Uppdrag kunskap

På årets Bok & Bilblioteksmässa spelades detta avsnitt in inför publik. Bodil har nyss blivit kunskapsaktivist efter att ha sett hur kunskapsrelativism och "alternativa sanningar" sprider sig i samhället. I sin bok "Fact up! - Ta tillbaka sanningen" beskriver hon hur vi hamnat i en tid där vem som helst kan påstå vad som helst på lösa grunder. Tillsammans diskuterar de vad som händer när förnuftet sover och monstren vaknar, men ser samtidigt ljusglimtar hos generation Z som längtar efter ett mer analogt liv. Jonas och Bodil utforskar vikten av långsamhet, trygghet och att våga säga: "Nu får du fakta dig, jag får fakta mig, vi får fakta oss! Allihop!"

Skapare och gäster

Värd
Bodil Jönsson
Bodil är författare, föreläsare, folkbildare och professor emerita vid Lunds Universitet.
Värd
Jonas Fagerson
Jonas är projektledare, producent, koordinator och konceptdesigner

Vad är Uppdrag kunskap?

I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.

Speaker:

Uppdrag kunskap.

Jonas:

Varmt välkomna till podcasten Uppdrag kunskap som idag är på bokmässan. Hej på dig Bodil. Hallå du. Vi har ju varit på många märkliga ställen och haft vår podcast. För det mesta så sitter vi hemma hos dig eller hemma hos mig I en trygg miljö.

Bodil:

Eller var för sig.

Jonas:

Ja, eller var för sig digitalt. Men det här är första gången inför så här många härliga människor får vi ju säga. Vi är på bokmässan av en anledning Bodil och är ju att du har skrivit en bok. Kan du berätta om den boken?

Bodil:

Då måste jag nog berätta lite om bakgrunden också. Jag är egentligen en humanist som råkade bli naturvetare och som råkade hamna på teknisk fakultet och stannade där I förtiosex år. Har ni hört något sådant lyckat? Kan ni trösta alla barnbarn med och barn så att det kan bli bra ändå även om man väljer fel? Det har blivit en sån fantastisk kombination så jag vill inte det på något annat sätt.

Bodil:

Men när jag växte upp var kunskap per definition något fint. Det visste alla. Även de som bara hade sex-årig folkskola visste att kunskap var bra. Efterhand kom härmålskurserna och man kunde få lite bättre jobb. Man gick längre I skolan och det var fler som tog studenten och universiteten blev överfulla med mera.

Bodil:

Där gick jag på universitetet och var van vid att det är klart att ingen ifrågasätter, utan det är en poäng med kunskap. Inte bara för de som har den, utan för allas vårt bästa. Sverige var ett kunskapsland och det fanns gott om kunskapsföretag och allt möjligt positivt som började på K. Och så kom den här diffusa strömningen som började med socialkonstruktivismen som handlade om att allting är en tankekonstruktion. Så vi ska inte tro att detta är en penna.

Bodil:

Utan detta är en tankekonstruktion, och jag blev fullständigt vansinnig minns jag ett litet tag att säga att om alla människor dör ut så finns ju I alla fall atomerna kvar här, och det skulle gå att skriva om det var någon som kunde göra det. Och de gick inte med på det. Jag tyckte det var så dumt så jag tänkte att det blåser över. Och det gjorde det. Socialkonservaktivismen lever inte särskilt mycket.

Bodil:

Men det kom ju en efterföljare som blev till detta som vi idag möter I skepnad av bland annat Donald Trump. Men han är ju inte ensam om det. Hade det varit bara han så hade vi inte suttit här idag. Utan det har blivit legitimt att vem som helst kan påstå vad som helst på vilka lösa grunder som helst. Och dessutom hävdar samtidigt att varför skulle inte mina tankar vara lika bra som dina?

Bodil:

Och där står jag försiktigt och säger att kunskap är ingen åsikt. Och jag kan då få svaret, ja men det säger du bara för att du är påläst. Det är där nånstans som vi befinner oss. Själv hade jag hoppats på att jag inte skulle behöva medverka I detta, att motverka kunskapsrelativismen och kunskapsföraktet. Men för 2 år sen så var det något som slog till I mig.

Bodil:

Och riktigt var det var kan jag inte beskriva, men från det ögonblicket så är jag kunskapsaktivist. Jag ägnar I stort sett det mesta av min vakna tid till att tänka och göra saker som handlar om att vi måste hjälpas åt att få den här strömningen att vända lite snabbare. För det är ju så dumt så klockorna stannar, men ändå så pågår det, och det pågår överallt, det pågår I alla vänkretser. Man vet ju inte vad man ska bära sig åt för de är så aggressiva. Och det blir så otrevligt när man håller emot.

Bodil:

Och samtidigt kan man inte låta bli att hålla emot, för då är man ju medskyldig. Jag har 2 normala motangrepp från min sida. Dem måste man färdiga, för man orkar inte I stunden. Och den ena är banal. Då säger jag när jag är trött och arg, jag skulle aldrig våga åka över en bro som du har konstruerat.

Bodil:

Och sen pratar ju inte han mer med mig, jag gör inte mer med honom, så det var ju inte inte så bra. Det är lite bättre den då jag berättar om att Alltså jag tycker ju det låter lite konstigt det där som du säger. Men det är klart att för det finns mycket som låter konstigt, man får ju fundera lite grann, så jag skulle kunna tänka mig att fundera Det är bara det att jag vet att imorgon säger du nåt annat. För det är en annan del som utmärker de här tvärsäkra påståsmänniskorna. Att de håller på med en sak idag och sen imorgon kan de säga precis tvärtom, och varje dag ska de få rätt till varje pris.

Bodil:

Om då en sån som jag blir kunskapsaktivist så är förstås en av delarna att skriva en bok. Det finns en bok som heter Fakt up. Och den kom sig av att Jonas satt och pratade med en annan göteborgare. Och så, de gaggade ju på som man gör här I Göteborgstrakten. Så sa den ene till den andra: Ja, men det här är ju rent fucked up.

Bodil:

Och så hörde den andra fel, så sa du fucked up? Sen fick jag reda på detta via Jonas, och sen frågade jag: Skulle vi inte kunna låna den titeln till en bok? Vi jobbade redan ihop inuti detta. Och där I takt up så får man ju lite längre tid på sig att komma lite närmre er, för att det här behöver man läsa för att själv komma på hur man själv förhåller sig till det. Innan jag bollar tillbaka till dig Jonas så vill jag säga att det är väldigt få som har funderat över kunskapens värdegrund.

Bodil:

Alltså, vad har vi kunskap till? Varför är den så viktig? Jag kommer från ett samtal med Jan Scherman, då han talar om demokrati, och det gör han oerhört bra. Och så kommer jag in från sidan och säger, Fast utan kunskap kan vi inte någon demokrati. För demokrati kräver beslutsunderlag, och vi får inte fram några beslutsunderlag om inte människor tror att det finns sanningar.

Bodil:

Det finns ett fint tecken som jag gärna kan visa så här I luften, det ser ut så här. Det är alltså ett bak och framvänt stort E. Det betyder det existerar. Det är det tecknet man har inuti logiken för vad som existerar. Det är ett oerhört bra tecken.

Bodil:

Jag kan inte stanna och grafiera, men ibland, när jag antecknar, så skriver jag upp vad som existerar. Speciellt bra är det för att om man gör ett sånt tecken, sätter ett streck tvärs över, så betyder det att det existerar inte. Och det är väldigt användbart att reda ut vad det som finns och vad det är som inte finns. Utsidan på boken där visar vad som händer enligt Goya som levde vid tiden för upplysningen. Vi är alla arvtagare av upplysningen.

Bodil:

Kant med flera fanns där och formulerade det som vi nu har som tankefrihet och yttrandefrihet och allt fint som vi har. När en konstnär som Goya hakar på så gör han det med en etsning som visar en man som ligger så här över skrivbordet. Och så säger texten: förnuftet sover vaknar monstren. Och där är mycket riktigt alldeles vidriga I den etsningen av koja som är på utsidan där. Och så är det ju.

Bodil:

Alltså, slutar vi tro på kunskapen, slutar vi tro på att vi har nåt förnuft, så kommer häxtiden tillbaka, så kommer monstren tillbaka, så blir det individuellt och existentiellt väldigt svårt, och det blir alldeles omöjligt att bygga ett samhälle. Förstår ni, hur mycket är det? Det var den änden jag skrev den boken. Det är alltså en bok som handlar om kunskap, och kunskapens ställning I vår tid. Men jag räknade efter någon gång mitt I boken att det här är ju inte en bok om känslor.

Bodil:

Men ändå hade jag vid det laget nämnt ordet känsla sådär, 67 gånger eller nåt sånt där. För jag har bara skrivit den utifrån känslan att så här kan det inte vara. Ni och jag lever nu. Det är en del av vårt jobb att se till, inte minst för de små barnens skull och för tonåringarnas skull, det vill jag återkomma till längre fram. Nu blev det tids på

Jonas:

9 minuter, skriva en bok. Du är inte svår att få igång på det här ämnet. Jag tänker att det var en bok som du också har sagt flera gånger att du Eller 2 böcker egentligen, för du skrev först Så fint att kunskap finns och sen Faktap. Men du har också sagt många gånger att du skämdes för detta. Vad var det för känslor Ja,

Bodil:

alltså de ekorrerna. Jag skäms fortfarande inför er att vi lägger tid på att uttala till varandra, titta varandra I ögonen och bli överens om sådan här självklarheter. Det är ju så självklart så vi skulle inte behöva prata om det. Alltså våra förfäder har lagt en oändlig massa tid på att utveckla tankar som vi sen kan åka snålskjuts på. En del av detta kan kallas för vetenskap, annat kan kallas för beprövad erfarenhet.

Bodil:

Åter annat, det är bara, om du funderar på vad du har gjort sedan du gick upp imorse fram till nu, vad av det som du har gjort skulle du kunnat göra utan kunskaper? Och då börjar man lite grann fatta vad vi har det till. Jag som är lite upprörd över att vi har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Vi har inget MKB som skulle betyda Myndigheten för kunskapsskydd och beredskap. Jag tänker mig att det här tänkta MKB, det är eget påhitt, jag hittar på hur mycket som helst, men det här tänkta MKB skulle komma ut med en broschyr som hette inte När kriget eller krisen kommer utan det skulle heta Om kunskapen försvinner.

Bodil:

Och det är så hemskt att jag hoppas att vi inte får nåt MKB och att vi inte får nån sån broschyr. Men det är där nånstans vi spelar. Det senaste riktiga snedskottet, alltså när en världsledare ledare kan säga: Nu vet vi orsaken till autism. Ja men tänk efter vad han ställer till med. Tänk alla kvinnor som har tagit huvudvärks tabletter med, och de har en bebis I magen, och de kan drabbas av fasa för vad de har gjort sitt ofödda barn.

Bodil:

Och visserligen så framträder forskarsamhället, men det slår inte riktigt igenom, för det har ju ändå varit så att de här upphöjda människorna har kommit dit. Därför är vi här på Bokmässan, vi är aktivister tillsammans.

Jonas:

Och då räcker det inte med att du och jag sitter I en podd och pratar tänker jag. Vi behöver ju bli fler som organiserar oss och vi har försökt genom att starta en förening som man gärna får följa. Du ger inte ut en broschyr men du skriver veckobrev varje vecka som man också kan följa via den här adressen om man vill ta del av det vi gör. Podden finns naturligtvis, jag vet inte om vi har gjort ett 35 avsnitt kanske? Ja, vi har en veckogryt som

Bodil:

är så att på fredagar, varje fredag, så kommer det ett veckobrev, det hörs på namnet. Och varannan fredag kommer det också en podd. Och det är inte så ofta som de handlar om samma saker fast på olika sätt. Då och då så firar vi genom att följa upp veckobrevet genom att podda på det.

Jonas:

Som vi ska göra idag lite grann tänker jag. Ja. Är vi ju utöver det, är ju ute och föreläser mycket och vi är ju ute med en föreställning som heter Kunskapen, tiden och tryggheten. Så är man I Falköping nästa vecka till exempel så kan man slinka in på Stadsteatern där och lyssna på den, där vi förenar mitt musikintresse med ditt eminenta tal om kunskapen.

Bodil:

Och det är inte bara en så, jag måste få berätta om detta. Alltså det är fullständigt fantastiskt att få möta en publik som nyss har lyssnat på musik. För det är som att musiken öppnar oss så att vi är några andra människor när vi har musik I huvudet. Och så får jag ställa mig upp och tala I en fem-tio minuter. Och sen övergår Jonas fina band alla tiders med en fantastisk vokalissa.

Bodil:

Sen övergår de till att spela. Jag gjorde så här I Sveriges Radio. Om ni vill komma under sjön med mer om detta så ligger den fortfarande ute. Den första januari hade jag ett vinterprat som lyssnardes på av 600 svenskar. Och jag tycker det är fascinerande, alltså det utannonseras på det här sättet.

Bodil:

En gammal tant säger att hon tänker tala om kunskap, och så gör jag det, och så lyssnar 600. Det finns hopp och strömningar, det är bara att vi ska ta vara på dem och så ska vi se till att sopa undan resten. Vi

Jonas:

pratar ofta om tröttheten man kan känna när man inte riktigt vet vad man ska lita på och att man alltid ska känna att man måste ifrågasätta det man hör. Man måste ifrågasätta människors avsikt med det de säger. Vi har ju inte heller blivit förskonade I Sverige från politiker som har ett alternativt förhållningssätt till det vi tidigare kallat kunskap, fakta eller sanning, där man faktiskt medvetet ljuger om saker eller översköljer oss med mängder med information som I sina strå kan vara sanna men där det blir väldigt svårt att utreda om det är någonting som bygger på evidens, kunskap eller vetenskap. Jag tänker att som om man inte blir trött redan där så ska vi också förhålla oss till Det tänker vi att ska gå in på. I ditt veckobrev denna veckan så skriver du om hur AI gör det möjligt att fabricera vetenskapliga artiklar så att de nästan blir omöjliga att avgöra om de är sanna eller falska.

Jonas:

Vi blotta anblicken. Men du har myntat ett begrepp som många av våra lyssnare redan har hört oss prata om mycket, men det är ju vad som står I relation till AI. Det är ju vi som människor och då kallar du det för N I. Kan inte du berätta lite om hur du tänkte runt begreppet naturlig intelligens?

Bodil:

Jo, alltså ni, vi kanske är borta emot 100 människor här nu. Då finns här 100 naturliga intelligenser på plats. Varje människas naturliga intelligens består av det hon har lärt sig I hela sitt liv från det vi föddes. Det beror på vad man har lärt sig, I vilken ordning man har lärt sig det, hur mycket man har betänkt det, hur mycket man har använt det, hur mycket man har pratat med andra om Men det är alltså det som egentligen är er stora guldgruva just nu. Var och en av er har er egen naturliga intelligens.

Bodil:

Det gör ju nästa under desto mörkvärdigare. Tänk att vi kan prata med varandra. Tänk att Jonas och jag tycker vi känner varandra så väl utifrån våra så olika naturliga intelligenser. Det krävs ett överlapp. Har vi inget överlapp kan vi inte prata med varandra.

Bodil:

Ser ni kunskaper som glider isär så här, blir det bara invektiv som man kan kasta på varandra. Så vi måste försöka förstå oss på också hur en annan människa tänker. Men så ska vi mitt I detta växelverka med den artificiella intelligensen. Vilka här gör det medvetet? Ja, ni vågar sådär lite halvt om halvt, ja.

Bodil:

Alltså man kan väldigt roligt. Man kan avslöja ibland att den inte förstår sitt eget bästa, eller människornas bästa. Men väldigt ofta så är den artificiella intelligensen till väldigt stor hjälp. Jag använder den systematiskt när jag till exempel läste Angela Merkels memoarer vilka jag rekommenderar till er att läsa 700 sidor, gärna på tyska. Jag har gjort det.

Bodil:

Det var en väldigt bra bok, den har fått så mycket kritik. Men hon är så duktig på att berätta. Och det är ju händelser som har skett I mitt liv som är spännande att följa. Och då kom det upp minnesbilder som jag började undra, var det så eller var det så? Och så med en liten mobil eller en dator vid sidan om du vill det, var med min bokläsning.

Bodil:

Sen när jag var färdig med den så sa jag kan du sammanfatta Angela Merkes frihet heter boken. Då fick jag ut de här standard 2 sidorna, den sammanfattningen var så dålig, så hade jag läst den först så hade jag aldrig öppnat boken. Alltså det är sånt här, man får lära sig vad man kan den till. Ju mer medveten du själv är, ju aktivare det är till att söka nånting, desto mer detaljinriktat och konkret kan man ju bli, och då har man en väldig nytta. Men när den bara får svepa till med sina vackra ord, då kan man glömma den.

Bodil:

Men nånstans så lever ju vi ju med den naturliga intelligensen, men ni ska veta om att den kan aldrig hotas av den artificiella intelligensen. För det är något alldeles, alldeles annat. Det är därför som jag vill prata om treåringarna och tonåringarna. En tre-åring undrar mer än öronen på föräldrarna orkar höra för det mesta. Och det har ju alltid varit så att föräldrar, och lärare, förskolepersonal och förmåföräldrar har svarat sina barn med den yppersta tydlighet och klarhet, oberoende av hur bra deras kunskaper är, så svarar man en treåring efter bästa förmåga.

Bodil:

Till och med det är uppluckrat nu. Föräldrar är ju inte säkra på att de vet hur det är, för det kan ju vara på det sättet också. Och förresten är detta kanske inte hela sanningen. Vem har drömt om någonsin att förmedla hela sanningen till en treåring? En treåring behöver tillit och trygghet, och det ligger där I botten på den naturliga intelligensen, att man ska kunna bygga på nånting som det går att stå på längre fram, på det nästa man lär och det nästa man lär.

Bodil:

Därför är de här barnaåren oerhört viktiga än vad man får för inställning till vad som alls går att veta. Alltså, hur ska de få reda på att det existerar sanning om inte vuxensamhället vågar signalera: Vi vet hur det är. Det är vi som är vuxna, det är du som är barn. Det här vet vi. Då får man ta de andra diskussionerna längre fram.

Bodil:

Den andra svåra åldersgruppen, det är tonåringarna. Varje tonåring har en enda fråga I huvudet. De skulle aldrig erkänna det, aldrig någonsin. Men det är det de undrar över. Den lyder: Vem är jag?

Bodil:

Och då vill de återkoppling. Och den mesta återkopplingen får de från nätet. Där har de själv lagt ut bilder på sig själv när man är som vackrast, när man gör roligast saker. Ingenting stämmer med den återkopplingen på hur det är när man går omkring och är trött och finnig och rädd för att bli mobbad och lite annat. Så de får lite förljugna sanningar som återkoppling, och så har de ett vuxensamhälle som numera är så dumt att man utan intalar sina tonåringar att de är allt och kan allt och kan bli precis vad som helst.

Bodil:

Men det finns det ingen som kan. Alltså den här oändligheten kan inte eka tillbaka, utan man behöver hjälp. Jag brukar ibland säga att kan vi inte hitta på något annat så håll om dem tills det går över, de där åren tar ju slut. Men det är inte de som har valt att vara tonåringar nu och de far riktigt illa. Ska vi köra fram lite hopp nu också?

Jonas:

Ja men det måste vi göra tänker jag. Det är väl också hoppfullt. Jag tänker på den här ängsligheten jag kan känna att jag haft I relation till mina barn med de här ständiga svaren på deras frågor som egentligen är frågor tillbaka. Vad blir det för mat? Ja, vad vill du Vad är du sugen på?

Jonas:

Vi vänder ju på det där från vuxenvärlden tillbaka och det skapar en ängslighet hos bägge parter tänker jag. Är någonting som jag

Bodil:

reflekterat mycket. Gör detta då trots att idag vet hjärnforskningen att små barns hjärnor, inklusive tonåringens hjärnor, inte mogna att fatta beslut. Så det allra sämsta ni kan göra med små barn är att fråga dem vad ni ska till middag. Alltså barn ju väldigt lojala, så barn spelar ju med sig. Förvänta vi oss att de ska bestämma så gör de det, men egentligen kan de inte.

Bodil:

Och de blir bara villrådiga av det. Och vi tror att vi visar dem respekt om vi betraktar barn som små vuxna. Barn är inte små vuxna, barn är barn med barns hjärnor. Det visste man inte förr I världen. Det fanns aldrig någon som frågade mig vad vi skulle till middag.

Bodil:

Det var ju inte heller så att jag nånsin gick till mina föräldrar och sa: Vad ska jag göra nu? För då blev jag satt I arbete. Och det ville jag ju inte. Så barn hade ju rätt att hålla sig undan. Det är lite tragiskt att vi liksom skolar in dem så och inbillar dem och oss själva att vi ska tala om för dem vad de ska göra.

Jonas:

Innan vi går på generation Z och generation Alfa som vi ska prata lite om om en stund, så tänker jag att många som är här också undrar när de ska prata om tid, För det är ju det som många känner dig för som tidstänkare och 10 tankar om tid som kom för -nittionio. -nittionio var det ja, 26 år sen då blev det va? Jag tänker på ordet långsamt, långsamt, I en tid där informationsflödet har en väldigt hög hastighet. Vi är hela tiden påflugna av påståenden som virvlar förbi. Det är mycket information som ska processas av oss hela tiden.

Jonas:

Vi ska ta beslut I sånt som vi kanske aldrig har gjort tidigare och behövt ägna oss åt I vardagen. Men då har du tyckt att, vid något tillfälle, att Europa skulle kunna hylla de långsammas lov. Vad menar du med att vi ska värna det långsamma?

Bodil:

Jag får börja med att referera till en bok som inte jag har skrivit. Stenen Nadollny skrev en bok som heter Upptäckten av långsamheten. Den skildrar en liten pojke som var så långsam så han betraktades som idiot det här länge sen när han växte upp. Och efterhand så blev han faktiskt kapten på ett fantastiskt fartyg som skulle ta sig till Nordpolen. Det är en väldigt spännande bok.

Bodil:

Den går att hitta numera bara på antikvariat. Men poängen med detta, det var att, han kunde, om jag nu tittar på dig, första raden. Jag tittar bara på dig, och sen frystes hans blick för det så han kunde liksom inte se nånting annat. Det betydde att blicken blev alldeles stel. Han upptäckte ingenting förrän nästa gång som han råkade få syn på, kanske på dig.

Bodil:

Och då kan du rört dig lite, lite. Och den skillnaden, du hade haft så lång tid på dig att röra dig, och den kunde han upptäcka tack vare att han var så långsam I sin perception. Det här betydde att han fick sitt rykte som kapten genom att kunna urskilja fientliga skepp som var långt borta, och se hur de flyttade på sig. Och så hade han vetat sen omge sig med människor som var väldigt snabba, både I tanken och I perceptionen. Men det här att tänka sig in I hur mycket det är bara för att vi hetsar på som vi gör av det långsamma, som vi inte förmår notera, Det är spännande.

Bodil:

Jag skrev ju då med 10 tankar om tid, jag vet att det är så goda Så om nån säger något om Bodil Jönsson så tittar nån annan på den och säger: Är det inte hon med tiden? Så. Och det är väl inte det sämsta jag har fått bli, den som var de blev hon med tiden. Och som på sin tid ledde till något annat otroligt. Dorothea Blomberg bad mig om att skriva den här boken som blev 10 tankar om tid.

Bodil:

Hon trodde väl inte det var något särskilt med den boken, och det trodde absolut inte jag heller. Men så blev det en sån bok som skenade, så när det var bokmästa på hösten, den kom ut I maj, och jag satt med Dorothea här uppe. Och så hade vi sålt 200 exemplar och då sa jag, Var kommer detta att sluta Dorothea? Och den enda gång jag har hört henne säga Bodil, jag vet inte. För det är ju liksom sånt som ligger I tiden.

Bodil:

Det låg I tiden 1999. Att det då var ännu inte den stressrelaterade ohälsan, den var inte namngiven. Människor hade börjat titta på varandra, hade en och annan arbetskamrat som så kallat hade gått I väggen. Kommer ni ihåg vad man sa till varandra? Man sa: Du måste lära dig att sätta dina gränser själv.

Bodil:

Och då tänkte jag, innan jag skrev 10 tankar om tid, tänk om jag kom hem till Johan Sfors I Halland och sa: Jag tänker sätta mina gränser själv. De skulle titta på mig uppifrån och nå och se: Vem tror du att du är? Sätta dina gränser själv. Så var det ju inte på den tiden jag växte upp, det var omvärlden som bestämde vilka gränserna var. Men vi hade liksom släppt på nånting som gjorde att nu krävdes detta av människorna, och somliga av oss individer pallade inte för att göra det på egen hand.

Bodil:

Det är fortfarande svårt, men idag är det I alla fall erkänt både av samhället och av arbetsgivarna att man inte alldeles konstig bara för att man plötsligt går I väggen. Men det är en hemsk upplevelse för alla parter. Så det pågår den här tidsvarianten, men det har mycket med kunskap och demokrati att göra. Vill vi ta såna här enkla mantran, så är ett av mina mantra: TTT T. Det betyder Tankar tar tid.

Bodil:

Ett nästan lika bra är IT, som betyder information tar inte tid. Där kan börja haka upp sig så att man kan vila I någonting. Fastar man då för att kunskap kräver tid, så är det ju en massa annat då rimligen som man ska avstå från att göra. Hålla på med. Alla såna här kortvariga snurrar, vi ska kanske bli lite mer långsamma.

Bodil:

Och tar ni då de tvära svängarna I USA, jämfört med de inte fullt så tvära svängarna I Europa, Så har jag sagt några gånger nu, jag har inte fått upp det på den politiska nivån. Tänk när Europa börjar skryta med att det går så bra för oss I Europa, för här är vi så långsamma. Det är inte så dumt för oss som individer heller, att man kan inte ge efter för vilket hugskott som helst. Men det är klart att jag bär ju med mig hela mitt tidstänkande in I det här kunskapsköret.

Jonas:

Du skriver också I veckobrevet om trygghet och att det är grundläggande för att kunna göra något överhuvudtaget. Hur bygger man trygghet runt kunskap? Utifrån det långsamma perspektivet kan det inte kännas som att man är lite motvalls eller bakåtsträvande I förhållande till sin samtid. Förhåller vi oss till tryggheten och kunskap?

Bodil:

Ibland kan man börja med att iaktta barn. Jag är absolut motståndare till att vi ska säga att vi har förlorat miljö och klimatkriget och nu ska barnen göra det. Vi kan inte lägga över något ansvar för dem. Men vi kan iaktta hur det är med små barn. Vilka vågar små barn lita på?

Bodil:

Ja, det är I stort sett mamma, pappa och storasyster. Det är de som man är van vid att se varenda dag. Dem har man lärt sig av erfarenhet att de är inte farliga. Sen kommer det någon främling, någon farmor eller någon faster, då börjar det bli farligt. Och kommer man ut I en folksamling så kan det vara riktigt farligt.

Bodil:

Lite grann på det sättet är ju vi andra också. När jag träffar dem som säger: Bodil, nu har jag fått 7 svar på samma fråga idag. Vem ska jag lita på? Jag ju inte välja. Och mitt första svar på det är: Men det är klart att det kan du inte göra, och det ska du inte heller.

Bodil:

Och det kan inte jag heller, mer än på de områdena som jag behärskar. Men är det nånting på ett område som jag inte behärskar som jag tvunget måste ta reda på då har jag ju Standardvägen, experter, ansvariga utgivare alla de som finns runt omkring oss som är till för I sin profession att de ska kunna detta. Men det är ju inte alltid man kan få fatt på dem. Och det är inte alltid riktigt man vet vem man ska söka efter. Då är mitt tips: I din vänkrets finns det säkert några som du har kunnat lita på tidigare.

Bodil:

Prova att fråga dem, så att du har nån att hålla I händerna. För det är på samma sätt där, man behöver tiden på sin sida för att våga tilliten. Och detta har landat då I ett annat mantra hos mig som lite överdrivet lyder: En trygg människa kan göra nästan vad som helst. En otrygg människa kan nästan inte göra något. Och ni kan tänka på er själva när ni blir riktigt stressade.

Bodil:

Ni är ju så oerhört dumma. Det får inte tala om hur dum jag är när jag blir riktigt stressad. Alltså jag har ju lärt mig känna igen den dumheten, den är ju total. Det är som att man blockerar rubbet, man kan ingenting. Så att tillit och trygghet måste ligga I botten och det gäller både demokrati och kunskap.

Jonas:

Vi ska ägna den sista minuten åt, har pendeln nått sin yttersta position? Där vi att den står still innan vi vet om den är på väg vidare åt nåt håll. Ser du för, du skriver om generation Z och generation Alfa. Vi har ju fått träffa många ungdomar när vi har varit ute I olika sammanhang. Jan Sherman och du pratade om det på scen tidigare, att samtalet med varandra kan ju väcka enormt mycket hopp, speciellt när vi får träffa människor som också har tänkt och så vidare, inte minst med ungdomar.

Jonas:

Men du skriver om generation Z och generation Alfa som längtar efter ett mer analogt liv och offline-upplevelser. Vad menar du med det?

Bodil:

Alltså detta Alltså detta är då bara sådana här undersökningar av vad som sker, särskilt så konstigt det låter I den amerikanska verkligheten. Alltså offline, att inte vara uppkopplad alls, är på väg att bli det nya premium, är det finaste man kan tänka sig. Och då tänker vän av ordning, alltså hur kan detta uppkommit? Och en av de saker som jag har följt noga är den här hemska mobbningen som har följt med nätet. Och mobbning har alltid funnits men den har ju blivit värre när den kan pågå dygnet rum och där den kan vara väldigt anonym.

Bodil:

Också alla de som aldrig har varit mobbade kanske aldrig skulle bli det, men de går ju omkring I en viss ålder med en rädsla för att bli det. Man är så utsatt, Man passar sig för så många saker för att då kan man bli uthängd både som vi och som detta. Och I det läget är det ju inte så konstigt om man tänker: det finaste vore om jag fick hänga med mina egna polare offline. Och då finns det till och med en hashtag. Som, vad var det den hette?

Jonas:

När jag kom inte ihåg.

Bodil:

Vänta vänta vänta. Alltså den heter ungefär Skippa mobilerna.

Jonas:

Ja flip

Bodil:

food. Ja. Flip mobile eller något sånt där. Ja flip food. Och de köper inte längre sina iPhones.

Bodil:

De vill Black Bury. De vill inte såna här konstiga apparater. Det här är så nya siffror så hur mycket man kan lita på det vet jag inte, men jag tror man kan lita på att såna som sitter här, ni känner igen er I det här att man börjar bli så trött på att det skulle kunna vara på 78 olika sätt, vad det än handlar om. Och det är också en tendens för att har man blivit tillräckligt trött på någonting så tar man avstånd från det. Så jag tror på fullaste allvar att pendeln har vänt.

Bodil:

Och det gör det ju extra positivt att bli aktivist just nu. För då kan man följa med medvinden och så kan man blåsa på lite extra. Sen har vi alltså, utöver veckobrev och veckopoddar och allt vad vi gör, så gillar vi ju mycket kontakt med människor. Kom och var med och hjälp till. Det är inte dumt.

Jonas:

Hur gör man då tänker jag, vän av ordningen? Jo, får följa oss där och man kan också bli stödmedlem. Man kan också vara passiv betraktare. Man kan vara aktiv I samtalet med oss. Vi är lite varstans.

Jonas:

Ta gärna kontakt med oss brukar vi säga. Har

Bodil:

ni sett våra fina märken?

Jonas:

Jag

Bodil:

blev trött på Fact up för jag tyckte det var lite för amerikanskt. Och så pratade Jonas och jag och så sa vi vi måste ett verb. Och vad hittar man på för verb? Till sist så kom det upp I samtalet: Nu får du fakta dig. Ni väl fakta er?

Bodil:

Hur var det om vi fakta oss?

Jonas:

Fakta oss?

Bodil:

Ja. Till exempel. Och det sitter hårt I mig och kommer på det flera gånger om dagen. Nej, men det här är jag inte säker på. Nu får du fakta dig.

Jonas:

Det tycker jag blir en jättefin avslutning. Tack till alla er som har kommit hit och som är I rummet här. Fantastiskt att få vara live, Bodil, inför människor. Till dig som har lyssnat I efterhand på podcasten, tack för att du har lyssnat. Vi avslutar som vanligt med musik och ett citat från dig.

Jonas:

Musiken denna veckan lyfter vi från marken, är Freddy Wahllings från hans sista album 2016 skriven av Stina Nordenstam. Citatet lyder, Ett barn skulle omöjligt kunna bygga upp hållbara kunskaper om naturlagarna hade varierat. Tack ska ni ha!