förändrats något kanske?
Bodil:Den har väl varit föränderlig hela tiden för det är ju olika generationer som har olika bilder av Amerika. Men mycket har ju varit framgångsland. Det är
Micke:så spännande. Jag jobbar ju på en folkhögskola och vi pratade för en liten tid sen om det här med att det var en femtedel utav Sveriges befolkning som emigrerade till USA. Och bara få in den tanken att det är så många människor från ett oerhört dåfattigt land som drog för att hitta möjligheter till ett annat liv. Det är jättesvårt att förstå. Men då var ju det verkligen möjligheternas land.
Jonas:Jag tänker på hur det har förändrats när man har, nu har ju inte det här med virtuell verklighet slagit igenom så stort tror jag med att man, eller förstärkt verklighet att man tar på sig glasögon och går in I miljöer. Men ändå är det någonting med det här med att vi har så mycket information om saker och ting. Jag minns vi skulle åka till New York. Caroline hade bott där och pluggat. Vi tyckte det var så stort.
Jonas:Vi hade varit där och jobbat både Caroline och jag. Så skulle vi åka dit med barnen första gången. Vi var så laddade för att det skulle vara så häpnadsväckande för dem. Jag minns ju första gången jag stod där ensam på en gata och väntade på min nya kollega och man kände sig vilsen och tittade upp. Jag tror inte barnen titta upp utan att vi fick be dem titta upp.
Jonas:Då tittade de och så här: Jaja, det är ungefär som jag föreställt oss. Tiderna har förändrats helt enkelt. Det var en liten utvärdering. Sen kommer vi in på ett tema som heter lögn och sanning.
Bodil:Det kan väl tala för sig själv?
Jonas:Det kan det. Och då kommer vi att svara I musiken med Jag vill allt och en låt som heter Sanningen av Petra Marklund. Sen går vi vidare med att underminera ett samhälle.
Bodil:Där går jag in på inte bara vad det gör mellan individen och samhället om vi har för mycket lögner inblandade och för lite sanning utan vad gör det med samhället själv? Vad gör det med institutionerna? Vad gör det med demokratin? Vart pekar detta? Kan man ett samhälle utan att kunskapen är accepterad, respekterad och används?
Bodil:Hur skulle vi kunna revidera om vi inte hade något att revidera mot? Skulle vi kunna göra beslutsunderlag om vi inte tar på fakta. Det är en lång rad. För att föreslå också myndigheten för kunskapsskydd och beredskap I analogi med myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Jonas:Den är bra. Om kunskapen försvinner. Ja, det skulle
Bodil:de göra istället för om kriget försvinner. Och det kan ju vara en fundera på: Hur skulle din dag sett ut hittills om kunskapen hade försvunnit? Vad hade vi kunnat göra överhuvudtaget? Alltså, så oerhört mycket som vi har runt omkring oss som är baserat på kunskap.
Micke:Visst är det så.
Bodil:Ingen finns kvar som kan reparera det. Bara samma sak. Snacka om bristande underhåll.
Jonas:Ja, det är inte bara järnvägarna som behöver ett lyft, kan vi lugnt säga. Vi kommer att sjunga vidare om att aldrig vara ensam. Alltid ensam. Vi kommer också prata om att det finns. Det tycker jag är en rolig titel.
Bodil:Den är existentiell, så det stänger också. Vad är det som existerar?
Jonas:För du brukar säga: Nu pratar vi om det som finns. Det är ett väldigt fint begrepp. Vi pratar ju gärna väldigt mycket om när vi går upp I betydelsennas värld istället för att vara I verkligheten. Ja. Det kommer vi att sjunga om.
Jonas:Vi kommer också att sjunga om tid. Vi ställer upp sekunder på rad.
Micke:Och skjuter av.
Jonas:Ja, precis.
Karolina:Ja, vad är det? Men jag tycker om att det finns en ren titel, Tid. Du pratar om tiden, mycket också Bodil. Jag tänker också att saker måste få ta tid. Nu tänker jag på hela föreställningen hur den växlar mellan musik och tal.
Karolina:Och musik och tal. Att det blir en alltså för de som lyssnar att det också blir ett sätt att hinna tänka efter eller att man blandar olika typer av uttryck, ger tid att det hinner landa också. Jag tänker en konsert, man kan gå in och lyssna och lyssna men man hinner inte stanna upp. När du talar efter musiken, jag tycker att det ska bli så spännande. Just tiden, att vi behöver tid för att kunna höra det som sägs och för att kunna processa det.
Karolina:Att det inte ska vara så bråttom.
Bodil:Medan du berättar detta så tänker jag på att ja och jag vet fortfarande inte riktigt hur långa mina talade delar kommer att vara.
Karolina:Det blir spännande.
Bodil:Det blir rätt spännande
Karolina:att se
Bodil:hur lång den här provföreställningen blir.
Jonas:Utan nu stämmer det inte sju komma två två två här på det här. Nej nej nej nej. Det
Bodil:kan du glömma, det får du skön
Jonas:av I ett uppdrag.
Karolina:Det ser jag fram emot. Och också att du sa I går när vi genrepade lite försiktigt att det här vet vi aldrig var det landar. Det händer nya saker hela tiden som påverkar vad du berättar.
Bodil:Det kommer ju då I framför allt nästa punkt på det här schemat efter att ni har sjungit om tid. Så tänker jag I kväll sig att jag tror att den här kusliga utvecklingen som har varit I 10-tjugo år kring kunskap Jag tror att jag har kammat hem tillräckligt många tecken. Så jag tror att jag vet att det har börjat vända. Och det är en oerhört spännande tanke när man får den spaningen I huvudet. Och det kan hända att jag har fel kärabord och som du brukar säga.
Bodil:Men jag tror än så länge att jag har rätt och jag tänker gå ut med dem ikväll I föreställningen.
Jonas:Och det ser vi fram emot. Jag tänker att det är någonting med det här med hoppet också. Bara att vi får höra det som du sa innan så börjar man ju själv leta.
Bodil:Jag räknar med att få in många tecken som andra har observerat så att vi kan hjälpas åt.
Micke:Lite som att leta vårtecken.
Bodil:Ja, precis. Som att leta vårtecken. Det är kul.
Micke:Ja, det är kul. Härligt.
Bodil:Så den punkten heter Tiden och ljusningen.
Karolina:Hoppfull.
Jonas:Vi svarar på det med att sjunga Hör Vargen här. Hur fick vi ihop
Bodil:det här? Det var ni som gjorde det, inte jag. Men den gillar ni ju, Hör Vargen.
Jonas:Ja, Eva Dahlgren, jag tycker den är fantastisk. Och likadan taxi som kommer sen. Det finns ju ett språk hos Eva Dahlgren som öppnar upp huvudet på något vis. Hon tar ju med henne in I något större rum med sina egna tankar, än vad man klarar själv många ungar.
Micke:Jag har fastnat I en mening I vargarna där du öppnar Caroline med att sjunga: Det får man ändå medge till den giriges försvar. Är inte första raden? Den där har fastnat och jag vet inte riktigt hur jag ska tyda det här. Men den sitter benhårt fast den är.
Jonas:Hon skriver fantastiska texter. Sen kommer vi att summera det här med ett parti som heter Kunskapen, tiden och tryggheten. För att sen avsluta med Bokaasers orkester, Bo Sundström och David
Micke:I Finland?
Karolina:Nu förstår jag inte.
Jonas:I Finland. Det är en låt titel. Jag tror att han gjorde en skiva som var väldigt poppis som man lyssnade mycket på.
Micke:Jättehärlig, men den är till år den kommer nu. Hur gammal är den nu?
Jonas:Det är länge sen. Jag har hittat allt I en blå container. Nej!
Karolina:Jag har inte alltid
Jonas:tänkt sig. I en blå container fann jag dig eller om du fann mig.
Bodil:Och jag sitter här och tänker på att innan ni kommer till att ni aldrig kommer att dö, det vill säga att vi aldrig kommer att dö, så har jag faktiskt slutat med att säga att när renässansens människor kunde knyta ihop sin kunskap med kunskapsarvet från antiken som de hade varit av med I tvåtusen år så vore det väl katten om inte vi skulle kunna överbrygga de tjugo år tillbaka då faktiskt kunskapen hade ett gediget värde överallt I samhället. Om vi dessutom får medvind va? Kan du tänka dig så? Vilken trump vi har på hand? Det är bara att göra det.
Bodil:Ja precis.
Jonas:Avanti. Uppåt framåt.
Micke:Och tänk om att få vara I stormtuppen som för det här framåt. Ja det är stort. Stort ska man vara.
Jonas:Jag ställer en öppen fråga till församlingen här. Hur hoppas vi att föreställningen påverkar publiken? Vad vill vi att de ska upplevt? Har vi några förhoppningar? Eller farhågor?
Bodil:Jag vill att somliga ska le lite inåt vänta. Och inte vilja prata med oss överhuvudtaget. De ska bara le lite inåt vänta så ska de på något sätt markera att arbete pågår där inuti. Andra kommer att vara väldigt explosiva och kommer att fäst sig vid någon detalj och vilja ställa en massa frågor. Och vi kommer att vara jättetrötta efter denna anspänningen.
Bodil:Och anstränger oss att se ut att vi är professionella och vi kan svara på allt och vi är jättepiggiga och så där. Men vad vi kommer att orka uppfatta det vet jag inte. Vad tror ni som har mer erfarenhet efter musiken?
Karolina:Efter musiken? Jag tänker precis som du att det finns en del som är väldigt explosiva efteråt och vill prata och en del som förhoppningsvis ler inåt vänt. Men jag hoppas också att det ska bli många som är sugna på mer. Att man också, jag tänker att det kanske kommer människor som inte är vana att lyssna på det talade språket på det sättet. Men att det blir en helhet som gör att man blir intresserad av att veta mer och att man kanske kommer att leta upp mer och fler tankar kring det här.
Bodil:Fantastiskt, om du har rätt?
Karolina:Ja det hoppas vi.
Micke:Ja men precis. Det är som du säger att leta efter de där tecknen. Vara öppen för att se de här sakerna. För samtidigt måste man ju få inspirationen till det någonstans.
Bodil:Jag uppfann nu ett nytt ord. Vi måste ju vara teckenhjälpare. Vi är teckenhittar och teckenhjälpare. Alltså hjälpa fram tecken. Tecken kommer.
Bodil:Tecken kommer inte ur ingenting de heller.
Jonas:Jag fick ett mejl som jag tror jag skickade vidare till dig Bodil, en gammal kamrat. Han sökte samverkan här för det är ett företag som vill starta en nyhetssajt kan man väl säga. För bara goda nyheter.
Bodil:Det har det funnits än I Göteborg. Jag svarade aldrig på det. Men jag är intervjuad för länge sen flera gånger av en journalist från Göteborg som bara publicerar regelbundet för goda nyheter.
Jonas:Och den finns kvar? Den har kommit som papperstidning nu?
Bodil:Ja, det gjorde
Jonas:den på den tiden. Här tror jag det är en redaktion som tänker sig att det ska vara algoritmer som jobbar för det. Som triggas av det som är positivt utvecklande som fler kan glädje av. Det tyckte jag var ett bra tecken I tiden. Vi ska ju ner och förbereda oss.
Jonas:Vi har ju ett fullt schema idag. Jag tror inte det blir så mycket längre podd än så här idag.
Bodil:Det var väl mycket?
Jonas:Ja, jag tycker att tiden gick fort här.
Micke:Är ni alltid så här informativa I era poddar? Jag har lyssnat på några avsnitt och nu kommer det ju en massa saker som ska göras redan ikväll men jag menar ni pratar ju om livet och samtiden I stort.
Bodil:Alltså vi väljer ju icke för något utan vi tillåter hur detta är ett litet avbrott. Vi gjorde en bildningspodd förra gången när vi ska göra en bildningspodd nästa gång. Där vi riktar in oss på skillnader och likheter mellan begreppen bildning och kunskap. Och hur ömsesidigt de beror på varandra och också handlar om människosynen. Det som skiljer ut det här är att vi faktiskt ska göra det.
Bodil:Det här finns ikväll. Ikväll kommer det att bli gjort. Till skillnad från mycket annat som vi bara kan tala om.
Jonas:Ja, och det kommer finnas kvar. Vi hoppas ju att vi kommer att fara runt med det här naturligtvis och träffa mycket människor. För där påverkar oss inte algoritmerna. Inte när vi är bara med varandra I ett rum på det sättet. Där har vi inte så mycket att säga till om I alla fall.
Bodil:Eller har vi ju underförstådda algoritmer I rummet?
Jonas:Vi har väl de naturliga algoritmerna. Vi ska gå på djupet här. Jag tänker att vi har inte spelat in den än. Men när vi sänder det här kommer låten sjung finnas som en liveversion. Vi avslutar alltid med musik.
Jonas:Så nu ska ni som lyssnar få premiärlyssna på en livetagning av Låten sjung från den första föreställningen. Och jag säger tack till er för att ni var med. Carolina Nyström, Micke Ivall. Tack. Tack Bodil.
Jonas:Citatet denna veckan blir: Tänk så många skäl det finns att sjunga kunskapens lov.
Karolina:En timme av hopp växer sig starkare En timme för oss då tycks allting vara lite vackrare. En själ och en kropp kan inte förklara