Subscribe
Share
Share
Embed
Bodil och Jonas samtalar inför Folkbildarforum i Norrköping om folkbildningens särskilda roll för samhörighet och lärande. De diskuterar hur kunskap kan förvärvas på olika sätt och vikten av att människor kan mötas och förstå varandra, trots olikheter.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Varmt välkomna till podcasten Uppdrag och kunskap. Hej Bodil! Välkommen till Norrköping.
Bodil:Tack ska du
Jonas:Vi har ju åkt hit av en speciell anledning.
Bodil:Vi kommer från varsitt håll och vi ska båda svåra vara med på Folkbildaforum.
Jonas:Precis. Arrangeras av bildningsförbundet I Östergötland. Norrköping, vad har du för relation till Norrköping?
Bodil:Femtioåtta var jag på fotbollsvänner. Det är min första relation. Sen har jag ju varit här rätt så många gånger I tjänsten. Det har ju ofta varit konferenser och det har ofta varit på Louis och det här är ju en helt annan sorts konferens än de som jag har varit på eftersom man kommer att fortbilda och jag ser så fram emot att möta dem imorgon.
Jonas:Och du är ju I gott sällskap där imorgon. Vet du vilka vi kommer att träffa fram här? Ja,
Bodil:det här är en fin lista.
Jonas:En fin lista med människor. Och det är Johan Söderman som kommer hålla I det. Temat för den här konferensen är ju samhörighet och sammanhållning. Vad tänker du om det? Vad representerar folkbildningen när det gäller samhörighet och sammanhållning?
Jonas:Vad kan det bidra med?
Bodil:Det representerar en delvis annan syn på kunskap utan en annan syn på hur man kan förvärva kunskap. Det finns ju väldigt många människor som har dragits in I att bli engagerade utifrån att de har gått några år på folkhögskola eller att de har råkat hamna I en gammal studiecirkel förr I världen. Och så ledde det ena till det andra. Plötsligt så är det som om de var nya människor för de har upptäckt kunskapen. Och det är stort för det är liksom inte som det vanliga organiserade skolan som har sin struktur utifrån en föreställning om att människor är varandra väldigt mycket mer lika än vad vi egentligen är.
Bodil:Utan det är något som ska ta tillvara människan precis som hon är. Och jag ska då få chansen imorgon. Där ska alla deltagare få boken så fint att kunskap finns. Då andas jag in för då vågar jag hålla en föreläsning där jag kan spela ut och så vet jag att de kan läsa boken och sen får de en egen uppföljning då de inte störs av att jag avbryter dem I deras inre tankegångar. De kan sitta där I lugn och ro och stryka för och tänka efter.
Bodil:Dessutom ska jag få tala om det som är det innersta I folkbildningen. För det är ju kunskap som är deras material på olika sätt. De har en lite annorlunda människosyn än vad vi har I övrig utbildning.
Jonas:Det har vi ju pratat om tidigare utifrån folkhögskolorna till exempel. Montessori träffade vi för ett tag sen också. Det är en annan syn på individen.
Bodil:Och därmed så blir det ju nån annan syn på att jag brukar prata ibland om kunskapsrenässans. I morgon kommer jag att använda ord som att vi måste ta tillbaka sanningen. Ta tillbaka att sanningen finns. Och att få stå framför dem som kommer att förstå varför jag som min andra bild på föreläsningen kommer jag att ett foto på en bonad som jag själv har broderat. Å ena sidan är det ju så att tankar inte är långt utan erfarenhet.
Bodil:Och det brukar man bli väldigt nöjd med att känna att varje människa är värd väldigt mycket för alla har erfarenheter. Men det är då jag knäpper till med att erfarenheter inte når långt utan tankar. För erfarenheter behöver bli betänkta. Och det fina när man får träffa folkbildare är att jag utgår ifrån att varenda en har I princip tänkt samma sak. Inte precis med de orden, men de vet att erfarenhet når inte långt utan tankar.
Bodil:Det vill säga erfarenhet som man ska använda från den ena situationen till den andra. Den behöver däremellan bli betänk, annars är den för positionerad där den gjordes.
Jonas:Det måste gå åt två håll.
Bodil:Det måste gå åt två håll. Jag känner liksom någon vila I att få prata till och med människor som har detta I sig. Så jag behöver liksom inte stå där och predika om det utan det vet de lika väl som jag. Eller kanske bättre.
Jonas:Man har en annan utgångspunkt än I andra sammanhang. Det finns en överenskommelse redan.
Bodil:Och de kommer ju också att förstå utan vidare. Vi kände att jag får ju fundera igenom nu. Hur ser mitt cv ut som gör att jag har rätt att hålla denna föreläsning och ta förtiofem minuter från de tvåhundrafemtio deltagare som här kommer att vara I morgon. En sån grej som jag vet att de kommer att förstå när jag räknar upp mig själv I tio punkter eller vad det är, det är hur det var när jag satt på stadsbiblioteket I Halmstad jag var 10-elva år. Och tittade mig omkring.
Bodil:Ja det var så mycket böcker, så mycket böcker, så mycket böcker. Och så fick jag panik för att om jag så satt där hela livet så skulle jag inte hinna läsa allt, och det var ju så hemskt. Och den andra känslan var, om jag så sitter här hela livet så kommer jag inte hinna läsa allt. Det kommer alltid att finnas någonting kvar. Och så la det sig ovanpå det och jag kan läsa.
Bodil:Jag minns det som någon sådan här mellan himmel och jord, en sådan salighet kontra någonstans panik. Det är ju också något som är lite speciellt för att de som jobbar med folkbildningen, för alla som söker sig in I folkbildningen är ju till exempel inte så bra på att läsa. De kan bli det under tiden. De kan vara inte så vana att läsa.
Jonas:Jag hade också uppe I det här ögonblicket när man kan se på någon att den här världen har öppnat sig. Det ljuset I ögonen och
Bodil:så där.
Jonas:Det är ju fantastiskt.
Bodil:Och annat som de kommer att bara ta till sig men kunna fundera vidare på är den här bilden med Mi och vi som vi använder så mycket och som vi har tagit med att ta upp I podden och vi tar upp det I veckobrev. Och jag tar upp det överallt sen, tycker jag. Å ena sidan så är ju mina tankar där inne, de är ju bara mina. Hur mycket jag än pratar med dig och hur mycket jag än poddar så får du ju aldrig reda på hur jag egentligen tänker där inuti utan det är den existentiella ensamheten på gott och ont. För det hade ju varit hemskt om man hade någon direkt kopia som bara fanns där.
Bodil:Och
Jonas:då har det gått och varit där hela tiden.
Bodil:Då finns
Jonas:det någon annan som också.
Bodil:Det vore
Jonas:två håller med.
Bodil:Men det här är ju samtidigt samspelet mellan det individuella kunskapen och det individuella lärandet och det kollektiva. Och det kollektiva är ju inte bara mänskligheten, det vill säga forskningens kunskap. Utan det finns ju kunskaper I familjer. Det finns kunskaper I den orten där man lever, kanske I det hyreshuset där man bor. Som är sina avgränsningar.
Bodil:Och den här då växelverkan mellan me och vi, den kräver ju, på tal om att vi är på väg att få kanske en kulturkanon för oss att det är mycket diskussioner kring den. Den diskussionen kan vi ju ta lite grann, du och jag, bara för skojs skull. Den kommer inte att komma upp I min föreläsning imorgon. Men det här mellan ni och vi, om vi glider isär för mycket så kan vi inte längre prata med varandra. För då vet inte den ena människan vad den andra menar med orden.
Bodil:Om vi har ett litet, litet överlapp så är också utrymmet för missförstånd oändligt stort. Ju mer man kan öka överlappet mellan människor desto bättre blir det ju för att vi ska kunna utbyta tankar och bli klokare tillsammans och få den här samhörigheten som också konferensen sysslar till. Och då kan man ju tänka sig att den strävan, den har vi inuti Uppdragkunskap fullt ut. Och ändå kan även jag, vilket jag gjorde I ett veckobrev, bygga lite inför tanken på en kulturkanon. För vem kan liksom pressa på människor vad det är som ska vara det absoluta minimmet för att vara gemensamt?
Bodil:Det är det enda sättet att reagera. Det andra är att jag reagerar ju väldigt positivt I bemärkelsen att jag vill ju att vi ska förstå varandra bättre. Så kan man hitta på någon slags kanon. Man ska inte bara den gamla föreställningen om kulturkaner utan det fick väl bli någonting annat som var bättre anpassade till vår tid. Som kunde fylla den funktionen.
Jonas:Och där är ju oväsentligt tänker jag med diskussionen som vi har läst lite grann om minoriteter och hur man tar hand om varandra. För mig handlar det ju om alla människor I nån slags grupp och förmågan att leva tillsammans och så stort överlapp som möjligt, oavsett vem det är.
Bodil:Det kan också hända att man kan, hittar jag på just nu, att man kan kanske skapa samhörighet också utan överlappet. Bara viljan till samhörighet är tillräckligt stark, för det är ju samhörigheten som är grunden för att man sen ska kunna lära sig mer av varandra.
Jonas:Och det där låter ju, när du berättar nu så tänker jag också på det här behöver vi ju pratas om.
Bodil:Ja, absolut.
Jonas:För jag tror också att det finns ingenting annat som riktigt I samhällsutvecklingen som pekar på att vi går åt det hållet att det skulle bli större överlapp. Större förståelse, större gemenskap. Precis tvärtom.
Bodil:Och det tänker jag har inte bara det individualistiska att göra, utan de lever ju tillsammans I
Jonas:Mio och I och speglar sig I varandra. Och det att göra, utan de lever ju tillsammans I MioI och speglar sig I varandra. Och där tycker jag man gör fel många gånger när man skyller rakt av på att det skulle vara en individualistisk utveckling. Men det är ju också andra saker som styr det här. Hur är det med andra samhällsklyftor som gör att vi kommer isär?
Jonas:Du och jag pratade om bostadspolitik nu.
Bodil:Det ska vi nog akta oss åt och prata mer om.
Jonas:Jag tänker att det är så många parametrar som spelar in I att överlappet har minskat för så upplever vi det.
Bodil:Och så är det det där med tiden som jag ju alltid överför allting till. Jag har sagt många gånger att en av mina upptäckter utifrån så fint att kunskap finns och inuti poddar och växjöbro är det här att människor har blivit så trötta. Och då är det ju skönt och fint att få komma med Goyas bild som ger sin bild över varför man kan bli så trött när man ständigt bombarderas? Jo, det blir man ju när det blir för mycket och när det så kallat sunda förnuftet sätts ur spel. Då kan våra monster ta över, våra kollektiva monster och våra individuella monster.
Bodil:För att vi ska kunna leva något så här lyckligt tillsammans så krävs det att det finns sanningar som vi känner igen när vi möter dem. Också att vi känner igen osanningar när vi möter dem. För annars orkar vi inte längre. Jag tycker att jag lär mig det. Varenda vecka när jag pratar med andra människor så säger de att kan du inte berätta lite mer om det här, om att vara trött?
Bodil:Och så inser jag att det är ju fullständigt orimligt den världen där man kastar nya forskningsrön hur många som helst över människor. Och de får dem serverade tillsammans med osanningar och tillsammans med det som bara är lite halsen. Allt möjligt sånt. Och den som tänker efter till en början I den situationen tänker att det här verkar spännande men det är också spännande. Och kan kanske det vara rätt fast I så fall är ju inte det rätt.
Bodil:Och kan jag egentligen välja? Och så inser man ju att det är klart att man inte kan. Och det är ju så elementärt att om du tänkte dig, vi kan börja med tio fackspecialister som är så duktiga som helst var och en på sin sak. Om de bombarderade dig med perspektiv på en viss företeelse Hur skulle du kunna välja någonting bland det du får till dig där? Du kunde bara sitta där och gapa eller lev där enligt och så skulle du genast glömma det men du visste att det ändå fanns något som du kanske borde komma ihåg.
Bodil:Och till sist så ger man ju upp I den situationen. Det är det som jag tycker är nästan lika hemskt som lögnen. Det här att man har hållit på så länge som människor har blivit så trötta så att man till sist inte tror på att man själv kan någonting.
Jonas:Nej, och att man stänger av. För man har ju någon slags
Bodil:skydds mekanism. Till sist blev ju avstängningen etthundra procent. Låt dem hålla på. Jag begriper ändå ingenting. Och när man känner sig försatt I den positionen då är det inte lätt att repa emot det.
Jonas:Jag tänkte på det bara häromdagen för att det är väl, jag minns inte om det är rapport eller aktuellt som har börjat med ett sjok I slutet med goda nyheter. Och jag har tänkt många gånger att man har nästan varnat för nyheterna. Jag har läst ibland, men det är ju framför allt för att I tidningarna det står så här, titta inte på de här bilderna om du inte är utbildad och så där. Alltså vi är så matade med, också via media, det som är negativt. Och det tror jag också gör oss trötta.
Jonas:Det är otroligt skönt att höra att någonting fungerar. Att det finns en balans mellan Vad kommer vi att få höra mer imorgon? Har du något?
Bodil:Ja alltså jag går ju mitt spår för närvarande I att jag försöker säga att jag tror att kunskapsförnekelsen och kunskapsförvirringen den har vänt. Och jag tror det trots att jag vet hur valet gick ju så. Det ändrar inte ett dugg utan man kan hitta sådana här nya tecken på att någonting inte är riktigt som innan och jag kommer att berätta för dem om en del av de här tecknen som jag ser. En är till exempel att Nu ska vi se från vilken ände man ska börja. Jo, jag tror att vi kan vara kvar I USA från början och säga att det här slutet på perioder före valet när Trump han gick från autörlen I Florida, den var styrd av demokrater till att hamna just där och till att det var hajttierna som åt upp andras husdjur och lite så.
Bodil:När lögnerna blir så riktigt absurda, då är jag övertygad om inte bara I Sverige reagerar ju alla, men jag är övertygad att det är många amerikaner som reagerade mot detta också. Det vill säga att man började se det så var det ändå inte det som fällde utslaget. Men man kan liksom inte acceptera att det får lov att finnas en sådan. Så även detta kan vara ett tecken på att hit men inte längre, så här gör man inte. Det andra som jag tänkte på var att Camilla Harriys har fyllt en oerhört fantastisk funktion, åtminstone för oss I Sverige.
Bodil:Det var bara att hon kom in som gjorde att det blev lättare att andas. Plötsligt var det möjligt, det som sen inte skedde, men man fick lite vittring på att det behövdes inte så mycket för att man skulle luft under vingarna. Annat som gav mig luft under vingarna det var de där faktagranskningarna som var på den enda partiledardebatten I USA. Att det var det I realtid, det som är min dröm också I Svenska partiledardebatt att jag ville Och att de ser
Jonas:Kommentaratorerna angriper in och säger att det där är lögn.
Bodil:Ja, det kan man göra I realtid. Och det fjärde som hände där som vi kunde plocka och se från USA och fick oss att repa mod det var ju att när viceprecidenterna sen skulle sin debatt. Vad som låg bakom och hur de hade instruerat varandra inuti respektive parti har jag förstås inte någon aning om. Men det var ju kemiskt fritt från påhopp, propp, vrål lögner och annat. Så de där fyra I botten så kan man ju trilla komma hit till Sverige.
Bodil:Och så tycker jag att I Sverige så successivt så blir det mesta av pressen av Sveriges Radio och SVT bättre på att sjunga sanningen och kunskapen slår och slår ner på överstramp. Jag tycker de är ganska duktiga på det. På att hålla en kritisk ton. Alltså den här så kallat politiskt korrekta toleransen att vem som helst ska rätt att säga vad som helst. Det har man faktiskt inte.
Bodil:Fakta har man inte rätt att köra med några egna. Och det är ju lite den här gamla ansvariga, utgivarvarianten och lite så där som ligger bakom och som har funnits där som tradition. Men det har varit en period och det har varit mer flat än vad det är nu. Sen smällde ordentligt när Sverigedemokraternas trollfabriker blev publika. Och det var ju inte egentligen förut de blev publika utan det var för vad som hände sen.
Bodil:För när de gick till motangrepp så reagerade folk emot, bland annat I Senior-valet och lite annat. Det blev någonstans uppvaknande att så gör man inte. Man håller sig inte med trollfabriker. Har du trollfabriker så har du det för att du vill lura mig. Det är inte din rättighet att hålla på att lura mig.
Bodil:När det blir tillräckligt många som börjar vända sig så säger jag: Jaha, där finns ett litet tecken. Jag känner också att Anna Kinberg Batras Laver Trump hör dit. Det kunde blivit så att det blev en utredning bara. Nu blev det lite mer. Hon blev avsatt dagen efter geokriiken hade kommit.
Bodil:Och det ligger också där någonstans att man gör inte så. Och då är det ju intressant. Det är inte hon som är intressant I detta, utan det är egentligen länsstyrelsernas funktion. Att samhällets institutioner ska bära sig åt på ett visst sätt för att människor ska kunna lita på sitt samhälle. Och där ju vi I Sverige har haft en sådan oändlig tro på vårt samhälle.
Bodil:Så åtminstone jag har ju inte skilt på staten och nationen och samhället utan det har glidit ihop på ett sätt som man inte märker förrän man rör sig internationellt och de har helt andra bilder. Jahavisst,
Jonas:tilliten till institutionen är ju fortfarande stark.
Bodil:Absolut. Sen kommer det så som det här med mobilbegränsningen eller mobilstolpen I skolan. Det är ju också elementärt för alla som bryr sig om kunskap och bryr sig om lärande. Man kan bara lära sig sånt som man riktar sin uppmärksamhet mot. Och finns det något som hindrar dig från att rikta din uppmärksamhet så måste man ju försöka ta bort det så gott det någonsin går.
Bodil:Det ligger också där. Sen har vi ju våra reaktioner som vi märker på Uppdrag kunskap och du är bättre än jag på att hålla koll på statistiken. Vi kommer att bli en podd där och boken och föreläsningar men det har ju blivit både andra frågor och andra reaktioner på denna sidan sommaren. Alltså det har kommit lite smått från början I augusti kanske, det jag pratar om nu. Men en del var före.
Bodil:Och sen kommer det ju tyvärr att bli, känner jag, någonstans jättereaktion för nu är det Trump som har makten nu så och det kommer att påverka också andra länder. Han kommer att genomföra sådant, försöka genomföra sådant som är I absolut strid mot det rådande kunskapsläget. Och gör man den metodvetenskapligt eller tekniskt så brukar jag alltid ta exemplet med ångmaskinen. Om man inte kan termodynamikers lagar och konstruerar en ångmaskin som strider mot termodynamikers lagar så finns det två ytterligheter. Det ena är att den går inte överhuvudtaget.
Bodil:Det är nog det vanligaste. Det andra är att man har varit så sjuklig att den exploderar och det har lite effekt. Men den kommer ju inte att kunna fungera som en ångmaskin för du har inte begripa hur det fungerar. Jag tänker mig Trump och hans geliker runt omkring honom som alla snurrar och är förblindad av sin makt så kan de ta beslut om sånt som strider mot naturlagar. Och det kommer de inte att märka förrän naturlagarna slår tillbaka.
Bodil:För Naturlagarna är ju inte lagar I bemärkelsen att naturen själv har stiftat några lagar utan mänskligheten har kollat naturen och utifrån detta mejstat fram ett antal grundsatser som är sådana att med hjälp av dem kan vi beskriva hur naturen fungerar. Naturen bryr sig inte om vem som är tillsatt vid vilket val utan naturen följer sitt system. Och då kan det hända att man kan göra ganska mycket för att somliga effekter kommer inte att ta dem. Miljö och klimateffekter, de tar ju några år på sig. Så det kan möjligen gå, medan det finns annat där jag kallt räknar in att det kommer att duggga av sådana här tecken på vad som händer om man gör någonting I strid med naturlagar.
Bodil:Sen finns det motsvarigheten, men man kan inte kalla dem för lagar på samma sätt, men det finns ju mycket kunskap om hur människor lever, hur människor känner. Alltså hela den humanistiska kunskapen men också den samhällsvetenskapliga. Hur kan man få grupper att fungera tillsammans? Går man alltför mycket strider mot det så kommer det också att slå tillbaka. Och då tänker jag att det här är så hemskt jag vill knappt tänka ur tanken men då vill jag alltid det till något positivt och så tänker jag jag själv tänker försöka analysera detta med utgångspunkt från effekten där och där handlade bara om att det var I strid mot den och den kunskapen.
Bodil:Det vill säga, nu har den och den kunskapen visat sig ännu mer värdefull än vad vi visste innan. För att vi får reda på att brukar man våld på den så funkar det inte.
Jonas:På bekostnad I att människor får stå ut med väldigt mycket under tiden som man utmanar de här kunskaperna. Jag såg Bernie Sanders var ute här och försökte på ett förenklat sätt beskriva klimatpolitiken och vad det kommer innebära. Då pratar vi om att vi är relativt överens om att polerna smälter. Men det är ingen hittills som pratar om hur lång tid det tar för oss att frysa dem igen. Så det är väl lite I det här också att effekterna kommer ganska sent och det kan ju vara ganska ödesdiget just både när det gäller människorna och klimatet.
Jonas:Men det blir att det blir kostsamt om man utmanar kunskapen för länge.
Bodil:Ja. Och då när jag tycker inte att jag ska någon slags förrätt till att bara leta efter sådana tecken, utan jag kommer imorgon att försöka entusiasmera mig av människorna som är här. Att de ska hjälpas åt. De har fått vykort som de kan skicka till mig. Vilka tecken I tiden som de ser som tyder på att pendeln redan kan vänt.
Bodil:Och då kan det vara så att om det nu är så att den precis har vänt, vilket jag påstår, så vet jag ju om att jag kan fel förstås. Och det kommer att visa sig om ett tag. Men så länge det är så här så kan jag tillåta mig att använda mig av placeboeffekten. Och det är inte för att jag tänker lura människor, utan det är för att när du tar några medikamenter så funkar de kemiskt biologiskt I dig utifrån kemins och biologis alla lagar. Men det finns ju någonting mer som handlar om att om du tror på den läkare som har ordinerat den här medicinen så har den en större effekt och det är ganska stor den här placeboeffekten.
Bodil:Det finns en motsats, så har du fått något lagom läkare som du inte en museeboeffekt som reducerar det som det kan fyllas per funktion I dig. Och det här är så väl undersökt I så många sammanhang så man skulle kunna byta namn på det och kalla det för meningseffekt. Tror du att det är någon mening med det så blir faktiskt effekten större för så funkar du inuti dig. Och det är ingen magi och det är inget speciellt för dig utan det är så som jag menar att livet är gjort så att det jag tror på ska vara bättre för mig än det jag inte tror på. Om det nu blev många människor som samtidigt började hjälpas åt att leta efter sådana här tecken I tiden som handlar om att pendeln har vänt.
Bodil:Nu håller vi på att rensa upp I kunskaps förnedringsträsket. Då kommer vi att en större chans. Det vill säga vi kan hjälpas åt med detta bara genom att vi tror på det. Och det är inte frågan om något magiskt, utan det är frågan om hur vi människor fungerar som människor.
Jonas:Jag tror ju också att det finns, med den tröttheten som vi pratade om innan, så finns det ju också den hopplösheten som kommer med det som kan drabba. Hopp är ju en stark drivkraft.
Bodil:Den är jättestark.
Jonas:Så bara I det också att kunna bygga framåt, och jag tänker också att det finns ett viktigt lärande I att veta också hur andra har mött saker eller lyckats möta saker som man upplever som mörka eller som inte verkar för många människor. Så finns det lärande exempel och sådär tycker jag också är viktigt att samla på och sprida så att fler får ta del av dem.
Bodil:Och så känner jag att vi inte får vara så historielösa. Jag kan inte låta bli ibland, och det kommer jag göra imorgon också, att plocka fram Galilee själv. Galilee hade inte några kunskapsförnekare runt omkring sig I den här allmänna G-typen utan det var ju den katolska kyrkan som var absoluta fiender genom att jorden var allting centrum och så vidare. Han hade en fantastisk brevväxling med Kepler. Och långt mot sena 1900-talet så blev den publik tillgänglig.
Bodil:Det fanns en forskare som hette Stillman Drajk som fick komma in I Vatikanens arkiv och plocka fram. Alltså läsa hur Kepller skrivit I Galilei. Först och främst varför är du inte här? Tänker de vi skulle skratta åt påvens I dukar. När de försöker argumentera ner himlakropparna från himlapellen Och så går Caple själv ett steg vidare och så säger han: När allt kommer omkring så handlar våra dispyter inte om papper.
Bodil:Låt oss gå till demonstrationer, observationer och experiment. Och det är ju så nära det här jag försökte säga vad som kan hända nu utifrån Trumps eventuella försök att ge sig på naturlagarna. Det finns sånt som går att observera och som borde vara på förhand bekant idag men som uppenbarligen inte är det eftersom man tror att man med hjälp av den politiska makten kan få sätta naturlagar av spel. Det kan man inte med den religiösa, man kan det inte med den politiska. Och det är ju det som är skönt för oss naturvetare att det är ju så vi vill det.
Bodil:Det är någonting som liksom ligger över människan.
Jonas:Jag tänker att de flesta av oss minns ju också en tid när det inte var på det här sättet. Och det tror jag också, även om man inte är naturvetare, så tror jag också man upplevt, åtminstone vi I vår del av världen har upplevt ett annat sammanhang där det gick att vara på ett annat sätt. Det tror jag lockar. Och kan kittla oss till att våga ta små steg framåt.
Bodil:Sen är det intressant det här när man börjar prata om makt för att jag tänker ju också så att när vi imorgon kommer att träffa så många folkbildare så vi känner att ihop med dem så kan vi göra lite mer än vad vi kan annars. Då är det klart att där ligger någon viss makt I det. Så jag såg plötsligt nu framför mig att det kommer att komma många poddar kanske som handlar om folkbildare mot sig och så eller folkbildare för sig och så, men som finns I indutatra kunskaper och som stärker bandet och som gör att vi förstår varandra bättre och har varandra till bättre saker.
Jonas:Det vill ju tillhöra sin historia tänker jag och omsätta den I nån slags berättelse så vet jag
Bodil:vad det är. Och sen tänker jag att just de borde ju kunna förstå. Jag har en ambition alltid att dra Sören Kierkegaard ett steg längre. För han hade ett klassiskt yttrande. Han sa att om man vill föra en människa mot ett bestämt mål måste man hitta henne där hon är och börjar just där.
Bodil:Allt annat är fåfänga. Och det här har citerats tycker jag sedan jag föddes, för jag har hört det hur många gånger som helst. Men för så där 20-trettio år sedan så började jag själv tänka att man måste dra det här I ett steg längre. För det är ju inte jag som ska hitta dig där du är. Utan de ska vara en poäng med vad jag kan göra för dig så ska jag kunna stötta dig till att du kan hitta dig själv där du är.
Bodil:Så att du kan börja just där, för det är då det händer någonting. Vilket ju gäller inte minst för en sådan här podd. När vi sitter här och tittar varandra I ögonen och försöker fånga tankarna hos den andra så kan vi skapa en sådan här gemenskap I rummet då vi hittar den andra där den här och börjar just där. Men om man kan sprida det vidare. Så fint det.
Bodil:Och allt det ska ske imorgon.
Jonas:Har du något mer som du vill? Nu när det här sänds, då är det ju här för flera dagar sedan. Ja precis. Så nu vet vi ju fast vi inte vet. För vi rör oss så fritt I tiden.
Jonas:Är det någonting annat som du tänker ta upp imorgon?
Bodil:Nej, jag tänker nog Lotta, det utbyta I att alltså det vi syftar till att göra, alltså vi gör så väldigt mycket som är så konkret. Och det är därför jag är med här till etthundra procent för jag vill göra saker konkret. Men vi har ju också en riktning I det vi gör och den riktningen viker vi inte en tumme på vad som än händer. Men ibland så kan det kännas segt och då vill det till att man markerar att när man på sin tid fick för sig att man skulle återknyta kontakten med det antika kulturarvet, alltså renässans. Då försökte de återknyta kontakten över tvåtusen år.
Bodil:Och det var en elit som gjorde det och det var en begränsad till eliten. Så det är inte alls som man kan likna på vad vi gör nu. Men man kan ändå ta tidsperspektivet och ställa det I proportion till varandra att vi behöver inte nu överbrygga mer än en 20-trettio år. För att få kontakt med den tiden då kunskapen faktiskt hade en sådan ställning. Att du och jag skulle börja slappna av lite grann om vi började närma oss den ställningen som var då.
Bodil:Och det tycker jag kan ge något litet hopp att kunde då med tvåtusen år så ska vi väl kunna med tjugo. Det är två tio potensrum emellan.
Jonas:Ja precis. Jag tänkte på det I veckan också. Vi var ju på Montessori och träffade dem Montessori-gänget. Då pratar vi om det här med just hur lång tid är det då som vi måste brygga över. Då var det nån som sa att vi hade en så bra läroplan.
Jonas:Det var den bästa läroplanen vi har haft. Den har utmejslas under så lång tid och den har utvecklats. Och sen så försvann ju den väldigt hastigt, den läroplanen. Det var den här personen som konstaterade det. Vi har ju pratat mycket om det här med skolan och att unga människor känner sig otillräckliga.
Jonas:Då blev det en dialog runt detta I veckan och då var det nån som sa, ja men ni är bara nostalgiska. Det är så mycket nostalgi I detta. Och så hade de jämfört ljudnivåer från filmningar I klassrum på 70-80-talet. Och det var ju ett jädra liv. Trots att det inte fanns mobiltelefoner och trots att inte ungar var uppfostrad och allt vad man har skilt på.
Jonas:Men det är inte det man menar. Det är ju förhållningssättet till vissa saker som skadar oss. De många människorna mår sämre av det. Man backar I tillit och man backar I annat. Det spelar ju ingen roll, allt var inte bättre förr.
Bodil:Absolut inte.
Jonas:Men det finns garanterat saker som vi har gett upp som var väldigt väl underbyggd kunskap som vi har gett vika för.
Bodil:Fall. Bakom denna fantastiska öppningen som finns idag då man kan få fatt på hur mycket information som helst varje människa på hur kort tid som helst. Men när man blandar ihop det med kunskapen, det är då som det blir, det slår ju tillbaka. För att till varje ung människa som inte har fått proportionerna på det här så kan de ju bara känna sig misslyckade för de borde ju kunnat göra ännu mycket mer om de bara hade kunnat välja. Och hur ska man kunna välja?
Bodil:Jag återvänder ibland till den tiden då det inte fanns fler böcker än att man kunde läsa de lilla fåtalet som kunde läsa. Han läsa dessa böcker ett par gånger under sitt liv och visste om att de de kommunicerade med I andra länder var också sådana som hade läst just dessa böcker ett par tre gånger under livet. Det är lugn och ro I en kulturkranon det. Ja, det
Jonas:är det verkligen. Det tycker jag får bli ett bra slutord. Men även om vi är I Norrköping så kommer vi inte undan att vi avslutar med musik och ett citat.
Bodil:Ja, såklart.
Jonas:Och till dig som har lyssnat så får vi säga varmt tack för att du har lyssnat och på återhörande inom ett par veckor. Musiken idag är ursprungligen skriven av David Bawe. Låten heter Life on Marce, och I en version inspelad utav Budapseurbeebeebeebee. Citatet idag lyder: Bakom folkbildningen I dess olika former finns det ofta ett starkt samhälls och framtidsengagemang. En trevlig helg.