Uppdrag kunskap

Vad händer när kunskap blir tröst och vägvisare i en orolig tid? I detta avsnitt möts Jonas och Bodil för att prata om den fina responsen på hennes Vinter i P1 och boken "FACT UP". Med hjälp av artificiell intelligens har de strukturerat hundratals lyssnarbrev som berättar om kunskapens läkande och vägledande kraft. Ett samtal om behovet av sammanhang, skillnaden mellan tanke och handling, och hur vi tillsammans kan skapa en mer begriplig värld. Inspelat hemma hos Bodil i Lund en ljusnande januaridag 2025.

Skapare och gäster

Värd
Bodil Jönsson
Bodil är författare, föreläsare, folkbildare och professor emerita vid Lunds Universitet.
Värd
Jonas Fagerson
Jonas är projektledare, producent, koordinator och konceptdesigner

Vad är Uppdrag kunskap?

I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.

Jonas:

Onsdagen den tjugoandra januari sitter vi hos dig Bodil strax utanför Lund. I Lund.

Bodil:

I Lunds kommun. Men I skogen. Inte I en stad I skogen.

Jonas:

I skogen sitter vi. Vilken vecka här vi har den här veckan. Det är ju mycket som rör på sig. Jag kan känna också att det är första veckan efter hjuluppehållet här som man har kommit igång lite. Vad känner du?

Bodil:

Jag är verkligen igång. Och så är det lite ljusare på morgonen så att det märks så tydligt. Snart är det februari, det är den månad på hela året då jag känner som mest för att bo I denna landsändden. Eftersom ljuset kommer. Och nån dag blir det strax riktigt varmt och då släpar jag fram trädgårdsstolarna.

Bodil:

Och så kan man, om man inte har en filt om sig, sitta en kvart och riktigt bli solvarm I ansiktet.

Jonas:

Ja, det är härligt.

Bodil:

Ja, det är så fantastiskt.

Jonas:

Jag tycker ju när den här tidsangivelsen ihop med på nyheterna när den kommer, och på solens upp och nedgång, när den kommer, då tänker jag alltid, för då är det ju Lund

Bodil:

där. Ja, absolut.

Jonas:

Och sen är det ju Stockholm, och sen är det Luleå, ja, vad har jag kommit ihåg är det en längst, men det är väl tre.

Bodil:

Absolut.

Jonas:

Och så sitter man och tänker så här, jaha, nu är vi mitt emellan Stockholm och Lund, där jag bor. Så får man tänka, jaha, då får vi ingen hjälp där I den delen av landet riktigt, utan att behöva räkna och tänka. Och så har vi ju haft en, nyheterna denna veckan är ju naturligtvis krets sig runt vad som händer I Gaza och vad som händer I USA. Vad händer I Lund? Det har de inte pratat mycket om på nyheterna.

Bodil:

Nej, du får gå ut själv och titta efter.

Jonas:

Ja, nu får man kika. Idag så ska vi ju ju försöka att fånga upp en del utav all den respons som du har fått på ditt vinterprat. Och en del har kommit på boken också, på FACT up. Så idag ska vi prata om kunskap som kompass I en orolig tid, delvis. Det är många som har skrivit er, Bodil.

Jonas:

Brukar du få så här mycket mejl och påhälsningar via

Bodil:

Alltså jag har ju varit med om förr också, med sommar och vinter och med boken Tidan kom tid. Att en ganska intensiv korrespondens från människor. Och den blev ju speciell för att man har ju liksom ett gemensamt pekfinger då man kan peka på det programmet I den texten. Och då tänkte jag så. Och då kommer man varandra så nära.

Bodil:

Den är väldigt kreativ och fin. Jag hade ju satsat, som du vet, ganska så mycket på det här vinterprogrammet. Men att det skulle det genomslaget som det fick hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag tänkte att det kommer en äldre kvinna som ska prata kunskap och säga ut det. Det är vinter och man har semester och det ska bara vara trevligt.

Bodil:

Så jag blev ju så glad när människor engagerade sig I sånt. Det känns ju att de lever på riktigt. Bara sig om det på riktigt. Så visst, det var väldigt mycket mer än vad jag trodde. Men det var dessutom väldigt mycket bättre.

Jonas:

Ja, du har ju sagt, du har hört dig säga det många gånger nu sen nån gång här I höstas att det verkar också vara ett annat intresse nu för de här frågorna än vad det var för drygt ett år sedan. Ja, det är spännande. Det har varit otroligt livgivande att få läsa det här. För det är ju också mycket kloka saker som kommer till via andra människor och många som bygger vidare på dina

Bodil:

Just det.

Jonas:

Jag tänkte att vi ska kasta oss ner I det här.

Bodil:

Vi har

Jonas:

valt ut några utav de här citaten. Och jag tänker att det finns, jag hystar in en del av det här I AI och frågade AI, ser du nån struktur I det här? För AI är ju fantastiskt på att hitta mönster I saker och plocka fram och sortera och sig. Jag fick ju med en gång reda på att du tyckte att det fanns fyra ganska tydliga strömningar I det här. Och jag tänkte att vi skulle använda oss av de rubrikerna faktiskt.

Jonas:

Då handlar det om bakifrån, om kunskapens arv och folkbildningens kraft. Om kunskapens som tröst, om kunskapens tystnad, fick vi en rubrik. Och om ansvar kopplat till kunskap. Och det vi ska börja med nu, det handlar om framtidstro och om tidsperspektiv. Det är urvalet vi fick från AI.

Bodil:

Tänker du läsa upp hur AI resonerade?

Jonas:

Jag kan ge några exempel på frågor som AI tyckte att det var lämpligt att ställa till dig, för det har jag också frågat efter. Men jag tänkte att vi börjar med citaten. Och det här är då kopplat till vår tids oro och ställt I relation till historiska perspektiv. Och då skriver den här personen så här: Som åttiotvå-åring jämför jag dagens oro med den jag kände under 40-talet när jag var liten. Då hade vi Nazityskland som hotade med infektioner och gasade folk.

Jonas:

Nu har vi Putin som skrämmer med kärnvapen och anfaller grannländer. Vad kommer mina barnbarns barn få uppleva? Särskilt med tanke på de politiska förändringar vi ser både I Sverige och andra länder. Din röst och ditt sätt att förmedla kunskap ger mig hopp om framtiden. Och då tänkte jag att vi tar en AI-fråga till dig här.

Jonas:

Och då är det tre stycken frågor. Hur påverkar olika tidsperspektiv vår förmåga att förstå samtiden?

Bodil:

Det första är ju att om det går för fort så hinner vi inte förstå överhuvudtaget. För att det ena skeendet har gått in I det andra och vi kan inte se mekanismerna. Och det är ju ganska kunskapsförentligt. Jag tänker mycket förstås på hur kunskap och tid är mycket närmare förknippade med varandra än vad vi normalt tänker på. Dels för att vi har så mycket arv, dels för att vi vill så mycket med kunskapens sätt framåt.

Bodil:

Men också det här om det börjar ske för mycket samtidigt, om man inte vet hur det ena är relaterat till det andra. Vi nämner namn som Trump och Putin och Ukraina och Gaza. Ingen av oss vet riktigt hur det ena hänger ihop med det andra. Men vi vet om att för fem år sedan, ännu mer kanske för tio år sedan, så levde vi I en helt annan värld där det inte var så mycket som skedde på detta sättet. Det känns ju nästan som att det är något som ligger I tiden.

Bodil:

Då är det bara att tänka att då får väl kunskapen stepa upp på något sätt. Vi har ju fått så mycket hjälpmedel, bland annat tack vare AI. Jag tycker ju det är så roligt med alla dessa chattbotar där man kan få ut lite med struktur och där man kan blanda in en ordmassa som kommer från många olika människor och få hjälp att reda upp det för då klarnar tanken. Så kunskapen som någonting att hålla sig I. Dels brukar jag tänka som vandringsstav.

Bodil:

Jag vill kunskapen med mig när jag går genom livet. Och sen har jag den som fixar stjärna också. De två aspekterna det gör det ju bara ännu viktigare när det händer för mycket negativt på för kort tid. Det känns inte riktigt lika tvunget när det händer något väldigt positivt på för kort tid. Även då finns det ju bakomliggande kunskapsfaktorer som knyter ihop det här.

Bodil:

Men det blir ju viktigare när det verkar gå åt fel håll. Ska jag då kunna kunskapen som hjälp så måste jag ju hinna förstå. Vi måste fokusera på hur vi ska hinna förstå, eller åtminstone tro oss att förstå. Vad är någonting I den här oron? Oro kan ju vara så väldigt förlamande och det är det absolut sämsta.

Bodil:

Så om jag tror om mig förstår något och det kan vara fel så hamnar jag nog ändå mer rätt än om jag hade varit rent förlamad av oro. Försök förstå, försök hjälpa till så att vi kan förstå bättre tillsammans. Och gärna med användning av AI. Med ett litet

Jonas:

leende. Ja. Därför jag tänker också att det är En av de här sakerna som gör det svårt att förstå det är ju också hur det förändras

Bodil:

när

Jonas:

det hoppar mellan saker och ting. Man säger så, och sen ändrar man sig helt och så säger man så istället, och så går det lika bra med det. Då är det svårt att hänga med. Men kunskapen som en vandringsdag har tagit med oss. Ja.

Jonas:

Och luta oss emot när det behövs. Vad kan historien lära oss om att hantera osäkerhet? Vi pratade om det förut, du och jag på frukosten. Hur gjorde man när man sitter och äter frukost som vi gjorde? Och så tänker man på Och så pratar vi lite om hur det är I världen och så.

Jonas:

Hur har man historiskt sett hanterat det här? Andra äter frukost och hanterar sin oro, fast I en mer utmanande miljöer, för man kanske bor I Ukraina eller I Gaz eller är amerikan och demokrat. Alltså hur Vad kan vi lära oss av historien från att hantera osäkerhet?

Bodil:

Det är en så stor fråga, så med all respekt för vår fina podd så tycker jag att jag får klassa ner den lite grann. Jag associerar det till vad man säger idag på Grönlänt till varandra när man äter frukost. Alltså snacka om hur man kan få både världsledare och grönledare plötsligt stå för en totalt okänd situation. De här rådande världsreglerna som vi har trott har funnits Alltså, det har funnits regler på global nivå för hur samspel ska kunna ske. Och jag hör allt oftare, sen ett halvt år är det så, att man nämner att de är försatta ur spel.

Bodil:

Att en amerikan, icke-nämnde namn, kan komma på att för den militära säkerheten för USA så är det bäst att man tar Grönland och till och med förkunnar detta på sin installationsdag upprepat och få Danmark att skaka, men ännu mer grönledningarna som äter frukost. Vad kan de säga till varandra? För de måste ju förhålla sig till detta.

Jonas:

Ja, det är en bra jämförelse. Jag tänker också att det är ju I de här sammanhangen man har kanske stor nytta av varandra och de samtalen man kan föra med dem som är nära. För att behålla nån slags balans I livet så verkar det ju som de här små grupperna, samtalsgrupperna, det här när vi kan tillsammans lista ut att det finns nån kunskapsgrund och stå på nån stabilitet. För orkar stå emot såna galenskaper som att folk tror sig kunna säga att de behöver ett annat land och därför försöker de ta det?

Bodil:

Ja, och samtidigt så är det ju så kontraproduktivt för att vi har ju lyckats inbilla oss själva och varandra. Vi behöver inte bara begränsa oss till våra lokala små varelser som lever I en liten by och inte rör oss längre bort än två kilometer I våra liv och så sköter vi oss bra och sen dör vi där. Utan vi har gjort oss till resande varelser och vi har till och med trott oss om att kunna resonera på en global nivå. Till exempel tala klimat på en global nivå. Då blir det ju så märkvärdigt om vi för att kunna hantera den här världsoron Ur den obegripliga världsoron som skapas av ett antal ledare så ska vi återigen hamna där.

Bodil:

Vi ska säga att vi får försöka leva så gott vi kan inom de här två kilometrarna. Och det är ju det enda vi kan göra. Och på ett sätt så är det det. För det är ju där den nära verkligheten finns. Och jag brukar ju själv säga att människan inbillar sig att hon är oerhört mycket mer global än vad hon egentligen kan vara.

Bodil:

Även om vi har tillgång till allt möjligt via nätet så är det ändå så att min hud finns här. Och jag är oerhört tacksam att det finns luft överallt runt omkring global men jag kan bara andas I den luften. Inte ens den luften som är borta I hörnet på rummet där vi sitter. Det är just nu den luften som är precis intill min hund. Men jag är lugn och fin för jag vet att det finns mer luft där borta strax I den också här för det blandas om hela tiden.

Bodil:

Men jag tror att det kommer många nya tankar just nu om hur vi kan vara både I den globala världen och I den lokala. De har fått en annan ton genom det senaste halvårs händelser. Vill vi vara så globala?

Jonas:

Då har vi förmågan att svara

Bodil:

det? Forntidens härförare talade ju aldrig om att de skulle plötsligt erövra något på andra sidan jordklotet för sin egen säkerhets skull.

Jonas:

Det skapade snarare osäkerhet. Man var tvungen att lämna något man hade för att ta något annat. Jag tänker att vi går vidare här till en ny punkt. Vi har fått en hel del skickat till det som är kopplat till fakta kontra åsikter naturligtvis. Men en sak som vi pratade om inför boken Fakta-up och som du resonerar kring, det är ju vilket ansvar vi har för det vi säger och det vi sprider.

Jonas:

Och då har vi fått ett antal citat här. Jag börjar med ett här som är från en person som skriver, vi måste utveckla begreppet ansvariga uppgiftsgivare. Precis som vi har varningstexter på cigaretter borde vi varningstexter på medier som sprider osanningar. Det handlar inte om censur utan om att ta ansvar för vad man sprider vidare. Din analys av kunskapsförvirringen I samhället är träffande och viktig, skriver den här personen.

Jonas:

Jag tänkte på det häromdagen när Washington Post gick ut och sa att det här med de här fartygen som vi tror har kapat massa kablar I Östersjön, Det gick de ut med nyheten I veckan här att det är ju inte sabotage utan det är ju olyckor som inträffar regelbundet på grund av att det är så väldigt mycket kablar. De hänvisar till det som en hög spagetti på botten med kablar och så mycket fartyg. Då händer det sådana här olyckor. Det sa de ju att det här var utrett och klart. Och det hängde ju nyheterna med på naturligtvis här I Sverige också och gick ut och förmedlade den här nyheten.

Jonas:

Både public service tror jag hade plockat upp det och många andra. Men så är det ju inte.

Bodil:

Alltså, jag hörde det också och jag tänkte till och med att, vet du vad, om även detta skulle ett kornaltanning så tycker jag nästan det är ännu värre för vilka oerhört dåligt fuktiga fartyg som snurrar runt överallt I Östersjön. Och som har släpankar som kan trassla in sig precis vad som helst.

Jonas:

Måste väldigt ineffektivt.

Bodil:

Oerhört ineffektivt på alla möjliga sätt. Så antingen är det gjort av ond vilja eller av bara slarv så förändrar det ju ingenting. Men det är också lite kusligt att se hur det ena mediet följer det andra. Jag är väldigt noga med det här med ansvarig utgivare. Vi måste media där det faktiskt finns ansvariga utgivare.

Bodil:

Det är ett krav, annars funkar det inte vår tid. Men den ansvariga uppgiftslämnaren, där gör vi ju affärer med storhet att det ska finnas källskydd. Så man ska inte behöva stå för detta, men att det ska finnas som att mediet I fråga vet om vem de har fått uppgiften av och att vederbörande ska känna att jag ansvarar för detta. Det driver jag hela tiden. Jag säger att den enskilde forskare som först har kommit på en världsnygghet kan låta bli tala om detta.

Bodil:

Och det är ett oerhört stort personligt ansvar eftersom man aldrig riktigt kan veta om huruvida denna nya kunskap kan göra kort eller kan göra ont. Så I det ögonblicket man går ut och gör detta publikt via vetenskaplig tidskrift till exempel. Det är ett väldigt stort ögonblick. Sen kommer alltihop det andra. Och alla led på vägen måste veta om att om jag till exempel för sladdar vidare så kan jag få en väldig massa likes, särskilt om sladdrat är alldeles otroligt.

Bodil:

Men jag är samtidigt med och gör världen sämre. Aktivt gör jag världen sämre för att jag bidrar till att lura andra människor. Och finns det något som vi försöker lära våra barn så är det fult att luras. Det är fult att luras hela tiden också. Hur gammal man än blir så är det fult att luras.

Bodil:

Inte vill du lura dina medmänniskor. Och inte tänker man på det så att det har blivit någon sorts spel att det spelar ingen roll vad man säger, det spelar någon oerhörd vad man säger om någon annan blir så vilseleded.

Jonas:

Så ansvarig uppgiftsgivare och

Bodil:

Nej, ett par namn.

Jonas:

Det tackar vi för det inskicket. Här är någonting som jag är nyfiken på. Här får du nog hjälpa mig lite grann med vad det här betyder. Tänk om politiker behövde samma bevigrad som vi forskare behöver för att få något publicerat. För att få en vetenskaplig artikel publicerad måste man ett p-värde på minst noll komma noll fem.

Bodil:

Det här är lite olika I olika sammanhang. Vi ska inte fördjupa oss I p-värde heller. Utan detta har varit medicinskt sammanhang och där råder det. Men grejen I fråga är jätteviktig. När man har bestämt sig för att här har jag något sätt jag kan bidra med till den här världen av kunskap för att få det spritt så måste man bli publicerad.

Bodil:

Och de vetenskapliga tidskrifterna har sina experter. De granskar och granskar efter speciella kriterier. Man ska vissa referenser omkring sig där det är tillräckligt mycket som stödjer att detta kan vara sant. Och då kommer ju den här märkvärdiga varianten, om det nu är så genuint nytt så att det strider mot all gammal kunskap, kan det då överhuvudtaget bli publicerat? Naturvetenskapligt kan det om det är försök som är reproduserbara.

Bodil:

Men man kräver ju ofta att det här ska kunna upprepas, inte bara på ett annat ställe utan på två, tre andra ställen. Och komma fram till samma resultat oberoende av vilka människor som har varit I lokalen. Så vi har väldigt höga sanningskrav. Och så höga sanningskrav ska man ju kunna på det politiker refererar till. Man kan inte så höga sanningskrav på deras för deras är och de kan vara vägledande och de kan inte utmana mot sanningen.

Bodil:

Men vad de baserar sina resonemang på,

Jonas:

vad de

Bodil:

baserar sina förklaringar på, Där skulle vi kunna bli oerhört mycket bättre på att granska sanningen bakom.

Jonas:

Men jag tycker det när man pratar om att fler måste komma I arbete till exempel, som ett politiskt utbildning, det kan jag ju förstå för att jag kan relatera till det utifrån att det ger ju mig förutsättningar att leva ett ganska gott liv. Det är att jag kan arbeta, alltså jag kan vara frisk och är jag inte det så kan jag få hjälp. Alla de här bitarna som politiken har fört fram. Vi pratade ju om det igår, du och att sjukvården har seglat upp här som det viktigaste politiskt för gemene man igen. Och det har ju varit populärt innan också, att prata om politiskt.

Jonas:

Men om politiker inte behöver bygga sina på faktaunderlag som vi kan förstå och som vi kan vara överens om att det är så här det fungerar. Det vill säga att det är några som inte arbetar. Och så här många är de, de behöver få chans att arbeta. Om man inte behöver bygga det på fakta, då kan ju inte jag bli en del utav deras Det går ju inte för mig att bygga vidare på deras tankar eller bidra till dem om jag inte förstår bakgrund, om den bara är påhittad så att säga.

Bodil:

Och där är det ju väldigt viktigt att saker och ting måste få lov att hänga samman. Alltså de här lösryckta fakta och på hur man kan påverka vad bensinen ska kosta vid pumpen och lite annat sånt som man kan gå ut med. När man ändå vet om att det finns ingen politiker I världen som kan styra över det. Det kallar jag för lögn, det är att slå blå dunster I människor. Så får man inte göra.

Bodil:

Så över huvud taget så ska sanningskravet på politiker kunna riktas varenda dag att man tänker: Är detta sant?

Jonas:

Ja. Jag

Bodil:

vet inte hur det är med dig Du känns ju alltid så trovärdig. Men jag själv har ju alltid en sån här inre ifrågasätt som säger: Tänk om det är precis tvärtom. Så jag måste alltid reda ut för mig själv: Är detta egentligen sant? Och det är klart att det är lite svävande I sina ytterkanterna. Men I centrum så ska det finnas ett sanningssträvande.

Jonas:

Jag tänker på att för min del av det ordet som poppar upp, det handlar ju om är det här rimligt? Ja. Och det räcker ju för mig när det gäller politiken. Det behöver bara vara rimligt när de berättar hur de tror att det blir bra för de många människorna. Men om jag inte kan förstå, om jag inte kan se det.

Bodil:

Men lägg in tiden igen I detta. Tänk dig den politiker som växte mitt I natten. Det är en jätteviktig fråga, han måste genast svara på. Han har aldrig hört frågan innan. Han klämmer ur sitt svar och måste sen stå för detta framöver.

Bodil:

Det är ju så sjukt jämfört med att ge sig tiden att tänka efter. Och vi får inte det trycket på oss att vi låter sanningen komma I andra hand och tiden I första.

Jonas:

Vi får tacka för två bevisgraden här och ansvarig uppgiftgivare så går vi vidare med några citat till. Och nu är vi inne på någonting som AI beskriver som kunskap som läkande kraft. Hur skapar vi rum för eftertanke och fördjupning? Och då tänker jag att jag ska läsa två citat utan att det stockar sig för mycket för mig här. Vi börjar med ett citat.

Jonas:

Jag satt tyst och fint I min fåtölj och du talade så lugnt och trevligt och lärorikt med mig. Dessutom den fina musiken du hade valt som jag kunde nyna med till. Det var ett prat som jag behövde höra. I all dess enkelhet var det så självklart alltihop. Jag försöker ta nästa också, så ställer vi av det här svåra att läsa som du vet att jag blir rörd av.

Jonas:

Under min långa och svåra sjukhusvistelse gav ditt vinterprogram mig så mycket tröst och upp. Du talade till både hjärta och hjärna på ett sätt som ger kraft att fortsätta kämpa. Kunskap kan verkligen hela och läka. Det har jag fått erfara personligen genom dina program. Och då märker man här också att det finns ju någonting det här med tröst.

Jonas:

Som är väldigt fint. Töst och hopp. Hur kan kunskap fungera som tröst I svåra tider? Vad tänker vi runt det?

Bodil:

Genom att få tillvaron att hänga ihop. Om man går in I en svår sjukdomstid så är det ju inte en hemsk tid. Vad är det som gör att man kan stå ut? Ja, det är ju det här som heter hopp. Och det är inte bara det lösryckta hoppet på att det ska komma, det är medicinen som ska hjälpa sig och så.

Bodil:

Utan det är att världen ska hänga ihop. Och att livet ska vara värt att leva. Och sen när det inte gör så ont så vill man ju att världen ska finnas kvar och att världen ska hänga samman då också. Det vill säga det här med framtidstro Det är ju väldigt tätt kopplat inuti människor till hur det faktiskt är. Hur man upplever att det är.

Bodil:

Jag vet inte vad jag någonsin har sagt ut det men du har hört I mina böcker. Det finns ett långt ord som jag tycker drar till det vackraste bland orden. Och det är ordet sammanhangsföreställningar. Alltså vi gör oss I varje ögonblick också här och nu så gör vi oss föreställningar om hur saker och ting hänger samman. För vetenskapligt språk heter det teorier.

Bodil:

Och teorier där brukar vara väldigt fint verifierade. Vi har ju lotsats teorier på väg mot riktiga teorier men det är alltid att handla om att vi måste få sammanhang I tillvaron. Annars vågar vi inte leva. Och det är där som jag vill ju veta här I mitt hem vid den öppna brasan och du sitter där och jag sitter här. Jag vill ju veta att så här ska det vara också om fem sekunder från urräknat.

Bodil:

Hade jag inte vågat luta mig tillbaka I den tron? Och du höll ju fem sekunder. Titta du sitter fortfarande där. Men hade jag inte kunnat lita på det så hade jag kunnat göra något I stunden heller.

Jonas:

Nej. Och jag tänker att det är den tilliten till att vi tror att det kommer att se se ungefär likadant ut här.

Bodil:

Tilliten till det kontinuerligt.

Jonas:

Det kan vi koppla av I det.

Bodil:

Och den är ju en av de delar som är händelse av krig. Så är det här borta. Vad som helst kan hända I vilket ögonblick som helst. Att kunna leva sig igenom det även om man själv inte råkade bli skadad. Det är ju en oerhörd påfrestning.

Jonas:

Och samma sak med sjukdom också, att man inte vet utgången av det. Ja, det är intressant. När man är sjuk så är man ju också tacksam för att det finns så mycket kunskap om att bota och hela att läka naturligtvis.

Bodil:

Ja, då där är så oerhört mycket I det här med kunskapen. När vi nu ser på hus och vill lyssna på alla förändringar som förväntas ske bland annat I relationen till vad man kan använda som läkemedel. Så går det ju så djupt åtminstone I mig. De två gånger I mitt liv då jag har tagit mediciner så kan jag känna någon sorts enorm mot mediciner skall fasas ut. När medicinen ska fasas ut måste det ske väldigt lugn hastighet.

Bodil:

Det är så graderat så jag kan då varenda dag känna en tacksamhetsskuld mot de som hittade på de här läkemedlen, de som visste att man får vara försiktig när man ska plocka bort dem, alla de före mig som har haft samma åk och de har hållit på på samma sätt. Och det åker jag snålskjuts på nu genom att kunskapen finns. Och där man då kan vara så nonchalant som man resonerar bort kunskaper. Det är så totalt ofattbart. Det är ju en av våra största nationalförmögenheter och det är den kunskapen som finns och som vi kan luta oss tillbaka.

Jonas:

Och alla som också har tagit risker

Bodil:

för? Det är ju så mycket misslyckanden som ligger bakom och som har genererat kunskaper. Och då har man tittat på till exempel små barn och ser hur de lär sig. Det mesta de lär sig genom att de först gör fel och sen gör de rätt. Och vi kan ju inte låta bli att lära oss som individer.

Bodil:

Vi vill inte upprepa våra misstag även om vi ibland gör det. Men det gäller ju också för mänskligheten att de här strukturerade kunskaperna. Vi kan vaska ut det som är bärande. Vi kan vaska ut det som är motstriande. Det som finns och då får jag något religiöst blick.

Jonas:

Jag har en avslutande del här. Och då har AI ställt en fråga till oss på de här citaten: Hur för vi vidare kunskap I en digital tid? Vi får se om det stämmer, om frågan är rätt ställd. Två citat och jag tänker att jag tar väl dem tillsammans här tror jag, så kan vi resonera om dem sen. Vi behöver fler som tagit Danielsson I vår tid.

Jonas:

Hans sätt att använda humor och skärpa för att förmedla kunskap och avslöja dumheter är mer relevant än någonsin. Din röst påminner om hans. Klar, tydlig och med en underton om både allvar och värme. Tack för att du för den traditionen vidare. Och sen har vi en folkhögskollärare som har skrivit, visst är vi förändrade I folkbildningen och I vår trotsiga optimism och visst lever fortfarande de där årsringarna I oss.

Jonas:

När de nu väcks upp med sin minnesstatus och handlar om att det är två år då våra handlingsvägen möttes, ja det är någon du känner här eller har träffat på, är det ju så uppenbart att vi visserligen kan mötas I tanken du och jag, men att det som sätter spår ändå är handlingar. Jag misstänker att det är någon som du har stött på tidigare I ditt liv som har skrivit det här.

Bodil:

Just nu kommer jag på mig om du blev med dig.

Jonas:

Ja, du gjorde det. Vad spännande. Ja, det berättar vi inte. Vi vill inte avslöja. Hur för vi kunskap vidare mellan generationer?

Jonas:

En av frågorna här fick vi inledningsvis. Men vad kan vi lära oss av tidigare folkbildningstraditioner är ju ett annat sätt att ställa frågan. Jag tänker då både på Tage och på din gamla reskamrat här som du hade en res den tiden med?

Bodil:

Nej men jag kan börja haka I det här med att

Jonas:

man

Bodil:

kan jobbat ihop I några år och så skiljs man åt. Och så tänker man långt senare: Vad är det som gör att detta fortfarande lever på något sätt? Ja, det var ju att vi faktiskt handlade, att vi faktiskt gjorde någonting. Här är något för Elis med tanken. När jag sjunger kunskapens lov så tänker jag ofta på tankens olika lätthet.

Bodil:

Alltså, det är så lätt att komma på något I tankarna. Det är så lätt att om man är så gammal som jag så kan man snabbt glömma att det geniala man nyss har tänkt. Det är bara borta. Men vad är det som gör att tankar kan finnas kvar? Jo, det är ju om man gör något med dem för att förverkliga dem.

Bodil:

Så när man då tänker på något som kunde varit två år för kanske tjugo år sen. Vad är det som gör att det är kvar någonting av tankarna för tjugo år sen? Jo, det är att det blev ett resultat som man kan se som en bild inuti sig och referera till. För det är liksom där som tankarna kan bo. Vi pratade mediciner innan, det var jättebra att de tänkte om det kan vara farligt och hur kan man göra där och hur kan man göra där?

Bodil:

Men att de faktiskt provade, provade systematiskt och såg efter vad som hände som de inte kunde veta. Och handlingen gav resultatet att det blev en så kallad konfirmerad, det vill säga en bekräftad kunskap. Det snurrar så väldigt mycket kring tanken och handlingen. Och handlingen känner vi ju igen oss I. Det kommer någon att hälsa på mig, det kommer någon att titta mig I ögonen.

Bodil:

Efterhand tror jag att detta är en människa som jag kan lita på. Särskilt om vi har gjort något ihop. Och att jag sitter här och poddar med dig den börjar på att vi har podat någon gång innan och det funkade ju då och då tror jag att det ska funka nu. Och så vågar vi ta ut svängarna lite mer.

Jonas:

Jag tänker på någonting som vi har pratat om innan, det är ju det som går från tanken och till handeln till exempel. Att det också är någonting I det där att man gör någonting.

Bodil:

Men handlingar tar ju lite grann emot det vill säga gör man fel? Konstruerar mig, jag tar ju ångmaskinen alltid som exempel. Begrip man inte vad man gör när man konstruerar en ångmaskin så kan det ske endera två saker. Antingen exploderar den eller står den bara och puttrar.

Jonas:

Men det är väl där också som handlingarna, att en tanke från just tanke till handling inbegriper ju ofta andra personer.

Bodil:

Absolut.

Jonas:

Det inbegriper också att jag luftar mina tankar så att de blir synliga för andra. Där har vi ju en, det spelar ju tiden roll och lite grann också att man tänker efter kanske lite till för man utsätter sig för någonting som tar tid eller som potentiellt kan gå fel och andra inblandade och så vidare.

Bodil:

Men du kan ta den renaste av handlingar. När ett litet barn lär sig att gå så får de flesta små barn så mycket hjälp av alla de vuxna runt omkring så hälften kunde räckt. För förr eller senare så reser sig barnet och går. Och det är så fantastiskt att se alla som har försökt dessförinnan. Och hur man lär sig och lär sig.

Bodil:

Rätt vad det är så blir det ett steg och så blir det två steg. Och sen rinner man fram inför golvet. Ja. De här obänddiga lusten att förvandla tankar till handlingar Den är jag den första att understödja. För det är ju bara genom att prova kunskapen mot verkligheten.

Bodil:

Alltså det vi tror är kunskaper. Det vi har hittat på I tanken. Vi måste prova det mot en verklighet. Och den verklighet vi har finns I vår kropp och runt omkring oss. Och den finns bland relativt våra vänner men också relativt det globala.

Bodil:

Vi kan prova allt av våra Men säger omvärlden nej, då menar jag inte att de säger det med orden utan visar att det här funkade inte Bodil. Då måste jag ju ta till mig det och det är ju också en kunskap.

Jonas:

Ja, då får man tänka om.

Bodil:

Det kallas ju för luftslott, alltså gå omkring med luftslott inuti sig och inbilla sig en massa saker. Det är väl helt okej? Det kan väl vara roligt att läka med men det är ju inte kunskap.

Jonas:

Jag tänkte på en liten avkrok till detta. TikTok stängde sig ner I söndags I USA och då var det, innan det skulle stängas ner så var det många influenser som gick ut och gjorde någon slags bekännelse. Jag vet inte om du hörde detta. De hade ljugit. Det var bland annat nån som var väldigt populär och hade många följare som var hem, alltså homedotel.

Jonas:

Jag förstod det som att man efter skolan bodde kvar hemma och inte gjorde så mycket. Och den här personen gick ut och berättade den här att jag har ju faktiskt arbetat I flera år och haft ett väldigt rikt arbetsliv, så jag är ledsen, men det blev en sån här grej om att jag låtsades vara hemma. Så jag tänker en handling. Hur förhåller man sig till det då när man, ja jag ser att det var bara en sak som poppade upp just nu. Att det blir när tankar leder till en handling som inte är sann.

Jonas:

Men det är väldigt märkligt.

Bodil:

Jag tror inte det utmärker väldigt mycket av en människas liv på nätet och en människas liv I verkligheten.

Jonas:

Ja, javisst. Jag tänkte på det med verkligheten och luftrått, att det är ju stor skillnad på det naturligtvis, med det vi har I oss och runt omkring oss. Det är

Bodil:

inget särskilt kunskapsvänligt klimat att två eller hundra skilda verkligheter som man ska stå ut med där man I det ena sammanhanget är sån och I det andra sammanhanget är sån.

Jonas:

Då är det bättre att sitta så här, tänker jag. Det är

Bodil:

inte så lätt att ljuga för dig.

Jonas:

Nej, nej.

Bodil:

Jag tror du skulle se det på mig om jag försökte inte. Jag ska prova nån gång.

Jonas:

Ja, det måste du göra. Vi får återkomma till den och se lite grann vad det resulterar I. Det är klart att den gemensamma verkligheten blir viktigare om vi ska handla tillsammans. Du har ju fått väldigt, väldigt mycket, det sa vi inledningsvis också, respons på ditt vinter och det ligger ju ute som man kan lyssna på.

Bodil:

Och det

Jonas:

finns väl kvar ett bra tag framöver tänker jag. Är det någonting annat som du har tänkt på som du har fått till dig som inte vi har tagit upp här? Det är ju så otroligt mycket mejl och brev och annat, men någonting annat som har fastnat hos dig? Eller någonting övergripande på som du ser, som inte AI har lyft upp?

Bodil:

Jag har ju fått den här förmågan att ständigt hålla på och ifrågasätta. Och ständigt behöva övertyga mig själv innan jag kan prata med andra människor om det. Det är inget jag beklagar mig över men det där är en väldigt ensam tillvaro. Så det blir något av ett uppvaknande. Att kunna konstatera att det är så många som har velat höra på detta.

Bodil:

Det var inte bara så att det blev ett väldigt lyssnat vinterprogram utan det till och med klättrade upp bland poddarna på Sveriges Radio. Så jag fann plötsligt att det låg där bland tre I topp. Ett vinterprogram om kunskap år tvåtusen tjugofem på årets första dag. Och det låter ju så tråkigt och det finns så mycket annat som händer I världen så jag hade nog inte kunnat föreställa mig att det kvantitativt skulle kunna få ett sånt omfång. Därav blir det också väldigt stor brevskörder.

Bodil:

Men en del av det du har läst upp är jag van vid att möta I dialoger med andra människor. Men bakom detta finns en stor tung massa där bara alla de som säger Tack så väldigt mycket för att du berättade om detta. Hälsningar säger så. Det är lite fint, det blir lite lättare att leva. Och veta om att det är ju många andra som bryr sig om detta.

Bodil:

Och sen har jag ju den här obänddiga tron på vad som än händer med krig och vad som än händer I kunskapskrigen så har historien en förmåga att vrida det så att man kanske inte ska grotta ner sig alltför djupt I att det kan ta emot lite grann. Och att kunskapen har farit illa de senaste 10-tjugo åren. Och att det nu är på väg att bli lite bättre. Tar du ett längre historiskt perspektiv så är ju detta bara ett litet fladdar på vägen. För kunskap lönar sig ju.

Bodil:

Kunskap är ju bra för människan. Och det här att vi är så gjorda som individer att vi kan inte låta bli att lära oss hela tiden. Även om man ibland skulle vilja det. Det hade ju varit rätt så skönt och man slapp tänka nytt en dag till. Å andra sidan så är det så roligt.

Bodil:

Bara vila lite. Precis.

Jonas:

Nej, jag tror att vi vilar också I att lära oss att det är också det här att vi får en begriplig värld omkring oss och hanterbar. Ja, det är hoppfullt och jag tror att vi fortsätter väl diskussionen både framåt.

Bodil:

Framåt? Det är steg säkert brevid och det står sig I på alla möjliga sätt.

Jonas:

Och vi är naturligtvis jätteglada för att det är många som hört av sig och man får gärna fortsätta att röra sig. Vi har ju startat kommentarsfälten på vår hemsida Uppdragochkunskap punkt se och vi har ju också mejladresser som ni kan nå oss på, men Uppdragkunskap punkt se. Och vill man fortsätta att få höra av oss så kan man fylla I sin mailadress, så kommer det ett brev varje fredag. Strax före tolv försöker vi bli klara till, så att vi får en lugn och fin fredag eftermiddag sen och känner oss klara med veckans verb. Tack till dig som har lyssnat och vi går mot ljusare tider Bodil.

Jonas:

Och som vanligt så avslutar vi med ett citat och musik. Musiken I detta avsnitt kommer från Daniel Lemma som tonsatt dikten Stjärnornas tröst av Karin Boye och citatet från Bodil lyder: Kommer det rådande virrvarret av antikkunskap att självläka bort? Finns det någon bot? Och om inte, vad kan lindra eller trösta? Tack för att du har lyssnat.

Jonas:

Jag