Subscribe
Share
Share
Embed
I det sista avsnittet för året av Uppdrag Kunskap podcast, inspelat den 5 december 2024, träffas Jonas och Bodil i hennes hem i Lund. Samtalet rör sig mellan tre aktuella händelser: lanseringen av Bodils nya bok "FACT up", nyheten om att hon ska avsluta årets upplaga av Vinter i Sveriges Radio på nyårsdagen, samt podcastens uppehåll till den 10 januari.
Bodil delar med sig av sina erfarenheter som både sommar- och vinterpratare i Sveriges Radio och ger en inblick i hur processen går till. Hon berättar om skillnaderna mellan direktsändning och manus, samt den särskilda stämning som råder kring dessa traditionsrika program.
En stor del av samtalet ägnas åt Bodils nya bok "FACT up", en bok på svenska med engelsk titel?!? Boken behandlar kampen för sanning i en tid där fakta blivit alltmer förhandlingsbar. Bodil varnar för riskerna med en "postsanningens era" men betonar samtidigt att detta tillstånd inte behöver vara permanent. Hon ser tecken på att människor börjar tröttna på det nuvarande informationsklimatet och argumenterar för vikten av att lita på etablerade institutioner och experter inom olika områden.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Kära lyssnare och kära Bodil. Välkomna till Uppdrag Kunskap-podcasten.
Bodil:Välkomna hem till mig.
Jonas:Ja, idag sitter vi I Lund. Jag skrev att idag är återigen en speciell dag och så kände jag när jag skrev det att det har vi ju sagt I nästan varenda poddavsnitt. Vad kommer det
Bodil:sig till? Varje dag är så speciellt som någon dag kan vara.
Jonas:Ja. När det här sänds så är det den tretton december tvåtusen tjugofyra. Vi tänker ju faktiskt gå på julledighet nu. Vi ses igen den tio januari. Då kommer vi tillbaka med podden.
Jonas:Idag när vi spelar in så är det torsdagen den fem december hemma hos dig Bodil. Nu finns boken FACT up. Och sen en stund tillbaka bara, alldeles efter lunch här så är det officiellt att du kommer få avsluta programserien Vinter I Sveriges Radio och det sänds på nyårsdagen. Det är bråda dagar.
Bodil:Det kan man säga.
Jonas:Häcken full, säger de I Göteborg.
Bodil:Det säger man här också.
Jonas:Hur blev det så här? Hur har vi kommit hit?
Bodil:Tajmingen följer statistiken lagar så det är mest en slump att det råkar sammanfalla. Men när det sammanfaller så känns ju de enskilda delarna inte som delar, de känns som en helhet. Så jag vet inte var jag befinner mig nu, om jag befinner mig I den nyutkomna boken eller om jag befinner mig I att det precis har blivit offentligt att jag ska vara vinterprata. Men det gör ju egentligen detsamma för det är bara två kommunikationsformer. Jag är nog just nu mest uppfullt av Vinterprogrammet för att det är så speciellt att liksom samtala och musiken med sig och komma in I människors hem.
Bodil:Det är lite stort.
Jonas:Det är ju inte första gången du har både vinterpratat och sommarpratat tidigare.
Bodil:Ja, jag har tre sommar och två vinter tidigare så nu blev det tre lika.
Jonas:Är det någon skillnad? Kan du inte berätta bara för att jag tänker att det är så många av oss som har en relation till både sommar och vinter och till formatet. Det har pågått under så lång tid. Hur går det till? Kan du avslöja någonting?
Jonas:Hur gör man?
Bodil:Jag kan avslöja hur det går till när man blir tillfrågad. Det har jag förstås ett litet grepp om bara men de lyssnar på lyssnare. Och de vet vem som är efterfrågad men de vet också om att de vill gärna ansluta till något som är på gång men som ändå inte har blommat färdigt. Det ska inte vara någon efterhandskonstruktion utan det ska peka framåt. De är duktiga spanare sommar och vinterredaktionen.
Bodil:Och så kommer det en sådan där fråga om man vill göra detta. Och jag kommer inte precis ihåg hur jag reagerade första gången men troligen gör jag som jag reagerade den senaste gången nämligen: Oj ja, ja men det gör jag gärna. Men kan jag det? Och vad skulle jag då göra? Sen blev huvudet fullt av detta.
Bodil:Hur kan jag använda numera nittio minuter på det gamla sommar? Så var det etthundratjugo minuter, det var två timmar. Och så var det nyheter I mitten. Och på den tiden, för länge sedan, omkring etttusen niohundranittio så gick det att övertyga sändarna om att man kunde få tala utan manus. Det går inte längre, då måste man manus ner på kommatecken.
Bodil:Men jag har gjort det, jag har gjort det på sommaren I realtid och de visste bara första meningen och sista meningen. Och jag passade tiden klockan två när det skulle vara nyheter och allt gick ihop för det går ju att arbeta mot klockan. Och det är en skillnad även om vi numera kan skriva manus som känns som pratmanus så är det inte detsamma att hålla sig till sitt manus som vad det är att tala halvfritt. Det var ju väldigt uppdagat då också, men I alla fall. Sen är det en sådan positiv stämning på Sveriges Radio kring det här med sommar och vinter.
Bodil:Det här är en uppbackning från alla. Det är duktiga redaktörer och man får träffa de andra värdena och vara en del av någon sorts kotteri lite grann som upparna eller någonting annat. Så det är inte så att vi sitter och pratar oss samman men vi är uppriktigt nyfikna på varandra.
Jonas:Och lite speciellt också med Vinter att det är en mindre grupp med människor. Och ni träffas innan.
Bodil:Ja, jag ser sommarvärldarna också. Det är en större fest
Jonas:då för att
Bodil:man ska träffas många. Och sen är det något särskilt Nu lyssnar ju inte så många på direkt-scenen som lyssnar vartefter. Man kan ju ta det precis när man vill och man kan säkert ta det åtminstone ett år framöver och lyssna på. Men där är ändå nåt att man har pratat med varandra. Så den återkopplingen man får på sommar och vinter är ofta mycket mer personlig än när man har skrivit en bok.
Bodil:När någon ska respondera på det skrivna ordet så blir det något annat.
Jonas:Jag tänker någonting som har pågått under så lång tid. Det brygger ju också över mellan generationer och mellan människor. Jag tänker på alla som har medverkat. Det är också väldigt speciellt. Tillsammans med att vi som lyssnare tror jag kan nästan sätta fingret på första gången man hörde Jonas Gardell kanske eller någon annan som har gjort stora avtryck.
Jonas:Midsommarddagen efter sjörapporten. Kanske lite påverkad av gårdagkvällens sena korvgrillning eller liknande. Det där hade man I sig att det var som en andaktstundasstäm.
Bodil:Jag hade en gång ett sommar på midsommarafton. Och sen var vi borta på kvällen och natten så jag lyssnade själv på det programmet tillsammans med de som jag hade rest bort med fram på Kvällskistens sent och det var väldigt speciellt.
Jonas:För då gick det en repris klockan tio tror jag på kvällen.
Bodil:Sen kan jag ju inte låta bli utan att eftersom jag alltid varenda dag associerar att det tar tag I Daniel på ena eller andra sättet så gör jag ju det vad gäller sommar och vinter också för det var ju han som hittade på sommaren. Det förpliktigar ju det med.
Jonas:Ja, det är klart. Nyårsdagen.
Bodil:Ja.
Jonas:Det finns ute som podd också I hjulet I mellandagarna. Men vi ska nysta lite också I att det släpps en bok idag. Vi hade upp det I förra podden också. Men jag tänkte att vi ska ändå prata lite om begreppet factup. Hur ofta har du satt en engelsk titel på en svensk bok?
Bodil:Aldrig. Men jag är överhuvudtaget väldigt försiktig med att blanda svenskan med engelska. Jag vet att jag gör det ibland. Jag kan till exempel mitt I en mening också när jag skriver kan jag skriva Multi-popose. För att det finns inget så kort och så bra svenskt år som uttrycker samma sak.
Bodil:Men nej, jag har aldrig haft en engelsk titel på en bok.
Jonas:Du skriver också att det började med ett missförstånd I Göteborg. Som du var inblandad I.
Bodil:Kan vi väl avslöja?
Jonas:Ja, det kan vi göra. Det var på min veranda och jag var där. Ett missförstånd I Göteborg, det kanske många tänker att ja, det är väl inte så ovanligt.
Bodil:Var det du eller var det din samtalspartner som hörde fel? Det var
Jonas:Mikael och jag kan inte skriva den äran på mig eller honom riktigt.
Bodil:Nej, men gör inte det.
Jonas:Men säger han att det var han så skulle jag godta det. Men vi kom nog ganska snabbt fram till att den här misshörningen blev väldigt speciell för oss. Det blev elektriskt på något vis I rummet. Factup pratade om att det fångade essensen av vår tids största utmaning. I din nya bok tar du ett kraftfullt grepp om det som kanske är vår generations viktigaste fråga kampen för sanningen I en tid där fakta blivit alltmer förhandlingsbar.
Jonas:Jag tänker att som fysiker och tidstänkare har du länge observerat och varit nära kunskapen. Men du har också reagerat på att kunskapen tappar mark mot alternativa sanningar och faktaresistens. FaktaP har vi ju pratat om, en fortsättning på så fint att kunskap finns. Där du tar med oss på en resa där vi både får se farorna men också möjligheterna I vår samtid. Det har ju precis varit vald I USA.
Jonas:Det kommer ju bli, känner vi alla in I märgen turbulent. Det var det under valrörelsen och det kommer att bli det fortsättningsvis. Det finns en växande oro för demokratins framtid även här hemma hos oss. Jag tänker att boken kommer lägligt. I boken varnar du för att vi är farligt nära en postdemokratisk era där sanningen har blivit relativ och där etablerade institutioner systematiskt undermineras.
Jonas:När jag läser din bok slås jag av hur mycket du lyckas kombinera den stora oron för utvecklingen med en väldigt stark framtidstro. Du pratar om en faktarenässans, om hur vi kan hitta tillbaka till en gemensam verklighet. Det är här jag tänker att vi skulle börja prata om boken. Trots alla orosmoln så ser du tecken på att vinden håller på att vända. Vi har ju pratat om det förut att det kan vara svårt att känna igen sig I för det är så mycket som man upplever är mörkt med vår samtid.
Jonas:Det var intressant att se I presentationen av Vinter för en stund sen att du och Lars Eliasson med en gång fick en bollning mellan
Bodil:er.
Jonas:Jan Eliasson, förlåt. Fick en bollning mellan er runt detta. Håller vinden på att vända? Stämmer det borde vi?
Bodil:Ja, det gör det. Men om jag ska veckla ut det så måste jag nog börja med att säga att när vi säger sånt som postsanning och att vi lever I postsanningens era så får vi inte acceptera det. För postsanningens era kan bli hur kort som helst. Den kan vara slut I morgon. Det handlar liksom om hur människorna tänker.
Bodil:Så ser vi nu postsanningens era som evig då hade det ju varit patetiskt, nästan lite naivt, att komma och tjafsa om sanning. För I postsanningens era, alltså eran efter sanningen, så finns ju inte sanningar. Så bara det att jag markerar sanningen gör att jag vägrar erkänna också att vi ska befinna oss där vi är särskilt länge. Sen kan man fånga upp tecken. Och de tecknen kan vara många.
Bodil:Jag tror egentligen att det starkaste tecknet är att så många människor är så trötta på det som finns nu. Så man börjar observera tröttheten och ser hur det har tänkt in I märgen på människor. Om man varje dag får sju olika svar på en och samma fråga och inte själv vet vad som är rätt då krymper man ju själv. Då känner man att jag kan ju ändå inte väljas så varför ska jag överhuvudtaget höra på något? Varför ska jag lita på någon?
Bodil:Till sist litar man ju bara på vad de säger som man redan litar på. Det här är alltså något sånt där väldigt longitudinellt som tidigare fanns inbyggt I våra institutioner. När det finns experter på ett visst område så ska vi lita på de experterna. När det finns ansvariga utgivare så ska vi lita på att det här har blivit tillräckligt granskat för att släppas ute människor. Det är ju väsensskilt från det som vi är med om idag då alla tror att alla har rätt till och att alla vill få reda på allt det nya samtidigt som det nya sker.
Bodil:Och det kan vara vilka irr-lärare som helst och ofta är det ju väldigt mer spektakulärt det som når fram till många för det är så häftigt. Och så sprids det bättre på sociala medier och så där. Så där är I grunden ett väldigt missförstånd bakom det som ibland klär I den fina tiden källkritik. Det låter ju avancerat. Man låter små barn I skolan ta en väldig massa tid till att de ska lära sig att vara källkritiska.
Bodil:Och där går jag omkring och tänker: Jamen ställarra. Alltså inte ens jag, med all den skolning som jag har bakom mig och allt vad som sägs kan vara källkritisk på sådana områden som jag inte redan behärskar eller där det finns auktoriteter som jag råkar lita på. Det krävs ju sånt, jag kan inte ta ställning till allting på alla olika områden. Och skulle någon vända sig mot mig och säga att: Litar vi på dig, det här måste du ta ställning till så säger jag att jag är på vissa områden, Men inte på allt, inte tvärs över. Det går ju inte, det är alldeles för stort och det har aldrig varit meningen heller.
Bodil:För att människor, individer, ska mänskligheten som ett bollplank. Mänskligheten har varit duktig att vaska fram ur kunskaper som individer har så kan man vaska fram sådant som är mänsklighetens bästa kunskap. Men man får inte försumma det här att det inte är meningen att var och en ska kunna sköta detta på egen hand. Det är en avart av individualismen att vi har hamnat här.
Jonas:Och det är inte en fråga om att rätt eller fel eller att rätt till sitt eller se ett elitistiskt synsätt på kunskap. Det handlar om institutioner och kunskapssystem som är garanter och som gör det möjligt för oss att en tillit till kunskap. Vad tänker du runt det? Vad är det som skyddar oss?
Bodil:För en gångs skull kan jag inte säga det bättre. Men du kan ju titta på, till och med du och jag, vi har ju en viss ansvarsfördelning när vi gör sådana här poddar till exempel och allt annat som vi gör ihop. Hur många områden det finns som du hanterar oerhört mycket bättre än jag och vice versa. Och det är totalt avslappnat och det finns ingen som försöker sätta sig på den andra bara för dig. Utan det finns områden som är dina, det finns områden som är mina.
Bodil:Och så finns det också sådana områden där vi överlappar. Och det är ju där som vi hittar tryggheten I varandra för det är där som man kan känna igen sig själv. Att jaha, det här var spännande och där har du något att säga som jag inte hade tänkt på innan. Och så blir det bara bättre och bättre.
Jonas:Finns det också ett annat kitt däremellan som handlar om avsikter och vad vi har för avsikter med det vi säger och gör?
Bodil:Det är oerhört viktigt. Alla förklaringsmodeller som vi har kan antingen handla om att det här sker nu på grund av det som hände igår. Men det kan också vara så, vilket det är nu när vi sitter här, vi sitter här för att detta ska gå ut på Luciadagen. Vi har en avsikt med det. Vi vill samtala med fler människor om det här För att vi tror att det gör någon skillnad.
Bodil:Till och med för världen framöver. Jag är ju som du vet sen många år så är jag pensionär och skulle då så kallat kunna njuta mitt osynum vilket jag gör I allra högsta grad. Men om jag bara ägnade mig åt mig själv och mitt hus och min tomt och min bekantskapskrets så skulle jag jättetråkigt. För jag är en sån typ som måste få lov att hålla på med sånt som jag tror kan bli till värde för någon eller några andra. Och gärna de som jag inte känner, gärna de som jag inte aldrig någonsin får reda på det.
Bodil:Bara för att jag vill det på något sätt för världens skull eller för livets skull eller så. Och man behöver inte vara särskilt förmäten för att tänka sig att den där kan hålla kvar en hel del ödmjukhet och säga att det kan jag inte veta, men jag själv tror på att det blir viktigt ju tidigare vi kan komma på att det får vara slut på postsanningseran. Punkt.
Jonas:Vi ska gå tillbaka och prata om den helt unika för dig engelska botid. Du och jag hamnade I en diskussion om detta och vi famlade efter en svensk uppmaning med samma tyngd. Och då sa du fakta på bordet. Tror jag. Sen pratade vi om att som ett verb Fakta dig.
Bodil:Nu får du faktiskt fakta dig.
Jonas:Det är roligt med ord. Det går inte att komma ifrån. Ord kan också förändra perspektiv och hur man förhåller sig till saker. Att konstruera ett nytt verb.
Bodil:Det är nytt.
Jonas:Jag kan inte hitta det nånstans.
Bodil:Jag kunde konstruera på sin tid ställtid. Det var ju inte heller ett nytt ord men det var nytt I den bemärkelsen som jag använde.
Jonas:Och det
Bodil:är ju fortfarande ett sånt här ord som människor förknippar med mig. Och jag skulle bli jätteglad om det är så om tio år att det är några stycken som förknippar fakta dig med dig och mig. De satt där och pratade I sin podd och så sa de fakta dig. Och det blir ju så mycket bättre än att säga det evidensbaserade. För det känns I hela kroppen att det går ju att fakta sig I varje enskilt läge.
Jonas:Ja. Det går att vara fakttad.
Bodil:Ja, det går det också. Så vi ska kanske slåss för det som nyord både som verb och som adjektiv att vara faktad. Och så har vi ju det gamla faktiskt, som inte är så dumt faktiskt.
Jonas:Nej. För en gång I tiden var inte det så dumt.
Bodil:Nej, det var inte
Jonas:så. Så vi har ju översatt det där helt fritt till Faktaday. Med utropstecken.
Bodil:Det går bra med fakta er och fakta oss.
Jonas:Nu får vi fakta oss. Så att det inte blir så där som det var innan. För ett år sen kom den gula boken som vi kallar den. Så fint att kunskap finns. Nu ganska exakt med någon månadsskillnad eller knappt ett par veckor skillnad så kommer det en grön bok.
Jonas:Ja. Hur tror du att den kommer att läsas I relation till den gula? Vi har haft ögat på förändringar när det gäller det vi kallar saken och det vi kallar det ärendet som vi har och upplever att vi har tagit på oss helt enkelt. Hur tycker du det har förändrats idag mot för ett år sen?
Bodil:Det var så när jag skrev så fint att kunskap finns att den tog nästan ett helt år att skriva. Jag började skriva vid jultid Och sen kom den ut I november-december. Det var så oerhört för mig att skriva den boken för det var samtidigt offensivt och så var det genant. Jag tycker att allt som står I den gula boken är så självklart så den boken borde aldrig behöva skrivas. Jag skämdes ibland för vissa solklara meningar.
Bodil:Vem är jag som skriver ner detta som om inte alla tycker det? Och samtidigt så vet jag ju att jag levde och lever I en tid. Alla tycker ju inte så. Alla har inte tänkt på detta, man har tappat taget om det. Så det var väl tvunget och bra att den kom fram.
Bodil:Men sen har jag idag haft dessa grundtankar så offensivt och effektivt I mig under det året som har gått. Tack vare det så har jag ju sett en massa som jag kanske annars inte hade observerat. Redan när den skrev så tyckte jag att det var genant att ordsammansättningar som alternativa sanningar I min mun eller till min penna. Det finns ju inte. Sanning kan finnas.
Bodil:Och sanningar kan finnas men alternativa sanningar kan inte finnas.
Jonas:Faska fakta.
Bodil:Ja, till exempel falska fakta. Nej, men om man då har sådana vassa observanta ögon under ett års tid så är ett år en jättelång observationstid. Så jag har ju då, vilket inte minst ni poddlyssnare och veckobrevsläsare har märkt, jag har ju skrivit alla dessa veckobrev. Och jag har pratat med dig I alla dessa många timmar. Och det gör ju att det är så mycket som har gått från att vara lösryckta tankar inne I huvudet på mig till att komma ut I etern eller komma ner på pappret.
Bodil:Så det fanns ju hur mycket basmaterial som helst till att skriva en fact up-bok som lutar sig mot resonemangen I den gula boken men som är offensivt så det stänker om det. Det har ju faktiskt attityden att nu får du fakta dig. Eller nu får vi fakta oss. Och samtidigt så börjar jag ju fundera på vad det är för tecken jag ser och varför är det så viktigt att jag ser just de tecknen. Och inte minst I mitt kommande vinterprogram så kommer jag att vara jätte jättetydlig med att säga att framför allt ska vi vara observanta på detta för barnens skull för det är de som får mest illa.
Bodil:Och då blir jag ännu tydligare med I vinterprogrammet än vad jag har varit I boken. Jag är det där också, men det är de som behöver få känna att kunskap finns. Och den här fantastiska barnleken med att man ska göra saker igen. När de kan någonting som tidigare bara vuxna kunde då är det så stort. Och de behöver bekräftelsen på att det är så det är.
Bodil:Och då kan ju inte ett helt vuxenställe stå där och säga att det vet man ju inte riktigt om någon tänker så och någon tänker så. Du måste stå där och du måste vara trygg I dig själv för annars kan inte barnen utveckla sin naturliga intelligens på det sättet som man bara kan som barn.
Jonas:Är det nånting som du tycker också har förändrats? Jag kan minnas mina mor och farföräldrar och till viss del mina föräldrar också att prata om för barnens framtid och vad vi lämnar efter oss. Det har vi ju pratat om någon gång, du och jag. Men jag funderar på att vara så framtidstillvänd har inte heller alltid de senaste åren varit så modernt att vara det. Det har varit nästan tvärtom att här och nu och maximera liksom.
Bodil:Det är varken framåttillvänt eller bakåttillvent utan det är bara nu. Och det vet du vad jag tycker om nu. Att nu har sitt berättigande bara genom att det kan relatera bakåt och framåt. Och det förringa inte att vi nu tittar varandra I ögonen när vi pratar på här utan det är ju därför som nuet är så viktigt. Och själv är jag ju då om jag tittar på fenomenet kulturarv så tjatar jag ju om att kunskap är den viktigaste delen av kulturarvet, det immateriella kulturarvet, och det är både bakåt och framåt.
Bodil:Så tänker vi på vad vi lämnar efter oss så blir det ju förödande om vi skulle plocka ifrån de som idag är barn och unga tron på att kunskap finns. Eller tron på att all kunskap som finns har uppkommit just I detta nuet. Det är ju patetiskt. Det går ju bara inte. Utan kunskap är ju en väv av många, många sanningar.
Bodil:Den har utvecklats genom åren och kommer att utvecklas, men då får vi ju låta den sin gång. Det här är väldigt nära förknippat med det mesta jag har tänkt om tid. Kunskapen över tid.
Jonas:Jag tänker på en olycklig effekt och ett olyckligt sammanträffande om man ska titta över tid på saker och ting är att vår oförmåga att förhålla oss till fakta och kunskap som har uppstått sammanträffar också med naturlagarna på ett sätt I att klimatet inte fungerar riktigt som vi hade tänkt. Och inte svara på det sättet som vi hade trott under lång tid.
Bodil:Eller snarare hade trott att det inte skulle svara alls.
Jonas:Egentligen
Bodil:är det så illa att ibland funderar jag på fenomenet förträngning. Det som kan vara mest fel med sånt som man inte tycker om är att den tar bort möjligheten att hålla på med det viktigaste. Och finns det något som vi skulle rikta in oss på så är det ju inte att hålla på med att behöva bevisa att kunskap är viktigt. Utan vi hade behövt lägga vårt kunskapsengagemang I klimatets tjänst På alla möjliga nivåer. Inte bara det naturvetenskapligtvetenskapliga tekniska.
Bodil:Utan också börja visa varandra vad vi kan göra när vi hjälps åt. Vad vi kan göra när vi inte startar krig är det mest miljö och klimatskadliga jag kan hitta på. Och istället så visar vi varandra mest motsatsen beroende på att det är så krampaktigt inriktat på nuet. Och
Jonas:på individen? Och på politiskt till exempel?
Bodil:Och på fenomenet förströelse som ibland leder till förstörelse. Och då är det inte bara I de här klimatsammanhangen utan om du till exempel berövar ett barn möjligheten att I en viss ålder lära sig något som kan vara bra för det barnet framöver, då har du faktiskt förstört en möjlighet. Sen har de I gengäld fått fördröjelser som barn kan tycka I stunden är väldigt mycket roligare men det är ju vuxenvärldens fel om barnen fastnar I förströelsen.
Jonas:Där finns det ju en del skuld idag, tänker jag, som man hör om niondeklassare som har missat den här viktiga delen med att kunna läsa och kunna skriva. Jag var slående med en forskare som beskrev det här som att de femtusen timmarna det tar är väldigt svåra att ta igen när man fyller sexton år. Det är väldigt många timmar man måste avsätta för att komma ikapp det där.
Bodil:Då är det ju den här fantastiska slukaråldern. Tioårsåldern. Som är gjord för att etablera en bokläsningsglädje. Och att inte fått den glädjen I den åldern, det är synd. Det behöver inte bli synd, skam eller skuldbelägga men allra minsta eftertanke kring hur roligt man faktiskt kan När man kan Jag brukar tänka att så gammal jag är så tänker jag att det inte är så många människor jag hinner träffa under ett liv.
Bodil:Jag har träffat många spännande människor och det har allt mycket roligt med dem. Men de allra flesta gestalter som jag har träffat har jag ju faktiskt träffat I riktigt bra böcker. Så riktigt bra författare som kan göra riktigt bra personteckningar. De låter mig träffa människor som jag slipper ta ansvar för. Jag slipper ta hänsyn till.
Bodil:Jag kan bara gotta in I mig I att se sådana människor finns ju också. Och det är så fint. Nu pratar jag för skönlitteratur för en gångs skull istället för facklitteratur.
Jonas:Det här sa du till mig en av de första ungarna vi träffade så pratar det just om vad läser du och människor man träffar. Man hinner träffa väldigt många fler via böckerna än vad de
Bodil:nu är. Nej, jag frånvarande insnöad på att läsa Angela Mörkrets memoarer på tyska. Jag har bestämt mig för att jag måste läsa så pass långsamt. Jag tycker att hon har gjort en så fantastisk prestation. Och jag tycker det är så fantastiskt att man kan komma från Östtyskland, bestämma sig för att bli fysiker och efter hand hamna som Tysklands förbundsgansla.
Bodil:Så det är oerhört. Och vad hon då I sig måste förenat av klokskap, bildning, att kunna göra det, att stå upp mot hell mot kol, att stå upp mot Putin, att hantera världen. Hon har ju gjort ett antal misstag men det förändrar inte utan att hon har varit inriktad på framtiden.
Jonas:Jag kommer inte att läsa den på tyska men jag ser fram emot att läsa den på svenska. Jag tänker också att vi ska nämna någonting om att du och jag är medlemmar I en förening som heter FACT. Det kan verka förvirrande på många sätt nu för de som kanske ser det utifrån. Har en förening som heter FACT Up och vi har ju en verksamhet som heter Uppdrag och kunskap. Sen har vi en bok som heter FACT Up.
Jonas:Det räcker väl kanske så, men vi ska nämna det.
Bodil:Vi kan väl prata runt det lite och säga att bara för att vi har en verksamhet du och jag som vi har benämnt att kalla Uppdragkunskap så betyder det inte att vi har tagit på oss alla Uppdragkunskap I världen som kan finnas utan vi har satt detta som beteckning på det här lilla som vi gör med podd och veckobrev och lite annat. På motsvarande sätt men det roliga med faktu up det är ju att det är en ideell förening med människor som kommer från alldeles olika. Och där man, om man så vill, kan säga att Uppdrag kunskap som faktiskt fanns före den ideella föreningen men vi kan mycket väl säga att Uppdrag och kunskap är en del av FACT Up. Det beror alldeles på hur man ser det. Och boken är inte alls någon beskrivning av vad den ideella föreningen FACT Up har hittat på ska vara det gemensamma inuti FACTup.
Bodil:Men det är samma andas barn. Så precis som det finns två pojkar som heter Pelle så är det inte konstigare än så. FACTup kan vara namn på några olika saker. Uppdrag Kunskap, jag blir jätteglad jätteglad om Uppdrag kunskap kommer fram två, tre, fyra, fem, sex och så vidare. Det är bara bra.
Jonas:Om man hittar likasinnade som vill bygga vidare på ens Jag tror att vi har summerat året ganska bra. Är det någonting som vi har gjort och som vi har glömt? Jag tycker Det har varit intensiv höst. Det är svårt att hålla isär.
Bodil:Just nu så tändes två av de fyra ljusen I ljuskronan. Nu tändes det tredje. Det verkar som att vi bara väntar på det fjärde. Vi har säkert glömt väldigt mycket. Det har varit, tycker jag Jonas, ett oerhört intensivt år.
Bodil:Det är ju så att om man är riktigt besjälad så kan man orka med ett sånt år annars så kan man inte riktigt det. Men det har gått. Och nu får vi se fram emot tvåtusen tjugofem.
Jonas:Ja verkligen.
Bodil:Och bara det att kunna se fram emot det istället för att fasa för det Det är kanske en positiv effekt av tvåtusen tjugofyra års slit.
Jonas:Och jag tänker att vi får väl säga tack till alla som har delat våra saker. Som har lyssnat och skickat. Nu tändes det fjärde ljuset. Men också all respons som vi har fått. Alla mejl och alla glada tillrop.
Bodil:Fortsätt med det.
Jonas:Och som sagt att samtalskalaset fortsätter väl under nästa år. Vi är sugna på att komma I kontakt med er så skicka gärna era tankar och till oss via Uppdragkunskap punkt se. Jul. Det blir inte så dumt.
Bodil:Det blir inte så dumt. Nej. Det blir bra.
Jonas:Vad ser du fram emot mest?
Bodil:Jul är ju för mig en helhet. Det är ett tillstånd. Precis som fysiken gör skillnad på fasta tillståndets fysik och andra tillståndsfysik så är jultillståndet verkligen ett sånt här mellanläge med sig själv nog och det ska jag oerhört ta fast I jultraditioner där alla de som är med mig I dessa jultraditioner vi är likadana, det är inget tvång utan det är bara så det är. Alla vet precis hur det är.
Jonas:Det finns ett tydligt schema.
Bodil:Ja ja ja ja ja och juldagen behöver man ju inte gå ur sängen man kan bli liggandes och läsa julklassböcker. Om man så skulle vilja. Möjligen gå ner till havet men sen får man gå och lägga sig igen.
Jonas:Man kan lyssna på Fredrik Lindström. Han är först ut på vintern. Ja det
Bodil:kan man göra.
Jonas:Nyårsdagen är ju också en sån här dag. Pizzans dag tror jag. Han har någon utnämnt det till. Det säljs mest pizza hela. Det kommer inte du prata om I ditt vinterprogram men du avslutar ju där på vinter här på nyårsdagen.
Bodil:Jag ska istället knyta an till alla människors nyårslöften för att vinkla in dem så här på sanningsspåret. Det blir roligt.
Jonas:Vi kan lova varandra att vi redan nu kan skicka ett nyårslöfte och det är att vi ska göra allt för att fakta oss under nästa år.
Bodil:Minst sagt allt.
Jonas:Ja. Tack för det här året Bodil. Till dig som lyssnar så önskar vi God jul och gott nytt år redan nu, för nu hörs vi inte förrän tio januari igen. Som vanligt ska vi sluta med ett citat och musik. Musiken står Lale för med sin nya låt Många ljus.
Jonas:Citatet lyder: Kunskap lönar sig faktiskt livet igenom också permanenta förmågor som att kunna till exempel läsa, cyklar och sibba. Förmågorna blir bara bättre och bättre ju mer du använder dem.
Bodil:Där ute. Jag ser många ljus, vi är många