I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap Vi sitter I samma gamla rum, men nu är det något annat för nu är det sommar.
Jonas:Nu är sommargardiner nu. Jag behöver inte nämna något, jag har redan tryckt på räck. Vi startar podden här idag. Den 14 maj sitter vi I Lund och på din verandan eller vad kallar du det?
Bodil:Brasrummet.
Jonas:Brasrummet. Tittar man däråt så är det vinterbrasa, och tittar man däråt så är det sommarträdgård utanför. Underbart. Till dig som lyssnar, hjärtligt välkommen till podcasten Uppdrag Kunskap med Bodil Jönsson och med Jonas Fagersson. Ja, det är 2 veckor sedan vi spelade in sist Bodil.
Bodil:Så är det.
Jonas:Vad har hänt? Vad har du gjort?
Bodil:Jag har gjort mycket. Jag antar att du mest frågar om det där med I publiken.
Jonas:Ja. Då
Bodil:blir det så att jag har varit till exempel I Blekinge på en folkhögskola där Blekinges bildningsförbund skulle årsmöte. Och så fick jag chansen att prata med dem en timme eller lite mer om kunskap. Det var sådana där ögonblick som får livet ibland att visa lite vackrare kännas som att det står stilla, som att vi förstod varandra på ett antal olika sätt. Alla generationer var närvarande. Det blixtrade och det tindrade och det var roligt.
Bodil:Då är det lätt att glömma att det är långt hem på kvällen och lite annat sånt där.
Jonas:Och Blekinge är ju grannlandskap.
Bodil:Tycker du? Det är ju 15-tjugo
Jonas:mil. Skåne är stort.
Bodil:Blekinge också. Man tycker att man är någonstans när man är I Karlshamn men ska man inte Karlskrona sen så får du lägga till det.
Jonas:En bra bit kvar.
Bodil:Sen har jag varit på hemmaplan I Lunds stadshall. Vi har numera en väldigt fin ombyggds stadshall. Och där finns en fantastisk föreläsningssal som rolig att vara I. Jag blev så glad när jag kommer in där och Lund hade I veckan en hållbarhetsvecka och så hade David Hedenblad en historiker som är precis hälften så gammal som jag vilket vi kunde använda oss av under föreläsningen. Vi föreläste tillsammans om hållbar tid.
Bodil:Vi hade en timme på oss och vi hade förberett oss. Det blev roligt för oss själv och jag tror att det var roligt för åhörarna för det var många många spännande frågor och samtal som kom fram. Men om du jämför detta med att köra till Blekinge då kommer jag in I ett speciellt sammanhang där människorna redan hörde samman. De som var med I bildningsförbundets styrelse och de som var lärare på folkhögskolan kände varandra väl. Och det blir en sorts stämning, det blir något helt annat om ett antal människor från en stad råkar träffas under en
Jonas:timme
Bodil:och där sitter och pratar. Och sedan försvinner var och en till sitt. Det här fortsatte sen med att jag hade en lång dag I Kalmar, vilket är ännu längre bort. Där finns ett senioruniversitet. Kalmar hör ju till de relativt gle bebyggda områdena I Sverige när man kommer österut också här på södra kanten.
Bodil:Men där samlades 350 människor in ute Senioruniversitetet. Och det är roligt att föreläsa för generationskamrater bland annat för att de behöver jag inte förklara så mycket för utan de vet så mycket bara för att vi har vuxit upp I samma tidsanda. Och jag brukar tänka att vi var barn samtidigt och vi var unga samtidigt och nu blir vi gamla samtidigt och den här samtidigheten gör någonting med människor på vad man kan ta för givet. För barnen och unga människor så måste jag förklara för att att beskriva någonting. Men med generationskamrater så vet de, så det var en sån där höjdare.
Bodil:Och sen framåt eftermiddagen kvällen så var jag över på Öland till Köpingsvik. Också för någon sorts föreläsning, inte för fullt så många, men 80 människor hade samlats I församlingshemmet. Det var fint att se, det var sommarstämning och många hade kommit cyklande dit. Naturen är oerhört vacker kul.
Jonas:Ja, bästa tiden.
Bodil:Och så fick man lite vatten och lite frukt och sen fick jag dra igång. Det jag sparar från sådana här tillfällen det är Det är inte applåderna, det är inte heller det här att stå och titta människor I ögonen vilket jag brukar vilja göra. Utan det är när det kommer särskilda frågor. Och det har du gjort från alla ställen nej men jag tänker nu främst på en fråga från Jönköpings. Från en kvinna som sa att Du talar mycket om kunskap och tillit och sedan pratade du om kunskap och trygghet.
Bodil:Och menar du är det någonting olika med detta? Ja, och så Jag försöker känna efter ända ner I tårna vad är det nu egentligen om jag ska uttrycka det I ord? Jag vet ju precis skillnaden hur det känns. Kunskap och tillit känns på ett visst sätt, kunskap och trygghet känns på ett helt annat sätt. Och då tror jag att det är så att det här med kunskap och trygghet det skulle gälla på samma sätt också om jag var ensam på jorden.
Bodil:Att det är genom att få kunskap på att om jag gör si så blir det så, men gör jag på ett annat sätt så blir det på ett annat sätt. Det kan man med sig från ena tillfälle till ett annat och då kan man tro sig om att förstå sig på tillvaron. Det är alltså väldigt existentiellt och har mycket att göra med på teknikspråk det är med I standulone. Med alldeles för mig själv.
Jonas:Att man kan fungera I den miljön utan
Bodil:Medan kunskap och tillit det är ju något alldeles annat. Det handlar om hur kunskapen kan funka som något som så förenar människor. Att kunskapen är med och bygger upp en tillit mellan människor. Vi brukar inte tänka på att kunskapen är mellanhand men kunskapen är faktiskt en mellanhand förutsatt att vi har något överlappande kunskaper. För har vi inte det så kan vi känna att då finns det ingen tillit relaterad till kunskap.
Bodil:Det var en kort summering av veckan. Sen har jag ju arbetat också.
Jonas:Det skrivs ju veckobrev.
Bodil:Det görs ju det.
Jonas:Jag kom att tänka på alldeles när du och jag började lära känna varandra och hitta varandra I de här frågorna så skickade du
Bodil:pandemibrev till mig. Coronabrev.
Jonas:Jag var på en plats I förra veckan och fick spela musik på Wallenberg center Sahlgrenska universitetet. Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborgs universitet. Hade en konferens där och vi skulle bara vara funktionsmusik efter konferensen så vi stod där I Där var jag I mars 2000 I de lokalerna. Vi pratade om det innan, det här med tillfällen man minns och rum man kan få känslor av att man kommer in I. Det var ett sådant rum.
Jonas:Det tänkte jag inte på förrän nu faktiskt. Men där satt vi och bestämde att vi ställer in allt vi har planerat för hela året 2000 I mars. Då visste jag precis när jag kom in, man har varit I så mycket konferenslokaler och så mycket olika miljöer som ser ganska lika ut. Men här kunde jag peka ut att det var I det rummet som hette ACN vi satt. Jag visste hur vi satt och hur det var möblerat när vi satt där.
Jonas:Det var ett stort beslut och var främmande. När jag stod där nu igen så tänkte jag, med den tiden vi lever I nu som ser annorlunda ut får man ju för sig och känns annorlunda. Vad hade hänt om pandemin hade slagit till nu? Med allt det som vi ändå brottas med globalt. En känsla av att det fanns en annan överenskommelse.
Jonas:En global känsla om man kan prata om det överhuvudtaget. Men det här med hur man ser på varandra och innan det blir rik I Europa och så där.
Bodil:Alltså både coronatiden och det som är nu vill jag väldigt gärna betrakta som undantag Jag tror att det finns en enighet jorden över att coronapandemin var ett undantagstillstånd som rådde då. Och det vet vi inte om det inte börjar sätta sig ordentligt vid det här laget att även nu är det undantagstillstånd. Alltså att det finns så många människor som känner definitivt inte igen sig I tillvaron men vi vet ju inte heller hur vi ska agera på dessa nya premisserna för det är ju lite som att Det jag sa innan om kunskap, tillit och trygghet har rubbats Alla 3 komponenterna I tillvaron har rubbats. Jag tror inte att det är någon slump. Jag kommer inte att tänka på mina gamla coronabrev så jag började för 3 veckobrev sedan.
Bodil:Det tredje nu som är just denna fredag det är det tredje där det följs åt av en bilaga som då är Coronabrev nummer 3. Och jag tänker fortsätta så till Coronabrev nummer 15 det var det sista jag skrev, men jag tänker bifoga det till mina veckobrev. Inte för att det är några likheter mellan de här undantagstillstånden men för att påminna oss om hur det var då medan det pågick. Och nu när jag berättar så här om föreläsningar som jag har gjort så känner jag ofta inför de här föreläsningarna Jag skulle ju velat att det var en situation då de här föreläsningarna inte behövdes. Det är en konstig känsla.
Bodil:Jag håller dem gärna, jag känner nästan något tvång. Men samtidigt en viss inre glädje I att kunna gå ut och tala om sånt här och tala om det på riktigt så att människor känner igen sig så att det inte blir I några urvattnade sammanhang utan att man vågar ställa riktiga frågor. Före den här fjorton-årsdag perioden var jag en gång I Tingsryd på ett bibliotek. Det var kväll. Och det var ju en människa som han sa efter ett tag Men snälla Bodil, han sa precis så: Alltså människor har väl alltid ljugit.
Bodil:Det låter på dig som att det är något nytt, att det finns så mycket lön, men det är väl inget nytt. Och det får jag hålla med om, att det är inget nytt. Jag tror att på den tiden när man var ganska isolerad från varandra Det kan vara 3 kilometer mellan några och det ena stället visste de inte hur de förklarade saker på det andra stället. Men var och en hittade på sina sammanhangsföreställningar som nått så när skulle gälla I den lilla kretsen så att man hade åtminstone inuti det, en gemensam kunskap. Det här med en kunskap för mänskligheten, det är ju väldigt nytt.
Bodil:Men kunskap I gemenskapen var viktig. Och att det fanns skrönor på den tiden. Och att det också fanns såna förklaringar som inte kunde klara sig särskilt länge I tillvaron. Men det var ju inte det som jag far efter att jag vill peka på I det som händer nu. Utan det är det här att varenda människa idag kan få för sig att de själv I stunden kan hitta på ett så kallat fakta som de slåss för att det ska vi andra också tro på fast de inte har någon bakgrund till det.
Bodil:Utan det är oftast bara en åsikt om hur någonting borde vara. Och det här När de till nästa dag byter och tar till ett annat fakta, det vill säga en annan åsikt. Det är det som skapar den här oordningen. Det går ju inte att få fatt på den här amöbeln för tar man fatt
Jonas:på den någonstans och bara slinker den iväg
Bodil:och så kommer den fram någon annanstans. Men vi får aldrig tid att konsolidera det så att vi hinner bli överens. Vi kan aldrig ta hjälp av kunskapen, av den existerande kunskapen, aldrig ta hjälp av våra förfäder.
Jonas:Du skriver ju någonstans där att då återstår då vidskepelse till exempel.
Bodil:Ännu värre än vidskepelse är det ju att vad som helst skulle kunna vara sant. En vidskepelse är åtminstone konkret.
Jonas:Ja, det är sant. Även om det är en villfarelse. Ja, man kanske får lov
Bodil:att tro på en häxa eller en trädrot. Och det kan säkert skapa ett visst lugn tillvaro. Men hoppetiet När man talar om att skädda är det ofta att det är hemskt om du skänddar en gravsten till exempel. Men att skändda kunskapen så att man gör den till något som kunde vara precis vad som helst. Det är inget ad hoc-kok-kok.
Bodil:Det ligger så oerhört mycket bakom och det är så effektivt det har. Men nu ska jag inte predika mer om det men jag vill bara markera att de här frågorna som jag möts av och som ofta är riktigt primitiva och därför riktigt bra, de uppskattar jag mycket. Det gäller ju även när du och jag sitter så här och pratar att är det någon som får någon eller en motfråga I huvudet så hör av er. Det går att få kontakt med oss. Ja verkligen.
Bodil:Och vi läser allt.
Jonas:Ja det gör vi. Med glädje. Och vi svarar på allt också. Vi skrev lite inför vårt möte med varandra här på mig, Helen du och jag, om vad vi skulle prata om idag. Du skrev om hur mycket tid vi ägnar åt tramset
Bodil:och
Jonas:vad vi skulle kunna göra istället. Då började vi prata om vem skyddar det immateriella? Vi brukar reflektera över Trump och USA. Och den glidning som har skett och som har möjliggjort det här. Har man ägnat för mycket tid åt att fokusera på tramset istället för att värna skyddet för demokratin.
Jonas:Institutionerna, att få dem att växa, utvecklas.
Bodil:Det låter som om du frågar mig och jag står ständigt och vacklar inför den frågan. För det är klart att man måste bemöta tramset när tramset försöker sätta sig på sina höga hästar och markerar att från och med nu är det tramset som gäller. Det kan vi ju inte bara låtsas som om det inte finns men samtidigt så tror jag mycket på att bygga från det andra hållet. Det vill säga har vi nu börjat genomskåda att kunskapens värdegrund var så lite självklar för människor att det behövdes den här yttre påfrestningen för att vi skulle börja se allt som vi har kunskap till. Då får vi ju också agera från vårt håll inte för att bygga krig bara mot kunskapsförnekarna utan för att bygga så att medvetandet om kunskapens värdegrund når lite fler människor.
Bodil:Och jag uppfann ju I boken FACT appen så fick jag för mig att vi har en myndighet för samhällsskydd och beredskap. Tänk om vi skulle en myndighet för kunskap, skydd och beredskap. Vad skulle den kunna ge ut för skrifter I analogi med den lilla skriften som handlade om Om krisen eller kriget kommer? Jo, Myndigheten för Kunskapskydd och beredskap skulle kunna ge ut broschyren om kunskapen försvinner. Vågar jag skriva ut.
Bodil:Jag skrev också ut att jag kunde ju då själv komma på att det är en sådan hemsk tanke så att den broschyren kommer aldrig att skrivas. För att du kan själv fundera på vad du har gjort sedan du vaknade I morse och fram till nu: Vad av allt det skulle du kunnat gjort om du inte hade haft din kunskap? Och hur hade du gjort det? Hur klumpig du hade varit, hur många fel du hade gjort, hur ineffektivt det hade varit. Somliga av överträdelserna mot kunde ju blivit förödande både för dig själv och för någon av dina medmänniskor.
Bodil:Det var
Jonas:rent farligt.
Bodil:Det är ingen liten sak att tro sig om att kunna leka med kunskapen. Men Det är sen saker att skriva sånt som ett litet tankeexperiment och skriva in det I en bok. Mest för att få andra människor att heja till och kanske le lite smått men det är ändå så kallat bara ett tankeexperiment. Tankexment är för övrigt väldigt fina, de kostar ingenting, man behöver bara koncentrera sig när man gör dem. Och man kan göra dem I smyg, I vilket sammanhang som helst.
Bodil:Jag gör många tankeexperiment. Men jag har ju inte kunnat låta bli utan jag har fortsatt på det här temat och tänkt: Vad har vi I Sverige för institutioner eller myndigheter som skulle kunna ansvar för det immateriella. Och då har vi ju faktiskt institutioner som berör sig om inte bara det materiella kulturarvet utan också det immateriella kulturarvet. Och dit hör ju kunskap. Vi brukar inte tänka på det på det sättet men det är faktiskt så att kunskap för mig det är det allra viktigaste I det immateriella kulturarvet.
Bodil:Då skulle ju någon av dessa enheterna kunna kanske ta på sig ett att försöka skydda det immateriella. Sånt här kommer ju annars mest upp när man pratar krig. Då är man rätt så noga med att krig är inte bara det som man gör med vapen utan det är ju också det här att sprida osöödningar är en del av det som vi behöver försvara oss mot. Och det är också så att det allmänna spridandet av osöningar och tyckanden behöver hanteras. Jag har till och med provat att närma mig några sådana institutioner I det svenska samhället för att säga: Allt på skoj och allt på allvar skulle ni inte kunna försöka få ett tilläggsdirektiv.
Bodil:Så att ni fick till ett ansvar att vara kunskapsbeskyddare, kunskapsförvaltare, kunskapslärmare. De har också lett lite tillbaka så jag vet ju att det är en tanke som behöver sätta sig och den behöver bearbetas och sånt här löser man inte utan vidare. Men det är oerhört viktigt att se att demokratin behöver sina institutioner. Annars kan vi inte vara trygga, för det vill vi ju vara. För vi vill ju egentligen främst få lov att leva våra liv och veta om att livet är rimligt, förutsägbart.
Bodil:Så att vi själva kan hitta på lite roligheter. Ja,
Jonas:begripligt
Bodil:och sådär. Hanterar.
Jonas:Jag lyssnade på någon nyhetssändningar för ett tag sedan när ÖB uttryckte det här att om det nu blir krig som du tar upp när kriget kommer, så måste det finnas något som känns värt att försvara. Det måste ju vara det gemensamma som ska kännas värt att försvara. För det ska ju göras gemensamt. Och de uppoffringar som måste göras. Har du fått Jag tänker att tankeexperimentet är ju spännande.
Jonas:Men jag tänker också att det går väl också så brett över alla institutioner. Att det här med kunskapen måste vara någonting som vi värnar oavsett vilket uppdrag vi har. Det är ju så fundamentalt för
Bodil:Det är ju det som gör det så viktigt och samtidigt så svårgripbart. För hur griper man överallt?
Jonas:Det är
Bodil:ju inte så att en sådan här myndighet skulle kunna ansvara för all kunskap som överhuvudtaget finns. Det är inte det jag eftersträvar. Jag eftersträvar bara själva uppdraget att å vår civilisations vägnar eller å vår samhällets vägnar eller å våra kultursvagnar så har du uppdraget att försöka skydda kunskapen från att förvanskas. Och då är det ju så att det finns lagar som hindrar oss från att förvanska kunskap alltför mycket. Du tog upp innan till och med politiker som åtalas för att ta beslut som är fel enligt svensk lag.
Bodil:Men det är ju bara en sida av det. Det som jag för efter här är ju det som är väldigt mycket mer diffust. Det är det som kom fram där I Tingsryd. Problemet är att det är ju bara villor. Det är ingenting som vi har fått istället.
Bodil:Det är ingen övertygande religiös tro som har förväntat ögonen på oss utan det är virrvaret.
Jonas:Det ersätts med kaos bara.
Bodil:Ja och kaos är inte konstruktiv. I kaos blir man bara trött.
Jonas:Du har ju också tagit upp det som händer med USA naturligtvis där 2000000 människor får lämna sina arbetsplatser. Som ett exempel på också när kunskapen går ut genom dörren. Jämför det med
Bodil:På alla företag och på alla områden så finns det ständiga pensionsavgångar. En människa går I pension, hon eller han går ut genom dörren och tar ofta det allra mesta av sin kunskap med sig. Det vill säga man har inte hittat former för att det är ju en kunskapförstörelse utan alik. En vettig organisation skulle ju se till att använda det eller de sista åren eller en period efter pensioneringen. För att övertyga sig själv om att nu har vi fått ut av denna människan, det allra mesta av det som är av värde också för oss andra som är kvar här.
Jonas:Att det finns en arvsövergång och kan ta vid.
Bodil:Det var väl ett fint ord. Jag har aldrig hört ordet om. Har du hört det innan?
Jonas:Nej, nej, det kom nu.
Bodil:Vi ska skriva upp det på
Jonas:dig. Är
Bodil:nykonstruerat. Om man multiplicerar detta med 2000000 och tänker oss 2000000 statstjänstemän som går ut genom dörren. Den kunskapsnedmonteringen som sker, om man kan göra någonting sånt, den är ju oerhört mycket värre än bokbålen under nazismtiden. För böcker kan man trots allt nytrycka. Det var hemskt jag ville inte förringa dig på något sätt.
Bodil:Liv levande människor, 2000000, som portas från sin arbetsplats, det är en oerhörd förlust för USA. Och en oerhörd förlust för mänskligheten. Och jag sitter vår enda dag och granskar det som når mina ögon och öron om de senaste presidentdekren I USA. Jag tycker att de allesammans kan hänföras till att de har sin grund I ett totalt förakt för allt det som andra människor har tänkt och tänker. Alltså det är som historien börjar med mig, det vill säga Trump.
Bodil:Och det är jag som ska bli störst, fast jag kan säga att det är USA som ska bli störst. Det är en oerhörd påverkan av kunskapsbegrepp och tidsbegrepp. Och det gör mig skrämd av att en enda människa ens kan tänka så och ännu mer skrämd av att andra kan följa med. Och då börjar man ju fundera I de här termerna av hot, rädslor Vad är det som driver åtföljarna av det som händer I USA? Och hur påverkar det oss?
Bodil:Och hur medvetna är vi om vad som kan påverka oss? Det vill säga att nå utanför USA, utöver tullarna och handelsförbindelserna?
Jonas:Ja, men som exempelvis, vi pratade om det innan, ambassaden nu då, den amerikanska ambassaden som vill ställa krav på sina leverantörer. Stockholms stad till exempel, som levererar vatten och avlopp och fibrer och allt vad det är. Att de inte ska ta upp begrepp som mångfald I sin verksamhet. Det är klart att det sprider sig Vi matas ju också av det av nyheterna varje dag.
Bodil:Diversity, equity, inclusion är förbjudna ord. USA är nu ute och trampar överallt för att bekämpa att alla internationella organisationer som de är I närheten av, alla ambassader, ska se till att de här orden bannlys. När jag blänger på det så tänker jag: Alltså det är ju precis detta med mångfald, rättvisa, inkludering som ligger bakom alla de globala strävandena. Så ska man nu ta bort grunden för den internationella globala strävan genom att ta bort de här orden, det vill säga egentligen förbjuda sådana tankar. Då är man riktigt på kasen.
Bodil:Det är riktig utförsbacke. Jag fick en påminnelse om det I min bekantskapskrets. Då en klok tjej med ett barn I över tonåren som hoppas på att kunna komma till husar. Får lov att spela golf ett år på ett mycket specielltcollege. Har föräldrar som kan betala väldigt mycket för det.
Bodil:Hon hade nu börjat fundera på om det faktiskt blir så att han kommer iväg då kommer ju min mamma och jag vill hälsa på honom. Men det får vi kanske inte. Om jag skriver och berättar till exempel om sånt som du gör säger jag inte mig.
Jonas:Och dela det på sociala medier.
Bodil:Och då känner jag hur det här sipprar ner. Till och med här kan människor börja ålägga sig själv munkavel inför sånt som nyss var självklarheter för hur vi lever våra liv.
Jonas:Det är nästan sånt som man Jag har själv reflekterat över det när jag har I kontakten med amerikanska vänner att är man på sociala medier och så där. Det kan ju vara skräckscenarier som man kanske är överdrivet men jag själv reflekterar över att jag inte skriver ut vissa saker I kontakten med dem. Jag tvingar inte heller dem att svara. Det är fruktansvärt. Det har man nästan bara läst om.
Bodil:Medlöpare alltså.
Jonas:Men det är inte för att jag är speciellt orolig för min egen del, men jag måste vara rädd om dem. Och se till att de inte råkar I klistret, för det är ju skoningslöst på många sätt det som händer. Urskiljningslöst. Men om man tänker att det är en förfärlig tid, oberäkneligt, det känns mörkt, man känner en otrygghet och kanske en rädsla för vad framtiden har att ge. Ser du några tecken på motstånd?
Jonas:Ser du några tecken till uppvaknandet eller har några exempel på reaktioner på det här?
Bodil:Jag kan man ju ständigt in sådana. Du vet ju att jag ibland står väldigt stadigt I att säga att de värsta yttringarna av det här totalförvirrande kunskapsförakten de har börjat avta. Det började jag säga för ett år sedan. Då och då. Men nu gäller detta garanterat inte USA.
Bodil:Och det gäller ju garanterat för där får du bara ständigt bekräftelse på att det är så här man tänker nu. Och det
Jonas:är ju ingen slump
Bodil:med den här DEI eller ROK-fasen som de målar ut utan det ligger på tvären genom allt vad de gör. Det är också ett väldigt effektivt sätt att åsidosätta allt annat sätt att institutioner och makt. För finns det en makt som är till för att splittra då blir det den som vinner.
Jonas:Och institutionerna håller emot I bästa fall?
Bodil:I bästa fall. Men du kan ju säga att av universiteten så är det inte särskilt många I USA som orkar, vill, kan hålla emot. Utan man har ju snällt plockat bort D, E och I. Och Harvard håller emot och är hotade på alla möjliga sätt. Och kommer troligen, tror jag, att behålla sin stil och kanske efter ett tag få anhängare.
Bodil:För där är ju något I det här Jag brukar tänka på ruttorna som lämnar skeppet. Alltså det här är sett från mitt håll, det är så dumt kunskapsmässigt och känslomässigt så det kan inte vara så länge. Men det pågår fortfarande och då finns det en råttor och 2 råttor som börjar lämna skeppet och simma mot land. Och så blir det strömhopp. De där stora strömhoppen ser vi kanske inte men jag känner att det enda Trump har tillfört mig men det är inte så lite det är att han har gett mig en fast punkt I världen att bilda motstånd mot.
Bodil:Jag kan peka på det som sker där och säga Ta nu detta som ett avskräckande exempel. Driver man kunskapstramramset och kunskapsförraktet in absurdom så är detta ett av de resultat som det kan bli. Jag tror att de har haft lite otur I USA också så att det har råkat bli så att allt för mycket har samma fallet. Just denna situation uppkom. Så det är inte domedagspolitiken I större allmänhet om att varje kunskaps sönderfallande land måste bli som USA.
Bodil:Men det kan bli så som det som har skett I USA. Det räcker som den fasta punkten som man kan se som det definitiva hotet. Jag ser ju fortfarande en ökande tillströmning till alla föreläsningar och alla yttringar som jag överhuvudtaget kan komma med. Att det är alltså människor som vill engagera sig. Sen är det inte så lätt att hitta hur man ska kunna engagera sig men mamman vill åtminstone vara med och höra det jag säger som en bekräftelse för att hon kan ju säga precis så det är.
Bodil:Och bara det kan ju vara lite avslappnande.
Jonas:Jag tänker på också det som vi tar Almedalen som exempel. Att det finns så stora satsningar nu på frågor om demokrati. För fem-sex år sedan hade det inte varit så många som hade tyckt att det där var vettigt att ta upp. Så det finns nog ett uppvaknande I stora delar av samhället.
Bodil:Ja, vi ska ju imorgon på Skissernas Museum I Lund vara med på en aktivitet som handlar om kunskap och demokrati. Aktivism. Ja, aktivism. Men det ingår I kittet. Men där är Alltså för universitet, särskilt för universitet skulle jag vilja säga så är kunskapen så självklar.
Bodil:Att universitet skulle gå ut utanför de rent statsvetenskapliga institutionerna, där kan man diskutera kunskap och demokrati. Men att nu känna att nu är det viktigt att vi finns med och markerar just perspektivet kunskap och demokrati. Det är ett sådant tecken I tiden.
Jonas:Jag satt och lekte med prefix ett SAM här om dagen och fastnade I ett litet kaninhål med hur många ord det är som börjar på SAM. Jag satt och funderade på det här med samverkan samskapande av de här orden som vi använder så flitigt överallt. Det som jag har tänkt på när våra Jag tror det kommer egentligen från några träffar med Det handlar så mycket om att när man blir utsatt så handlar det om vår förmåga att samverka och gå samman. Det tycker jag är intressant för den förmågan blir avgörande när resurserna blir knappa och så där. Att vi kan bli bättre på att använda resurserna och samverka och hitta nya sammanhang.
Bodil:När du nu säger så här så tänker jag på, I hur många sammanhang jag har det är en väldig skillnad mellan att samordna och att samverka. Samordna är ganska hårt. Samverka är med det här lustfyllda där vi människor kommer samman. Och då kan vi komma på någonting som verkar bra för oss tillsammans. Men det banne mig så att det jag efterlyser som motkrafter I detta det är kanske en samverkan för samordning.
Bodil:Vi behöver den ordnade kunskapen. Vi behöver virrvaret av alla möjliga Men det blir bara kaos om det inte finns en ordning att förhålla sig till och vira kring.
Jonas:Men jag tänker också när det blir förändringar när det gäller resurser kontra det uppdraget man har oavsett om det är självföretaget eller om det är någonting utifrån det gemensamma så är det ju samarbetet också som kan möjliggöra att man kan finnas kvar. Och att man kan fortsätta att göra det man har tänkt.
Bodil:Och man ska inte missa att det I sådana här lägen uppkommer det nya konstellationer.
Jonas:Där är vi ju fantastiska människor på och klarat mycket svåra saker tidigare.
Bodil:Sen vill jag ju inte måla fram på väggen. Vi sitter här I en av världens bästa demokratier. Vi har fortfarande yttrandefrihet och tankeffrihet om vi inte lägger på oss själv på tagen om myndighet.
Jonas:Man kan ju kanske tänka att kan vi vara klokare I att förbereda oss för att det kan se annorlunda ut?
Bodil:Ja, men så klart.
Jonas:Och vara bättre rustade än vad man har varit I andra, före detta demokratier? Så går det säkert. Då är det intressant med en skulle kunna stödja oss I vår relation till om vi är andra myndigheter, företagare eller privatpersoner. Man
Bodil:övade upp en känslighet för överträdelser. Där man fångar upp hette det Duvungar eller dunungar?
Jonas:Ja just det, duvungar då tänker jag på att de är små
Bodil:Det får vi slå upp, vi får fakta och så vidare.
Jonas:Jag tänker att du har fångat de här orden eller de här tankarna så fint I ord på våran lilla kasse kallar du det.
Bodil:Vad kallar du det för?
Jonas:Nej jag har inget bättre ord. Tygpåse brukar man säga också. Men på den så står det ju kunskapens grundläggande funktion är att den kan förena människor. Den fanan behöver hållas högt. Den hade ju passat bra på första maj om mitt annat.
Jonas:Och det är väl det, kunskapens grundläggande funktion. Kunskapens värdegrund.
Bodil:Det känns väl fint och bra?
Jonas:Det tycker jag är ett hoppfullt avslut på det här samtalet. Vi fortsätter ju att njuta av våren och de gula rapsfälten som jag åkte förbi idag. Det är ju fantastiskt. Det är nästan så att det gör ont I ögonen nu när man är ute I naturen för det är så starka färger. Men vi ska avsluta med ett lite annat citat som inte är ditt idag.
Jonas:Vi ska göra det till musik och då är det Monika Zetterlund som sjunger och Hasse och Tage har skrivit texten. Jag tror den kommer från Röda Hund 1976. Då finns det en vers där som lyder: Vi som satsar att leva I besvikelsens epok. Ja, vad gör vi nu? Då ska vi tala för språk.
Jonas:Ett sätt är att även om det blåser lite på det vi trodde, trots allt. För idag, Bodil. Som hade fred och fred som sitt stolta mor så synd att hennes huvud var ett värt varje dag. Alla löss från Barbariets dunklarna. Vi som sats att leva I besvikelsen epok,