Subscribe
Share
Share
Embed
I veckans avsnitt samtalas det bland annat om premiären för berättarboken "Så fint att kunskap finns" och vad som skiljer en berättarbok från en ljudbok. Samtalet handlar om relationen mellan skrift och tal mer generellt, alfabetets betydelse, och hur vi historiskt gått från att främst kommunicera muntligt till skriftligt och nu är på väg tillbaka till mer ljudbaserad kommunikation. Det reflekteras kring hur ny teknik som automatisk transkribering gör talat material sökbart. Kommer Ai att i framtiden ge ut egna böcker?
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:God morgon, Bodil. Står det till med dig?
Bodil:Är vår här runtomkring. Fåglarna kvittrar som om de aldrig hade gjort nåt annat. Den totala mångfalden, åtminstone lokalt, är den väldigt stor just nu. Alla möjliga djur runt omkring mig.
Jonas:Ni nån andra vinter? Här fick vi två decimeter snö häromdagen, men nu är det borta och fågelkvislet tillbaka, så det tycker vi är jätteskönt. Förra veckan fick vi ledigt, du och jag, för då firade vi påsk. Men nu är vi tillbaka. Det är inte vilken vecka som helst.
Jonas:Vi har ju en, för oss åtminstone en viktig händelse.
Bodil:Ja. Och
Jonas:det är ju att det finns en ljudbok kopplad till boken. Så fint att kunskap finns. Och Det här är ju inte vilken ljudbok som helst, för det är ju en berättarbok. Vad är det för skillnad på en berättarbok och en ljudbok? Om vi tar det bara generellt, lite snabbt.
Bodil:Generellt kan jag inte säga det, för jag har aldrig råkat ut för en sån här bok tidigare. Jag har letat jag ser om jag har några förebilder, för mig är det en gammal dröm. Jag har läst in så många av mina böcker och jag märker ju då när jag läser och tänker på de som ska lyssna att ja, jag har lagom korta meningar och det är väl helt okej att läsa in detta. Men det är ju inte så jag skulle sagt det om lyssnarna hade varit framför mig och jag hade kunnat hitta dem I ögonen. Så jag har velat alltid få berätta mina böcker I ljud för att göra den här skillnaden mellan tal och skrift som det faktiskt alltid är.
Bodil:Nu tog jag chansen och tänkte att det här skulle jag göra en berättarbok om.
Jonas:Jag uppfattar dig som en person som tycker väldigt mycket om samtalet och tycker mycket om att språkas vid om saker och ting.
Bodil:Ja. Och närheten som ofta finns genom ögonkontakt på nätet eller lokalt där man är. Men just det här att man kan känna kroppsspråk och allt möjligt, och det kan jag ju inte göra genom att göra en berättarbok. Men jag tänkte, tänk om det går att för vårt enda stycke bibehålla det egentliga innehållet. Men att säga det på det sättet som jag skulle vilja säga det.
Bodil:För jag har varit lite noga med det här att det ska, precis som en vanlig talbok, så ska det vara samma innehåll, men det ska vara på ett annat sätt. För man hör på ett sätt och man skriver på ett sätt. Och det gäller både på mottagar och på sändersidan. Och det är det jag tänkte att vi skulle prata lite mer om idag. Men för min sida är det här ett fascinerande experiment.
Bodil:Jag är väldigt nöjd med att det har gått att göra och sedan är jag väldigt nyfiken på de som lyssnar. Vad är det för frågor som väcks I ditt huvud? Hittills har jag bara fått en som frågar. Men hur har du gjort egentligen? Har du skrivit alltihop på ett annat sätt?
Bodil:Ja. Då flyttar jag mig tillbaka till hur du och jag satt. För egentligen är det ju till dig som jag har talat in den här boken eftersom du var ställföreträdande lyssnare.
Jonas:Det förvånade ju mig ganska mycket innan du fortsätter. Jag tror det var I samband med bokreleasen just där. Så sa du att vi skulle läsa in boken och tänkte att det är väl inga problem. Det gör vi ju så lätt, du och jag. Det är ju bara att läsa på och spela in.
Jonas:Men sen förstod jag ju att det här är ju ett helt eget manus. Det är ingen högläsning av boken. Bara var tydlig med det. Det är inte bara ett eget manus. Du har också valt musik.
Jonas:Och vi har ju spelat in musik och vi har Det är ju ett jättejobb. Det är ju en ny bok nästan på ett sätt.
Bodil:Ja, fast ändå är det
Jonas:inte det.
Bodil:Jag tycker det är spännande att jag inte har skrivit nåt nytt manus. Jag har haft boken framför mig när jag har berättat in den. Och ibland har jag I förväg skrivit lite hållord I kanten för att påminna mig själv om hur man säger detta så att jag inte skulle förfalla till att läsa upp den. Och ibland har det gått av bara farten. Som du har märkt, det har inte varit lätt att vara Jonas.
Bodil:Jag kanske blev lite Nja, lite ifrågasättande du också, när vi väl drog igång. Men nu är det gjort, Jonas. Är du nöjd?
Jonas:Jag är jättenöjd. Men jag tycker också att det var Nej, men fantastiskt. Jag har ju fått möjlighet nu att lyssna några gånger
Bodil:till böckerna. Och
Jonas:det är ju nånting annat.
Bodil:Du känner dig.
Jonas:Verkligen. Det som jag tänker också Nu har vi tagit med lite musik och så där I det kopplat till texten. Det är väl inte heller ett så vanligt grepp att man in andra medier och andra typer av kommunikation I en ljudbok heller.
Bodil:Nej, och det är ju inte vilka ljudillustrationer som helst. Redan I boken säger jag att det här med kunskapsföraktet och kunskapsrelativism började som en skakning på nedre däck och så har jag fyra rader av Michael Wiiis Tighchanic. Och det är klart att om vi gör denna som en berättarbok så är det inte jag som ska låtsas läsa upp detta, utan det är ju han själv som ska sjunga. Så den sortens lyx har vi tillåtit oss att ta med er. Och sen är jag ju extra glad för att det finns en visa som heter: Det var en gång en liten pilt som hette Pelle.
Bodil:Den sjöng min svärfar för mina barn när de var små. Jag sjöng den också för dem. Sen har jag sjungit den för mina barnbarn och numera också för barnbarns barn. Men den visan har aldrig funnits dokumenterad I ljud. Jag har inte sett den I text heller, utan det har överförts via en så kallad muntlig tradition.
Bodil:Och den finns med I den tryckta boken, det finns texten med. Och den handlar om det här med kunskapsutvecklingen. Pilten som hette Pelle blev så väldigt duktig, för han dikade ut så bra att det gick att odla lite bättre. Och så gick decennierna och efter hand har det nu hunnit ifatt oss. Idag skulle ju Pelle absolut inte vara nån idol.
Bodil:Han är en sån som gör att det tvingas fram att återställa våtmarker, vilket absolut inte var ett ideal för femtio år sedan. Så om man kan få in det här ljudmässigt så berör man varandra på ett annat sätt. Det blev inte sämre, för att du och en kompis gjorde denna inspelningen alldeles själv.
Jonas:Precis.
Bodil:Jag kan berätta för dig nu I sändning att mina barn uppskattade mycket. Att det nu finns dokumenterad. Vad bra.
Jonas:Då har vi inte skämt originalet fort. Nej, det är bra. Du var på väg in på nånting att vi nya vägar med den här berättarboken. Hur kan vi få Vi vill ju reda på hur folk reagerar på det här, I och med att det inte är testat förut vad vi vet. Då kan man höra av sig till oss, på mejladressen till exempel.
Bodil:Man kan höra av sig på mejladressen. Man kan höra av sig på alla sätt. Man kan skriva handskrivna brev till Bodil Jönsson. Man kan mejla till mig på den adress som ligger ute på min sajt. Man kan mejla till Uppdrag och kunskap.
Bodil:På alla möjliga sätt så vill vi ju veta. Gör ni som är vana till exempel talbokyssnare, känner ni skillnaden? Och ni som har läst boken och kanske också lyssnat till den, hur funkar lyssnandet? Du och jag har ju bland annat pratat om hur mycket man orkar lyssna, eller hur lite man orkar lyssna. Berätta hur du upplevde det.
Jonas:Vi fick ju åka på lite semester där. Då passade frugan och jag på att lyssna tillsammans. Då hade jag lyssnat några gånger, men ändå upplevde vi nog båda två att man Vi lyssnar jättemycket på podcast. Det brukar vara en timme Runt en timme. Och det är ju inte alltid så matigt eller vad man ska säga, hela tiden, utan det är ganska mycket pauser där man kan processa saker.
Jonas:Det vi kände här är att man behöver hitta sin egen rytm I lyssnandet av boken. För det är mycket saker som man vill kunna ta in och reflektera över. Vi hade fingret på pausknappen så här och så fick man vila och tänka lite och så fick man starta upp igen. Det är ju drygt tre timmar nånting. Det är närmare fyra tror jag.
Jonas:Det är klart att det är Det är en bok som innehåller väldigt mycket saker som man behöver reflektera över. Det var vår reflektion. Jag tror att du kände detsamma.
Bodil:Ja, men samtidigt är det lite spännande för att den skrivna boken är ju precis lika kondenserade, om inte mer, eftersom där finns inte med lite skratt och lite sånger. Men man upplever det på ett annat sätt, så även jag själv kan bli. Jag tänkte en gång på Arne Thamber. Har du hört talas om Arne Thamber? Ge mig en kvart om dagen.
Bodil:Det var en muskelbyggarvariant som gick I radio och så skulle man ge honom en kvart om dagen och sedan skulle man byggt upp sin fantastiska kropp genom det. Kanske skulle jag inte sätta min egen gräns till att jag orkar lyssna högst en kvart, sen måste jag göra någonting annat. Men det är I trakten av en kvart och en halvtimme. Och det handlar ju inte om att innehållet är svårt. Det handlar inte om att orden är svåra.
Bodil:Det handlar inte om att jag kräver för mycket av lyssnar, utan det handlar ju om att det bubblar upp så mycket. Medan man lyssnar, och det är ju det som egentligen är verkningsgraden på den.
Jonas:Jag tänker när man Jag tror att det är många som lyssnar på poddar och ljudböcker samtidigt som man gör annat. Ja. Och det gör man ju inte när man läser. Man kör ju inte bil och joggar och diskar när man läser en bok. Jag tänker också att det måste påverka på nåt sätt hur vi Att det kräver en större del av hjärnan att göra andra saker samtidigt.
Jonas:Även om det är olika delar av hjärnan som aktiveras. Blir man påverkad av kan man ju behöva vila I det också, tänker jag, och processa helt enkelt.
Bodil:Jag är inte framme för att man den här kvarten eller man lika gärna kan ligga på soffan som sitter I bussen som står och diskar. Det kan gå lika bra vilket som, men att det behövs en paus I just denna aktivitet. Så att den som skulle kunna sträcklyssna på den här berättarboken och lyssna hela allt det på en dag, den vill jag väldigt gärna prata med. För den undrar jag Jag tror jag skulle få ut mycket av det samtalet. Hur bär man sig åt för att kunna vara koncentrerad så länge på så mycket?
Jonas:Ja, det kanske genetiskt finns ett fåtal som är födda på det sättet.
Bodil:Det finns ju Om vi tar det lite mer generellt så finns det ju människor som lär sig allra bäst via det auditiva. Det kan gå upp det bortom etthundra procent. Det gäller inte minst för dem som är dyslektiker. Medan andra är utpräglat visuella och de flesta av oss är någonting mittemellan. Och de som är auditiva är ju makalöst duktiga på att kunna komma ihåg saker auditivt utan att tagit den allra minsta notering.
Bodil:Jag har haft ett antal studenter och till och med doktorander som har varit auditiva. Jag har alltid blivit lite nervös när jag märker att de inte antecknar. Och så får de påminna mig med ett leende efter ett tag. Det är ju sån jag är. Alltså sånt som de själva är.
Bodil:Och det är intressant hur våra hjärnor kan fungera så olika på det auditiva och det visuella. Vilket ju går igen I boken, kontra Berättarboken.
Jonas:Om vi ska komma in på det lite grann För jag tänker också att vi har varit inne på det här förut med skriftkonsten och vi har pratat om boken Papirrus, om hur man läste högt förr och vi har diskuterat de sakerna. Men om man tittar människans korta historia, eller långa historia, beroende på hur vi ser det. Innan skrifterkonsten var det ju muntligt och ett lyssnande som måste präglat all kommunikation I stort sett.
Bodil:Det var ju dessutom inget som var fixerat. För när någonting berättades till exempel via sångerna så ändrades sångerna från människa till människa och från decennium till decennium. Så vad skriftspråket definitivt gjorde var att låsa fast. Det som stod på lertavlorna, det stod på lertavlorna. Och efterhand som det blev Papyrus och andra material så handlade det ju om att I stort sett var något som var fix, fast samtida forskning från nutiden visar att det skedde många felskrivningar under tiden.
Bodil:Så lite grann ändrade sig. Men de kunde inte ändra sig så mycket som innan skriftspråket fanns. Det fanns. Och det är ju det som vi sen har levt högt på I tvåtusen år. Att det är så fint med det skrivna ordet för att det är så kallat lika för alla.
Bodil:Det blir det sedan inte I den egna tolkningen. Men det finns där som något där man kan använda sitt finger och säga: Jag menar det som står på sidan tvåhundrafemtioåtta, rad fyra? Och där ska stå samma alfabet och ord. Alfaarbetet för övrigt är ju en fullständigt fantastisk uppfinning.
Jonas:Alltså sätta saker på pränt. Helt enkelt.
Bodil:Print on the mods.
Jonas:Det är klart, sen kom vi tillbaka till det när Tippex dök upp, så blev det inte på samma sätt. Men det måste vara så att vi är, utvecklingsmässigt har vi väldigt mycket tid på att lyssna I relation till att läsa.
Bodil:Ja. Det är så spännande egentligen, för vi kan inte se över egen tid. Men det har ju skett det senaste decenniet, varenda dag, en sån här blandning av skrift och ljud. Och vi tänker ofta inte på skillnaden, utan vi bara lever mitt I detta. Nyss gick det ju inte att bevara ljud till exempel.
Bodil:Och det gick garanterat inte att söka I något som man hade bandat. Och nu börjar ju alla möjligheter finnas för bägge delar I en salig blandning. Och mitt I det så lever vi och har vant oss till det från första stund, vilket ju betyder att vi egentligen är ljudmänniskor och vi tycker om att tala med varandra. Vi vet att Skriften är sätt att tala med varandra, men vi blandar gärna. Där ligger vi nu inne och experimenterar, Jonas.
Bodil:Det är lite högtidligt.
Jonas:Ja, det är det. För det vi säger nu kommer ju om en timme att finnas I text.
Bodil:Bara en svensksök.
Jonas:Det var inte möjligt bara för ett par år sen att få saker automatiskt transkriberas nu med hjälp av AI, till exempel.
Bodil:Alla dessa forskare som har suttit I alla dessa decennier har transkriberat intervjuer. Och då givetvis noterat skillnaden mellan talspråk och skriftspråk för direkt transkriberade intervjuer har nästan inte gått att läsa. För talspråket är ju så skilt från skriftspråket. Hela förutsättningen för att använda sig av intervjuer har ju ändrats genom att man samtidigt eller bara några sekunder efteråt kan få det I skrift.
Jonas:Ja, precis. Jag tänker också att det är fantastiskt med den tillgängligheten för de som har svårare att höra och lyssna.
Bodil:Absolut.
Jonas:Är klart att nu är det för första gången som allting blir tillgängligt för alla, oavsett vilka svårigheter eller förmågor man har och vill använda.
Bodil:Eller skulle kunna bli tillgängligt. Det är fortfarande en massa hakar, men det har skett oändligt mycket som då skiljer den värld I vilken tekniken den finns med, från den världen där tekniken inte finns med. Och den senare finns knappt längre.
Jonas:Nej, precis. Du var inne på alfabetets fantastiska betydelse. Jag blir nyfiken. Vad tänker du att det har förändrats? Vi tar ju det så för givet, jag menar
Bodil:En av mina funderingar börjar alltid med bokstaven. Det ska du göra, för den är först. Alltså att man med tre streck kan åstadkomma nånting som blir stora A. Om man tar strecken var och en för sig, jag tar upp ditt veckobrev också, förmåga att göra med de andra sträckarna som finns I de tjugoåtta eller tjugonio andra bokstäverna beroende på hur vi definierar antalet bokstäver. Så det blir så automatiserat.
Bodil:När väl barn lär sig bokstäver så finns det en väldig massa skolor för hur man bäst lär ut läsekonsten. Ibland tror jag att det är så tråkigt att lära sig läsa medan man håller på med det. Man kan vara en dröm, men man kan vilja det hur mycket som helst. Men det är också ett väldigt traggande och där tror jag att de flesta knäcker läskkoden på något märkvärdigt sätt som vi inte alltid har inblick I. Mina egna barn har lärt sig läsa på alldeles olika sätt, till exempel.
Bodil:Det är ju bra att studera hur det kan gå till och hur vi kan tro att det är någonting? Det finns något som ligger bakom och det är att man vill kunna läsa Bamseidningarna, man vill kunna komma åt det andra kommer åt. Det är någon magi I detta. Ett av mina barnbarn trodde att han skulle kunna läsa Bamse bara han fick en egen prenumeration. Tyvärr fungerade inte det, men han gav sig inte och det gick vidare.
Bodil:Men det där att gå över tröskeln är nästan lika stort som att känna att nu kan jag simma. Och det är ju någon magi I det att få uppleva. Till sist så går det för mig att hålla mig uppe I vattnet. Så alfabetet är ju inte bara en fantastisk teoretisk konstruktion utan den är ju precis som den mänskliga kunskapen I övrigt gjord utifrån vad våra hjärnor kan prestera. Rimligt lätt.
Jonas:Ja, för de flesta har förmågan att klara av det tänker du. Att lära sig det och använda sig av det.
Bodil:Det ska vi ju inte ta ifrån varandra än bara för att vi kan sitta här och poddar rakt upp och ner.
Jonas:Nej, och prata. Men jag tänker att det är någonting med röster som det också är med musik. Vad tänker du runt det? Vad är det man kan förmedla? Du var inne på det förut, det här med tonalitet.
Jonas:Men jag tänker att man lägger in nånting mer av sig själv I det talade än I förmedlingen och kommunikationen. Vi brukar prata om att film är fantastisk på att förmedla känslor. Men där använder man sig också mycket av ljudbilden och musiken. Och naturligtvis dialogen och tonalitet och så där. Men vad tänker du mellan att läsa och lyssna?
Bodil:Alltså Jag vill nog börja med sändaren. När jag har skrivit en bok så vet jag att jag inte kan riktigt göra mer. För den här boken finns nu I läsarens öga precis som man kan säga I konsten att bilden finns I betraktares öga. Så det är ju vart en vecka till liv I läsaren som är själva grejen, men då är jag inte med längre. Däremot när jag är med och talar så vet jag att jag träffar ju inte de som lyssnar på den här podden lite senare idag.
Bodil:Men det känns för mig som om jag är mer aktiv. För mediet som ligger mellan en läsare och en författare är ett papper eller en dator på vilken skrift den finns. Det är mycket mer ett avstånd sinsemellan. Man kan fundera på samma sätt vad gäller musik och det kan du göra mycket bättre än jag. Men en kompositör kan sätta sina noter och skriva dem på ett notblad.
Bodil:Men själva tolkningen finns det ju en orkester emellan innan detta når fram till någon som lyssnar. Och de här mellanmedierna tror jag är väldigt viktiga på vad det blir. Vad tänker du själv om det här med tal och musik?
Jonas:Jag tänker att man har ju författare Dels så har man ju författare som man har lyssnat mycket till. Så kan jag uppfatta att jag läser böcker av de författarna på ett annat sätt. För att jag läser på nåt vis med deras röst I huvudet. Så blir det naturligtvis för att jag har lyssnat så mycket på dig. När du pratar så hör jag din röst när jag läser dina böcker.
Jonas:Och så är det med flera andra. Man kan känna igen sig mycket I det, speciellt från barndomen med Astrid Lindgren. Det går inte att läsa ens på en kaffemugg utan att tänka att man hör hennes röst när hon berättar det. Och så att tänka att det är med musiken också I mångt och mycket. Men då är det framför allt artister som uruppför sina egna stycken.
Jonas:Så hör man dem I det. Jag kan höra det jättemycket I gitarrspel, till exempel. Man kan höra vem det är som spelar, om det är nån man har lyssnat mycket på. Och höra skillnaden när nån annan spelar samma stycke. Men jag tänker att det måste också finnas ett perspektiv där som gör stor skillnad mellan det jag kan åstadkomma själv när jag läser din bok kontra när jag hör dig berätta den.
Jonas:Att det blir en annan innebörd och en annan upplevelse. Men jag är nyfiken på det där, för det känns ju som att när du får berätta din bok så får du vara med I ett nästa steg på nåt vis. Det är så jag tolkar
Bodil:dig. Det är det som är den stora glädjen från min sida. Sen ska den ju helst upplevas också för annars är det ju ingen mening med det. Jag kan inte sitta här och vara med I tomma rymden.
Jonas:Hade nån annan berättat boken, så hade det blivit nåt annat.
Bodil:Ja. Där är det ju så att också om man tittar på inlästa talböcker att Det finns en stor fördel om man har en bra skådespelad röst eller en bra röst överhuvudtaget som läser ens bok. Och det blir någonting annat om författaren själv läser den för att man betonar på ett annat sätt, man vet vad man vill sagt Och så blir det ännu mer författaraktigt om man får berätta I stället för att läsa.
Jonas:En annan sak som du var inne på var det här med sökbarheten. Som du sa så har man ju suttit och transkriberat, men det har ju varit otroligt kostsamt och tidsödande att transkribera texter. Inte minst om man ska tolka dem för människor med nedsatt syn till exempel. För att kunna läsa upp det I ett annat läge, åt alla håll och kanter. Det är först nu som jag upplever att vi per automatik transkribererar allting som är talat, oavsett om det är på TV, om det är en podd eller I radio.
Jonas:Det gör det också sökbart. Innebär det att det talade ordet får en större betydelse?
Bodil:Ja, åtminstone I bemärkelsen att det kan finnas bevarat. Det är mycket det här med minne bakåt och minne framåt. Men att det talade ordet kan finnas kvar, inte bara genom att man kan spela upp själva inspelningen, utan faktiskt kan finnas I skriftlig form. Det är så mycket nu som snurrar. Jag följer en ung människa I 20-årsåldern I hans värld in I programmeringens konst.
Bodil:Han slipper ju en del av Bogletandet genom att en AI-kompis.
Jonas:Ja, det är klart.
Bodil:Så klart, ja, det är klart. Men det var ju inte klart för fem år
Jonas:sedan. Nej, verkligen inte.
Bodil:Man kan tycka att det kan vara lärorikt att leta buggar. Ja, men inte I förhållande till den tiden det faktiskt tar. Jag har själv varit väldigt störd på ett antal disputationer då man fäster sig över allt möjligt som forskare Det är ingen som ser de här oändlig massa timmarna som lades på bugglighetning. Men de är ju inte så oändligt många längre. Det är ett framsteg.
Jonas:Ja. Och jag tänker, vad AI AI försörjer sig själv nu på ett bredare sätt, tänker jag, än vad man gjorde för. Hur menade du? Jag tänker att det talade ordet också nu blir och blir möjlighet att utvinna nån form av kunskap ur. Vi letade efter ett citat och konstaterade att det här kunde vi hitta I nån form av protokoll från ett regeringssammanträder på 40-talet.
Jonas:Det var sökbart på internet. Vi kunde hitta protokollet och citatet som var nedtecknat. Men tänk vad mycket som är sagt bakåt, som inte har varit tillgängligt.
Bodil:Absolut.
Jonas:Det är inte så att vi sitter och transkriberar mängder med saker framåt kommer vi att göra det. Jag tänker att AI kommer att stort fokus på att hitta sin kunskap här och möjlighet att reflektera över det som är här och nu. Men det är inte så mycket historiskt. Det är fortfarande det gamla sättet, det som är skrivet eller sökbart I text, är det man bygger kunskap
Bodil:om. En chattbrott som hade lyssnat på det här samtalet som vi har haft just nu och som hade fått uppgiften att skriva ner något om detta på tio ord eller tio meningar. Det är ju spännande. Och det är ju fullt möjligt att göra. Och både du och jag vi gör det då och då.
Bodil:För att se hur så kallat någon annan eller något annat kan tolka oss.
Jonas:Och det är ju Det har vi ju provat och funnit att det är både på gott och ont. Vi gjorde ju ett litet test. Ska vi ta det?
Bodil:Du gjorde ju ett
Jonas:litet test. Vi bad ju AI berätta om uppdrag och kunskap med tjugo ord. Det kan man säga att man kan inte bara fråga. För då får man också reda på att det finns, enligt AI, regeringsuppdrag som heter Uppdrag kunskap. Det gör vi inte finns.
Jonas:Men väldigt välformulerat och Väldigt trovärdigt svar fick vi där. Men när vi fick rikta in det lite grann, så svarar AI så här: Uppdrag kunskap är en satsning för att främja kunskapens roll genom Bodil Jönssons bok: podd och community, med fokus på kunskapens demokratiska värde. Ja, det är väl så vi har tänkt, eller vad säger du?
Bodil:Ja, bland annat. Jag kan ju få något religiöst I blicken av att tänka att så här går det att tolka detta via ren teknik. Ingen människa har varit inblandad I det. Det är inte jag som har sagt det, men har fångat upp ett antal väsentliga drag. Och det tycker jag hittills är det som AI:n är bäst på.
Bodil:Annars så snubblar jag ständigt över att fråga om ett datum, ett årtal, fråga om nånting. Och den fantiserar fritt. Och det är fel på en månad eller två. Och det är fel på ett år eller två eller tre. Och jag begriper inte varför den här hallucinationer som uppenbarligen är inprogrammerad måste slå igenom så hårt på detaljnivåer.
Bodil:Men själv har jag blivit nästan lite nördig på det, så jag kollar upp vad som är fel. Ställer jag sen samma fråga två veckor senare så kan jag få helt annat svar. Man får vara lite försiktig. Men det är roligt att leka.
Jonas:Ja, och det är något kluvet I det där. Tidigare har man ju tänkt att när jag söker I en dator så får jag väldigt exakta svar. Det är ju det som man har tänkt att det är bra på. Nu är ju AI lite mer som en slarvig kompis, men som är bra på att berätta. Alltså, man får bortse lite från detaljerna och se mer till sammanhanget.
Jonas:Ja, intressant. Därför så får man ju vara försiktig, som när jag skickade till dig, om det här regeringsuppdraget som inte finns. Det är inte
Bodil:så att regeringen inte engagerar sig I kunskapen. Det delas ut ett stort antal uppdrag till diverse myndigheter och till enheter inom samhället om att man ska främja kunskap, utveckla kunskap, systematisera kunskap, sy, så. Men ingenting som liknar uppdragkunskap I sig, det vill säga stora grejer nu är att fokusera på kunskapens roll I demokratin. Vilket hade varit ett fantastiskt regeringsuppdrag. Jag hade gillat det.
Jonas:Vi kanske får ge oss själva det uppdraget om inte regeringen tar sig runt.
Bodil:Vi håller ju på, Jonas.
Jonas:Vad tror du om framtiden, då?
Bodil:Vi hade en
Jonas:Vi hade ju en tanke om det här med AI som genererar content. Tror vi att AI kommer att ge ut sina egna versioner av befintliga böcker? Som berättarböcker?
Bodil:Jag vill nog säga att AI hade varit väldigt mycket dummare än vad det det inte hade hittat på egna böcker. För det behöver ju inte vara att ge ut jag tror inte AI kommer erkänna det, att det ger ut en version av en bok, utan det kommer att leka att det är en egen bok. För det ger ju gigantiska förutsättningar att skapa nya böcker på ett eget sätt, utifrån att små människor tror att vi är författare och sitter och skriver på egen hand. Så när man börjar diskutera till exempel upphovsrätten så är det dags att vi går tillbaka till den franska revolutionen och lite annat och diskuterar vad vi ska mena med upphovsrätt.
Jonas:Patentets ursprung? Ja. För vi hade uppe det I nåt annat sammanhang. Jag läste I en etablerad dagstidning en artikel om AI och I slutet står det: Obs, denna skrift är genererad av AI. Så AI skriver om sig själv.
Jonas:Jag tänker också att det finns en Det är ju nånting spännande att tänka sig också, att det finns en AI-version av en bok.
Bodil:Ja, absolut.
Jonas:För det som vi använder AI mycket till nu, och som du också har nämnt innan, det är ju att vi har hjälp av AI att hitta perspektiv som vi inte har fått fatt I själva. Där tänker jag att AI kan bidra till mycket. Risken är väl att det blir en short vi ber AI sammanfatta en bok för att vi har ont om tid. Att vi inte ägnar oss åt det på samma sätt. Men det kanske är en farhåga som vi kan bortse från?
Bodil:Nej, jag tror inte att man ska bortse från några farhågor, men man kan ju däremot säga att det behöver ju inte vara något fel att göra en short katt. Det kan vara väldigt bra, det är inte säkert att man vill gå så djupt. Man vill reda på vad handlar detta om? Egentligen är det ju det som alla forskare skriver över som sitt abstract. Och egentligen är det det som jag funderar på Det är en rolig uppgift, det har jag inte tänkt på innan.
Bodil:Man skulle kunna be AI skriva baksidesstexten på en bok. Troligen skulle den göra det väl så bra som varken förlag eller författare kan göra. Det får vi prova.
Jonas:Vi har ju upp till etthundra noll ord som vi kan lägga in. Det har varit så begränsat innan, men nu kan vi lägga in ganska stora faktiskt få hjälp med analys och så vidare. Som privatpersoner, som inte har egna botar och miljöer. Jag tänker att vi ska avrunda här idag.
Bodil:Absolut. Det måste vi göra.
Jonas:Vi måste få slut på saker också. Tack för idag, Bodil.
Bodil:Själv.
Jonas:Vi avslutar som vanligt med ett citat ur boken. Denna vecka ackompanjeras detta av Svante Thureson och Emily Mackevvens låt Lyssna. Det lyder: Nu kan alla börja prompta, det vill säga få AI:n att utföra uppgifter I text, bild ocheller I ton. Tack för idag Bodil.
Bodil:Tack.
Jonas:Jag vet att du är din egen, det gör din egen väg att gå.