Subscribe
Share
Share
Embed
I veckans avsnitt samtalar Jonas med Bodil om hennes nya bok "FACT up" med underrubriken "Ta tillbaka sanningen”. Bodil berättar om bakgrunden till boken och delar med sig av hoppingivande tecken på att pendeln är på väg att svänga tillbaka mot ett mer faktabaserat förhållningssätt. Ordet fakta som verb och nya singeln från föreställningen hinns också med! Klicka här för att lyssna på den!
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag Kunskap. Och inte minst välkommen till dig Bodil.
Speaker:Tack ska du
Jonas:Hur står det
Speaker:till? Jo tack, det är mörkt.
Jonas:Det är mörkt även I Skåne.
Speaker:Ja, vi är så långt ifrån varandra.
Jonas:Ja, det är vi. Vi har varit nära så länge nu, så det känns lite ovant.
Speaker:Ja, det gör du. Jag ser det tydligt. Du har keps på dig.
Jonas:Och det har jag. Och du har en flätstickad tröja.
Speaker:Så är det.
Jonas:Porad, om jag vill säga det. Precis vi sågs så var det ju snö och vinter. Idag kommer det ju Det här avsnittet kommer ju att sändas nu då fredag Vad kan det bli för datum då? Tjugofem:a spelar vi in, det är måndag. Så vi är ju I slutet på november och vi har ju advent nästa helg.
Jonas:Och äntligen är det ju lite officiellt att det kommer en ny bok, eller hur?
Speaker:Ja.
Jonas:Ja. Boken kommer ju här nu lagom till julhandeln. Den kommer att heta FACT up. Med underrubriken Ta tillbaka sanningen. Vad menar du med Ta tillbaka sanningen?
Speaker:Får jag börja med vad jag menar med att komma med en ny bok? Då är det ju ett år sedan, lite mer, som såg fint att kunskap kom ut. Att kunskap finns. Och ett år är oerhört mycket när man ser en fortsatt förvirring på kunskapsområde. Så jag har ju under hela det här året mot bakgrund av de tankarna som finns I så fint att kunskap finns så har jag samlat på mig och samlat på mig och samlat på mig.
Speaker:Och till sist så blir det liksom tvunget att erkänna att det är klart att jag är någon annanstans. Jag har liksom jobbat med det här på heltid ett år. Jag är någon annanstans än där jag var för ett år sedan. Det betyder inte att det var något fel på de tankarna. Men jag kan ju se nu att de var väldigt resonerande för jag var beroende av, också för min egen skull, att göra tankarna så klara som möjligt.
Speaker:Och det var viktigare än att komma med exempel, även om jag aldrig kan låta bli exempel. Och nu när det var dags för Factu Up så var du ju inblandade I bakgrunden för att delar av det ligger I våra veckobrev och våra poddar som har fört tankeverket framåt och exemplen framåt men också gjort att jag har nog lämnat det här lite bakåt-riktlutade filosofiska funderandet och blivit mer offensiv. Och fakt up, med ett utropstecken efter, det utstrålar ju någon sorts offensiv från min sida. Alltså ungefär att nu är det dags. Så det var det första.
Speaker:Vad var det nu du frågade?
Jonas:Nej, ta tillbaka sanningen.
Speaker:Ja, nu ska jag försöka reda ut vad jag menar med att ta tillbaka sanningen. Faktaup har bara ett fel som rubrik för en bok och det är att det är inte på svenska. Och skulle jag säga det på svenska så skulle jag säga fakta på bordet eller så skulle jag göra fakta till ett verb och säga fakta dig eller fakta os eller fakta er eller vad du vill. Eftersom jag tror mig veta ännu mer nu än för ett år sedan att att fakta och sanningar är så oerhört viktiga för all mänsklig kommunikation för att vi ska någonting att hålla oss I så vi inte pratar förbi varandra och inte hålla på med meningslösa saker utan kan komma lite vidare. Men då fick det finnas en svensk underrubrik.
Speaker:Och det blev ju inte så käckt att skriva faktaday under fakta-up eller så där utan det fick vara någonting annat. Och då är det ju så att nyss levde både du och jag I en värld där de flesta människor kanske inte trodde på samma sanning men de trodde I alla fall att det fanns sanningar runt omkring dem. Alltså oemotstegägliga sanningar såna som tre-åringar, 11-åringar och 17-åringar känner till genom bara att de har levt ett tag och att man inte kan resonera bort dem och tramsa till sig på allt möjligt sätt. Så då blev underrubriken väldigt frän egentligen. Ta tillbaka sanningen.
Speaker:Och med det menar jag inte att sanningen är en för det finns olika sanningar på olika områden. Men sanningar finns. Ta tillbaka insikten att sanningar finns. Det är väldigt likt det här som fint att kunskap finns. Det blev ett lugnt så.
Jonas:Ja, men det är väl perfekt. Jag tänker också att fakta dig.
Speaker:Var det inte du som sa det första gången?
Jonas:Nej, det var ju ett samtal som vi satt och Vi skojade om det I helgen också här. Ganska snabbt vänjer man sig vid det. Bara det här med att en text kan vara faktad kanske då.
Speaker:Det roliga med mina samtal är att jag aldrig kommer ihåg vem det var som såg vad.
Jonas:Nej, nej, nej. Och det verkar inte spela någon roll för någon av oss.
Speaker:Det viktigaste
Jonas:är att det blir ett skratt och någonting.
Speaker:Att det kommer från någonting. Som man kan till någonting.
Jonas:Ja. Vi ska ju fortsätta prata om boken så klart. Det här avsnittet. Sen avslutar vi med ett citat och lite musik. Du har också nämnt det ett par gånger, och vi har ju pratat om det tidigare, men det här med att pendeln är på väg att svänga tillbaka.
Jonas:Kan du ge några hoppingivande tecken på att pendeln är på väg att svänga tillbaka? För det är ju en del av Bokins tillkomst också.
Speaker:Ja, med det. Du kan ju börja med att se I ditt inre att se framför dig en pendel. Så vet du att när den är där I sitt ytterläge så är det lite svårt att se om den fortsatt är på väg upp eller om den är på väg tillbaka för det sker rätt så mycket och det var inte förrän någon gång I somras som jag började plötsligt Jag har varit rätt så nedstämd under året som gick men plötsligt började jag foga upp lite tecken som fick mig att tänka så här andas in och tänka: Vad är det jag ser? Är det så att det faktiskt innebär till exempel något positivt? Det här som du har hört mig tjata om så många gånger att människor är så trötta av och trötta på att få så många olika svar på en och samma fråga så att de till sist känner sig alldeles villrådiga och bara krymper och till sist ger de hopp och så bröt de sig inte längre.
Speaker:Det är en kuslig utveckling. Men då kan man ju tänka till ett steg till och tänka ja, men till slut så tröttnar ju människor på att ruttna. Och där är någonting som ligger I det här att det har hållit på för länge. Och det finns ju inga utvecklingar som bara pågår åt ett visst håll. Men när det ska vända kan man inte riktigt veta.
Speaker:Man kan säga att ibland kan det vara lite lätt. Vi människor glömmer ju så snabbt så vid det här laget så har vi nästan glömt att Donald Trump hade en värdig motståndare, hur visade det sig I Kamela Harris. För en rätt så lång period så var det som att vi fick lite luft under vingarna. Någon kom in och pratade klartext och sa om den gode Trump att han är ju en sån som bara ljuger och sådana känner ju Jag har träffat många av dem som var åklagare. Och på det lite avdramatiserat på ett inte förolämpande sätt utan ett lugnt sätt att kunna prata med varandra om vad som var konstigt och vad som inte var lite konstigt.
Speaker:Den stämningen som då kom från USA den präglade ju mycket av känslan I Sverige också. En av mina tankar var att det behöver inte vara så att hon såg. Att någon ställer sig upp och säger så och har ett så stort genomslag som hon hade. Sen var hon ju Hon var ju betraktad som förlorare när hon började. Det gjorde hennes instick ännu märkligare.
Speaker:Och att hon sen förlorade som det ser ut alltihop. Det har ju väldigt mycket att göra med hur man räknar röster I USA. Jag tror att det är säkert tre procent som skiljer dem åt om du tippar rösterna över hela USA. Men man hade förlorat under alla omständigheter eftersom det bara är det som ska vara vinnare. Det är inget sånt jag ifrågasätter alls.
Speaker:Men det är inte så massivt utan de snackas amerikanerna ska ju nu leva ett antal år med parallella verkligheter. För det är ju så mycket som han med sin framtoning har sett till att de båda sidorna skiljer sig åt. Och där ligger ju också en kraft, men sen den största kraften som jag tror kom Det är ju en massa krafter som vi har mött, du och jag, tillsammans där frågorna till oss och påståendena till oss och funderingarna kring uppdrag, kunskap och annat De har fått någon annan karaktär den senaste tiden. Och det är jättespännande I sig. Det är väl kanske det som går lite fart åt mina tankar.
Speaker:När du säger så, vad har du fångat upp?
Jonas:När vi pratar om den här pendelnrörelsen så har min första bild också det här med när man gunggade så att det hisnade lite när man var liten. Och så kändes det nästan som att allting stod still I luften när det vände. Det är ju inte ett vakuum, men det är ju ett tillstånd där ingenting för en kort stund förändras speciellt på
Speaker:grund av det.
Jonas:Där kan jag känna att vi är nånstans nu.
Speaker:Det
Jonas:har hissnat och man vet att det snart ska hisna igen men kanske en bättre känsla. Det är en
Speaker:förhoppning. Jag säger några andra frågor. Jag tror inte det är mest det jag menar utan det är entusiasmen hos dem som jag möter. De har ju tänkt själv en väldig massa och de hakar på tankar som jag kommer med. De vrider och vänder på dem och det blir bättre och bättre.
Speaker:Och andra runt omkring tittar för storlek på och sen kommer de på någonting de också. Så att åtminstone Jag kan inte garantera att pendeln har vänt. Jag tror att den har det och jag vill stå för att jag tror att jag har det. Att den har det och jag utvecklar det mer I boken. Men det viktigaste med detta är trots allt att det inger någon sorts hopp.
Speaker:Lite som Camilla Harris ingag, hopp. Det var ett av de viktigaste som hon kom med också nu efteråt. Och hopp är ju tvunget för att vi ska kunna göra någonting åt det. Idag suttit och skrivit ett långt brev till en människa som har skrivit en fin bok som handlar om sanningar I postsanningens tid. Och där finns hur mycket som helst I hens resonemang som jag tycker är viktigt för de här utgångspunkterna.
Speaker:Lever vi I postsanningens sanningens era då borde vi inte ta ordet sanning I vår mun för då finns ju inte sanningledet. Men minst en punkt är oförändrad efter alla de resonemangen fram och tillbaka I brev till honom utifrån att ska vi ta oss ur postsanningens era så kan det vara en oerhört verksam kraft att börja lyfta fram sanningen. För inte heller postsanningen kommer ju att vara för evigt. Den kommer I själva verket inte vara så länge för jag har ju för mig att det starkaste motargument mot postsönningens tid kommer I och med Trumps regeringstid. För han kommer att se till med början I slutet på januari nästa år.
Speaker:Det är nära, det är lite drygt. Det är mindre än två månader dit tills han tar över iallafall. Alltså han kommer få igenom beslut. Och vilka somliga kommer att vara så kunskapsvidriga så de kommer inte att kunna genomföras I praktik vid den faktiska verkligheten. Och det tror jag kommer att visa sig ungefär som en ångmaskin som är fel konstruerad visar sig.
Speaker:Antingen så går den inte överhuvudtaget. Det bara står stilla Eller exploderar den. Och båda delar kan få gruvliga effekter I det amerikanska samhället och därmed också I världen. Men det kommer att ge en positiv effekt I alla fall. Och det är att det blir tydligt att den verkligheten som finns det var ingen slump att vi hade de kunskaper som vi har.
Speaker:Inte heller att vi hade de sanningar som vi har. Utan de är gjorda med utgångspunkt från den verklighet som fortfarande finns. Och går man då in med något overkligt I det verkliga så blir det så dåligt att då tycker jag att det hade varit skönt om man inte bara hade gjort det här till en politisk poäng för demokraterna I ju så. Att kunna peka finger åt republikanerna och säga Titta där ni kunde ju inte göra någonting Utan faktiskt kunde lyfta upp att det här visste faktiskt mänskligheten på förhand. Det här är gjort med brott mod och tvärs emot den existerande kunskapen.
Speaker:Och det hämmar sig. Så dumma får vi människor inte vara. Förstår du poängen med det här att säga att det är så illa som det är men där kan det ändå ligga en poäng I det att nu når vi botten.
Jonas:Ja. Där botten är så nådd som man sjöng. Men jag tänker på det när man pratar om det. För jag är ju också Jag vet ju själv också. Jag reagerade på någonting som egentligen inte påverkar mig och som jag absolut inte kan påverka själv.
Jonas:Men en sån sak om att det dyker upp någon som pratar vänligt, en politiker I USA nu då som pratar vänligt och pratar om de många att det ska gå att hjälpa till med det och det. Vi måste föra fram någon slags vilja till förbättring på saker och ting, inte bara stå skälla på varandra. Men att lyfta fram de goda exemplen kan ibland upplevas av människor som tycker att det är väldigt svårt som lite naivt. Man kan ju värja sig lite mot det där samtidigt som man vet att man behöver hoppet för att kunna agera. För är man hopplös så kommer man ingenstans med någonting.
Jonas:Så det spelar inte så stor roll just nu, vem som har rätt. Om pendeln har svängt eller inte, utan att vi pratar om det som fungerar och hjälper oss att få det att fungera.
Speaker:Skulle det vara så att den ännu inte har vänt så är jag I alla fall ännu mycket mer säker på att vi är nära en vändpunkt för det är så mycket som har hållit på för länge. Så det passar inte längre in. Livven som vi lever börjar bli för tråkiga som är följd av det här. Du
Jonas:har ju redan varit inne på det. I boken där säger du också vid något tillfälle att den är mer offensiv och framåtlutad än en följd. Har det varit annorlunda för dig att skriva och argumentera på det sättet? Ja,
Speaker:Helt annorlunda. För er som är här och lyssnar på poddar eller läser veckobrev så är det en hel del av resonemangen där under året på bägge ställena som nu ingår I boken. För de bär och de blir någonting helt annat när man vecklar ut dem som en hel blombukett istället för enskilda blommor. Men medan jag skrev så fint att kunskap finns så hade jag mina svårigheter som jag inte yppade egentligen för någon men de bestod I att jag tyckte att allt som jag tog upp det var genant att skriva för att det var så självklart att det var så det var. Så det skulle inte behöva skrivas.
Speaker:Och det gjorde ju förstås att jag satt där vid min skärm och glömde på vad jag hade skrivit och jag backade och jag pronderade. Men jag visste på något sätt att I förhållande till hur situationen var så måste detta skrivas. Nu behövde jag inte börja från början och skriva det en gång till utan jag kunde gå ut och vara den jag vill vara I de här sammanhangen. Det vill säga att oerhört mycket av egentligen hela mitt professionella liv kan jag lägga I vågskålen och för att hålla emot och för att kunna visa att kunskap gör skillnad åt det positiva hållet för, inte bara för eliten utan för de många människorna och för världens utveckling och allt vad vi kan komma på sig. Och den tryggheten kan man inte rubba men man kan också bestämma sig för att det kanske viktigaste nu är att den till att väcka hopp.
Jonas:Och det är inte så bara?
Speaker:Det är inte så bara om det inte ska bygga på luftslott.
Jonas:Vem är den här boken för? Det hade varit intressant. Jag vet inte hur du tänker när du skriver. Ser du någon framför dig som läser?
Speaker:Du har ju sett mig på föreläsningar, du vet hur jag är I levande livet. Jag är oerhört beroende av ögonkontakt. Jag har sällan några bilder som tar bort ögonkontakten. Jag har sällan något manus. Jag har däremot en oerhört genomtänkt struktur på det jag gör.
Speaker:Men när jag är där så är jag I mottagarens ögon. Hoppas jag är I deras öron också, det kan jag inte höra. Men jag kan se om jag är I deras ögon eller ej. Det syns när det glimmar till på ett särskilt sätt att Oj, nu fick den en ny tanke och titta här igen! Så jag ser ju inte en människa framför mig.
Speaker:Men det är väldigt ofta medan jag skriver en mening som det dyker upp speciella människor som jag har mött. Och det kan vara de som jag känner väl ganska snarare vara någon av mina vänner som jag försöker prata med dig till exempel. Men det kan också vara bara ett sådant ögonpå som jag har sett på en föreläsning eller en följdfråga. Jag skrev I ett av mina senaste veckorbrev om det hade varit på biblioteket I Landskrona. Och den första som sa någonting där hon beskrev att hon kände sig så lättad av hela framställningen och det suger naturligtvis I mig så att jag blev jätteglad av detta.
Speaker:Men jag lyssnade också på varför hon hade blivit lättad och det var att hon fick höra någon berätta om sånt här som hon hade I ett sammanhang och hon hade känt på sig det. Men hon hade inte kunnat få ihop det själv. Att alltihop var olika sidor av just det här att vi har brutit upp att sanning alls finns. Så det var jätteroligt för mig förstås att utveckla det. Men nästa som sa någonting beskrev hur hon hade blivit rädd.
Speaker:Och nu var kvällen så långt kommer hon så att vi kunde inte fördjupa oss riktigt lika mycket som vi kunde I den andras lycka över att hur hemskt det än är så finns det ändå ett sammanhang för det lättar ju på trycket. Men jag tycker ju att även rädslor är befogade. Vi har alla skäl I världen att vara rädda för den utvecklingen som sker också I Sverige där kunskapen inte överallt står för högt. Och vi kan vara rädda för vad som kommer att hända I världen av många olika skäl. Men där gäller det också att jobba med att acceptera rädslan men inte låta den förlama en.
Speaker:Och det är svårt. Det är lätt att bli förlamad på egen hand. Men det är inte så lätt att bli förlamad om det är många runt omkring en som håller emot och säger: Har du tänkt på detta? Har du tänkt på detta? Så även rädsla kan vara något konstruktivt.
Jonas:Där tänker jag också, som vi kanske nämnt tidigare en gång, men de här små initiativen med att man faktiskt börjar prata om nyheter som man kan uppfatta som positiva på rapport. Att man har en medvetenhet runt vad algoritmerna driver fram för typ av budskap och sociala medier. Man har också börjat ta till sig att de yngre generationerna inte mår speciellt bra mot vad man gjorde. Och det inträffar ungefär samtidigt som sociala medier kommer. Så jag tänker att det finns en uppmärksamhet på de här.
Jonas:Och då går vi inte ens att tänka in hur klimatfrågan egentligen ligger till I relation till vad man nu hör hos människor. Det är ju ett väldigt intressant förhållningssätt. Jag kan förstå att man väljer sig för saker för att man är för rädd och man är för trött. Då kan man inte heller ta in mer. Då kan man få såna där effekter som att jag vet nog egentligen bättre än världens samlade forskare.
Jonas:Ja. Jag tänker att vi behöver det där hoppet och sammanhang där vi pratar om det som fungerar och det som vi kan göra ännu lite bättre. Eller som vi faktiskt kan påverka.
Speaker:Sen tror jag att det tur gör att vi har ett antal drivkrafter gemensamma men en är väldigt stark varje gång som det nämns och det handlar om barn och tonåringar. Jag var hos barnombudet I Uppsala på en kväll nyss och fick anledning där att jag var inbjuden för att just veckla ut vad jag menar med att den här kunskapsförvrängningens tiden har slagit och slår hårdast mot barnen och mot ungdomarna. Och det blev också en sån där förtätad fin kväll där det blev så uppenbart att: Vad är det som vi inte brukar tala om? Till exempel vad är det som vi förmedlar barnen att få göra I rätt ålder av sitt liv? Alltså hur bygger du har hört mig prata om den naturliga intelligensen som ju börjar byggas upp från till man är nyfödd och framöver?
Speaker:Om barn splittras och omges av för trötta vuxna under tidigare perioder av deras liv då har vi hindrat dem från av den uppbyggnaden av den naturliga intelligensen som borde kommit då. Men vilken rätt gör vi det? Och nu råkar det ju vara så att jag har ju jobbat som du vet på teknisk fakultet och jag har varit med när internet slog igenom och så. Och jag vet ju att ingen av oss hade en endaste tanke på att när det väl skulle komma något så märkvärdigt som att mobiltelefonerna faktiskt var små datorer och kunde användas till allt möjligt. Att de skulle kunna påverka den ena generationen mer än den andra.
Speaker:Och att kanske påverkan I tidigare år kan vara så negativ att den borde inte få lov att finnas där. Och nu när det börjar komma sådana här initiativ som att man ska ta bort mobilerna från skolan till exempel så tycker jag att det är så elementärt självklart att alla pedagoger vet att man kan lära sig någonting av det är det som man riktar sin uppmärksamhet mot. Då kan man inte med uppmärksamhetstörande element hela tiden medan den så kallade undervisningen pågår. Men det som kom fram på den här barnombudet Det tyckte jag var ännu viktigare för det var inte bara det formella att föräldrar ska försöka hålla nere barnens skärmtid. Hon ska inte vara mobiler I skolan.
Speaker:Utan det var: Vad skulle annars kunnat ske om vi inte hade detta med? Och sånt förtjänar ju att komma fram till ytan nu när vi börjar se facit. Särskilt om det är så att du där hittar stor del av grunden till att unga människor far så illa för närvarande.
Jonas:Jag tror också att det var Skolan var ju på något vis, även om det var stökigt I skolan, det var mobbning, det var mopping, det var en massa saker som inte fungerade förr. Det har de ju mätt upp på sonen. Och jämfört, så det är inte något längtan tillbaka. Men jag tror att skolan var ganska så fredad från det här med att det var en tid man inte kunde påverka och behövde lägga energi. Man kunde ju gå med I elevrådet.
Speaker:Till exempel. Och då
Jonas:fick man ju skriva något förslag där om att det ska bli korv flera dagar I veckan. Eller någonting annat. Men I annat så var det man ju I de vuxnas värld på något vis. På ett annat sätt än vad det är idag. Så jag tänker också att det finns en koppling både till skärmtid men också hur barn och unga som växer upp idag har inte tillit till skolan för att föräldrarna kanske inte tycker att skolan är så bra.
Jonas:Och det tycker man kanske inför barnen, utan om man ska synpunkter på allt möjligt. Vad man ska äta och vad man ska på sig. Allting ska man ju ta beslut om varje dag.
Speaker:Där har du ju sånt som Åtminstone när jag växte upp så tror jag inte att hjärnforskningen visste så mycket om barnens hjärnor som vad man vet idag. Men man vet ju att man inte kan fatta beslut särskilt tidigt. Det är långt upp I tonåren, om ens under tonåringar överhuvudtaget, som man kan fatta övertänkta beslut. Och det är inte som de är dumma I huvudet utan det är att hjärnan inte har mognat och inte har hittat den strukturen ännu. Än.
Speaker:Och att då störa barn så mycket som vi gör genom att fråga dem om allt möjligt och bäd dem bestämma allt möjligt så är det ju en väldig skillnad på mig som är en generation längre tillbaka ändå jämfört med dig att kunna säga att sådana här poängen när jag växte upp det var ju otänkbart att fråga mig till råds om någonting. Vad jag fick lov att vara med om det var att det fanns ett liv där det fanns en rytm som bestämdes av de vuxna. Och I den fick jag lov att vara med sig där lite grann från sidan mer eller mindre lydig som man skulle vara på den tiden. Och det var inte så farligt för att jag kunde ju faktiskt då vara barn. Jag kunde hålla mig undan rätt så mycket för jag blir ju inte störd då.
Speaker:Så det är inte att förhärliga saker men det finns sånt som har gått så långt I dag så att vi håller på att skada oss själv. Och som sagt utåttekniken är ju då en av bovarna I detta, inte tekniken sig, utan som vanligt den använda tekniken I sitt sammanhang. Men det kan man ju inte gärna klandra de tidiga utvecklarna för, utan det får man ju säga att det är vi som lever nu som ska ta fatt på det.
Jonas:Ja, visst. Och jag tänker att vi har också varit blinda I vår iver över att allting är möjligt och det går att göra så mycket med de här nya sakerna.
Speaker:Det är så roligt.
Jonas:Ja, det är väldigt spännande allting. Och det kanske också stillar sig lite grann. Det kanske också I tiden att man börjar värdera det på ett annat sätt. Vad ska jag det här till? Nu tror jag att AI skapar så mycket rädsla hos människor att man kanske stänger av.
Speaker:Så kan det också bli. Men det är som att det är en andra våg, inte bara bland barn och tonåringar utan för de som är lite äldre, alltså 25-trettio år. Att det kommer en ny våg av utbrändhet. Vi hade ju en omkring år tvåtusen. Men då kommer det liksom en postuttruthet I nästa omgång som kan handla om att det har blivit för mycket för för många.
Jonas:Ja. Och vad backar man tillbaka till då? Vad är det som blir kvar när man skalat av? Jag tänkte att det var mycket arbetsrelaterad stress och utbud. Men
Speaker:det är den som jag har sett siffror på, den arbetsrelaterade stressen. Det enda jag har hört hittills där Som vanligt till exempel återupptäckten av vad det betyder att vara ute I naturen. Men att promenera I storstaden kan vara rent stressdrivande. Det börjar komma siffror på. Vilket gör inte det sig på två månader del.
Jonas:Så det
Speaker:är inte promenerandet I sig. Det är inte att låta bli arbetet I sig utan det är vad du kan göra istället och vad det tillför dig.
Jonas:Ja. Vi kommer ju prata mer om den här boken, misstänker jag, framöver. Vi ska avrunda här. Är det något mer vi vill skicka med? Boken kommer här I början på december.
Speaker:Det gör den. Bara egentligen att jag gör mitt bästa bästa för att hålla på att skriva så nära tryckdatum så att det är till och med med utgången I det amerikanska valet.
Jonas:Ja, det
Speaker:är inte. Det är givetvis inte någon större analytisk beskrivning av detta men att det finns med. Ända fram till det att jag satt uppe den natten och lyssnade på vad som skulle hända så fanns det ju för mig den känslan att för just det jag vill skriva fram nu nämligen att vi behöver fact up för att vi behöver lugna ner oss. Vi behöver få något att hålla I. Något som är oberoende av människan.
Speaker:Det är oerhört viktigt att det finns saker som skogen men också som kunskapen som kan finnas oberoende av oss. Det gjorde inte så mycket då om det blev 51-förtionio eller 49-femtioett I det amerikanska valet. Det var lika illa, vilket som att vi inte har kommit längre I vår tro på kunskap. Och det är ju ett skäl till det som är lite spännande I all sin enkelhet. Det har aldrig tidigare behövts motiveras att kunskap var bra.
Speaker:För det har alltid varit något självklart. Och det är inte förrän det kommer motströmmar som man behöver visa upp vilka fasader som faktiskt finns och vad kunskapen har tillfört. Så det var väl egentligen bara det också att få lov att säga att exempel ända fram till tryckerietvalsarna skulle rulla igång.
Jonas:Det ska bli väldigt roligt. Vi kan ju nämna att boken inte är gul nu längre. Nu är det en ny bok och nu är den grön.
Speaker:Med Goyas teckning på. Det är roligt att se. Jag undrar vilka konstnärer det blir förutom Robert Nyberg som kommer att hänga på I denna motståndsrörelsen. Genom tiderna så vet du ju att renässansen var det många konstnärer som var inblandade I. Och I upplysning så var det Goja som gjorde en fantastisk etssning där det sitter en sovande man lutade över ett bord och runt omkring honom finns monster.
Speaker:Och så säger texten att när förnuftet sover så vaknar monstren. Så här är jag monstren så är det de som tar över. Och det är ungefär Alltså jag tycker det är en så fantastisk titel på en bok och det är en så fantastisk bild på en bok för det fångar allting för mig vid den bilden. Sen kan det stå många ord inuti som kan vara mer eller mindre kloka, men det är skönt att få en sån sammanfattning på början.
Jonas:Ja. Där missar man ingenting, tänker jag, Om man tar till sig den startsidan.
Speaker:Sen behöver man ju inte förstå den på det viset. Men man ser monsterna och man ser den sovande mannen. Och ni som har hört detta kommer att veta vad vi menade med den.
Jonas:Vi ser fram emot detta jättemycket Bodil. Det ska bli väldigt spännande de kommande veckorna. Och se hur det tas emot också. Och lite parallellt med detta så håller vi på med planeringen för vår föreställning för nästa år. Vi släppte en singel förra veckan från föreställningen titelspåret.
Jonas:Som heter sjung. Den får väl också bidra på sitt sätt till det positiva, att använda sin röst. Det finns en textrad som Martin har skrivit så fint tycker jag. Som lyder: Sjung trots allt vi blivit. Det är fint.
Jonas:Det samlar också ihop det på ett intresse, tycker jag. Att fakta sig och våga stå upp för kunskap kan man ju göra genom att skriva en bok. Man kan sjunga in en låt. Man kan göra en podcast som vi är nu. Men det kan ju inte alla hålla på med, precis det vi gör.
Jonas:Jag frågade mot slutet här, Bodil. Vad tror du är viktigast som vi var och en kan göra I en tid där det är många röster som försöker överrösta varandra?
Speaker:Försöka erkänna tröttheten, olusten och inte ställa upp på den längre. Att själv känna att man bottnar I att nu kan vi inte det så här längre. Det blev ju inget bra.
Jonas:Att våga hålla emot det mörkret som mörkast.
Speaker:Det behöver inte vara så svårt. Det behöver bara vara det att nu vill jag lite lugn och ro. Jag brukar fråga människor ibland när de kände ro sedanst. För ro är ju något annat än frånvaro och oro. Ro är något alldeles eget.
Speaker:Känner man att det är länge sedan jag kände ro så kan det vara bra att veta att ett skäl till att rån har försvunnit är att man har tappat så mycket om taget och kunskapen. För den är så gemensam så den hör till den som ger ro. Och var och en av oss ska inte behöva kunna allting själv. Det har aldrig varit meningen. Och jag blev så trött idag av alla de här som hela tiden ska lyfta fram källkritiken innan man ens har öppnat munnen och sagt någonting annat.
Speaker:Det ska inte behöva vara varje enskildsmännalls roll, att de ska vara källkritiska till allt. Det ska finnas ansvariga utgivare, det ska finnas experter som vi kan lita på. Och kan vi inte återuppväcka den världen på det ena sättet så får vi återuppväcka den på det andra. Men det är så uppenbart att vi kan inte som individer spela ut sig som vi var hela universum, vår och en av oss.
Jonas:Ro, Jonas. Ro, det låter fint. Jag valde ett citat idag. Vi ska lyssna på den här låten igen. Vi har spelat den I en liten liveversion tidigare.
Jonas:Lite snabbt upptaget. Låten sjung och blir utgångsmarschen här. Men jag tänker också att citatet idag kommer från Folkbildningsforum I Norrköping. Folkbildarforum. Folkbildarforum,
Speaker:precis. Tvåhundrafemtio folkbildare var samlade där.
Jonas:Ja, och jag tror inte vi har haft upp det innan. Jag kan inte säga att vi har markerat det som använts.
Speaker:Nej, nej.
Jonas:Men kontexten är att det finns en politisk tanke I det här forumet från någon som tycker att man behöver demokratisäkra bildningen och inte minst folkbildningen. Svaret på det från dig, Bodil, blev
Speaker:Alltså, jag tycker att vi ska bildningssäkra demokratin. Till och med folkbildningssäkra demokratin. Demokratin vilar I så oerhört stor utsträckning I de små samtalen hos de nära människorna. Så att en demokrati utan en folkbildningssäkring kan inte längre bli en levande demokrati.
Jonas:Det får avrunda idag. Och som sagt, nu är det ju fredag när det är sent så vi får önska god till alla som har lyssnat.
Speaker:Absolut.
Jonas:Så tar vi det med ro. Mycket roja! Och om man ska dela något med någon så kan man ju nu när det är lite advent dela något som känns lite ljust och hoppfullt kanske. Det så gott Bodil. Tack, detsamma.
Jonas:I morgonens ljus syns allting klarare,