[00:00:00] Madde: Det här blir så jävla dumt. Han har alltså döpt den till Is DL enabled in AD? Alltså DL är ju hans initialer, David Lu. Ja. Eller
[00:00:13] Sofia: Davis Lu. Enabled in AD. Alltså i, i. Azure AD.
[00:00:18] Madde: Active
Directory.
[00:00:28] Sofia: Du lyssnar på Developers, podden där du får följa med oss, Sofia och Madde, på allt inom mjukvarutveckling. Vi träffar spännande gäster, testar
[00:00:37] Madde: nya teknologier, söker inspiration och tar upp aktuella ämnen. Alltså jag önskar att jag kunde Deepfakea mig själv.
[00:00:48] Sofia: Ditt ansikte, eller vad? Nej, men hela jag.
Kandidaterna? Ja,
[00:00:53] Madde: kandidaterna. Alltså, jag är så sliten. Jag har varit så jävla sjuk i typ två veckor nu. Så det har varit så skönt att bara, ja, lägga på en bild när man var lite snyggare än vad man är just idag. Som tur är så har du ingen röst.
[00:01:07] Sofia: Du hade ingen röst för två dagar sedan. Jag var så här, hur ska vi spela in?
[00:01:12] Madde: Ja, kommer vi kunna spela in? Jag låter ju fortfarande lite. Ni får stå ut med den här rösten. Jag hoppas att den ska hålla igenom hela avsnittet.
[00:01:20] Sofia: Ja, vi båda tyvärr har varit sjuka hela veckan. Det
[00:01:25] Madde: är inte ens
[00:01:26] Sofia: februari.
[00:01:27] Madde: Nej, exakt. Det är alltså snart april. Det borde vara vår och fint och liksom, ja,
[00:01:33] Sofia: hemskt.
Men jag menar, alltså om du hade deepfakat dig själv så blir det bara snyggt, men det tar ju inte bort hur man känner sig. Alltså jag hade ju, jag hade kunnat vara ful men byta bara så här. Går det att deepfake? Det är väl droger runt öven?
[00:01:48] Madde: Ja. Åh, jag kan inte skratta. Jag känner att jag kommer börja hosta.
Du får inte vara rolig i podden den här veckan. Okej. Men ja, när detta avsnittet släpps så är det ju faktiskt april. Och därför vill jag berätta lite om vad som händer den nionde april. Det är bara några dagar efter avsnittet släpps. Jag vet inte hur många som känner till just den här dagen. Det är alltså CSS Naked Day.
[00:02:12] Sofia: Har du hört talas om det? Nej, jag undrar vad det är. Jag såg att du hade bara skrivit ner rubriken. Jag har ingen aning om vad det är. Nej,
[00:02:19] Madde: men tänkte att du, du går in på en hemsida och, Allting bara ser naket ut, det är liksom ingen layout, inga färger, inga typsnitt, det är bara liksom rå, osminkad html.
Okej, alltså
[00:02:34] Sofia: inga färger, men typ som webben var när den, i dess begynnelse, det var ju bara vitt och svart text.
[00:02:41] Madde: Ja, och typ Times New Roman liksom. Men vad är det? Nej, det är bara CSS-nakedy. Det är liksom varje år nionde april så, vad ska man säga, firar man denna dag genom att medvetet plocka bort sina stylesheets.
Och det är för att uppmärksamma lite kring hur viktigt det är med semantisk hotemmel.
[00:03:03] Sofia: Vi
[00:03:03] Madde: har ju blivit väldigt... Vad ska man säga, beroende av CSS, och vissa bygger ju till och med hemsidor som är helt, liksom, man måste ha CSS för att det ska funka typ, eller man skiftar layout och grejer och sånt som gör att det kan bli väldigt konstigt om du till exempel tittar på den med en skärmläsare.
Så det är lite det man vill uppmärksamma med den här dagen, som att det ska gå till ML-tillgänglighet och att man bygger enligt bra webstandard. Så att det kan ni alla komma ihåg och tänka om ni vågar implementera. Tack till elever och personer som hann med den här videon! En no-make-up-selfie för din hemsida.
[00:03:38] Sofia: Men jag menar, är det någon grej också att man ska gå in på sidor och stänga av CSSen och så göra en utvärdering, eller ska den som äger hemsidorna stänga av den för en dag, alltså, eller är det bara? Alltså det är väl mer
[00:03:53] Madde: att du själv som äger en hemsida stänger av den. Eller egentligen kan man, alltså man kan lägga in ett skript som bara kollar, är det den nionde april, så.
Länka inte style sheets typ.
[00:04:05] Sofia: Ja men coolt. Jag har börjat tänka på det mer och mer med accessibility. Bara av anledningen att vi måste ha det på jobbet. Jag har aldrig jobbat på ett ställe där det tas på så högt allvar. Nu jobbar jag på Ikea och vi har verktyg mot det. Alltså, miljontals kunder och det är verkligen såhär, alltså det är sådana detaljer i det som jag aldrig någonsin skulle ha tänkt på.
Och det är såhär, liksom varenda knapp vi bygger, vi bygger ett, um, ett komponentbibliotek. Eller såhär, inte mitt team, men vi bidrar till det och bygger några komponenter själva. Och då måste vi helt plötsligt lära oss allt det. Och det är verkligen såhär, shit, alltså bara en knapp. Och att såhär, nej men det ska funka i alla browsers, det ska funka med tangentbordet, det ska, alltså den mobila upplevelsen ska fungera, och då har du ofta en annan layout ju, för att typ såhär knappen kanske inte får plats på skärmen när det är mobil.
Eh, ja men, du vet såhär, allt det här tabba igenom, prova med olika röster, såhär. Vad heter det på svenska? Röstläsare? Skärmläsare. Skärmläsare.
Det är mycket. Och det tar så jäkla tid att implementera allt. Men det är också så här roligt och häftigt. Man märker hur, just så här, som du säger, man tar bort all CSS. Det är inte bara för den som har skärmläsare som det är bra. Om du har så bra sidor så kan ju typ, du vet, det finns ju typ så här, det finns ju typ så här.
Ett plugin du kan ladda ner för att Wikipedia ska bli snyggare, till exempel. Det vore inte möjligt om inte den sidan var typ såhär bra uppbyggd. Alltså, jag vet inte. Det finns bara såhär så mycket du kan göra när, um, HTMLen är semantisk.
[00:06:04] Madde: Nej, men det är ju viktigt på alla sätt och vis liksom, och det är jätteviktigt om du ska vara bra i SEO också, att du använder rätt taggar och så vidare, så att,
[00:06:12] Sofia: mm,
[00:06:12] Madde: bra att man uppmärksammar det.
[00:06:14] Sofia: Mm, och jag tänker också just, nu ska vi inte prata om det bara, men jag tänkte så här med just AI, nu har det varit ganska trist att AI-företagen skrapar bara alla sidor på information, men När vi börjar använda AI mer och mer som ett hjälpreda, om du har en väldigt accessibilityanpassad sida, med alla taggar som beskriver vad allt det är.
Jag har inte tänkt utanför den boxen, men jag kan tänka mig att AI kan göra så mycket mer då med att förstå innehållet typ. Och det blir ju väldigt beskrivande för någon som absolut, någon som inte ser. Alltså det blir ju mycket lättare att förklara vad det här är för innehåll. Men det måste finnas så här grymma användningsområden för oss som har en normal syn.
Djupa tankar. Ska vi tacka våra Patreons? Ja, det kan vi ta och göra. Då säger vi tack till våra stjärnsupportrar. Alicia, Anders Nylund, Björn Jonsson, Dag Rönnell, Kajetan Kazimierczak, Lars Nyström, Molly Haglund, Oskari, Per Nåtby, Selim Hjorthall, Stygg Hest och Tomas Nilsson
[00:07:29] Madde: Ja, stort tack till er och stort tack till alla andra som stöttar oss på olika sätt och vis.
Vi fick till exempel lite server boost på Discord häromdagen. Tyckte det var trevligt. Kan man kanske också nämna?
[00:07:42] Sofia: Ja, absolut. Det kostar ju faktiskt. Men allt det ni gör hjälper oss jättemycket. Vi ska ju liksom inte låtsas som att vi inte vill... Nå ut med podden. Så att det är bara jättekul. Vi hade nog inte gjort den om det var liksom 20 personer som lyssnade nu fyra år senare också.
Nej.
[00:08:04] Madde: Alltså visst att vi gör det för att det är kul men det är också lite roligt när man har någon som lyssnar såklart. Ja. Jag ska nämna förresten på att tala om Discord. Vi har fått faktiskt några gånger frågor nu så a men vi pratar om Discord men. Hur hittar man till Discorden? Så jag vill passa på att nämna att ni hittar länk till Discorden i avsnittsbeskrivningen.
Eller på vår hemsida finns det i menyn också. Så det är bara att klicka där och komma in.
[00:08:26] Sofia: Just det, och vad händer på Discorden?
[00:08:30] Madde: Ja men vi snackar om, snackar om avsnitten som har varit, vi snackar om allt möjligt. Vi har en matkanal, vi har en, ja, alltså där är allt möjligt verkligen.
[00:08:39] Sofia: Ja, man kan skriva vad som helst.
Mycket
[00:08:42] Madde: frågor om kod och frågor om hur man ska tänka i olika situationer. Det är verkligen högtelåg.
[00:08:49] Sofia: Ja, och jag ska påminna, nu har vi inte tjatat om det på länge, men vårat frågeformulär. Jag tror att om man går in på vår hemsida så kan man hitta så står det typ ställ en fråga. Jag tror att vi även direkt länkar till det i avsnittsbeskrivningen.
Ja, det
[00:09:04] Madde: gör vi.
[00:09:05] Sofia: Ja, så ställ. Frågor, alltså, det kan vara väldigt såhär, vad tycker ni om det här tekniska, men det vi vill ha mest är kanske mer interpersonal frågor.
[00:09:18] Madde: Ja, men det är alltid roligt när man ska tycka och tänka vad folk, hur agerar, hur folk agerar och allting.
[00:09:24] Sofia: Ja, och ibland skriver ni liksom bara nåt rant, jag tycker inte ni ska säga det här, eller kan ni prata mer om detta?
[00:09:33] Madde: Vi fick faktiskt en förfrågan om ett rant-avsnitt, jag vet inte om du har sett den, vi ska inte nämna det nu, men det var lite roligt faktiskt. Nej,
[00:09:40] Sofia: ja,
[00:09:40] Madde: fort, alltså.
[00:09:41] Sofia: Okej, det här är ju mellan dig och mig, men jag har fortfarande inte slått på något teaser för formuläret, så att jag, jag... Jag ser inte frågorna exakt när de kommer.
Okej, okej. Då måste jag gå in och kolla.
[00:09:51] Madde: Men du, jag måste bara fråga dig en grej. Nu så, i veckan, bara för några dagar sedan, så släppte ju ChatGPT sin nya bildgenereringsmodell. Ja. Och folk har ju lowkey klagat lite på att vi pratar för mycket om AI, så jag ska inte prata jättemycket om det. Nej, men vi
[00:10:06] Sofia: pratar om vad vi vill.
Jag tror att de flesta är intresserade av vad som händer.
[00:10:11] Madde: Jag är bara nyfiken, har du testat
[00:10:14] Sofia: den? Nej, men jag har lyssnat på poddar om den, och jag har sett vad de har genererat, och jag har sett hur man försöker ta sönder den. Och jag är väldigt intresserad av hela copyright-lagstiftningen kring det hela, det var det som...
Jag mest intresserar mig att du kan generera liksom Rick and Morty, precis som Rick and Morty är, och vad tycker man om det?
[00:10:37] Madde: Jag har inte alls påläst om den så, eller har tänkt på de etiska aspekterna, jag har bara testat runt lite för skojs skull. Så jag tänkte bara berätta vad jag har gjort. Så det första jag gjorde var att jag laddade upp en bild på mig själv, och typ såhär, kan du göra en bra LinkedIn-cv-bild, liksom, eller profilbild.
Vilket den gjorde, men, asså jag ser typ femton år äldre ut. Jag vet inte vad som hände. Förut
[00:11:02] Sofia: såg man ju femton år yngre ut och hade jättestora pattar.
[00:11:05] Madde: Ja. Alltså jag gillar det på något sätt för att jag har lite babyface och den här ser väldigt professionell ut och såhär, du vet. Som att jag är typ såhär 45 år, lite erfaren kvinna.
Det var ändå nice, men jag tyckte det var lite konstigt. Sen så tänkte jag, okej, men jag får göra något roligare. Alltså det här var ju bara, typ. Töntig grej att göra, så jag bara såhär promptade, men använd samma bild och gör om mig till en Night Elf så som de ser ut i World of Warcraft, placera mig i Darnassus och såhär.
Fan. Det var bara att den typ, jag vet inte. Den, alltså jag tyckte det var självklart att jag menar använt samma bild som min bild jag laddade upp. Men av någon anledning så använde den bilden som den själv har genererat. Så jag fick liksom en så här sjuk cool nightel på allting. I liksom, kostym och asså, super professional.
Det var bara, är det här? Nej, jättekonstigt. Men alltså det är någonting just det här med att se äldre ut och så, för att jag skulle göra lite grejer till jobbet också. Så jag provade att generera dels en kollega till cowboy. Och hon blev såhär, alltså så jättesliten ute. Alltså verkligen, okej en cowboy kanske är sliten, man har varit ute i solen länge.
Men sen, alltså det sjukaste var att jag skulle generera en annan kollega som en clown. Och jag var såhär, ja men gör om. Till en clown på en cirkus. Men alltså, han blev så sliten. Det var liksom, tänkte en sån här clown som är i medelålderskris och bara så här har existentiell ångest. T-shirten är lite så här småfläckig med så här fettfläckar.
Och så här stubb på, alltså så här, skäggstubb. Och bara så här, jag vet inte. Och så kollade runt lite vad andra har genererat. Och det är ganska många som blir mer rinkiga, de blir lite äldre. Jag vet inte.
[00:12:58] Sofia: Det är en sån här motreaktion mot att den gjorde, asså men du vet hur den genererade när vi stoppade in oss.
Vi var ju bara så, som att vi var 21 år och plastikopererade typ.
[00:13:11] Madde: Ja.
[00:13:11] Sofia: Det gick liksom inte att få bort det här, att man såg ut som, ja men. Antingen såhär jättesexy eller femton år förbjuden pornografi typ. Nämen eller hur? Mm. Ja, jag måste prova. Men det jag har sett, men det kanske är att folk har visat bra exempel, är ju att den är väldigt bra och den fångar verkligen detaljer och just det här typ, du vet, med de förra så har Texter inte, asså det har bara blivit såhär mumbo-jumbo, men de fångar ju verkligen texterna nu, så att det är häftigt, men som sagt hela copyright-grejen liksom, det är en väldigt simpel lag att du, du får inte göra på det här sättet, men det har ju företagen försökt göra nu i USA är att gå och säga, men kan inte vi få ett undantag, för det här är ju för allas bästa.
Enligt vem är det för allas bästa? Ja, men med den här nya administrationen så skulle inte jag bli förvånad om de bara sa att alla de får undantag från hela Copyright-dagen. Jaja, jag
[00:14:24] Madde: tänkte vi ska gå över till vad vi egentligen skulle prata om idag kanske. Mm. Som sagt, vi skulle försöka hålla det kort och så blir det ju aldrig kort när vi går igång ändå.
[00:14:33] Sofia: Det är ju bara för att din röst ska hålla. Ja,
[00:14:35] Madde: jag börjar redan känna nu efter en hostpaus. Vi har blivit tipsade av vår vän Mikael. Um, om en artikel. Han bostade faktiskt på vår Discord. Och jag kände att det här är faktiskt någonting vi måste prata om. Mm. Så jag tänkte jag ska, jag ska läsa upp och översätta artikeln här.
Och så får du, du får gärna hoppa in och reagera och säga saker mitt i om du vill det. Eller så tar vi och snackar om det efteråt. Men det var alltså såhär, en 55-årig mjukvaruutvecklare som hette Davis Lou riskerar nu upp till tio års fängelse efter att ha blivit dumd för att ha saboterat sin tidigare arbetsgivares IT-system.
Ett angrepp som enligt amerikanska justitiedepartementet kostat företaget hundratusentals dollar. Såhär var det, Lou arbetade i cirka elva år på Eaton Corporation. Ett företag som jobbar med kraft och energihantering. Som hade ett huvudkontor i Ohio och Dublin. Och enligt åtalet då så har Lou blivit missnöjd efter att han då var med om en företagsomorganisation 2018 som då innebar att hans ansvar minskade.
Så att när han då fick mindre ansvar och blev placerad någon annanstans så bestämde han sig för att börja sabotera. Så under 2018 och 2019 så planterade Lou olika former av skadlig kod i företagets nätverk. Bland annat så skapade han program som satte igång oändliga loopar. Kod som radierade kollegors användarprofiler, förhindrade inloggningar och ledde till systemcrasher.
Målet var enligt åtalet att förstöra företagets produktivitet. Filan och han skapade barnamn som Hakai, som är japanska för förstörelse, och Hunchui, som är kinesiska för trötthet eller slöhet. Men nu ger jag hon lite för kreativiteten där.
[00:16:28] Sofia: Ja.
[00:16:31] Madde: Det som var mest allvarligt var ändå en så kallad killeswitch, alltså kod som automatiskt skulle aktiveras när han blev uppsagd, eller om han blev uppsagd.
Alltså, det här blir så jävla dumt. Han har alltså döpt en till. Is DL enabled in AD? Alltså DL är ju hans
[00:16:55] Sofia: initialer, David. Enabled in AD.
[00:17:00] Madde: Azure AD. Active Directory. Och den koden aktiverades ju då just den dagen som Blue avslutade sin anställning 2019. Och orsakade störningar för användare över hela världen.
Alltså han har ju inte ens försökt att mörka det, jag fattar inte. Nej,
[00:17:17] Sofia: jag älskar det.
[00:17:19] Madde: Så, när företaget undersökte de här systemproblemen så upptäckte de den här koden och att den kördes från en server som då... Endast Davis Liu hade tillgång till, och att den exekverades med hans användar-ID. Och samma server innehöll också annan skadekod, inklusive den raden som använder, som raderade användardata och som aktiverade kill-switchen.
Och sen utöver detta så har myndigheterna hittat bevis i hans webbhistorik som visar att han hade sökt på metoder för att dylja processer, höja behörigheter och snabbt radera filer. Och enligt åtalet så tyder det på att han ville försvåra folk. Jo, försvår. Vilket enligt åtalet tyder på att han ville försvåra för kollegorna att lösa problemen.
Och Lou har ju erkänt i förhör att han har skapat koden som orsakade de oändliga looparna. Men hans försvarsadvokat säger att han ändå är besviken på domslutet och planerar att överklaga.
[00:18:22] Sofia: Alltså, vad är dom, domslutet säger man så? What's the verdict? Upp till tio års fängelse riskerar han. Upp till tio år, okej.
Det är lite, det är lite too much. Alltså, han orsakade väl inte så stora problem som jag förstår det.
[00:18:46] Madde: Ja, alltså, de påstår att det ska ha kostat hundratusentals dollar. Alltså, det är ju miljoner. I förluster, så att det är klart. Men
[00:18:56] Sofia: vänta, vad hände igen, alltså igen?
[00:19:00] Madde: Ja men att det var vissa användare som blivit raderade, inloggningar som inte funkade, system som kraschade.
Ja. Alltså saker som gjorde att produktiviteten sänktes. Ja okej så, ja. Så att det är ändå liksom förstörande, det var inget litet easter egg om man säger så.
[00:19:19] Sofia: Nej, de har räknat ihop alla mantimmar det tar för att någon ska lägga tickets och sitta och inte jobba och vänta på sitt konto och sånt där. Men det är liksom inget som man, ah, det var inget som gick åt helvete, han raderade inte en massa känslig data eller liksom.
Nej. Eller jo, han raderade känslig data, men du fattar, han stoppade inte produktionsbandet på det sättet. Han skapade typ såhär massa IT-support-tickets och folk som bara inte kommer åt sina konton.
[00:19:48] Madde: Mm.
[00:19:50] Sofia: Ganska höramlös, men det kunde varit mycket värre.
[00:19:53] Madde: Ja, alltså tio år är ändå ganska mycket. Men för att jämföra det så läste jag, nu var det lite för i Sverige, men en kvinna som lämnat sin typ tvååriga spädbarn, eller inte spädbarn då, men sin tvååring.
Ensam hemma i typ över ett dygn, åkt iväg och festat och bara såhär, ja hon fick ett och ett halvt års fängelse för det. Ja men det, det
[00:20:13] Sofia: är det jag tänkte
[00:20:15] Madde: på också, alltså
[00:20:15] Sofia: såhär tio år, det är som vanligt såhär, vissa brott är så, det är ju nästan såhär livstid på, jag vet inte, är det inte typ? Jag kommer inte ihåg, men det är vissa typ såhär, ekobrott kan du typ såhär, det är bara att chilla.
Medans har du typ haft en joint på dig så är det två års fängelse, asså jag vet inte, eller har du våldtagit något så är det såhär, det går inte riktigt att bevisa, vad är det typ såhär? 90 percent eller mer av alla våldtäktsfallar längst ner. Alltså, det är så, man fokuserar inte på rätt sak. Men så fort det är något jäkla företag inblandat som kan bevisa vilken skada det har gjort till pengar.
Nej, men de har säkert en litet advokater som är snordyra och som verkligen har försökt sätta dit honom. Det är mest det jag stämmer på, typ. Jag vet att vi ska prata om typ, vi borde prata om utvecklare och sånt. Men det är... Alltså, det sjuka i det är hur man alltid driver såna här processer mycket längre för att någon har råd att betala en dyr advokat.
En allvarlig sak som händer. Folk som typ såhär misshandlar djur, som får fortsätta bedriva verksamhet eller ha djur, eller som barn, asså. Åh, ja. Ja, nej, det
[00:21:37] Madde: är hemskt. Men ja, vi kan ju konstatera att han har gjort fel oavsett, asså så. Ja. Han kanske förtjänar tio år, men det är kanske så att andra brott också förtjänar höga straff, så.
[00:21:48] Sofia: Ja. Jag tycker verkligen inte det här är tio år ändå. Men för att så här, det räcker med att han kommer ha det jobbigt att kanske bli anställd igen. Alltså någon slags stämpel borde han ju få på att så här, det här är kanske ingen du vill ha på ditt jobb.
[00:22:05] Madde: Nej asså jag fattar inte vad, asså jag förstår ju på något sätt varför, att han har velat hämnas.
Fast ändå så här, liksom det var en omorganisation och han fick lite mindre, typ så här, ansvar. Asså hur kan man ändå bli så? besviken att man gör det här. Och liksom, hur trodde han inte att det skulle komma fram? Alltså, hur kunde det vara värt det? Hur, hur kan man bli så arg på sin arbetsgivare? Då har det verkligen
[00:22:30] Sofia: gått långt.
Jag tänker att såhär, när man gör sånt här, som att jag har gjort det. Jag tänker bara på när du gjorde påsk, eller såhär, easter egg och, Fick själv för
[00:22:44] Madde: det.
[00:22:46] Sofia: Ja men det kan, det är ett bra exempel ändå, på, Alltså det jag menar är att, ibland gör man någonting, Utan att förstå, hur pass arg de kan bli. Jag har definitivt gjort dumma grejer, ju yngre man har varit.
Så har man gjort någonting och så har man inte ens tänkt på att konsekvensen är faktiskt ganska stor för att, jag vet inte, nu har jag aldrig skolkat, men alltså, du vet, man bara gjorde någonting litet, tyckte man trivialt, så fick man så jäkla skäll, ja. Det känns lite såhär. Fast han var ändå 55. Ja men folk, folk blir ju inte vuxna efter, vad är det, 24.
Alltså mognar man ju inte alls. Jag vet inte, han kanske hade svårt att få jobb igen. Nej, fast det här, det här hjälpte ju inte honom på något sätt alls. Nej, det var ju verkligen bara fullständigt hemd.
Han arbetade elva år och så är han sur på omorganisationen. Ansvaren minskade. Det var ju inte som att han hade fått sparken och skulle bli varslad.
[00:23:53] Madde: Nej, han fick ju sparken först när de upptäckte allting han har gjort liksom. Det känns som att det måste ligga något mer bakom. Alltså om man nu har jobbat i elva år, hur kan man bara vända sig så mot företaget?
Alltså, har det byggts upp under en lång tid? Har det varit dåliga chefer och dålig ledning och sådant här?
[00:24:15] Sofia: Har du, alltså för nu, fast du har liksom hela din karriär varit konsult åt ett bolag innan ditt jobb nu, så har du ändå varit på många konsultuppdrag och säkert kunder du inte riktigt tyckte om och så, alltså så här.
Har du någonsin ändå fått ens en drömidé om att du skulle på något sätt sabotera någonting? Tack för mig. Alltså har du ens haft ett såhär, tänk om jag gjorde det här, eller? Nej,
[00:24:47] Madde: det kan jag faktiskt inte påminna mig om. Det skulle vara väldigt olikt mig att göra något sånt också.
[00:24:53] Sofia: Ja, nej för jag, personligen så kan jag inte komma på att jag någonsin tänkte att jag ska förstöra någonting.
Nej,
[00:25:02] Madde: alltså
[00:25:02] Sofia: det
[00:25:02] Madde: känns som att det finns så mycket andra sätt att bemöta det än att förstöra. Ja,
[00:25:11] Sofia: jag vet inte. Alltså jag menar liksom bara rent fiktivt att man tänker såhär, Åh fy fan vad jag hade velat. Ja,
[00:25:16] Madde: ja. Nej, men jag tror inte ens jag har tänkt. Nej, inte jag heller. För det är bara såhär, det drabbar bara mig själv om jag skulle göra något sånt här.
Alltså att det kommer fram. Nej,
[00:25:25] Sofia: men en som jag visste att såhär, det här kan jag göra. Och det här kommer, alltså ingen kommer veta. Du vet, det finns säkert någonting man kan göra, men jag har nog aldrig tänkt så. Mer, alltså mer såhär om individer. Det har hon absolut tänkt. Alltså typ, typ den här, hur kan jag bara så här, jag hatar det här överhållet.
Gud vad starkt. Ja, vem pratar du om? Nej men någon som man så här, alltså den här personen är verkligen ett kräk på jobbet. Och typ, vet ni, avbryter alltid alla, eller jag vet inte, någon som, vi har alla haft den här personen. Alltså mer att jag har tänkt såhär, gud, hur skulle jag kunna få den typ chef att bara se det i ett möte eller såhär, alltså jag önskar bara att det kunde komma fram på något sätt, hur den här personen är.
Då, kanske mer då typ såhär, någon slags sabotage genom att, jag vet inte, bcc på ett mail, nu har jag aldrig gjort det heller, men ja, jag vet inte, bara såhär. Och
[00:26:30] Madde: jag tänker, vi gjorde ett avsnitt om det för, det var rätt länge sedan nu tror jag, Den här som prank, alltså hade prankat sin kollega hur länge som helst genom att varje gång han skrev Excel blev det fel och grejer, alltså såhär.
Det var hemskt. Ja, och det var ju också, han blev väl också dumd för det, när han kom fram. Ja, jag tror det. Nej, eller så var det så att den här personen fick ju sparken för att de tyckte hela tiden att han typ, klarade inte sin performance tillräckligt bra och så vidare. Och sen så kom han ju, kom jag fram till och kunde bevisa att IT, någon IT-snubbe hade prankat honom liksom.
[00:27:09] Sofia: Just det, den här typ sysadminnen hade typ såhär ändrat på personens lediga dagar, raderat filer, alltså ändrat dokumenten skrivit i så att personen gick genom såhär, jag vet inte, utredningar för neuropsykiatriska problem.
[00:27:27] Madde: Ja, nej, men tillbaka till Davis Lou. En annan sak jag tänkte på är typ, har de inga code reviews eller någonting?
Alltså hur kan man ens deploya sån här kod utan att de upptäcker det? Vad är alla kodgranskningar och andra säkerhetsrutiner?
[00:27:50] Sofia: Jag tänker det här kanske inte var en utvecklare då. Det här kan ju vara en mer typ sysadmin eller någon. Mm. Alltså devopsig person. Ja. Det känns bara som det. Jag vet inte varför, men det bara känns som.
Alltså, annars hade man ju byggt in buggar eller kanske, jag vet inte, skapat mer jobb för sig själv genom att på något sätt misstolka krav i features, kanske. Ja,
[00:28:17] Madde: det är sant, för det var ju väldigt såhär, is DL active in AD, alltså såhär, det är ju väldigt såhär, det var AD, det var radera användare, det är ju väldigt såhär sysadmin specifika saker på något sätt.
[00:28:29] Sofia: Ja, samtidigt tänkte jag just på såhär, Den här, alltså en sån typ av person borde just vara den som förstår hur loggningen fungerar, att du ser spåret av, av vart någon har klickat och har varit liksom mycket mer än vad en utloggare gör. Ja, så att det här. Jag vet inte, personer jag kanske försvarade förtjänade att ha mindre ansvar om den var så jäkla kass.
Den kan skripta lite men fattar inte att det ska bli påkommen.
[00:29:02] Madde: Ja, för det står ju också att i webhistoriken hade de ju sett att han hade googlat på hur man snabbt kan radera filer. Mm. Det är ju RF, kan man ha det, typ. Nej
[00:29:12] Sofia: men, det, ja, det hade jag nog i och för sig, om jag hade gjort något sånt här, så hade jag nog inte tänkt på att folk skulle liksom gräva fram mina privata googlingar, alltså som i det vill säga riktiga fall där de ser all din sökhistorik.
Det är lite läskigt. Ja. Kanske att han gjorde det på sin arbetsdator då, att de. Ja, men det antar jag. Det, men jag vet inte hur mycket arbetsgivaren kan se av, alltså vad jag gör på det sättet. Kan de se vad jag googlar på?
[00:29:46] Madde: Men så tänk om de har kommit åt hans dator, så kan de ju se din sökhistorik enkelt.
Är den vanliga? Ja, men ibland har jag ju tänkt... Det är då bara att de arbetsgivaren ser all trafik man gör.
[00:29:59] Sofia: Ja, det är det jag undrar. Hur rekryterna kan få fram det på något, ja, jag vet inte. Jag vet inte, borde företaget ha
[00:30:08] Madde: snappat upp detta tidigare? Alltså, är det dåligt att inte hans chef såg att hans medarbetare liksom är jättebesviken av den här omorganisationen och mår dåligt?
Eller så kanske han inte alls visar ut det eller någonting, men jag vet inte. Det känns ändå som att, Har man en såhär stor nedskärning och omorganisation så borde man ju följa upp det lite med hur folk faktiskt tycker det är.
[00:30:31] Sofia: Fast du och jag har ju varit med om en omorganisation.
[00:30:35] Madde: Ja.
[00:30:35] Sofia: Kommer du ihåg vilka vidrigheter som skrevs anonymt?
Ja, förvisso. Om man var alltid såhär, och det kunde vara så att folk skrev det och så visste man ändå att de var från typ vårat kontor, för väldigt många kontor, och så var det såhär Vi pratar ändå väldigt mycket med alla. Ja, många vet. Man bara, vem är det som känner såhär och säger såhär vidriga saker?
Det känns bara som att folk, ja men folk blir värre när de är anonyma. De är inte riktigt, alltså man är inte riktigt såhär ärlig. Eller, ja, fattar du vad jag menar? Man är inte så som man egentligen tycker, om man får tänka lite längre. Man vill bara, man vill bara se världen brinna.
[00:31:23] Madde: Ja, någonstans är det också, alltså, vad går gränsen mellan typ sabotage och easter eggs?
Alltså jag, jag har hakat ut mig lite på den här din incident, liksom du berättat om den innan. Men, alltså vissa gillar ju att lämna spår efter sig. Och det behöver ju inte vara att det är saker som bara förstör, utan, jag vet inte, det är lite som att typ lämna graffiti efter sig på något sätt, tänker
[00:31:45] Sofia: jag.
Ja. Ja, men det tycker jag är lite roligt. Alltså, var det du eller jag? Någons kod, typ såhär, så stod det typ såhär, Here be dragons, eller någonting såhär. Det var i alla fall på en kund som vi var hos. Ja, men är inte det
[00:32:02] Madde: en ganska såhär typ klassisk? Alltså, vad säger man? En meme är det ju inte, men att folk har börjat skriva det, typ.
För det är ju typ från medeltiden, när man ritade kartor och sånt, skrev man ju typ Herbie Dragons när man inte visste vad det var för nånting.
[00:32:17] Sofia: Ja, det kanske är vanligt att folk skriver stegkod, men jag har i alla fall sett det, och jag har sett andra kommentarer typ såhär Försök inte ens förstå det här, eller det här, så jag tycker det är rätt kul.
Där
[00:32:30] Madde: är ju någon som också typ, om du har läst den här koden och inte förstår vad den gör, Inkrementera med ett typ, och så är det såhär 377.
[00:32:38] Sofia: Mm, exakt. Men det tycker jag är roligt. Alltså så länge det är kommentarer och inte att, jag vet inte. Kanske inte såhär easter eggs, att om du klickar här så kommer det stå Madalena Stjärnemann.
De har såhär hjärtan liksom. Utemot kund, sådär. Men jag tycker det är kul när ens namn står kvar som typ såhär, Arthur. Mm. På gott och ont också för all kod man skrev typ för tre månader sedan är skit.
[00:33:06] Madde: Ja, asså jag försökte tänka om jag hade gjort något sånt någon gång. Men det enda jag kunde komma på var typ i vår, asså i ett gammalt projekt då.
I typ Package.json så skriver du typ versionsnamn. Och då skrev vi version 13.37. Ja,
[00:33:21] Sofia: det gjorde jag också alltid. Vi
[00:33:23] Madde: är så rebelliska. Men har du gjort någonting annat då?
[00:33:30] Sofia: Nej, alltså det enda jag tänkte på, för såhär, hela det här han har gjort tycker jag är helt fel, så gör man inte. Så gör man inte, alltså, gör bara det här om du, det är typ såhär, du ska gå emot företaget och samla typ ett helt gäng.
Alltså vara typ såhär hundra pers så att det inte, så att det kommer stöva hela nyheterna hur skitföretaget är, så att de inte kommer våga. Gå i strid. Alltså typ den grejen kan jag tycka om, men det här skadar ju bara en själv, även om man har, även om man har rätt säger vi. Men det jag tänkte på bara är att när man lämnar sina spår, och är duktig i alla fall, så är det rätt bra.
För det har jag sett som tips många gånger, att såhär, jag vet inte, hur ska du bli promotad eller södd för ditt arbete, eller såhär, försök lämna ditt namn på så många ställen du kan. Var den som bidrar till konferenssidor, till, Jag vet inte, kan du bidra till andra teams-repo där du är, så är det ganska bra.
Så att, ja, det var det tänker jag med hela den grejen. Ja, lite omvänt på något sätt. Ja, för det, det funkar verkligen. Det är duktigt. Alltså man ser ju såhär på stora företag, så är vissa typ såhär kändisar, eller alla nämner den personens namn.
[00:34:54] Madde: Ja, men om du är upptäckt helt varenda just konfluenssida, att stå Sofia Larsson överallt, det är klart att folk kommer och såhär, ah shit, hon kan väldigt mycket,
[00:35:02] Sofia: mycket.
Och det krävs ju väldigt lite ofta, typ såhär, ändra lite, ta fel, eller såhär, jag ser ibland folk som, Mer såhär att de är aktiva och läser konferenssidor och ställer frågor i dem att såhär ska det här verkligen vara så pekar det här på rätt ställe och det visar att de är intresserade. Det är ett bra tips.
Helt annan diskussion men jag vet inte varför jag tänkte på det. Att det är nog också för att när jag har börjat på något projekt förut och så har jag sett vissa kollegors namn. Alltså kvar i dem. Typ såhär, någon som har, du vet, varit mitt konsultbolag, men inte är på projekt längre. Så här kan det ha varit såhär, oj, den här Oscar har skrivit typ hela det här och tyckte att, även när jag fått lite respekt.
Mm. Ibland har det också stöttat fel, när det är såhär, ja den här Oscar som skrev hela den här skiten med implementationen. Och nu ska vi migrera allting efter backdoor.
[00:36:08] Madde: Ja, it goes both ways eller om man får säga. Ja. Var försiktig med vad ni gör. Skriv inga kill switches, skulle jag bara säga.
[00:36:23] Sofia: Nej, det, nej, jag vet inte.
Det är dumt beteende. Och jag, det, jag nu tänkte såhär på att, när du läste det här, så tänkte jag på vissa personer som jag kan tänka mig hade kunnat göra såhär direkt. Men då. Jag ska säga namnet. Nej, men om du, jag tror att om du tänker på kollegor vi har haft som lätt blir såhär bittra, men Ordet är inte deras vapen.
Jag kan tänka mig att vi känner folk som har gjort sådana här saker. Kanske. Inte såhär grova saker tror jag inte. Nej, kanske inte såhär pass. Men det här var nog inte så grovt, tyckte den här personen. Det var bara liksom små grejer.
[00:37:21] Madde: Ja, nej. Det kan nog uppfattas som allvarligare än vad man själv tänker. Mm.
[00:37:28] Sofia: Ja. Gör inte det här. Var snälla. Utan era konkurrens. Ja, det hjälper oftast att, vad är det, kill them with kindness.
[00:37:41] Madde: Ja, exakt. Wise words. Vi slutar med dem tycker jag. Då ska jag vila min röst.
[00:37:47] Sofia: Men vi hörs nästa vecka. Med lite finare röster.
[00:37:52] Madde: Ja, vi hoppas det i alla fall. Ha det bra allihopa. Hej då.
[00:37:56] Sofia: Hej då.
