Subscribe
Share
Share
Embed
”Vi behöver bygga tillbaka tilliten och möta människor där de är, i ögonhöjd.” Hälsomottagningen på Riastugan i Falun finns inte på vårdcentralen utan i Hela människans lokaler. Där kan personer som lever i hemlöshet få hjälp med sin hälsa och enklare sjukvård utifrån förutsättningar och behov. Samtal med Ulrica Strömgren, sjuksköterska Hälsomottagningen Riastugan, David Johansson, verksamhetschef Hela människan, Annika Olofsson, avdelningschef God och nära vård, Region Dalarna.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
Många gånger kanske en del av de här personerna inte ens söker vård förrän det är dags. Då ligger de på intensiv här.
Speaker 2:Vi vet också att det finns människor mellan stolarna. Vi förstår inte varför de ringer inte och varför hör de inte av sig.
Speaker 3:Jämlikhet, det är en av grunderna för svensk hälso och sjukvård. Men hur gör vi när tilliten sviktar Och när vi inte når personer som har behov av vård? Ett sätt är att regioner, kommuner och civilsamhället tillsammans har de mest utsatta. En sådan mottagning är hälsomottagningen RIA stugan I Falun. Så välkomna hit Ulrika Strömberg som är sjuksköterska vid hälsomottagningen I Eastugan, David Johansson som är verksamhetschef för Hela människan och Annika Olofsson som är avdelningschef för God och nära vård vid Region Dalarna.
Speaker 3:Vad kul att ni är här, välkomna!
Speaker 2:Tackar! Tack så mycket!
Speaker 3:Hör ni, det ska bli så spännande och viktigt att få höra om det arbete ni gör I Och jag tänker att vi börjar med att lära känna er lite bättre. Annika, berätta lite grann om dig själv. Vem är du?
Speaker 1:Ja, från början är jag en Stockholmstjej som flyttade till Dalarna etttusen niohundranittioett. Det har jag aldrig ångrat. Jag har jobbat I hälso och sjukvården I hela mitt yrkesverksamma liv. De senaste tjugofem åren kan man säga, som chef I olika befattningar. Jag biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi I min grundprofession.
Speaker 1:Men har SD jobbat både som verksamhetschef och första linjens chef både I primärvård, slutenvård och öppenvård under några år även I privatvård. Just nu är jag chef för avdelning God nära vård I Region Dalarna. Det är en avdelning I hälso och sjukvårdens stab där vi arbetar med ledningsstöd och mycket naturliv. Så det är jag.
Speaker 3:Åker du Vasaloppet? Gör man det om man bor I Dalarna?
Speaker 1:Ja, många gör det. Men jag har bara nöjt mig med halvbasen faktiskt. Det är
Speaker 3:inte så dåligt. Jag sa just det när vi skulle börja spela in att du och jag har våra vägar korsats en gång vi fått jobba ihop även om vi bor långt ifrån varandra. Det är roligt det här med att man möts I olika sammanhang och jag tror att det är några drivkrafter som för en samman att man har samma drivkrafter I livet. Det tror jag. Men David, du och jag har inte jobbat ihop och inte träffats tidigare så berätta för mig och för dem som lyssnar vem du är.
Speaker 4:Yes! Jag är uppvuxen I Brasilien och jag har mina sociala livserfarenhet genom att jag fick I uppväxt och få se mamma och pappa hur de jobbade. De åkte ut dit precis som missionärer. Pappa åkte från Sverige och Malmö från Norge och där fick vi vara med under många år och vi åkte fram och tillbaka till Sverige och så folk fick jag se det där och hur de jobbar och hjälpa andra människor på olika sätt med olika behov. I vuxen ålder fick jag ansvar för gatubarnsprojekt och förstånd och barnhem.
Speaker 4:Ja, där fick man se mycket och hjälpa till många utsatta på olika sätt. Sen flyttade du hem till Sverige för tjugo år sedan med min familj, fru och val och efter tid började jobba som företagare och sen fick jag se den här tjänsten för fyra år sedan. Inom Hela människan farum och tänkte att kanske återigen få jobba I det sociala. Så det, yes, då fick jag det. Det är en stor förmån att kunna vara här och leda den här verksamheten I Falu.
Speaker 4:Just det.
Speaker 3:Vad gör du på Hela människan om man tänker, vad är din roll? Du är verksamhetschef. Vad innebär det?
Speaker 4:Ja, det är ju som spinner I nätet och jag har kontakt med alla möjliga liknande. Vi har ju huvudmän. Det är tio olika församlingar I stan som är huvudvän till föreningen. Vi är ju en, ja, hjälper ju många på olika sätt och då är det den Så länge som vi orkar och kan fantasi eller kan hjälpa människor, då gör vi. I kontakt med kommuner, kontakt med olika event, matbutik och inom hela människan.
Speaker 4:Ja. Varför? Oin och sätt och vis.
Speaker 3:Verkar som ett stort mellanrumsarbete som vi säger när vi pratar nära vårdska. Men du var för dig tillbaka till Sverige. Varför valde ni att flytta till Sverige?
Speaker 4:Ja, vi tänkte mycket på våra barn. Framheres framtid och så där. Ja, det var en stor orsak.
Speaker 3:Halvvässan är den jord?
Speaker 4:Förlåt
Speaker 3:är halvvasan är den jord.
Speaker 4:Nej, nej, det är inte
Speaker 3:Det är väl den klassiska frågan ni alltid får, tänker jag. Ulrika, vem är du?
Speaker 2:Vem är jag? Jag är ju en kvinna på femtio år. Jag har jobbat också inom vården nästan hela mitt yrkesliv. Var klar med sjuksköterskeutbildningen etttusen niohundranittioåtta och sen dess har jag jobbat inom vården, kan man säga. Framför allt infektionssjukvård och primärvård.
Speaker 2:Vi har också, som David, jobbat inom mission via Evangelifrikyrkan utomlands. Vi har bott som familj både I Afghanistan och Egypten. Min man är miljö och vatteningenjör vilket har gjort att vi har kunnat jobba och valt att jobba utomlands. Vi har tre barn tillsammans. Vi bor här I Falun sedan tvåtusen ett.
Speaker 2:Jag har inte åkt Vasaloppet även om jag bott där så länge. Men jag åker gärna utför. Det tycker jag är trevligt. Jag gillar fart. I övrigt, vem jag är och varför jag jobbar inom sjukvården.
Speaker 2:Jag är väl en sån person som gillar att hjälpa på olika sätt. Är mån om relationer. Sista åren när jag har jobbat inom primärvården har jag jobbat som riskbrukssköterska. Det innebär att man träffar personer som kanske dricker för mycket eller använder droger på olika försöker stötta dem I att ge information på bra sätt. Det är lite kort.
Speaker 2:Det är väl jag.
Speaker 3:Du skvallrar också om att ni är på väg igen ut I världen I sommar.
Speaker 2:Just det. Nu ska vi prova en ny kontinent på att säga. Vi ska flytta till Nairoi, Kenya I juli. Då ska vi jobba där med utvecklingsfrågor.
Speaker 3:Jag måste ändå fråga Ulrika och David, vad tänker ni när ni ser på? Ni är ute I världen och så kommer ni tillbaka till Sverige. Var har vi styrkorna? De kanske är självklara, men var har vi också våra svagheter eller utvecklingspotentialen om ni ska jämföra?
Speaker 2:Det är en bra fråga. Styrkan är naturligtvis vårt sociala samhälle. Det är en jättestor styrka. Det kan också bli en svaghet där det är lätt att hamna mellan stolarna och det finns ingen brygga över. Där tror jag att vi alla ser, alla vi som sitter här kan skriva under I att är man inte tillräckligt stark att driva sin egen fråga då hamnar man gärna mellan stolarna och då är Det är svårt för en utsatt person att ta sig in eller inte ta sig in kanske, men att upprätthålla den bra kontakten.
Speaker 2:Jag vet inte, jag ska förklara det. Men det är både en styrka och en svaghet, tror jag.
Speaker 3:De starka institutionerna man på något sätt är uppbyggda för.
Speaker 2:Att man ska klara.
Speaker 3:Vad tänker du?
Speaker 4:Jag tänker på Vi gör ju Trygga samhället, Sverige. Och han tänker på visst. Men vi tänker mycket på oss själva. Det blir så mycket individvärdet. Hade vi en öppnade?
Speaker 4:Kunde vi titta mer åt sidan och se grannen på nästa, då tänkte jag att vi skulle vara mycket annorlunda. Kunde vi få ännu bättre.
Speaker 3:Det är verkligen det som vi har sett när vi har sagt att vi måste göra någonting åt vår välfärd så att den också är hållbar framåt och omställningen till nära vård att se att det är tillsammans mellan olika aktörer. Därför är ju ert sätt att jobba så spännande. Jag tänker om vi tittar på det här med relationen till nära vård. Annika, ganska självklar kan man ju tänka för du har ju också men berätta om din relation till omställningen och hur du tänker kring den och vad du gör.
Speaker 1:Som du säger, eftersom jag jobbar I hälso och sjukvårdens stab och leder en avdelning som också stödjer omställningen. Jag jobbar med det här varje dag, men det som är så spännande är att se att när man har gjort det här några år att se att nu börjar vi komma I ett görande på ett helt annat sätt än vad vi har gjort tidigare. Vi tog fram en strategi och färdplan som blev beslutad tillsammans med kommunerna tvåtusen tjugotvå. Vi jobbar utifrån den och vår avdelning som jag leder har både utvecklingsledare och projektledare som både stödjer vår strategi men utifrån det som överenskommelsen nära vård vill att vi ska göra. Just nu jobbar vi väldigt mycket med vårdplatser och undvik bara slutenvård.
Speaker 1:Mycket om samverkan och identifiering av patienter som kanske behöver sin vård närmare än vad som är nu. Vi har där också tagit fram ett verktyg, vårdkartan, där vi kan gå ner och identifiera patienter på personnummernivån.
Speaker 3:Det där är nåt jag ser runt om I Sverige. Just förståelsen för Ulrika var inne på det att vi människor är olika och vi behöver ju olika typer av tjänster av vården och också kanske hitta de sköraste, de som har stora behov och vi måste samverka. Det verkar vara någonting som är genomgående I många län idag. Ulrika, hur sker din relation till omställningen till nära vård ut?
Speaker 2:Jag kanske inte har haft en jättenära relation till det just I mitt arbete. Förutom att man har hört det kanske på nåt möte eller så där. Sätter på vårt intranät eller att det har kommit upp och att man har hört att det finns någonting som vi jobbar med. Men sedan har jag jobbat med mitt och försökt hitta mina vägar där jag behöver kontakt med andra människor eller andra kollegor på andra ställen. Däremot, under pandemin var jag ansvarig för vaccinationerna här I Falun.
Speaker 2:Alltså den direkta vaccinationsmottagningen som vi anordnade. Vilket blev ett jättebra samarbete med både hemsjukvård, hemtjänsten, kommunpolitiker, primärvården, specialistvården och så där. Då blev det liksom ett väldigt bra test på hur en bra samordnad vård kan vara. Där det var bra, den var väldigt god, om man säger då. Och den var nära för alla samhällsmedborgare.
Speaker 2:Vi gjorde det på nåt sätt så smidigt som möjligt för alla för att alla skulle få. Vilket resulterade I att vi hade väldigt hög procentuell vaccinationstäthet I Falun. Det är väl ett litet test på hur man kan göra. Man behöver inte göra det så krångligt. Krångla inte till grejer.
Speaker 2:Man får inte ta för stora omvägar. Man måste testa och se vad som funkar. Funkar det inte? Nej, men då vet vi det. Jag har varit nosat på det, men kanske inte utifrån den delen som Annika jobbar med.
Speaker 2:Även om vi testade småskaligt.
Speaker 3:Jag tänker två saker när du pratar. Dels tänker jag att när man är där I vårdmötet och jobbar I vardagen med det som är vårdens tjänster så kanske man inte sätter rubriken eller tänker så mycket att nu gör vi det här med nära vård. Men att när du berättar till exempel om er vaccinations verksamhet så känner jag att det är ju viktiga steg för att visa hur man faktiskt kan göra och det blir bättre för invånare. Då kanske vi behöver hjälpas åt att fånga upp sådana bra saker som görs och lära av det som du säger. Också lära av det som inte funkar, men våga tänka.
Speaker 3:Lite översättande av det som händer också. Har ni tagit vara på de erfarenheterna som ni fick under vaccinationsarbetet? Har det hjälpt er I era relationer med andra?
Speaker 2:Ja, det har vi nog ändå tyckt. Jag tycker att först och ledningscheferna på vårdcentralen tycker att de har fått bättre samarbete mellan framför allt hemsjukvården som vi samarbetar mycket med Där vi inte behöver så krångliga meddelandefunktioner utan att vi kan göra på ett annat sätt. Det är nog en del av det arbete vi höll på med med vaccinationerna. Det känns jättebra. Det är en
Speaker 3:stor vikt. Vikt. David, du som kommer från en helt annan del av samhället. Vad är din relation till den här omställningen av hälso och sjukvården till en mer nära? Ja,
Speaker 4:det vi har mött här. På de som kommer hit, våra gäster. Det är vad man alltid funderar på hur den höga tröskeln får många komma till en vårdcentral. För vi flera gånger fick hjälpa till några gäster. Vi var med en gång och träffade en gäst som hade väldigt svåra sår I sina ben och tänkte: Kära någon, du behöver komma till central.
Speaker 4:Men de förstod att det verkade inte vara så lätt. Just det, ta det steget. Då ringde jag själv och försökte prata med vårdcentralen och då sa jag: Men kom, nu då? Då fick vi tvätta sina ben och göra en rejäl och fick vara medicin. Så mötte vi andra också på olika sätt som behövde det.
Speaker 4:Då. Då fick jag höra genom andra enheter inom hela människan. Det fanns ju olika läkemedel på olika sätt. Och då fick jag höra första gången med honom. Han han.
Speaker 4:Jag söker en volontär Jag pratar med en läkare och han är pensionär. Hur kan vi hitta en lösning till? Fick höra första gången. Wow! Det finns ju en möjlighet.
Speaker 3:Det finns och det finns ett intresse. Vad kul! Vad tänkte du när du blev kontaktad av Annika och
Speaker 1:David? Jag blev faktiskt av den här pensionerade verksamhetschefen. Han har varit verksamhetschef I regionen förut, som är volontär. Det var han som kontaktade mig och jag kände att jag blev genast: Hur ska vi kunna möta gästerna här på det sätt de behöver? Där tog jag kontakt med divisionschefen för också säkerställde med hälso och sjukvårdsdirektör och tog upp det med politiken: Är det okej att vi testar?
Speaker 1:Och det var det.
Speaker 3:Ni ska få berätta mer om er verksamhet, men David, kan inte du berätta lite grann om Hela Människan? Du sa lite kort I början om att det är en ideell organisation med en församling som ligger bakom. Berätta så vi får den
Speaker 4:bilden. Hela Människan Vi finns idag över sextio platser I Sverige och det är just det. Det är social verksamhet, med potisting värderingar I grund där alla människors, alla människors lika värde Alla människor har rätt till ett värdigt liv och där vi kan få möta precis som de är Alltså på önhöjd och hjälpa till I det basala. Det finns olika enheter. Vissa jobbar med sysselsättning som secondhems, men de flesta har den här öppna verksamheten som vi har I Falun.
Speaker 3:Och som heter RIA stugan. Det är som.
Speaker 4:Ja, precis. Den här Ulla stugan där ja, I stugan och då får vi servera gratis frukost varenda dag på ditt omgång och sedan har vi en billig lunch för tjugo kronor. Vi delar ut kläder, matkasse och upp till etthundrasextio per vecka som kommer och står utanför. Har vi stöds olika stödstödssamtal och vi gör utflykter. Vi går på gym tillsammans varje vecka och så blir det en hel del.
Speaker 4:Det vi bara fantasi får vinna så att vi kan hjälpa dem. Och sedan två ett komma fem veckor tillbaka har vi börjat med ett nattherreberg och äntligen för hemlösa.
Speaker 3:Är det på samma plats eller?
Speaker 4:Nej, det är en annan nymare.
Speaker 3:Ulrika sitter ni som inte ser dig I podden för det kan ni inte se sitter det I en tumme not den.
Speaker 2:Det känns jättekul att arbeta äntligen I vår.
Speaker 1:Annika? Jag tänkte också lägga till att alla är välkomna. Oavsett om man är påverkad av alkohol eller droger så är man välkommen. Det tycker jag är en viktig aspekt I det hela. Det
Speaker 4:är låg tröskel. Vi får inte använda droger eller alkohol, men de får komma precis som de är tills så att vi kan hantera det. Ja, så har vi kontakten. Hela Människa riks och ting som stöd på olika sätt, både I utbildning och att söka bidrag tillsammans.
Speaker 3:Jag tänker Annika, du blev kontaktad av den här verksamhetschefen som var pensionerad och du börjar direkt dra I tråd för det hör jag att du sa. Du pratade med divisions chefer och hälso och sjukvårds direktörer och så. För det är ju ändå inte att vi är inte jätte tränade I att jobba tillsammans med det hela organisationen och göra saker. Berätta lite mer om hur verksamheten ser ut och så innan Ulrika ska få börja berätta om hur det ser ut I vardagen och hur ni gjorde.
Speaker 1:Ja, precis. Som sagt, när vi hade fått ett okej att testa det här började jag med att jag kontaktade verksamhetscheferna. Två verksamhetschefer I Falun I primärvården och pratade med dem. Vi hade hört att det finns initiativ I Norrköping och Enköping som hade nåt liknande. Vi var ganska inne på det här med en läkarmottagning från början.
Speaker 1:Men när jag pratade med verksamhetscheferna kom vi fram till att vi ska en sköterskabaserad vi behöver tillgång till läkare vid behov. Vi jobbade med det, vi hade möten. Vi hade också att David pratade om fokusgrupp på RIA-stugan utifrån gästerna. Han pratade om hur man ser på behovet hos gästerna där. Men det vi kom fram till var att vi skulle en sjuksköterskeledd mottagning med Helt enkelt hade vi ett startmöte, de här verksamhetscheferna.
Speaker 1:Jag började prata om: Har ni några lämpliga sjuksköterskor? För det här är verkligen en verksamhet där gästerna behöver känna trygghet, tillit. Man behöver verkligen vara personcentrerad I sin förhållningssätt. Vad är viktigt för dig? Vad kan vi hjälpa dig med här I dag?
Speaker 1:Just den här erfarenheten också att kanske arbeta just med de här gästerna som är utsatta på många sätt. Då fick jag tips om Ulrika som också jobbar som missbrukssamordnare på femtio procent I salen. Jag vet inte om du sa det, Ulrika. Sen en sjuksköterska som också jobbar som volontär på RIA stugan så hade redan kontakterna. Vi byggde upp det så.
Speaker 1:Vi diskuterade fram att vi börjar Vi kör ett år nu, eller hösten och våren, med en utvärdering efter ett halvår. Vi startade I september. Det vi kan säga är väl att det vi trodde, med det ska Ulrika, det vi trodde vi skulle mötas av var kanske inte det som det har blivit riktigt. Vi är väldigt glada att det är en hälsomottagning och kanske inte en läkarmottagning där jag tror att man kanske mer är inriktad på att få recept och de delarna. Det var egentligen att driva igång hela maskineriet och sen bestämde vi oss bara för att sätta igång.
Speaker 1:Det här har också blivit uppmärksammat och vi har också haft det både I media och att politiken har varit med och besökt RIA-stugan. Det har inte varit ett stort jobb att få igång det här. Om man tänker att det är viktigt att komma I görandet och testa. Vi är ganska övertygade om att det här är nånting som vi vill fortsätta med än om vi har ett projekt.
Speaker 3:Det låter så himla klokt det där att inte göra den här tiden innan för stor. Att inte på något sätt läkarmottagning eller hälsomottagning och jag tänker hela människan. Det blir ju en större, en lägre tröskel som du säger David om man också säger att det handlar om din hälsa för då har man ju inte satt ribban I vad man behöver efterfråga. Ulrika, dels hur var det för frågan? Var det lätt att tacka ja eller vad tänkte du?
Speaker 2:Vi pratade med mina kollegor, jag och Inger på hälsomottagningen tillsammans. Hon sa: Ja, du är en sån här person som inte säger nej. Nej, det har jag svårt att göra. Jag är ju ofta på nya grejer. Jag tycker det är jättekul att starta nytt och framför allt då, jag ömmar ju ändå för de personer som är längst ner på samhällets hierarkiskara.
Speaker 2:Jag tycker det är en ynnest att få vara med och träffa dem måste jag säga. Så för mig var det inte alls svårt att tacka ja. Om jag då ska berätta lite grann vad vi tänkte, för jag och Inger pratade lite grann om hur vi ska förbereda oss, hur vi ska tänka, vad tror vi kommer att ske, vilka vi kommer möta. Då tänkte vi att det säkert kommer att vara bensår. Jajamän.
Speaker 2:Vi packade lådor med omläggningsmaterial och vi pratade med våra kollegor som håller på mycket med sår. Vad ska vi för material med oss? Det här ska ni med. Det där behöver ni inte ta med, men det här och det här. Vi var förberedda upp till öronen med grejer.
Speaker 2:Men det visade sig att det var inte alls det vi mötte. Vi mötte ju mycket mer liksom med frågor. Ja, men alltså jag funderar kanske på om jag skulle ta kontakt med läkare på vårdcentralen. Ja, det kan du göra. Och liksom få bekräftelse I sina frågor eller att de får hjälp och hänvisning till vissa saker.
Speaker 2:Eller att de vill testa sitt blodtryck, absolut. Vi kollar ditt blodtryck. Du var här förra gången och testade blodtryck, men gör det igen. Vi har kassa på ett plåster. Okej.
Speaker 2:Det är liksom den nivån av hälso, alltså sjukvård som vi
Speaker 4:gjort.
Speaker 2:Men sen är det ju väldigt mycket frågor om livet. Vi har samtal om vad som har hänt kanske tidigare och I de samtalen så försöker vi ju ändå göra en sorts kartläggning. Okej, du berättar det här och det här. Vad tänker du om det då? Är det nånting du skulle vilja förändra eller du berättar att du har dragit ner på alkohol.
Speaker 2:Hur mår du då? Vad tänker du framöver? Du säger att du tar droger I tävlingen. Har du kontakt med skrytbytet, till exempel?
Speaker 4:Om det
Speaker 2:är nån som är prostituerad. Har du kontakt med en barnmorska till exempel och på nåt sätt försöker hjälpa till och måla kartan och se vad är groparna för den här personen? Vad kan vi göra? Kan vi hjälpa dig med nånting? Vi måste hela tiden utgå från var patienten befinner sig.
Speaker 3:Blir det så att ni öppnar dörrar till dem? Sputbytesmottagningar eller barnmorskor eller hur går det till?
Speaker 2:De vet att vi har den här mottagningen. Vi har också kontakt med dem att de vet att vi finns och vi vet att de finns. Där kan de säga att jag går till sprutut bryter varje gång de har öppet sig. Jättebra. Se till om det är någonting annat vi kan hjälpa dig med till exempel.
Speaker 2:Eller vi hade en person som behövde kontakt med barnmorska och då hjälpte vi att lotsa dit men det visade sig att personen I fråga också gick på sprututbytet och då tipsade vi om att på sprututbytet har de också kontakt med kvinnokoliken. Så på något sätt en återkommande information till exempel eller vad det nu kan vara. Så det är väldigt mycket lotsande för vi som jobbar inom regionen vi kan tycka att det är så svårt men för en annan som är utomstående. När man själv är sjuk, då är man sjuk. De är inte som jag sjuksköterska utan patient och då blir det en helt annan sak.
Speaker 2:Så det är jätteviktigt. Jag känner att det är en stor roll det här med att lotsa på rätt ställe inge förtroende för det är det också vi jobbar med hela tiden. Vi skulle inte kunna jobba där om vi inte hade förtroende. Så det är A och O. Vi kan tycka jättemycket saker.
Speaker 2:Vi kan tänka att hade du bara gjort så här och så här. Hade du klippt jobb så hade det blivit mycket enklare. Nu är det inte så. Nu är inte den personen där I den rutan. Då jobbar vi utifrån där de står.
Speaker 2:Att ställa sig bredvid och på något sätt försöka se tillsammans och sedan lotsa. Det är det absolut största uppgiften vi har.
Speaker 3:Hur ofta är du där på Riket?
Speaker 2:Jag är ju bara där varannan vecka, Då har vi lagt upp I vår kalender att vi har fyra tiden men det är många fler än fyra personer som kommer. Ibland är det sju, ibland är det fem, ibland är det någon gång har det bara varit tre eller bara. Men vi har inte haft någon obebokad dag. Det är alltid nån som kommer. Det är David som kollar vilka som skulle vilja komma och uppmuntrar dem: Nu är de här, ska inte du passa på att gå upp?
Speaker 2:Kanske eller inte. Ibland är David med in I rummet för de tycker att det är lite läskigt och har kanske haft brända broar förut inom vården. Vi har ett gott samarbete mellan David och oss och vilka som Det
Speaker 1:är där jag tänker att du är inne på det, Ulrika. Just det här att många uttrycker att de lyssnar på mig. Att jag är också viktig, Alla de här bekräftelserna. Det är ju där den här tilliten och tryggheten blir så viktig.
Speaker 3:David, de personer som brukar komma till er på RIA stugan och besöker Ulrika och mottagningen Vad har de I bagaget och varför tänker du att de kanske inte med lätthet ringer på till sin vårdcentral? Dina erfarenheter.
Speaker 4:Ja, det är olika horisontella grupper. Men det är psykisk ohälsa. Det har hänt någonting I livet som har vänt sig på något sätt och misslyckas på olika sätt och förtroende för förtroende och besvikna. Alltså mycket skam ligger på det. Och så.
Speaker 4:De skäms ju bara just på det. Ja, precis. Bara det att kunna säga en tröja, men jag kommer välja ihop. Det är flera stycken som efter mottagit kommit ut och sagt någonting positivt. Det var en ung tjej som kom ut och sa så sa hon till och nej, jag är inte van att folk bryr sig om mig.
Speaker 4:Bara ens säger mycket. Det var en annan också som hade fått någon smäll I huvudet I huvudet. Någon hade blivit misshandlad och fick några stygn. Och så hade det gått några veckor Jag orkade inte med att gå tillbaka och ta bort stygn. Men de är med här.
Speaker 4:Du kan ju fixa dem. Jag är gärna. Så gick de upp och så var hon så tacksam. Det är inte så bra. Lätt så lättnat.
Speaker 3:Fantastiskt. Fantastiskt och samtidigt sorgligt att vi inte klarar av att bekräfta människor I en vård som kanske inte är tillräckligt personcentrerad idag. Jag tänker också att finnas där människor finns är ju en del av den nära vården. Att inte alltid tänka att vi väntar hos oss
Speaker 4:och så förväntar vi oss att människor söker upp
Speaker 3:oss utan också att förväntar vi oss att människor söker upp oss utan också att vi öppnar vården och hälsommottagningar mycket mer till där människor befinner sig.
Speaker 2:Annika sa en gång när vi pratade om god och nära vård att för att vi ska kunna få en bra jämlik vård så måste vi göra olika. För alla människor är olika. Vi vet också att det finns människor som är mellan de här stolarna som vi inte liksom Vi förstår inte varför ringer de inte? Varför hör de inte av sig? Nej, men de vågar inte.
Speaker 2:De tycker att det är för stort hopp och tänker att nu kommer de där pekpinnarna igen och de säger att jag ska göra so eller so eller si eller Men jag fixar inte det. Då håller de inte om sig, och då blir det en stor hälsofråga I stället. Jag
Speaker 3:tänker Ulrika på att du har ju en bakgrund och jobbat med riskbruk och beroende. Vad tänker du att man behöver för kompetens, för kunskap för att kunna axla en sådan roll som du har? Nu kanske jag missade någonting. Är du själv eller har du någon kollega?
Speaker 2:Ja, vi är ju två stycken. Det är jag och så är det Inger som också är distriktssköterska. Ja, precis. Jag är inte distriktssköterska, ingen är distriktssköterska. Det känns också väldigt bra att vi är två stycken.
Speaker 2:Vi vet aldrig vem vi möter, om de är påverkade Det är för oss en säkerhet att vi är två stycken. Det är väldigt bra. Men
Speaker 1:vad behöver man
Speaker 2:för att göra det här? Framför allt tror jag Det är klart att man behöver en sjukvårdsutbildning, naturligtvis. Men det viktigaste är är att man har en hjärtat på rätt sätt. Sen är det klart att det är aldrig fel att man har nån sorts hum om vad ett drogmissbruk med kroppen eller ett alkoholmissbruk eller vad sker. Det som jag försöker använda mig mest av är motiverande samtal.
Speaker 2:MI är en jättestor del för det är ett strukturerat sätt att hjälpa människor till förändring. Men I det samtalet är det jätteviktigt att bygga förtroende. Det är A och O. Annars kommer du ingenstans. Det känner jag nog är det absolut viktigaste.
Speaker 2:För det är också en trygghet för mig själv att jag kan inte förändra en annan människa. Det måste vara personens eget val som gör att den drivs framåt av uppmuntran av människor runtomkring. Valet måste vara den egna personens val att göra en
Speaker 3:förändring. Kommer de tillbaka till det? Det här med tillit som ni är inne på. Det bygger på nån relation över tid.
Speaker 2:Det är väl några tre män tror jag som kommer varje gång. Det tycker jag är ett jättegott betyg på att de känner förtroende. Förstår mig rätt, det kanske inte blir så mycket verkstad egentligen. Men de känner förtroende och jag tänker att det förtroende som de har för oss där Vi är klädda så här som jag är idag med vit, unika och arbetskläder. Det är också en symbol att vi står I regionens tjänst.
Speaker 2:Vi jobbar för regionen och vi som jobbar I regionen bildar ju väl. Då kanske steget blir lite närmare att de kanske kan bygga upp förtroende för regionen I stort.
Speaker 3:Det bygger tillit också till regionen. Får jag bara säga en kompetens som jag tänker att du också har och det är ju om hälso och sjukvårdssystemet. För det är klart att den här bilden av hur funkar det på slutbytesmottagningen eller för att kunna bygga förståelse? Det tänker jag också är viktigt. Jag tänkte om vi lyfter oss lite grann till ett mer perspektiv på vad som behöver fungera för att det här ska kunna vara verklighet och fortsätta.
Speaker 3:Hur tänker du David som inte kommer från den offentliga sektorn utan från civilsamhället? Hur fungerar samarbetet mellan de olika aktörerna? Vad är din erfarenhet?
Speaker 4:Ja, det är ju öppenhet. Visst är det jätteviktigt att kunna få mötas, samtala om det och vara lättillgängligt. Det är väl det att Ja, det är lågt effektiv. Vi möter precis som de är. Diskutera och våga prata om det och visa förtroende.
Speaker 4:Det var precis som Rykta nämnde att de som var då Head din vårdcentral. Nej, ingen myndighet Då försöker man prata. De har hjärta. Det skapar tryggheten är jätteviktigt. Känna sig trygga.
Speaker 4:Det är flera som är trygg I det här. Det här är en fristad. Här känner jag att det är min familj. Skapa trygghet och tillgänglighet är jätteviktigt.
Speaker 3:Hur klart blir relationen mellan Ulrika och dig och Inger också viktig?
Speaker 4:Ja, det är med bägge två. Alla som är involverad har den också stora yta. Vill hjälpa andra? Det är bra att det är viktigt att börja med en
Speaker 3:inställning. Annika, har ni mötesplatser? Hur får ni ihop? Behövs det? Hur samtalar ni mellan regionen, mellan er som finns på RIA stugan och Socialförvaltningen kanske kan jag tänka mig också är en sådan del som man behöver lotsa till eller kontakter med.
Speaker 3:Hur sker den här på något sätt mellanrumsarbetet?
Speaker 1:Där kan du också, David. I det här fallet har jag varit den som har varit med från början. Jag var senast där I går, ner på mottagningen. Vi har avstämningar och utvärderingar. Sen är det så att, Det kan du berätta om, ni har en IOP med kommunen.
Speaker 1:Där har jag också varit inbjuden när socialförvaltningen har haft möten. Det kan du berätta mer.
Speaker 3:Vad är en IOP? Berätta för
Speaker 4:just. Behovet partnerskap. Det är civilsamhäll tillsammans med myndighet. Det har varit så fantastiskt. Vi har ju kommit så nära socialförvaltningen och socialnämnden att kunna få sitta I olika möten och ställa frågan vad är det som Falun behöver?
Speaker 4:Vad är det som människor behöver? Vilka är de största behov? Och kunna få prata I klart text och liksom ta fram det och försöka hitta lösningar. Det har varit fantastiskt.
Speaker 3:För ni jobbar ju också med andra delar. Det är socialförvaltning och region, men jag förstår också att det är polis och det är andra delar av samhället.
Speaker 4:Jajamän, jag har behövt det med brottsförebyggande råd tillsammans med polisen. Nu har vi olika träffar med själva den fastighet, kopparstaden som man tar hand av angående fastigheten. Vi försöker söka alla möjliga aktörer. Vi kommer att träffa nu I veckan Arbetsförmedlingen. Man tänker på natthärberget.
Speaker 4:Hemlösa kommer de dit och sen kan vi hjälpa dem så att de kommer vidare. Det är vårt
Speaker 3:Det här nattherberget som är som är nystartat och hur finansieras det?
Speaker 4:Ja, det är ju genom det här EU-talet. Vi får en miljon I kontrakt på tre år. Så får vi utvärdera och försöka. Det är inte så högt budget men vi lyckas I alla fall vara öppet över vintern. Men önskar ni att vi ska få vara öppet hela året.
Speaker 3:Jag förstod också att ni pratade om att någon typ av individuell plan för de som har behov. Jag tänkte på det du var inne på Ulrika om att vi behöver göra olika. Den här individuella planen. Hur går samtalet kring kring det? Ja,
Speaker 4:precis. Fokus först och främst är det nu hemlösa, men det är öppet för alla som håller hit och det är en av våra personal som kommer jobba med det att kunna få möta och just kolla vad är det du behöver? Det är fantastiskt den koppling som vi har nu med hänsyn mot regionen, kommuner med allihop. Vi är tillsammans vad behöver gäster, vad behöver personer för att komma vidare. Det är det vi tänker jobba med.
Speaker 4:Och lätta kontakter, inga komplicerade. Vi får ringa till någon, vänta om tre, sju och sedan dagar, då ringer vi tillbaka. Det blir smidigare och ett bra sätt att lätt komma vidare.
Speaker 3:Det borde också bygga tillit väldigt mycket.
Speaker 1:Det här kan ju också komma vidare utifrån dokumenterad överenskommelse eller patientkontrast. Nu har vi inte gått vidare med det här I början men vi håller hela tiden på och tittar på hur vi kan utveckla den här mottagningen. Vi har precis bestämt oss för att göra hepatit C-tester och hepatit C-vacctioner. Jag tänker att vi tar steg hela tiden och ser hur vi kan gå framåt. Jag tänker En dokumenterad överenskommelse för de som vill och behöver är nästa steg
Speaker 3:från regionens håll också. Det slår mig också. Ni kallar det hälsomottagning, men ni är ju journalpliktiga. Jag tittar på dig Ulrika. Ni för journal och så på de personer som kommer till
Speaker 2:er? Ja, precis. Eftersom vi kommer från regionen så har vi ett ansvar att vara journalförare och allting går via den vårdcentral som jag jobbar för. Allt går där. Men det är kostnadsfritt också, ska vi säga.
Speaker 2:Vi bokar det kostnadsfritt så det är ingen kostnad för det. Det betalar regionen. Just det.
Speaker 3:Vad har varit svårt I det här? Vad tycker ni har varit utmanande? Om ni kommer på någon?
Speaker 2:Ja, alltså jag ska nog säga att jag tycker nog inte att det har varit så utmanande för det som jag trodde skulle ske har inte skett och då känns det som att Nähä, jaha! Och då på något sätt blev det lite enklare. Jag har tänkt att jag har tänkt att om det händer det här då gör vi så. Det där, då måste nog kanske jag göra så. Jag vet inte riktigt hur Så på något sätt raserades all de hinder som jag trodde skulle uppstå.
Speaker 2:På det sättet tycker jag nog att det har varit enklare än vad jag trodde det skulle bli.
Speaker 3:Vad säger ni David och Annika?
Speaker 4:Jag tänkte att ja, kom de verkligen frågan och sen visste jag har funnits någon onsdag som jag börjar. Nu har vi ju helst mottaging då ingen som var allmänt Men jag behöver den där. Ja, ja, ja, så blir det ett gäng. Det har varit lätt att samarbeta. Det var härligt.
Speaker 3:Annika, Vad har du mött?
Speaker 1:Ja, egentligen så är det ju. Vi möter ju annars utmaningar varenda dag. Det är väl det vi jobbar med. Men I det här har det varit så fantastiskt att när vi jobbar ganska strategiskt annars få vara med I någonting där man verkligen ser I görandet nåt som gör skillnad. Det har ju liksom inte varit motstånd från något håll.
Speaker 1:Det vi fick var att det här skulle starta upp I ordinarie ram. Vi har inte lagt några extra medel på det heller utifrån de statliga medlen. Det är också ett stort samarbete med de verksamhetschef här I Falun.
Speaker 3:Vad är de största vinsterna? Jag tycker att jag har hört massor av vinster redan. Men vad skulle du säga David, vad är de största vinsterna?
Speaker 4:Det är bättre hälsa för alla, välmående. Att kunna få erbjuda stöd och hjälp på alla områden. Det är inte bara mat och en säng men utan hälsa också en bra hälsa. Vi har olika väggmärken inom hela människan. Just att som jag nämnde kunna få mötas I ögonhöjd, komplettera och utmana samhällets Alla människor bär på sina berättelser bland annat.
Speaker 4:Och det har de. Hälsomottaget har också den attityden och möter dem. Det skapas en jättefin trygghet och de tvingar ingenting. De får vara precis som de är. Det är bara positivt.
Speaker 4:Jag är så glad med det här tacksamt. Speciellt när vi möter dem och de uttrycker det.
Speaker 3:Jag förstår det. Ulrika, vad ser du för vinster där?
Speaker 2:Jag kan nog bara skriva under på det David säger. Men jag tänker också en vinst är ju Vi har ju haft med media på olika sätt, både radio och tidningar. Jag vet inte om tv har varit med också men I vilket fall har de intervjuat David flera gånger och skrivit mycket om det och att vi har varit med att Nu startar regionen hälsomottagning för RIA:s gäster. Jag tänker att återigen skapa För det förtjänas, inget annat. Vi måste bygga förtroende igen och igen och igen för det raseras lätt.
Speaker 2:Vi vill ju också, vi kan göra en liten liten liten del jag och Inger på hälsommottagningen men vi vill ju också naturligtvis att patienten får rätt vård inom specialistvården om det är så att det skulle behövas. Men då måste vi på något sätt försiktigt skapa ett bra förtroende så att patienten vågar söka vård. Så är det ju.
Speaker 1:Ju. Jag tänker också vinsten om man ska vara lite tråkig just ur ekonomisk synvinkel för samhället I stort så kan vi minska några vårddygn för någon av de här gästerna eller patienterna. Om vi kallar det det så har vi sparat in otroligt mycket. Många gånger kanske en del av de här personerna inte ens söker vård förrän det är dags och då ligger de på intensiven. Det ger ju också hälsoekonomi I det här.
Speaker 3:Vi brukar prata om fyra fokusförflyttningar I nära vård. Mer personcentrerat, mer samordnat, mer proaktivt. För det du säger är ju också produktiviteten, att möta människor innan man behöver bli så svårt sjuk och tillsammans med människor. Så ni har ju som alla de delarna I det här arbetet. Vi ska börja avrunda.
Speaker 3:Jag tänkte Annika, om du skulle ge något råd till andra som blir sugna som finns I en region, Vad skulle det vara?
Speaker 1:Rådet är väl att det ändå är bra att förankra det uppåt så att alla är med på. Det behöver inte vara nåt krångligt, utan bara samtal. Och sen testa I liten skala och utvärdera. Det är med allt förbättringsarbete. Att börja testa, utvärdera och efter det vrida om eller skruva på det.
Speaker 1:Det. Det här är ett arbete som har fått en stor betydelse men utifrån mitt arbete så tycker jag inte att det har tagit I liten insats till stor verkan.
Speaker 3:Vill ni komplettera nåt råd, Ulrika och David?
Speaker 2:Tror nog att jag håller helt med Annika. Gör det inte för krångligt. Testa och se vad som För det värsta med vad som kan hända är att det inte funkar, då vet man väl det. Men också att man har personer som har hjärta för människor, det är A och O, tänker jag. Men också på nåt sätt att fånga ögonblicket, prata med rätt person som man tror man skulle kunna nytta av.
Speaker 2:Det tror jag också är jätteviktigt, Annika, att man förankrar det med rätt personer.
Speaker 1:Det jag funderar på också I det, vi har inte pratat så mycket om det här med läkemedel men det vi gjorde I det här är att det är ju regionens läkare som jobbar I Faluns mobila team, om man säger. Vårdcentralen har olika dagar. Just onsdagar är det den här vårdcentralen, vår britsvårdscentral som bemannar så att den läkaren vet om att då är det hälsomottagning att man är kontaktbar direkt för samtal om det är nånting.
Speaker 3:Det är viktigt att tänka om man bestämmer sig för att det inte är på läkarnivå vi gör de här insatserna att det finns nån som man kan kontakt med. Så klart. Vad bra att du sa den. David, har du någon något råd?
Speaker 4:Ja, kontakta oss. Öppen, våga och hjärta, testa fram. Det behöver inte vara krångligt.
Speaker 3:Avsluta med med var nära för dig David?
Speaker 4:Ja, det är precis som jag nämnt flera gånger. Att kunna få möta min nästa, men de som kommer I ögon. Att vara äkta och var tillgängligt och det var precis de som kommer där precis som de här kan slappna av och som de själva säger skapa den här utrymmet. Det här platsen att de kan känna sig som man säger att det här är min familj. Här kan jag få vara precis som jag är.
Speaker 4:Det finns inga grav och tillgänglighet. Förtroende som Ulrika nämnt många gånger skapar förtroendet. Det är viktigt.
Speaker 3:Tack. Ulrika, vad är nära för
Speaker 2:dig? Ja, nära för mig. Ja, jag tror nog också att det handlar om det här förtroendet förstås och tillit, men också att det är nära relationer, oavsett vilken relation det är. Om det är till en kollega eller till en vän, om det är till att jag vet att jag kan ringa nån, även om man inte känner personer som sitter bakom telefonen men att jag har en
Speaker 4:nära kontakt, att jag vet vilket nummer jag ska ringa.
Speaker 2:Det är en att jag vet vilket nummer jag ska ringa. Det är nog både lokalmässigt och relationellt Och tillgängligt, liksom. Det är nog nära för mig.
Speaker 3:Tack. Annika?
Speaker 1:De mod jag tänkte på först Nära betyder ju egentligen mycket men I det här är det nog trygghet och tillit.
Speaker 3:Det har ni verkligen pratat om alla. Jag vill säga stort lycka till fortsatt. Ni gör ett fantastiskt jobb och vad roligt att få prata med er. Det kommer att vara uppskattat att flytta till er också. Så tack så mycket!
Speaker 2:Tack så jättemycket!
Speaker 4:Det så gott!
Speaker 3:Det gott.