3. Migrationsmyten - Poddboken

Har Sverige råd med mer invandring? Frågan ställs ännu en gång på bästa sändningstid i Agenda men borde inte frågan vara den omvända; Har vi råd att INTE ta emot migranter? Peo Hansen, professor i Stadsvetenskap vid Linköpings universitet vänder upp och ner på den ekonomiska debatten och öppnar upp för nya tankar. 

What is Kanal Leopard - poddböcker för den samhällsintresserade?

Här hittar du ljuddokumentärer och poddböcker om vår tids viktiga samhällsfrågor. Med hjälp av författare, journalister och akademiker försöker vi förstå och skildra samtiden. Böckerna som vi samtalar utifrån finns alltid utgivna på Leopard förlag.

Under några korta månader 2015 tog Tyskland och Sverige emot ett stort antal flyktingar. I motsats till andra.

EU länder signalerade de båda länderna dessutom.

Att detta var det enda rätta att göra. Därmed bröt Sverige och Tyskland mot ett av EUs viktigaste tabun, nämligen att säga ja eller åtminstone inte tvärt nej till att ta emot flyktingar. Men genom att bejaka mottagandet av ett betydande antal flyktingar tvingades Tyskland och Sverige också att bryta mot ett annat av unionens främsta tabun. Åtminstone före och vid 19, det vill säga att driva en expansiv finanspolitik. Tyskland och Sveriges enorma utgiftsökningar skulle därför komma att fungera som en.

Laboratoriemiljö.

För den moderna penning teorin MMT.

De båda EU regeringarna.

Som med fog kan beskrivas som de mest hängivna förespråkarna för sunda statsfinanser, kände sig alltså tvungna att göra motsatsen och i stället praktisera funktionella statsfinanser. På samma sätt som senare under pandemin spenderade de pengar för att lösa ett verkligt problem. I stället för att skapa ett problem genom att försöka.

Säkra en balanserad statsbudget.

Eller som i Sveriges fall, ett överskott vid årets slut.

Du lyssnar på det tredje avsnittet av Historien om migrationsministern av och med Peo Hansen, producerad av Astrid och Studios tillsammans med Leopard förlag.

Så man. Använder man i ungdomsåren. En stark superman kan du så varje gång jag sätter dig i taxin gumman.

Jag avslutade förra avsnittet med att prata om det här med skuld och underskott och överskott och så vidare och förklarar hur det egentligen hänger ihop när vi pratar om det på statlig nivå eller om vi pratar om en privat sektor eller om det är privat skuld eller om det är statens skuld och så vidare och förklarar skillnaderna. Men om vi då går tillbaks För det var ju en väldig oro kring det här med underskott och överskott och lån och hit och dit. När svenskarna flyktingkrisen skedde då 2015 och alla experter var överens om att det här skulle ge stora underskott och det var farligt och så vidare skulle det vara bra. Men vad händer då? Vad var resultatet? Och slutade det här kalaset som man kallade det på vissa håll? Att staten hade pausat sitt finanspolitiska ramverk och spenderade väldigt mycket pengar då under flyktingkrisen? Ja, som jag sa. När staten spenderar så krediterar den konton och den kreditera mycket pengar, framför allt på kommun kontona. Och eftersom staten har det finansiella ansvaret under de två första åren då kommunerna sköter mottagande och integration de två första åren, så är det staten som finansierar. Så det innebär att då skjuter man till väldigt mycket pengar till kommunerna. Samtidigt så innebar ju flyktingmottagandet att det behövde produceras en massa privata varor och tjänster så den privata sektorn gäller Företag fick mycket beställningar under de här den här tiden så att kreditera det som massa konton också och så naturligtvis sysselsättningen steg ju. Folk behövde anställas för att klara av den här situationen och det innebär att hushållen också krediteras. Just vad gäller kommuner så är det intressant för att kommunerna har varit svältfödda i väldigt, väldigt många år. Skurit och skurit och skurit och skurit som är det finanspolitiska ramverket melodi. När staten är rädd för underskott, då sparar och stramar man alltid åt. Men nu helt plötsligt hade vi ett par tre år då det här scenariot bröts och en man. Kommunerna fick alltså äntligen ett tillskott i kassan och det innebar då att kommunerna gick väldigt bra 2 016,17 kr så att 2016 var ett av de starkaste budgetåret någonsin för kommunerna. Och här, som vi vet är ju överskott väldigt bra för kommunerna, precis som hushållen ger inte ut pengarna utan de måste först ta in pengarna innan de kan spendera. Så för kommunerna var det väldigt, väldigt bra att få tillskott i år och de kommuner som tog emot flest flyktingar fick naturligtvis mest pengar. Och här var det också så att det här gynnade väldigt många småkommuner. För det var väldigt många små kommuner i gles glesbygd som tog emot väldigt många flyktingar. Och summa summarum så gick alltså 280 en av landets 290 kommuner med överskott 2016. Och som jag sa, det här var väldigt, väldigt bra därför att väldigt mycket av pengarna behövdes inte direkt för flykting omsorg. Och det innebar att kommunerna alltså kunde använda de här pengarna till andra saker, som till exempel att investera i välfärden. Och det här visade då att det fanns ingen och det fanns ingen motsättning mellan att ta emot flyktingar och att samtidigt satsa på välfärden. Tvärtom så innebär det här att många kommuner så kunde man satsa på välfärden, man kunde bygga ett nytt äldreboende eller en ny skola eller ett nytt dagis. Man kunde renovera fastigheter, man kunde satsa på en rad olika områden som hade fått stå tillbaka under många år. Det här visar ju att jamen, här ser vi. Statens utgifter är alltid någon annans inkomster per definition. Det kan inte förhålla sig på något annat sätt. Det är ingen politik i detta. Så när staten spenderar så hamnar pengarna någonstans. De försvinner inte utan de hamnar hos privata företag, hushåll och inte minst kommuner. I det här fallet med med flyktingar under cover service samma sak. Kommunerna gjorde väldigt bra resultat för att staten öppnade för att spendera och detta gynnar då kommunerna väldigt mycket.

Jo jo, men har man spenderat hela 2015 och 2016 så måste det ju börja bli ruskigt tajt med pengar inför budgeten som läggs hösten 2017 här. Magdalena Andersson i TV4. Det går bra i svensk ekonomi och vi har ett överskott på 80 miljarder nästa år och då har vi lagt av så att 40 av de miljarderna hälften till att betala av på statsskulden och då får vi den lägsta statsskulden i Sverige sedan 177. Okej, alltså staten krediterar bankerna. Bankerna krediterar kommuner, företag och privatpersoner. Det tas hand om flyktingar, byggs vägar och utvecklas SAS lösningar. Det leder till att det betalas moms och skatter till staten och i slutändan går alltså staten med vinst trots allt. Men ni kommer ihåg hur det lät i december 2015? Självklart så kommer den ökade flyktingströmmen nästa år att påverka de offentliga finanserna och det kommer att öka kostnaderna för flyktingar.

Vi kan gå raskt här för jag ska snart prata om det här med finansiella resurser och reella resurser. Men jag har pratat, tagit upp det här med med kol 19 och pandemin. Det finns en anledning till att ta upp det lite grann, för då upphävdes ju det finanspolitiska ramverket igen 2020 och man gjorde samma sak i eurozonen. Alla finanspolitiska regler, onödiga politiska regler togs bort. Men den här gången, till skillnad från flyktingsituationen, så var det inte ett nödvändigt ont att göra så här. Och i och med att det inte var ett nödvändigt ont så kunde politikerna faktiskt vara lite mer frispråkiga. Inte minst Magdalena Andersson, som när hon tillträdde som finansminister sa i TV fyra att pengarna var slut, att det fanns inga mer pengar. Därför att så funkar det. Staten har inga pengar om den har underskott, utan då måste den spara i ladorna för att komma ifatt de här underskotten. Hon sa liknande saker då under flyktingkrisen, men då sa hon att okej, nu måste vi spendera. Det är en kris och så vidare. Men vi måste hämta hinder, vi måste låna och det är inte bra. Men när vi kom då? Sa magdalena Andersson. På våren 2020 så sa hon Brist på pengar, får inte, ska inte och kommer inte stå i vägen för en framgångsrik bekämpning av viruset och vård av våra sjuka. Det är alltså citat av Magdalena Andersson. Det fanns ingen brist på pengar, sa hon. Stefan Ingves 3 april när han ställde ut fem 3 april 2020 när han ställde ut 500 miljarder i gratispengar till banksystemet, alltså lånade ut gratis utan ränta, 500 miljarder till bankerna. Så sa han i Rapport 3 april 2020. Citat Vårt jobb är att se till så att svenska kronor inte tar slut. Vi kan tillhandahålla precis så mycket svenska kronor som det behövs, vilket är helt ett helt riktigt uttalande. Christine Lagarde som är eurozonens eller den europeiska centralbankens ordförande. Hon sa till nyhetsbyrån Reuters 19 november 2020 citat som ensam utgivare av EURO nominerade centralbankspengar. Alltså det jag tidigare sa på bankkriser var också kommer eurosystemet alltid att kunna skapa all den extra likviditet som behövs per definition? Därför kan det inte gå i bankrutt eller få slut på pengarna. Slut citat. Det här är stora konsekvenser för hur politiker, centralbankschefer och andra börjar prata om det här med pengar. Och det var naturligtvis gav ju en modern penning teori precis ett kvitto på att de har haft rätt hela tiden. Det är precis så här det funkar och det innebar den här gången att trots att Grekland då hade en mycket högre statsskuld än när pengarna så tog slut under år som krisen, så kunde Grekland nu spendera helt fritt därför att man tog bort en kommission och tog bort alla de här politiskt betingade regelverken för hur mycket lönerna kunde spendera. Och sen när Grekland skulle sälja sin så kallade skuld så sa Europeiska centralbanken Christine Lagarde att det är lugnt, sa hon till bankerna. Ni kan köpa upp skulden så köper vi den av er köper vi tillbaks den av er och då är alla trygga för då finns det ingen risk. När SCB tar rollen som gäller så väl som Riksbanken i Sverige eller som Bank of England också tar, att man är så kallad lender of last resort. Man backar upp systemet, det privata systemet och visa att det är monopol givaren av pengar som har sista ordet. Och så blev det i eurozonen också.

Men när ska vi fatta det här?

Från COWI så ska du aldrig gå från politiker igen och säga vi har inte råd, nej. När kommunerna började skrika på vilken. Och redan gör. De har inte pengar till skola, vård, omsorg och så vidare. Det är ju det viktigaste. Men återigen så är det ju tillbaks till att vi vet att vi kan finansiera en massa saker, men vi vet inte om vi kan genomföra dem. För det är reella resurser som som sätter de gränserna. Jag tar exemplet från min egen värld och universitetet där vi år efter år, alla mina år. Kommer statsmakterna med satsningar. Så säger de. Vi saknar 60 000 lärare. Hur många tiotusentals sjuksköterskor? Det hela listan. Nu kastar vi pengar på universitetet och vi skapar fler utbildningsplatser. Vi behöver fler lärare. Och sen kommer höstterminen. Och så säger vi att ja, pengarna har vi, men studenterna kommer inte. Ett sätt att ta det här med pengarna under cover. Ett steg till är att att visa att finansiella resurser fanns. De fanns under flyktingkrisen, men det var ett nödvändigt ont. De fanns under pandemin, men då var det nödvändigt gott. Fonder Med finansiella resurser kan vi då börja prata om reella resurser? Och här blev det ju väldigt, väldigt tydligt om hur viktig invandringen och inte minst för lågkvalificerade invandrare, ofta med flykting bakgrund och den roll de kommer att spela för många, väldigt många euroländer och i EU länder generellt. Hade vi fått samma politik som Sverige där man hade skurit och skurit och skurit inom just de offentliga områdena, där COWI ställde väldigt hårda krav på att man hade nog med personal, men det hade man inte och det förvärrar ju pandemin extremt mycket och vi hörde hela tiden rapporter om alla brister som fanns i sjukvården. En undersökning nu för några undersökningar har kommit på hur hur det ser ut det här med så kallade essential workers eller samhällsviktiga funktioner och samhällsviktiga viktiga yrken. Där visar en studie från Institute of Labor Economics i Tyskland citat Den övergripande bilden visar en invandrad arbetskraft som spelar en avgörande roll i att upprätthålla vitala verksamheter och samhällsfunktioner i Europa under perioderna av nedstängning. Det ska betonas, fortsätter man att bland invandrarna är de lågkvalificerade arbetstagarna särskilt överrepresenterade inom flera samhällsviktiga yrken som är avgörande i kampen mot kol 19. Det här är liksom bara ett sätt att förstå det här med finansiella och reella resurser, att när det kommer till kritan så är det alltid reella resurser där bristen ligger. Det är alltid här vi har begränsningar och som den här rapporten visar så var det generellt i EU området så här det såg ut. Att just de här personerna, just den här gruppen av lågkvalificerade invandrare, väldigt många med flykting bakgrund, som alltså ekonomer och politiker media hävdar är bördor på samhället, finansiella bördor på samhället. Det är precis de människorna som är dem som räddar samhället, så att säga. De som jobbar i de här yrkena. De här funktionerna som är helt avgörande för att klara av en väldigt, väldigt jobbig situation. Som pandemin då. Det var så här förstår man. Det är precis så här man kan förstå att den här oortodoxa bilden av finansiella bördor och att att invandrare som tjänar under genomsnittet är budget börda och det kostar så mycket med flyktingar och så vidare. Det är, för att uttrycka det i klartext, är som att missförstå samhället. Man har missförstått vad ett samhälle är om man säger att de som är helt avgörande för samhällets avgörande också är bördor, finansiella bördor. Och vi vet vad vi gör med finansiella bördor, de vill vi ta bort. Det visar på ännu mer hur absurt denna den här synen är på flyktingar och lågkvalificerade invandrare.

Jag förstår två saker. Ett. Det handlar inte om att välja mellan att betala ut pensioner eller ta emot flyktingar. Två. I väldigt stor utsträckning är det personer som vi först tar emot som flyktingar som sedan tar hand om våra pensionärer.

Vi borde också veta hur viktigt det har blivit med migration och den svenska arbetsmarknaden, inte minst välfärden. Och som jag sa, samhällsviktiga yrken. I en artikel i Dagens etc. från 9 februari framkom det statistik av sort som hade fångat upp oss på Sahlgrenska, Sveriges största sjukhus. Där visade 35 % av läkarna är utlandsfödda, 18 % av sjuksköterskorna utlandsfödda, 28 % av undersköterskorna utlandsfödda och 30 % av de biomedicinska analytikerna utlandsfödda. Generellt så är 26 % av vårdpersonalen i Sverige utlandsfödda, enligt SCB. Det här vittnar om, liksom hur enormt viktiga då och hur många gånger lågkvalificerade eller och människor med flykting bakgrund är från den svenska vården. Om vi tar äldreomsorgen också för. För att ta ytterligare ett par siffror så visar Socialstyrelsen att 29 % av personalen inom äldreomsorgen i Sverige består av utlandsfödda och där är de flesta då med flykting bakgrund. 55 % av personalen inom äldreomsorgen i region Stockholm är utrikes född. Då pratar jag bara om utrikes födda här. Jag pratar alltså inte om alla dem som då räknas som utländsk bakgrund, alltså som har en eller två föräldrar som är födda utomlands. Då får vi naturligtvis ett större antal större andelar. I en rapport så som regeringen den förra regeringen kom Den socialdemokratiska regeringen kom med 2018 som hette just Framtidens äldreomsorg en nationell kvalitetsplan. Där skriver man faktiskt så här. Citat En av fem av dem som arbetar inom vård och omsorgspersonal är födda utomlands. Utan utlandsfödda kvinnor och män skulle äldreomsorgen få stora problem att klara sitt uppdrag. Så jag känner faktiskt regeringen det som jag säger. Men man skulle aldrig uttrycka så här i en valkampanj eller i debatten i övrigt, utan här har Socialdemokraterna visat att man inte på något sätt vill få flyktinginvandringen framför allt att framstå som något positivt. Det vill man helt radera ut. Men däremot så kan man undangömt i sina egna rapporter då faktiskt erkänna vad som har hänt.

Självklart så kommer den ökade flyktingströmmen nästa år att påverka de offentliga finanserna och det kommer att öka kostnaderna för flyktingar.

Nu pratar vi på riksplanet här om hur Magdalena Andersson och regeringar generellt och så där har pratat om det. Men jag sa ju något om kommunerna också. Här blev det också intressanta för att i många små kommuner så var man inte alls negativa till att ta emot flyktingar. En rad kommuner gick ut och sa att inte minst när man ströp tillflödet av flyktingar så var man missnöjd då med att man inte fick ta emot fler för att man hade smällt upp en bra integration och man lyckades väl med att få folk i arbete och så vidare. Det här är alltså kommuner då som är avfolkning. Kommuner som tappar människor och som har väldigt behov med att försöka att stabilisera invånarantal och så vidare. Så det här är också en bild som jag som komplicerar alltihop därför att vi är väldigt, väldigt dominerade av riks perspektivet i svensk politik. Men kommun perspektivet är minst lika viktigt i det här fallet och här ser man ofta en helt annan syn och det kan vara från partier som på riksplanet inte vill ha flyktingar. Så kan samma partier på kommunal nivå ha en helt annan bild. När jag skrev den här boken så åkte jag tillsammans med en kollega till Laxå för att prata med politiker och tjänstepersoner där och höra hur det gick I Laxå och i Laxå så har man ju varit kanske den mest framgångsrika kommunen vad gäller just flyktingmottagande, samtidigt som man har varit en av de största flyktingmottagande proportionellt sett. Och samtidigt som man har varit en av Sveriges fattigaste kommuner. Men här har man då fått verkligen en bra dynamik. Man lyckas väldigt, väldigt starkt med självförsörjningsgrad hos flyktingar. Man får jobb i Laxå och man använder de finansiella resurserna som man har fått på ett dynamiskt sätt. Man har till exempel. Det har möjliggjort att man kunnat bygga ett nytt äldreboende, en ny skola, byggt ut förskolan och gjort en rad andra viktiga investeringar för kommunens framtid. Det har också gjort att många flyktingar från andra kommuner har flyttat till Laxå. Man har alltså ett netto inflöde från resten av Sverige. Det finns andra exempel. Åre är en annan kommun som har lyckats mycket, mycket väl. Och det finns fler kommuner som som fick samma effekter och där man hade en tanke och en plan om hur integration framgångsrikt kan bedrivas. Det är ju det som någon säger bland annat Det finns inga inget substitut för ett gott styre. Filipstad och Laxå fick lika mycket finansiella resurser för att klara av flyktingmottagandet. Laxå har lyckats väldigt väl. Filipstad har lyckats mindre. Väl i medierna så har man fokuserat allt på Filipstad, för det är det dåliga exemplet och det har det också blivit i riksmedierna, att de gärna visar upp en negativ bild av flyktingmottagande. Men som sagt, om man letar lite och inte minst när man läser lokalpress så hittar man ofta en väldigt annorlunda bild. Anledning till att jag ville få ett fokus på kommuner och inte minst små kommuner. Det är just för att betona ytterligare den här distinktionen mellan rejäla resurser och. Finansiella resurser. Därför det är väldigt viktigt. Sen vill jag också poängtera det här med att om kommuner får mer pengar och kan gå med överskott så är ju det en enorm resurs det med i finansiell mening. Därför att här betyder överskott att man kan använda pengarna och det är samma sak som gäller för hushållen. Att vi måste få möjlighet att netto spara. Annars går vi till banken och skuldsätter oss upp över öronen. Och i det här läget som vi befinner oss nu så är ju detta ytterst, ytterst prekärt i och med att Riksbanken höjer räntan och det här sätter ljuset på hur eländigt den privata skuldsättningen ser ut i Sverige. Man kan då säga på något sätt att visst, det här med finansiella resurser, det har jag visat att det kan man få fram, det är inga problem. Däremot så är det väldigt svårt att mobilisera reella resurser därför att dels så är den det har vi finita begränsningar i en ekonomi och ett land hur mycket människor man kan mobilisera för olika funktioner. Men å andra sidan så är ju det här det här är ju samhällsbyggande i ett nötskal, det är det. Och därmed är det det svåra men också det roligaste och mest kreativa. Det enkla är de finansiella resurserna. De skapas via knapptryck på datorer och det är inte svårt. Men fram till nu eller fram till pandemin så har vi föresatt oss att tro att det är pengarna som är det svåra och därför har vi slarvat bort i den här processen. De verkliga dyrgriparna, till exempel de som jobbar inom vård och omsorg och det finanspolitiska ramverket, har varit väldigt duktig på att år ut och år in se till så att man skär ner och stramar åt i den svenska välfärden. Och just nu när jag ser detta, alltså hösten 2022, så har vi ju då den här problemet med en väldigt hög inflation och det har fått vissa då. Det har inte varit någon speciell stor grej av det egentligen, men många säger att titta, nu har vi spenderat för mycket pengar och det är alla de här pengarna som finns som gör att vi får inflation. Även om man också ska säga att de flesta ändå har en mer nykter syn på det här och förstår att den här inflationen inte är orsakad av för mycket efterfrågan och att man har för mycket pengar att spendera hos hushållen. Vi äter inte mer mat eller kör inte mer bil nu än vad vi gjorde före pandemin. Så många förstår naturligtvis att den här inflationen är skapad inte av en efterfråga boom utan av väldigt stora problem med utbudet och väldigt kraftiga prisstegringar på framför allt energi, transporter och mat. Men så blir det då. Där kommer också den här neoklassiska ortodoxa bilden in som gör då att vi vi har en väldigt, väldigt snårig syn på hur man ska bekämpa inflationen. Så då har vi riksbanker över hela världen som chock, höjer räntorna i tron att detta per automatik stävjar inflationen. Sen kan man erkänna, vill och öppet att egentligen så kan inte räntehöjningar minska inflationen i den meningen att de kan minska priserna för att Stefan Ingves inte styr, inte över OPEC eller han styr ju inte över hur gasen, vilken mängd gas som vi har i Europa och de europeiska energisystemen styr inte över matpriser och så vidare. Så det innebär ju att räntehöjningar har inget inflytande på det som skapar inflationen. Likväl höjer man räntan och höjer den kraftigt och då säger man att då gör man det för att man ska dämpa farten i ekonomin. Och då leker man ju som sagt med elden. För här kan man få väldigt, väldigt elaka konsekvenser, inte minst i länder där den privata skuldsättningen är väldigt hög. Då kan man få finanskris och annat. Men vad man inte heller förstår, det är ju att vad är det vi håller på med? Vi ökar priserna på pengar, alltså vi ökar priset på krediter. Det innebär att vi ökar kostnaderna för investeringar. Då innebär det att man man säga att man vill använda räntehöjningar för att ta ner inflationen. Men inflationen handlar ju om kostnadsökningar och med höga högre räntor så ökar man kostnaderna. Så det innebär att med högre räntor kan man också öka inflationen. Vad man också inte pratar om är att när man höjer räntorna så ökar man ju ränta utbetalningarna på den så kallade statsskulden eftersom räntorna stiger på statsobligationer. Ja, och gör dom det här då innebär det att statens räntebetalningar ökar väldigt, väldigt kraftigt. Alltså kommer mer pengar ut i ekonomin och då kan man också fråga sig Men var det inte pengar? Mängden ni ville stävja genom att genom att öka räntorna så har vi ett annat problem som naturligtvis inte motverka inflationen. Så det här är väldigt snurrigt och någonstans så går det tillbaka på någon slags tro enligt Milton Friedman, att att inflation är alltid och överallt ett monetärt problem. Återigen kommer man tillbaks till det här med pengar. Man tror att det är penningmängden som är den stora boven i dramat och den här gången så är det så uppenbart att det absolut inte handlar om det här utan det handlar ju om att vi har en kraftig eftersatt utbud i ekonomin och då måste man ju lösa utbuds frågorna och det innebär ju att om man ska lösa dem så kan man ju inte höja priset på investeringar. Det är ju det är ju ingen ingen väl avvägd väg att gå och då blir det så här pass snurrigt som vi har det nu. En av de stora problemen som vi har, det är ju klimatkrisen och den måste man investera sig ur genom att helt enkelt gå bort från den fossila ekonomin. Men i det här läget så gör vi oss ännu mer beroende av det fossila och vi gör det ännu svårare att investera i det förnybara. Det här vittnar om en annan, liksom en mängd kopplad missförstånd kring det här. Med ekonomi och makroekonomi som man har fått om bakfoten. Då får man för sig att det enda vi kan göra nu är att låta Riksbanken höja räntan trots att man säger att Riksbanken egentligen inte kan få bukt med inflationens orsaker. Så hur får man bukt med inflationens orsaker? Ja, på samma sätt egentligen. Som jag har pratat om i alla de här delarna så får man ju bukt med dem genom att använda finanspolitiken på ett ansvarsfullt och sunt sätt där man ställer upp mål för det man vill ha. Och där kan ju folk ha olika uppfattning om vad man vill ha. Men frågar man politisk teori osv är ju alla överens om att klimathotet är reellt och att vi behöver göra saker för att lösa det genom att ställa om så mycket vi kan. Och då är det ju helt meningslöst att låta Riksbanken hålla på med någonting som den ändå inte kan styra över, utan då måste finanspolitiken få säga sitt. Och vad vi riskerar nu är ju att få ingå i argumentet om att för att vi ska få ner inflationen så måste vi också spendera mindre. Alltså ha en mindre roll för finanspolitiken när den borde gå i bräschen med stora starka investeringar för omställning och så vidare som då kan hjälpa oss att komma ur de här de här utbuds svårigheterna som vi har med med det fossila. Detta vittnar om att att vi är nu på väg in i att förstärka de här felaktiga bilderna som kommer från den ortodoxa ekonomiska skolan. Så vi börjar tro att det är farligt nu. Om staterna spenderar nu ska man dra ner och vad man riskerar då? Det är ju att vi får som man redan ser antydningar till hösten 2022 att vi går in i en lågkonjunktur som skapas själv av staterna. Och det är ju naturligtvis helt fel väg att gå. Men återigen så bygger det på ett grundläggande missförstånd av hur makroekonomi fungerar och där man har den här latenta rädslan för att staten och statens finanspolitik måste gå i bräschen. Det är där man kan, man kan göra någonting och det är det. Det är där grunden för samhällsbyggandet ligger. En ytterligare väldigt viktig konsekvens av att förstå modern penning teori och hur staten spenderar och betalar lån och skatter. Hur det egentligen funkar. Det handlar ju om de som verkligen vill göra något med samhället, alltså som vill ha en klimatomställning, vill ha en bra välfärdsstat och så vidare. Det är framför allt då partier till vänster rörelser till vänster om omfamnar det. Men där finns det ett problem där man säger att här hävdar man ju då befinner man sig fortfarande i ett neo klassiskt ortodoxt paradigm, vilket borde vara totalt främmande för en vänster att följa. Men det är det som man faktiskt gör när man säger att vi måste höja skatterna för de rika, annars har vi inte råd med välfärden. Annars har vi inte råd att göra några reformer. Det finns en massa problem med det. Dels för att man att man inte förstår att vi behöver inte alls de rikas skatter för att kunna satsa på välfärden. Detta innebär ju inte att vi inte ska ha höga skatter på förmögenhet och allt sådant där, för det handlar ju om det är ju summan man hjälper. Jämlikheten är i ett samhälle.

Här utvecklar Pico det under ett samtal med Johan Ehrenberg.

Det är så du tror du tycker man kan ta bort all skatt? Nej, tvärtom. Skatten är ju helt avgörande. Den avgörande Massa olika sätt. Men till exempel jämlikhet, jämlikhet och inflationsbekämpning. Om vi hade bara tagit bort momsen imorgon. Ja, då hade vi kunnat köpt en massa, massa mer. Då hade efterfrågan stigit. Då hade vi kunnat få inflation. Men det är ju en enorm sak med statlig skatt, att den drar bort så enormt mycket köpkraft och makt från den privata sektorn i ett svep. Vad gör det? Jo, det öppnar ju rummet för staten att ha sin grej i ekonomin. Då är det också statens ansvar för att skatten skapar i den meningen arbetslöshet. Om man tänker på ett samhälle som inte har pengar så är det väldigt svårt att prata om arbetslöshet i den mening vi har nu. Alltså arbetslöshet beror på att man inte får in pengarna som privatperson. Men om staten då ålägger oss med skatt, då är det i grund och botten är staten som har ansvar för arbetslösheten. Så vi kan inte stå med mössan i hand och tro att den privata sektorn funkar på ett sådant sätt så att den är bara elak om den inte anställer alla som är arbetslösa. Det kommer den aldrig göra. Det funkar inte så. Men staten har det, har har det ansvaret så det är en sak som kommer av av beskattningen. Men sen är det ju ojämlikhet, jämlikhet, skatt. Instrumentet är jätteviktigt och det är miljö. Men det är ju det. Det har alltid varit ett sådant där att man man man straffar ut det smutsiga industri. Eller det har med våra beteenden. Vi har hög skatt på alkohol, tobak, ja, för att det inte är bra. Men vi har inte de skatterna för att det är dyrt att genomföra lungcancer och operationer, utan vi har ju dem för att de som genomför de operationerna ska kunna göra någonting annat i stället för för rökning skador. Så. Men vi tror hela tiden Vad kostar tobaken? Vad kostar alkoholen? Det är inte pengar det kostar, det är ju människoliv och det är arbetade timmar för dem som jobbar. Så skatt är väldigt viktigt. Men skatten är inte det som finansierar. Man behöver inte de rika skatter för att finansiera välfärdsreformer eller klimatomställning eller vad det nu är. Snabbtåg och så vidare. Men en vänster som tror det hamnar i en väldigt depressiv ställning därför att om man inte lyckas få till de här skattehöjningarna, ja då blir det inga reformer heller. Då blir det ingen välfärd. Då blir det ju precis det defaitism att man säger. Det blev inga skattehöjningar här den här gången heller. Alltså får vi hålla på och tjata om att vi måste höja skatterna, annars blir det ingen välfärd. Men en annan konsekvens är ju att vad man säger med detta är att vi behöver en massa väldigt rika människor för att vi ska ha en välfärd. Så det är på något sätt som att de rika betalar välfärden. Det vore ju också ett väldigt konstigt resonemang om man är vänster. Det är ju inte de rika som ordnar välfärden utan det är ju de som jobbar i välfärden. Det är ju så välfärden skapas. Det är en slags omvänd trickle down teori på något sätt. Att vänstern på något sätt säger att vi måste få de rikas pengar att rulla ner till välfärden, annars blir det ingen välfärdsstat. Det är väldigt, väldigt problematiskt. Men tar man det här ytterligare ett steg uppåt liksom, så kan man ju också säga att vänstern för sig ofta med en bild, en slags teori om samhället som utgår från att det är kapitalet som har makten. Det kapitalet har makten över staten och demokratin och att den har det på ett definitionsmässigt sätt i och med att det är kapitalet som har pengarna. Förstår man modern penningtvätt så förstår man också att det inte stämmer utan potentiellt så kan staten och demokratin göra mycket, mycket mer än vad den tror att den är faktiskt herre på täppan vad gäller pengarna. Kapitalet kan aldrig spela ut sig själv som även om man kan få för sig det. Det borde vi också se i varje kris som vi har. Då är det ju inte kapitalet som kommer till staten och säger ska vi baila ut det här? Utan det är ju alltid bankerna och så vidare som kommer till staten och säger vi behöver er hjälp. Det har med en förståelse av pengar hierarkin. Bankerna kan bara baila sig själva ut med hjälp av bankers reserver. Men det är bara staten som kan få se bankerna med bankkriser. Så det är bara staten som kan baila ut finanssektorn. Och då kan man ju säga det har ju vänstern helt rätt att när den bail out sker så gör man ju inga förändringar av finanssystemet utan finansen får lov att löpa amok som finanskapitalet gör om det inte har några regleringar. Där finns ju naturligt ett problem, men den principiella frågan är väldigt viktig. Det handlar om att bankerna inte sitter högst upp i hierarkin, utan det gör faktiskt staterna och det borde vi se gång på gång. Under pandemin så var det ju inte företagen som kom och sa att det här fixar vi för det är vi som har pengarna utan det var staten som fick ta vid. För det är bara den som kan göra det. Och slutsatsen som progressiva krafter måste dra här är ju att vi kan göra så otroligt mycket mer än vad vi tror. Och att därmed sluta upp med det här att om vi inte får höja skatterna för de rika så kan vi inte göra någonting utan vi kan göra något oberoende av om vi lyckas och höja skatterna för de rika. Så det är väldigt viktigt att ha med sig. För att återgå till bokens tematik så gäller detta i lika hög utsträckning då för den här migrationsfrågan och flyktingfrågan. Migranter och flyktingar är redan del av samhällsbyggandet. Det är bara att vi har en politik och en ekonomi som inte fattar det utan som hela tiden påstår att migranter som inte tjänar över genomsnittet, som inte är de här högutbildade och högkvalificerade migranterna, alla dem och givetvis flyktingarna framför allt. Man säger att de är finansiella bördor. Och som jag sa innan, finansiella bördor är något man vill ta bort, så då vill man ta bort det. Implikationen är. Ju mindre flyktingar som kommer desto bättre för det svenska samhället. Men som jag visat i boken så är flyktingar och migranter en väldigt, väldigt viktig del i det svenska samhället. Och det måste erkännas och man måste dra slutsatserna av detta. Dock skriver jag också i boken och jag tror det är det sista jag säger. Jag säger inte allt det här som att Sverige och EU som helhet borde ta emot fler flyktingar för att det gynnar Sverige och EU, utan jag säger att vi har inget val i den frågan. Det gynnar Sverige, EU vad vi än säger. Och det är det jag menar att det här är ingen fråga. Har vi råd eller inte råd? Det ligger inte inom förlåtande ligger utanför det. Det är ingen fråga om vi har råd eller inte, utan vi har inget val. Människor, Reella resurser är alltid en tillgång för länder därför att det hjälper länder att komma ur de här begränsningarna som vi alltid har vad gäller reella resurser och finansiella resurser. Det har vi och det visar både flykting situationen i Sverige 2015 och kv 19 pandemin som kom 2020. Både i EU i stort. Visa att vi klarar det här med pengar. Det är inte problemet utan i stället säger jag att vad gäller just flyktingmottagande så ska man göra det för att ge människor en fristad. Människor som inte har någonstans att ta vägen och som vi nu i stället gör allt för att lämna inom under de mest vedervärdiga förhållandena i länderna, ursprungsländerna och sen i transit länder i horribla läger situationer i Libyen, Turkiet och sen till slut att vi låter folk dö i Medelhavet eller på andra ställen för att vi har denna samsynen i EU på flyktingar. Det är som det är därför vad gäller flykting migration. Det är därför Sverige och EU ska ta emot för att infria de målen om mänskliga rättigheter och rätten att att fly krig och förtryck och så vidare. Med reella resurser med fler människor så kan Sverige och EU egentligen bara vinna. Det har vi. Då har vi inget val. Så det här blev också då en uppmaning. Och det är ju bokens stora syfte att vi måste sluta med det här med den myt som jag beskriver om ekonomi och migration, ekonomi och flyktingmottagande. Flyktingar migranter är inte några finansiella bördor som man ska ta bort och som står i motsatsförhållande till en välfärd där de faktiskt själva jobbar och är ytterst viktiga för att just ha den delar resurs försörjningen i svensk välfärd och i svenskt privat företagsamhet också. Det är det vi måste sluta med och sedan börja prata om dem. De verkliga, de reella frågorna.

Du har lyssnat på tredje och sista avsnittet av Historien om migrationsministern av och med Peo Hansen, producerad av SVID och Studios tillsammans med Leopard förlag. Ljudklippet kommer från Margaret Thatcher, från det konservativa partiets konferens 19 183 Magdalena Andersson i TV4 21 oktober 2017, Magdalena Andersson från Expressen TV 18 december 2015, Johan Ehrenberg och Peo Hansen i ett filmat samtal publicerat på etc.. Vill du veta mer? Läs gärna boken Migrations myten av Peo Hansen. Finns det böcker? Finns? Så ser man. Använder man i.

Ungdomsåren. Starkt godkänd sperma. Kan du så kan jag säga att vi kan yoga något. So what if you is no such thing as tablet? Money tax heals.