Strategisk plan för kompetensförsörjning - en förutsättning för framtiden

”Vi ser att det finns potential som vi måste ta tillvara och då måste vi arbeta systematiskt med kompetensförsörjning.”
Kompetensförsörjning som gemensam fråga  för region och kommun och om att matcha invånarnas behov med rätt kompetens. Anna Bergemalm och Sara Norén berättar om hur en kompetensförsörjningsplan för hela Örebro län växt fram. 

Creators & Guests

Host

Lisbeth Löpare Johansson

Samordnare Nära vård på Sveriges Kommuner och Regioner

Guest

Anna Bergemalm

Guest

Sara Norén

What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?

Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.

EP119 – Näravårdpodden möter Sara Norén och Anna Bergmalm

PRESENTATÖR: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

SARA: …man är här och nu och man måste lösa utmaningar som finns i morgon och till sommaren men man måste också ge sig tid att titta längre fram och se ok vad kommer och hur behöver vi tänka då.

ANNA: …och det känner vi att det pockar på när vi är på våra styrgruppsmöten och pratar med chefer så, ja när kan vi ta tag i nästa utvecklingsområde?

LISBETH: En av de stora utmaningarna inom svensk hälso- och sjukvård och omsorg, det är kompetensförsörjningen. Och vi har lyft det här i olika exempel i tidigare avsnitt av podden. Bland annat distriktsläkarlyftet i Jämtland Härjedalen. I idag så har jag förmånen att träffa två personer från Örebro län som tillsammans arbetar i projektet Trygga kompetensen för en god och Nära vård. En länsgemensam kompetensförsörjningsplan i Örebro län. Välkomna Sara Norén och Anna Bergemalm.

ANNA: Tack så mycket.

LISBETH: Men Anna, börja berätta vem du är.

ANNA: Ja, jag är personalvetare och jag har jobbat med strategiskt kompetensförsörjningsarbete på Örebro kommun sedan 2018, men har nu varit utlånad de senaste åren till regionen för att jobba tillsammans med Sara i det här projektet kring en länsgemensam kompetensförsörjningsplan. Och jag har också ett uppdrag nu sen 1 januari, att jobba som processledare inom vård och omsorgscollege på 50 %. Så man kan säga att jag och Sara vi delar på två tjänster på två uppdrag och jobbar 50 % var i båda uppdragen.

LISBETH: Vad gör du annars då när du inte jobbar med kompetensförsörjningsfrågorna och så?

ANNA: Ja, jag är ifrån Lysekil så jag tycker mycket om havet så att så fort jag får möjlighet då på min lediga tid så åker jag gärna till västkusten och tar långa promenader över klipporna vid havet. Det är min favoritsysselsättning kan man säga. Snör på med joggingskorna och ute och går där. Det tycker jag ger mig kraft. Och ja, det tycker jag mycket om. Som en kontrast till jobbet.

LISBETH: Det lät underbart, måste jag säga. Sara berätta.

SARA: Ja, jag är också utbildad personalvetare i grunden, har min bakgrund på Arbetsförmedlingen där jag jobbade som arbetsförmedlare i 10 år. Sedan för fyra år sedan så började jag på Region Örebro län och då hade jag uppdraget som processledare för vård och omsorgscollege på heltid. Och sen, sen hösten 2020 då så jobbar jag ju tillsammans med Anna i det här projektet och fortfarande 50 % processledare för vård omsorgs college och 50 % i projektet då.

LISBETH: Är du också någon som vill vara vid havet när du ska koppla av eller vad gör du?

SARA: Ja, men jag gillar ju nu när det är vinter. Jag gillar skidåkning och har förmånen att ha en liten stuga i Sälen som jag försöker att åka till så ofta som det är möjligt. Eftersom snötillgången är inte den bästa här i Örebro just nu i alla fall.

LISBETH: Nej, jag tänkte just fråga det. Jag tänkte det är så tufft att vara skidåkare i Örebro. Men Sälen, då förstår jag.

SARA: Där går det bra.

LISBETH: Det går bra. Det var så roligt Sara för du och jag träffades när jag var i Örebro på en konferens och hamnade vid lunchbordet med varandra och börjar prata om det här med ert arbete och kompetensförsörjning. Och jag blev så nyfiken och tänkte, det här måste ju också poddlyssnarna få lyssna på. Och den konferensen handlade om Nära vård, så jag tänkte vi kan väl börja där och vad har ni för kopplingar till Nära vård? Hur är er relation. Sara, hur är din relation till omställningen till en Nära vård?

SARA: Ja alltså innan vi började jobba med vårat projekt så hade vi ju egentligen inte någon tydlig koppling till Nära vård och till omställningar, utan vi har ju fått klä på oss allt eftersom och vi har haft förmånen att gå SKR:s ledarskapsprogram, kopplat till Nära vård. Och därifrån har vi fått med oss jättemycket ju och vi brukar prata om det Anna ibland och hänvisa till den här utbildningen, olika exempel och så vi fick ta del av där.

ANNA: Det var mycket berättelser och exempel och man fick fundera på vad betyder det för en själv och Hans-Inge heter han väl som hade mycket målande berättelser kring egna erfarenheter som vi har tagit med oss. Och Klara också som pratar kring komplexitet kopplat till omställningen.

LISBETH: Det är också roligt att tänka att just när man jobbar med kompetensförsörjning som är en så otroligt viktig fråga att man också deltar, att ni har deltagit på den här utbildningen och att vi kopplar ihop oss på det sättet. Vet ni om det var fler som har er bakgrund som personalvetare som ni mötte på där eller?

SARA: Nej, det har vi nog inte koll på. Vi var ju med i en grupp från, det var ju flera stycken från Örebro län, men det var ju främst chefer från kommunerna och från regionen som var med i övrigt. Vad vi vet i alla fall.

LISBETH: För jag tänker, det kan ju också vara viktigt att vi ser att när man jobbar med de här frågorna att man kan hitta varann lite i landet, för vi måste ju också lära av varandra kring hur vi faktiskt gör på nya sätt. Anna, jag tänkte i din presentation, så säger du att du är utlånad till Region Örebro län? På vilket sätt ser det ut och varför då?

ANNA: Men jag tycker att det är helt i sin ordning just när vi jobbar med, det känns så bra tycker jag att jag får den möjligheten i och med att vi ska jobba, så viktigt att vi jobbar tillsammans, kommun och regioner i de här frågorna. Man har gjort ett tjänsteköp om vi ska prata rent tekniskt hur det gått till. Så har det varit ett tjänsteköp den första tiden, men det här kommande halvåret så är jag faktiskt tjänstledig från Örebro kommun för att ha en full anställning under ett halvår framöver här, alla fall som är bestämt hittills på regionen så att det finns lite olika lösningar.

LISBETH: Hur kopplar ditt arbete tillbaks sen till kommunerna eller ert arbete ska jag säga. Ni ska få berätta om projektet sen också.

ANNA: Nej, men vi rör oss emellan här verkligen kommun och Region och jag har ju mycket kontakter från Örebro kommun med människor som vi möter när vi jobbar med projektet. Vi kommer säkert återkomma till det sen, men vi ska ju leda en arbetsgrupp nu jag och Sara i ett utvecklingsarbete. Och där sitter det ju representanter, ja chefer som jag har varit med och stöttat till min HR-roll på HR-avdelning alltså från Örebro kommun så att det är liksom, ja vi träffas mellan de här spåren och det känns gott.

SARA: Vi brukar ju säga det också att det är en fördel att vi har varit en från region och en från kommun i vårt arbete och vi har haft lite olika kontakter och lite olika ingångar. Och det tror vi att de tänkte på när de satte ihop oss också i det här, att de ville ha en från båda håll.

ANNA: I vilket sammanhang man än är i så är det, man känner alltid någon. Ja, är du här? Ja, men det förstår vi. Det kopplar samman, så att det är aldrig helt bara nya ansikten i ett rum tycker jag när man går in på möten utan att våra vägar korsas hela tiden.

LISBETH: Tänker jag också, det är ju i grunden i den Nära vården, att verkligen se systemet som sådant. Att det är både kommun och Region som är viktiga för våra invånare eller de personer som behöver möta oss på olika sätt. Så att därför tycker jag att det var så viktigt också att det är ert projekt gör det. När vi pratades vid Sara där att se att det här är verkligen, här har vi tänkt till och gjort på det sättet. Men berätta om arbetet, hur det startade och vad ni gör och så.

SARA: Ja ja, men uppdraget som vi fick det var ju att vi skulle formulera en länsgemensam kompetensförsörjningsplan för både region och kommuner tillsammans för en Nära vård. Det var uppdraget vi fick. Och vi har formulerat den här planen. Den blev klar i juni förra året enligt planen. Men vi började ju då hösten 2020. Det var ju då vi sågs första gången, Anna och träffades på en restaurang och började klottra på någon servett där och planerade hur vi skulle lägga upp vårt arbete.

ANNA: Ja och det vi visste då var ju att vi skulle göra en länsgemensam kompetenskartläggning. Och sen skulle vi sammanställa det till ett länsgemensamt resultat och så skulle vi ha dialoger i olika chefsgruppen och sen skulle vi kunna formulera den här kompetensförsörjningsplanen. För det var ju viktigt att den skulle vara förankrad och ja, utifrån verksamheternas behov och så där. Så att där börjar vår resa med den här kompetenskartläggningen kan man säga. Det var det första steget, ett ganska stort steg, ganska stort jobb som vi började med då.

SARA: Ja, men precis så vi fick ju till oss att ja, men vi skulle använda en beprövad metod som har använts i olika delar av landet tidigare. I region Uppsala och i Västra Götaland vet vi att den hade använts tidigare. Och i vårat län så användes metoden redan i Örebro kommun och i region Örebro län också så att vårt uppdrag var att vi skulle lära ut den här metoden till övriga kommuner i länet. Vi har 12 kommuner i Örebro län så att övriga kommuner som inte hade det här på rull sen tidigare skulle vi lära ut den här metoden till.

LISBETH: Har den något namn, den här metoden eller kan man hitta den någonstans?

ANNA: Den heter lite olika på olika ställen, jag tror vi i Örebro kommun vi kallar den för säkra kompetensen och i regionen så säger man kompetensförsörjningens process och så. Så att det är inget gemensamt namn, vad vi vet och vi har ju valt att kalla det för trygga kompetensen då i vårat projekt. Och den är anpassad utifrån det vi står inför med omställning till Nära vård och så att helt 100 % lik är det inte, men grunderna är desamma.

SARA: Ja, men så vi fick ju kontaktpersoner i de här kommunerna. Det var väl första steget och sen började vi att ta fram hjälpmaterial. Vi gjorde bildspel, vi spelar in små korta filmer. Vi gjorde inbjudningsmallar, allting för att underlätta för de här kontaktpersonerna i kommunerna. Att de skulle kunna genomföra en workshop som den här metoden bygger på. Så vi försökte att underlätta så mycket som möjligt där.

ANNA: Man kan väl säga att socialcheferna fick ju kalla till sig då en grupp, en referensgrupp som skulle vara med på den här workshopen. Och det var kontaktpersonerna som faciliterade och ledde workshopen och det man gör, det här första steget då, det är ju helt enkelt att bedöma kompetensförsörjningsläget för ett antal yrkes befattningar som är kopplade till Nära vård. Hur ser kompetensförsörjningsläget ut och vad beror det på? Så där fick man sitta tillsammans och fundera på det. Och man använder olika färger för att signalera olika lägen då där röd färg det är det tuffaste läget, då är det verkligen brist. Och sen är det gul färg och grön färg blir hållbart. Blå färgen är övertalighet och så vidare. Så det var ett som ett slags pedagogiskt verktyg att använda sig av färger och sen skriva kommentarer, som sagt. Varför ser det ut som det gör. Så fick man skriva ett Excel ark och skicka in till oss, så där kunde vi sammanställa ett länsgemensamt resultat, men det var steg ett.

LISBETH: Får jag fråga, var det något som överraskade er när ni såg de här rött och grönt och till och med blått kanske. Var det något som ni kände att det är det här visste vi inte eller här trodde vi det såg annorlunda ut.

ANNA: Det mesta kan vi väl säga var ju inte så överraskande utan, nej, det mesta var nog som vi trodde. Och det kan man ju tycka att ja, det här kanske man hade vetat på förhand. Man kanske hade behövt göra den här kartläggningen kan man ju kanske tycka, men vi tycker att det finns ett stort värde ändå av att alla har gjort det här samtidigt och vi har fått det på pränt och man kan tydligt visa att ja, men så här ser det ut i vårat län.

LISBETH: Nej, det tänker jag verkligen att ändå, även om vi går och känner att ja, men vi vet att det är brist på de här yrkesgrupperna så att ha tittat på sitt eget län, att veta hur ser det ut hos oss tror jag är jätteviktigt. En annan fundering innan ni berättar vidare hur ni gjorde det sen, det var just kommunens personer som var med i workshop. Inte regionens eller.

ANNA: Regionen har en sin egen process kring det här och de jobbar på likartat sätt med metoden. Så från regionens håll så fick vi deras resultat skickat till oss. De gjorde motsvarande arbete och vi fick ett Excel ark även från dem. Men vi behöver inte stötta dem på samma sätt, för de var redan på gång med det här arbetet.

LISBETH: Då förstår jag. Vad hände sen?

ANNA: Ja sen satt ju vi med tretton stycken Excel ark som vi skulle sammanställa och då kände vi att ok, nu har vi koll på läget. Nu har de fått bedöma hur ser läget ut, vi har de här färgerna men vi kände ju att vi vill ju veta lite mer. Vi vill ju liksom ta ett steg till i det här så vi la in ett steg två i den här metoden som inte riktigt var tänkt från början ju.

ANNA: Som handlar om att man tittar på det första resultatet helt enkelt och ringar in, okej, vad ser vi här? Vilka yrkesförfattningar är de mest kritiska? Vad gör vi idag för aktiviteter här och vad önskar vi göra mer? Och framför allt, vad ser vi att vi skulle vilja jobba länsgemensamt? Och det kan ju skilja sig lite grann. Vissa saker kan man jobba mer på lokal nivå och andra saker behöver verkligen upp på den här övergripande nivån så att det var de frågorna som var i fokus där och där bjöd vi in oss själva. Vi var med på en hel del workshoppar där det var möjligt i pandemin. Det gick ju lite upp och ner där, men några digitala och några fysiska och några gjorde vi själva, men det var väldigt spännande workshop var det. Vi fick in ett stort material därifrån. Också så att i det här läget så hade ju varje organisation kan man säga ett eget resultat och kunde jobba vidare med det på lokal nivå. En bild av läget och vad man vill göra och så vidare och det uppmuntrar vi till. Men vår uppgift här var ju då att sammanställa en rapport länsövergripande som vi också då gjorde. Och man kan ju säga att syftet med den sen då var att vi skulle ta med den till olika chefs dialoger för att titta ok, det här är utgångspunkter nu inför att vi skulle formulera den här länsgemensamma planen, så vad är det vi ser här? Vad tycker ni är viktigt? Vad ser vi för mönster? Och var tonar upp sig som viktiga område som ska vara med i planen. Det var ju frågor som vi ställde i de här dialogerna.

SARA: Och då träffade vi ju framför allt socialcheferna i kommunerna tillsammans med områdeschefer från regionen. Det finns ett sådant nätverk i vårt län så där var vi med och hade dialoger. Och vi träffade också personalchefsnätverket i länet och hade dialog även med dem. För att kunna ringa in ok vad ska finnas med i den här planen.

LISBETH: Så det finns ett nätverk av personalchefer i länet också, det har funnits sen tidigare också?

SARA: Ja, det finns. Och några av dem har ju också suttit med i våran styrgrupp för det här projektet så att de har varit högst delaktiga i det här arbetet.

LISBETH: Vad var det för saker ni ringade in då? Vad var det som kom fram?

SARA: Ja, men precis efter de här dialogerna då var kunde vi ringa in åtta stycken utvecklingsområden där de såg att ja, men här är det delar som vi behöver jobba tillsammans kring och göra olika aktiviteter i.

ANNA: Och det är ju attraherat yrken i branschen. Det är dialog och samverkan med utbildningsaktörer, språk och kulturkompetens, rätt använd kompetens, nyttja tekniken, utveckla medarbetare, utveckla chefer och samverkan mellan organisationer. Där är de åtta.

LISBETH: Hur, vad gör ni nu? Det kommer till det. Vad händer nu med de här åtta områdena?

SARA: Ja, men precis vi de här åtta områdena, de utgör ju kan man ju säga ryggraden i den här kompetensförsörjningsplanen, så det är de områdena som planen utgår ifrån då.

LISBETH: Och jag tänkte bara innan vi går in på dem så tänkte jag du pratade om styrgrupp Sara, för jag tror att det är intressant också att se. Hur såg eran, vem var det som styrde er? Hur ser er styrgrupp ut? Jag tänker om man vill bygga något liknande i ett län till exempel.

SARA: Ja, det här uppdraget från början, det kommer både från ett önskemål från politikerna i länet, att jobba mer tillsammans med kompetensförsörjningsfrågor i stort. Och också från kommunchefer och regiondirektör som har ett nätverk där de här frågorna lyfts som viktiga. Och de i sin tur gav ett uppdrag till personalchefer, nätverket att jobba på något sätt gemensamt med kompetensförsörjningsutmaningen. Och sen samtidigt med det här då så kom det ju medel från Nära vård omställningen riktat mot det här. Så då blev det ett första steg här, stora kompetensförsörjningsarbetet, att göra det här projektet kopplat till Nära vård med kompetensförsörjningsfokus då. Så att i våran styrgrupp så har vi ju med HR-direktören från region Örebro län, HR- direktören från Örebro kommun. Och även två HR- chefer från Laxå kommun och Lindesbergs kommun. Och sen också områdeschefen för välfärd och folkhälsa på regional utveckling på regionen där det här projektet hör hemma då.

LISBETH: Du hör hemma där, det är där ni har i er bas. Jag tänker precis det du säger Sara om den här gemensamma ledningen som nu finns i princip i alla län, att också ta sig an kompetensförsörjningsfrågan gemensamt. För man jobbar ju mycket det här med att titta på invånarnas olika behov, men att också matcha det tycker jag är spännande. Att se att även den gemensamma grupperingen mellan kommundirektörer och regiondirektören, men kanske också från politisk nivå, säga att men samarbeta också kring de här frågorna, det tycker jag är väldigt spännande. Och jag hör det från några håll men inte från jättemånga ännu. En annan fråga som jag tänkte på där i starten, hur har ni informerat eller jobbat tillsammans med de fackliga organisationerna? Har det varit någonting som har varit med i projektet. Eller ligger det i en annan struktur?

SARA: Ja det har ju inte funnits med på något tydligt sätt det har de inte, i de konstellationerna som vi har varit i.

LISBETH: Nej utan dom är egentligen, det är den samverkansstruktur som finns, så får man ta upp det här projektet. Den fungerar på det sättet tänker jag då.

SARA: Jag tänker till exempel på vård och omsorgscollege där vi också har nära till eftersom vi jobbar där också. Och där finns det ju fackliga representanter med och där har vi ju löpande informerat om projektets framfart också, vad som händer.

LISBETH: Men åtta områden utkristalliserar sig. Vad gör man nu med de områdena, hur ska man gå från detta till handling?

ANNA: Precis, den frågan kändes ju väldigt aktuell för oss också där när vi var klara med planer. Och det första vi tog oss an var ju att sätta ett systematiskt arbete utifrån planen. Hur ska det nu bli verkstad av det här och att det inte bara är ett dokument som ligger och dammar någonstans utan nu ska det bli action och görande här. Hur säkerställer vi det? Och då blev det ett systematiskt arbete, ett förslag på systematik runt det här som vi tog fram och det handlar ju helt enkelt om att dom här chefsgrupperna då som vi pratat om tidigare, prioriterar område för område. Ett område i taget börjar vi med och sen att de får välja ut en arbetsgrupp som då jobbar med att borra djupare i just det här området. Och att processtöd från välfärd och folkhälsa, i det här fallet jag och Sara för tillfället är med och leder den här arbetsgruppen och att vi jobbar tillsammans med någonting. Och sen när det här arbetet är klart så löses den här arbetsgruppen upp och så prioriterar man ett nytt område och så vidare. Att det här hjulet får snurra på så i takt med omställningen till Nära vård och vi har sagt, när vi ställer den här frågan första gången här nu då, så är det språk och kulturkompetens som har prioriterats först ut, det första området. Så att det är det vi håller på med nu och djupare i med en arbetsgrupp.

SARA: Och också testa det här systematiska arbetssättet nu, hur det fungerar i det här hjulet som vi har tagit fram. Så att så långt vi har kommit nu då, det är ju att vi har fått en arbetsgrupp. En arbetsgrupp har utsetts med representanter och vi ska träffa den här arbetsgruppen på riktigt här om en och en halv vecka ungefär.

LISBETH: Vad ligger bakom just språk och kulturkompetens, om ni skulle beskriva lite mer och att det blir så högt prioriterat. Vad är er analys av det och vad är det man ser är de stora utmaningarna?

ANNA: Ja, det kom ju fram i kartläggningen som en kompetens som efterfrågades. Och att det också finns ja, men att det finns brister där och det är ju framför allt inom kommunernas verksamheter på baspersonalen. Och det blir ju en viktig fråga som påverkar mycket i kommunernas verksamheter. Och som ja, men påverkar möjligheten till kompetensförsörjning och att man också inser att ja men det här är ju, här finns det ju potential som vi måste ta tillvara. De här människorna som står utanför arbetsmarknaden kanske eller som vi behöver få in i den här branschen när läget ser ut som det gör . Och att det kanske har konsekvenser runt patientsäkerheten och arbetsmiljöfrågor och ökad risk för konflikter också, trygghet för medborgarna eller vårdtagaren. Att med kommunikation och förstå varandra att det är viktigt för den tillitsfulla relationen, så klart. Så man vill stärka.

LISBETH: Och jag tänker också, man tänker basen i hela omställningen till Nära vård, det här personcentrerade. Där blir ju relation och samtal viktiga och att då stödja också de medarbetare som finns i det att kunna känna sig trygg i det. Och att vi inte får missuppfattningar och som du säger Anna, att det kan uppstå både missuppfattningar och kanske konflikter eller osäkerhet. Så att det låter ju klokt.

SARA: Och sen var det ju det som cheferna sa spontant när vi sa ok vad tror ni att det är smartast att börja, vart har vi utmaningar här och nu allihopa och ser framåt också. Då var det ju det här som kom upp att ja, vi måste jobba mer med det här med språk och kulturkompetens.

LISBETH: Någonting som, nu kan jag ha missat när ni sa de åtta, men jag tänker det som handlar också om kompetensutveckling. Var det ett områden, eller? Ja det var det!

SARA: Ja och utveckla medarbetare har vi.

LISBETH: Utveckla medarbetare, just det.

ANNA: Utveckla chefer har vi också, som är annat område så man har delat upp det så.

LISBETH: För det ser jag, vi jobbar lite grann nu med att ta fram ett koncept för att man ska planera sin primärvård ihop. Eftersom kommunens hälso- och sjukvård är ju per definition primärvård och en väldigt stor del av den svenska primärvården. Och då har ju både Anna Nergårdh i sin utredning, men också Olivia Wigzell som hade utredningen om äldre och en ny äldre lag och stärkt medicinsk kompetens i kommunerna sagt att ja, men i stället för att hamna i gränsdragning, vi brottas mer med varandra, så behöver vi planera vår primärvård ihop. Och då ser jag att en sån fråga som lockar mycket när vi möter olika framför allt chefer jag har mött nu, det är att kunna få jobba med just kompetensförsörjning ihop men också kompetensutveckling. Att om vi nyttjar varandras både olika kunskaper och har utbildningar ihop och kanske kan använda, har man någon typ av kliniskt träningscentrum? Att det är också kan användas, också av kommunens medarbetare och så vidare. Och att vi får träna mer ihop, att jobba i det här gränsöverskridande landskapet. Att det är viktigt. Och då tänker jag att det fångas i ert det här, att utveckla medarbetare.

SARA: Ja och det här är någonting som vi också känner igen från de workshoppar som vi hade. Och när man fick tänka fritt, ok vad skulle vi kunna göra gemensamt i länet? Ja då var det precis det här som kom upp med kan vi ha gemensamma utbildningar. Och man vet att ja, men regionen gör bra utbildningar inom något område och vissa kommuner inom andra områden och kan man ha någon gemensam digital plattform med utbildningar kom upp som önskemål också.

ANNA: Gemensamt kompetenscentrum. Ja, jag känner igen det här.

LISBETH: Ja ni känner igen det och nu går ni vidare med hur lång tid kommer ni jobba med det här första delprojektet får man väl kalla det eller fokuset på kultur och språk? Hur ser den här snurran nu, hur snabbt tar man sig igenom olika?

SARA: Ja, det får vi väl se lite, men det vi vet i dagsläget är att vi får jobba det första halvåret det här året, fram till och med juni. Men beroende lite på hur det utvecklar sig och vad som händer så kanske det finns möjligheter framåt också. Men det är vad vi vet i dagsläget.

LISBETH: Träffar ni på, jag tänkte vi pratade om att träffas på den här utbildningen, att träffa dem som också jobbar med de här frågorna. Men hur tänker ni att vi ska kunna sprida de här arbetssätten som ni nu har hittat, att jobba gemensamt också med kan man säga HR-frågor och frågor som handlar om kompetensförsörjning ihop? Har ni nätverk som ni kan möta, jag tänker kollegor till er i andra län eller hur skulle vi kunna tänka där? För jag tror att vi har ju både i själva mötet med den enskilda personen, patienten eller brukaren så mycket att vinna på att jobba ihop. Men jag tror också i de här strukturfrågorna som handlar om inte minst kompetensförsörjning, att hitta formerna för att jobba tillsammans. Det är ju det som är så unikt med ert sätt att arbeta. Har ni nätverk och träffar andra i liknande och ha koll på hur det ser ut runt om i landet i de här frågorna?

SARA: Vi har ju blivit inbjudna till vissa sammanhang och berättat om vårat projekt och efter det är det ju några som har tagit kontakt, som är nyfikna på att göra lite liknande saker. Region Gävleborg bland annat har vi pratat med.

ANNA: Vårdkompetens rådet var vi ju och pratade också i Uppsala.

SARA: Regionala vård kompetensrådet i mellan Sverige.

LISBETH: Just det, ja, men det är också det och jag tänker att hittar man det ni jobbar med på er webbplats också någonstans? Så att man kan när man lyssnar på den här podden och blir sugen på att få kontakt med er eller att läsa om den här metoden eller så, hittar man det, finns det speglat upp där?

SARA: Kompetensförsörjningsplanen hittar man på hemsidan och våra kontaktuppgifter finns där också. Så ni är välkommen att ta kontakt med oss. Vi berättar gärna och tar ett möte och börjar därifrån så kan vi inspirera någon så är vi väldigt glada.

LISBETH: Det är klart ni kommer att göra. Ni kommer få många frågor. Ja, det tror jag. Hur tänker ni framåt nu? Vad ser ni? Hur känner ni att era visioner och drömmar där om vad det här ska kunna leda till om ni får tänka lite framåt?

SARA: Ja, men just nu behöver ju så är vi inne just i det här med språk och kultur. Nu ville vi ju få action där, att vi ska få till något riktigt bra inom det utvecklingsområdet. Och sen tänker jag att förhoppningen är ju att det här ska fortsätta, att man ska börja och titta på de andra utvecklingsområdena också. Att hitta bra arbete, bra aktiviteter inom de övriga områdena.

ANNA: Och det känner vi ju, att det pockar på när vi är på våra styrgruppsmöten och pratar med chefer. Så ja, när ska vi ta tag i nästa utvecklingsområde, det pockar på, det finns mycket att göra. Men drömbilden är ju som du säger Sara, tycker jag också att kunna få fart på den här planen, att man kan se hjulen börjar snurra. Där arbetsgrupper sätts samman i olika prioriterade områden. Man börjar med något och så kommer någonting till i en ny arbetsgrupp. Det kan ju vara lite parallellt också. Vi menar inte att det bara ska vara ett område i taget, men det behövde börja någonstans. Men vi ser gärna att det blir flera hjul som rullar som en slags kugghjul ihop, att vi får fart på det här nu. Vi har lagt ner mycket jobb och det har varit jätterolig resa men vi är också angelägna om att se att kugghjulen börjar snurra och att det börjar hända saker. Så att vi hoppas att vi får hänga i och får bidra på det sättet vi kan och försöker och engagera många fler och att vi gör det tillsammans. Det är nyckelordet som är som en röd tråd i vårt arbete, det här tillsammans.

LISBETH: Och men ändå, nu har ni pratat om drömmar, skulle ha ställt frågan om vad som har varit svårt hittills, vad är det som är utmaningar i det här? Nu får det komma efteråt, så får vi ta era drömmar och få med oss dem vid tanken. Men vad har varit svårt? Vad tycker ni är utmanade?

ANNA: Jag tycker att det har varit svårt, det har vi pratat om lite grann Sara, vissa saker. Men just det här att lyfta blicken och ta sig utanför det befintliga. Det är så lätt att man tänker, hur kan vi göra saker snabbare och bättre på samma sätt som vi redan gör? En utmaning är att lyfta blicken och fundera på kan vi kasta upp organisationerna i luften lite grann, arbetssätten och befria sig från det och orka och våga och ha mod att tänka helt nytt. Det är svårt. Och det var en utmaning och mycket, vi tänkte i början så där, ok vi ska skriva en plan, vad är det vi ska kompetensförsörja? Så lätt att man halkar in på det där befintliga, det är något nytt, vi är på väg mot någonting framåt och få tag i de bilderna. Och vi rör oss ju, vi är i en process hela tiden, det händer så fort också och kunna blicka fram mot det nya. Det har varit en utmaning.

SARA: Ja, men det är det ju och jag tänker i verksamheten också så kan det vara en utmaning att få tid att lyfta blicken och tänka nytt och tänka framåt. Det är så mycket som pockar på hela tiden och man är här och nu och man måste lösa utmaningar som finns i morgon och till sommaren men man måste också ge sig tid att titta längre fram och se ok vad kommer och hur behöver vi tänka då.

LISBETH: Där är ju verkligen utmanade det ni båda två säger, för jag tänker att på något sätt göra en sån här stor omställning samtidigt som vi har en pågående verksamhet. Det är ju en stor utmaning och sen också orka kasta loss på något sätt och verkligen se framåt. Något som jag har mött lite grann, det är ju, jag vet inte om ni kommer komma in på det, men det är ju också juridik, hur mycket kan vi jobba i varandras verksamheter? För jag tänker när jag tänker Nära vård att vi utgår från den enskilda människan och då kommer vi behöva jobba mycket, mycket mer tillsammans. Tillsammans var ordet sa du Anna, tillsammans med varandra. Fast vi kommer från olika verksamheter och kanske från olika huvudmän också och så blir det. Vem ska betala, hur gör man de här tjänstelösningar, alltså det som blir mer juridiska frågor. Så kommer ni att kunna möta det också i era arbeten?

SARA: Ja, det tänker vi ju att det ryms inom utvecklingsbubblorna. Det är att använda kompetensen rätt och att jobba tillsammans. Det här finns ju med i utvecklingsområdena, så det är ju hur cheferna väljer att prioritera. Frågan är bara när man tar tag i vilken fråga. De finns där och vi har ju hört det man, de pratar ju om det ändå i de här sammanhangen vi har varit i att, ja, men vi borde ju jobba mer ihop och vi borde attraherat tillsammans i stället för att konkurrera med varandra till exempel. Och kan vi hitta lösningar med gemensamma anställningar har de ju sagt när vi ber dom att tänka fritt och drömma om framtiden så.

LISBETH: Jag tänker, vad vill ni berätta mer? Är det någonting vi inte har pratat om?

SARA: Ja, men nu har vi ju, vi har ju berättat om vägen fram till planen, var vi befinner oss nu. Ja ja, men det har ju varit en fördel att vara två i det här, det är någonting som vi verkligen har sett. Att det här arbetssättet, att vara två som driver projekt ihop och tänka tillsammans. Det har verkligen varit en styrka återkommer vi ju till. Och att det här, skulle aldrig klara det här på egen hand, men tillsammans så har det ändå blivit bra.

ANNA: Ja jag kan bara instämma med dubbla utropstecken. Det är en fröjd att jobba tillsammans, ett plus ett blir verkligen tre alltså det.

LISBETH: Men jag tänker också vilken stor, alltså det blir ju också mer trovärdigt när ni kommer egentligen från olika uppdragsgivare från början. Det blir ju också mer trovärdigt när hela projektet handlar om att göra någonting som ska vara gemensamt. Så att det är en jätteviktig del som ni sätter fingret på där. Att också då och visa att vi har kunskap om de här olika sammanhangen, kommunens sammanhang och regionens sammanhang. Men nu vill vi titta på länet och det som är gemensamt. Och att då kunna faktiskt bära med sig dom två delarna in i ett sådant här arbete tänker jag som utomstående är otroligt viktigt. Sen förstår jag att det måste ju också vara så mycket kraftfullare och roligare att jobba ihop än att jobba själv! Ja jag förstår det. Jag brukar sluta podden med det här med nära ja, och då undrar man ju vad nära är för er? Anna? Vill du börja, vara är nära för dig?

ANNA: Ja, men jag kan inte runda det där tillsammans, att jobba tillsammans, gärna ja över organisationsgränserna. För att spränga stuprör, för att hitta nya arbetssätt tillsammans och lära av varandra. Och så skulle jag väl också säga tillitsfulla relationer och då tänker jag både chef till medarbetare, men också mellan medarbetare och förstås mellan medarbetare och medborgare.

LISBETH: Tack. Sara vad är nära för dig.

SARA: Ja, men när jag tänker nära tänker jag trygghet och relationer och då kan man glida över på det här med personcentrering och vikten av det och trygghet. Ja och där kommer ju kompetensfrågan in också. En trygghet i att personal har rätt kompetens.

LISBETH: Tack så mycket för att ni var med i Näravårdpodden och stort lycka till. Nu håller man ju tummarna och är jättesugen på att få ta del av era resultat framåt också. Tänk vad mycket vi kan lära säkert av bara det ni gör, i hela Sverige sen. Så stort tack för att ni var med.

ANNA: Tack för att vi fick komma.

SARA: Ja, tack.