Subscribe
Share
Share
Embed
I det femte avsnittet av podden Uppdrag Kunskap diskuterar Bodil Jönsson och Jonas Fagerson fem talande exempel från olika tidsperioder som alla belyser hur viktigt det är att göra tydlig skillnad mellan fakta och tyckande. Från ett citat ur en antik papyrustext till en nutida satirlåt om Donald Trump, spänner samtalet över en vid tidsrymd. Men den röda tråden är densamma - kunskapens särställning måste värnas i en tid av faktaresistens och alternativa sanningar. Bodil och Jonas landar i vikten av att samla och lyfta fram goda exempel för att konkretisera det abstrakta och skapa förståelse och engagemang för kunskapens sak.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Var befinner du dig I världen?
Bodil:Jag befinner mig hemma I mitt arbetsrum. Jag har en rönn utanför fönstret som strax slår ut.
Jonas:Det är de tiderna. Jag tänkte på att det skiftar grönt, det är så underbart. Anledningen till att jag frågar är: Du far ju så väldigt runt ikring.
Bodil:Nåja. Nåja.
Jonas:Men idag är du hemma.
Bodil:Ja.
Jonas:Nu är det episod fem av vår podd. Nu har vi gjort fyra stycken. När man har gjort fyra börjar det bli Då börjar man bli rankad. Nu får vi snart en dom om var vi befinner oss I I antalet lyssnare I förhållande till ranking. Men vi har en trogen lyssnarskara här som vi hör av ganska mycket via mejl och annat.
Jonas:Framförallt på hemsidan har vi haft flera tusen besökare på de här veckorna. Det känns jätteroligt. Framförallt får vi en del kommentarer via enkäten och via mejl. Nästan varje dag läser man någonting. Det som jag har tagit med mig till idag, det är en så fin grej som kom in på förmiddagen.
Jonas:En kvinna skriver: Är med I en studiecirkel, så fint att kunskap finns. Och som vi pratar, funderar och tänker. Vi skrattar väldigt mycket. Vilka är förlösande? Det är en fin grej.
Jonas:Jag tänker att vi hade ju en Det var väl en förhoppning vi hade, att det skulle starta lite andra saker runt omkring Uppdrag, Kunskap och boken.
Bodil:Det är ju tvunget för att det ska bli på riktigt. Det är ofta inte förrän man hör sig själv säga det som man på riktigt får fatt på en tanke. Jag känner ibland att vi kan funka som barnmorskor åt varandra. Vi kan liksom dra ut ur oss och då hör vi vad det är. Så man vill lyssna på andra, men det är också att lyssnandet drar ut de egna tankarna.
Bodil:Så att de blir medvetna.
Jonas:Vi har en annan person som skriver här: Man vill varna sig själv och sina jämnåriga för allt falskt som finns I vårt samhälle. Det är ju fint.
Bodil:Ja, det är jättefint. Samtidigt hör det till det som jag varenda dag tänker, att vi får akta oss så att vi inte blir medskyldiga till att tro att alla våra medmänniskor bara vill lura oss. För då lägger vi så oerhört mycket tid på varningarna och aktsamheten. Och där blir ingen tid över till att tänka gott om varandra eller lyssna uppriktigt och tänka att det här kan kanske vara något. Så det är dubbelt det här.
Bodil:Det är klart att I ett sånt bedrägerisamhälle som är på väg att utvecklas så är det en dygd att vara misstänksam. Men den får inte vara överordnad, tycker jag. Grejen är att vi egentligen borde rätt att känna tillit.
Jonas:Samtidigt som man kan förstå att om man Jag tänker som när man läser boken eller när man får förklarat för sig de här sakerna på något sätt så kan man ju få en känsla av att man vaknar upp lite till det här.
Bodil:Absolut.
Jonas:När man börjar förstå varför det är och hur det kan fungera som det gör Då kanske man ska varna sig själv. Och sen lyssna på andra och försöka skapa en dialog.
Bodil:Vad jag egentligen bara vill markera är att det här är en jättestor fråga. Jag känner själv att det är så lätt att attackera till exempel kunskapsförnekare och kunskapsförakterna. Men man når ju inte särskilt långt för att man gör det. Det blir till en skrattspegel för att peka åt det hållet där vi kan börja lita på varandra igen.
Jonas:Vi ska återkomma till det sen, med hur man på andra sätt kanske kan beskriva det här genom ett antal exempel I det här avsnittet. Ursäkta. Några andra reflektioner. En person skrev: Ni har skrivit prenumerera istället för prenumerera. Viktigt att denna app är korrekt, står det.
Bodil:Vad glad jag blir för att det kommer in nåt sånt. Kära, du som har skrivit detta. Det är nu ändrat och vi vill att det ska vara rätt. Samtidigt så är vi människor och vi är inte ofelbara. Åtminstone jag kommer då och då att stava fel I hastigheten när man kan korrekturläsa många gånger och det kan ändå finnas ett och annat fel som slinker med.
Bodil:Men var gärna uppmärksamma och tipsa oss gärna. Var inte rädda för det. Men vi gör fel, vi också.
Jonas:Det gör vi. När man får sms av sina tonårsbarn idag kan man känna att det är ett språk I förändring. Skriftspråk, inte minst.
Bodil:Absolut.
Jonas:Vi har nog anledning att återkomma till hur det blir när vi inte har det gemensamt. En annan person skriver här: Jag är nyfiken och vill som jag känner mig trygg med. Och, ja Det är väl lite kärnan I detta. Att vi ska känna oss trygga med kunskap och kanske med varandra.
Bodil:Och inte bara bli trötta på att det finns så många versioner I varje ögonblick av varje enskilt tema. Jag tror att tröttheten är förlamande, så då orkar man inte ens förvirring på att det skulle kunna vara roligt att få lov att vara trygg.
Jonas:Nej, precis. Vi är jätteglada för den här responsen. Det inspirerar oss. Vi vill gärna fortsätta den här dialogen med er. Skriv gärna in till oss på infouppdragkunskap punkt se.
Jonas:Eller så kan man fylla I enkäten på hemsidan bara och skriva. Det är ju fritextsvar där också. Nu är det den tolv april, det är elfte idag. Men när vi sänder det här är det den april. Det är en speciell dag.
Bodil:Då är det jag som ska få berätta om att det är en fin dag på alla sätt. Men särskilt fin är den för att det är Liv som har namnsdag. Det namnet är egentligen fornnordiskt och LIF betyder Värm eller skydd och det passar så väldigt bra för oss på Uppdrag kunskap. För det är ju framför allt just att skydda kunskapen mot förakt, förfalskning, förvillelse, förflakning och likgiltighet. Är ju det vi vill.
Bodil:Vi vill skydda precis som Liv vill skydda. Sedan är det Denna gången handlade om Det nödvändiga är att göra skillnad på kunskap och åsikter. Och jag tycker det vore kul om du unnade dig att ta två minuter och att titta en gång och sedan en gång till på den filmen och låta den sjunka in I det budskapet den har. Kunskap är ingen åsikt.
Jonas:Och Roberts fantastiska tecken till detta, naturligtvis. I dagens avsnitt har vi tänkt att det ska kretsa kring fem nyckelexempel. Som var för sig belyser hur viktigt det är med en tydlig vallgrav mellan kunskap och åsikter. Vi har tagit upp några av dem tidigare I poddar eller veckobrev, men det är två som vi inte har tagit upp tidigare. Anledningen till att vi gör detta är nog att de tillsammans ge oss en gång för alla och få nagla fast att det faktiskt borde höra till dödssynderna att blanda ihop kunskap med åsikter.
Jonas:Eller hur?
Bodil:Absolut. Tänk dig att man gör en bukett som innehåller fem blommor. Som var och för sig handlar om denna synden med hopblandning mellan kunskap och åsikter då kommer också bindningen av exempel att spela en viss roll. Så det är inte så enkelt att det bara är fem exempel. Men exempel är så viktiga för att områden utan exempel blir så lätt undflyende och abstrakta medan riktiga nyckelexempel gör skillnad.
Bodil:Och nu ska jag börja med ett exempel som jag redan har tagit upp I sammanhang här. Och det är ur boken Papyrus från 100-talet efter Kristus. Irene Vaesjo återger ett resonemang kring en grupp människor som var så uppfyllda av det skrivna ordets nästan magiska kraft. Hur den yttrade sig som bildning hos de få människor som kunde läsa de dåvarande dokumenten. Det är ju naturligtvis lite självförhärligande.
Bodil:Men när de resonerade kring värdet av bildning så jämförde de den med alla andra möjliga mänskliga epitet och så skrev de: En god börd är en fördel, men det är en gåva av förfäderna. Och rikedom är en värdefull sak, men det är bara en skänk av lyckan. Ryttbarhet är storartad, men det är inte beständigt. Skönhet är mycket eftersträvansvärt, men den är kortvarig. God hälsa värderas högt, men den kan snabbt försämras.
Bodil:Och en stark kroppskonstitution beundras mycket, men den är ett lätt byte för sjukdom och ålderdom. Bildning däremot, är det enda av det vi människor äger som är odödligt och gudomligt. Ty endast förnuftet föryngras när det åldras, och tiden som tar bort allt annat tillför ålderdomen vishet. Kriget drar förvisso med sig allting likt en strömmande flod och sveper iväg med det, men visheten är det enda som det inte tar ifrån oss. Och så kunde man tänka kring bildning på den tiden då skrifter fortfarande var sparsamt förekommande.
Bodil:Då kan man undra över hur det kommer sig att vi har kunnat bli så blinda för det när vi nu har en så överflövsk kultur avskrivna böcker? Och så tänker jag att det kan den här dagens hopblandning av kunskaper och åsikter och välunderbyggda tankar kontra rena korthuskkonstruktioner Det kanske bara är ett enda slarv som har brett ut sig. Man har hela tiden så brott man inte hinner tänka efter själv. Hur långt hinner man syna den andreskort? Vad tror du om det?
Jonas:Jag kan förstå. Jag studsar lite på när du säger att det var ganska begränsat med antalet skrifter och så där. Men Så avslutar det med att vi har så bråttom att man inte hinner tänka efter själv och långt mindre hinner. Har vi så mycket mindre tid eller är tillgängligheten så stor? Eller vad är det som gör att vi inte kan välunderbyggda tankar om saker och ting när det gäller kunskap kontroll sikt?
Bodil:Det är bra att du märker ord, Jonas. För hinner är ett märkvärdigt ord som ofta handlar om att det är något man inte prioriterar. Då hinner man ju inte med det, kan man säga. Men ändå så är det en väldig skillnad på situationen. Alltså långt fram, långt senare, ända fram på medeltiden så kunde en sådan här bildad människa, som dem hon skriver om, läsa alla skrivna böcker som överhuvudtaget fanns och de hann läsa dem flera gånger under sin korta livstid.
Bodil:Det skulle vi ju inte kunna göra idag. Läsa alla böcker som finns och läsa dem många gånger och veta att alla andra bildade människor som vi träffade hade läst precis samma böcker. Det kan man låta stressa sig, å andra sidan kan man tänka vilken rik I dem vi har som har så mycket att välja på. Så det måste nog I botten finnas en känsla av att omvärlden och böckerna går att förstå. Att det är roligt att förstå, att det är roligt att få fatt på en tanke, att det är intressant att lyssna till andra människors tankar.
Bodil:Alltså hela den här delen som det immateriella, som inte ens Putin kan ta ifrån oss. Stora det också om kriget, inte ens kriget kan ta ifrån oss. Det som vi har immateriellt inuti oss. Det är klart att vi ska hinna med det som är det värdefullaste av allt, nämligen det som ingen kan ta ifrån.
Jonas:Jag läste en artikel på morgonen om att om möjliga ideal knäcker de unga. Då skriver de här att det är Kristian Hjortkärr som har skrivit. Då skriver han: De unga möts av budskapet om att du kan få ett fantastiskt liv, och du ska ta chansen. Misslyckas du är ditt eget fel. Apropå detta, vad vi har för ideal kontra etthundra år efter Kristus med ett kort liv.
Jonas:Var det tjugotvå böcker man skulle läsa om och om igen? Ungefär. Det där har förändrats. Hur förhåller vi oss till det här framgent med den här tillgängligheten? Är det glädjen som du nämnde?
Jonas:Lusten och glädjen som vi får hitta?
Bodil:Ja, men så här. I det rummet där du sitter nu, titta längst upp till höger. Där finns det luft, alltså syre och kväve och lite annat smått gott. Och de molekyler som är där uppe just nu, precis nu, de var där inte nyss, de rör sig hela tiden. Genomsnittlig hastighet, femhundra rätter per sekund.
Bodil:Låt oss inte fastna I att vi tycker att det var så oerhört hemskt att jag inte I detta ögonblicket kan andas också det som finns längst upp till höger. De tankarna får vi inte. Vi är inte så ivriga. Vi nöjer oss med den luften som finns närmast munnen. På samma sätt så skulle man kunna riktigt njuta av det som man vill bekräfta för sig själv.
Bodil:Det som man tänker att det här ska jag gå på mer imorgon. Detta är viktigare än det andra, för det är ju prioriteringar. I annat fall kan ju till exempel globaliseringen Det kan inte föra med sig nånting annat än elände. Ju större vi gör den världen som vi kan nå, desto mer ynkliga blir vi själv. Det var inte det som var poängen med globalisering.
Jonas:Nej, men jag kan förstå den här lite panikartade stressen som folk beskriver. Bland annat unga människor. Att det aldrig tar slut. Att gränserna har suddats ut. Det gäller inte minst tillgängligheten till kunskap.
Jonas:Att det är så nära oss, alltid närvarande, och att det nu är stor och global. Så var det inte tidigare.
Bodil:Men det inkluderar ju också en fantastisk överbetoning av valfrihet som nästan har blivit till ett valtvång. Vi har ju valtvång I vardagen, vi måste välja sånt som vi slapp välja nyss. Men det gäller ju ännu mer på den immateriella sidan.
Jonas:Det här kommer vi säkert att få återkomma till.
Bodil:Absolut. Vad
Jonas:har du mer för exempel med dig?
Bodil:Jag har ett annat. Jag spänner ju upp en tidsrymd med den här buketten för nu går vi från 100-talet efter Kristus. Och så kommer vi fram till slutet på 1900-talet. Och då är det den här senatorn Moinihan I USA som har gjort ett oändligt avtryck på mig. Inte bara på mig, utan det var till och med honom som Barkar Obama tar upp som ett exempel I Lettermans serie My Next gäst som ligger ute på Netflix.
Bodil:Han citerar Mounihamn när Mounihamn fick ett motangrepp av en politisk motståndare som sa: 'Ja, sen Arthur Moinihan, 'Det här är er åsikt, jag har min'. Och på det svarade ni är berättigade till er åsikt, men ni är inte berättigad till era egna fakta. Och egentligen, så att säga det så mycket, så hade man bara kunnat få det att tränga in I sig själv och I varandra så kunde vi lägga ner podden och veckobrev och böckerna och alltihop. För det är det här att fakta finns och att fakta är något annat än åsikter som är grunden till det vi diskuterar. Jag tänker också att om vi ska tro att vi lever I något sånär samma värld så måste det finnas ett överlapp mellan det jag ser som fakta och det du ser som fakta.
Bodil:Och ett sånt överlapp uppkommer inte utan vidare. Vi kan gå in I våra små bubblor och till sist så har du din värld och jag mig in. Då kan vi inte längre prata med varandra. Så det blir en väldigt otrygg värld.
Jonas:Det man ofta tar upp är intressebubblorna eller filterbubblorna där man inte blir tvungen att mötas heller. Där man inte får nys om man delar någonting, utan man lever ganska gott I den där bubblan med likasinnade.
Bodil:Tänk dig hur det blir när eventuellt AI inte motverkar detta utan förstärker det. Så det kommer att finnas en Putin-AI och en Trump-AI och hela den här utvecklingen som vi kan ta åt sidan där var och en har algoritmer som backar upp deras sätt att tänka. Det är också ett sätt som kan bli splittring. Alternativet är ett AI som ungefär som Wikipedia förmår hålla fakta skilt från åsikter. Finns all anledning att vara uppmärksam på det.
Jonas:Ja, för där finns det väl ett stort problem med att det är ganska små, väldigt koncentrerade maktcentra som idag ansvarar för den utvecklingen.
Bodil:Så är det. Vad ska vi göra åt det, Jonas?
Jonas:Det tror inte jag vill lösa idag. Men man kan förstå att det finns en ängslighet hos många runt hur det ska bli I framtiden med detta. Det är klart att det är Där är så mycket pengar inblandat I detta. Det är mycket makt.
Bodil:Sen är det ju också så att världen är så stor. Så stor. Så stor. Och Lasse lazililiten. Större än du tror.
Bodil:Så de här bubblorna kan ju bli väldigt stora. Ungefär som religionerna har funnits och konkurrerar med varandra och bitvis samverkar så kan det bli på samma sätt med AI. På gott och ont.
Jonas:Ja, verkligen. Det problematiskt är det väl kanske först när det blir nånting som vill dominera globalt. Vi kan väl acceptera olikheter på massa olika nivåer. Men det är svårt när det blir globaliserat Det jag tänker på Tror du att det finns en risk att det blir en ängslighet när det gäller utvecklingen av kunskap eller ny kunskap. Att vi blir rädda att diskutera, stöta och blöta det här.
Jonas:Det finns en risk att vi blir betraktade som åsiktsdrivna istället för kunskapsdrivna. Att man blandar ihop det.
Bodil:Jag tror ju framför allt att det är viktigt I alla samtal att det finns nån som griper in ibland och säger att vi kommer ju inte längre. Vi måste göra skillnad på det som är kunskaper och det som är åsikter. Och det här kan man ju prata om. Det visar sig ofta att det är många som tycker det är väldigt skönt att det kommer upp för de är vana vid att alla möjliga olika åsikter ska få komma till tals och sen blir det inte mer med det. Och då står man där och är man bara trött Istället för att blivit besjälad av nåt som man vill veta mer om.
Bodil:Så jag tror att risken är nog bäst att Det låter hemskt, men risken är nog mest att man ger upp inför mångfalden av åsikter. Eftersom det finns så många åsikter så kan någon vid en viss antilogik säga att det inte kan finnas någon kunskap. I så fall hade det inte funnits så många åsikter. Det är ju fel, säkert fel, säkert fel.
Jonas:Politiskt känna att man svarar på experternas Vi har haft det på förut. Experternas utlåtande I olika utredningar svarar man med att Jo, det har de kommit fram till, men det är inte min åsikt. Så
Bodil:kan man säga, eller så kan man säga som Trump. Vi har våra egna Och så fördärar man expert på begreppet vuxen.
Jonas:Är det en rädsla för att ta ansvar? Att gömma sig bakom att det är ens egen åsikt? Att inte säga att det är folkets vilja eller så där längre, utan att man Det är det stora ansvaret.
Bodil:Det är en oerhört viktig fråga. För om man tar ansvar för någonting så måste man inse att ett ansvar är alltid personligt. Så den som yttrar en sak tar ansvar för det de säger. Det gör man också om man refererar till nån annan. Om man citerar nån annan, det är inte oskyldigt.
Bodil:Antingen får man säga som den och den har sagt och då ställer man sig själv bakom det. Eller får man säga: Till skillnad från den och den så ser det ut så här. Det behöver inte vara en åsikt. Det kan vara väldigt kunskapsbaserat. Men I grunden handlar det ju om att det finns ju kunskap som inte bäres av en människa eller av en grupp, utan som går att bekräfta genom att människor forskningsmässigt jobbar ihop så gott det någonsin går och kommer fram till den allra senaste kunskapen.
Bodil:Och sen fortsätta vara ödmjuka I att det här kommer att ändra sig. Men det är så bra som mänskligheten är till sekundnad. Är inte illa.
Jonas:Lär oss hela tiden?
Bodil:Och mänskligheten lär
Jonas:oss. Nu ska vi ge oss på exempel tre. Då är det ju någonting som är väldigt svårt I jag tänkte att det löser du på ett bra sätt. Det är ju nämligen att prata om bilder. Men vi kanske kan skicka med lite länkar och sånt sen.
Bodil:Jag tänker ju mest att det här var en bild som är fantastisk, men dessutom en text som är fantastisk. Jag kan börja med texten. Nu har vi hoppat ända fram till etttusen niohundranittionio, den tjugosju augusti. På DN:s dag Namn och nytt fanns det en dags vers, som var ett apropå till att Man I Kansas strukit Darwins utvecklingslära ur skolornas läroplan. Mats Norklit skrev så här, rubriken Vår utvecklingslära.
Bodil:Sedan kom det: Människan tar steg för steg, den som stannar kallas seg, ännu värre rent av feg, Alltså friska tag, nytt för dagen, tankens död, skrota vetenskapligt stöd, allt förnuftet överflöd, framåt, dag för dag. Därmed slutar versen, men då går ens ögon till illustrationen av Martin Erling. Det visar utvecklingen av människan enligt Darwin. I Martin Ellings version så säger den här dagsväsen att det finns människor som först har gått på alla fyraor och sedan har de efter hand rest sig upp. Den näst sista I serien är en man med portföljen I högsta hugg, Och den sista är: En människa som går med huvudet under armen.
Bodil:Så kan det gå. Man får faktiskt huvudet under armen om man har så brott att man inte hinner med nåt. Det ribbar. Brott och nåt.
Jonas:Lyder det ordspråket? Hellre ett huvudarmm?
Bodil:Vet jag. Ingen vågar formulera det. Man
Jonas:läser ganska så skrämmande exempel om vad man stryker och hur man förändrar I skolböcker. Det kommer ju ofta från USA, precis som det här exemplet. Ser du några tecken på att det sker I nånting som är närmare oss?
Bodil:Jag ser ju, där vi la mest, att I skolan uppmanas barn att hålla på med sådant tänkande som de ännu inte mognar för. Det är som att analyser och värderingar är mycket viktigare än att kunna iaktta och berätta. Och hoppar man över några steg på det sättet så blev det faktiskt som om man hade huvudet under armen. För barn är ju så lojala. De spelar med.
Bodil:De tror att det är detta de ska göra och de gör sitt bästa. Men egentligen kan de det inte, utan det blir små härmaor med huvudet under armen. Men det kan vi ju göra nånting åt.
Jonas:Ja, visst. Vi har pratat om det I samband med bokens uppmaningar vid något tillfälle. Vi pratade om lärarkollegorna I fikarummet. Vi hade uppe det som någon fras. Hur pratar jag med en kollega som har en alternativ syn på Förintelsen?
Jonas:Det är klart att alla de alternativa åsiktsbaserade faktan som florerar påverkar också skolmiljöer I våra närhet.
Bodil:Du känner hur du själv förfaller till när du säger åsiktsbaserade fakta. Vi har inte ens orden kvar. Vi har inte längre begreppsbildningen intakt.
Jonas:Nej. Det har vi säkert också sagt flera gånger nu. Det ska vi återkomma till I ett mer samlat portavvsnitt. Framåt I tiden här nu då? Nu var vi på nittionio, eller var var vi nånstans?
Bodil:Då tänker jag gå ända fram till tvåtusen sjutton. Sen tänker jag att du får ta över för att du står mycket starkare inuti musiken än vad jag gör. Nu kan du gå in på Simon & Garfac eller fortsätta berätta om det tredje exemplet.
Jonas:Vi tog upp det här med överlag tänker jag att det är ett sånt bra framgångskoncept. Att använda humor och att använda välkänd musik. Det har man gjort I alla tider. Man skriver nidvisor kända melodier. Men det här har de gjort jättefint.
Jonas:I Peckopod två hade vi uppe The Sound of silence. Men med en omskriven text av Perridi Project. Där har man ju skrivit bland annat Den går egentligen: Hello darkness my your friend, I'tcom to talk to you again. Det är ju starten.
Bodil:Det är originalet, ja.
Jonas:Sen har de ju I sin version vänt sig till Trump. Hello darkness my orford friend. It's time for himt to tweet agaen. Otroligt välskriven. För mig förtydligar ju nånting.
Jonas:Det gör nånting med när de här kända vars text har bytt mycket för många, får en lite annan innebörd. Lyssna gärna på dem. De har gjort mycket mer där på Peruddy Project. Det senaste de hade släppt var The battle himn after Trump public. God Made a diktator.
Jonas:Jag tror att det där betyder nog säkert extra mycket för amerikanerna, för det är ju deras kulturhistoria, de här sångerna. De använder ju gärna dem naturligtvis och en hel del religiösa sånger också. Gärna runt jul har jag sett att de släpper nytt. Det är nånting som jag tror är viktigt. Med hjälp av humor och musik kan vi väcka frågan till
Bodil:Liv. Vi kan hålla på här och tala om kunskapsförvirdelse, men det är ändå på nåt sätt djupare när man får höra strofen: And it confunds the science. Precis. Men samma sak vi menar är bara frågan om vilken sträng det slår an så att vi riktigt känner att det här vill vi stå upp för. Verkligen.
Bodil:Det får inte coumpund the science.
Jonas:Så är det bara. Sen har vi ett exempel till. Är
Bodil:så dags för att det knappt finns. Men det är I alla fall från tvåtusen tjugofyra. Vi har valt att ansluta oss till uppmaningen FACT App och vi har tagit det som ett motto. Och vi vill en bakgrundsbild för det vi gör då vi lyfter upp en etsning av Goya från etttusen sjuhundranittionio. Det är en hemsk bild full av monster och krafter och sedan en man som sitter och hänger över ett bord.
Bodil:Och den heter När förnuftet sover vaknar monstren. Tittar man på den så kan man se att det här att vila bort förnuftet är ingen oskyldig lek utan det släpper ju loss destruktiva krafter både I oss som individer och I samhället. Och motmedlet heter fact-up. Så våra möjligheter att bemästra vidskepelser och irrationalitet De ligger I upplysning av kunskap och kritiskt tänkande.
Jonas:Let's get fäkt up.
Bodil:Let's do it.
Jonas:FACTs stavar vi, så att man inte hör fel. Det ligger ju väldigt nära nånting annat. Ju se. Precis. Men det är ju nånting som vi tänkte är ett uttryck och ett motto som vi kan samlas runt.
Jonas:Vi kommer ju att träffas ett helt gäng nästa vecka och prata vidare om hur vi kan ta det initiativet vidare. Då ska vi också träffa företrädare för folkbildningen I VGR. Västra
Bodil:Götalandsregionen. Precis.
Jonas:Förkortningar. Det är för att jag bor här. Inte minst elever och lärare på Hjälmareds folkhögskola längs oss. Där kokade jag mig engagemang för dessa frågor. Du ska föreläsa, och vi ska få träffa de här människorna.
Jonas:Det pratar vi mer om I nästa avsnitt. Ska vi sammanfatta vad vi har pratat om I dag?
Bodil:Man kan göra sånt där. Ett, två, tre, fyra, fem för enkelhetens skull. Där blir det: ett: Det var antikens syn på bildningens odödlighet och bildningens överlägsenhet allting annat. Sedan var det sen Arthur Mounichhan och hans replik om att han har rätt till sina åsikter men inte till sina egna fakta. Sen var det satiren över Cancers beslut om att stryka evolutionsläran ur läroplanen.
Jonas:Lyft upp huvudet igen. Vi har inte under Arvids. Det var den.
Bodil:Det var den, ja. Så var det paradin på Sound of Silence om Trumps vetenskapsförakt. Och så var det goyas bild på När förnuftet sover vaknar Bornström. Och den symboliserar ju kunskapens ens värde. Jag har förlöst att gå ut och plocka fem blommor I trädgården och se om jag kunde få dem att föreställa fem olika saker.
Bodil:Och se vad buketten säger till mig. Om inte annat så säger de: Det här finns. Och också uppmaningen: Det finns nåt att göra.
Jonas:Vill man göra nånting kan man dela med sig av andra exempel. Man kan ju få bidra till buketten. Absolut. Då får man jättegärna mejla oss på infoprouppdragkunskap punkt se. Så får vi anledning att återkomma till det här med exempel.
Jonas:Vår vana trogen har vi låtit AI också titta på någonting. Då frågade jag AI någonting som jag tänkte att jag ska fråga dig också sen. Varför är det viktigt för kunskapens betydelse att samla på exempel? Då säger AI så här I kort text: Sammantaget bidrar en bred exempelsamling till att göra ett abstrakt ämne mer konkret, välgrundat och övertygande. Det skapar en känsla av att frågan är viktig, mångfaldsiterad och ständigt aktuell.
Jonas:Exemplen blir ett slags retoriskt verktyg för att driva tesen och väcka lyssnarens intresse och reflektioner. Varför är det så viktigt att vi har bra exempelsamlingar eller samlar på exempel?
Bodil:Allra främst för att varje människa behöver göra sina egna associationer för att hänga upp sitt tänkande på något. Och då vet jag till exempel med de fem blommorna jag har tagit upp I det här programmet att en eller två av dem slår an hos den ena människan och kanske den tredje slår rot hos den fjärde eller den sjunde. Och hos någon kan alla fem vara det som ger dig en struktur. Men hela tiden så hoppar vi människor mellan exempel och teorier. Eller om du så vill sammanhang.
Bodil:För teorier är inget annat än sammanhang. Och de där hoppen gör vi så omärkligt så att vi tänker inte alltid på vad som är exempel och vad som är sammanhang. Men om man bara har ett abstrakt sammanhang och inte har några exempel så blir det så lätt hänt att man tappar taget. Men man kan inte tappa taget om det är någonting som man kan ta sitt pekfinger på. Pekfingret är ett otillgängligt pedagogiskt hjälpmedel.
Bodil:Man ska kunna peka så kan man säga: Det är detta jag menar. Det är inte den och den. Och exempel är sånt här pin pointing för att fortsätta slänga sig mellan olika språk. Att riktigt bli överens om exemplet om exemplets betydelse kan ibland betyda att man kommer på att: vi är ju faktiskt överens. Det är bara för att vi inte har haft nåt sånt aparaadeempel som vi har trott att vi tänker olika.
Bodil:Vi ser ju samma sak.
Jonas:Ja Samtidigt kan man ju få höra: Kom inte här med pekpinnar. Vilket har samma funktion.
Bodil:Pekpinnar har ju Det är ju skillnad på pekpinnar och pekpinnar. Har man pekpinnar till att vidga och styra tanken då är pekpinnen bara bra.
Jonas:Men den används ju mycket dumt.
Bodil:Det gör den det också.
Jonas:Vi får väl önska våra lyssnare och varandra en god aprilhelg. Kan
Bodil:vi behöva?
Jonas:I starten på våren får vi väl fortfarande säga att vi är. Tack för idag, Bodil. Tack själv. Vi gör som vi brukar göra. Vi avslutar med citat och lite musik.
Jonas:Idag ska vi lyssna på en låt av Bob Tiylan som heter The Times steir a changing. Det är den evigt eleganta Brian Ferry som framför den. Citatet lyder: Vad ska vi med all denna information om kunskapen samtidigt tappa sin särställning och fakta relativiseras.