Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
I första majsamtalet mellan Jonas och Bodil undersöks arbetets plats i våra liv. Trots att vi faktiskt arbetar bara omkring 10 procent av vår totala levnadstid, kan det kännas som att man alltid jobbar. Samtalet väver samman arbetets historia, AI:s inverkan på framtida arbetsformer och den djupare frågan om vad som ger livet mening. Från fabriksarbetarens klara arbetsgränser till dagens always-on-kultur — och vad som förblir genuint mänskligt när intelligensen blir artificiell.
Skapare och gäster
Vad är Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap.
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till Uppdrag kunskap. Det är ju en podcast som som du och jag och Bodil har hållit på med nu ganska så länge. Över 50 avsnitt.
Bodil:På. Varannan varannan vecka.
Jonas:Ja, varannan vecka, ja. Troget. Och idag är det ju dessutom första maj. Ja, vi har ju alla en... Alla har väl en arbetarbakgrund, eller?
Jonas:Ja. Fast det kanske inte låter så på första maj alltid att det rör alla?
Bodil:Nej, alltså första maj har ju en speciell bakgrund som ligger långt innan det blev arbetarrörelsens dag. För det var... Det här månadsskiftet det var nåt sånt som man firade för man firade vårens ankomst. Och jag tänker kring detta ungefär som jag tänker kring jul. Jag brukar säga att jag jag vet ju om Jesu födelse och varför vi är så kallat att fira jul.
Bodil:Men hade vi inte haft det så hade vi fått firat något annat. För det är precis I den vevan som det behövs att man firar nånting. Man är så trött och det är så mörkt så nu får vi liksom fira detta och fira med tiden så inte så långt kvar och så och så så vänder allting och så blir det bättre. Men att fira vårens ankomst och att det sen blev till en arbetarrörelsens dag som ju inte främst var en hyllning till arbetet. Utan det upprinnelsen då när det blev arbetarrörelsens dag, det var kravet på 8 timmars arbetsdag.
Bodil:Som ju kan låta som att arbete är nånting som man vill begränsa samtidigt som arbete är den grund varför samhället vilar. Och där någonstans har vi vår dubbelhet I arbete. Och själv är jag ju, som du vet, jag är ju en sån där arbetsmyra som tycker om att göra saker. Det är det är spännande att göra saker, det är ju då det händer nånting. Och inte särskilt noga med att räkna timmar eller någonting annat.
Bodil:Jag minns inte så när jag har upprört samtal någon gång på undertid... Min universitetstid. Det var ju egentligen ingen av oss lite besatta forskare och lärare som brydde oss om vad vi hade för arbetstider, utan vi jobbade ju allesammans för mycket bara för att vi tyckte det var så roligt. Så att det var liksom inte tal om att kunna räkna I det, men jag hamnade I ett sånt samtal på en lunch med en en annan som man som var anställd och sen tyckte att det var ju fackligt var det ju så väldigt fel att inte hålla rätt på hur mycket man egentligen arbetade.
Jonas:Just det.
Bodil:Och det betydde ju att då har man ju bestämt sig för I det läget att arbeta är ett straff.
Jonas:Ja.
Bodil:Sen har jag full respekt för att det kan också bli så att arbetsgivare kan utnyttja detta och det kan bli fel av det skälet så att det måste finnas några rimliga proportioner. Och jag vet inte vad du kommer ihåg, men när vi spelar in den här podden så sitter vi ju och har kameror och vi ser varandra på datorn, så om jag sätter denna boken framför mig Så att du bara ser 10 tankar om arbete och inte ser mig så står det, lönearbete, egenarbete, ideellt arbete. Är arbetet det viktigaste I allt är arbete detsamma som identitet. Alltså arbete har ju kommit att bli... Ha så många andra funktioner än att vi ska göra ett jobb och få betalt så att vi kan betala hyran och maten.
Bodil:Så det är ett stort område att prata arbete med, men det är klart vi ska prata arbete nu när det första halvåret.
Jonas:Ja, men det måste man väl göra.
Bodil:Ja, tycker jag.
Jonas:Och vad arbete betyder för för livet? Jag hade en... För att koppla tillbaka... Det pratas ju mycket om arbete idag på grund av AI. Det pratas ju om sysselsättning, om arbetslöshet på grund utav konjunkturen, robotisering.
Jonas:Det är också en sak som jag reflekterat över och det är ju kriget I Ukraina. Det har ju skapat en ny sorts många olika nya sorters arbete. Men nånting som de har pratat mycket om från dag ett är att livet måste pågå. Människor... Vi måste skydda människor så de kan gå till arbete.
Jonas:För det betyder inte bara en ekonomisk möjlighet att försörja sig, utan det betyder också nånting för det existentiella, att vi är en del av ett sammanhang och och att vi har en rytm I livet som som gör det uthärdligt.
Bodil:Ja, det där med rytm, det är ju bland det viktigaste vi människor... I vår tid så pratar man ju mycket tid. Och man är väldigt stressad och man har ont om tid. Jag tror inte att tid egentligen är särskilt viktigt för oss om vi bara tänker efter litegrann, men rytm är viktigt. Det här med hur arbetet åtminstone förr reglerade rytmen.
Bodil:Bland annat så att det fanns ju inga affärer som var öppna på söndagar och på lördagar var de bara öppna till lunch och lite annat sånt som vi brukar prata om. Men det var liksom ordning och reda. Allra mest uttalat var det för de som var fabriksarbetare. Hon har tänkt på mycket. Fabror Albert som bodde I huset där jag växte...
Bodil:I sidan om huset där jag växte upp, han jobbade på bruket I Nissa ström. På Nissa ström till Johan Svars där jag bodde var det 2 kilometer. Och det gick han då I sina tofflor hem. Sen klädde han om. Och han klädde inte om till liksom finkläder inför kvällen, utan sen hade han lite han skulle göra kring sitt hus.
Bodil:Men I det ögonblicket som fabriksfoten stängdes bakom honom så tror jag inte han tänkte mer på arbetet, utan nu var arbetet gjort. Och nu skulle han hem för att göra det och så behövde göras där hemma. Och sen var det kväll och sen måste man sova före sjutiden eller så, så måste han klappa iväg på sina tofflor igen till bruket I Nissas rum. Men arbetet fanns på en viss plats och under en viss tid varje arbetsdag. Och det kan vara hur slavarbetsmässigt som helst, men det gav en rytm som han delade med andra som bodde runtomkring.
Bodil:Och det var också viktigt. Och han behövdes, för kom han inte här så var det saker som inte funkade.
Jonas:Nej. Vi har ju pratat om det här med arbetstid och så här. Jag tyckte jag märkte en en... När när när jag började jobba I Stockholm var väl I dryga tjugoårsåldern där nånstans, så var det ju väldigt populärt att arbeta mycket.
Bodil:Okej.
Jonas:Då var det ju nästan som man tävlar I att längs arbetsdagarna och
Bodil:Det där var detta?
Jonas:Ja, det här är ju 96 kanske, drar jag till med. 95 96. Då tyckte man att det var liksom den jargongen rådde väldigt mycket, att det skulle vara den här tjockaste filofaxen och det skulle vara mest bokade när de bläddrade och man skulle nog eftersökt. Men också att man skulle vara kvar sent på jobbet. Det skojades ju mycket om att här jobbar du halvtid när folk gick hem vid 7 och var jättehungriga och hade försakat sin fritid.
Jonas:Men men jag tänker att det... Och sen har det svalnat av och så har det blivit på nåt annat, pratar man om det på ett annat sätt. Men det känns lite grann som att det har pratats så mycket om att folk jobbar så mycket nu när man jobbar med AI, för AI sover ju inte. Och att man är uppe så där att man har gått upp nu på de här... Så att man jobbar också lördagar igen I Silicon Valley och att man har gått ifrån då den klassiska 40 50 timmars vecka till 70 timmars vecka på vissa arbetsplatser.
Jonas:Och det där, det är ju... Det förändras över tid.
Bodil:Ja, det gör det. Och det är ju lite det som så många tonåringar öppnade I också här med sina mobiler, att mobilen tog aldrig ledigt. Nej. Så vem är jag att gå och lägga mig utan att ta mobilen tätt tryggt intill mig så att jag kan höra om det är nånting.
Jonas:Ja, det så.
Bodil:Och jag kan förstå det här lite pockande, att man vet att det händer nånting. Kan jag sova då om det händer nånting?
Jonas:Ja, det det har smetats ut på nåt vis över dygnet och de... Gränserna är ju borta. Det är klart att gick man från jobbet då som, hette han, Allan, jag kommer inte ihåg vad du sa att han hette?
Bodil:Farbror Albert.
Jonas:Albert hette han ju. Albert. Det är klart att när när dörrarna stängde sig och alla gick hem, då fanns ingen möjlighet att gå tillbaka och och ställa frågor eller föreslå nåt. Då var det ju då var det ju klart så att säga.
Bodil:Nej, verkligen inte.
Jonas:Men det har ju förändrats väldigt. Ja, det är spännande. Vi... Det var ju... Tror jag, innan du och jag började prata om kunskap så var jag...
Jonas:Minns jag att vi pratade mycket om arbete och arbetstid och jag har... Det har hängt kvar väldigt mycket hos mig när vi... När du satt med mig och räknade på det lönearbetets antal procent av av det levda livet och den vakna tiden av livet och att vi ägnar ganska lite tid åt lönearbete I relation till vad vi har egentligen tid till annat fortfarande.
Bodil:Och där har du ju då till exempel det som inte räknas in I brutto nationalprodukten. Det som är en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna så kallat gå till jobbet, det är det som benämns egenarbete. Och som står för ungefär, om man räknade på det ekonomiska, där är ungefär en tredjedel av bruttonationalprodukten ligger där, men den räknas aldrig.
Jonas:Nej. Nej. Som som en förutsättning för arbete och och välfärden Ja,
Bodil:absolut.
Jonas:Så vi kan ha det.
Bodil:Absolut. Ja, och ett nåt sen att ta hand om varandra efter förmåga på vår så kallade fria tid. Och den är ju bara orden är ju spännande. Fritid relaterar alltid till arbetstid. Det väldigt, väldigt mycket av fritiden som inte är så oerhört fri, för den måste minst sagt göras lika mycket som vad arbetet måste göras.
Bodil:Jaha. Barn ska hämtas, barn ska mat, barn ska lägga sig.
Jonas:Ja. Jaha. Man ska sköta sig själv. Alla sina bankärenden och appar och det är mycket som ska pysslas med.
Bodil:Ja, men men ändå så är det är det lite spännande att, just eftersom det är första maj, fundera över arbete för att vi människor, vi är ju handlande varelser. Och för att kunna visa varandra hur vi känner och hur vi tänker så räcker det inte särskilt långt att bara prata. Nej. Och det syns inte I ögonen på mig vad jag har för bilder av livet eller eller vad jag skulle vilja göra, utan det måste jag ju visa I handling.
Jonas:Och appropå det, var om du fick gå först I majtåget, vad skulle det stå på ditt plakat I år?
Bodil:Det är lite synd att jag har sån erfarenhet av att go I första maj tog. Så att jag vet om att jag kunde inte... Jag kunde aldrig hitta rätt I själva tåget, att hitta något som jag hellre ville gå bakom än någonting annat. Jag har lite svårt för det där med pampletter, men men just I år, om jag skulle ut och demonstrera för någonting, så skulle jag förstås demonstrera ett för kunskapens rätt I samhället. Tris.
Bodil:Ja. I förkortningen. Jag skulle kunna göra plakat själv och gott med det. Man till och med gått I såna tåg I I USA på Bush tid. Don't Don't bleymi me I Vuoty for the Miority.
Bodil:Står där på en liten skylt som jag kunde gå bakom. Och en annan sa We wan treesnho u buchis.
Jonas:Reason är väl boule shit.
Bodil:Ja du. Ja. Och där är ju också något lite fantastiskt med Första Mitåg, att det är ju en sån gemenskap. Alltså, här upplevda gemenskapen med många människor
Jonas:Ja.
Bodil:Tänkte jag varma tankar om, om jag får ta ett litet stickspår, när det nyss var en sådan glädje I Ungern över att de hade valt en ny ledare. Och det var ett uppror och det var ett uppbrott, Men de var ju så glada bland annat för att de var så många som var tillsammans och som var glada. Det där med delad glädje som är dubbel glädje, det ska man inte underskatta. Nej. Men också med tanke på, som sagt, att första maj-tågen ursprungligen bara handlade om att det skulle...
Bodil:Arbetstiden skulle begränsas, så tror jag att väldigt många första maj-tåg också handla... Har handlat om och handlar om arbetesvärde. Arbetet som en grund för samhället.
Jonas:Och samtidigt så manifesterar man ju med hela sin kropp.
Bodil:Ställer man sig
Jonas:bakom nåt, Det är ju, tänker jag, en... Till skillnad från hur vi kanske framför vår åsikt I andra sammanhang så är det ju ett väldigt kon... En konkret handling att ställa sig med sin egen kropp bakom nånting. Ja, ja. Och de tillfällena har ju blivit färre och färre kan jag tänka mig gentemot hur det var förr I alla fall med tanke på att vi kanske mer skriver nåt på sociala medier eller skickar nåt kedjebrev eller vad vi nu gör liksom digitalt och så där.
Bodil:Och då tänkte den motsvarande, det finns ju dessvärre många människor som är ofrivilligt arbetslösa. Om arbetslösas förening, jag tror inte det finns någon sådan, men jag hittar på det nu att det det finns en som heter Arbetslösas förening. Om de skulle gå med I ett första majtåg så skulle de ju demonstrera för sin rätt att få lov att vara med och arbeta.
Jonas:Ja, den är... Ja, vem företräder de? Hela strukturen bygger på att man företräder dem som har arbete.
Bodil:Alltså, det märkvärdiga med det, det är att det... De som oftast kommer till tals kring de... Kring arbetslösheten, det är ju inuti politiken då man räknar efter hur dyrt det är för samhället att ha så många som är arbetslösa. Och jag vill inte påstå att jag alltid är så imponerad över de ansatser som görs för att människor ska få lov att arbeta. Finns ju till exempel I...
Bodil:Då tar en en del av funktionshindersvärlden de som 2 dagar av 3 kan vara så på toppen så de kan göra till och med mer än vad du och jag kan göra.
Jonas:Mmm.
Bodil:Var för sig eller tillsammans. Men den tredje dagen... Och man kan inte veta I förhand vilket som är den tredje dagen, så den tredje dagen kan man vara så utslagen så man kan inte göra något. Och de passar ju inte in I det så kallat normala arbetslivet. Och det betyder att oftast så skjuts de bara åt sidan för att det blir för besvärligt att hantera dem som specialfall.
Bodil:Och det är ju de arbetslösa, bland dem finns det ju ännu fler specialfall än vad det är bland de som arbetar.
Jonas:Så blir det en annan typ av resurser, men som inte går att Ja, precis. Som vi inte har... Som vi har bestämt oss för att vi inte ska
Bodil:Som vi har bestämt.
Jonas:Anpassa för på det sättet, utan
Bodil:Ja. Och det betyder ju att de är ju därmed exkluderade från så mycket som de inte får vara med på. Inklusive känsla. Visst är det skönt, Jonas, att känna sig nyttig Ja, men det då. Antingen hemma för att diskbänken faktiskt nu står där ingenting längre.
Bodil:Ja, så skönt. Eller för att man har gjort ett gott jobb.
Jonas:Ja, hela den glädjen I att bygga nånting både med sig själv och I gemenskaper och och och känna att man flyttar nånting tillsammans och... Allt det där är ju svårt att konstruera om det är ett... Om det blir bara en konstruktion för någon också. Att det det måste ju finnas en meningsfullhet och en och en en verklighet kopplat till det. Det går ju inte
Bodil:att Ja, ja. Arbetsglädje, vet alla vad det är om man säger det. Att att man kan bli glad av att arbeta men det är ju sällan... Du hör det om rent inom facklig förhandling till exempel.
Jonas:Nej, just det.
Bodil:Jag tror där är det bara... Där där är timmarna är ju som ett straff. Ja. Och vi får väl faktiskt nu komma ner till 35 timmars arbetsvecka. Då blir vi väl säkert glada.
Bodil:Jag är inte säker på att vi blir glada av det. Däremot har vi hittat på en värld som ju inte går ihop för en väldig massa människor. För du kan inte leva upp till att 2 människor I en familj bägge 2 arbetar heltid och så ska man ta hand om alla sina barn och så ska allt gå bra. Och så ska ingen någonsin vara sjuk.
Jonas:Nej, precis allting ska rulla på precis. Ja. Jag tänkte på när man rapporterade ju lite om om läsningar om barn för hur mycket barn läser och hur mycket ljudböcker som används och så här, att det ökar litegrann hela tiden och är en positiv kurva runt det där. Men så börjar de prata om att det är bland annat så har ju vaggvisor ökat väldigt. Jag tror det var på nyheterna innan.
Jonas:Streamade vaggvisor framförallt, alltså Spotify-vaktvisor. Och barnböcker då, e-böcker, alltså jag har upplästa menar jag, alltså inspelade. Och då hade de försökt att ta reda på, och det är att föräldrarna har så mycket om sig att man inte hinner läsa godnattsaga utan man sätter på nånting på telefon eller paddan. Och det gäller både akvvisa och godnattböcker så att säga. För att de har ju så mycket att göra med disk och mat och så där.
Jonas:Jag tyckte det var ju... Utan att lägga nån värdering I det så är det ju också nånting lite sorgligt över det, att vi anser att vi inte har tid med det som vi kanske uppskattade förr. Så jag funderar på om du inte behöver prata om arbete och tid igen med oss, inte bara via den boken?
Bodil:Ja, men då då kan jag ju prata om det utifrån mina egna upplevelser. Jag har som du vet 3 barn. Och där är cirka 3 år mellan dem, 2 och ett halvt och 3 och ett halvt, så det blir 3 I genomsnitt. Och det betyder att vi sjöng ju för våra barn tills de somnade. Och den stund...
Bodil:Och då gick man från den ene till den andre, så var det jag som var ensam hemma som förälder om vi inte varvade. Sen satt jag fast hos den ene och sjönk tills den hade somnat och sen hos den andra och sen hos den tredje. Och jag skall inte sticka under stol med att jag var rätt så noga med att sjunga sånt som var bra att somna ett till. Och det betydde att man fick ha väldigt långa visor märkte jag. Sambor om bron till exempel var väldigt bra I en liten by förutom gata den gamla
Jonas:Det många verser.
Bodil:Ja, var många verser och man bytte inte. Nej. Men man fick vara med om sånt att man sjunger karmensipa lilla vän, akta dig för rika män. Och så får se en liten unge som sticker upp huvudet över sängkanten och säger, varför ska man akta sig för rika män? Att...
Bodil:Och det... Alltså bara en sådan sak tillför livet ganska mycket. Där finns nån sorts förtrolighet I den här stunden då små barn ska somna. Sen betyder det att då kommer det frågor som man inte får annars. Nej.
Bodil:Till exempel varför man ska akta sig för rika män. Men så blir ju även barn barnen växer ju upp. Och till sist är den tiden över då man inte längre har några små barn att sitta och sjunga för. Och vet du, jag saknade de stunderna. Som var en del av rytmen I mitt liv.
Bodil:Även om köket stod fullt av disk och lite så där. Alltså, det hörde liksom också till. Men det här med att det skulle sjungas för dem när de skulle sova, det var lika låst som någonsin någon arbetstid. Inklusive att det var ju det tillfället då man kunde säga att, ja. Och sen blev det ju inte riktigt bra, du vet, då I eftermiddags när och så var det något hade hänt som inte var så bra, så man behövde avnäma sig så dåligt samvete.
Bodil:Och få se varje gång ett litet barn som säger, vadå menar du? För det var sånt som de inte hade märkt, men som jag fäste mig vid. Så det var också nån apsulusion I det I det ögonblicket. Ja. Ja, men det Sjung du för det sjöng du för ett, dina barn?
Jonas:Ja. Då vi nappade och det var ju med med stor erfarenhet av 2 olika barn, enda erfarenhet av 2 så kan man ju ändå uttala sig om den relationen, att de är ju olika också med det här med hur de vill sova och så. Kan ju skilja sig mycket åt. Och är det ju... Visade det sig också en personlighetsdel, att man kanske inte vill sova när föräldrarna tycker att man bör och så där.
Jonas:Men men när det är ju stunder som man minns, och just det här med att man kunde hamna I det här... Även om de var ganska små, så kunde man plötsligt... Det var åtminstone första gången man kunde fick... Fick de här frågorna som inte... De kom ju sent på kvällen.
Jonas:Det var väldigt lugnt och tryggt och det var inte så mycket andra intryck och Nej, det... Jag undrar om det är fler bitar I livet som vi liksom... För för jag undrar egentligen, arbetar vi mer nu än vad vi gjorde för 25 år sen? Fler timmar är
Bodil:vi ju Ja alltså Eller är vi
Jonas:bara mer upptagna av
Bodil:Ja alltså, jag jag tror ju att det är så här att de allra flesta människor tror att de arbetar mycket mer än de kör och det beror på att de vaknar och så tänker de, nästan som första tanke, vad var det jag skulle göra idag på jobbet? Och sen kanske man pratar lite om det till frukost och så rusar alla iväg på sitt håll och sen fortsätter sånt här med att på fikapauserna kan man ju prata I den mån man har det på jobbet, inte bara en gott I sitt. Men det är klart man pratar jobb då för det hör till, men man kan prata jobb lunchen och sen kan man komma hem och så kan man vara trevlig mamma eller pappa och göra saker. Och sen tar man upp lite på kvällen så man inte har hunnit med på morgonen. Och det är ju det fina med den här möjligheten att flexa och inte bry sig om avstånd.
Bodil:Att det är ju också så att medan arbetsdagen pågår så läser man en hel del privatärenden så det är inte så enkelt att det bara är arbetstiden som väller ut sig men det har blivit något sånt fokus på arbetet så att många människor riktar sin uppmärksamhet mot arbetet vid många tillfällen då de inte arbetar. Och de tänker inte arbeta heller. De kommer bara tänka på någonting som har hänt på jobbet. Det har fått den dimensionen att det är så viktigt. Och hjärnan tror ju att du håller på med det som du riktar din uppmärksamhet mot.
Bodil:Så därför känns det som om du arbetar alltid. Jag vet inte om det här lilla exemplet som du tänkte på när jag redde ut hur lite vi egentligen arbetar. Kanske bäst jag drar det här också.
Jonas:Ja, det är nog inte
Bodil:Om man om man arbetar säg 5 dagars vecka är 8 timmar. Då jobbar man de 5 dagarna en tredjedel av dygnet. Och hade jag spridit ut det över hela veckan så hade det blivit att man jobbade 25 procent. Men sen jobbar man inte på semester, och man jobbar inte på långhelger. Så sett över hela året så blir det bara 20 procent.
Bodil:Jo, stämmer 20 procent. Och sen är det så märkvärdigt, det finns ungefär 40 år, 20 år på varje sida om arbetslivet. De är så kallat att inte jobbar alls. Alltså man studerar eller man är passionerad eller så. Så det här att jobba 20 procent av livet under tiden man är I så kallat arbetsfull ålder, vilket är ett märkvärdigt uttryck, den blir utspritt över hela livet så betyder det att du jobbar bara 10 procent av ditt hela liv, alltså I arbetslivet.
Bodil:Och då kommer ju den här fantastiska frågan, detta är sant. De här 10 procenten kan jag kontrollräkna en gång till, men det är sant. Men det andra är ju också sant att det kan kännas som att man jobbar alltid. Och skälet till att de här bägge 2 kan kännas, det är vad man har sin uppmärksamhet på. Om man I gengäld hade haft sin uppmärksamhet på sin hobby eller på sin familj eller på nånting annat, så skulle det inkränktat väldigt mycket på vad man tyckte att man höll på med.
Bodil:Så det är en god tankeställare att det kan vara sant att jag jobbar arbetsmässigt bara 10 procent av livet. Men ska jag få ordning på att det känns som att jag jobbar alltid så får jag reda ut vad som är viktigt.
Jonas:Men det är klart, det finns dimensioner också kopplade till att vi vi är ju så beroende av att vi får en inkomst någonstans ifrån. För så så så ser det ju ut I och att du inte försörjer oss på nåt annat sätt än genom att arbeta idag. Ja. Och det är klart att det ställer till det också med uppfattningen. För då blir arbetet så viktigt för att det andra ska bli nåt överhuvudtaget, att vi ska kunna bo och äta och
Bodil:Men där har ju samhället också en alltså en oförmåga att ha fått rätt på det. Samhället vilar tveklös på att vi människor uträttar arbete. Fysikern I mig vet om att om vi inte jobbade alls så blir det bara så rörigt runt omkring oss. Man måste hålla på för att få nåt sån här struktur på hur det är att leva. Men samma samhälle som då sjunger arbetets lov har ju bestämt sig för att det är klart att ett samhälle måste ta ut skatt för att samhället ska kunna göra någonting.
Bodil:Det är självklart. Men när man då har som en av dem står inte så hemskt mycket men en stor del av inkomsterna till samhället går genom att vi betalar skatt för att vi arbetar. Det blir väldigt konstigt. Det borde man ju inte göra. Nu får man ju mycket skatt via momsen och lite så där och så säger man igen gäller att vi ska konsumera mer.
Bodil:Och så vet vi ju vad som händer om vi konsumerar mer. Och lite så här så det blir lätt fel hur man än tänker men arbetet... Att arbetet ska beskattas. Det är konstigt tycker jag. Man skulle hitta andra inkomstkällor, men det kanske inte är så lätt.
Bodil:Då hade man kanske gjort det.
Jonas:Ja, det där är ju en stor tanke. Så
Bodil:kan man säga, om man vill avfär den mot det
Jonas:var så
Bodil:Det är
Jonas:ingen sömn I natt heller.
Bodil:Nej, nej.
Jonas:Men det är klart att det finns en en en inbyggd del I det där också man pratar om. För just de som inte... Som ofrivilligt inte kan arbeta eller får arbeta eller så det är klart, då hamnar man också på en värderingsskala runt det. Man hamnar väldigt långt ner om man inte då betalar sin löneskatt, utan man blir bidragstagare istället då.
Bodil:Men då tar vi det här fina samhället och säger, ja men nu kommer ju den artificiella intelligensen och den inte bara kommer, utan den är ju redan här I allra högsta Och redan idag så uträttar den artificiella intelligensen mycket arbete. Men än så länge har man inte hittat några sätt att beskatta den. Hur ska vi förhålla oss till när den artificiella intelligensen undanför undan tar över, Inte bara som det har varit för andra teknikskiften, mycket av det jobbet som människor inte egentligen har velat ha. Det har varit för tungt för kroppen. Och så slipper man det för att tekniken behöver inte få så ont I ryggen som vad en människa kan få.
Bodil:Det var väl jättebra. Men när den kan ta över stora delar av det intellektuella arbetet, hur ska man kunna få in nån inkomst på det? Jo, det kommer att frigöras en massa idéer då från de intellektuella arbetarna, så låt oss hoppas att de I sin tur får utlopp för detta på mer meningsfulla saker än vad de tidigare har gjort. Men för samhället blir det ett övergångsskede som inte är så lätt att se. Och det är ju ingen slump att det kommer diverse förslag hur man skulle kunna beskatta AI-företag, men det är ju det lilla.
Bodil:Den stora delen är ju det som vi människor har den artificiella intelligensen till. Och jag kan ju påstå, om jag tittade på verkningsgrad på mig själv, Att min verkningsgrad har ju ökat högst väsentligt genom att den artificiella intelligensen kan hjälpa mig. Och detta utan att jag fuskar.
Jonas:Ja, är nice.
Bodil:Den gör en massa åt mig som jag inte behöver bekymra mig om.
Jonas:Ja. Ja, men jag märkte det igår kväll, där jag räckte upp handen och så att jag kunde tänka mig att vara mötesekreterare på årsmötet. Det brukar ju vara en svår roll att knäcka sådär I inledningen att allt annat justeras och allt går bra. Men men just den rollen har jag tänkt, ja, men det är ju så lättare att lägga telefonen så spelar den in mötet, transkriberas automatiskt och så lägger jag in förra årets protokoll och så ber den jämföra och hur var det nu med röstlängder och vilka blev valda till och vilken vilken period ska de sitta och så där. Och så fick jag ju ett protokoll idag som...
Jonas:Och så läste jag igenom det och så såg jag att det där är ju precis vad vi bestämde. Det såg bra ut, det kan vi skicka folk I skrift. Jag tänkte att det är ju ingenting jag... Är ju ingen som har suttit och... Som sitter och saknar den typen av av uppdrag.
Jonas:Men men men det är klart att det... Jag kunde ju bara fokusera på vad som hände I mötet och vara delta på ett annat sätt när
Bodil:jag inte
Jonas:behövde sitta och skriva av alla så.
Bodil:Det för fan var
Jonas:så bra.
Bodil:Det jag är fint I att man... Man kommer väl att sluta med det också, men att man än så länge väljer mötessekreteraren, det är att då finns det en människa som ansvarar för detta. Vi har en bit fram till dess att vi vågar lita på att den AI som du använder dig av faktiskt förmådde göra detta minst lika bra som vad du själv hade kunnat. Jag är rätt så säker på att det här protokollet blev bättre än vad du hade gjort för du hade engagerat dig I nåt, så hade du inte hört riktigt vad som sades.
Jonas:Nej, det det blev ju gjort. Ja, dessutom Dessutom är är det redan gjort. Utan att ordföranden behövde ringa och fråga mig vad det var nånstans.
Bodil:Har ni har ni fortfarande justeringsmän? Ja. Ja. Har de redan har de redan justerat protokollet?
Jonas:Nej, men de har fått det så att de kan titta på det. Ja. Men det är... Nej, men jag tänker också att det är... Vissa bitar är ju kanske mår bättre av att de mänskliga nyanserna inte får skina igenom.
Bodil:Alltså, är
Jonas:är ju mer objektivt och och rättvist på det sättet att det inte finns nån känslomässig bedömning I såna dokument, utan allas röst hörs I det dokumentet. Även det som jag kanske hade tänkt att det var ju bara ett prat vi hade, men det kanske betydde nånting för hon som uttryckte det. Och nu kom det också med. Det kanske hade försvunnit annars, men ja. Men man kan förstå att människor är...
Jonas:Man blir ängsliga av de här rubrikerna just att att det blir arbeten och uppgifter som som vi har skött innan och som nu faktiskt på ett... Med bra kvalitet kan tas över. Och det att det tar tid att hitta I det där. Jag ju höra igår att det är ju speciellt de brancherna som är tidigt ute alltid. Det är väl ju liksom kulturella uttryck och sådär.
Jonas:Musik är ju en sån där del som ofta springer I framkant med teknikens utveckling. Och nu vill man ju skydda sin röst, upphovsrättsskydda sin röst och man vill upp upphovsrätt skydda sitt utseende eller sin person och så. Det har vi ju inte behövt tänka på. Det har ju funnits plagiat I alla tider. Ta Elvis till exempel så har det ju funnits...
Jonas:Finns väl tusentals Elvy som uppträdde som honom I filmer och på scener och med olika kvalitet och upplevelse. Men men nu är det ju på riktigt svårt att avgöra skillnaden.
Bodil:Visst måste det vara så just nu att I materialrätten. Så det finns ju en juridik också kring copyrits och mönsterskydd och lite annat sånt där. Men immaterialrätten måste ju omprövas. Hur ska jag kunna prova... Hur ska jag kunna skydda min röst?
Bodil:Hur ska jag kunna förhindra att det går att säga någonting med min röst som jag aldrig skulle säga? För det är ju mest det man är lite rädd för.
Jonas:Ja.
Bodil:Nån har fått förtroende för min röst. Till exempel hoppas jag mina barn från allt jag sjönk för dem när de var små. Det vill jag ju inte att nån annan ska kunna missbruken.
Jonas:Nej. Nej, det är ju så mycket kopplat till det till de relationer vi har och till till den identiteten som vi bär både genom... Men jag tänker också utifrån arbetstanken. Vad kommer... Kommer det bli exklusivt med det mänskliga I processer framöver, I arbetsprocesser.
Jonas:Att på samma sätt som det är... Alltså man har ju pratat om det här med... Det det är handgjort. Har vi rustat lite för det här att det är småskaligt handgjort och med mycket mänsklig inblandning, att det blir
Bodil:än så länge än så länge så vet vi ju att den artificiella intelligensen, den är jätte, jätte, jättebra men bara inuti sina domäner. Den är inte mellanmänsklig.
Jonas:Ja.
Bodil:Den kan fiska hur mycket som helst för dig. Varje tillrättavisning som du ger någon av dina AI-bottar säger den, ja, visste jag att jag inte tänkte på det ja, så låter den så mänsklig, Men det är den egentligen inte. Utan det mellanmänskliga kan vi känna oss rätt så trygga I att det kommer att bestå. AI är än så länge inte så hemskt mycket robotiserade I bemärkelsen att fysiskt kunna utföra saker. Utan jag känner mig helt övertygad om att om jag skulle råda någon nu att utbilda sig till något som säkert kommer att behövas Så kommer säkert det mänsklig...
Bodil:Det mellanmänskliga kommer att behövas. Det vill säga en väldig massa vård och omsorg så skolyrken kommer att behövas. Och så kommer det att behövas rörmokaren. Alltså, a-inken naturligtvis utifrån att du berättar att nu är det stopp I avloppet och det luktar sig och sen så kan den tala om precis vad det är som bör åtgärdas men den kan inte göra det. Så att de yrken som kan sitta konstigt till, det är ju väldigt mycket de, säg de intellektuella yrkena där jag senast jag såg någon som skrev något om det som jag tyckte var lite spännande.
Bodil:Han gick åt läkarrollen och sa att läkarens övertag inuti vården ligger I att de är... Det är de som kan ställa diagnos. Och så vill vi ju ha det för vi vill att diagnosen ska komma före behandlingen så att vi vet vad man gör.
Jonas:Och varför?
Bodil:Ja, men det finns så mycket nu av diagnoser som AI kan bevisligen bättre än mänskliga läkare. Så det går att säga att om kanske hela 5 år så kommer stora delar av diagnostikeriet det kommer att skötas av den artificiella intelligensen. Och då finns det ju inuti målgruppens människor så finns det ju de som redan är bra på det mellanmänskliga, nämligen sjuksköterskor och undersköterskor. Så vilken kommer då att bli läkarrollen? Såna där saker tror jag vi kommer att kunna hitta I alla arbetsgrupper som vända upp och ner på förhållanden mellan grupper.
Bodil:Och då kommer det att gå så fort förstås, att vi människor hinner inte med riktigt att omforma oss till den nya situationen. Samtidigt som jag tänker att, det har vi pratat om du och jag, att jag tror inte det kommer att ta mer än högst 5 år. Sen kommer vi inte längre att särskilja den artificiella intelligensen på något annat. För att tekniken kommer att vara så integrerad I allt det vi gör. Så vad som är AI och vad som är nåt är att det spelar ju liksom ingen roll längre.
Jonas:Nej. Nej, vi har ju inte nån gång under de timmarna vi har suttit här och arbetat och spelat in podd reflekterat över att över hur fantastiskt det är att man kan prata in I en plastbit så att det hörs nere I nere I Lund, det jag säger.
Bodil:Har jag
Jonas:inte reflekterat över.
Bodil:Och bara det att vi inte tänker på det. Vi tittar här längre på skärmen och det där sitter du och skrattar just nu åt mig. Ja. Men men sen är det ju... Det finns efterbehandling och det finns förbehandling och det finns undertidenbehandling.
Bodil:Och man kan ta bort röster som skapar och man kan
Jonas:göra allt möjligt som man inte som lyssnare sen vet om. Nej, och det det har väl varit så I alla stora skiften att det är ju våran förmåga att anpassa oss till det nya som är som är... Kan vara både väldigt obekvämt och kostsamt för för de generationerna som ska igenom skiftena och
Bodil:Men hjälp mig nu att ge mig en uppskattning. Vi talar just nu lite på övertid, men 3 kvart ungefär tycker vi att en podd ska få lov att vara. Efter det så kommer ditt efterarbeten. Hur långt efterarbete är det ljudmässigt till att få till en podd från det vi sitter och åstadkommer nu?
Jonas:Oj. Alltså, som
Bodil:som du skulle gjort som du gjorde förr.
Jonas:Som jag gjorde förr, ja, men då hade jag nog sagt att jag har nog suttit en halv dag tror jag ungefär. 4 timmar har jag nog tagit, tror jag och
Bodil:Och vad är det nu?
Jonas:Nu skulle jag nog kunna få ner det till en timme. Och det beror ju inte på rätt heller att jag jobbar hela den timmen aktivt, det är ju också, men jag vet att det är saker... Sitter ju och trycker här på en liten knapp och så vet jag sen efteråt att här ska jag nog lyssna på en extra gång eller så där. Men men det är ju att det har ju med de tjänsterna jag använder som ska polera ljudet och fixa med... Så att det låter behagligt och det sköter ju nån annan.
Jonas:Så att jag gör ju annat under den timmen menar jag.
Bodil:Det är ju en... Även om du inte gjorde nåt annat under den timmen så är det ju fantastiskt att få ner 4 timmar till en.
Jonas:Ja, jag Okej. Ja. För det där skiftet har jag ju märkt väldigt tydligt under de åren som jag höll på med podd att man... Jag visste att nu I morgon så jag... Ska jag sitta 4 timmar och kanske sitta 6 timmar?
Jonas:För här var det nåt knöligt med ljudet eller att det måste klippas om och sorteras på ett annat sätt. Men under de här sista åren, jag kanske har gjort, ja vi säger då, 400 timmar spelat in podd och sen klippt. Det är ju 2 och ett halvt 1000 timmar kanske jag har lagt då med den gamla och nu är det nere då på en femtedel, en fjärdedel. Det är ju en stor skillnad.
Bodil:Det är jättestort.
Jonas:Men gör jag mycket mer nu då? Nja, vet inte. Använder man all den här tiden till nånting?
Bodil:Ja, det gör man, för man gör ju alltid nåt. Ja. Så visst visst gör du det. Men jag vill nog säga att om efterarbetet leder till att det här blir en rimligt bra produktion, vilket krävs från det här råmanuset och över till det, då är det ju inte nåt jobb som man saknar.
Jonas:Nej.
Bodil:Men det betyder inte att jag skulle önskat att AI tog över allt. När jag ser en bild över paradiset, där du vet att de gjorde ju ingenting. De dvällde bara omkring och hade det bra, I är det I ärdens lust.
Jonas:Var det en sak de skulle undvika, det var ju det där Ja,
Bodil:och det var precis det som vi egentligen håller på med. Vi har inte pratat så mycket kunskap på mig. Men de skulle låta bli kunskapen frukt. Men om de bara skötte allting annat så var det bara, tror du att de hade särskilt roligt? Nej, jag tror inte det.
Bodil:Jag skulle inte vilja byta.
Jonas:Nej.
Bodil:Att bara ha en drälla omkringtillvara utan mål och utan mening. Utan det är ju det här att hitta mening I det man gör. Ja. Det är ju det som gör livet värt att leva.
Jonas:Ja, vi hade inte klarat det, Jörgen, du och jag, för vi är ju svårt förtjusta I äpplen dessutom.
Bodil:Ja, det det är mycket att tänka på.
Jonas:Nej, men vi... Om vi om vi avrundar av med den tanken om vad som händer med ens relation och tillit till kunskap om man inte får arm... Använda den I I arbetssammanhang
Bodil:Alltså, går ju det går ju på bägge hållet. Alltså, dels får man ju medan man gör, att man börjar undra över skulle det kanske gå att göra så här. För kunskap hade ju varit lika tråkigt som Edens lustgård om den var färdig. Det är ju rörelsen I konsten, det vill säga rörelsen I kunskapen, som är det roliga. Så låt oss få ha kvar arbete, men vi ska inte jobba ihjäl oss.
Jonas:Nej, men det är väl en bra det är väl en bra sak och då arbete vitt och brett kan ju också vara egenarbete och hemarbete och så Ja,
Bodil:absolut, absolut.
Jonas:Så att att få använda sina kunskaper Mhm. Skapar en stor del
Bodil:av och sig nya kunskaper. Det är ju liksom bägge delar.
Jonas:Ja. Ja. Vad... Vi avrundar väl det här samtalet på det sättet med glad valborg och Det var nytt första maj höll jag på säga.
Bodil:Och magnolier och utslag där, inte bara björkar utan också bokskogen med det här laget I sina skiraskick. Det är så vackert. Ja.
Jonas:Det är en tid på året som man... Som jag många gånger har missat, för det är så mycket annat som ska hända. Och så sitter man och tänker, gud, vad våren gick fort. Hann knappt reagera på det, men det är värt att stanna upp. Det är ju nånting med det här skira gröna spirande som är väldigt väldigt rogivande och härligt.
Bodil:Sköna mig, sköna mig.
Jonas:Välkommen. Tack för idag, Bunin.
Bodil:Tack själv.
Jonas:Vi ska ju såklart avsluta med ett citat och det är från boken 10 tankar om arbete. Och det lyder: lönearbete har blivit den främsta garanten för inte bara inkomst utan också för sammanhang, självförverkligande och trygghet. Och musiken idag kommer ifrån en grammivinnare I Kanada. Hon heter Charlott Day-Wilson och låten heter såklart Work. Ha det så gott, Bodi.
Bodil:Tack detsamma. Ska ni tänka på hur de har. Ha. Nähä, ja, h. Ska ni täcka under dem ta?
Bodil:Knyon kom gå. Ja,