Subscribe
Share
Share
Embed
”Vi önskar, förstås, att färre blir svårt sjuka och att vi ska arbeta mer proaktivt och med tidiga insatser, samordnat.” Hur går man från förslag till verklig verkstad? Samsjuklighetsdelegationens har inlett sitt arbete för att genomföra de reformer som utredningen föreslog. Det handlar bland annat om vem som ska ansvara för vården av personer med både psykiatriska diagnoser och beroendeproblematik och hur tvångsvården ska regleras. Lyssna till Martin Färnsten, som leder samsjuklighetsdelegationen och Zophia Mellgren, ämneskunnig i delegationen.
Creators and Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
Att det märks för den enskilde att här pratar vi med varandra och här här står vi tillsammans nu och ska ge dig bästa möjliga stöd utifrån våra olika perspektiv och med våra olika kompetenser. För det är ju det som är liksom målsättningen här.
Sofia:Man har tidigare pratat om missbruk och missbrukare. Och här så har man ju också då föreslagit att man ska arrangera ut begreppet missbruk I alla författningar och använd skadligt bruk eller beroende.
Lisbeth:Samsjuklighetsutredningen kom med sitt slutbetänkande I januari 2023 och I januari I år så tillsattes en delegation som var till uppgift att sjösätta de här reformerna som utredningen föreslog. Och det handlar bland annat om vem som ska ansvara för vården av personer med både psykiatriska diagnoser och beroendeproblem och hur tvångsvården ska regleras. Men hur går man då tillväga om förslag I en utredning ska bli verklig verkstad och genom att göra det I att arbeta med I en delegation? Så välkomna hit Martin Färsten som leder samsjuklighetsdelegationen och Sofia Mellgren som är ämneskunnig I delegationen. Jättekul att ni vill vara med och det ska bli spännande att höra hur vad en delegation kan göra för skillnad.
Lisbeth:Är det bra med er? Ja det är
Sofia:bra, tack.
Martin:Ja då, tack så mycket.
Lisbeth:Roligt att ses, ni ska få berätta vilka ni är. Vi brukar också börja den här podden just med personens perspektiv därför att vi tycker ju att det är så viktigt när vi ska omstrukturera vår hälso och sjukvård och omsorg I socialtjänsten att vi verkligen tar personens perspektiv och då är vi nyfikna på er. Så Sofia börja du, vem är du?
Sofia:Ja vem är jag? Jag heter Sofia Mellgren och jag har ju jobbat med det här området. Jag har jobbat med psykisk hälsa området och psykiatri väldigt länge. Jag började ju jobba på 80-talet inom och sen har jag läst vidare och är statsvetare med beteendevetenskaplig inriktning. Har genom åren jobbat I olika roller, både som ledare och med forskning och utvecklings fokus har varit området psykiatri, beroende och samsjuklighet.
Sofia:Så det är väl mitt perspektiv. Jag har också jobbat väldigt mycket med olika åldrar, både barn och unga, vuxna och allt från primärvård till specialiserad vård. De senaste 10 åren, innan jag började med det här uppdraget, jobbade jag på SKR. Där jobbade jag tillsammans med dig, Lipel. Jag hade Nära vård-frågor utifrån ett samsjuklighetsperspektiv eller med personer med psykiska både hälso och sjukvård och socialtjänstens perspektiv in I nära vårdarbetet där.
Lisbeth:Ja det känns ju så roligt och viktigt och bra att du har det här uppdraget just nu I den här delegationen men vi saknar det på SKR och din förmåga att det här breda perspektivet och alltid utgå från personen, det tycker jag har gett mig mycket I våra kontakter. Så det känns både roligt och viktigt och bra att du är på rätt plats även om vi saknar dig. Men vad gör du Sofia när du inte nu? Är du engagerad I de här frågorna? Hur ser ditt övriga liv ut?
Sofia:Ja men jag är väl en stor konsument av livemusik skulle man kunna säga så att jag går faktiskt väldigt mycket på konserter, för det lägger mig varmt om hjärtat. Där har jag ju med mig min familj. Jag är en veckopendlare, så jag är en göteborgare. Så hem till västkusten på helgen och där har jag man och vuxna barn.
Lisbeth:Men hör du vad är det för musik du lyssnar på, är det allt eller vad då?
Sofia:Jag har ganska bred musiksmak men punk och rock är väl de stora grupperna som jag lyssnar på oftast.
Lisbeth:Ja det tänkte jag, du är nog en punk och rock tjej det tänkte jag nog.
Sofia:Lite revolution får det vara.
Lisbeth:Lite revolution, det är det ni ska göra nu också I delegationen. Är det så Martin, ska ni göra revolution? Berätta, är du revolutionär?
Martin:Ja jag vet inte om jag skulle få den etiketten av så många. Nej men jag är statstjänsteman. Jobbat I regeringskansliet egentligen I hela mitt yrkesliv. Och de senaste 10 åren på socialdepartementet som chef för lite olika funktioner och som handläggare från början. Men sedan egentligen 2018 så har jag ägnat mig åt utredningar både som huvudsekreterare och sen som särskild utredare själv.
Martin:Så att det passar ju väldigt bra I det här uppdraget att den bakgrunden med mig även om vi nu sitter mitt I departementet och inte I garnison där många andra utredningar håller till.
Lisbeth:Wow, gör man det för att man är delegation eller har det bara blivit så eller?
Martin:Ja, det finns en liten skillnad mellan det som kallas för bokstavsutredningar och det som är vanliga utredningar eller Och det där är kanske inte så intressant för alla men då man uppdrag av ett departement. Statsrådet I departementet får regeringens bemyndigande att tillsätta en utredning. Så man ligger lite närmare departementet, lite närmare linjen, lite mer in house så att säga, än en som får ett uppdrag av regeringen genom regeringsbeslut och som ju är helt fristående. Statlig utredning faktiskt. En egen myndighet I formell mening.
Martin:Så det är en liten skillnad där.
Lisbeth:Och det statsrådet ni jobbar med är Jacob Forssmed?
Martin:Ja. Men
Lisbeth:Martin, när du inte har jobbat med de här stora viktiga statliga frågorna, vad gör du då? Hur ser ditt andra liv ut eller hur ser
Martin:ditt ut? Ja, nej men jag har en ganska stor familj. Jag har 4 barn, nu är de flesta vuxna så de hör man inte lika ofta som tidigare. Jag bor här I centrala Stockholm men också mycket nere I skärgård I Östergötland. Jag blir glad när hör någon prata östgötska då känner jag att nu är det sommar.
Martin:Sommar? Men skämt åsido. Det är mina 2 platser kan man väl säga.
Lisbeth:Det kan vi inte bjuda på den här morgonen.
Martin:Nej men då och då så hör man den där härliga dialekten. Det är roligt.
Lisbeth:Just det här området med psykiatri och beroendefrågor, har du varit I det och är du engagerad särskilt I det?
Martin:Ja alltså jag har ju varit som chef I departementet så de frågorna I min grupp så att I den meningen så var jag ganska inblandad. Både när psykiatrisamordnaren Anders Prinse tillsattes för ett antal år sen och det som Kerstin tog över sen. Naturligtvis arbetet med överenskommelserna och så. Sen fick jag ett utredningsuppdrag för några år sen att titta på vissa tvångsvårdsfrågor. I den meningen har jag fått möjlighet att fördjupa mig I tvångsvården LPT och LRV.
Martin:Men det är väl så mina erfarenheter ser ut.
Lisbeth:Sofia, hur blev de här frågorna för dig? Varför har de engagerat dig så mycket?
Sofia:Ja, varför har de det? Man halkar väl lite in I psykiatrin på ett bananskal på så sätt. Men sen så har jag ju alltid engagerat mig I samhälls Jag är en samhällsintresserad har jobbat mycket med sociala frågor och engagerat mig även I föreningsliv och annat. Så jag har haft med mig dem sen ungdomsåren och uppåt. Så det blev naturligt att man hamnade där och fortsatte på den banan då.
Sofia:Ja, jag är en nyfiken person och de flesta frågor som dyker upp har också varit roliga att fördjupa sig I.
Lisbeth:Sen kan jag ju iallafall tycka själv som inte har en stor kunskap inom det här området så men ändå känna att det känns otroligt viktigt och angeläget. Och jag tänkte på, jag förstod Folkhälsomyndigheten kom ju med sin rapport om folkhälsan I Sverige och att vi ändå ser att skillnaderna ökar I vår hälsa och då är det otroligt viktigt att också kunna satsa på grupper som har potentialen verkligen, om vi jobbar på andra sätt, få en förbättrad hälsa. Jag tänker på kopplingen till nära vård. För mig är det ju helt naturligt att samsjuklighetsutredningen var en nära vårdutredning. Ett sätt att utgå från människan och hur vi behöver organisera våra verksamheter för att nå bästa möjliga värde för dem vi finns till för.
Lisbeth:Hur tänker ni på kopplingen till nära vård och era relationer till nära vård? Sofia jag börjar med dig, du har ju redan varit inne på det.
Sofia:Ja men precis och precis som du säger så tänker jag ju att nära vård är ju liksom en fokusförflyttning och en omställning där man siktar på att byta perspektiv egentligen från liksom mer person och relation och att vi ska aktiva medskapare. Att man jobbar utifrån personcentrerad vård och omsorgsinsatser, och att den vård och omsorg hänger samman. Och det är precis de här sakerna som samsjuklighetsutredningen lyfter. För det är ju det som man har tagit fram genom målbilderna som samsjuklighetsutredningen fokuserar på. Man ser ju också precis samma sak med det här proaktiva mötet, utåtriktade arbetet även inom den nya socialtjänstlagen.
Sofia:Jag tänker att vårt omställningsarbete I Sverige I bred mening faktiskt hänger ihop och går att föra samman I många delar. Som de säger, lite samma sak alla de här 3 sakerna som vi pratar om idag.
Lisbeth:Så tänker jag också att just att den nya socialtjänstlagen också kommer gör ju att ert uppdrag har ju på något sätt en väldigt bra plattform för det är så mycket som går I den här riktningen. Hur tänker du Martin kring omställningen till nära vård och kopplingarna och din erfarenhet?
Martin:Nej men jag kan ju bara instämma I det som Sofia säger. För mig handlar ju det här väldigt mycket om att skräddarsy en lösning för de personer som har den här kombinationen problematiken, samsjuklighet med både psykisk ohälsa, psykiatriska tillstånd och missbruksproblematik, skadligt bruk och beroende så att man inte hänvisas, avvisas och bollas runt utan att samhällets insatser på något sätt Att det märks för den enskilde att här pratar vi med varandra och här står vi tillsammans nu och ska ge dig bästa möjliga stöd utifrån våra olika perspektiv och med våra olika kompetenser. För det är ju det som är målsättningen här, man inte ska uppleva att det är olika aktörer utan en väg in är ju ett begrepp som ju används I många sammanhang och jag tycker det passar även här.
Lisbeth:Precis, en väg in och också välkommen. Jag var till Finland och tittade på deras sjukvårdsreform här med vår politiska beredning I februari. Och då hade de just frågorna om samsjuklighet var det en chef som berättade och de hade sin, han visade en stor powerpoint och den stod det välkommen på. För den där vägen in som du pratar om Martin den ska också vara att du är välkommen. Och det tycker jag också är en grund I samsjuklighetsutredningen att det inte, du var inne på det här med avvisa att här har du fel eller här har du fel.
Lisbeth:Och vi jobbar mycket så I vården att sök rätt nu annars så kan vi inte ta emot det. Du nickar Sofia eller?
Sofia:Ja men jag gör ju det. Jag tänker precis på de där sakerna hur vi liksom behöver ändra, det här är ju en kulturresa tänker jag som vi håller på med, både med ny socialtjänstlag, nära vård Det kommer ju även samsjuklighetsreformen som vi nu har inlett arbetet med att innebära. Man behöver byta perspektiv utifrån personens fokus och kanske också ett mer skadereducerande tänk, att man tänker att man ska minska skador. Det handlar också om målgrupper har där det finns en stigmatisering kring, som man behöver jobba med. Hur vi använder våra ord och hur vi bemöter de personerna och hur vi ser på de här tillstånden.
Sofia:Så att det är flera delar som hänger ihop där.
Lisbeth:Fördjupa lite det, vad tänker du? Ge exempel på det här med ord och hur vi ser på tillstånd.
Sofia:Ja men det här orden till exempel, och det finns ju faktiskt förslag I det här att vi faktiskt ska Man har tidigare pratat om missbruk och missbrukare. Här har man ju också föreslagit att man ska arrangera ut begreppet missbruk I alla författningar: I socialtjänst och hälso och sjukvårdsförfattningarna då, och använda skadligt bruk eller beroende. Vi ser ju redan idag I den nya socialtjänstlagen som kommer att man har tagit det. Men det är några steg till, för det är ju viktigt. För personen är inte sitt tillstånd, utan man är ju fortfarande en person som har ett sjukdomstillstånd eller problematik som man behöver stöd och hjälp med.
Sofia:Men man är ju fortfarande en person som inte är hela det där tillståndet eller problematiken.
Lisbeth:Verkligen. Om vi ska fortsätta på det för något som jag tyckte var oerhört viktigt som samsjuklighetsutredningen gjorde det var ju att faktiskt ta fram målbilder för den här reformen tillsammans med personerna. Det var närstående och det var personer själva som hade den här problematiken. Och jag har ibland tänkt att det kanske också är därför som motståndet mot egentligen ganska stora förändringar som ni har på ert bord nu, jag upplever inte den stark. Det får ni dementera mig om jag har fel utan snarare att man förstår att det här ska vi göra även om det är stora förändringar.
Lisbeth:Och då tänker jag att det kanske bor I de här målbilderna, kan inte du säga nåt Sofia om dem?
Sofia:Ja men precis, det här var ju faktiskt första utredningen som gjorde så att de började liksom med att fråga dem som det berör: Vad behöver vi göra på ett annat sätt för att nå en bättre vård och omsorg? Man hade ju workshoppar och tog fram de här olika man sen har gjort så att de förslag som man har lagt I in sig på att nå de här målbilderna. Man vill tidig hjälp för psykisk ohälsa och skadligt bruk samtidigt. Man vill stöd och vård som är lätt att hitta och komma till. Den där en väg in som vi pratade om alldeles nyligen.
Sofia:Man vill tillgång till en fungerande behandling och möjligheter utifrån det som passar mig, utifrån personens fokus förstås. Stöd och vård som hänger ihop som en helhet. Man även stärkt I sin förmåga att hantera sin situation. Och har inflytande över sin vård och omsorg. Man lyfter också anhöriga, att man behöver någon som Att man blir involverad anhöriga och engagerar nätverket.
Sofia:För det är klart att det är jätteviktigt. Vad tillbringar en person sin tid? Det är ju inte inom vårdens och omsorgens alla timmar, utan det finns många fler timmar på dygnet. Då är det förstås nätverket och närstående och anhöriga som är viktiga för personen. Men nånting som man särskilt lyfter som jag tycker är anmärkningsvärt I de här om att faktiskt inte bli utestängd från stöd att man ska få hjälp med beroende och psykisk sjukdom eller psykiatriska tillstånd samtidigt.
Sofia:Det är anmärkningsvärt att man behöver lyfta att man inte ska bli utestängd från vård. Det är just när det är sånt svårast som man faktiskt behöver säga välkommen, som du
Lisbeth:säger, Det
Sofia:är då man kanske behöver hålla extra hårt eller bjuda in en person till att få de här insatserna. Den sista målbilden handlar om att bli lyssnad på, få förståelse och bli behandlad med samma respekt som andra. Det är också ganska anmärkningsvärt att man lyfter en sån målbild för att det är så viktigt. För att det är faktiskt någonting som saknas ibland I mötet med de här personerna som har ett skadligt bruk och beroende och samsjuklighet många gånger.
Lisbeth:Tack, kommer det här nu att vara er ledstjärna såklart I delegationens arbete?
Sofia:Det tänker jag att det är jätteviktigt. Det sa jag när jag hade fått det här uppdraget sa jag: de här målbilderna ska jag ta med mig. Och jag vet, Martin du och jag har ju, eller vi har ju pratat om det I vår arbetsgrupp att de här målbilden är viktiga.
Martin:Ja, de är ju viktiga också. Det knyter an till nåt som jag tycker är viktigt att säga I det här sammanhanget och det är ju att samsjuklighetsutredningen gjorde ju ett väldigt gediget och grundligt fint arbete med underlaget till de här förslagen med det här väldigt inkluderande arbetssättet. Med att, som ni precis har nämnt, prata med närstående, brukare och personer som lever I den verklighet som vi nu talar om och är ju inte vårt uppdrag nu, Sofias, mitt och vår kollega Linda. Det är ju inte vårt uppdrag att göra om det här, att göra det här en gång till. Och det tänker jag är viktigt att betona att nu är det, åtminstone när det gäller de första stegen som handlar om att tydliggöra huvudmannaskapet och renodla rollerna.
Martin:Det är ju en genomförandeprocess. Ska vi trycka på knappen och komma igång med det här och det har man gjort på väldigt många håll. Vi gör en nulägesanalys av hur det ser ut I regioner och kommuner. Det är väldigt många som redan är igång med den här förflyttningen. Vår roll I samsjuklighetsdelegationen är att föra dialog med huvudmännen och se vilket stöd ni behöver och vad staten kan göra kring kunskapsstyrning och eventuella stimulanser.
Martin:Se till att lagstiftningen är ändamålsenlig, att det inte finns hinder och så vidare. Det är ju statens roll I detta. Men det är inte så att vi ska börja om på ruta ett och ställa oss samma frågor som samsjuklighetsutredningen gjorde. För det finns ju ett väldigt bra material där.
Lisbeth:Tycker du också att, du sa att ni gör lite inventeringar nu hur man har kommit igång och om man har kommit igång, Tycker ni att ni hör samma bild som jag hör att motståndet skulle man kunna tänka var större för det är ju ändå en ganska stor förändring när man ska ändra huvudmannaskap också men att det ändå finns en vilja, en lust och en förståelse, är det eran bild? Är det din bild Martin?
Martin:Ja, det är väl lite tidigt att säga och det naturligtvis beror på vem man pratar med. Det kan ju finnas en skillnad mellan politiken och tjänstemannasidan. Det kan finnas skillnad mellan de som arbetar direkt I verksamheterna och de som jobbar I chefsställning såklart. Men generellt kan man säga att jag tycker att Det vi kan luta oss mot åtminstone hittills är ju att titta på remissvaren
Lisbeth:på remiss
Martin:senare
Lisbeth:Ja just det. Och
Martin:SKR var ju I huvudsak positiva till detta och många enskilda kommuner och regioner inte minst ger ju sitt stöd för en förflyttning I den här riktningen. Sen är inte jag naiv nog att tro att det kommer gå som en dans hela vägen fram. Till syvende och sist hamnar man I skarpa diskussioner om ekonomi och annat och det kommer att ställa en hel del krav på olika aktörer för att det här ska bli verklighet. Men absolut, jag tycker nog att det finns en allmänt positiv känsla så, det tycker jag.
Lisbeth:Kan du säga varför blev det just en delegation på det här området? Det är ju inte så att varje statlig utredning som ska få verkstad landar I en delegation som ligger kvar på staten hos statsråd. Vad tänker du Martin om det som har jobbat I den världen under en lång tid? Det var för en delegation på det här området och vad innebär det egentligen?
Martin:Om man tittar på det uppdrag som vi har fått och det kan ju vara lite missvisande det här med delegation för I praktiken är vi ju 3 personer som jobbar med det här heltid. Sen har vi mycket kontakter och vi har tillsatt en referensgrupp men det är ju inte nån delegation I den meningen att det sitter representanter för alla aktörer som har getts möjlighet att nominera. Det här är en liten genomförandeorganisation kan man säga. Men som har ett tvådelat uppdrag, dels att en dialog med huvudmännen framförallt kring genomförandet och stötta och stimulera och örat mot marken. Det är det ena och det andra är att göra det interna lagstiftningsarbetet, det hantverket som behövs att gå från utredningsförslag till lag, utifrån regeringskansliet kunna överlämna en proposition till riksdagen.
Martin:För det är ju det vi gör här. Det var ett långt svar på din enkla fråga om delegation men jag tänker att det här är ju en väldigt stor och omfattande reform. Och den kräver ju, tror jag, att man parallellt med att man rullar ut den också har en kontinuerlig dialog med de som de facto ska genomföra reformen, det vill säga kommuner och regioner.
Sofia:Så
Martin:att man inte bara stänger in sig I regeringskansliet och skriver fram här lagrådsremisserna eller propositionerna Och sen räknar med att när det är klart så är det klart. Här behöver vi jobba parallellt med båda delarna. Därför att det är ju också så att staten har ett ansvar att se till att lagstiftningen är ändamålsenlig och staten kan skärpa lagstiftningen på vissa områden där man säger att man måste ställa tydligare krav exempelvis. Det finns ju en hel del såna förslag. Staten kan ju också då genom att förbättra kunskapsstyrningen via nationella riktlinjer och annat spela en viktig roll I det.
Martin:Och sen kommer naturligtvis frågan om behövs ekonomiska stimulanser för att åtminstone under en övergångsperiod underlätta för huvudmännen att genomföra det här. Men med det sagt, det är ju inte staten som genomför det här. Det är ju regioner och kommuner. Och det tänker jag att man behöver vara ödmjuk inför från vår sida, vi som sen företräder staten. Det går ju inte att göra det här utan att kommuner och regioner med sig.
Martin:På alla nivåer. Från politiken ner till eller ut till den enskilde personen som jobbar I verksamheten.
Lisbeth:Och någonstans känner jag att det är ju ändå ett sätt att verkligen göra det här tillsammans. För jag tror ju att vi måste jobba mycket mer för att värna vår välfärd tillsammans mellan olika aktörer. Så jag tycker det du säger Martin att det går ju inte heller bara att stänga in sig och skriva fram en proposition utan att hela tiden jobba med den här processen. Inte Inte tänka att den första är en proposition, sen kommer ett implementeringsarbete utan kunna göra det här tillsammans. Det är väl en styrka I det här arbetssättet som jag lyssnar in I iallafall.
Martin:Ja det är det ju men det är också en utmaning för jag tycker att du har helt rätt I det. Samtidigt är det ju så att när man arbetar I en politisk kontext som vi gör, så kan vi ju inte ge några garantier för att det kommer bli som utredningen har föreslagit eller som säger att det här är vår målsättning. Därför att vi vet aldrig vad som händer. Man kan köra fast politiskt, det kan uppstå juridiska komplikationer som gör att man inte kan fullfölja en reform. Normalt sett när man från regeringskansliet jobbar med en proposition, då säger man ju ingenting utan man använder den här klyschan, ärendet bereds.
Martin:Ja. Och vi ska tvärtom vara ute och prata om det här arbetet nu.
Lisbeth:Och podda om det.
Martin:Och podda om det precis. Och då är det ju frågan hur vi ska kunna balansera detta på ett klokt sätt. Så att huvudmän, kommuner och regioner känner att nu är det här på gång och det här vågar vi tro på. Och att politiker vågar vara modiga nog och säga att nu litar vi på att regeringen menar allvar med detta och avsikten är att det här ska bli verklighet. Så nu är vi beredda att göra de här förflyttningarna som kan få ganska stora ekonomiska konsekvenser inte minst.
Martin:Samtidigt som vi inte kan säga tvärsäkert att det kommer bli så här. Det där är ju lite grann det vi brottas med nu, jag Sofia och Linda, hur vi ska kommunicera det här och säga Gaza samtidigt som vi inte kan lova att det finns nån bensin.
Sofia:Jag tänker lite grann, det kan vi ju ändå luta oss på. För det står ju I Tidöavtalet att vi ska förtydliga huvudmannaskapet och att socialtjänsten ska fokusera på det sociala arbetets olika delar och att regionerna ska ansvara. Så här har vi lite att gå på I alla fall, att det faktiskt finns där.
Lisbeth:Det är
Sofia:därför samsjuklighetsdelegationen är tillsatt. Så det finns ju en riktning på det sättet. Vi får väl luta oss tillbaka på det som ändå är sagt. Och I budgetpropoet I höstas var det ju ändå så att man också säger att nu har vi för avsikt att gå fram med lagförslag. Så det finns ju några saker.
Sofia:Och så får man väl tänka att samsjuklighetsutredningen tillsattes ju av den tidigare regeringen så det finns ju ett ganska Det var ett enligt socialutskott som ville den här riktningen eller tillsatte utredningen. Det får I alla fall luta oss tillbaka till att är många som har velat det åt det här hållet.
Lisbeth:Sen tänker jag att det borde ju finnas en växelverkan åt andra hållet också. För när man då ser att kommuner och regioner börjar rigga sig för det här så sätter ju det också en press, om jag får säga så, på en regering eller på beslutsfattarna I riksdagen. På det sättet så måste det ju också vara ett bra sätt att jobba tillsammans för att man kommer säkert också upptäcka saker som man behöver med sig. Jag tänker att det är er kollega Linda som sitter med det juridiska, är det så eran delegation är uppbyggd, Johnny nickar här?
Martin:Ja precis.
Lisbeth:Jag tänkte Sofia berätta lite grann, du är ju ämnessakkunnig. För det första vad gör man när man är ämnesakkunnig? Och sen vet jag att du ska mycket kopplingen mot regioner och kommuner.
Sofia:Men precis. Jag tycker att vi är en liten delegation men vi kompletterar varandra ganska väl I vårt uppdrag tänker jag. Martin är proffs på regeringskansliet och får oss att se till att maskineriet kan fungera på det sätt som det behöver göra I genomförandet. För det är ju många saker som är viktiga, och man behöver kunna hålla tempo där och veta när saker ska komma att vara. Men jag har haft mycket dialog med kommuner och regioner och det perspektivet.
Sofia:Eftersom vi också ska föra dialog så kommer jag att vara den, men också tillsammans med Martin och I vissa fall kanske också kring de här dialogerna för att komma framåt I genomförandet. Man behöver också föra dialog med myndigheter eller andra delar för att hålla ihop arbetet. Det är många saker som behöver hända. Du har varit inne på, Lisbeth, så är det tillsammansarbete på lite olika sätt. Det finns många pusselbitar som behöver komma på plats, så man ska väl försöka samordna det lite grann och vara I min roll.
Sofia:Sen kommer vi väl att få bidra med lite skrivande var och en av oss också förstås.
Lisbeth:Men om man skulle på något enkelt sätt sammanfatta ert uppdrag, hur skulle man då säga Martin, hur ser ert uppdrag ut?
Martin:Ja men det är egentligen att vi tittar på de här 2 betänkandena från samsjuklighetsutredningen och faktiskt det tredje betänkandet som heter God tvångsvård som handlar om vissa tvångsvårdsfrågor. Där jag själv är utredare finns med I vårt uppdrag. Men vi tittar på de här 3 betänkandena och sen så gör vi en bedömning. Vilka förslag kan vi ta vidare därför att remissutfallet var positivt eller för att vi ser att det är genomförbart och det är något som det också finns en politisk vilja att förverkliga. Och så samlar vi ihop det I ett första steg.
Martin:Sen tittar vi på de förslag där det har kommit ganska mycket kritik och där det finns ett behov av att göra omarbetningar. Där skriver vi en så kallad DS, en internutredningsprodukt som man tar fram för att man behöver remittera om saker. Regeringen kan inte gå till riksdagen med lagförslag som inte har ett beredningsunderlag. Det ska finnas ett lagförslag från en utredning eller enstaka fall från myndighet som har remitterats. Så det finns ett remissförfarande som grund för det och gör det inte det uppfyller man inte grundlagens krav på beredningskrav.
Martin:Så därför behöver vi göra stora förändringar så måste vi ta fram nya lagförslag och då måste de formuleras I en sådan som vi sen kan remittera. Så först tar vi hand om det som går att göra direkt. Och sen tar vi ett omtag kring det där vi behöver göra omarbetningar.
Lisbeth:Kan man säga någonting om vad man ska göra omtag på? Fick mest kritik?
Martin:Är framförallt tvångsvården skulle jag säga. Det är framförallt frågorna om LBM och kopplat till Där ju, som lyssnare av den här podden säkert känner till, där utredningens förslag var att LVM-lagstiftningen som sådan skulle mönstras ut och egentligen upphöra och den här patientgruppen skulle ges vård och behandling med stöd av LPT, alltså lagen om psykiatrisk tvångsvård. Så om man har ett allvarligt skadligt bruk eller beroende och det måste ske utan samtycke, det vill säga man måste ges vård med tvång, så skulle det vara psykiatrin med stöd av den tvångsvårdslagstiftning som finns på hälso och sjukvårdssidan. Utan att föregripa det arbetet så tycker jag att jag förstår intentionen. Det är ju helt konsekvent med renodlingen av Regionernas respektive kommunernas ansvar eller socialtjänstens ansvar.
Martin:Att vård och behandling ska vara ett ansvar för regionen. I konsekvens med det kan man säga att det är rimligt att, när det sker utan samtycke, att man lutar sig mot den lagstiftning som finns på det området. Men när vi pratar tvångsvård pratar vi om väldigt ingripande åtgärder. Väldigt stora ingrepp I personlig integritet. Tångsårslagstiftningen ger möjligheter till enskilda tvångsåtgärder som är väldigt ingripande.
Martin:Bältesläggning, avskiljning med mera. Det är klart att det får stora konsekvenser om den grupp vi pratar om här också skulle kunna bli föremål för detta. Där är min bedömning att man behöver göra ett omtag. Det är inte säkert att vi I det arbetet kanske kommer till samma slutsats som samsjuklighetsutredningen gjorde. Så jag vill inte avvisa den men det behöver tas ett varv till ungefär så kan man väl beskriva det.
Lisbeth:Just det. Men de här stora frågorna om huvudmannaskap och så det ligger på den andra bogen, det som är sånt som ni kan börja jobba egentligen med genomförandeplanering för?
Martin:Ja det är ju, där får vi ju, precis som Sofia sa, som tjänstemän kan vi ju luta oss mot det som regeringen har uttalat I olika sammanhang. Då är det till exempel formuleringarna I Tidöavtalet hur man beskrev detta I budgetpropositionen och också hur det beskrivs I det uppdrag vi har fått. Då handlar det om att regeringen tydligt har tagit ställning för att renodla och tydliggöra huvudmannaskapet. Så där ser jag att det ligger I pipeline och det är väl det vi kan ta oss an som ett första steg.
Lisbeth:Tackar du Sofia?
Sofia:Jag skulle gärna också vilja säga att är lite tydliga med det här renodlingen av huvudmannaskapet för nu har vi pratat väldigt mycket om gruppens samsjuklighet. Men så som utredningens förslag ser den här renodlingen av huvudmannaskapet handlar inte bara om den här gruppen som har en samsjuklighet med andra psykiatriska det här handlar om hela gruppen med skadligt bruk och beroendeproblematik. Det handlar om alla åldrar och alla vårdnivåer. Här är det hela förtensen. Här kommer primärvården in och nu är vi I Nära vårdpodden.
Sofia:Utredningen lutar sig också tillbaka mot hur vi behöver Det är hela systemet som ska med här för de målgrupperna. Vi behöver jobba med stegvis och nära vård, förstås. Vi önskar ju att inte ska bli så många som blir så svårt sjuka som att man får bättre, mer proaktivt och mer tidiga insatser, förstås. Precis som nära vårdförflyttningen är. Men sen finns det ju en del som har svårare tillstånd och behöver mer insatser.
Sofia:Här har man också förslag på hur vi kan samordna modeller för hur man kan jobba tillsammans för dem som har en svårare problematik. Man behöver både hälso och sjukvård och integrerat och mer uppsökande verksamheter då.
Lisbeth:Kanske ändå bra att komma tillbaka till som du gör nu Sofia, vad är det egentligen vi pratar om ska ske som nu inte har hamnat på listan om att det behöver utredas igen? Då tänker jag också på vad blir då socialtjänstens roll I det här som då får en annan roll eftersom de inte längre ska göra vissa saker som hamnar på regionerna. Vad blir det?
Sofia:Om nu då socialtjänsten inte ska jobba med behandling längre det ska hälso och sjukvården göra. Inom hälso och sjukvården pratar man ju om både medicinsk behandling men också psykologisk behandling och psykosocial behandling. Men socialtjänstens roll blir ju helt enkelt det sociala arbetets kärna. Det handlar om boende, stöd I boende, till ett självständigt liv, anhörigstöd, uppsökande arbete förstås. För att klara av en kanske man också behöver stödjande insatser längs vägen.
Sofia:För de här målgrupperna kan det ju förstås många gånger bli så att det både behövs hälso och sjukvård och socialtjänst I kombination. Och det ser vi ju inte bara inom de här grupperna utan även för andra har flera olika tillstånd samtidigt. Man behöver jobba tillsammans både kommun och region.
Lisbeth:Ja det är ju verkligen grunden I nära vård. Jag tänker en målbild riksdagen har om att primärvården ska vara navet men det är samspelet också mellan annan sjukvård men också socialtjänst. Och den där helheten, att det här välkommet också är välkommen till helheten och att det finns någon som ser till att den helheten fungerar.
Sofia:Jag skulle också vilja säga att det är väldigt många I de här grupperna som, även om vi pratar om beroendeproblematik och psykiatrisk problematik, så är det också väldigt många som har somatiska tillstånd. Är inte vanligt med hjärt-kärlsjukdom. Cancerdiagnoser som diagnosticeras I ett senare skede för att man inte har sökt vård, kanske inte känner I kroppen eller kan beskriva de symtomen som man har för att komma till vård I tid så att säga. Så det här är ju jätteviktiga delar.
Lisbeth:Verkligen. Ni hade ju kort tid på er tänker jag att lämna ert första, det heter ju delbetänkande, delrapporterade en delbetänkande, Nej det heter
Martin:inte det. Redovisning, delredovisning.
Lisbeth:Delredovisning, jag tänkte det är någonting annorlunda här. Och det gjorde ni ju bara för någon dag sen, var det sista mars. Vad står det I den? Martin vad står det I den där delrapporteringen?
Martin:Den här delredovisningen beskriver egentligen hur vi tänker oss att ta oss an det här uppdraget. Och den innehåller ju inte så mycket spännande information om vilken inriktning reformen som sådan kommer att ta. Man ska lagom höga förväntningar på den. Vi var ju på SKR häromveckan och sa att jag inte att regeringskansliets server kommer krascha direkt när vi publicerar den. Men skämt åsido, och jag tycker det är rätt tänkt från departementets sida att man väldigt tidigt ville ungefärlig tidsplan och en beskrivning av den preliminära.
Martin:Hur tänker sig delegationen att man ska ta sig an uppdraget? Det är en beskrivning av det som man kan läsa I den här korta redovisningen. Vi tänker oss att lagstiftningen behöver ske I 2 steg. Där vi skriver att vi tänker oss att det första steget, alltså en första proposition, ändå ska kunna lämnas under den här mandatperioden. Vi ser framför oss att vi behöver ta ett omtag kring vissa frågor och att vi därför ska ta fram en sån här DS.
Martin:Vi behöver göra förnyade kostnadsberäkningar och konsekvensanalyser för det har ju nu legat några år trots allt och man behöver om inte annat räkna upp det I priser som överensstämmer med när det genomförs. Och också dialogen, hur tänker vi oss att den ska se ut? Jag nämnde referensgruppen. Vad ska den för roll I det här och vilka olika nätverk Med företrädare för kommuner och regioner ser vi framför oss att vi behöver träffa. Det är både politiska beredning av delegationerna och även på tjänstemannanivå så att säga.
Martin:Så det är egentligen en slags beskrivning av det här tänker vi oss att göra under den här perioden ungefär med tyngdpunkt på de här områdena.
Lisbeth:Och vi har inte sagt när ni ska lämna er slut när ni ska vara klara?
Martin:Ja, det är ju ett treårigt uppdrag så vi ska lämna en slutredovisning den femtonde december 2027. 7? Ja. Men återigen, det här är ju inte en utredning I den meningen att vi då kommer med nån jättestor SOU på 1000 sidor eller så, utan vi jobbar ju med genomförandet, med att ge det stöd, skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att det här nu ska kunna bli verklighet. Det är ju liksom det som är vårt uppdrag kan man säga.
Lisbeth:Förutom att ni sitter och tar ledarskapet för det här stödet så. Kan man få annan stimulans? Hur får man kraft I kommuner och regioner att ta sig an det här nu? Jag tänker på statliga subventioner och så.
Martin:Nej men där skulle jag ändå vilja säga att I överenskommelsen inom psykisk hälsa och suicidprevention så finns det ju en ganska rejäl slant med fokus på personer med komplexa behov. Men det är ju egentligen för den här gruppen vi talar om. Jag hoppas ju att pengar I överenskommelsen kunna komma till användning och kommer kunna utgöra det här stödet som du efterfrågar, det smörjmedlet så att säga, för att kunna påbörja det om man behöver bygga upp gemensamma ledningsstrukturer eller på annat sätt.
Lisbeth:Användarna skulle jag vilja säga, de gemensamma ledningsstrukturer som är uppbyggda för de börjar ju vara ganska stabila idag nu.
Martin:Ja precis. Så att under I år och sannolikt nästa år, nu är det ju en öppen fråga hur statens stöd på det här området kommer se ut. Om det blir överenskommelser framöver eller om man kommer jobba mer med förordnings stöd. Det ska jag inte ge mig in och nån synpunkt på. Men jag kan konstatera att medlen finns för detta.
Martin:Och sen när när man har kommit till den punkten att man vet hur det kommer utformas och vi har en proposition, då föreställer jag mig att det kanske under en övergångsperiod kan behövas ekonomiska stimulanser. Men sen kommer ju alltid den diskussionen dyka upp om finansieringsprincipen och om det här är ett utökat åtagande och hur ska staten nu ersätta kommuner och regioner för detta. Jag vill inte föregripa det heller men det handlar framför allt om att växla uppgifter och resurser mellan kommuner och regioner. Snarare än att göra nya saker. Väldigt mycket är ju saker som man redan har ett ansvar för att göra.
Lisbeth:Jag tänker, en erfarenhet som vi har I nära vårdomställningen det är ju just att det här på något sätt stödteamen som behöver finnas lokalt eller på länsnivå är otroligt viktiga och då handlar det ju om personer som på något sätt tar lite det som ni gör på den nationella nivån och också görs I den länsgemensamma kontexten. Ser du Sophia att det finns, de personerna byggs upp eller? Jag såg nämligen på LinkedIn någon som hade haft någon riktigt fin workshop om det här tror jag det var I Värmland så att det händer ju mycket saker och jag tänker att den strukturen blir ju också en mötesarena, skulle jag tänka för er?
Sofia:Verkligen och jag tänker att precis som Martin sa här tidigare så håller vi ju på också och gör en lite nulägesanalys. Man ser ju att det är ungefär I hälften av Sveriges län så finns det faktiskt redan tillsatta samordnare och funktioner man har gjort. Både kartläggningar och nulägesanalyser och så. Inom ramen för socialtjänstens skatta läget inför ny har man också satt på sig samsjuklighetsglasögonen. Och tittat på.
Sofia:Så att det händer ju och bubblar lite här och var så att det är många saker på gång tror jag som vi absolut kan dra nytta av så att vi liksom inte börjar om utan vi jackar
Lisbeth:Och då ska väl jag skicka ut en sak I ätten och det är att verkligen hålla ihop de här olika satsningarna, att man inte gör projekt av samsjuklighet I ett projekt, några vård I ett annat, tredje är socialtjänstlagen utan här behöver det ju finnas en, och det gör det ju på de allra flesta håll runt om I vård och omsorgssverige, socialtjänst-Sverige. Men det är jätteviktigt och det tror jag är viktigt för alla oss som nationella aktörer att hjälpa till för alla har ju inte en sådan kraft att man kan hela laguppställningar för varje del om man så säger. Det här är en viktig del I den stora omställningen av välfärden. Hörni är det någonting vi inte har pratat om som ni skulle vilja att det här skulle jag vilja också att det fick bli sagt?
Sofia:Ja jag tänkte lite på de satsningarna som görs nu och Martin nämnde överenskommelser psykisk hälsa. Men det kom alldeles nyligen en satsning på primärvården och psykisk regionerna kan rekvirera mer. Det är lite mer riktat till primärvården på regionsidan. Men där nämner man ju också samsjuklighetsutredningen. Så är det så att man ser ett utvecklingsbehov I sitt län så finns det ju också möjligheter den vägen.
Lisbeth:Verkligen. Och jag tänker även de förordningsstyrda pengar som går till nära vård som handlar om mer personcentrering, förstärkning av det förebyggande arbetet, primärvårdens roll och så. Så att det gäller ju också att tänka ihop de statliga medlen precis som att tänka ihop stödresurserna också och tänka ihop vad har vi för möjligheter att driva den förändring vi vill av välfärden framåt.
Sofia:Martin
Lisbeth:vill du lägga till något innan vi avrundar?
Martin:Nej men jag vill väl kanske ytterligare understryka det jag nämnde tidigare om vad vi har för uppdrag och vad samsjuklighetsutredningen gjorde därför att jag tror att det kan finnas en risk att man tänker att nu är nu börjar vi om, nu är det återigen dags att liksom börja vrida och vända på det här och fundera på vad som vore bäst och nu måste vi få komma till tals och så där. Och så där. Så är det ju inte. Vi inte dörren, vi har ju ett väldigt uttrycktat arbete. Men bara så att man inte blir besviken om vi inte säger att här har vi ett utredningsförslag.
Martin:Det är ju där vi är. Det finns 2 väldigt välskrivna och gedigna betänkanden från samsjuklighetsutredningen och de arbetade på ett föredömligt sätt med det inkluderande arbetssättet med alla berörda. Så vi har ingen ambition att göra om det. Det har remissbehandlats och alla har haft möjlighet att lämna synpunkter. Så underlaget för reformen finns I de delar som Om man så att säga undantar det som behöver tas ett varv till då som vi talade om tidigare.
Martin:Men pratar vi om huvudmannaskapet till exempel så det inte uppe på bordet för någon slags ny förhandling och diskussion. Det tänker jag är en ganska viktig sak att med sig I detta.
Lisbeth:Och så viktigt också för de här personerna som blir berörda därför att vi måste ju också få verkstad när vi har fått de här beskrivningarna av just dem om vad som behöver göras. Att nu är det verkstad som handlar om det. Så glad är att ni ville vara med I Nära Vårdpodden och jag ser framför mig att vi får träffas också framöver och höra hur det går. Men jag vill avsluta med den här Nära vård-podden, fråga vad nära är för er. Så Martin vad är nära för dig?
Martin:Nej men jag, nu är inte jag den som har jobbat mest med Nära vård-konceptet på något sätt men för mig så, det ord som kommer upp hos mig det är väl egentligen skräddarsytt. Alltså kopplat till det uppdrag vi har. Att det ska vara en skräddarsydd lösning för de människor som har de här komplexa behoven helt enkelt. Så att de själva upplever att här talar samhället I dess olika funktioner med en röst och finns till för mig och jag slipper bollas runt och avvisas och hänvisas vidare och så.
Lisbeth:Ja, tack. Sofia, vad var nära för dig?
Sofia:Ja, och jag får väl nästan haka på, Martin där för just nära vård, eller nära för mig, det blir nog ändå utifrån personens fokus. Och att kunna möta det utifrån personens fokus och behov så att vi ger möjligheter för att kunna genomföra just det och det tänker jag är det viktigaste som den här reformen handlar om.
Lisbeth:Vad fint avslut av er och stort tack för att ni tog er tid att vara med I Nära Vårdpodden och varmt lycka till framåt, det är ett viktigt arbete ni har.
Martin:Tack. Tack tack.