Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
I detta avsnitt reflekterar Bodil och Jonas över småpratets dolda kraft efter sina upplevelser på Frihamnsdagarna i Göteborg. Varför är det så mycket lättare att föra svåra samtal när man går och pratar? Och vad har apors loppning gemensamt med vårt behov av att hitta gemensamma referenspunkter? Från tjänstepromenader till samtalskalas utforskar de hur små samtal kan leda till stora insikter – och varför en tom mässhall är det mest ödsliga som finns.
Skapare och gäster
Vad är Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Kunskap.
Jonas:Kära lyssnare, välkommen till podcasten Uppdrag kunskap. Och välkommen till oss också Bobild. Tack. Hej för dig. Hur står det till?
Bodil:Det är bra. Solen skiner.
Jonas:Vi konstaterade att vi startade dagen här hos dig med fliströja på och nu kommer solen och då blir det ju sommarvarmt igen. Det är inte så dumt. Nej. Ja vad har du haft för dig sen vi satt här sist och pratade med Pelle? Det har varit fullt ös.
Bodil:Jag har bland annat varit på Frihamnsdagarna. Ja. Som du vet.
Jonas:I Göteborg. I Göteborg. Ja.
Bodil:Där jag aldrig hade varit tidigare. Inte jag heller. Inte? Nej.
Jonas:Jag har ju vetat om Frihemsdagarna och deras ambitioner. Det var femte året nu de körde någonting. Vad fick du för intryck när du kom dit?
Bodil:Ett myller. Inte så intensivt som I Almedalen men på något sätt samma sorts myller.
Jonas:Det är ju tredagars aktivitet på på bananpiran mitt I Göteborg kan man säga. Eller på fel sida älven skulle nog en göteborgare sagt kanske. Men men det är ju en spännande företeelse tycker jag. För man har ju bestämt sig för att alla som deltar ska samma förutsättningar. Så ser det ju inte ut I Almedalen riktigt.
Jonas:Där man faktiskt måste ganska mycket resurser för att kunna vara med. Men jag tycker det var fint att se eller de väldigt nischade aktörerna stod på samma yta som de riktigt storfräsarna inom samhällsdebatten.
Bodil:Jag noterade det för första gången när jag såg kriminalvårdens stora buss på vilken det stod att de arbetar för trygghet. Så tänkte jag att ja, och det gör ju uppdrag kunskap också. Och vi har så olika inriktningar på vår verksamhet men visst är det fint att tänka sig in I att tryggheten är ju ändå nånting sen som förenar. Jag har aldrig funderat över det tidigare. Och där kom ju många andra nya tankar också eftersom vi satt och samtalade med våra medarrangörer från till exempel Astra.
Jonas:Ja, precis.
Bodil:Det var jättespännande.
Jonas:Ja. Och jag tycker ju också att det var ju ett, tror en oväntad konstellation I det scenprogrammet vi hade som då handlade om kunskap och demokrati. För där var ju representanter för vetenskapsteorin, Bräcke, diakoni, Göteborgs universitet. Och vi hade läkemedelsindustrin och vi hade regionens kulturchef med. Och så bodde Helenesson på scen.
Jonas:Och så modererades då av Helena Conny från Faktap. Den konstellationen kanske inte på pappret såg så given ut. Vad hade ni gemensamt och skulle du säga I de samtalen som föregick men även scenprogrammet? Vad mötte du?
Bodil:Ja, det gemensamma är ju att kunskapen har en roll. Och om man missar, eller snarare flera roller, men om man hoppar över det här att kunskapen har flera roller för samtiden, för verksamheter med mera, då tappar man ju taget om alltihop. Bland annat tappar man taget om tryggheten, man tappar taget om tilliten.
Jonas:Och då kan man komma från så vitt skilda håll och mötas I det. Det är också nånting väldigt fint.
Bodil:Det har ju känts I eftersamtalen, på mail och så att alla tyckte att vi hade nåt att säga varandra.
Jonas:Ja, och det var uppskattat. Det var många som kom och lyssnade på det och det spelades in så vi kommer väl att lägga upp det där samtalet så småningom när kvarnarna har malt på videofabriken. Jag tänkte på temat för Frihamnsdagarna var ju Walk the talk. Och jag uppfattar att det fanns ganska så många som I sin rubriksättning och I sina huvudbudskap pratade om det goda samtalet. Man pratade naturligtvis mycket om demokratifrågor.
Jonas:Jag såg ingen som kanske så tydligt kopplade till kunskap som vi gjorde från vår sida. Nej. Men det kändes inte svårt att prata om det. Nej. Och vi har ju sagt också att på senaste året så har det blivit lite att prata om kunskapens roll I demokratin.
Jonas:Det finns ett annat intresse kanske idag.
Bodil:Det kan också vara så att vi har blivit lite mer vana. Ja. Så vi vet lite mer hur vilka exempel vi måste ta för att människor ska förstå vad vi menar. För att det här är ju inget som jag ens tänkte på förr. Vad kunskap spelar för roll för tryggheten till exempel.
Bodil:Det har ju inte kommit förrän med lite social konstruktivism men efterhand med Trumpströmningarna. Det är ju det som har gjort att det blir så uppenbart vad vi tappar I tillit och trygghet om vi inte har gemensamma kunskaper. Det går ju väldigt djupt existentiellt. Det är liksom inte särskilt vetenskapsteoretiskt utan det är existentiellt. Precis.
Jonas:Och då är det ju inte Jag tänkte vi har ju Vi var ju också Vi ju under parollen Fakta dig och det har vi ju haft en diskussion om. Vad betyder det? Och det handlar ju inte främst om att det Jag tänker på fake news eller lögnerna eller sådär. Att man ska fakta. Utan det handlar väl mycket om att vi har fakta och är en fördjupning egentligen vad kunskapen har för roll och den överlappande kunskapen.
Jonas:Det kan vara
Bodil:en påminnelse om inte annat att om man känner det här att det klickar till det, det gör det även I mig nu när vi driver den parollen så känner jag fakta dig Bodil nu. Men egentligen så handlar ju kunskap så oerhört mycket om sammanhang och samband mellan människor. Men fakta ej är en liten tuff utmaning på vägen mot att upptäcka kunskapens betydelse och kunskapens värdegrund. Ett steg in. Ja, absolut.
Bodil:En uppmaning. Ja. När du sa så innan med walte talk så tänkte jag att när jag har riktigt svåra samtal som jag vill föra med några medmänniskor för I världen med medarbetare så såg jag alltid till att vi gick, som jag kallade på den tiden för tjänstepromenader. Och det var så mycket lättare för båda parter att under tjänstepromenader tala om svåra saker än vad det är om man sitter så här som vi sitter nu när vi ska podda och tittar varandra I ögonen tvärs över ett bord.
Jonas:Våkte podd får vi
Bodil:väl trådlöst? Kanske börja med det. Men detta ju inte Detta är ett spännande samtal för mig men det är ju inte något svårt samtal som det är när man har
Jonas:Var kommer det sig idag?
Bodil:Ja alltså det är säkert djupt mänskligt att det är någonting I att rörelsen kanske minskar svårigheten. Det blir inte så, Om du sitter alldeles stilla och så får du ett svårt meddelande. Så har man liksom inget annat än att ta till det till en annan I sin stillasittande kropp. Men en kropp som håller på och rör sig har ju lite annat att syssla med. Den ska ju ändå flytta på benen.
Bodil:Den ska röra lite på armarna. Så jag tror både att det kan mildra slagen men också på nåt sätt öka den gemensamma uppfinningsförmågan I stunden. Och man går båda 2. Man gör någonting båda 2 förutom att samtala.
Jonas:Ja just det. Du har ju vid något tillfälle sagt när vi har suttit och pratat om man sitter sida vid sida och pratar som I en bil. Eller om man sitter på samma sida, borde det nånting med blicken också?
Bodil:Alltså jag har ju, vilket du säkert märker, jag har ju problem med att se det I ögonen medan jag samtidigt funderar på någonting där jag liksom gör upp med mig själv. Vad är det nu för ord som ska trilla ur munnen? Och så har jag funderat på det men då kan jag med stor glädje rikta mig mot dig och titta dig I ögonen när jag säger det jag säger. Men när jag sen måste tänka ett varv till så känner jag hur blicken en gång till, det skulle vara väldigt obehagligt att fastnat med blicken så att jag hela tiden tänkte på att det är dig jag pratar med. Jag måste göra upp med mig själv under tiden.
Bodil:Alltså det är ju mitt introverta jag som tar över när jag måste tänka.
Jonas:Ja just det. Vi har ett podsamtal som handlar om att prata med varandra.
Bodil:Precis, så pratet är detta.
Jonas:Det kommer vi att fortsätta med. Vi hade ju också en föreställning I fredagskväll på Aftonstjärnen som var vilken lokal. Den bjöd ju in till intima samtal och har ju en viss Det finns ju en väldig känsla I den lokalen. Men du sa nånting tror jag, både på dagen och på kvällen där på fredagen att Jag tror det var kopplat till den här tröttheten och den här oron man kan känna till känna I relation till vad som sant och vad som är falskt I det jag läser. Hur kan jag veta och hur ska jag vara källkritisk till allt det här?
Jonas:Hur ska jag kunna allt och bedöma allt? Men då vände du ner dig till det lilla och sa nånting som jag tyckte var väldigt fint: Blir det för övermäktigt rätta mig om jag fel nu om det är I detta sammanhanget som jag tänker rätt runt det. Blir det övermäktigt så vänd dig då till till en vän eller en kamrat som du har förtroende för och börja prata. Och börja Vad det som du var där?
Bodil:Det jag försökte säga där på kvällen det var att när människor vänder sig till mig och säger hur ska jag kunna veta det här? Så säger jag att det är klart att du inte kan och det kan inte jag heller. Jag kan inte välja mellan 7 olika sanningar på ett område som jag själv inte behärskar. Utan då behöver man den traditionella hjälpen av experter och ansvariga utgivare och forskningsbakgrunder och allt möjligt sånt där. Men om man nu inte har tillgång till det på direkten och ändå blir så nerstämd av hur ska jag kunna klara mig I den här världen?
Bodil:Av dessa ofattbara krafterna. När det bara är så att den ena säger det ena och den andra säger den andra, då tänker jag att då har man, troligen de allra flesta, några vänner som de har på något vis lärt sig av att det han säger det brukar vara något som är rätt och det hon säger har jag haft stor glädje I. Försöker prata med dem. Och det är inte bara för vad man då kan få för gehör från någon annan utan det är för att om man själv blir medveten bättre om vad man själv undrar över då är det ett första steg mot att återvinna någon sorts inre trygghet. Och de andra leden får komma senare.
Bodil:För det här med tillit till kunskapen handlar ju väldigt mycket om tillit till den som sänder kunskap. Litar man inte på experter så kanske man ändå litar på en vän. Och det är bättre det än att inte någon alls. Och bara låter sig måla sig ner.
Jonas:Är det det som skapar osäkerheten då när man Jag tänker att man politiskt Vi behöver inte prata om USA, vi kan prata om det I Sverige också. Vi kan utmanar ju de här robusta kunskapssystemen som har varit garanter för det som når oss ska vara hyfsat att det ska gå att lita på. Jag tänker på de strukturerna vi har, det är ju folkbildningen, det är folkhögskolorna. Det händer ju, Det är tilliten till tror jag också. Vi pratade om det lite grann med evidens och med hela det akademiska systemet, hur det genererar ny kunskap eller utvecklar kunskapen.
Jonas:Tilliten till de ansvariga utgivarna.
Bodil:Jag
Jonas:tänker så här, blev inget nyord tror jag, kanske som en SMS-journalist dök upp. Vem är journalist och var ligger När vi som individer inte Det ruckas på lite. Den osäkerheten är ju lurig då för oss som individer.
Bodil:Strukturerna kring strukturerna I det gamla etablerade kunskapssamhället innan man började säga att hela samhället är ett kunskapssamhälle. Så fanns det ju en given ordning. Och forskare har ju metoder för att syna de egna resultaten och varandras resultat. Men följer man den här kedjan ut så var det ju så att nya forskningsresultat hamnade ju aldrig på direkten I skolböcker. Utan det undergick en väldig process innan det blev halvt populärvetenskapligt och kunde fogas in I det som var etablerad kunskap.
Bodil:Och nu får liksom alla reda på allting ungefär samtidigt utan att ta redskap till att förstå för de allra flesta. För det krävs ju en väldig massa bakgrunder. Jag brukar säga om fysiken att jag kan ge hur många exempel som helst men det är ju ändå så att fysikens språk är matematiken och jag kan ju inte ta det från det matematiska hållet när vi sitter och pratar så här. Och då blir det ju väldigt mycket sådana här inspirerande som-om-resonemang. Men de håller ju inte för nån annan att till nåt annat än just det som jag har pratat om.
Jonas:Nej, just det.
Bodil:Och så har jag bestämt mig för att det får vara stort nog att jag kan inspirera andra människor. Och vill de sen komma vidare så är det ju så att kunskap kostar och tankar tar tid. Ja.
Jonas:På Vi fortsätter på på bananprat som tema I den här podden. Och vi har pratat om walte talk och vi har också pratat om det här vän dig till en vän. Och det Då tänker jag tilliten mellan människor I samtal med människor. Det dök ju upp mycket under frihemsdagarna, det goda samtalet och så där. Vad är det då?
Jonas:Och då har du ju nämnt under den här veckan också begreppet small talk. Och när jag hörde dig säga det första gången småprat så tänkte jag men nu förstår jag inte alls för det här kopplar inte jag ihop med dig. För jag tänker att alltid när vi pratar så blir det allt annat än småprat. Jag tycker det blir ganska stora saker om du och jag sitter och bollar med varandra. Men småpratets betydelse för relationen, vad menar du med det?
Bodil:Först och främst menar jag ju inte inte konversation, inte cocktailparty. Jag avskyr att behöva prata för samtalets egen skull.
Jonas:Är det kallprat du menar?
Bodil:Det kallprat. Det finns så fantastiskt beskrivet I Dag Hammarskjölds Vägmärken hur det känns att behöva utsätta sig själv för kallprat som inte har sin avsikt att vara till någonting utan som bara är till för att det ska inte bli tyst mellan oss. Men en så småprat, det är så här att jag kommer från Halland och så träffar jag någon och så säger han var I Halland kommer du ifrån? Och då blir jag lite positivt inställd redan utifrån frågan. Vi får bryta här.
Jonas:Vi tar om det när vi har svarat på dörren. Ja så kan det gå. Man kan ju bli påringd på dörren också. Det är ju inte alltid ovetandes.
Bodil:Sånt som händer hemmapådan.
Jonas:Ja, så är det. Men vi var inne på det här med småprat.
Bodil:Ja. Ta
Jonas:det igen tänker jag. Dag Hammarskjölds vägmärken.
Bodil:Ja, alltså han beskrev där hur förödande det är att utsätta sig själv och varandra att samtala för samtalets egen skull utan att det har någon avsikt att leda vidare. Den sortens samtal har jag väldigt svårt för. Men den här andra, att någon frågar mig Jaså du är här ledningen, var kommer du ifrån då? Då blir jag genast positivt inställd. Jag är inte bara intresserad av att jag är hallänning och att jag ändå talar så mycket skånska som jag gör.
Bodil:Utan varifrån är jag från Joansfors I Nisadalen? Om du vederbörande tittar på mig och säger ja men då känner du kanske Andersson. Och jag tänker ja Lennart. Hur blev det egentligen med Lennart? Då har vi tillsammans fått en fixpunkt som innebär att någonstans så har våra banor korsats.
Bodil:Och det är lite kanske som arkimedus ger mig en fast punkt och jag kan rubba världen. Vi har fått en sån här fast punkt som gör att det fortsatta samtalet kommer inte att bli ointressant för att vi har Johan Schors och Lennart att utgå ifrån.
Jonas:Vi har något att hålla oss I.
Bodil:Vi har något att hålla oss I. Man kan tänka på små barn också. Jag tror ju att varenda människa behöver provtänka, provprata. Det får inte vara för pretentiöst, det får inte bara vara att man ska läsa en bok och man ska kunna redogöra för den. Man måste kunna tala om att Alltså där på sidan 37 så började jag undra över och så kommer det nånting helt annat som är mycket viktigare än det som stod I boken.
Bodil:Det är ju småpratet när det kan hänga upp sig på någonting så att man kan komma vidare. Så jag tror att det är viktigt att vi pratar om kunskap, att vi pratar med kunskap, att vi pratar I kunskap, att vi pratar på alla möjliga sätt som kan vara förstadier till kunskap vet jag. Men att vi försöker samtala.
Jonas:Är det så också att vi behöver den här Känslan av att vi vet vem vi är I relation till den andra? Jag tänkte på det häromdagen när en ny person för mig, första gången vi pratade med honom, sa att en pendlare från Eskilstuna till Västerås och jobbade vid torget I Västerås. Då tänkte jag på det här att Det är ju utifrån sett en helt obetydlig sak men det innebar att jag kunde säga jaha där och därför. Jag vet hur det ser ut där. Det skapade ju nåt slags band till den här personen som kände också att hör men då vet vi vad vi menar.
Jonas:Är det den absolut minsta beståndsdelen I början till en överlappande kunskap?
Bodil:Absolut. Vi är ju inte omgivna av rymdvarelser. Men ta motsatsställningen. Det kommer någon från yttre rymden som av någon anledning får kontakt med oss. Och då kan vi vara alldeles övertygade om att vi har inga såna här bakgrundspooler för det har aldrig tidigare gått att etablera kontakt mellan 2 olika kulturer mellan människoliknande varelser.
Bodil:Ställde I relation till att det är ju ganska lätt att smolt talk med människor på svenska, engelska eller på annat språk. Och man inte förakta det för hade vi inte småpratet. Särskilt när jag tänker på barn och hur barn utvecklas om de inte får lov att provtänka på ett tryggt ställe.
Jonas:Ja just det.
Bodil:Att höra sina föräldrar och andra provtänka också behöver inte vara så kallat rätt från början och det behöver inte vara så viktigt från början heller.
Jonas:Nej, det måste. Kan det också vara avsaknaden av att en ambition och en riktning med ett samtal eller en förutbestämd vilja med ett samtal. Att det är plan Småpratet för mig låter ju också lite planlöst. Eller att det saknar mål liksom I nån slags förberedd planerade samtal?
Bodil:Kanske men det är inte tvunget. Alltså jag bjuder ibland hem olika människor på det jag kallar för samtalskalas. Och det gör jag när det är något tema som intresserar mig själv väldigt mycket och jag har kommit på att jag känner ju den och den och de skulle nog tycka det här är roligt. Och då måste man mycket god mat och mycket god dryck och allt måste vara väldigt trevligt. Och det är inte alls tungt att de här parterna känner varandra utan det kan vara så att de bara känner mig.
Bodil:Men det som då händer, och de temat, de vet liksom om bakgrunden till att ett samtal ska loss. Och så blir det ju liksom lite trevande från en början så som det alltid blir om man sitter där och börjar prata. Och så rätt vad det är så är det någon tråd som rusar iväg. Och det är inte alltid som det är den mest avancerade utan det kan vara ett litet inslag då någon ungefär säger var kommer du ifrån? Men för att vi ska kunna börja prata om detta urviktiga temat som är bakgrunden till allt min förberedelse och allt mitt efterarbete så behövs det lite smalt dock.
Jonas:Jag har fått vara med på ett par av de här tillfällena och det är ju utifrån det som har varit temat så har det ju haft ovanande konsekvenser också I vad man fick med sig. Helt oväntat.
Bodil:Det får ju lätt det när det är engagerade människor som möts kring ett tema.
Jonas:Men det gör någonting med relationen också när man upptäcker de här gemensamma referenspunkterna.
Bodil:Och sen är det som vanligt att varken Sverige eller världen är så stort så att det inte är så att man har faktiskt, okända människor har ofta gemensamma referenspunkter. Det gäller bara att man ska upptäcka dem. Ja. Och sen är det ju spännande att få låna varandras ögon.
Jonas:Ja, jag tänker det är ju nånting I hur vi respekterar varandra och vad det skapar för möjligheter sen. Jag tänker på Jag minns ju var jag satt när jag träffade han som hade varit och jobbat I Korsningen mitt inne I tallskogen I innersta Finland. Och där har jag också varit. Och det var ju en väldigt oväntad referens. Men jag tänker att varje gång jag hör den personens namnsväl så tänker jag på att där har vi ju vart.
Jonas:Det gör nånting med vi:et. Även om det kan låta banalt så är det vi påverkar av det på nåt sätt.
Bodil:Men om man också tittar på Nu har vi pratat mycket om bakgrunden till smalltalk och så men effekten av smalltalk blir ju som sagt om de inte Det kan hända att de uteblir. Och I så fall så har det inte kostat särskilt mycket utan det är ju ett smultronk som rinner ut I sanden. Men det kan ju dels bli det alldeles oväntade. Och dels kan det bli att man snabbt kan komma över till en viss tillit som också skapar, åtminstone från mitt håll, en uppmärksamhet på vad den andre säger. Det är så många människor som har pratat så mycket med mig så jag känner att ibland kopplar jag faktiskt av.
Bodil:Jag hör på och jag svarar ordentligt men det kommer liksom aldrig riktigt in I mig. Men är det från en människa som jag känner tillit till så går det ju hela vägen rakt in. Jag har för mig att jag och alla andra har alla våra kunskapsreaktorer. Och in I min kunskapsreaktor, när någonting är där så drar det ju med sig en massa associationer från min sida. Som I det inre samtalet mellan mig och mig själv som pågår under tiden också leder vidare.
Bodil:Men om det bara glassar runt där på ytan så blir det ett till syvende och trevligt möte. Och det skadar ju aldrig. Nej.
Jonas:I andra änden av pratet så finns det ju Och det låter inte lika bra att säga att man smålyssnar som att man småpratar. För det låter ju lite mer Det låter mer negativt. Nonskalant. Men vad har lyssnandet för del I detta?
Bodil:Jag försökte just säga det att nu uppfinner jag ordet storlyssnad. Ja. Alltså jag storlyssnar ju på människor som jag har tillit till. Så I andra änden så kan det leda till ett stor lyssnande.
Jonas:Ja. Vad tänker du om vår Jag vet ju du refererar ju till aporna ibland. Ja ja. Och så tar det en liten stund och så kommer förklaringen. Och jag tänker varje gång så här vad är det med aporna nu?
Jonas:Vi gör ju en bakgrund ihop men Ja.
Bodil:Etologer. Etologer är de som är duktiga på djurs beteende. Och en etolog vars namn jag har glömt beskrev en gång för mig att vi har någon sorts likhet ibland I våra relationer till vad aporna håller på med när de loppar varandra. För det där att man inte behöver lobba sig själv också på de ställen där man inte kommer åt ordentligt så att det är väldigt praktiskt att man kan hjälpa varandra. Han hävdade att det inte var det som loppandet fyllde för funktion för aporna utan det var också en sorts ömsesidig bekräftelse.
Bodil:Du finns. Jag finns. Och det märks då genom att den ena loppar den andra och sen kanske de byter roller. Jag har ibland tänkt, liksom den etologen, att det är motsvarande funktion som småpratet fyller. Jag ser dig.
Bodil:Du säger nånting som berör mig.
Jonas:Och ja, vi hittar den här referenspunkten. Precis. Jag tänker att Tiden som som den tid samtiden, det vi lever I Jag tänker hur väl hänger det här ihop med att vi ska vara så effektiva, att saker ska gå så fort och vi vill snabbt komma fram till resultat. Också I relationer. Jag tänker I arbetslivet till exempel.
Jonas:Jag fick ju intervjua Arvid Carlsson en gång när vi skulle söka efter nu levande svenska Nobelpristagare.
Bodil:Och
Jonas:han tog ju upp sina samtal med en vaktmästare. De möttes ofta vid kaffemaskinen och så småpratade de där. Vad det gjorde med arbetsförmågan, som han uttryckte gå utanför sina tankebanor och vidga lite grann. Jag förstod inte riktigt då, men han pratade ju om att det var ämnet I sig som var det var det här samtalets förmåga att öppna upp hans hitta nya möjliga vägar att gå I sina tankebanor.
Bodil:Förr I världen innan var och en hade utskriftsmöjligheter så var det ju beskrivaren som man brukade träffa. Och det innebar ju dels att de som samtidigt var beskrivande kunde passa på att prata mer om det som man ändå hade tänkt prata om. Och det är inte det jag får efter nu utan det är att ibland så trasslade ju pappersfacken med mera. Så man fick anledning att stanna där lite längre och då uppkom där ju ofta småprat Precis som vid eventuella gemensamma fikapauser så är ju poängen egentligen småpratet. Alla parter behöver slappna av.
Bodil:Man behöver sitt kaffe. När man ändå är där så kan det I sämsta fall bli fullständigt ointressant och prat bara för att det blir så konstigt att man alltid sitter tyst. Eller så kommer det igång ett sånt småprat som ju kräver sin tid. Och skulle vi nu vara tidseffektiva så kan vi ju Det är ju långt ifrån alla samtalspauser som leder vidare. Men ännu längre tillbaka till det där man hade skrivare så var det så på många universitetsinstitutioner att det fanns Och då hade vi ju såna här apparater som man kunde trycka på där alla hörde vad man sa.
Bodil:Vad kallade man för dem för någonting? Intercomesystem eller sånt där ja. Och det var ju inte särskilt bra men man visste att klockan 10 klockan 3 så är det kaffe. Och då kunde man passa på där och sätta sig hos den som man ville prata med. Och då var det I och för sig något mer påtagligt.
Bodil:Man hade ett ärende. Men ofta åtföljdes ju ärendet av att då var det redan etablerat. Nu satt vi redan där och pratade med varandra och då blev det lite småprat också som kanske ledde vidare till något nästa ärende någon annan gång. Men det kräver sin plats och det kräver sin tid. Och jag fick det via mina studenter och delvis ibland också doktorander, en känsla för att en del av småpratet studenter emellan tenderar att blandas upp med halvt meningslöst prat på nätet.
Bodil:Och de vet inte själv riktigt vad de har det till. De känner sig lite besvikna när man försöker prata med dem om pratets betydelse. Så är det ofta att det är inte till något. Nej, jag känner inte igen mig I det. Jag provat en gång I tiden att dra upp den vinska och lite så men de kände inte alls igen sig I den bilden.
Bodil:De tyckte inte alls att det ledde tankarna vidare utan det var bara meningslöst prat. Och känner jag själv igen på att om jag är stressad och om jag tänker på någonting annat så är jag ju inte där. Jag tror det har mycket med närvaro att göra. I ett sant smultox så är du närvarande.
Jonas:Jag tänker att det finns en nyfikenhetsdel I detta också. Vi har ju pratat om det ibland att mötet med nya människor och vad småpratet kan leda fram till. Kan ju också leda fram till att man plötsligt kommer på att man kan varandra till nåt Att man kan göra saker ihop och så där. Det måste ju börja med att man provtänker att man faktiskt får en känsla för om vill nånting som är hyfsat lika. Har vi nånting som vi är överens om eller som vi har erfarenheter I som kan leda vidare?
Jonas:Det måste ju avgöras på något sätt.
Bodil:Ja. Och sen kommer ju om igen den här tiden och den allmänna tankeförflackningen eller olusten eller vad det är. Man orkar ju inte vara nyfiken på alla. Jag vet ju I princip att allt och alla skulle nyfikenhetsmässigt kunna leda mig till ännu mer spännande spår än de jag nu håller på med. Men jag orkar ju inte vara öppen för allt.
Jonas:Nej nej.
Bodil:Utan där är ju också nåt sånt här att man får inte vara för utarmad av vårt omgivna nätsamhälle utan att vi faktiskt kan lyssna på varandra. Sen tror jag att vi behöver, det du och jag har nu under poddinspelningen ibland, jag tror vi behöver också ögonkontakten. Du behöver också se hur jag viftar med händerna när jag blir lite engagerad vilket inte hörs på podden. Men du hörs kanske på rösten. Samtidigt som jag börjar vifta så tror jag att rösten ändrar sig.
Jonas:Ett sånt här tillfälle var ju som vi hade ju en liten monter på frihamnsdagarna och där har vi ju en speciell stol med oss som heter Täta tät Det är egentligen ett s där man sitter I respektive och så har emot varandra. Det är en liten barriär emellan och ett litet bord emellan men det är ju till för de där inledande samtalen. Men just att vara I den miljön som är ganska bullrig. Samtidigt är det ju det enda man gör där. Det är ju att man trevar med människor.
Jonas:Jag hade säkert 10 såna små prat som blev ganska betydelsefulla. Jag fick med mig nånting som gav mig en om den här personens vilja till nån berättelse som etsat sig fast. Det kanske är det som är styrkan I Jag tänker på mässor och så där, att småpratsdelen kanske är viktigare än vi tror.
Bodil:Jag har en gång I tiden fått frågan om vad som är det utligaste jag vet. Och I stunden så kom jag på att det utsligaste jag någonsin har sett är en tom mässhall. Ja, precis. Och om mässhallen inte är full av aktiva människor som vill någonting då är det så öde.
Jonas:Ja, är ju nånting intressant. Det är ju riktigt riktigt deppigt.
Bodil:Ja, absolut. Och det behöver ju inte vildmarken bara. Det behöver absolut inte vara deppig.
Jonas:Nej nej nej. Även om den inte är befolkad.
Bodil:Nej visst. Eller biurad.
Jonas:Ja men vi Nej den där tomheten har tystnat. Vi har, nu har vi ju pratat om att prata en bra stund. Är det någonting annat som vi inte har fått sagt om småpratets betydelse?
Bodil:Ja vi har inte fått sagt det här att egentligen så är vi på väg mot nåt som vi preliminärt kallar för faktaday-spelet. Där vi tror på att vi skulle kunna få människor att samtala 2 och 2 kring något som skulle leda in I att fler kommer underfund med vad de själva har sina kunskaper till. Och det där kan jag nu I mitt inre se framför mig. Både att få människor som inte känner varandra överhuvudtaget sen innan. Att man drar igång det på något sätt.
Bodil:Och det kommer att bli väldigt instrumentellt för såvitt inte lyckas på något av de tidigaste delarna av fakta I spelet. Inspirerar till att de hittar några gemensamma punkter. Det kräver ju bland annat, trots att vi vill ge den någon sån struktur, så är det ett så stort område så det kommer att kräva mycket småprat. Ur vilket man sen kan värska ut är forskare I mig oerhört intresserad av att få fram tydligt vad människor tänker kring vad de har sin kunskap till. Inte bara vad tänker de utan att det kommer fram att man kan tänka på vad man har sin kunskap till.
Bodil:Det är stort Jonas.
Jonas:Ja det är det.
Bodil:Fast vi pratar om det lilla nu.
Jonas:Nej men det är ju tror jag så viktigt också att knyta ihop. För det är ju Man måste ju tänka lite bredare än att gå rakt på den frågan. Vad har du din kunskap till? För man måste ju ta det är en p man måste kunna ta sig dit på något sätt.
Bodil:Kanske är det också nåt I detta som liknar det. Ganska många ungdomar som säger respekt. Kanske att visa respekt för varandra.
Jonas:Och jag letade förtvivlat bland citaten. För nu tänker jag att vi ska avrunda om du inte har något mer som du tänker på.
Bodil:Nej, får nöja mig med det.
Jonas:Vi nöjer oss med detta. Och vi avslutar ju som vanligt med musik och ett citat. En vidareutveckling på det här småpratet mellan 2 personer kan ju vara att sätta sig I en grupp och prata. Och då har du skrivit så här: Att studiecirklar är inte detsamma som att bara sitta och prata. Man behöver en vilja att komma fram till insikter och detta kräver I sin tur en struktur.
Jonas:Och det tänker jag att Får vi väl prata mer om, hur gör vi då när vi sitter I grupp och har småpratat färdigt? Och så lyssnar vi på Jacob Hellmans fantastiska hit. Och så väl spelad. Tål att spelas igen. Bara bara vänner.
Jonas:Vi hörs om ett par veckor I podden. Det så gott.