Subscribe
Share
Share
Embed
I detta avsnitt utforskar Bodil och Jonas begreppet konvivialitet och dess betydelse för mänskligt samspel. De diskuterar vikten av att skapa miljöer präglade av tillit, nyfikenhet och glädje, både på arbetsplatsen och i vardagen. Genom att odla konvivialitet menar de att vi kan lyfta varandra och nå fantastiska resultat tillsammans.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag Kunskap
Jonas:Kära lyssnare. Välkommen till podcasten Uppdrag Kunskap. Och välkommen hem till dig Bodil. Och välkommen hem till dig för mig också. Vi sitter ju idag framför den öppna spisen som inte behöver vara tänd för att det är sommar och varmt och det är ljust här.
Jonas:Är det här en veranda?
Bodil:Det kan man kalla det för.
Jonas:När det är mer fönster än väggar?
Bodil:Det är väldigt mycket fönster.
Jonas:Och det är ju magiskt grönt och vackert utanför fönstret. Idag har vi ett lite annat upplägg på våran podcast skulle jag vilja säga. För idag ska vi prata om ett ord. Och ett ord som jag har övningsskrivit och övningssakt. Konvivalitet.
Bodil:Det blev fel.
Jonas:Konvivivalitet. Det här kommer jag att få öva på länge. Och du skrev också att det här ordet finns inte och används inte så mycket på svenska, men det finns på engelska och franska språket och används flitigt.
Bodil:Att jag fick ögonen på det och att jag fortfarande slåss för att föra in det I den svenska kulturen det var för att jag hade fäst mig vid att vi har så många antinegationer. Vi pratar om antirasism, vi pratar om antimobbning, anti allt möjligt som vi inte vill stå bakom. Och gör man så, då väcker man ju till liv uppmärksamheten på det negativa. Och det är ju inte det man vill utan ska vi utveckla något som är positivt så måste vi ett ord för det positiva och känna att nu kan vi bygga upp en begreppsbildning. Jag kan inte här ställa till med ett kalas utan att jag tänker: Hur gör jag för att det här ska bli så konbivialt som möjligt?
Bodil:För mig har det gått hela vägen in I livsnerven. Det är till och med så att jag kan skärskåda gamla misslyckanden I mitt liv och så kan jag säga att det kan jag ju se nu varför det inte kunde bli någonting av det och det. Där fanns ju inte en gnutta konvivialitet. Men det säger ju egentligen bara något om mig, varför jag kan det här ordet till något. Men för det första kan vi vara överens om att det är konstigt att vi har så många negativa ord och att vi inte har motsvarande positiva ord.
Jonas:Jag kommer ju med en gång att tänka på svårigheterna ibland när man behöver köpa ett mjällschampo som de har skojat mycket om. Om det är för eller mot mjäll.
Bodil:Men det
Jonas:är inte riktigt det vi menar.
Bodil:Det är inte riktigt det vi menar. Jag skrev då om konvilialitet I Växjöbrevet den här veckan och så tycker jag att det kunde vara spännande att få prata om konvilialitet med dig. Först och främst att säga att det går inte att komma ifrån fast vi ser varandra bra på skärmen när vi spelar in våra poddar annars. Det är oerhört mycket mer commviviol att sitta här och titta på dig. Du finns på armlängds avstånd och vi har en liten dator mellan oss.
Bodil:Och det är liksom det hela. Eftersom jag känner dig så väl så kan jag uppleva delar av den här gemenskapen också på avstånd. Men det finns ju ingenting som slår det
Jonas:närvarande. Ska vi reda lite I ordet?
Bodil:Jag ska kanske reda på att säga att det är lättare att komma ihåg om man fäster sig vidare, ordets inledning kon. Det betyder med. Och vivialitet kommer av Vivire som betyder liv. Så när något är konvivialt så ska det vara lätt att leva med det. Lätt I bemärkelsen att det inte är farligt.
Bodil:Du behöver inte vara rädd. Lätt I bemärkelsen att här är det högt ett tag. Kom gärna med dina konstiga Det finns utrymme för de konstiga Det handlar ju väldigt mycket om tillit. Men det är inte bara den passiva tilliten utan det är tilliten som kan bli till någonting framåt.
Jonas:Kan man se det som ett förhållningssätt till varandra? Tänker du
Bodil:att det är ett Det blir ju ett förhållningssätt om man inte kan låta bli att tänka på: Har jag nu gjort detta så att det blir tillräckligt konbivivialt? Eller så att det plötsligt slår till I någon sorts gemenskap där luften är hög av tankar och alla är aktivt med på något sätt så kan det slå till som en blixt inuti mig att det var ju väldigt vad det här är konvivialt. Men det är inte bara något passivt, det är inte bara något eteriskt utan det är faktiskt något som går att skapa. Förutsatt att man har fått det lite grann på hjärnan. Jag kände mig ganska länge väldigt ensam I Sverige om konvivialitet och det finns ingenting som är så hämmande som om man går in och söker på något på nätet och bara hittar referenser till sig själv, det känns inte bra.
Bodil:Nej. Nu har det kommit en bok som handlar om kombi och feminism. Så nu är det I alla fall något perspektiv som är med I den svenska diskussionen. Men jag fick min första hjälp av en Nobelpristagare. Dessutom med Nobelpristagare I fysik.
Bodil:Raina Weiss hade fått ett nobelpris för att han tillsammans med sin grupp har lyckats med något som har varit fysikens skammärke genom tiderna. För vi har inte kunnat förklara gravitationen. Det allra minsta barnet som tycker det är så roligt är så kallad tappa saker som trillar ner på golvet och så ska man lyfta upp etthundra gånger och det ska vara lika roligt varje gång. Gravitationen är vi så bekanta med till vardags och så finns det en vetenskap nämligen fysiken som borde kunna förklara detta och det har vi inte kunnat. Vi har letat efter gravitationsvågorna eller om man vill uttrycka det på något annat sätt efter gravitonen.
Bodil:Och att upptäcka gravitationsvågor det är inte lätt jämfört med alla andra störningar som finns. Forskningen har pågått länge och det här forskarlaget som till sist lyckades få mätningar som står sig och som ger en förklaring. De hade hållit på I mellan tio och tjugo år och de hade bara misslyckats och misslyckats och misslyckats. Så lyckades det och så blev det ett Nobelpris och så sitter det insprängd intervju upp till Nobelfesten med Reine Wargz och Victoria Dyring. Hon är så vackert uppklädd och han är så fin I sin frag och han är en sån här fin gammal fysiker med hov som spretar åt alla håll och ögon som är väldigt unga.
Bodil:Och så ställer hon en fråga. Alltså ni misslyckades och misslyckades och det gick inte och det gick inte. Varför gav ni inte upp? Och så får man se hur det glimmar till I de här gamla ögonen som är så unga. Och så säger han felfråga.
Bodil:Bara det ska det ju till en nobelpristagare för att säga till en journalist fel fråga. Men Det är inte så det går till förstår du. Vi har gått till jobbet varenda morgon och det har varit lika roligt varje dag. Och vi har misslyckats men vi har hittat skäl till att vi har misslyckats och så har vi tänkt att man kan kanske göra så och så kan man göra så och så provar man sig fram. Så fortsätter han den här beskrivningen och så säger han plötsligt: What's it hasubic conviviel?
Bodil:Jag satte mig upp I soffan, jag stannade, jag backade I intervjun, jag lyssnade från början och han säger samma sak: It has to beck om vi vill. Och så reder han ut på vilket sätt kan detta att sitta där och åstadkomma sådana här mätningar? På vilket sätt kan det vara konvivialt? Jo, det kan det om man har bra arbetskamrater. Bra arbetskamrater I bemärkelsen litade på varandra, de utmanade varandra.
Bodil:De visste att vilka tankar som helst var tillåtna. De hjälpte varandra att bli lite klokare och så till sist så gick det. Men hela tiden, på det mest naturliga sätt, hade det varit konvivialt. Det är vi många som behöver på våra arbetsplatser mer av konvivialitet. Den här känslan att man kan ju lyfta sig I hårrum när det är konvivialt.
Bodil:Var och en av oss blir mycket bättre då än vad vi är annars. Och bara det borde ju göra konvivialitet något som skulle komma överst på alla karaktäristickar på en arbetsplats. Är det konjunkturealt där du jobbar?
Jonas:Är det också en strävan I det att en lägre grad av fördomar? Alltså att arbeta bort fördomar och vara fördomsförare.
Bodil:Men nu är du där igen. Nu är du på anti-fördomar. Ja, absolut så är det.
Jonas:Det är ett kännetecken att det är avsaknad. När jag lite rappt skulle försöka läsa på lite om det här för att vara lite förberedderingsdagen inför det här nya ordet så tänkte jag att det handlade ganska mycket om någon slags äkta nyfikenhet på vad andra människor har att säga och vad andra människor har att berätta och på vilket sätt man kan Hur det kan uppstå något slags handboll som är mer äkta nyfiket. Jag vet inte om jag ska förklara det på ett bättre sätt.
Bodil:Det är ju så mycket I detta som vi alla har varit med om. Du tänker på ett sätt och jag tänker på ett annat sätt och så sitter vi tillsammans och då kommer man på ett tredje och då blir bägge två väldigt nöjda med det för att plötsligt så var det bättre. Vi är ju någon sorts sociala djur och vi vill ju bli utmanade och vi vill ju hjälpas åt. Allt möjligt sånt där på en gång. Men det krävs en omvärld, ingen slump att I gamla Romarriket så var det mycket kring det konviviala som mest handlade om mat och dryck.
Bodil:Eller ska jag säga dryck och mat? Utan
Jonas:ordningen. Det
Bodil:behöver inte vara något fel I det men jag tycker det är väldigt viktigt att lyfta upp att I det mest nyktra tillstånd så kan jag bli alldeles hög när det är konvervialt. Man kan bli billig I drift på det sättet.
Jonas:Man behöver inte skjuta till så mycket. Men då är det I sammanhanget också? Det här som man skapar förutsättningar för.
Bodil:Och det går ju säkert att hitta konvivialitet I de svåra statssituationer Men det hjälper ju om omvärlden, om förutsättningarna, om andan, om det som sitter I väggarna som vi säger ibland. Om det frammanar konvervivialitet.
Jonas:Om man tänker på Vi pratar ju ibland om det mer samhäll, debattklimat och samtalsklimat I samhället I stort. Vad ser du några? I en ny begreppsbildning runt det här. Ser du några
Bodil:ledstjärna I det? Skulle man kunna hitta någonting man kan ta sikte på? Ja, det finns det. Men genast du säger ordet debatt så är det ju idag så präglat av att slå varandra. Det är få debatter som man kan lyssna till som är till för att bägge parter ska bli klokare eller för att lyssnarna ska bli klokare.
Bodil:Det är så nära mellan invektiven. I en konvivial miljö så sätter du inte en negativ stämpel på någon annan människa.
Jonas:Det finns ingen konkurrens mellan eller tankarna.
Bodil:Det finns inget förakt. Nej. Jag ser dig, du finns. Det kan kanske bli någonting av det här åtminstone. Denna ansatsen kan man ju Det
Jonas:är en ganska stor tanke.
Bodil:Det är en väldigt stor tanke. Om
Jonas:vi tänker oss att vi är på en arbetsplats. Nu har vi ju åtskilda arbetsplatser du och jag. Men om vi skulle vara på en arbetsplats. Ska vi ge oss på och försöka hitta några saker som utmärker en?
Bodil:Mina utgångspunkter, eftersom jag är en typ som vill vara koncentrerade så är det oerhört viktigt för mig på en arbetsplats att slippa bli störd. Det ska finnas ett utrymme för gemenskap men det ska inte vara någon påtvingad gemenskap och det ska inte vara några, för mig, onödiga störningar som bara tar bort den koncentration som jag eventuellt kommer in I. Så genast du hör kommer du upp på listan att jag vet ju och har haft och har många arbetskamrater som är oerhört mycket mer sociala än vad jag är I sitt sätt att höra och som är väldigt mycket mer beroende av det ständiga mänskliga samspelet. Av att ständigt testa Ska det nu bli konvivialt för alla så måste det ju först och främst finnas tillfällen där alla kommer till sin rätt. Men det kan också så här I vardagen vara möjligheten att vara olika mycket tillgänglig för olika människor.
Bodil:För mig som är mer kvällsmänniska än morgonmänniska så hade det också varit väldigt skönt om man hade sluppit det här att börja så okriligt tidigt på arbetsdagen så som det ofta är. Jag har sluppit ifrån stämpelklockan men det tycker jag också är något förödande. Ska man komedialitet på en arbetsplats så måste man ju också prioritera framför allt arbetsglädje. Man måste fundera på hur mycket arbetsglädje tillför oss som inte har det allra minst att göra med lönen eller någonting annat utan det är bara ren och sann glädje av att det går att få gjort någonting tillsammans med andra människor. Det diskuterar vi ju sällan.
Bodil:Jag har inte sett någon facklig organisation som har drivit arbetsglädje som något högt prioriterat. Utan det handlar om lön, det handlar om tid.
Jonas:Produktivitet, effektivitet.
Bodil:Men det jag försöker säga är att det här är inget flum utan tar du effektivitet så är en konviviual arbetsplats oerhört I
Jonas:sin effektivitet.
Bodil:Tack vare att man liksom lyfter varandra och sig
Jonas:själv. Därigenom tar man också ett ansvar för både sig själv och varandra.
Bodil:Och man gör det utan att vara rädd för stress. Här finns ju en positiv stress I detta naturligtvis. Där man får passa sig så man har ju rätt att bli trött också. Men den negativa stressen som ju äter människor inifrån på mest obehagliga sätt handlar ju ofta om frånvaron av resultat som det är någon mening med. Alltså resultat kan man alltid uppnå men resultat som är meningsfulla och som har ett sammanhang som man kan berätta om när man kommer hem vet du att idag har vi gjort.
Bodil:Och det gick. Det behöver inte vara så stort som att upptäcka gravitationtionsfrågor utan det vara med andra delar också men det kräver en process som är baserad på tron att människor kan och vill mycket tillsammans. Inte hindra varandra.
Jonas:I förra veckan så pratade vi om tonläget till viss del mellan människor som sätter kunskapen, skattar den högt och som inte ser det som lika viktigt kanske. Och att det finns en polarisering och så där. Det känns ju inte som att det ligger så nära det här begreppet. Vad ser du att vi kan I
Bodil:Nej men det kan väl vara en poäng med detta för att jag har hittills inte träffat någon som efter ett långt samtal längre än den här podden kan bli, har tagit avstånd från konvivialitet. Jag tror vi kan bli överens om det. Att vi vill alla att vi vill det mer konvivialt på jobbet. Vi vill det mer konvivialt på fritiden. Och vi vill gärna redskap.
Bodil:Redan I evangelige för länge sedan på 1970-talet skrev han en bok som hette Tools for commve realityy. Den fanns givetvis inte på svenska för vi kunde inte förstå vad detta konstiga ord skulle betyda. Men vad han försökte driva där var att redan då, etttusen niohundrasjuttio, så hade vi så många redskap för att få tillvaron och maskinerna och allt att vara mer effektiva. Så det som behövdes var att få bättre redskap för konvivialitet. Jag har läst boken och jag blev inte alltför imponerad av den men det kan bero på att det handlade om 70-talets problem när jag gillar tiden.
Bodil:Att utveckla redskap går vi realitet.
Jonas:Samspela bättre.
Bodil:Ja, visst, vi kan säga det. Men du ska samspela bättre med glädje. Du ska samspela bättre för att lyfta medmänniskor. Det finns så många delar I det ordet som jag inte kan se att det täcks av något existerande svenskt ord. Så du får bakläxa på din inledning här om att det är dumt att titta på ett ord.
Bodil:Sedan skulle man naturligtvis letat efter något ord på svenska. Alltså konstruerat fram ett ord svenska men då kan vi väl gärna ta ett ord som internationellt sett är känt. Och så kan du öva det.
Jonas:Konvivivialitet kommer vi ju kunna så småningom.
Bodil:Titta du kunde det redan.
Jonas:Det enda som är ordentligt förberett här idag förutom att vi slutar med musik och ett citat det är ju att du har ju tagit fram ett citat Som är kopplade till två.
Bodil:Vi gick på vår citatsamling. Plockar ut sexton citat som jag känner att på vart och ett av dem skulle vi kunna prata konvivialitet. Så vi kan väl dra några av dem haka på med ett litet samtal.
Jonas:Ja, precis. Jag har den första raden här faktiskt. Jag valde nummer ett. Har du tänkt på vilken mellanmänsklig funktion kunskapen har?
Bodil:Den är ju jättestor. Vad har vi egentligen något annat immateriellt utvecklat av våra förfäder gemensamt? Alltså som inte är ditt och som inte är mitt men som ändå kan hjälpa oss att leva bättre tillsammans. Alltså vara mer konviviala. Man kan inte vara konvivivial om man inte förstår vad den andra säger.
Bodil:Nu pratar jag inte bara om att man råkar olika språk utan om man inte förstår en åtbörd. Om jag inte förstår skillnaden på att det här tyckte jag var väldigt roligt eller jag vill aldrig mer träffa dig. Tar man fel på de åtbördorna så kan man ju inte någon konvivial situation. Men detsamma gäller ju om vi gjorde oss av med all kunskap eller om du hade din kunskap och jag hade min. Och de inte hade något med varandra att göra.
Bodil:Det är så lätt att säga att där ligger dina glasögon och de kan vi peka på bägge två. Vi kan se att de finns här. Man kan inte peka på det sättet, på det immateriella. Det kan vara därför vi glömmer den här tre öringens glädje av att man kan visa varandra, att man vet vad tre är. Så det är oerhört mänskligt, oerhört bekräftande.
Jonas:För mig är det där avgrundsdjupt på något vis. Det är en sådan enorm tomhet om man ser att det skulle saknas överlappande kunskap eller mellanmänsklig kunskap. Nånting vi delar. Det finns ju en Ja, det är mörkt på den sidan. Jag vill
Bodil:kunna göra ett äktaorama på temat om kunskapen försvinner. För mig är det otänkbart.
Jonas:Ja, det är ju en dystopi eller vad vi ska säga.
Bodil:Tänk på våra förfäder som har funnits I sin samtid med sina yttre förutsättningar och sina intressen. Och de har ju levt sina liv precis som vi nu lever våra. Men det har utvecklats kunskap under de förhållandena som kan stå sig över Alltså när kunskap är riktigt bra så ska den ju kunna överbrygga tid och rum. Kulturarvet I övrigt är ju väldigt mycket det är museala, det är är saker som visar upp hur människor hade det. Det skulle vara roligt att göra ett Kunskapens museum.
Bodil:Man fick se någon situation där en viss kunskap växte fram och se hur den tillämpas idag.
Jonas:Tycker du att det finns inte ett förakt men tycker vi ringaktar det arvet så att säga just nu?
Bodil:Det är ju så lätt hänt att när man ser fem unga människor som jag gjorde idag utanför affären när jag var och handlade. De satt på en bänk. Alla fem var pojkar. Ingen av dem pratade med den andra utan alla tittade I britter ner I sin mobiltelefon och var fullt sysselsatta med detta och var naturligtvis på sitt sätt tillsammans fast de ser ut att inte vara tillsammans. Det var inte alls så att jag ser de fem som kunskapsförakande eller missar något I kulturarvet men för dem är det ju otänkbara på att föreställa sig en värld utan mobilen.
Jonas:Där kommer vi att få leva med.
Bodil:Det är mycket sånt här som sätter gränser gentemot det som var. Och då menar jag inte bara att det är trots allt våra förfäders arbete som ligger bakom en del som ligger I själva produktionen av mobiler med mera. Och I logistiken och allt. Men vi har ju så svårt att få fatt på det materiella men det immateriellas värde.
Jonas:Men kunskapens ursprung känner man ju Jag kan ju tänka att det har funnits en iver I att nå framtiden snabbare. Att komma framåt och komma framåt. Jag tycker man på många sätt också har blivit historielös när man lyssnar på sakers tillstånd inom hälso och sjukvård. Man inte är så mån om att berätta varför det har blivit så här. Historien och ursprunget I vissa saker har fått en lägre lyskraft.
Jonas:Det har varit så snabbare mot framtiden. Kan det finnas någon koppling till att vi inte ser det?
Bodil:Ja, absolut. Om man bara premieras för sitt bidrag till framtiden så är det ju inte så lätt att bestämma sig för att man bara ska titta bakåt. Och det är ju inget krav att titta bakåt. Jag menar att ska vi få in oss själva I det som är nu? Och vi vill alla våra barn och våra barnbarn, vi vill dem väl.
Bodil:Men då måste man ju förstå att det har ju tidigare människor också velat. Och de har gjort så bra att de har kunnat. Resultaten av det, om du tar det rent praktiska, Alltså att kvinnorna på förr I världen fick lita ofantligt mycket med tvätten det finns ju inte levande för oss idag och det behöver du inte göra heller. Däremot så utvecklades det kunskaper som kan vara till någonting och som vi kan användning av fortfarande. Det blir lätt lite filosofiskt men det blir också, Jag tycker att det känns rätt så konvivialt att när jag gör mina samtalskalas så gör jag dem inte bara på riktigt utan det händer att jag fantiserar ihop kalas med människor närvarande som inte levde I samma tidsålder som garanterar att alla är döda just nu.
Bodil:Och jag tillåter mig att shoppa över att de inte talar samma språk och att de kommer från olika tider men funderar över vad som skulle inspirerat dem? Vad kunde de haft gemensamt? Vad finns det? Det inspirerar ju sådana fantasier. Men de är nej, de finns.
Bodil:Jag är också lite noga med det som här är nummer sex. Genom kunskaper kan man se mönster som vi annars hade sett som kaos eller något mytiskt. För om vad som helst hade kunnat hända när vi sitter här I varsin fåtöljen. Då hade jag inte suttit lugnt. Jag vill ju kunna veta att jag tolkar detta på samma sätt som du tolkar det.
Bodil:Vi ser båda fortfarande ljust. Vi ser att det är ingen brasa men det finns plats till att dela en brasa sen när det blir lite kallare. Allt möjligt sånt får inte Du har din syn och det är bara du som vet vad du säger. Men jag måste för min själsfris skull tro att jag är rätt så lik det jag ser. Annars blir det för svårt annars behöver jag inte leva.
Jonas:Då blir det otryggt.
Bodil:Och det där har det ju funnits tider med mer eller mindre mytiska tolkningar av saker som olika grupper tolkade på olika sätt. Somliga betecknades som häxa. Jag tror att jag nog hade utnämnste häxa om jag hade levt på den tiden. Men det är skönt att det finns så mycket begreppsbildning som kan hjälpa en framåt. Får lov att
Jonas:finnas. Och där är tryggheten I tillvaron. Alla vinner på ett så stort kunskapsöverla människor emellan som alls är möjligt. Vi har varit inne lite grann på det tidigare.
Bodil:Och då hade det varit hemskt om det blev hundraprocentigt. Vad skulle vi med varandra då till?
Jonas:Ja, åt andra hållet lika mörkt. Helt ointressant att mötas.
Bodil:Men strävan efter att kunna vara mer gemensam genom att tolka tillvaron något sånär likartat. Det tror jag är viktig.
Jonas:Jag tänker också på det du inleder med att det här kunskapsöverlappet gör ju det just enklare. Att vi inte behöver ägna så mycket tid åt vissa saker helt enkelt.
Bodil:Det hade varit så opraktiskt med ett noll kunskapsöverlapp. Det var inte bara existentiellt outhärdligt utan livet hade inte kunnat fungera.
Jonas:Nej, det blir hopplöst om alla har sin lösning på allting hela tiden. Ska vi prata lite om Better?
Bodil:Jag är ju lite fast I Berth Russes memor. Vad är meningen med livet? Han skildede tre meningar med livet och det första det var Längtan efter kärlek. Det var inte kärlek som var meningen med livet, det var längtan efter kärlek. Och så var det sökandet efter kunskap.
Bodil:Inte kunskapen, utan sökandet. Och sen var det den här fantastiska medkänslan med människor som har det svårt. När man sätter sig ner och pratar med människor så kan man ganska snabbt komma fram till att kärlek vi söker kärlek. Vi vill kärlek. Vi vill ge kärlek.
Bodil:Och kärlek handlar ju så oerhört mycket om att få lov att ge. Kärlek Det är lite roligt att se på att tala om ord hur det finns I så många kombinationer. Det finns fosterlandskärlek och det finns kärlek mellan man och kvinna och mellan föräldrar och barn och mellan kvinna och kvinna. Det finns alla möjliga sorters kärlek. Det som jag tror alla de här har gemensamt är att när man letar efter hur de yttrar sig så vill man få lov att ge oför förbehållsamt.
Bodil:Det är jättesvårt eftersom det måste finnas någon som ska ta emot det. Och så ska man själv inte börja tvivla på det. Men den delen är ändå sånt som människor är väldigt intresserad av. Och jag tror också att det är många som har kommit underfund med att den botten som ligger I att visa empati, bry sig om människor som har det svårt på något sätt det tillför ju också en själv något värde som ökar meningen med livet. Sen kan man inte begära att alla ska vara så besatta som Berceo Race-Ahl av sökandet efter kunskapen eller inte ens så besatt som vad jag själv är.
Bodil:Men det är lite viktigt att försöka lyfta upp att det kan faktiskt bli till något som tillför livet mening. Jag kan inte föreställa mig hur mitt liv hade varit och er om jag inte sökte efter kunskapen.
Jonas:Nyfikenheten slocknar och Viljan till utveckling och förstå saker. Jag tänker också att det finns ganska ny forskning på vad som många människor tycker skapar mening med livet I detta att spontant få hjälpa en annan människa I stunden med någonting. Och det behöver inte vara stort eller komplicerat, men vi blir väldigt tillfredsställda av det. Att få ge på det sättet.
Bodil:Ja, absolut. Kärlek kan vi vara överens om att det är konvivialt. Och empati kan vi vara överens om att det är konvivialt. Jag vill bara slå ett slag för kunskapen, sökandet efter kunskapen. Denne bande mig också konvivialt.
Jonas:Ja visst. Sen hade jag en tolva här hos mig.
Bodil:Du är I dig ja?
Jonas:Det gemensamt underförstådda utgör civilsamhällets grund. Vad menar du med detta? Det underförstådda? Jag
Bodil:får ta samma gamla exempel som jag alltid dyker upp I huvudet med. Det första som dyker upp det är om jag går på en trottoar och inte har med mig mobilen och inte har klocka på mig och inte vet vad klockan är. Och så frågar jag ändå om jag möter mig klockan. Jag kan inte ens I tanke om jag tittar någon som säger att det ska du ge fan I. De plockar upp sin klocka och tittar efter och säger att det är en si och så.
Bodil:För att det finns något gemensamt underförstått I civilsamhället om ungefär hur vi ska bära oss åt mot varandra. Då sker det naturligtvis fel och civilsamhället gör inte alltid rätt men det hade blivit mycket roligare om vi fäster oss vid hur ofta vi gör rätt. I stort sett är ju människor hyggliga.
Jonas:Där särskiljer vi väl oss lite grann I Norden enligt den här undersökningen då hon gjorde när det gäller tilliten I Norden. Att det särskiljer oss från resten av världen lite grann. Det är gemensamt underförstådd där.
Bodil:Hur ska man göra? Hur ska man leva? Det finns ju mycket som finns reglerat I lag. Men det allra mesta är inte reglerat I lag. Det är reglerat I att vi vet hur man ska göra.
Bodil:Det har vi fått lära oss hur vi var barn.
Jonas:Det är vår kultur. Sen hade vi en gemensam punkt som vi hade valt samma.
Bodil:Jo, det är att det är medborgaren som bygger samhällen, inte väljare. Det är en av de här ordförvanskningarna och tankeförvanskningarna som uttalas I de mest demokratiska sammanhangen inför val och så så omtalar vi av politiker och av oss själva som att vi är väljare. Det är liksom så förringande att tro att vi avgör samhällets framtid utifrån vem vi väljer. Jag vill ju vara med och göra.
Jonas:Det blir en passiv roll I samhället att vara väljare.
Bodil:Där blev det inte mycket konvivialitet.
Jonas:Nej. Den möts ju aldrig heller. Och gör ingenting tillsammans annat än Ja, vi har ju precis haft val.
Bodil:Ja, vi gör det. Sen tycker jag att apropå att nyss haft val att det är bra att vi vet att vi inte får vänja oss vid den pågående nedvärderingen av kunskapens roll I och för den faktiska verkligheten. Det blir många stora ord men börja med detta att när kunskapen förflackas eller förringas Till sist blir det så mycket att man bryr sig inte längre. Vi måste fortsätta att bry oss. Vi får inte vänja oss vid att degradera kunskap.
Jonas:Nej, det behöver vi ju. Då måste vi hitta sammanhang där vi kan samspela och samtala på ett annat sätt om det här.
Bodil:Du ser att du låter bli att säga konvivialt, men jag hörde att det var nästan. Du har
Jonas:sagt det så många gånger nu, så det sitter Stockholm med också. Men då tror vi att vi kan lära oss det ordet. Vi lär oss så mycket andra svåra ord, så varför inte detta? Och vi har lärt oss svåra ord som är oviktigare, tänker jag.
Bodil:Kanske det. Kan du nämna något?
Jonas:Nej, inte på rak arm. Men vi vet ju att man har tragglat mycket som man inte kommer ihåg.
Bodil:Men det här är ett viktigt ord. Har jag övertygat dig om det?
Jonas:Ja, åh ja. Och jag tycker det är ju också viktigt. Vad vill du göra med det här ordet?
Bodil:Jag är ju sådan världsförbättrare så jag vill ju tro att vi lever våra liv och det gör vi väl så gott vi kan, men vi kan bättre. Och kan något litet ord inspirera lite på vägen mot att vi kan leva bättre tillsammans. Det gäller ju också inför klimathoten och miljöhoten. Det svåra där det är problemen I sig utan det är att vi är inte tillräckligt bra på det samhälleliga. Hur hjälps vi åt I detta hela vägen?
Bodil:Alltså kunskap på den nivån är idag väldigt mycket viktigare än naturvetenskapen och tekniken. De har mycket på fötterna I det här sammanhanget men det har vi inte på hur vi ska kunna undgå att skapa krig. Sätt då kombialitet, inte bara fred utan något som är ännu fredligare än fred. Nämligen situationer där människor bara vill varandra väl.
Jonas:Konvivivialitet. Konvivivialitet.
Bodil:Det tar sig. Tio tankar om konvivialitet. Kan du skriva efter detta?
Jonas:Ja, det tror du. Vi ska väl avrunda idag. Och det ska vi ju göra till mystik och ett citat. Och du hade ju valt låten Britsjove to betubwater. Då krånglade jag till det lite och tog en modern tappning på den.
Jonas:Som jag tyckte var fin. Jacob blev ju viral under pandemin när han sjöng alla stämmor och filmade sig själv. Detta musikaliskaska geni som har nydonat väldigt mycket av musiken som görs idag. Och det här gjorde han tillsammans med en fantastisk sångerska som hette Jebba. Vi avslutar med den musiken tänker jag och tackar för idag.
Jonas:Det gör vi. Och så tar vi citat sexton. Stötta folkbildningen för kunskaps överlappets och framtidens skull. En trevlig helg, Bodil.
Bodil:Tack.