Subscribe
Share
Share
Embed
”Vi vill inte bara släcka bränder utan också arbeta med det som ger resultat längre fram.” ”Det ger stora effekter när man tittar på hela verksamhetens alla listade patienter.” Att systematiskt och strukturerat använda data för att förbättra verksamheten skapar förutsättningar för bättre hälsa hos patienterna och bättre arbetsmiljö för personalen. Elisabeth Lunderbye, verksamhetschef Örsundsbro vårdcentral och Susanne Steen, specialist allmämedicin och projektledare Primärvårdskvalitet beskriver hur Primärvårdskvalitet används för att ge bättre resultat.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
Om man vänder på vilken effekt man faktiskt kan av att jobba förebyggande. Förbyggande för mig handlar inte bara om att jobba med levnadsvanor eller den biten.
Elisabeth:Med det också den där relationen I den här byn med patienterna. De har en tillit till sin vårdcentral. Nära
Lisbeth:Vårdpodden har I flera avsnitt tagit upp frågor om hur vi I hälso och sjukvården och omsorgen kan veta att vi skapar värde för invånarna och att vi erbjuder hög kvalitet. Inom primärvården har det byggts upp ett kvalitetsverktyg som heter primärvårdskvalitet och som kan användas som stöd I kvalitets och förbättringsarbetet. Och idag ska vi få veta hur det fungerar I verksamheten. Så välkomna hit, Elisabeth Lundeby som är verksamhetschef på Öresundsbrons vårdcentral och Susanne Sten som är projektledare för Primärvårdskvalitet. Välkomna!
Susanne:Tack själv!
Lisbeth:Elisabeth, börja berätta för oss vem du är.
Elisabeth:Jag, Elisabeth, heter jag. Jag är verksamhetschef här på Örebro för två år tillbaka. I botten är jag distriktssköterska. Jag har jobbat inom primärvården som både sjuksköterska men som tillförordnad gruppchef och numera som verksamhetschef.
Lisbeth:Vad gör du lite mer än när du jobbar som chef? Vad är dina intressen?
Elisabeth:Chef eller som privat?
Lisbeth:Jag tänkte som privat, vem är Elisabeth när hon inte är på jobbet?
Elisabeth:När jag inte är på jobbet så gillar jag att vara med min familj. Jag är väldigt aktiv och gillar skog och mark oavsett säsong. Blir det skidor på vintern eller så blir det vandring på höst och vår. Nu har vi fått ett tillskott av en hund som förgyller vår vardag.
Lisbeth:Det gillar ju en hundälskare som jag. Jag förstår precis vad du pratar om och jag vet också att vi råkar samma hundras, alla tre I dagens podd. Ni som då lyssnar och tänker vad det är för hundras, säger att det är en BUN Hawanes som vi har fastnat för alla tre. Susanne, förutom att du är hundägare då vem är du?
Susanne:Jag är specialist I allmänmedicin och har just nu två projektledarroller. Den största är med primärfartskvalitet. Det leder jag tillsammans med min kollega Ulrika Elmroth. Den andra rollen är ju inom nära vård. Vi jobbar med kontinuitet och fasta kontakter tillsammans med dig, Lisbeth.
Lisbeth:Du har varit med I podden tidigare när vi haft ett avsnitt om kontinuitet.
Susanne:Just det.
Lisbeth:Elisabet, berätta lite grann om er vårdcentral så vi får den I ett sammanhang. Var finns den och hur stor är den?
Elisabeth:Vi ligger I en by mellan Enköping och Uppsala med ungefär fyra noll boenden. Vårdcentralen är en liten vårdcentral med femtusen femhundra literistade. Vi har alla professioner och merparten av primärvårdsvårdsuppdragen. Vi har en väldigt nära relation till våra patienter. Vi sätter stor tilltro till dem och de sätter stor tilltro till oss som en stor del I byn.
Lisbeth:Du har varit där I två år berättar du. Vad gör det som roligast att vara chef just på er vårdcentral?
Elisabeth:Det är just den här tilliten. Att jag känner att vi verkligen kan sätta patienterna I fokus och inte bara vad som är det viktigaste för oss I sjukvården utan för vad som är viktigast för dem. Vad de tycker är prioriterat. Det behöver inte alltid vara att vi ska blodtrycksvärdena utan snarare vad patienten själv tycker är perfekt för dem. Det.
Lisbeth:Det där är ju intressant att också verkligen jobba personcentrerat som du beskriver. Hur tänker du att din relation och er relation är till omställningen till nära vård?
Elisabeth:För mig var det en liten upplevelse. Jag fick möjligheten att gå utbildningen för SKR I ledarskap. De pratade om nära vård. Jag måste säga att jag har alltid tänkt att vi ska komma närmare patienterna. Ibland pratar vi där vi är, men vi är inte där I patientens arena.
Elisabeth:Till att förstå att patienten ska komma nära sin vård. Förstå och kunna få vara delaktig. Jag ser de äldre patienterna som kommer som fortfarande gör fina när de kommer till doktorn. De vill fortfarande att doktorns efternamn ska tilltalas och inte förnamn. Till de som kommit lite yngre nu, som faktiskt är pålästa, har åsikter och vill vara med och bestämma.
Elisabeth:Det jag tycker att de bästa mötena blir när man har en dialog.
Lisbeth:Tycker du att det är lätt att få in det tänket som du bär på I arbetsgruppen? Hur har du gjort som chef för att kunna göra
Elisabeth:det? Jag brukar alltid säga att jag har den bästa arbetsgruppen I hela Region Uppsala. För de har ju sett också att ju mer min personal får vara med också att de får ett medbestämmande. Hur de vill besöken och lägga upp det. De vet bäst också vad som blir bra för dem och för patienterna.
Elisabeth:Mitt jobb är lite, jag ser mig själv som en cirkusdirektör brukar jag säga. Jag krattar manesjöns och andra kan göra det de är bäst på, sitt jobb. Känner personalen att de har möjlighet till det, då blir det bra vård för patienterna.
Lisbeth:Det låter som ett tillitsbaserat ledarskap som man pratar så mycket om idag. Det är stort
Elisabeth:på. Jag brukar vilja inte använda floskler. Men jag tycker att det är bra att använda det när man också kan exempel på när det fungerar som bäst. Jag är fullt medveten om att en tillitsbaserad är också det att jag litar på att de gör sitt, men jag finns där som stöd när de behöver. För det är oftast om de kommer till sin chef så har de testat med sig själva, funderat, pratat med varandra, diskuterat I andra professioner och sen vill de stöd av mig som chef att köpa på det här eller nej, jag tycker inte det, eller vad är vårt uppdrag eller liknande.
Elisabeth:Och det tankesättet måste man också det tankesättet I tillitsbaserat.
Lisbeth:Ja verkligen. Det handlar inte om att inte chefen finns eller inte behöver vara där och visa riktning och så utan verkligen att man finns där och att det finns ett stöd. Susanne, hur är din relation till omställningen till nära vård? Varför tycker du det här är viktigt?
Susanne:Jag ser att vi är I den hela tiden varje dag I och med att jag jobbar så nära med den. Det är ju en nödvändig omställning. Lika mycket som jag tycker att det är just det som du lyfter Elisabeth, en patientreform så ser jag också det som en arbetsmiljöform. Man kommer lite tillbaka till allmänmedicinska kärnvärden, att få jobba med kontinuitet, att få jobba med relationer, få jobba med det förebyggande. Men också en nödvändighet I att sjukvården blir närmare varandra.
Susanne:Avståndet mellan primärvård och den vård som bedrivs på sjukhus blir också mindre. Vi jobbar närmare varandra där också så att vi inte sätter patienten I den där stolen mitt emellan där ingen tar ansvar. Och likväl den kommunala primärvården eller kommunala hälso och sjukvården. Samma sak där, att vi måste ju komma närmare. Jag tror att det både blir bättre för patienterna och en roligare
Lisbeth:arbetsmiljö. Vi kommer inte ägna podden åt det ST-program du är mer och leder, men vi kan väl ändå nämna det. Det är också ett sätt att göra det här som du pratade om medarbetarengagemanget och allmänläkarans roll I den nära vården. Så kan vi bara säga några korta ord om det, så får man bli lite nyfiken
Susanne:Jättegärna. Där har jag också lånat in dig, Elisabeth, som en klok röst och fördom. Men det är ju ST-läkare I allmänmedicin från hela Sverige. Det är sjutton stycken som nu gör jättespännande förbättringsarbeten. De gör det inom nära vård med fokus på kontinuitet, fokus på delaktighet och på överenskommelse inom vården, att man har en plan.
Susanne:Då har de valt ut olika bitar att jobba med. Det vi gör är att försöka stödja dem I det här och komma in I förbättringsarbete-tänket och se hur man kan kartlägga sitt område, vad man behöver tänka på då, vilka mål och mått man ska för att följa upp och hur man kan avgränsa, men ändå tänka nytt. Jättemånga kloka personer, superdrivna. Jag går lika glad utifrån de mötena varje gång. Det är en jättehärlig grupp att göra med.
Lisbeth:Det är så roligt att vi kan göra det här också I vårt arbete med nära vård. Och vad kul Elisabet att du också finns med I programmet. Jag har bara varit vid uppstarten så det visste jag inte, men det känns ju extra spännande.
Elisabeth:När jag var där sist och pratade om mitt förbättringsarbete på Örebro, så slås man också av den här glädjen att se framtidens allmänläkare. Det är de som är I det rummet och de kommer vara mina framtida kollegor och kommer med sig det här positiva tänket som jag tycker att primärvården ska genomsyras av. Jag tror också att det här med arbetsmiljö är att våra medarbetare vet att vi ska prioritera dem med störst medicinskt behov. Men vi ska också använda våra resurser till förebyggande så att de här stora behoven minskar. Vi måste göra både och.
Elisabeth:Det är det som är allmänläkare, det är det som dras att man vill jobba inom primärvården. Vi vill inte bara släcka bränder. Vi vill göra det här som kommer att gagna oss om tjugo år också.
Lisbeth:Då kommer vi nästan in på Du var där och berättade om ert kvalitetsarbete. Nu ska du få berätta om det här I podden också. Hur arbetar ni med vad är det ni har gjort på er vårdcentral? Jo,
Elisabeth:men det började ju hösten tvåtusen tjugotvå så satt jag på ett av de chefsmötena som man sitter med och då var det Ove Andersson som är medicinsk rådgivare för Region Uppsala. Som började prata om ett register där man kunde se sina kroniska sjukdomar, sina patienter. Jag som precis hade lämnat vaccinationerna mot covid och jobbat I primärvården såg att våra patienter faktiskt hörsammade med att undvika att söka onödig vård. På nåt sätt hade tappat bort våra patienter. Om de själva inte sökte, hur hittar vi?
Elisabeth:Vi kunde inte styra flödet in till vårdcentralen på något sätt utan de ringde när medicinerna var slut. Och då kände jag att det finns ett register där vi kan titta och hitta. Men vänta de här har inte uppsökt oss för länge. Då var det att jag tittade I det här primärvårdssregistret och det finns många kroniska sjukdomar där. Jag valde att ta den grupp som vi hade flest av, men också där vi kunde jobba hälsofrämjande, förebyggande och det var högt blodtryck, hypotoni.
Elisabeth:Många går med högt blodtryck utan att veta om det, utan att veta om att de inte är optimalt. Och sen kunde jag kolla I det här registret och se vilka de senaste arton månaderna av de som har hypotuni har ett blodtryck. Vilka har vi koll på? Det var lite läskigt att se, för det var ju många. Man kan bara se arton månader bakåt men man kan se de som fått diagnosen de senaste fem åren.
Elisabeth:Då gjorde vi så att vi gick igenom alla de personerna som inte hade ett uppmätt blodtryck. Kolla när var de senast hos oss, när tog vi prover senast, EKG, vem har de träffat och sedan kallade vi dem systematiskt från den här listan till ett läkarbesök.
Lisbeth:Okej, och vad hände Hur många patienter blev det som ni kallade? Vi
Elisabeth:tänkte att det här måste vi hålla I. Ibland kan man uppleva att vi I vården får en snilleblixt och sedan tänker vi att det är klart. Vad vi gjorde var att om vi kollar det här registret var tredje månad och ser vilka vi inte har mätt och liknande så kan vi följa upp och göra en plan. Vi kallade I första svängen etthundratrettiofyra patienter. Och gick igenom att boka dem till läkarna och även till provtagningen så behövde vi överbelastade högre tryck med.
Elisabeth:Sjuksköterskorna också för att hjälpa åt. Vi behövde vara flera I teamet som bidrog. Det som hände var att patienterna blev jätteglada. Åh, jag behöver inte vara I kontakt med vården, jag behöver inte jaga eller någonting, jag har inte velat störa och liknande. Merparten hade vi inte tagit prover på under hela pandemin.
Elisabeth:Vi gjorde så att många av dem inte hade ett bra blodtryck enligt WHO. Många behövde se över medicineringen, om de skulle till specialistvård. Vi hittade patienter med pre-diabetes, vi hittade patienter med diabetes, vi hittade patienter som hade oupptäckt cancer. Och de blev sedda. Sen var det viktigt för oss att vi gjorde en plan med patienten.
Elisabeth:Okej, nu har vi träffat dig den här gången, vi har tagit de här blodproverna. En dialog med patienten om vad som är ett rimligt, förväntat blodtryck utifrån ålder och livsföring. Men också vad som är en förväntad plan. Hur följer vi upp det här?
Lisbeth:Det är ju lite av ett patientkontrakt, tänker jag. Vi tänker ett patientkontrakt.
Elisabeth:Vi har valt att bara sätta det under sökordet planering. Men det blir det. Men också att många patienter som har hypottoni har en blodtrycksmätare hemma. Vi vet att de tar ett bättre blodtryck hemma I lugn och ro. Läkarna kunde I vissa fall bestämma att du vill att du ringer in till vårdcentralen om sex eller tolv månader och meddelar ditt blodtryck.
Elisabeth:Då kan jag förnya dina mediciner. Och sen tar vi ett läkarbesök om du behöver eller nästa gång eller liknande.
Lisbeth:Det blir egentligen en typ av egenmonitorering. Ja, det blir allt och egenmonitorering. Men jag blir nyfiken när man nu kallar de här etthundratrettio personerna. Hur många av dem kommer? Hur många hörsamma det att ni hörde av er?
Elisabeth:Där hade jag erfarenheten av vaccinationerna som vi hade I covid där Region Uppsala valde att kalla alla till sin spruta. Vilket gjorde att vi fick en snabb och smidig teckning väldigt fort när vaccinet kom. Vi hade sex stycken som uteblev
Lisbeth:Det var inte mycket.
Elisabeth:Men det är också den där relationen I den här byn med borgarna, patienterna. De har en tillit till sin vårdcentral. Och som sagt, de hade ju många av dem hade inte haft en vårdkontakt på tre år.
Lisbeth:Jag tänker också att det säger någonting om hälso och sjukvårdens roll I ett samhälle. Att hälso och sjukvården Det finns ett stort förtroende för hälso och sjukvården hos invånarna. Ibland tänker jag att vi är lite slarvig med att tänka att det där är också en roll vi kan I att både förmedla öppna vården upp. Då får vi också en annan syn på varandra. Ja,
Elisabeth:och jag brukar säga oftast att det problemet ibland med sjukvården är att vi har väldigt många dörrar och fönster in, men väldigt få som öppnas till våra patienter. Och de vet inte hur risk det är, för det är inte lätt att komma in till oss. Men däremot, när de väl kommer in så vet de om det att nu är jag här och då är det nästan krampaktigt ibland, att då ska allting bli gjort och liknande. Vi har en stor fördel hos oss att vår telefontillgänglighet ligger I snitt på nittionio procent varje månad, de senaste åren, Vilket gör att det skapar tillit hos patienterna att vi kan säga ring oss igen om det inte blivit bättre, eller pröva egenvårdsråden. Att stanna I hemmet funkar mycket väl, för de vågar lita på att om de behöver oss så kommer de nå oss.
Lisbeth:Det är ju fantastiskt. Susanne, vad tänker du när du hör Elisabets berättelse? Vad kommer I ditt huvud?
Susanne:Tänker apropå det här med att släcka bränder. Vi vet ju hur pressad primärvården är. Hela hälso och sjukvårdssystemet är väldigt pressat I dag. Det blir mycket fokus just på att släcka bränder. Men om man vänder på det, vilken effekt man faktiskt kan av att jobba förebyggande För förebyggande för mig handlar inte bara om att jobba med levnadsvanor eller den biten utan förebyggande handlar ju om just det som ni har gjort, Elisabeth, att Att använda data och titta på helheten.
Susanne:Hela vårdcentralens listade befolkning. Vi ser annars bara de som hamnar framför oss I rummet eller de som tar kontakt med oss på olika sätt apropå dörrarna eller fönstren som är mer eller mindre öppna. Primärvårds kvalitet eller att jobba systematiskt förebyggande handlar ju också om att se dem som inte kommer till. Som kanske inte har vågat störa under pandemin. Jag har också träffat på dem där.
Susanne:Det tror jag är jätteviktigt att se potentialen med det förebyggande arbetet på det sättet. Att använda data och de system som vi faktiskt har till det.
Lisbeth:Jag tänker också på att vi har valt att prata mycket om proaktivitet just när vi pratar om nära vård. Fånga det du säger, Susann, så vi inte bara eller enbart hamnar I, bara ska jag inte säga för det är så otroligt viktigt med livsstil. Vi kan göra så mycket för att ändra insjuknandet och var och en får en bättre livskvalitet och hälsa. Men just det här proaktiva för jag tror att vi är så tränade I reaktiva. Vi agerar när personer hör av sig.
Lisbeth:Men det missar vi också personer som kanske har de riktigt stora behoven.
Susanne:Vi vet ju inte vilka som finns där som inte har sökord. Det är ju det som är vårt ständiga dilemma. Men att faktiskt våga ta sig den tiden. Det tar ju tid I en pressad vardag. Det krävs ju en ledare som faktiskt tar det mandatet att säga att vi ska jobba förebyggande på det sättet som du har gjort Elisabeth.
Susanne:Det tycker jag är jätteviktigt att poängtera. Det är inte en självklarhet. Men jag hoppas också med den här podden. Men det vi gör med primärvårdskvalitet handlar ju jättemycket också om att stödja användning till primärvårdskvalitet. Det tror jag är jätteviktigt och det har man uppmärksammat I Region Uppsala just med att man får ut det här och visar på vikten och vad Andersson är ute och pratar om det.
Elisabeth:Sen tänker jag också att det som är väldigt viktigt är när någonting är mätbart. Att man kan se ett före, under tiden och efter. Det viktigaste är att patienterna får en god vård, en nära vård men det är också jätteviktigt för arbetsmiljön att jag kan visa för min personal att så här många har vi sett. Vi hade var tredje månaden när vi kollade vilka som det är dags att söka och liknande, att jag kunde säga till min personal på en arbetsplatsträff vet ni vad, alla blodtryck är mätta. Vi har koll på att vara hypotonika och Den känslan att få faktiskt I ett pressat läge, de gör sitt yttersta varje dag och man känner aldrig att man kommer upp med näsan och vattenytan att få den bekräftelsen att idag har vi koll.
Elisabeth:Det är så lite vi behöver ibland men vi behöver få känna ibland att det idag var en bra dag. Sen går det en vecka och vi kollar systemet igen och det kommer nya. Men den dagen?
Susanne:Jag håller med. Nu låter det som att vi pratar om primärvårds kvalitet som någonting. Kanske bara ska sätta alla på kartan eller vad tror du Lizabeth?
Lisbeth:Jag tänkte berätta lite mer om. Dels tycker jag också Jag har en sån här vad ska jag säga historiskt säger jag nu, men en sån här bild av när primärvårdskvalitet startade och jag träffade din kollega Ulrika. Vi var på nån konferens tillsammans och jag var I Region Norrbotten och hon berättade om det här och ska ni inte gå med och så. Sen har det hänt så mycket med primärvårdskvalitet. Fantastiskt arbete.
Lisbeth:Sätt oss lite I en historisk beskrivning. Det låter som att det är jättegammalt, för det är det ju inte. Men vad har hänt och vad är primärvårdskvalitet?
Susanne:Om man tycker I kvalitetssystem så är det väl ganska ungt. Tvåtusen femton har det funnits I nuvarande form. Sen har det funnits I olika lokala, regionala former tidigare som man då tvåtusen femton gjorde till ett nationellt projekt som då under namnet Primärvårdskvalitet Det är ju drivet av professionerna, de som finns I primärvården och är en nationell arbetsgrupp med professionsrepresentanter utvalda av professionsföreningen. Det har en väldigt nära förankring vilket jag tror är en av framgångsfaktorerna. Man känner att det här är primärvårdens kvalitetssystem av och för primärvården och inte nåt som kommer uppifrån eller från sidan.
Susanne:Här är nånting som är byggt underifrån av dem som jobbar I primärvården. Det vi gör I den nationella arbetsgruppen är att vi utvecklar kvalitetsindikatorer tvärprofessionellt. Vi tittar på alla områden utifrån både det medicinska perspektivet men också omvårdnadperspektivet och rehabperspektivet och såklart också det psykosociala perspektivet också. Så att vi belyser områdena så brett som det bara går. Då har vi ju projektledningen som utgår från Sveriges kommuner och regioner och själva finansieringen är regionsgemensamt så att alla regionerna har pytsat in för att det här ska finnas.
Susanne:Vi tar fram kvalitetsindikatorer och lite kort om kvalitetsindikatorer är ju en förenklad bild av verkligheten, kan man väl säga. Vi bygger ihop olika viktiga informationsmängder för att få till nånting som är viktigt och mätbart. Apropå glädjen I det mätbara. Det är klart att allting som är viktigt är inte mätbart och allt som är mätbart är inte viktigt. Men vi försöker plocka fram det som har evidens där det finns nationella riktlinjer och bygger då kvalitetsindikatorer I det här systemet.
Susanne:Det fångas automatiskt ur journaldata och ur befintliga system. Det är ingenting som man behöver dubbelregistrera för att få ut data ur. Sedan visualiserceras det. Där kan man gå in och titta på hur man ligger till som enhet. Det finns både vårdcentraler och rehabheter.
Susanne:Man ligger till både mot regionens andra enheter men också mot andra regioner och mot ett nationellt värde så att man kan jämföra sig. Det är också ett viktigt incitament när man ser hur man ligger till mot andra vårdcentraler, hälsocentraler eller rehabheter.
Lisbeth:Hur stor täckning är det? Hur många regioner är med nu?
Susanne:Alla regioner är med och över nittio procent av Sveriges vårdcentraler är med. Även väldigt många fristående rebinheter är med också. Men där är det svårt att ge nån procentsiffra för det ser så olika ut över landet.
Elisabeth:Just det.
Lisbeth:Jag tänkte på det här
Susanne:Alla har tillgång till sin egen data. Det är ganska häftigt.
Lisbeth:Det är ju faktiskt fantastiskt. Jag tänkte på det du säger om vi nu ska ta det korta historiska perspektivet. Men att det är byggt av professioner och underifrån. Jag tänkte det vi var inne på Elisabeth kring tillit. Om vi nu vill använda det begreppet I ledarskap så tror jag att det finns ju nånting också I uppföljningen.
Lisbeth:Om uppföljningen kommer uppifrån bara för att kontroll och man väljer vad som ska följas upp. Det kan också vara viktigt. Men den stora drivkraften I att verkligen ställa om system eller utveckla kvalitet det måste ju komma från andra hållet. Från att accelerera en omställning, det gör man ju ju genom att se sin dator och känna wow, det går att förändra. Eller Oj, vi hade faktiskt inte koll.
Lisbeth:Nu behöver vi göra någonting åt det. Det är som ett annat sätt att använda uppföljning. Vad tänker ni om det?
Elisabeth:Det finns otroligt mycket mer I primärvårdssregistret som man kan använda för förbättringsarbete på lokal nivå som är greppbart. Det gör också att det blir lite roligare att det kommer från oss på golvet. Det blir mer tydligt också. Vi ser direkt förändring hos patienterna som är glada och positiva men vi ser också att det blir en annan dialog när det är våra siffror som får styra förbättringsarbetet och inte något som kommer uppifrån och ner där det kanske inte är helt lika lätt att jobba med. Min demografi här hos mig är milsvis gentemot Nord Upplands demografi eller mitt I centrala Uppsala.
Elisabeth:Men alla har sina siffror att tolka till sitt.
Lisbeth:Just det. Hur tänker du Susanne när du ser på användningen? Hur mycket vet ni om hur det används? Precis det Elisabet säger att olika delar av Sverige, olika delar av ett län eller olika vårdcentraler kan olika behov av vad man behöver använda registret till?
Susanne:Det finns nyligen en publicerad artikel som har tittat på användningen. I det här fallet var det I Västra Götalandsregionen. Där såg man ju att majoriteten ändå har varit inne och tittat I primärvårdskvalitet vid något tillfälle. Sen fanns det ju de som använde det mer och de som använde det mindre. Det man såg var att de som använde det I högre omfattning där såg man att man hade vissa kvalitetsmarkörer som man hade bättre koll på sina diabetiker I det området man hade tittat på.
Susanne:Det var bättre hos dem som använde primärvårdskvalitet I högre grad. Så det är ju en kvalitetsmarkör, vågar jag ändå säga med den studien I ryggen att använda sig av primärvårdskvalitet. Det kan man också känna apropå stolthet. Men jag tror verkligen att det här systemet med visualiseringen och just det där att man kan följa det väldigt nära över tid skapar incitament att titta på sina. Det är ganska skojigt när man väl börjar titta och grotta I sin egen data.
Susanne:Man förstår vad man kan göra för skillnader. Särskilt om man hör dig Elisabet, vilka skillnader det har gjort för er och era patienter.
Elisabeth:Jag tänker också att det ger också en ökad kvalitet I uppföljningen. För våra patienter I primärvården är ju från vaggan till graven. Vi ska följa upp dem och de ska vara med oss hela tiden. Det är därför det är bra och jag kan också tycka att det är viktigt att primärvårds registret men man kan också veta att man kan jämföra det med diabetes mot NDR, det nationella diabetesregistret. Speglade det samma sak eller har vi inte gjort?
Elisabeth:Det är också en kvalitetssäkring att se om de här kan komplettera varandra. Jag var inte medveten om Strama jobbar jättemycket med primärvårdskvalitet och dina infektionspatienter och rätt antibiotika. Även om man inte tror att man jobbar med primärvård så är det kanske någon annan som jobbar som ger dig siffrorna. Det genomsyrar på så många olika områden.
Lisbeth:Hur gör ni på er vårdcentral, Elisabeth? Har du någon särskild person dedikerad som tittar I stort på era siffror och plocka fram. Ni kanske ska det på en arbetsplatsträffar. Berätta lite grann hur I vardagen, förutom det fantastiska exemplet med hypertoni, hur får man till dig I en vardag som är pressad och alla sitter med sina patientbesök uppbokade och så. Hur gör du?
Elisabeth:Där kommer ju cirkusdirektivet. Jag är ju lite om man får säga lika nördig som Susanne att jag gillar primärvårdssregistret. Så mycket är det att det är jag och min gruppchef som sitter och jobbar mycket I det systemet. För att det min personal uttrycker det att de vill jobba, de vill göra sitt, de vill träffa patienterna. Har man inte intresset för det så vill man åtminstone uppstå varför vi ska använda oss av det, hur vi ska använda av det.
Elisabeth:Det är mitt jobb att möjliggöra det, till att berätta varför. Så fort en medarbetare vet varför och hur, då kör de på. Jag kan också tycka att det är viktigt rätt person på rätt plats. Om jag nu tycker det är viktigt och ser att jag faktiskt har ett verksamhetsutvecklingsuppdrag, så åligger det mig eller delegerarade. Mitt dramaombud är superduktig på att tjata om antibiotika och liknande.
Elisabeth:Men vill gärna siffrorna levererade från PVQ och självklart då kan jag ju bidra med det
Lisbeth:Vad gör du av det, Nils ser du och din gruppchef och hons dramabudet?
Elisabeth:Jag har ett väldigt systematiskt årshjul så jag jobbar väldigt aktivt med att jag har tre teman varje månad I året, varav PVQ är fyra gånger per år. Då presenteras det på arbetsplatsträffar. Vi har också en timme I veckan, alla professioner, en utvecklingstid, Där jag kan samla alla och presentera det som är just där och då Annars kan det också vara på profession timmar Vi har ju också utvecklat det här konceptet Vi står inför det som många andra, läkarbrist. Vi har gjort en prioritering att några av hypertoni årskontrollerna går till sjuksköterska med det uppdraget. Där de gör ett anamnesupptag och gör allting som de ska göra som läkarna önskar och sedan tar läkarna ställning till vidare planering och liknande.
Elisabeth:Men det blir att man gör en kortare belastning på läkarna. Det som har varit mest som jag kan tycka med hela det här, Jag började med det här för att jag ville en god kvalitet, jag ville kunna det mätbart, det skulle vara systematiskt. Och sen har vi fått så många biverkningar, för biverkningar låter så negativt, men ringar på vattnet. Jag har fått en arbetsglädje I personalen att se och göra. Alla vet ni vad mina medarbetare och vad PVQ står för.
Elisabeth:Det hade de inte vetat för ett år sedan. Man använder samma begrepp, man pratar kvalitet, prioriteringar, kunskapsstyrning, man pratar så mycket bra ord men alla förstår vad det är också. Det är inte de här flosklarna. Mitt I allt det här som gjorde att vi insåg att vi var på väg någonstans var att tillgänglighetssamordnare I Region Uppsala hörde av sig till mig och undrade vad har ni gjort? Då tänkte jag: Vad menar ni?
Elisabeth:Den frågan vet man aldrig vad man ska spara på. Vi har under det här året som vi har haft att vi aktivt systematiskt jobbat med minskat våra samtal in I rådgivningtelefon med över niohundra samtal.
Lisbeth:Ja, det är otroligt.
Elisabeth:Vi har ungefär tvåhundra samtal I veckan. Tid som mina sjuksköterskor inte längre behöver sitta I telefon utan faktiskt kan träffa patienterna och komma dem nära har ju blivit den största vinsten av dem alla.
Lisbeth:Och det här beror då på att patienten istället har fått ni har hört av er hur ni tar hand om patienten på rätt sätt och proaktivt? Varför blev det så?
Elisabeth:Jag tänker dels att vi gör det proaktivt men också att när vi väl är här så gör vi en plan framåt. Vi har oftast tagit EKG och alla blodprover som läkarna har bestämt inför besöket. Så läkarna blir klara under besöket med patienten och kan göra planen där och då. Ibland kan det vara att de beställer prover och sen ska de höra av sig igen till patienten återkoppla och fram och tillbaka och testa mediciner eller liknande. Men merparten blir klara.
Lisbeth:Det där tycker jag är jätteintressant. Jag tänker dels det proaktiva att också bädda för att kunna bli klar. Men sen tänker jag också, någonting som jag tycker är intressant, att koppla relationskonkontiniteten och informationskonuitetuitetitet ihop. Jag vet att det finns någon kollega till dig, Susanne, som tittar på olika typer av kontinuitet inom forskning. Jag tänker just att man får sin plan också.
Lisbeth:Man har sin relationella kontinuitet. Man får sin plan om vad som ska hända framåt. Annars är vi ju så Vi tittar ju också Det vi kan få är ju journalen på något sätt. Det är ju bakåt, men framåt och känna trygghet.
Susanne:Ja, men verkligen. Det är som sagt jätteroligt att höra om det arbetet som ni har gjort, Elisabet. Jag vet att det är många där ute som jobbar på liknande sätt. Det är jättespännande att få höra alla de här berättelserna. Det betyder så mycket för både arbetsmiljön och för patienterna att få jobba på det här sättet.
Lisbeth:Om du skulle ta den där lite mer övergripande berättelsen om hur man använder primärvårdskvalitet I en vardag. Hur skulle du beskriva då, Susanne, om du ska komplettera Elisabets berättelse? Vad får du höra för nånting?
Susanne:Det är väldigt mycket det som Elisabet beskriver. Det som många, eller de flesta använder det till, är att hitta patienter som fallit mellan stolarna som en del I det kvalitetsarbete som åligger I en verksamhet att man ska göra. Där är ju våra indikatorer Man kan titta på de som bör erbjudas ett återbesök eller som bör erbjudas nån form av åtgärd eller där man kanske inte tagit de prover som man bör göra enligt nationella riktlinjer eller inte erbjudit de läkemedel som man bör enligt nationella riktlinjer. Sen är det ju så att alla ska inte alla läkemedel men man bör ju I alla fall haft den diskussionen med patienten och tagit ett ställningstagande. Det är ju det jag tänker att Elisabet har gjort när du hittade de här patienterna som inte hade haft ett mätbart blodtryck inom arton månader.
Susanne:Där finns det säkert När man tittar på sina data kan det vara så att en del saker har inte fångats upp, men finns I journalen. Men det där att jobba strukturerat och just hitta patienter I samhället mellan stolarna som bör erbjudas någonting det tror jag är den vanligaste åtgärden. Det kan vara våra verksamhetschefer, medicinskt ledningsansvariga, Stramaansvariga och också Diabetessjuksköterskorna tror jag är bland de vanligaste användarna för primärvårdskvalitet För att titta på hur diabetespatienterna får sin behandling och vilka som kanske står I tur att bli kallade. Du pratade en del Elisabeth om prioritering för vi har ju en del indikatorer som går på tvären och bredden och så där och inte bara diagnosspecifika. En del av våra indikatorer handlar just om prioritering och har man kallat de som man tänker bör erbjudits, de som bör erbjudits ett återbesök Har de fått komma till vårdcentralen eller hälsocentralen, revinheten?
Susanne:Man tittar just där på hela populationen som man är ansvarig för. Strama, det lyfter du, Elisabet. Det tror jag är nog. Det och diabetessjuksköterskan är nog ändå våra vanligaste användningsområden. Att titta på hur man förskriver antibiotika, hur man behandlar.
Susanne:Där har man ju lyckats, fantastiskt, med just den organisation som finns idag I Sverige med strama representanter. Egentligen brukar det nästan finnas en på varje vårdcentral hälsocentral och sen så finns det ett regionalt nätverk som stödjer dem. Sen är det ett nationellt nätverk. Där är det ju en väldigt fin organisation som stödjer det arbetet.
Lisbeth:Om man sitter och lyssnar på podden och finns I en regionledning till exempel hur kan regionledningar Det här är framför allt att utveckla sin verksamhet. Men jag tror att det finns ett stort behov. Du var inne på det Elisabet, glädjen och att känna att man och så vet man hur det bara bubblar av väldigt bra saker. Kan en regionledning på något sätt se på data eller hur gör man som regionledning för att få kraften I det som nu sker med primärvårdskvalitet som verktyg? Susanne, vad
Susanne:tänker du? Regionledningar Regionerna kan ta del av primärvårdskvalitet. Majoriteten kan göra det I dag och vi håller också på med ett vi gör en nationell databas för primärvårdskvalitet just av den anledningen att det idag inte finns en nationell databas för primärvårds nu kommer det att finnas det för primärvårdskvalitet I alla fall. Inte individdata, men aggregerad data som regionledningar kan titta på. Där är det flera regioner som redan I dag har med primärvårdskvalitet I sina kvalitetsrapporter.
Susanne:Flera regioner använder det I lite mer dialogbaserad form där man följer att se områden där man kanske, vårdcentral, hälsocentral behöver stöttning så att man använder det på ett sätt för att stödja verksamheten att komma framåt och att prestera bättre. Sen så finns det ju de som har mer avsatta lite som strama det vill säga nån form av stödjande funktion som kan hjälpa att ta fram data och presentera det och den där dialogen om man inte har en verksamhetschef som har möjlighet att ta fram den datan. Då finns det också vissa regioner som jobbar med det. Det är väl kanske ett medskick som jag ändå säger att det är en funktion och vi ser på stramaorganisationen det har varit framgångsrikt.
Lisbeth:Att kunna verkligen för att accelerera uppföljning av kvalitetsutveckling och redskap till primärvården som ni så fint beskriver och kan användas. Jag skulle vilja hinna komma in på När vi pratar om nära vård så pratar vi väldigt mycket om mellanrummen för vi vet ju att för personer, inte minst de som har stora behov så hamnar man oftast Man kanske har insatser både från kommunen och från regionens primärvård. Jag vet, Elisabeth, att du har berättat att du har ett hjärta och en bakgrund I den kommunala primärvården och jag vet, Susanne, att ni jobbar med en kommunpilot så vi måste ju hinna säga någonting om vad tänker du, Elisabeth, från ditt perspektiv? Vad skulle du önska och vad ser du framåt med just de här mellanrummen och de patienter ni har som kanske har hemtjänst eller kommunal hälso och sjukvård eller
Elisabeth:Eftersom jag har eldat jobbat inom hemsjukvård så var bland det första jag bestämde när jag blev verksamhetschef var att bland de sjuka som hamnar I de här mellanrummen är patienter med hemsjukvård. Jag tog beslutet att vi rondar våra hemsjukvård patienter varje vecka med en och samma läkare som också har äldreboendet. Har du kommit in på ett äldreboende Dels är det långa köer och det är svårt att komma in och behoven är oändliga ibland. Men där har du också kommit under skyddat tak. Du har personal dygnet runt, du har sjuksköterskor som är där.
Elisabeth:Vi har ju väldigt många I hemsjukvård här också och vi har sjuksköterskan som är ute och råkar från boendet till dem. Men ibland kan jag tycka att vi går över ån för att hämta vatten. Tidigare har det varit att sjuksköterskan, den kommunala primärvårdssköterskan hör av sig till primärvårdssköterskan som hör av sig till läkare på vårdcentralen och ska klämma in dem någonstans. Det är inte någon kontinuitet och det blir svårt. De är oftast komplexa för att man ska ta I åtanke att de bor kvar I hemmet.
Elisabeth:Men om jag tar bort en av dem, det vill säga sjuksköterskan inne på vårdcentralen och sätter sjuksköterskan I den kommunala medborgaren I direktkontakt med läkare, då skippar jag mellanrummen. Därför har de möjlighet att runda med läkaren. De har nu I vår kommun samma datasystem så de kan skicka interna meddelanden direkt till läkaren. Det blir också en bättre arbetsmiljö för övriga läkare som inte behöver ta ad hoc beslut eller någonting. Det brukar vara oftast någonting.
Elisabeth:Även om patienterna har hemsjukvård så kan ju ändå den patienten komma på läkarbesök till oss och ta sig hit och liknande. Men då blir det samma läkare och sjuksköterska från kommunala primärvård som är med och inte någon annan inblandad.
Lisbeth:Vad sa du om det? Hur har du mottagits?
Elisabeth:Jag förstår. Oftast har det varit så här Jag vet stora vårdcentraler I storstäder som har tio olika hemsjukvård är det ett problem med att det är svårt att nå oss och varandra för det är så splittrat. Vi är en liten vårdcentral och vi är granne med vårt äldreboende med hemsjukvård. Så de går över vägen till varandra. Det är ju jättetryggt och tillit.
Elisabeth:Sen är det oftast för oss att våra patienter I hemsjukvård flyttar in på äldreboendet och då har de samma läkare. Så det blir också en kontinuitet där för patienterna.
Lisbeth:Berätta, Susanne, om er kommunpilot. Vad händer där och varför det är viktigt?
Susanne:Det är precis som man vill titta på sina egen data och kunna följa vad man gör för nånting. I den regionala primärvården vill man göra det I den kommunala primärvården. Vi har ju fått oss under flera år frågor. Varför finns inte det för den kommunala primärvården? Man går ju ofta, som du Elisabet har gjort, mellan regionsdriven och kommundriven.
Susanne:Flera som har jobbat med primärvårdskvalitet har ju varit på oss. Nu har vi gjort en liten pilot I Västernorrlands län med fyra kommuner där. Vi har tittat på förutsättningarna framför allt för att få in primärvårdskvalitet I kommunerna. Det finns ju där. Det går ju att dra ut data.
Susanne:Det ser annorlunda ut, data, än vad vi är vana vid. Man kommer ju behöva tänka lite annorlunda kring nån kvalitetsmått vi tar fram. Det finns Det är ännu mer splittrad I och med att vi har tvåhundranittio kommuner I dag. Både privatdriven och kommundriven primärvård så är det klart att det är en ännu större utmaning. Vi är helt övertygad om att vi kommer att komma dit när vi har primärvårdskvalitet för kommunerna.
Susanne:Men det är en bit kvar. Vi behöver jobba med både vad vi kallar för utdata. Den strukturerade journalföringen så att det blir saker som kan plockas ut per automatik. Idag använder ju många kommuner olika former av Man dubbelregistrerar ganska mycket I olika kvalitetssystem. Det är ju inte nånting som vi förordar utan vi ska plocka ur det ur journalen, men då måste informationen också finnas där på ett sätt som gör att den går att plocka ut.
Susanne:Den biten är väl en del. Sen ska vi bygga ut ett utdatasystem också för kommunerna, så klart. Utveckla indikatorer som blir relevanta ur den kommunala aspekten. Många bitar kvar, men jag ser hoppfullt på den och jag ser också att den är väldigt efterfrågad. Man vill kunna titta på sina data och kunna agera på dem så att man inte får årsbokslutet senare så att det blir mer reaktiva utan vi vill kunna jobba proaktivt.
Susanne:Det vill den kommunala primärvården också. Det är jättespännande och de som vi har testat med har ju varit äldreologer så det är jätteroligt.
Lisbeth:Kul. Jag tänker på tal om historia och historia som har surdat de som är er korta historia Tänk vad ni har åstadkommit sedan tvåtusen femton och fram till nu med så kommer det ju att bli ett poddavsnitt sen med den kommunala primärvårdskvaliteten också inom inte alltför lång framtid. Det måste vi Vi ska börja avrunda det här härliga, positiva samtalet. Då vill jag fråga dig, Elisabeth, vad nära är för dig?
Elisabeth:Nära är att göra det tillsammans. Vi gör det här tillsammans. Vi måste tillsammans vara nära och effektiv vård. Vi kan inte göra det själva I sjukvården och patienterna kan inte göra det själva heller. Vi ska göra det tillsammans.
Lisbeth:Fint. Tack. Vad är nära för dig, Suzanne?
Susanne:Jag måste ju vara så bra att jag känner att jag har överanalyliserat det här och lyssnat I Jag har hyllat upp många poddar genom åren. Så jag vågade faktiskt fråga mig till min namn. Vad är dina associationer när du hör ordet nära? Så snor helt fräckt, för jag tyckte det var så klokt. Det är tryggt och lättillgängligt.
Susanne:Det var nära för min namn. Det tycker jag är gott så.
Lisbeth:Det var väldigt fint. Du får hälsa och tacka din man för insikter och smart sätt att prata med nån annan att höra vad han är. Jag vill tacka så jättemycket för ett härligt energigvande samtal och er båda stort lycka till I era olika sätt att utveckla svensk primärvård. Ni gör viktiga jobb. Tack så mycket.
Susanne:Tack så mycket.