Subscribe
Share
Share
Embed
Vi firar 200 med ett spännande avsnitt! Tack till alla som lyssnar och såklart till alla gäster, som så generöst delar sina insikter och perspektiv!
”Det här går helt i linje med omställningen till nära vård - vi får en skjuts i arbetet.” ”Vi ska jobba uppsökande, tidigt och hitta nya vägar att nå ut.” Nästa år beräknas en ny reviderad socialtjänstlag träda i kraft. Vad innebär detta för kommunerna och hur kopplar det till omställningen till Nära vård? Ulrika Vitalis, socialchef Hammarö kommun och Niklas Eriksson, handläggare på SKR berättar om hur de arbetar för att använda lagen som hävstång för utveckling framåt.
”Det här går helt i linje med omställningen till nära vård - vi får en skjuts i arbetet.” ”Vi ska jobba uppsökande, tidigt och hitta nya vägar att nå ut.” Nästa år beräknas en ny reviderad socialtjänstlag träda i kraft. Vad innebär detta för kommunerna och hur kopplar det till omställningen till Nära vård? Ulrika Vitalis, socialchef Hammarö kommun och Niklas Eriksson, handläggare på SKR berättar om hur de arbetar för att använda lagen som hävstång för utveckling framåt.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Lisbeth:Så var vi då här? Avsnitt nummer tvåhundra. Jag är verkligen tacksam över alla gäster som har varit med
Lisbeth:I podden och delar med sig och inspirerar I arbetet med omställningen till nära vård. Och jag är också så glad över alla er som lyssnar varje vecka, som skickar in
Lisbeth:tips och till oss. Och vi tar gärna emot fler så hör gärna av er. Idag I detta 200de avsnittet så ska det handla om något som är starkt kopplat till nära vård och som är just nu högaktuellt, viktigt och framtidsavgörande, nämligen socialtjänstens utveckling och arbete. För nästa år så beräktas en ny reviderad socialtjänstlag träda I kraft. Och då är det viktigt att fundera över vad det innebär för alla kommuner runt om I landet och hur det här hänger samman med nära vård.
Lisbeth:Och med mig idag för att prata om det här är Ulrika Vitali, som är socialchef I Hammare kommun och Niklas Eriksson som samordnar SKR:s arbete med den här frågan så välkomna hit!
Niklas:Tack så mycket!
Lisbeth:Så kul att ni kan vara här och berätta om den här viktiga frågan. Jag tänker att vi börjar med att lära känna er lite mer så Niklas, berätta vem du är.
Niklas:Jo, jag fick ju en så fin presentation här Lisbeth. Jag samordnar ju det här arbetet på SKR då som rör en ny lagstiftning och den bredare omställningen som vi pratar om. Vad vill du veta mer?
Lisbeth:Ja men jag vill veta allt du kan berätta. Vem är det som person, vad är det för bakgrund och vad gillar du att göra? Jag vet inte
Niklas:allt vill du inte höra, men jag kan berätta lite hål, en liten inblick. Varför gör jag det här? Jag har ju på olika vis alltid jobbat med människor. Det är först nu kan man säga senaste åren på SKR som jag litar tappat det, men jag har ett stort engagemang I mänskliga relationer och är ju ledare I två fotbollslag bland annat så det är ju sånt man kan göra på sidan. Men jag har jobbat inom funktionshinderområdet mycket I olika verksamheter, arbetsinriktad verksamhet och gruppbostäder och liknande.
Niklas:Som kontaktperson, god man, har jag varit också. Men sen så har jag ett stort samhällsintresse och det är därför jag jobbar med de här frågorna nu då. Utöver det, det här kan ju fortsätta länge men så mycket kring mat och musik. Jag driver också en restaurang.
Lisbeth:Gör du, oj, det visste jag inte.
Niklas:Så att jag är också egenföretagare.
Lisbeth:Hur länge har du varit på SKR?
Niklas:Sedan tvåtusen tretton fram och tillbaka.
Lisbeth:Just det. Ulrika, vem är du då?
Ulrika:Ja Ulrika Vitaliis, Jag jobbar ju som socialchef sedan några år tillbaka på Hammarö kommun I Värmland. Min bakgrund är ju att jag är socionom I botten och är en, jag brukar säga att jag är en enkel socialarbetare I botten. Jag brinner för att jobba för människor, att de ska hamna rätt, få rätt stöd I rätt tid etc. Och väldigt intresserad tidigt också när jag utbildade mig I det här med evidensbaserad praktik och kunskapsbaserad socialtjänst och så. Så att det är liksom det.
Ulrika:Sen har jag vidareutbildat mig och har också fokuserat mer på ledarskapsfrågorna som jag också upptäckte genom åren att det är ju avgörande hur vi leder det här arbetet framåt för dem vi är till för. Så att det är väl lite där. Jag har varit I privata sektorn och en del har jobbat med behandling bland annat. Det hör ihop, tycker jag, förändringsarbete överlag. Till vardags och privat då är jag väldigt Jag gillar natur och röra på mig, gillar att jogga.
Ulrika:Har en hund, har familj och barn och så. Det är mycket tid för fritidsaktiviteter och sånt som jag ägnar väldigt mycket tid åt och som också ger mig återhämtning för att kunna också vara mitt bästa jag I vardagsarbetet. Just det.
Lisbeth:En viktig del I ledarskapet också tänker jag med att återhämta sig.
Ulrika:Precis. Vad är
Lisbeth:det bästa med att vara socialchef?
Ulrika:Det är väl också att kunna få vara med och påverka, att göra skillnad, att försöka också vara med I sammanhang där man också kan bidra till den här viktiga utvecklingen bland annat. Så jag känner ett stort ansvar och är också beredd att ta mig an det ansvaret. Det tycker jag är en viktig del I mitt jobb. Men också att vara en förebild och att också få saker och ting att hänga ihop, framför allt I Värmland, men också kopplingen nationellt känns ju jätteviktigt. Och också kopplingen mot hälso och sjukvården och hela det jobbet tycker jag är en viktig del I min roll.
Lisbeth:Om du sätter in oss lite I Hammarö kommun, hur stor är den och vad har ni för möjligheter och utmaningar? Ja men Hammarö kommun är
Ulrika:ju en inflyttningskommun och som har växt ganska kraftfullt under de senaste åren. Vi är sjutton noll invånare idag. Inte en jätteliten kommun och inte jättestor men vi har en del utmaningar I och med att det har växt så mycket, mycket byggnationer och väldigt stor andel barn och unga I kommunen. Det som också är utmanande och som många kommuner står inför är den demografiska utvecklingen när det kommer till åttio år och äldre. Där har vi en nästan 50-procentig ökning fram till år trettiotre så där har vi en riktig utmaning framför oss.
Ulrika:Vi har också åldersgruppen unga, alltså 16-nitton år som vi ser växer hos oss och det är klart att det är viktiga grupper. Annars hos, alltså kommunen är en välfungerande kommun. Vi har bra förutsättningar att göra något riktigt bra I det här omställningsarbetet tycker och därför känns det riktigt spännande att vara en del av det här arbetet.
Lisbeth:Har du som socialchef, de säger lite olika ut de här rollerna, har du ansvar för både hälso och sjukvård, den kommunala hälso och sjukvården och socialtjänsten I ditt uppdrag?
Ulrika:Brukar säga att jag har ansvar från vaggan till graven kan man säga med allting som har med de olika inriktningarna, myndighetsutövning, utförarverksamheter, den kommunala hälso och sjukvården. Hela bredden, vilket också jag tycker är en riktig möjlighet när det kommer till det här omställningsarbetet vi står I nu.
Lisbeth:Verkligen! Jag tänker att tar vi verkligen invånarnas perspektiv då ser vi att för dem är det viktigt att vi är på olika verksamheter. Och att då kunna göra det I ett ledarskap också. Precis som jag sa där I inledningen så är det ju väldigt stort fokus nu på att också klara att tänka att socialtjänsten ska utvecklas på ett nytt sätt. Och jag tänkte att vi skulle börja lite samtalet med att få lite ingång I vad är det för ambitioner som finns nu.
Lisbeth:Det har varit en lång utredning och också en ganska lång beredningsperiod på Socialdepartementet och nu vet vi att det kommer att bli en lagstiftning troligtvis som börjar gälla under nästa år. Niklas, sätt oss in I lite grann, vad är det för förändringar man vill se?
Niklas:Ja, vad vill vi se för någonting egentligen? Vi kan väl börja någonstans I varför kommer det en ny lagstiftning? Och hoppar vi tillbaka lite så vi har ju ett samhälle som befinner sig I en ständig rörelse och därför behöver vi ny lagstiftning, nya ramar, nya principer, nya arbetssätt. Så det följer samhället på olika vis och det är viktigt att påminna oss om det när vi är inne I sådana här stora förändringsprocesser. Men syftet med den här nya lagstiftningen då, det är ju att nå människor tidigt innan problem uppstått eller vuxit sig stora.
Niklas:Och det här kan man ju också se då utifrån, jag menar, finns det någon form av problematik eller så som gör att man alltid kommer att det så handlar det om att vara förebyggande och jobba med det också och kanske skjuta upp större behov eller så. Så att mycket kring samtalet kring en ny socialtjänstlag hamnar naturligt I diskussionen kring barn och unga, men det gäller ju hela socialtjänsten. Som du säger Ulrika, från vaggan till graven ska vi tänka på det här viset. Det handlar också om att sänka trösklarna, kunna då erbjuda snabbare insatser på enklare sätt än idag och att verksamheten då ska bedrivas mer kunskapsbaserat I enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Och vi har ju nya målgrupper, nya behov, Vi behöver kunna möjliggöra nya arbetssätt, det ska den här lagstiftningen göra.
Niklas:Vi har ju kompetensförsörjningsutmaningen som vi inte får glömma bort I allt det här. Det är en av de starkare drivkrafterna för att faktiskt nå en hållbar socialtjänst och välfärd brett framåt. Och sen har vi också haft en digitaliseringsvåg och hur använder vi den framåt då för att kunna lösa ut vissa av de här utmaningarna. Men det är inte bara så att digitalisering är någonting vi kan använda, utan vi har också invånare som förväntar sig att vi använder det på andra sätt idag. Men den här nya lagstiftningen, för att sammanfatta lite snabbt, så kan man säga att socialtjänsten, det kommer bli tydligare att socialtjänsten ska arbeta förebyggande, vara då lättillgängligt, kunna erbjuda insatser utan behovsprövning.
Niklas:Man ska planera sina insatser inom alla verksamhetsområden och då med fokus på förebyggande och tidigt. Och sen så ska vi då jobba mot att bli en kunskapsbaserad socialtjänst. Och jag menar, det finns mer såklart, men här har vi de stora dragen och de befinner sig på mål och inriktning kan man säga I lagstiftningen, sen kommer det ju fortsatt vara en målinriktad dramlag och det innebär ju att kommunerna då ska kunna arbeta med att tillämpa den här lagen utifrån de förutsättningar man har och de invånare som finns, de behov som finns. Så det var väl lite så övergripande. Sen vill jag också tillägga att portalparagrafen ändras, den kommer ju vara samma portalparagraf men där går jämställd in på sidan om jämlika levnadsvillkor.
Lisbeth:Kan du säga någonting om det? Det är inte alla som kanske har socialtjänstlagen såhär top of mind, vad är den viktiga viktiga portalen I hela lagstiftningen?
Niklas:Ulrika, det kan väl du få säga någonting om? Jag tycker jag har pratat tillräckligt där. Vad betyder den fli?
Ulrika:Ja men för mig betyder ju den att det är ju en viktig, det är ju liksom den första delen som vi ska ta ställning till. Varför har vi den här lagstiftningen och vad är det för ansvar vi har egentligen? Och
Niklas:jag
Ulrika:är också väldigt glad att man breddar den här delen med att lägga till det här jämställd för att där tror jag att vi har ett jobb att göra helt enkelt. Så att det ger oss ju på nåt vis inriktningen I vart är det vi ska och det tycker jag ger oss en bra vägledning också när vi ska gå in och jobba nu med den här lagen som en ramlag, för ibland kan man tycka jättebra med en ramlag, men det kan också göra att det blir lite luddigt för
Lisbeth:att
Ulrika:man har väldigt mycket handlingsutrymme inom ramen, om man säger så. Och då hjälper vi oss med portalporategrafen att också få en tydlig riktning. Vad är de viktigaste delarna som leder oss fram in I den nya lagstiftningen? Så den känns, ja den är jätteviktig, den är väldigt central portalen.
Niklas:Ja, men det är den och man kan ju säga så här om den nya lagstiftningen. Det som landar in hos många som har tagit del av den här väldigt omfattande lagrådsremissen, det är ju att mycket av förändringarna ligger ju I inriktning och mål, vilket då påminner mycket om nära vår omställning. Mycket av lagtexten har ju överförts från den tidigare lagen. När man tar emot den här så ser det väldigt nytt ut, det är många nya kapitel och det är ett annat språkbruk delvis. Men det är språkliga redaktionella förändringar I stora delar och lagen är en pusselbit I den här förändringen, men det säger ju någonting också.
Niklas:Det finns nya förväntningar och det är vi som behöver börja jobba med det tillsammans, från lokal till nationell nivå för att kunna ställa om. Men den stora delen här som många fastnar vid, det är ju de här att kunna erbjuda insatser utan behovsprövning, för att det blir ju det tydliga verktyget som socialtjänsten får här, att man alltså inte behöver utreda allt framåt. Men det bygger också på att socialnämnden beslutar om att en eller flera insatser ska kunna erbjudas utan behovsprövning. Så vi har mål och riktning och vi har ett nytt verktyg och sen ett nytt åtagande I att planera alla insatser också, kan man sammanfattningsvis säga.
Lisbeth:Och jag tänker att en lag ger ju en, som du säger, mål och riktning och I det här fallet också verktyg, eller en ramlag. Men som ni har varit inne på båda så är ju själva varför ett större än lagstiftningen. Och jag tycker din beskrivning, Niklas, av varför vi behöver göra annorlunda I socialtjänsten är ju samma varför som vi har när vi behöver göra om hälso och sjukvården till en mer nära vård. Det handlar om kompetensförsörjningsutmaningar, det handlar framför allt om att våra behov har förändrats. Och du tyckte du sa så bra att vi lever I ett annat samhälle.
Lisbeth:Det är klart att vi också måste göra våra välfärdstjänster på annat sätt. Jag tänker Ulrika, om vi tänker på nära vårdomställningen, hur är relationen till den från din kommun, I din kommun?
Ulrika:Vi har ju tagit oss an den här när den här våromställningen. Det började ju liksom I att vi funderar väldigt mycket, vad är det här? I början så la vi liksom uppdraget hos vår mas och sa att det här verkar vara ett uppdrag för dig. Väldigt smalt på ett sätt. Sen efter en tid så förstod vi, eller ganska snart så förstod vi att det här är bredare än så, så vi behöver hitta ett sätt för hela kommunen att ta oss an den här omställningen, där vi ska bli mer personcentrerade, komma nära, komma in tidigt och så vidare.
Ulrika:Och fokusera på de här tidiga, förebyggande och främjande insatserna. Gemensamt då självklart med regionen på olika sätt då. Alltså sjukvården. Vi kommer igång bra, vi har tagit riktningen, vi har en strategi, vi börjar också att bredda vår dialog med dem vi är till för. Vi sa att vi ska utgå från dem vi är till för när vi gör den här omställningen.
Ulrika:Så var det I nära vårdomställningen då. Och vi kom brett in I kommunen. Vi organiserade oss på ett sätt så att vi jobbade kommunövergripande med frågan och vi tycker att vi har kommit igång väldigt väl. Och sen då ska jag fortsätta lite mot den här nya lagstiftningen? Nej jag
Lisbeth:tänker det för hur tänker du, för nu ska vi göra en omställning I socialtjänsten tänker ni också. Precis. Det här kan ju inte bli hur många omställningar som helst, det får vi ihop med.
Ulrika:Nej men precis, för då tyckte vi att vi har kommit igång bra med nära vårdomställningen, vi kände att vi har en strategi här som vi jobbar med och som vi också har stöd av I vår målbild I Värmland och där vi har en gemensam målbild. Och så kom ju intentionerna för den nya lagen här och då sa vi ju direkt att vi tycker nog att vi jobbar lite grann med det som lagen vill. Samtidigt blev det ju en liten farhåga: Okej, vad blir det nu? Vi skulle träffa Niklas här I socialchefsnätverket och vi sa Nu ska vi få reda på vad innebär det här då. Och så kom liksom rädslan från min sida I alla fall att Oj, nu kommer vi gå in I två olika processer här.
Ulrika:Det här kommer inte vi mäkta med I kommunen. Vi är ju en ganska relativt stor kommun, inte den minsta, men bara vi kände ju så här, kommer vi inte orka om vi ska två olika processer? Så att vi tänkte direkt att nej, vi behöver bygga vidare på det omställningsarbete som vi har påbörjat. Ska vi jobba med individen I fokus, mer personcentrerat? Vi ska bli mer tillgängliga.
Ulrika:Vi ska jobba mer samlat och vi ska komma in tidigt. Ja, men det är ju på samma sätt som vi ska göra I den nya lagen och då så har vi sett att då kommer inte vi att ändra vår strategi så utan vi har en strategi som vi bygger vidare på.
Lisbeth:Självklart så behöver vi förstå att
Ulrika:det är en lagändring, så att det finns ju en del lagstiftning att ta hänsyn till här, Men det vi också sa var direkt att vi har ju redan ett gäng, eller vad man ska säga, gäng, det är en och en halv person ungefär som jobbar här med omställningen till nära vår I kommunen. Och då sa vi att det omställningsteamet behöver byggas ut nu med omställningen till den nya lagen då. Så vi har gjort så att vi har skapat ett omställningsteam där en del av teamet har nära vårdfokus och den andra delen av teamet har fokus mot den nya socialtjänstlagen. Och då tänker vi att den gemensamma omställningen gör ju de ihop då som en stödstruktur I kommunen nu. Så bra!
Ulrika:Ja, så för oss blir det här väldigt naturligt och vi är redan igång med det här jobbet. Sen har vi också sagt att vi I Hammarö har vi skapat ett sätt att sortera våra insatser. Vi har påbörjat det redan och det påbörjade vi för ganska många år sedan när det kommer till barn och unga, där vi har en så kallad stegmodell. Och den stegmodellen där sorterar vi våra insatser och ser vilken nivå ligger de här på I insatsnivån om man säger så. Är det åtgärdande, är det förebyggande, är det främjande eller vart ligger det?
Ulrika:De insatser vi har? Och då tänker vi att det här kan vi göra på alla områden, alla målgrupper, alla åldersgrupper, för att se vad erbjuder vi I vår kommun? Det kommer vi nu också koppla ihop med den här läges och behovsanalysen som ska göras, där vi ska skatta läget I vår kommun helt enkelt nu. Sen kommer vi då att kunna bygga vidare på och se hur kunskapsbaserade är vi idag och sen börja sortera. Vad är det vi behöver plocka bort och vad är det vi kan lägga till?
Ulrika:Och på samma sätt tänker vi att det här går helt I linje med den här vårdomställningen, för det är ju samma där. Vi ska ju göra rätt saker I rätt tid och på rätt sätt. Så att vi ser egentligen att det gifter sig lite grann nu de här omställningsprocesserna och vi tror att vi också kan få mer kraft I omställningen om vi lyckas att få de här att gifta sig för att det finns ju väldigt mycket stöd. Dels nationellt och vi håller på att bygga upp vår stödstruktur regionalt nu och då tror vi att vi kommer få en skjuts av det här att det blir också ytterligare en omställning att ta hänsyn till om man säger
Lisbeth:då. Verkligen. Så spännande! Vad tänker du Niklas om det här, du som har lite helikopterperspektivet?
Niklas:Nej men det är jättekul att höra dig Ulrika prata om det här och det var ju så roligt så att vi till och med spelade in en film med dig från Hammare och inte bara med dig utan dina medarbetare också. Så den kan vi väl passa på att marknadsföra, den ligger på framtidens socialtjänst på SKR:s hemsida. Och det var ett roligt arbete att föra de här samtalen inför det och förstå hur ni tänker. Och vad jag har förstått så är det ju också flera kommuner som har satt ihop de här funktionerna nu, nära vård och ny socialtjänstlag och verkligen börjat koppla det. Och det kanske är så att det är lite lättare I mindre kommuner också att börja ta det här steget där man kanske inte har delade förvaltningar och så där, utan där helheten finns under en socialchef.
Niklas:Men jag tänker också på det här med helhetssyn som vi inte riktigt var inne på inledningsvis här. Att det kopplar ju också till det här att socialtjänsten ska ju jobba. I den nya lagstiftningen så ska ju målgrupperna tonas ner och det ska ju vara individens behov någonstans och ligger främst där. Och det kopplar ju också till den här vårdomställningen väldigt tydligt och den förebyggande inriktningen. Så det är ju flera delar I det här och när vi nu bryter ner det till det här självklara så är det ju också samma invånare som befinner sig I socialtjänst, hälso och sjukvård, skola, kultur och fritid som finns hos polisen och andra verksamheter.
Niklas:Ibland så tänker vi ju någonstans ganska snabbt att vi har vår verksamhet och våra invånare. Det blir ju lite tokigt när man tänker så. Så att det låter så rimligt så som vi tänker.
Lisbeth:Jag tycker också att jag känner en väldig kraft I det du säger, jag tror att nu har vi på något sätt fått inriktningen från vår, vi kommer få det från riksdagen vad gäller en ny socialtjänstlag, vi har fått det I målbilden för Nära vård, de pekar åt samma håll. Vi behöver jobba utifrån invånarnas perspektiv. Vi behöver samordna oss, vi behöver vara tidigare. Vi behöver se till att det blir delaktig. Vi får ju en väldigt tydlig riktning för vår välfärd I Sverige.
Lisbeth:Och att då kunna göra som ni gör också praktiskt och konkret, att tänka att ja men då kopplar vi ihop de här stödinsatserna som vi får extra kanske resurser till också under viss tid och så. För att inte göra det här att det drar isär utan vi optimerar vårt sätt att jobba. Jag tycker det låter otroligt viktigt och klokt.
Niklas:Jag var på ett annat möte med ett län, en RSS och kommuner tidigt I den här processen när det var mycket efterfrågan på att få information om en ny socialtjänstlag. Och då var det ungefär samma som du uttryckte, Ulrika, att vi kan inte mäkta med olika omställningsarbeten samtidigt. Där uttryckte man det väl som att det här borde inte handla om en ny socialtjänstlag eller omställning till en ny socialtjänstlag, utan det borde handla om den sociala välfärdens omställning I stort. Och börjar vi tänka så, ja då kan vi också tänka att de medel vi får ut för att stimulera den här typen av omställningsarbeten bör vi tänka ihop på olika vis. Vi har ju också mångåriga satsningar på psykisk hälsaområdet och nu kommer det också till brottsförebyggande arbete.
Niklas:Allt det här går I samma riktning. Om vi delar upp de här medlen och delar upp I olika funktioner ja då gör vi oss en otjänst på sikt.
Lisbeth:Precis. Vad tänker du Ulrika? Jag tänker också ett viktigt arbete som kanske delvis kan skilja sig mellan Nära vård och socialtjänsten, det är ju att regionerna har en ganska stor, eller har en stor roll I Nära vårdomställningen. Och ett stort arbete som jag tänker har bedrivits ute I länen, det är ju att få en samsyn och en samverkan och samarbete som blir tajtare mellan region och kommun just för att när vi tar invånarnas perspektiv så behöver de ju inte, de ska inte behöva de här stora mellanrummen som pågår. Kan vi också få kraft I det här samarbetet med det här invånarperspektivet som socialtjänsten också ska ta på ett ännu tydligare sätt?
Lisbeth:Ja, vad tror du?
Ulrika:Det tror jag absolut och vi sitter ju och jobbar med de här primärvårdsplanerna nu
Lisbeth:tillsammans
Ulrika:och där ser ju vi direkt att det finns ju direkt så säger man ju så här okej det här är ju en del av den här vårdomställningen, det här är ju en del av den nya omställningen till den nya lagen, så att det blir så naturligt kopplat där så att det blir Nu blir det ju mer att vi tänker att vi ska försöka forma våra verksamheter efter individers behov. Jag tror att det kommer bli väldigt naturligt, att det blir inte så här: Vad är viktigt för mig nu, kommunen eller regionen här? Utan här är det individen. Vad är viktigt för individen? Ja, den ska vara mer Individer vill bli självständiga.
Ulrika:Exakt. Hur jobbar vi då med att individer ska bli mer självständiga tillsammans här? Samlad kompetens. Och jag menar, det kan man ju dra just till det här med kompetensförsörjningen också, att vi kommer inte kunna jobba separat längre, utan vi ska jobba tillsammans. Vi har olika kompetenser och det ska vi ju men vi ska ju också kunna nyttja dem tillsammans så att individen får den hjälp den behöver när den behöver den.
Ulrika:Det tror jag att vi har börjat närma oss nu. Det är ett väldigt gott samarbetsklimat. Man vill samma sak. Vi vill att individer ska vara mer självständiga, klara sig själva I högre utsträckning. Och där kommer ju in, alla de här delarna som, dels tillgängligheten, bara det här med att nå och få den hjälp man vill och så, men också det här som du var inne på Niklas, med digitalisering, välfärdstekniken och det här.
Ulrika:De blir ju väldigt centralt, centrala delar. Att skapa förutsättningarna, mer det så tidigt. Så att jag tror att vi är på väg. Sen tyvärr så ser vi ju att det fortfarande är svårt, att det är mycket kontakter, det är väldigt mycket människor som är runt individer och så vidare, men att jag tror att ju mer och mer vi kommer närmare varandra Nu kommer vi in I det här primärvårdsplansarbetet, ja då kommer vi att få nya insikter där. Vi kommer att förstå att här har vi områden där vi behöver samarbeta.
Ulrika:Vi behöver inte sitta och göra samma saker utan vi kanske behöver ta bort någonting. Och så vidare. Så att det görs förflyttningar hela tiden I den här riktningen mot individen I fokus då, tycker jag, på olika nivåer. Så jag tror att vi har mycket hjälp, men det krävs också ett ledarskap och ett system som liksom, en kultur som står för det här, att det är individen I fokus som gäller och att vi ska inte organisera om för organisationens skull utan vi organiserar och skruvar när vi behöver det utifrån det som individer behöver. Är ni med?
Ulrika:Det jag tänker är det viktiga nu. Och att den här nyfikenheten på människors behov och nyfikenheten på våra medarbetares behov I det här jobbet, vad är det man ser, vad är det man behöver? Hur klär vi på oss rätt grejer för att vi ska kunna komma närmare den här förflyttningen som vi vill? Det kan ju vara utmanande för vissa grupper når vi ju väldigt dåligt alltså. Vi kan ju en mall för den här liksom, vad ska man säga, för den här normal patienten eller klienten eller så, Men sen har vi de här som ligger ganska långt utanför systemen, som inte hittar fram I systemen.
Ulrika:Där behöver vi hjälpas åt att hitta dem. Det kan vara mångbesökarna eller det kan vara de som vi inte ens når som vi behöver hitta nya sätt att jobba, och då kommer ju en viktig del I lagstiftningen, det här med att vi ska jobba uppsökande, vi ska jobba tidigt, vi ska hitta nya vägar och nå ut liksom. Och det har ju inte varit så tydligt I lagstiftningen tidigare och då blir det att man väljer bort de här viktiga delarna när det blir ansträngt ekonomiskt I kommunerna. Just det. Och så blir det det här att vi blir oss själva närmast och vi har inga pengar
Niklas:och det är ni och vi och vårt behov och erat och våra pengar och så. Så att jag tror att det
Ulrika:är precis det där vi behöver fokus hela tiden. Hur gör vi nu för att individen I fokus?
Lisbeth:Jag tänker på det främjande arbetet där ja, verkligen och förebyggande, att vi kan göra väldigt mycket I kommun och region ihop. Jag hade förmånen att lyssna på Västerbotten men det är också sydöstra sjukvårdsregionen som jobbar med personer som har behov av LSS-insatser och där man har, I Västerbotten har man jobbat med sådana här hälsosamtal när man fyller år, jämna år I många, många år, men aldrig nått de grupperna som kanske har de största behoven. Och nu gör man det men då är det kommunen som gör det. Och så fixar man de här ersättningarna man får och sånt. Att det finns andra sätt om vi jobbar tillsammans.
Ulrika:Ja men precis och det är samma här. Vi har ju vårt förebyggande hembesök som är en insats där vi går ut och träffar personer över en viss ålder. Och vi ser ju bara det att vi kommer ut och träffar personer som inte vi kanske har kontakt med, vanligtvis. Det gör skillnad och vi kan också skapa nya kontakter och koppla på de nätverk vi har och så. Så att jag tror det är de här nya vägarna och det är egentligen bara kreativiteten som vi behöver få fram den och hitta nya sätt att jobba helt enkelt tillsammans.
Lisbeth:Men som du är inne på, som jag tycker du verkligen utstrålar, det är ju också vilket ledarskap vi har för det här. För jag tror att ledare har otroligt viktig roll I att sätta riktning och sen också hjälpa till att översätta, nu gör vi det här, nu gör vi det som vi skulle göra och heja på det när vi ser att det går åt rätt håll.
Ulrika:Om jag får lägga till, det tror jag att man behöver också, Man behöver träna sig på att vara nyfiken och jobba nyfiket. Det kommer liksom inte av sig själv riktigt. En del har det I sig naturligt men en del behöver också få träna sig på det och det är där tror jag ledarskapet också blir viktigt, att skapa förutsättningarna för att jobba med innovation och utveckling och våga pröva och testa nya saker. Och börja I liten skala så att man blir modig och sen så kommer man kunna avancera tror jag och göra ännu viktigare saker om man får in den här kulturen hos medarbetarna, att det är okej. Ta initiativ.
Ulrika:Hitta på. Det behöver inte vara så perfekt I början. Så det tror jag är viktigt också I ledarskapet, att skapa den här kulturen helt enkelt. Att våga och vara modig, det är mod som krävs när man inte vet hur framtiden ska se ut och skapas då.
Niklas:Mod och tålamod, eller hur?
Ulrika:Tålamod, precis.
Niklas:Också viktigt. Men du sätter fingret på mycket spännande här och det här gör ju att många får svindel inför att det är så många frågor och så brett, och du är väldigt grundad I det här Ulrika. Men vi har ju några saker du pekar på, dels det här samlade systemet. Hur får vi det att jobba tillsammans framåt? Det är en sån fråga som ofta uppkommer när det kommer till förebyggande, främjande arbete.
Niklas:Socialtjänsten kan ju inte som egen aktör göra det och hälso och sjukvården som egen aktör och andra, utan vi måste jobba ihop kring de här frågorna. Och det är ju alltifrån budgetering och ekonomin I det till hur vi faktiskt samarbetar och samverkar över gränserna. Sen har vi det här som du var inne på också, hur vi jobbar med invånarnas behov också. Den är inte heller helt lätt över olika gränser och förstå vad har våra invånare för behov och hur ska vi lägga upp och planera verksamhet? Det är också svårt att jobba med invånare och medarbetares behov och insikter.
Niklas:Hur samlar vi dem och hur skapar vi någonting utifrån det? Så det är några sådana frågor som uppkommer ofta och när vi kommer till dem då blir det väldigt jobbigt ibland. Det blir en jobbig känsla, vi har så mycket att ta tag I. Och då kommer du till det här med att börja testa I liten skala. Är det så vi ska tänka?
Ulrika:Jamen jag tror dels den delen. Sen kan man ju inte bara testa för testandet skulle det bli vad är det vi testar mot på något vis utan det som jag tror, som vi har pratat jättemycket om, det är att en riktning och det har vi ju I nära vårdomställningen. Vi har ju den liksom och vi har det också I intentionerna för den nya lagen här. Vi ser ju, vi vet ju, det är en riktning. Varför ställer vi om?
Ulrika:Varför behöver vi göra det? Så att jag tror att den här riktningen och vara väldigt tydlig med den I ledarskapet också, att det är hit vi är på väg, för att vi kan prata mycket om pengar, man fastnar ju mycket I det. Ja, men vi behöver mer resurser, vi behöver göra det, men när vi har fokus på riktningen och dit vi vill då blir det så naturligt I omställningen när det kommer till ekonomin och budget och resurser, tjänster att jaha, vi hade det häromdagen, så var det någon som sa, Men egentligen skulle vi behöva ställa om så här nu för att komma mer rätt? Ja, varför inte? Jag tror att det behöver liksom växa fram ett tillstånd, inte börja på att flytta rutor och så här och pengarna hit och dit utan när vi börjar sortera bort, när vi behöver liksom när vi också ringar in, då behöver vi också: Är det här I linje med dit vi ska?
Ulrika:Är det det? Ja, men kör på för att så oförutsägbart är det ju inte. Ibland kan man tänka: Åh, vi vet ingenting. Jo, vi vet ju vart vi ska liksom. Och då kan man ju också fundera på de initiativ man tar, är det I ledet mot dit vi ska?
Ulrika:Då är det ju rätt riktning liksom. Så helt liksom liksom tabla raseri eller vitt blad är det ju inte utan vi vet ju vart vi vill och då är det ju mer också en fråga om att våga liksom säga så här Vi ska sluta göra vissa grejer här nu för vi måste ge utrymme för det här som är den rätta riktningen. Och det är ju lika viktigt I samarbetet med andra och jag tycker när vi jobbar tillsammans med vår hälso och sjukvårdsledning där vi ofta är, där är det ju också att vi tar ju hjälp av riktningen där. Och det har också gjort att samarbetsklimatet har blivit väldigt bra. Att vi vet vad vi vill.
Ulrika:Så är vi ute och cyklar och hamnar I diket och säger så här Okej, nu har vi hamnat här borta, vart är det vi ska egentligen? Oj, vi skulle ju hit. Kan vi vara överens om att vi går tillbaka till vägen här nu dit vi är på väg? Helt okej, liksom så. Så att jag tror att riktningen och sen tilltro till processen som Niklas var inne på förut, alltså tålamodet, Men tilltro till processen betyder ju inte att man ska vara passiv.
Ulrika:Det handlar ju om att man ska vara aktiv, aktivt arbeta framåt mot riktningen. Så jag tycker att det är där vi behöver hitta modet I ledarskapet, att våga leda dit. Det är viktigt.
Niklas:Du var inne på det här med nyfikenhet också och om vi pratar om huret då, även om vi vet var vi ska då, men huret kan ju bli lite läskigt för många. Det finns olika människor, man läskigt för många. Det finns olika människor, men inom innovationsområdet så lyfter man ju ofta att vissa är ganska kritiska från start och vissa är lite naivt, positiva och vill hoppa på allt. Men däri så är det ju någonting, det ligger någonting viktigt I den här nyfikenheten och frågan är om vi inte skulle behöva få tillbaka lite av vårt barnasinne här, om vi inte vill lära oss nytt. Det är ju det som är det roliga med att vara barn eller se barn växa upp.
Niklas:Man lär sig nya saker och göra saker på nya sätt. Behöver vi det kanske lite mer nu när vi hinner en sån här omställningsprocess? Ja,
Ulrika:det tror jag faktiskt att vi behöver. Och jag tror att vi behöver också, och då är det ju också det här med innovation eller utveckling, det görs inte heller själv utan vi behöver ju kanske en del personer I organisationen som är duktiga på att facilitera och kan de här metoderna kanske för till exempel det som är lite på modet är ju tjänstedesign till exempel och det kan vara andra verktyg också. Men att man har några som är lite duktiga på att skapa den här innovationskulturen eller arenan för att våga vara nyfiken och testa. Det tror jag man behöver bygga I sin organisation. Det behöver inte vara mycket, men man behöver några som är duktiga på att rigga för att testa och skapa och försöka.
Ulrika:Det tror jag, det ska man inte underskatta, att utbilda utbilda några personer eller ta hjälp I länet eller av regionen eller de som har personer som är duktiga helt enkelt. Nationellt, vi har ju en del stöd även där, så det finns ju en del hjälp att få, så Det tror jag. Och sen tycker jag inte man ska underskatta våra studenter. Vi tar ju emot mycket studenter och det är ju nyfikna människor av något och de är ju väldigt kunskapstörstiga. De frågar, de vill
Niklas:och
Ulrika:så. Ta hjälp av de här som kommer med nyfikna frågor och som vill mycket, tänker jag.
Lisbeth:Och jag tänker, de står ju också för, kommer ju med en ny kunskapmassa, så de gäller ju att vi tänker att vi också ska lära av och inte bara lära ut till. Jag tänker du säger mycket Ulrika kring det som jag tycker dels den programteori vi har haft när vi har designat stödet, ta invånarnas perspektiv, se till att en stödfunktion på plats, se till att det här inte är separata projekt utan bor I ledarskap och så. Och det är också det Niklas, när vi har formulerat vad är det som förenar oss när vi har på SKR tittat på lite budskap för hur hänger de här två storheterna samman nära vård och en förändrad socialtjänst så har vi ju hittat också precis det du pratar om. Men jag tänkte Niklas, kan inte du berätta lite grann också om om rollen som SKR har att ge stöd? Hur ser den ut och vad kommer att hända nu närmsta tiden framåt?
Niklas:Jamen det kan jag absolut berätta om. Vi fick ju då, vi har ju en överenskommelse med regeringen och den trädde I kraft kan man säga I februari och sen har det varit en sommar däremellan och nu är vi här I slutet av oktober. På vägen här så har vi startat upp ett antal olika initiativ, vi har varit runt och pratat med väldigt mycket kommuner, våra medlemmar och börjat hitta ett eget sätt att arbeta på kopplat till det här. Vi har ju fört mycket dialog också, Lisbeth, kring hur hänger de här olika sakerna samman och det är ett utforskande som vi har varit inne I tillsammans här Och det behöver vi också respektera och någonstans omfamna den processen som vi är inne I så att vi inte hoppar på snabba lösningar, tänker att vi ska skruva lite här och där, utan göra det här greppet gemensamt. Och här ingår ju våra nationella myndigheter också I att vi pratar och utforskar tillsammans på olika vis.
Niklas:Det som vi har jobbat väldigt mycket på, det är att hitta de här vägarna som jag hoppas att vi kan formalisera lite mera under tvåtusen tjugofem nu. Det är oftast så det är under en uppstart av någonting, det är inte lätt för alla att begripa allting. Vi kan inte den bilden klar för oss hela tiden utan vi måste också börja testa, ta oss fram, göra fel, ta tillbaka, vad ska vi inte göra för någonting? Så det är samma typ av process på nationell nivå som det är lokalt egentligen, på olika vis. Så det är väl där.
Niklas:Vill du veta något mer specifikt? Det är mycket som pågår.
Lisbeth:Ja men jag tänker ni gör det som kallas länsdialoger,
Niklas:berätta
Lisbeth:om vad är det för någonting
Niklas:vi gör. Precis, jättebra! Det är ju grunden här för det som ska lägga grunden för arbetet framåt är ju att I den här överenskommelsen som vi har så ska vi ge stöd till att genomföra läges och behovsanalyser runt om I alla kommuner och stimulera då till att man också har länsdialoger där man kan börja prata ihop sig baserat på de här lägesbilderna. Var befinner vi oss nu och var ska vi någonstans? Vilka förflyttningar ser vi?
Niklas:Och gör man det här I länet tillsammans med region också så kan man ju hitta de här gemensamma kopplingarna. Det är ju tanken då. Och här kommer ju olika stödmaterial och du nämnde ju skattaläget Ulrika och det är ju ett av de verktyg som SKR har tagit fram här då för att kunna jobba med de här förflyttningarna, få fatt på. Men det är omfattande och stort och det är alltid en balansgång för SKR och även för våra nationella myndigheter I att det får liksom inte bli för mycket tyngd på kommunerna I den här typen av arbeten. Så att det här är ju väldigt mycket öppet för att använda det som ni vill, skatta läget I ett verktyg som är för bara kommunen.
Niklas:Det är ingen som ska följa upp på det, det är ingen rapportering på det viset utan det ska bli ett verktyg för att jobba med sina egna förflyttningar. Så det här är väl en av huvudprocesserna som vi jobbat med att ta fram I år kan man säga. Och sen lite olika utforskande projekt som lägger grunden för stödet under kommande år här.
Lisbeth:Då tycker jag det var så fint hur du beskrev Ulrika, hur ni har använt det här nu och får ihop arbetet I er kommun.
Ulrika:Ja, precis. Ska jag säga något mer om det här kanske lite grann?
Lisbeth:Ja men gör gärna det, tycker jag vore intressant.
Ulrika:Nej men vi har ju tagit oss an det här och det som är så bra tycker jag med SKR:s stöd det är ju att det hjälper oss också att ta nästa steg I processen, för dels så har vi fått en del hjälp av de här, som jag också kan tipsa om, de här ganska korta filmerna om implementering och avimplementering. Det är ju jättebra att ta ut till grupperna som man har, både arbetsgrupper och chefer och så, för att våga prata om det här lite mer, alltså hur jobbar vi med implementering och av implementering? Och sen när det här skattarläget kom och läges och behovsanalyserna då kan man göra det jättestort om man vill eller så kan man göra det lite smalare, men där får vi också hjälp, bara den här skattningsskadan har vi sagt, den tar vi med och tar hjälp av när vi mäter vilka förflyttningar vi gör. Så att jag tänker att då får man nya tips och och verktyg som man kan använda I olika sammanhang. Och läges och behovsanalysen kommer ju hjälpa oss också att sätta lite fingret på hur ser vårt läge ut nu då?
Ulrika:Sen kommer ju vi, när vi har länsdialogerna, få se lite grann, hur ser länets behov ut? Är det nån som sticker ut? Är det nåt område som vi ser vi behöver kanske göra mer gemensamt? Där tycker jag också att man kan koppla ihop hälso och sjukvården, alltså vår region här också, där vi kan prata om: Är det saker här vi behöver göra mer tillsammans? Utifrån den läges och behovsanalys vi har gjort.
Ulrika:Vi har ju även lyft in folkhälsodata och så, och det känns ju också jätteviktigt. Och sen det här kunskapsbaserade, att lite grann Jag tror vi var I ett annat sammanhang av att prata om att hitta inte på för mycket själv. Det finns ju väldigt mycket material som man kan använda sig av. Vilka metoder finns det? Vad är kunskapsbaserat?
Ulrika:Och så vidare. Så att I alla de här införandedelarna som vi ska göra nu framåt så då tänker jag så här att man behöver få hjälp att synliggöra det från nationellt håll. Det finns ganska mycket och det handlar nog mer om
Lisbeth:hur man ska ta hand
Ulrika:om det och implementera det I organisationerna. Det I sig är ju en utmaning att införa saker och göra på nya sätt. Jag tycker att stödet vi har fått nu från SKR har hjälpt oss jättemycket att hålla linjen och sen ta nästa steg I processen. Sen är det ju utmaningen hela tiden att vi märker bara dialogen I vårt län, att vi är ju på väldigt olika ställen I kommunerna. Det blir ju både en utmaning, men som vi också har valt att kalla det för, en möjlighet att vi kan stötta varandra.
Ulrika:Några kan gå före, några kan testa, några kan vänta in och så vidare. Så att vi får dra nytta av det. Och sen har vi hela Sverige såklart som man kan lyssna in och lära av såklart på olika sätt.
Niklas:Jag tror att du känns
Lisbeth:Det är
Niklas:inte alltid syns, det är ju sånt här stöd som vi ger som inte syns direkt och vi har ju bland annat jobbat med att bygga upp en struktur nu kan man säga på nationell nivå för att samla det här systemet som finns. Man pratar inom viss teoribildning kring förflyttningar och så där så pratar man om att vi måste samla det här ekosystemet runt omkring den verksamhet som ska förflyttas. Och där har ju vi gjort ett försök här att samla ihop nationella aktörer såsom civilsamhälle, fackförbund, akademi, myndigheter I att fånga det här gemensamma samtalet som ni jobbar med på lokal nivå, det vill vi samla på nationell nivå. Och vi har också en gruppering kopplat till det här då som är generaldirektörer för ett antal myndigheter som också ska samlas och prata om hur jobbar vi ihop framåt för att möjliggöra de här olika förflyttningarna som vi ser. Och det här är ju inte alltså tydligt för våra medlemmar som vi företräder, men det pågår alltid en balansgång och ett arbete för att fånga vad som sker lokalt, vad era behov är, för att sen lyfta dem också och försöka förflytta systemet också.
Lisbeth:Jag tänker att det där är ju så viktigt att det här ekosystemet eller den här systemsynen som du säger Niklas, att också det på en nationell arena, dels för att det påverkar kommuner och regioner direkt om vi är för opratade och för splittrade på den nationella arenan. Men det är också ett sätt att styra och leda från myndigheter, från är det stöd vi är på SKR, från I slutändan regering och riksdag tänker jag också, så att det spelar ju stor roll hur man samlar förståelsen, för det är ju en lärprocess även på den nationella arenan.
Niklas:Det är det verkligen, och vi behöver ju också jobba med att kunna leda lite från framtiden. Och det där just framsynsarbete tycker jag är spännande. Har ni jobbat med det något, Ulrika?
Ulrika:Ja, alltså vi ska faktiskt ett litet framsynsarbete I mycket liten skala kan jag tänka mig om jag tänker utifrån ditt perspektiv, GIF, men här I december så ska vi det på ett av vår stab och ledning I socialförvaltningen. Då ska vi jobba med att fundera lite på framtiden, var ska vi vara om x antal år etc, vart är vi nu och jobbar lite grann utifrån det och det känns väldigt viktigt också att man också vågar en bild framför sig. Vart ska vi liksom? Vad står vi inför? Vad händer då?
Ulrika:Och så vidare. Vi försöker att vara både här och nu och I framtiden, så det är ett sätt för oss att vi har sagt att vi behöver göra det några gånger om året så att vi också sätter blicken lite mer för framtiden. Så det gör vi. Det är mycket vi ska göra, men det tror vi är en viktig del så att man också kan Det blir en sammanvagnmarkering också. Vart är vi på väg liksom?
Ulrika:Och vad tror vi att vart är vi då? Kan vi visualisera framtiden lite grann då? Så har vi tänkt på en typ av framtidsarbete då.
Niklas:Det kan ju låta lite så flummigt I vissa öron I alla fall, men det här är ju också viktigt för att de här storheterna vi pratar om, förebyggande, kunskapsbaserat, det blir egentligen inte så vägledande. Det skulle ju kunna vara precis vad som helst utan vi måste ju tillsammans sätta oss och fundera kring, jamen vad har det lett till då? Vad vill vi att det ska lett till om tjugo år?
Ulrika:Precis så, precis så. Och där är ju våra politiker också väldigt viktiga. Vad är det de ser framför sig nu när de ska ta sig an och bidra på viktiga sätt här I kommunen till exempel då, eller I länet, som jag har som fokus just nu då. Så att det är jätteviktigt det här att våga fundera på framtiden, och det ger också ibland nya insikter I den utvecklingsresa man är på väg I. Så att formulera framtiden för sig själv tror jag, det tror jag kan vara en hjälp också, att våga göra det.
Ulrika:För annars är det så lätt att man blir fast I där man står, det blir för tungt.
Lisbeth:Det skapar också kraften och modet när man inte gör den där bilden. Jag tyckte det var intressant det du sa Ulrika kring politikens roll. Om du tar Hammarö och så tänker ni att ni får ihop de här storheterna, socialtjänst på nytt sätt med nära vård. Ser du ett stöd I den politiska ledningen också för det? Du har en nämnd att rapportera till för båda frågorna eller?
Ulrika:Det har jag. Jag ser att de är ju väldigt viktiga spelare såklart. De skapar förutsättningar och jag tycker att där har vi ett väldigt starkt stöd. Sen är det allt kanske det kan vara svårt ibland för politiker att sätta ut riktningen I alla de här stora omställningsprocesserna, så att vi behöver ju hjälpas åt där och hela tiden stämma av. Där den här strategin vi har valt nu på tjänstemannanivå för att nå de här målen som intentionerna visar att vi ska Hur känns det?
Ulrika:Jo, men det kan vi skriva under på, vi tycker det här. Sen kanske man vill lite egen politik med på resans gång. Fine, då bygger vi in det också. Men det är en väldigt viktig dialog som ska pågå, tycker jag, systematiskt, att man har det på agendan. Vi kommer till exempel att en dialog med våra politiker om det här skattaläget här nu I december, har vi bestämt.
Ulrika:Vi behöver sätta dem på banan och fundera att vi vill att de också ska fundera lite mer på skattaläget eftersom det också rör frågor som handlar om politisk riktning och så vidare och mål I kommunen.
Lisbeth:Så otroligt spännande och jag känner när jag lyssnar på er att det här är ju kraften I vår välfärdsomställning och att det här hänger så otroligt väl ihop som vi har sagt våra formuleringar Niklas från SKR också, att det är samma riktning vi går I I de här förändringarna. Vi ska börja avrunda men är det någonting vi inte har pratat om som vi säger det här vill vi få sagt just I det här sammanhanget?
Ulrika:Nej, jag tycker mer att det är att våga formulera sin egen strategi tror jag på. Det är lätt att man liksom blir orolig och det känns jobbigt liksom hela det här omställningspaketet men våga liksom hitta en strategi, så här vill vi ta oss an det här, för riktningen har vi ju.
Niklas:Jag tänker ju på det jag har ju varit inne på, men det här att vi måste våga fylla den här framtiden med lösningar och utforska det tillsammans med vårt system men också med invånare och närmsta medarbetare för att hitta vägar framåt. För att bara skruva lite och hitta sätt att uppnå, att vara exempelvis förebyggande, det kommer inte svara upp mot de behov vi har framåt. Så att lite utgå ifrån också, vad är det för drivkrafter bakom de här omställningarna så att vi hoppar tillbaka till det och verkligen ser att vi har ju inga val, vi måste göra det här.
Ulrika:Och sen det här agila tror jag, Det är tufft tycker jag när man jobbar I årsbudgetar och så, men att vara mer agil I sitt sätt att leda och komma nära invånaren och så, det tror jag är en riktig utmaning. Vi ser att nu behöver vi fokusera på det här, då behöver vi göra det också, nu och inte om tre år kanske. Det är det här som är en riktig utmaning tycker jag.
Lisbeth:Jag tänker att jag vill veta vad nära betyder för er innan vi bara säger hejdå Ulrika, vad är nära för dig?
Ulrika:Nära för mig då tänker jag på relationer, jag tänker på tillgänglighet, jag tänker på självständighet.
Lisbeth:Tack. Niklas, vad är nära för dig?
Niklas:Det var väl I stort sett exakt samma som jag skulle säga. Relationerna och tillgänglig. Det var väl ungefär det som jag tänker, det är det som dyker upp I mitt huvud och med fokus på relation, verkligen. För att relation innebär också att så mycket mer runtomkring, att man är tillgänglig.
Lisbeth:Precis. Stort tack för att ni var med I Nära vårdpodden. Så inspirerande, så viktigt och