Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
Hjärtlinjen är podden som håller dig uppdaterad med den senaste forskningen inom hjärta och kärl – utan att ta för mycket av din tid. I varje avsnitt tar Jon och Astrid sig an en nyligen publicerad vetenskaplig artikel och diskuterar vad den betyder för din kliniska vardag. Vi försöker bryta ner forskningsrönen till det som är relevant för dig som jobbar med patienter.
Formatet är enkelt: två läkare som pratar igenom studien på ett avslappnat men insiktsfullt sätt. Här får du ny forskning, men även kliniska implikationer och praktiska tips på hur ny kunskap kan påverka ditt arbete. Perfekt att lyssna på under pendlingen, på gymmet eller när du har lite admintid över mellan patientbesök.
Podden riktar sig inte enbart till kardiologer, utan vi tror den är intressant även för dig som är allmänläkare, klinisk fysiolog eller arbetar på akuten.
Välkommen Astrid! Idag ska vi prata om en översiktsartikel som heter "Erythritol and xylitol: friends or foes?", publicerad i Cardiovascular Research i maj 2025, och som verkligen väcker frågor om något vi alla möter dagligen – sötningsmedel.
Tack John! Ja, det här är en fascinerande artikel av Wölnerhanssen och kollegor som granskar sockeralkoholerna erytritol och xylitol. Och titeln säger allt: "friend or foe?" – vän eller fiende?
Precis. Och jag tänker att vi bör börja med lite bakgrund, för det här är ju substanser som funnits länge men som plötsligt hamnat i rampljuset. Kan du påminna oss om vad erytritol och xylitol egentligen är?
Absolut. Båda är sockeralkoholer, också kallade polyoler, som har använts i över femtio år inom livsmedelsindustrin som lågkalori-sötningsmedel. De smakar sött men påverkar knappt blodsockret, vilket gjort dem populära i diabetesprodukter och så kallad hälsokost.
Och de finns i allt från tuggummi till läkemedel, eller hur?
Exakt. Kosmetika också. De är överallt. Men det intressanta är att de också produceras endogent i kroppen – alltså vi tillverkar dem själva i viss utsträckning.
Det visste jag faktiskt inte. Så varför pratar vi om dem just nu? Vad har hänt som väckt den här oron?
Det är de senaste metabolomikstudier som visat att förhöjda plasmanivåer av erytritol och xylitol är associerade med ökad risk för allvarliga kardiovaskulära händelser. Det har skapat rubriker och oro bland både patienter och kliniker.
Men association är ju inte detsamma som kausalitet. Hur stark är egentligen den här kopplingen?
Det är precis kärnan i debatten. Observationsstudierna visar association, men när man tittar på Mendelska randomiseringsstudier – som ger oss starkare evidens för kausalitet – så hittar man inget samband mellan cirkulerande erytritolnivåer och kranskärlssjukdom, diabetes eller kronisk njursjukdom.
Så det kan vara en confounding-situation?
Mycket möjligt. Författarna betonar att i den amerikanska valideringskohorten, där erytritol inte ens var godkänt som livsmedelstillsats förrän tvåtusenett, så härrörde de förhöjda nivåerna sannolikt från endogen produktion.
Vänta, så kroppen tillverkar mer erytritol under vissa förhållanden?
Ja, särskilt hos individer med hyperglykemi, diabetes eller metabolt syndrom. Så det kan vara så att förhöjda nivåer är en markör för metabol stress snarare än en orsak till kardiovaskulär sjukdom.
Bra bakgrund, låt oss gå in på själva artikeln. Vad är syftet med den här översikten?
De vill sammanfatta den aktuella kunskapen om dessa sockeralkoholer – deras fysiologi, metabolism, effekter på trombocytaggregation och potentiella kardiovaskulära risker. Det är en narrativ översikt som går igenom allt från in vitro-studier till djurexperiment och humanstudier.
Låt oss börja med metabolismen. Hur hanterar kroppen dessa substanser?
De skiljer sig faktiskt åt ganska mycket. Erytritol absorberas snabbt i tunntarmen och utsöndras till största delen oförändrat i urinen. Xylitol däremot absorberas bara till cirka femtio procent och metaboliseras huvudsakligen i levern.
Och båda har minimal påverkan på blodsockret?
Ja, minimal påverkan på plasmaglukos och insulinnivåer. Men intressant nog stimulerar de frisättning av gastrointestinala mättnadshormoner som glukagonlik peptid-1.
GLP-1? Det är ju något vi pratar mycket om nuförtiden i andra sammanhang.
Absolut. Det kan faktiskt vara en av förklaringarna till varför vissa studier visat metabola fördelar med dessa substanser.
Okej, så låt oss prata om trombocyterna. Det verkar vara där den största oron finns just nu. Vad visade studierna?
Här måste vi vara noga med att skilja på olika typer av evidens. In vitro-studier visade dosberoende ökad trombocytaggregation vid exponering för erytritol och xylitol.
Och sedan gjordes det humanstudier?
Ja, men här kommer begränsningarna. Det var en liten pilotstudie med bara tio personer per grupp. De fick inta trettio gram erytritol, xylitol eller glukos, och man mätte trombocytreaktivitet ex vivo vid baseline samt trettio minuter efter intag.
Trettio minuter? Det är ju en enda tidpunkt.
Precis. Och ingen placeboarm. Så det är mycket preliminärt. Man såg ökad trombocytreaktivitet, men vi vet inte hur länge det varar, om det är kliniskt relevant, eller om det leder till faktiska trombotiska händelser.
Och trettio gram är ju en ganska stor dos, eller hur?
Det är en rejäl dos, ja. Mer än vad de flesta skulle få i sig genom normal konsumtion. Men det är klart, vissa produkter innehåller betydande mängder.
Vad säger djurstudierna? De brukar ju kunna ge oss långtidsperspektiv.
Här blir det intressant. Långtidsstudier på råttor och möss, upp till två år, med dieter innehållande upp till tjugo procent erytritol eller xylitol visade inga avvikelser i kardiovaskulära händelser eller livslängd.
Tjugo procent av dieten? Det är ju enorma mängder.
Ja, mycket högre än vad människor normalt exponeras för. Och inga problem.
Artikeln nämner också något om vaskulär funktion. Vad visade de studierna?
Faktiskt ganska intressanta fynd. Erytritol uppvisar antioxidativa egenskaper och förbättrar endotelfunktion under hyperglykemiska förhållanden i djurmodeller. Och det finns en pilotstudie på patienter med diabetes där akut och kronisk erytritolkonsumtion förbättrade småkärlsendotelfunktion och minskade central aortastelhet.
Så det kan faktiskt vara skyddande i vissa sammanhang?
Möjligen. Men återigen, små studier. Vi behöver större, väldesignade studier för att dra några slutsatser.
Nu ska vi prata om något lite oväntat – peritonealdialys. Vad har xylitol med det att göra?
Det här är faktiskt fascinerande. Xylitol har undersökts som osmotiskt agens i peritonealdialyslösningar, där det kan ersätta glukos.
Och varför skulle man vilja göra det?
För att glukosbaserade lösningar kan orsaka hyperglykemi och insulinresistens hos kritiskt sjuka patienter. I studierna minskade insulinbehovet med upp till femtio procent när man använde xylitol istället.
Det är ju en dramatisk minskning.
Ja, och de såg också signifikanta minskningar av triglycerider, totalkolesterol och oorganiskt fosfat. Glykerat hemoglobin sjönk från 12,9% till 10,7 procent.
Men här måste vi väl fråga om intressekonflikter? Jag ser att en av författarna är grundare av ett företag som utvecklar just xylitolbaserade dialyslösningar.
Korrekt, det vill vi lyfta fram! Arduino Arduini har finansiella kopplingar till CoreQuest samt Iperboreal Pharma, två bolag med ekonomiska intressen i sockeralkoholer. Det är viktigt att ha i åtanke och rimligen vill man se andra forskningslag, utan intressekonflikter, replikera fynden.
Så om vi ska försöka dra några slutsatser – vad tar vi med oss från den här artikeln?
Artikeln skriver att mendelian randomiseringsstudier talar för att förhöjda plasmanivåer av erythritol inte direkt bidrar till ökad kardiovaskulär risk, men säger samtidigt att det behövs fler studier. För det andra att även de preliminära fynden om trombocytaggregation behöver bekräftas i större studier. Och för det tredje att långtidsstudier på djur inte visat några problem.
Och vi väntar på bättre humanstudier.
Astrid, det här har varit en riktigt intressant genomgång av ett komplext ämne. Tack för att du tog dig tid!
Tack Jon! Det var ett nöje. Och jag tror vi alla ser fram emot de kommande studierna som förhoppningsvis kan ge oss tydligare svar.
Absolut. Och tills dess kanske vi kan fortsätta njuta av vårt sockerfria tuggummi utan alltför stor oro.
Precis. Allt med måtta, som vanligt.
Tack för att ni lyssnade, och gillar du podden, tipsa gärna en kollega. Det skulle göra oss väldigt glada! Vi hörs nästa vecka!
Hej då!