Madde har testat ChatGPT:s nya bildgenerator och lyckas både bli 15 år äldre och förvandlas till en night elf i Darnassus. AI:n verkar ha en förkärlek för rynkor, slitenhet och existentiellt mörker, särskilt när man försöker skapa kollegor i cowboy- eller clownformat. Sofia reflekterar över upphovsrätt, användningsområden och varför AI kanske borde hålla sig borta från plastikkirurgiska skönhetsideal.

Vi hinner också prata om CSS Naked Day, den 9 april, då webbutvecklare världen över plockar bort sina stylesheets för att uppmärksamma vikten av tillgänglighet och semantisk HTML. Resultatet? Osminkad webbnostalgi i Times New Roman och en påminnelse om att snygg design inte får ske på bekostnad av struktur.

Men framför allt: berättelsen om Davis Lu, en utvecklare som efter en omorganisation började plantera sabotagekod hos sin arbetsgivare. Allt från raderade användarprofiler till en automatiskt aktiverad kill switch när hans konto avslutades. Kodnamn som Hakai (förstörelse) och Hunshui (trötthet) visar tydligt vartåt det barkade. Företaget drabbades av krascher och förluster, och nu riskerar Lu tio års fängelse. Vi diskuterar om straffet är rimligt, varför ingen upptäckte det i tid och hur någon ens hamnar där – från missnöje till fullskalig vendetta.

Hur stor skillnad är det egentligen mellan ett oskyldigt påskägg i koden och en sabotagefunktion? Och är det alltid så dumt att lämna spår efter sig eller kan det vara nyckeln till att bli ihågkommen för rätt saker?

🤓 Svårighetsnivå: 1/5

🔗 Länkar:

💬 Ställ en anonym fråga eller insändare som vi kan ta upp i podden!

💌 Håll kontakten med oss:

Om du gillar podden får du gärna stötta oss genom att köpa vår merch, bli en Patreon, subscriba till podden eller skriva en recension!