Subscribe
Share
Share
Embed
”Jag är övertygad om att det handlar om synen på kunskap, behovet av att veta hur vi bedriver omställning inom ledning med styrning men också om forskningsförutsättningar i vardagen, både i region och kommun.” Forskning är helt avgörande för all utvecklingen av svensk hälso- och sjukvården. Hur kan vi stärka och skapa förutsättningar för forskning inom omställningen till Nära vård? Lyssna till Staffan Arvidsson, forskningssekreterare Forte, Anna Christensson, projektledare SBU, Karin Zingmark, professor i omvårdnad, associerad till Luleå tekniska universitet.
Creators and Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
Det är liksom väldigt direkt formulerat att det ska göra det. Så det ska inte bara handla om omställningen I sig utan det ska också vara projekt som kan bidra med kunskap till att faktiskt pusha på omställningen och främja den.
Anna:För de som arbetar I hemmet så förändras rollen. Min roll som sjuksköterska vid ett besök I hemmet är en annan än min roll som sjuksköterska på en vårdavdelning.
Lisbeth:Forskning är helt avgörande för all utveckling av hälso och sjukvården och därför är jag så glad att idag få prata om hur vi stärker och skapar förutsättningar för forskning inom omställningen till nära vård. Välkomna hit Staffan Arvidsson från Forte, Anna Kristensson från SBU och Karin Zingmark från Luleå tekniska universitet. Ni är ju från 3 olika forskningsorganisationer och börjar med att presentera er. Och då tänker jag Staffan berätta vem du är.
Staffan:Ja men tack så mycket och tack för att jag får vara med I podden. Jag heter Staffan Arvidsson. Jag är forskningssekreterare på Forte. Forte är ett forskningsråd, det forskningsrådet som ligger under socialdepartementet. Som forskningssekreterare kan man förenklat säga att jag är en slags projektledare.
Staffan:Jag har ansvar för en del av våra satsningar och det betyder att man både analyserar fram kunskapsluckor och forskningsbehov och sen genomför man också utlysningar av medel till forskare inom det området.
Lisbeth:Du säger att ni ligger under Socialdepartementet. Det kan vara bra att säga på vilket sätt skiljer det sig från andra forskare?
Staffan:Ja men dels så innebär det ju att vi bedriver finansiering av forskning inom de ämnesområdena som finns under socialdepartementet. Vi är I ett forskningsområde. Vi håller på med hälsa, vi håller på med välfärd och vi håller på med arbetsliv. Det är våra 3 områden. Så det skiljer oss till exempel från Vetenskapsrådet som bedriver forskning inom alla forskningsfält.
Lisbeth:Just det, just det. Du Staffan, om man är med lite mer vem det är som person, vad intresserar dig och vad gör du när du inte jobbar på Forte eller engagerar dig I de frågorna?
Staffan:Ja jag har en fru och 2 barn och vi har en hund och 3 katter så jag har ett rörligt hem. Jag gillar sport mycket. Både att utöva och att titta på. Men med tanke på ålder så Jag går från tennis till padel till exempel. Ni förstår.
Staffan:Det blir mindre och mindre fysisk möjlighet. Så man får göra det man kan. Men jag tycker om sport.
Lisbeth:Det låter underbart. Och vilket är hockeylaget?
Staffan:AIK är laget I alla sporter men kanske allra mest I fotboll för mindre.
Lisbeth:Jaha, okej. Ja men då har vi satt dig lite på kartan. Välkommen Anna. Berätta vem du är.
Anna:Tack så mycket för att jag får vara med. Ja, jag arbetar på en statlig myndighet, statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Där är jag projektledare. Den myndigheten som jag arbetar på, vi ansvarar för att ta fram kunskapsunderlag som kan användas för, och sedan för hälso och sjukvården och omsorgen, vilka insatser som kan fungera bra. Det betyder att vi sammanställer forskning.
Anna:Vi tittar på vad forskningen visar för olika frågor och utifrån det så tar vi reda på vad som är effektiva insatser.
Lisbeth:Har du varit länge på SBU, eller?
Anna:Jag har jobbat på SBU I 10 år nu och dessförinnan var jag på Socialstyrelsen I 4 år och jobbade med ungefär samma saker, att sammanställa forskning där. Och vi som gjorde det, vi fick flytta till den här andra myndigheten.
Lisbeth:Jag vet att du och jag delar 2 stora intressen och för det har jag läst på och det är bastubad och vinterbad, eller hur?
Anna:Ja, så är det.
Lisbeth:Hur ofta då?
Anna:Jag hänger I bastun minst 3 gånger I veckan. Så 3 kvällar I veckan, då går jag till bastun och det gör jag året runt Och det är på sommaren, så tycker jag att det är fantastiskt skönt. På vintern så tycker jag att det är ett underbart sätt att överleva en mörk och kall period.
Lisbeth:Hur ofta tar du ett dopp?
Anna:Jag tar mig ett dopp. När jag är I bastun så brukar jag stanna I ungefär en och en halv timme. Jag har inte riktigt räknat efter hur många gånger jag hinner bada, men det brukar bli fyra-fem gånger på ett pass.
Lisbeth:Kopplingen får jag väl till Karin, för du vet att det pågår ju forskning om just bastubad just på Luleå tekniska universitet.
Karin:Det stämmer bra.
Lisbeth:Karin, hur är det med badandet för din del och
Karin:bastun? Ja, det passar gärna.
Lisbeth:Du passar gärna. Du ska få berätta vem du är. Välkommen Karin till podd.
Karin:Tack så mycket. Jo, jag är numera associerad till LTU och har varit heltid professor där I 3 år. Men övrig del I mitt yrkesliv så har jag funnits I region som forskningschef I ett decennium och utvecklingsdirektör men också jobbat med utvecklingsfrågor och och som började som sjuksköterska och med att starta upp äldreboenden för personer med demenssjukdom.
Lisbeth:Just det. Och du har också haft ett uppdrag till oss Karin. Berätta lite kort om det uppdraget, sen ska du få berätta mer om det.
Karin:Ja, men det stämmer bra. Ett fantastiskt roligt uppdrag där vi har varit en sakkunniggrupp som jag har hållit samman, som har fått en hel del olika uppdrag via dig Lisbeth. Ett av de stora uppdragen har varit att göra ett sakkunnigutlåtande kring forskning och forskningsförutsättningar nära vård.
Lisbeth:Du, vad gör du när du inte jobbar med allt detta och de här
Anna:viktiga Ja,
Karin:jag ska säga är att att just att jag har faktiskt I nutid ett alldeles ganska färskt uppdrag och som jag är väldigt glad för och det är att driva forskning och bidra till utveckling och utbildning inom äldreomsorgen I hela Norrbottens län via Norrbottens kommuner. Så det känner jag mig väldigt glad för. För övrigt så tycker jag om det enkla livet. Jag tycker om att odla, plocka bär, vara I skogen. Pyssla lite grann med med att göra smycken och såna saker.
Lisbeth:Ja, låter kreativt och härligt. Jag är väldigt glad för att vi ska det här fokuset idag kring forskningen. Under alla de här åren jag nu fått följa omställningen och försöka ge så bra stöd som möjligt till den så blir jag mer och mer övertygad om att det här också handlar väldigt mycket om synen på kunskap, behovet av att veta hur man bedriver omställningar, det som handlar kanske om ledning och styrning men också om forskningsförutsättningar I vardagen. Och då är hela hälso och sjukvården, också den kommunala kontexten som jag vet att både Anna och du Karin nu också har starka kopplingar till och säkert du också Staffan. Men jag tänker för att, när vi kommer in I samtalet att ni har ju alla på olika sätt kan man säga uppdrag eller kopplingar till just området forskning och nära vård.
Lisbeth:Staffan, kan inte du börja berätta lite grann om vad Forte gör inom det fältet, vad ni har för uppdrag och lite hur du ser på det?
Staffan:Ja, det kan jag göra. Det kan man väl säga börja redan med att vi inför den senaste forskningspolitiska propositionen så gör vi ett inspel till det. Och har själva gjort analyser på viktiga områden som kanske är underbeforskade och som behöver mer resurser. Vi föreslog faktiskt för regeringen att vi skulle få ett uppdrag som handlar om forskning och nära vård. Och det fick vi.
Staffan:Så tidigt I år då, när den forskningspolitiska propositionen kom och vi fick våra regeringsuppdrag därifrån, så fick vi ett konkret uppdrag då att finansiera forskning om just nära vård. Så det är ett regeringsuppdrag som vi nu har.
Lisbeth:Och hur jobbar ni med det då?
Staffan:Ja, det var snabbare ryck. För att vi fick som sagt det här uppdraget I år med och skulle dessutom gå ut med pengar samma år, alltså I år. Och då inser man att då måste man jobba ganska snabbt. Så vi försökte så fort som möjligt att prata med ett antal aktörer för att förstå mer själva. Och sen fick vi tolka det här regeringsuppdraget och helt enkelt skriva en utlysningstext.
Staffan:Så att vi öppnade en utlysning före sommaren. Och har under sommaren tagit in de här ansökningarna och berättat om. Och vi ska faktiskt nästa vecka så ska vår styrelse fatta beslut om vilka projekt som väl kommer få pengar I den här utlysningen. Så det är ju väldigt spännande skede men det är alltså inte riktigt färdigt än så jag kan inte berätta om projekten här och nu.
Lisbeth:Men jag vet att intresset har varit stort och att pengarna inte är motsvarande så stora. Så det måste ju både finnas de som blir glada och de som kommer att bli utan medel. Samtidigt visar det ju på någonting tänker jag. Hur ser du på den frågan? Att det finns ett sånt stort intresse?
Staffan:Ja, jättekul tycker jag. Förutom att det blev en ganska pressad administrativ process för oss. För att det var enormt många ansökningar, nästan 200 ansökningar fick vi vilket är väldigt mycket I en sån här riktad satsning. Och vi har ungefär 80000000 I budget så vi kan finansiera totalt 14 forskningsprojekt. Men det betyder ju att det är, ja ni förstår själva hur många som inte kan beviljas.
Staffan:Under 10 procent I så kallat beviljandegrad är det den här utlysningen. Så att det säger nånting om vilket behov det finns och vilken efterfrågan det finns på det här. Och det är ju väldigt glädjande. Vi kanske kommer in mer på vilken typ av ansökningar och vilka forskargrupperingar och sånt där som har sökt medel. Men det kanske vi kan återkomma till.
Lisbeth:Det kan vi återkomma till. En fråga som jag ändå tänker, du sa att redan inför att ni visste att det kommer en ny forskningsproposition så sa ni att det här är ett viktigt område som ni tycker ska finnas med. Varför det, vad är din koppling om jag säger din personliga men också Forte? Varför gjorde ni Kopplingen till den
Staffan:här orten? Ja, nej men Vi lever ju inte I ett vakuum på Forte utan vi samverkar ju väldigt mycket med andra aktörer, med andra myndigheter men också med andra aktörer I samhället. Och jag har I alla fall, jag har I 20 års tid jobbat med forskningsfinansiering inom hälso och sjukvården. Tidigare på Vårdavsstiftelsen och nu sen drygt 10 år tillbaka på Forte. Och vi har ju I tidigare utredningar då olika regeringsuppdrag hållit på med frågor som handlar om organisering och styrning och ledning av hälso och sjukvård.
Staffan:Vi har gjort tidigare utlysningar inom fältet också som kanske inte specifikt har handlat om barom nära vård. Men som handlar om frågor kring hälso och sjukvårdens organisering och styrning. Så att det är frågor som har funnits länge. Och det var därför vi fick uppdraget såklart från regeringen också att det finns skäl att försöka hjälpa till med omställningen till nära vård och stödja den på olika sätt. Och kunskap behövs förstås så att hela den här satsningen som vi har fått handlar om att vi ska finansiera forskning som kan stödja och främja omställningen.
Staffan:Det är liksom väldigt direkt formulerat att det ska göra det. Så att det kan inte bara handla om omställningen I sig utan det ska också vara projekt som kan bidra med kunskap till att faktiskt pusha på omställningen. Främja den.
Lisbeth:Ja det är ju ett viktigt perspektiv det där. Att också forskningen har den rollen. Att också kunna driva på en viktig samhällsförändring.
Staffan:Ja och där kanske vi kommer tillbaka till din fråga I ingressen om vårt uppdrag. Du frågade om det spelar någon roll att vi ligger just under socialdepartementet. I Fortes roll så kan man väl säga att vi är För oss är nyttiggörande av forskning väldigt viktigt. Vi finansierar inte bara bottom-up-forskning och grundforskning. Utan för oss så är det ett väldigt viktigt uppdrag att också försöka främja nyttiggörande av kunskap och se till att den forskning som vi finansierar faktiskt skapar förbättring och förändring I samhället.
Staffan:Så att det är en viktig bit av vårt uppdrag på Forte.
Lisbeth:Anna, hur din koppling till nära vård ut? Berätta också om SBU:s uppdrag inom det här fältet.
Anna:Min egen koppling till nära vård som gjorde mig intresserad det från början är att jag är precis som Karin sjuksköterska I grunden. Jag har inte jobbat ute I hemsjukvård själv men däremot så har jag haft mycket att göra med att försöka se till att de patienter som jag har haft hand om I specialistvården får det stöd och den hjälp som de behöver när de kommer hem. Så det är bakgrunden till mitt intresse. På SBU så har jag arbetat för att vi skulle få lov då att få uppdrag på det här området. Efter pandemin som väckte väldigt mycket frågor om kommunal hälso och sjukvård, då var det ganska lätt att övertyga regeringen om att vi behövde få lov att arbeta med sammanställningar av forskning som handlar om det området.
Anna:Så på SBU har vi sedan 3 år tillbaka ett ramuppdrag inom vilket vi är ganska fria att göra vad vi själva vill, I samarbete med en annan myndighet, Socialstyrelsen, där vi på SBU ska hitta områden där vi tror att vi kan göra nytta genom att göra systematiska översikter som visar vad forskningen säger om olika insatser av vikt. Det kan vara till exempel hemgång, hemgång från sjukhuset till hemmet. Det kan vara överflyttningar, där man som patient kanske flyttas ifrån hemmet till ett äldreboende eller flyttas från hemmet till sjukvården. Så det har vi arbetat med I ett antal år nu och vi hoppas kunna gå vidare och få ett uppdrag där det står nära vård på, så att vi kan gå över de här gränserna som handlar om region, kommun och som handlar om primärvård kontra specialistvård.
Lisbeth:Jag tänker på det Staffan säger om nyttiggörandet. Hur tänker du att SBU:s, kan SBU:s kunskapsunderlag på något sätt ökas? Kan nyttiggörandet av det ni nu tar fram inom de här områdena, kan utvecklas eller hur ser du på det här med nyttiggörandet då? För det är ju det ni finns till för, att vi ska förstå det här är saker som vi bör jobba med eller som får de här effekterna.
Anna:Om man tänker på ämnena som vi ger oss på, den myndigheten som jag jobbar på, vi är inte närmast verksamheten utan det är jätteviktigt för oss att örat mot marken och förstå vad det som rör på sig där ute. Där har jag haft väldigt stor nytta av till exempel kontakter med dig, Lixpbet, och andra kontakter på SKR och I kunskapsstyrningsorganisationen för att ta reda på, men vad är de viktiga frågorna? Var är det vi ska vara? När det gäller att överföra kunskap från de kunskapsunderlag som vi tar fram på SBU så är det så att på SBU samlar vi vad forskningen säger men vi ger inte rekommendationer från vår myndighet utan då är det väldigt viktigt att vi är duktiga på att samarbeta med andra verksamheter som är de som ger rekommendationer. Och då är det återigen att tillgängliggöra kunskapen till SKR, att tillgängliggöra kunskapen till andra myndigheter som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten som är de som sedan tar underlagen vidare och ger rekommendationer ut I vården.
Anna:Kan bara nämna också att vi har, även vi på SBU, vi har fått uppdrag om implementering och då är det återigen så, vi är inte de som ger rekommendationer ut I verksamheten men vi har fått uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om vad forskningen säger hur ska man göra för att gå vidare till implementering.
Lisbeth:Just det. Jag vet att du har sagt I något möte som jag har haft med dig som inspirerar mig mycket att du tänker att det kanske är så att de här kunskapsunderlagen behöver se olika ut eller annorlunda ut framåt än vad vi kanske är vana.
Anna:Ja, jag har tänkt väldigt mycket på den typ av systematiska översikter som vi är vana vid att göra på SBU. Vi har en metod och vi är vana vid att vi undersöker olika insatser och behandlingar. Det gör vi genom att samla olika forskningsstudier och så hämtar vi data ifrån de forskningsstudierna och lägger in dem I en kvantitativ metaanalys kallas det, och så får vi ut en siffra. Det här är effekten av den här insatsen när vi tittar på alla de här studierna. När det gäller insatser I hemsjukvården eller I nära vård, då handlar det ofta om en annan typ av insatser.
Anna:De är mer komplexa. Det kan vara så att man inte gör en sak, som att dela ut en tablett, utan man I en rehabiliteringsinsats kanske det handlar om att samla flera olika professioner som ska bidra till olika delar I den där rehabiliteringsinsatsen. Då blir det svårt att undersöka med våra vanliga metoder. Jag tror att vi måste hitta andra sätt att sammanställa forskningen på. Det finns sådana metoder men vi håller på att lära oss.
Anna:Ofta så handlar det om metoder där man kanske mer beskriver komplexiteten I de insatser det handlar om och försöker ge informationen tillbaka på ett mer beskrivande sätt till den som tar emot det.
Lisbeth:Och jag tycker det stämmer så väl överens med det jag ser också kring hela själva omställningen. Och vi har ju en längtan efter det enkla men att också vara och förstå att det här är komplexa insatser där vi behöver se det från många olika håll. Karin, jag tänker att du ska sen få berätta mer om de här 7 rekommendationerna som du ger till oss och till alla som är intresserade av forskningen framåt, du och din sakkunniggrupp. Men jag tror att vi börjar med att du också säger, vad är din relation till omställningen till nära vård?
Karin:Ja, den sträcker sig så långt tillbaka som innan ädelreformen faktiskt. Därför att då fanns det en rörelse att skapa små hemlika boende och omsorgsmiljöer för personer med demenssjukdom. Och då nyttjade vi gamla gamla läkarvillor och andra små små I omsorgsbemärkelser byggnader och arbetade väldigt mycket med miljön och att skapa att skapa hemlighet inte bara I ordet utan också in I djupet. Då började vi forska på när Astrid Norberg började personbegreppet som då startade just inom demensområdet. Och där vi samarbetade som doktorander, som Astrids doktorander med filosofer och andra kring just personbegreppet.
Karin:Så där någonstans, långt, långt historisk bak, ligger mitt intresse för det nära. Nu har vi ju tyvärr inte den småskaligheten eller möjligheter till det längre. Men där fanns den grunden till det nära för mig.
Lisbeth:Fantastiskt att höra och påminna sig också. För det är klart att vi har sett olika rörelser för att förstå på något sätt människan och hälsan trots sjukdom under en lång period. Tänkte Staffan, du var inne på, berätta lite mer för oss hur ni har satt fokuset på eran utlysning och vad ni på något sätt bestämmer att det här tror vi kommer att göra mest nytta? För det är väl så jag tänker att ni får resonera när ni får ett så stort uppdrag med så pass lite pengar.
Staffan:Ja men det stämmer och då försöker vi ju förhålla oss till andra också. Och återigen då så, Vetenskapsrådet har sedan tidigare I den förra forskningsproppen, ytterligare 4 år tillbaka I tiden, har ett särskilt uppdrag åt att stärka primärvården. Så Vetenskapsrådet har en riktad satsning där de, Vi pratar ju om förutsättningar för forskning här och jag tänker att tid är viktigt och kompetens är viktigt och pengar är också viktigt. Och där Vetenskapsrådets satsning kanske mer handlar om att låta aktörer som jobbar I primärvården få möjlighet att forska. Stärka allmänläkare till exempel till forskningstid och pengar för det.
Staffan:Så gör de det. Men vi tyckte då att det finns ju många andra forskningsfält och forskare som behövs för att förstå omställningen bättre. Så vi har väl snarare fokuserat på att finansiera projekt som handlar om till exempel ledning, styrning och organisering av hälso och sjukvården. Och där finns det ju många samhällsvetare som är viktiga för forskningen. Hälsoekonomer eller organisationsforskare, det finns många olika typer av forskare som är viktiga.
Staffan:Så det har vi fokuserat på. Och det andra områdets inriktningen I vår utlysning handlar om nya arbetssätt. Vad innebär det att till exempel vård sker I människors hem? Både för den som behöver vården men också den som ger vården. Man kommer I den frågan in på digitaliseringsfrågor också.
Staffan:Där egenmonitorering och hemmonitorering och den typen utav saker blir viktiga saker. Så att de där 2 inriktningarna tyckte vi var viktiga som komplement till de satsningar som redan finns. Jag kan ju bara nämna det också att man kan söka pengar för forskning inom nära vård varje år I vår årliga öppna utlysning. Vi har ju en beredningsgrupp som heter Bord och vårdorganisation och där är de här frågorna jätteviktiga också. Men då konkurrerar man ju faktiskt med alla andra forskare.
Staffan:Utan den här riktade satsningen ger ju möjligheten då att just fokusera på nära vård och omställningen I sig. Och då valde vi, för någon typ av val behöver man göra. Och efter samtal med bland annat er och med vårdanalys och med Socialstyrelsen och så, så kom vi fram till de här 2 inriktningarna. Rätt eller fel, men det var ett val vi gjorde satsa på dem helt enkelt.
Lisbeth:Ja visst gjorde ni också så att det var tvungen att välja bort någonting som ni fick egentligen I ert uppdrag? Ni fick ett ganska stort uppdrag, eller säger jag fel nu?
Staffan:Ja, det gör du väl kanske inte, men I själva regeringsuppdraget som myndigheten Forte får så står det ju saker I uppdraget som regeringen gärna vill se. Och vi ska ju förstås göra det som regeringen vill att vi ska göra. Men det finns ju alltid ett visst utrymme för tolkning ändå. Och vi, inte bara till att förhålla sig till andra aktörer och de behov som finns men även kanske också för att kunna en rimlig mängd ansökningar för den pengen man har. Och det var ju som vi sa en relativt liten budget för den här satsningen I relation till andra typer utav uppdrag vi får.
Staffan:Så att där kände vi väl också att vi behövde göra en avgränsning helt enkelt.
Lisbeth:Kan du säga någonting om, är det många av de som söker, även om du inte kan säga vilka som får medel nu, som inte kvalificerar sig? Det här är ju också breda områden. Arbetssätt och ledning och styrning, vem jobbar inte med det?
Staffan:Jag kan väl försöka säga några generella iakttagelser som I alla fall jag har gjort av de ansökningarna vi fick in och som jag även hörde I beredningsgruppernas diskussioner. Tyckte att det var, det var många ansökningar som I och för sig var inom nära vårdhänget så att säga. Men de kanske var en lokal interventionsstudie någonstans där man inte adresserade omställningen I sig. Och kanske inte heller skrev nånting om på vilket sätt man skulle kunna bidra till den större frågan. Och när man då knappt kan finansiera 10 procent av ansökningarna då blir de ansökningarna för svaga I relation till de som också förstår det större perspektivet och kan en mer generisk syn på sin egen studio och vad kan leda till I slutändan.
Staffan:Så det var väl en sån sak som jag skulle kunna säga.
Lisbeth:Och som jag också tänker att jag kan känna igen inte nu ett forskningssammanhang, men när det är en så stor och bred omställning att också själv börja formulera hur det vi nu gör faktiskt kopplar emot den här riktningen och det som är viljan med den här omställningen tror jag är otroligt viktigt för att få kraften I den.
Staffan:Precis. Det är ju så att när man skriver en sån här utlysningstext, de orden som faktiskt står på pappret, de få orden, det är det som gäller. Både för de som ska söka och de som ska granska ansökningar. Man kan ju tycka allt I efterhand att man skulle kunna varit ännu lite tydligare och ännu lite skarpare och så. Så att det får man hela tiden jobba med att försöka vara så himla tydlig man bara kan om vad syftet är med utlysningen och vad vi verkligen vill se.
Staffan:Men I slutändan så ligger förstås ansvaret på forskarna att förstå och skriva en ansökan som motsvarar det som utlysningstexten skriver. Det var en generell sak som jag har kunnat se och det tycker väl beredningsgruppen också. Tittar jag på de ansökningar som kommer föreslås få beviljning för vår styrelse utan att något beslut är fattat så handlar de flesta ändå om de lite större frågorna. Det handlar om bland annat implementering av nära vårdreformen. Hur ska omsättas till nån slags praktisk konsekvens?
Staffan:Det finns saker som handlar om digitala arbetsmodeller. Det finns policyförändringar med. Och det finns systemeffektivitet med. Det finns såna projekt som handlar om övergångsvård till exempel. Och kopplingen mellan kommunal, regional och systemperspektiv.
Staffan:Det finns jättemånga jättebra ansökningar som ska bli väldigt spännande att få följa sen. Och det kanske vi kan återkomma till men kännetecknar de som blir framgångsrika tror jag. Att man har ett större perspektiv och förstår det.
Lisbeth:Ja vi kommer ju att längta att få se vilka som börjar bli beviljade. Karin, när du hörde här, jag ska bara som en liten introduktion till de här 7 rekommendationerna säga att när vi från SKR som har uppdraget att stödja våra medlemmar, kommuner och regioner I att klara en sån här stor transformation av hela sitt system, såg forskningsfrågorna som så centrala så insåg vi ju så klart själva också att vi inte satt på den kompetensen som behövs för att verkligen kunna djup dyka I. Vad är det vi skulle vilja behöva se både för förutsättningar för forskningen vad behöver vi sätta fokus på? Och då tillfrågar vi ett antal mycket kunniga personer och du har lett den gruppen. Så berätta lite grann om uppdraget och framför allt om de här sakerna ni nu har valt att gå fram med.
Karin:Så kan jag börja med att berätta vilka som ingår I den sakkunniggruppen. Och det är Maria Larsson som är professor och region områdeschef för FoUI I primärvården, Primärvård och Nära vård I Bägge R. Det är Sara Riggare, forskare vid Uppsala universitet och spetspatient. Det är också Göran Larsson som är professor och FoU-direktör I Västerbottens region. Tidigare så har Mikael Damberg ingått I den här gruppen.
Karin:Han är docent, allmänläkare och överläkare I geriatrik. Och Mattias Zingmark som är lektor och FoU-ansvarig I Östersunds kommun. En av de kanske få. Och de har, de kunde inte längre delta I själva grupperingen men har läst igenom sakkunniga utlåtandet och de står också bakom det. Vi har då fått lite olika uppdrag av dig, Lisbeth, etiketten forskningsförutsättningar nära vård.
Karin:Så vi har träffat forskningsfinansiärer, myndigheter, organisationer. Vi har självklart träffat landets FoU-chefer och de nätverk som finns där. Och tittat på planering och vad som har pågått. Och sen fick vi det här uppdraget att göra ett sakkunnigutlåtande.
Lisbeth:Och jag tycker att det känns väldigt, för mig stimulerande att se de här rekommendationerna ni har. Och vi har ju också pratat med många som är kunna inom fältet för att få inspel på dem ni eller ni har gjort. Men berätta om de här, vad är det för rekommendationer ni har tagit fram? Vilka områden är det?
Karin:Ja, jag ska ta ganska snabbt. Man säger att det här sakkunniga utlåtandet utmynnade 7 rekommendationer som är tänkta att kan användas eller inspirera vid nationella utlysningar men också på regional och lokal nivå vid fördelning av forskningsmedel och utlysningar. Det är inga stora omvälvande förslag utan det är väl sånt som de flesta som är intresserade av forskning nära vård har tänkt och uttryckt. Men det vi har gjort är kanske att fördjupa och sammanställa sådana synpunkter till 7 rekommendationer. De här rekommendationerna går av självklara skäl in I varandra och integreras och de är också delvis överlappande.
Karin:Men den första rekommendationen, det är ju, det är faktiskt att vi visst tycker att nära vård är ett eget forskningsområde och ska ses och behandlas som ett eget forskningsområde. Och att då omställningsdrivna utlysningar blir väldigt viktiga. De utlysningar som som de forskningsprojekt som tar sig an proaktiva hälsofrämjande forskningsfrågor, sammanhållande och samordnade vårdfrågor och forskning om personcentrerad vård. Det ser vi som en del I den här första, första rekommendationen.
Lisbeth:Just det. Ska vi ta alla 7 och så tänker jag att vi kan lite samtal också om vad ni tänker och vad ni och ser ni andra saker Anna och Staffan också.
Karin:Att stärka den, en förväntad rekommendation, att stärka den kommunala och regionala primärvården. Vi vet ju sedan lång tid att den allmänmedicinska forskningen är underfinansierad. Men det handlar ju också om att få primärvårdsforskning inom omvårdnad, rehab, digitala arbetssätt och så vidare. Och här ser vi ju nationella forskningsforskarskolor, regionala forskarskolor men där det är viktigt att de forskarskolorna redan I starten planerar för en långsiktig och hållbar alumnig verksamhet så att man verkligen bygger forskningsmiljöer för framtiden och på lång sikt. Men också andra insatser som gör att forskningen flyttar in I primärvården, på riktigt flyttar in och blir en del av kliniken.
Karin:Och där är ju det som alltid kommer upp delade tjänstekonstruktioner och men också andra att att primärvården också ges möjlighet till att komma på kreativa och kloka lösningar för för hur man kan få forskningen att flytta in och bosätta sig där på riktigt.
Lisbeth:Och där säger ni också mycket om den kommunala primärvården. Ja. Så att man inte tänker vårdcentralen enbart utan man tänker primärvård som vårdnivå.
Karin:Och där det kommer att behövas väldigt, ska man säga, starka riktade insatser för att komma ifatt inom den kommunala primärvården men också socialtjänsten och nya socialtjänstlagen där vi också äntligen får den vetenskapliga och beprövade erfarenheten tydligt utskriven I lagtexten. Här finns ju ett stort fält att arbeta systematiskt och långsiktigt med. Men vi ser också det här med att det I ännu högre grad möjliggör att tvärvetenskapliga och organisationsöverskridande forskningsstudier. Att göra det möjligt att följa patientens väg genom hela systemet och att att de ska göra studier där man får många olika perspektiv, många olika forskningsperspektiv på nära vård samtidigt och där där det också kan bli en en stor effektivitet om man också kan dela data på ett på ett bra sätt. Samma saker när det gäller att möjliggöra för främja metodologisk mångfald I forskningen så att vi också får en kraft kraft I det med med där kvalitativa och kvantitativa forskningsstudier berikar varandra och att det blir enkelt och möjligt att göra sådana studier.
Karin:Och att man också då måste forskargranskningsgrupper som både kan hantera tvärvetenskapliga frågeställningar och forskning med metodologisk mångfald. Sen har vi det här som satsar på ledning och styrning I komplexa system Och där det är ett viktigt område att vi måste höja kompetensen forskningsmässigt när det gäller styr och lednings mekanismerna och var I den nära vården. Och där krävs ju samarbete med andra forskningsdiscipliner och forskningsområden för att komma framåt. Men också att satsa på ledning på forskning med innovativ design. Vi behöver kanske mer av forsknings och utvecklingsprojekt där vi har, där vi får in den samskapande designen på ett tydligt och bra sätt.
Karin:Sen är det ju fantastiskt roligt att se att redan nu händer det ju så mycket. Att det är parallella rörelser vad gäller både, som du beskriver Anna, hur SBU vidgar sitt sätt att arbeta, hur andra myndigheter gör det, hur forskningsfinansiärer både uttrycker den nära vården på ett väldigt tydligt sätt och gör stor, anstränger sig för att få göra stora satsningar på den nära vården. Så att det pågår ju, är väldigt spännande att se de här rörelserna som pågår på alla plan I samhället. Att det verkligen är en samhällsomvandling som den nära vården innebär. Och den sista punkten som vi betonar, det handlar om att vi tror att det är viktigt med satsningar som avser att utveckla den nära vårdens teoretiska och forskningsmässiga grund.
Karin:Att vi behöver sätta ljuset på de teoretiska antaganden som finns bakom olika forskningsperspektiv och olika typer av forskning. Det är lätt att bortse från det eller att inte tänka på det. Men där ligger ju synen på människan, synen på kunskap, synen på hälsa, synen på sjukdom och andra grundläggande antaganden. Där tror vi att man behöver göra satsningar för att utveckla den nära vårdens forskningsparadig. Gör man det, att det också blir tydligt med de teoretiska och vetenskapsteoretiska antaganden som ligger bakom forskningsområdet nära vård.
Karin:Då finns det också möjlighet att utveckla en ny form av excellens. En excellens som står för den, den nära vården och den nära vårdens forskning. Och det är ju ganska uttalat på många sätt att den, den nära vården, den bygger på en holistisk syn på människan och den sätter också ett väldigt starkt fokus på på den subjektiva upplevelsen hos den enskilde personen.
Lisbeth:Jag är ju väldigt glad när jag har läst de här antagandena, eller de här rekommendationerna och jag stannar gärna till vid den här sista som du pratar om. Den vetenskapsteoretiska grunden på något sätt och att vi kanske pratar lite lite om det. Jag sa I början att jag har nog under de här åren sett att det också handlar väldigt mycket om en kunskapssyn I vårt sätt att nu förändra hälso och sjukvården och förståelsen för olika kunskapers roll för att skapa en god vård. Jag tänker Anna och Staffan, om vi stannar vid det, vad får ni för reflektioner kring just det perspektivet, Anna?
Anna:Jag satt och funderade på, när du berättade om din sista punkt, eller den sista punkten Karin, så tänker jag på vad vi behöver omfatta när vi pratar om nära vård. Det första som kommer upp I huvudet är vem är det som är involverad I den nära vården? De roller som vi har när vi arbetar med sjukvård på ett sjukhus, till exempel, eller på en primärvårdscentral, de blir annorlunda om man flyttar vården till hemmet. Och att Där kommer det att vara, inte bara den person som behöver hälso och sjukvården som är med I spelet, utan familjen, närstående, både närstående som kanske inte bor I samma hem men också närstående, självklart närstående som bor I samma hem som den som får vård, kommer att komma med I den här vårdorganisationen runt personen I behov. Det kommer också att vara så att för de som arbetar I hemmet så förändras rollen.
Anna:Min roll som sjuksköterska vid ett besök I hemmet är en annan än min roll som sjuksköterska på en vårdavdelning. Så det var det jag tänkte på när du pratade om referensramen och en teoretisk bakgrund, att vi måste ta höjd för att sjukvårdsorganisationen, det är inte bara det att den flyttar på sig eller att man behöver kombinera olika vårdorganisationer med varandra, utan vi behöver också fundera på hur rollerna hos de som erbjuder vården och tar emot den skiljer sig från sjukhuset.
Lisbeth:Spännande. Karin, vad tänker du?
Karin:Ja, jag tänker där att det är intressant, för vi pratar ju om personcentrerad vård men det du beskriver ju är ju också familjecentrerad vård och omsorg.
Lisbeth:Och jag tänker också att den person har alltid ett sammanhang och att det sammanhanget måste också vara I fokus. Staffan, vad tänker du på Karins reflektioner kring det här sista med den vetenskaps oretiska grunden?
Staffan:Ja, tänker ändå utifrån Fortes perspektiv. Det första är ju att vi förstår och kan beskriva det vi är ute efter när vi så att säga gör utlysningar. Det andra är ju det som Karin själv var inne på, att det är oerhört viktigt att det finns personer som kan förstå och bedöma de här olika perspektiven. Processen för oss är ju så att vi tillsätter ju en grupp experter som bedömer ansökningarna. Vi gör ju inte det själva utan det är ju forskare men också samhällsrepresentanter kallar vi de som är med I våra beredningsgrupper som inte är forskare.
Staffan:Och det kan ju vara patientföreningar till exempel eller representanter för olika saker. Och den där sammansättningen av individer funderar vi mycket på. Och försöker vinnlägga oss om att vi har den här breda kompetensen I de här grupperna. Så att det inte bara finns nåt kunskapsparading som är representerat utan att det är just allt det här. Sen är det klart att det beror ju på vad det är för typ av utlysningar vi har.
Staffan:Men I det här fallet så är det ju de här perspektiven som Karin har nämnt nu som är oerhört viktiga att de finns representerade hos de som faktiskt ska läsa och förstå och bedöma ansökningar. Det är jätteviktigt och det där måste finnas en matchning där som är bra.
Lisbeth:Är det svårt att få till eller?
Staffan:Ja, det kan det ju vara. Så är det. Särskilt under tidspress så är det ju det. Men det är ju en väldigt viktig fråga för oss. Jag tror ändå, om man nu bara ska koppla till den här processen vi just har varit igenom nu.
Staffan:Så har vi haft, det var så mycket ansökningar så vi har gjort 2 parallella beredningsgrupper för att bedöma alla ansökningar. Men vi hade otroligt bra diskussioner om ansökningarna. Och jag är jättenöjd med den gruppen och med de olika perspektiven som fanns. Just I det här fallet så kan jag nog säga att vi lyckades väldigt bra med det. Så att det var kul att se men det är ju någonting som måste göras om och om och om igen varje gång.
Staffan:Att det är viktigt.
Lisbeth:Jag tycker det är en fråga som har kommit upp ganska mycket när vi har träffat olika organisationer och intressenter kring forskningsfrågorna, Karin och jag tillsammans med den här sakkunniggruppen. Till exempel så finns det en, de som arbetar I primärvård och kanske framförallt inom allmänmedicin och läkare har en ganska stor frustration av att deras bedömningsgrupperna kanske inte fullt ut när deras ansökningar ska bedömas, nu pratar jag inte om hos dig Staffan på Forte men generellt kanske inte har den kompetensen. Och att just det här att de här bedömningsgrupperna har spelar en så stor roll för vart forskningen på något sätt tar vägen på lång sikt?
Staffan:Ja, spelar en jättestor roll och det är kul att du nämner det. Vi hade faktiskt med 2 stycken specialister I allmänmedicin I de här grupperna den här gången. När vi gör en sån här riktad satsning I Sverige så är det nästan alltid så att det finns otroligt mycket jäv. Många intressekonflikter. Vi brukar ofta internationella bedömare som bedömer ansökningar.
Staffan:Men då kanske man tappar lite I förståelse för den svenska kontexten och svenska hälso och sjukvårdssystemet. Så att där blir det väldigt viktigt att också personer som förstår det. Och I det här fallet så tyckte vi att det var viktigt. Vi har ju flera samhällsrepresentanter men vi hade 2 stycken allmänspecialister, eller specialister I allmänmedicin som var med I grupp den här gången. Och det var jättevärdefullt.
Lisbeth:Det samma sak Anna? Tänker på en myndighet som är din som på något sätt ska sammanställa hur vi söker kompetensprofiler för att kunna jobba, jag vet inte om ni jobbar med externa personer eller om det är de som finns anställda hos er som gör det här arbetet?
Anna:Vi arbetar alltid med externa sakkunniga. För vi är, som jag sa, vi är ju en bra bit ifrån verksamheten inne på vår myndighet. Visserligen är jag sjuksköterska I grunden men det betyder ju inte att jag vet exakt hur det ser ut ute I verksamheterna nu. Vi försöker knyta alla de personer med de olika perspektiv som vi tror behövs när vi arbetar med ett projekt. En sak som jag har tänkt på ganska mycket dock, är att jag saknar ofta en grupp där forskningskunskap och möjligheten att delta som sakkunniga experter I våra projekt inte finns.
Anna:Och det är de här grupperna som Kommunal arbetar med, vård och omsorgspersonalen, som är jätteviktiga och som är de som ofta är där hos den person som behöver stöd och hjälp men där jag ofta saknar representation från de här grupperna I de sammanhang där vi pratar om forskning I den nära vården. Och det är svårt att hitta en plats för dem I våra projekt. Nu har vi försökt göra så att även om det kan vara svårt att delta I projektet som handlar om att bedöma forskning, så kan vi istället försöka skapa referensgrupper så att vi tar in perspektivet från vård och omsorgspersonal som jag tror är jätteviktigt för oss att få med.
Lisbeth:Jag tänker, när ni lyssnar på de andra rekommendationerna, är det någonting, någon tråd ni vill ta upp från det Karin sa, eller något du vill lyfta extra Karin?
Anna:Jag kan ta upp en fråga som jag tycker är väldigt viktig I sammanhanget också. Jag vet inte om jag riktigt lyckas plocka med det från dig, Karin. Men en sak som jag också har funderat väldigt mycket på I anslutning till att gå ut och ge en rekommendation till hälso och sjukvården baserad på forskning, det är de skilda förutsättningarna för hur man kan erbjuda vården beroende på var I Sverige man befinner sig. Vårt avlånga land ser väldigt olikt ut och förutsättningarna för hur man bäst erbjuder vård och omsorg skiljer sig därmed också, därför att organisationen runt personen som behöver den här vården kommer att se väldigt annorlunda ut om den finns I en storstad som Stockholm eller om vi är längre ut på landsbygden. Min tanke om det är att vi från nationell nivå behöver vara ödmjuka och kanske istället för att komma med ett förslag om att det här är ett bra sätt att erbjuda vård istället tänka I termer av vad kan vara olika bra sätt att erbjuda vård för att ge mer av ett smörgåsbord till verksamheten där man kanske kan få exempel på att så här kan du göra I en organisation som liknar den du arbetar I.
Lisbeth:Så viktigt. Jag tycker också att jag får ofta frågan om hur olika kan det bli? Och jag brukar också säga att vi ska också vara medvetna om att det är väldigt olika idag. Och att det perspektivet tror jag är väldigt viktigt I hela vår förändring och vårt hälso och sjukvårdssystem. Dels att jämlikhet kräver olikhet för att vi är både olika människor men vi har olika förutsättningar I landet.
Lisbeth:Men också det du säger Anna, att också kunna erbjuda på vilket sätt skulle man kunna göra insatser som är av god kvalitet även om de rent utformingsmässigt ser olika ut. Det går ju så fort när man pratar så här viktiga frågor. Jag skulle vilja, innan vi avslutar och rundar av med den här vårdpodden-frågan, ändå få en liten framåtblick från er alla 3. Om ni får blicka framåt ett tag och lite, ja antingen önskeläge eller var ni ser framåt. Var landar ni då?
Lisbeth:Vart är vi på väg? Staffan, vart är vi
Staffan:på väg? Det var en stor fråga. Nej men om jag kopplar tillbaka till det Karin sa så tycker jag att var intressant det här med att försöka se nära vård som ett eget forskningsområde. Om vi tar det perspektivet så får man väl ändå konstatera att vi är rätt så styrda ändå utav våra uppdrag och av de resurser som de här uppdragen får. Både I pengar men också I tid.
Staffan:Vi har ju flera nationella satsningar på Forte som är tioåriga till exempel. Och som, då har man möjlighet att ta ett fenomen eller ett område eller vad det nu är för någonting och kunna göra betydligt djupare för analyser, identifiera kunskapsluckor. Och kanske mer en strategisk agenda för hur man bygger upp någonting och kan skaffa hållbarhet I det. Vi kan till exempel finansiera centrumbildningar eller större forskningsmiljöer som består av de här olika typerna av forskningskompetenser som Karin pratade om. När vi gör vår satsning som vi gör nu där vi finansierar projekt så blir det ändå dels har vi pengar för en sån utlysning nu, sen är den gjord.
Staffan:Och ska vi kunna liksom en hållbar syn på den här vi kanske behöver ett nationellt tioårigt uppdrag för att kunna göra nånting mer bestående. Det är väl ett perspektiv på både tid och resurser som jag tycker kan vara viktigt.
Lisbeth:Mycket viktigt och intressant. Tack Staffan. Anna, vad ser du när du blickar framåt?
Anna:Jag ansluter till Staffan. Nu har vi vårt uppdrag fram till slutet av 2026 på SBU. Och det enda jag kan önska är att vi får, att vi lyckas få fortsatta uppdrag på det här området. Vi har precis börjat och för min del så handlar det ju väldigt mycket om Jag tycker att vi har lärt oss väldigt mycket om vad är de viktiga frågorna? Men från vår sida på SBU så handlar det nu väldigt mycket om hur ska vi då sammanställa kunskap för de här frågorna på bästa sätt?
Anna:Jag sa att vi behöver hitta nya metoder för att sammanställa vår forskning. Så det är för min egen del. När det gäller nära vård så tänker jag att när jag en gång jobbade som sjuksköterska så började den här rörelsen med att kunna erbjuda vård närmare patientens hem. Det började som en starkt idealistisk rörelse som handlade om att människor inte skulle behöva leva på sjukhus I slutet av sin livstid, utan att man skulle kunna möjlighet att vara hemma och få den vård man behövde nära sina anhöriga och I sin hemmiljö. Sen har det med tiden blivit så att vi pratar mer och mer om att detta är en nödvändighet och att vi inte kan erbjuda vård på något annat sätt, för det kommer att kosta för mycket, det kommer att dra för mycket resurser.
Anna:Jag önskar att vi I framtiden kunde hålla fast vid den här ursprungstanken, att det är bra för människor att få möjligheten att vara nära sitt hem. Alla kan inte vara det. Vi måste kunna erbjuda institutionsvård också för de som vill och behöver det. Men jag önskar att vi kan hålla fast vid den nära vården också som en god tanke.
Lisbeth:Åh, så fint. Karin, tänker du?
Karin:När det gäller den nära vården I sig, då tänker jag på hur viktigt det är med ett stort fokus på den första vårdnivån, den egenvården. Att det är en viktig framtidsfråga. Vi lever allt längre och vi lever allt längre I våra hemmiljöer och våra hemmiljöer ser väldigt olika ut, som du var inne på, Anna. Men också det som är åldersrelaterade sjukdomar, demens och andra åldersrelaterade problem. Att kunna leva ett så värdigt och gott liv som möjligt trots komplikationer vad gäller sin hälsa.
Karin:När det gäller forskning, då tänker jag på hur viktigt det är att hitta goda spridnings former. Former. Att få en forskning som, där det inte görs samma sak på många ställen och det blir repetitioner, men vi kraftfulla kompetensen och kunskapen. Att kunna bygga kunskap som på något sätt blir nationell och som, där vi också får bra implementerings stöd och implementeringsrutiner för att föra in på bred front den kunskap som nu växer fram. Men också att vi, vi ser ju en stor förändring och förbättring när det gäller patientinvolvering I både forskning och utveckling av den nära vården Och att vi verkligen fortsätter den rörelsen.
Lisbeth:Tack. Och så ska vi avsluta med Nära vårdpodden frågan. Och det är ju, vad är nära för er? Så vad är nära för dig, Karin?
Karin:Jag har min mamma som bor I en lägenhet som är 110 meter från oss. Och det är ett perspektiv på nära. Nära är väl framför allt relationer tänker jag. De är relationer till plats, relationer till meningsfulla människor och meningsfulla aktiviteter och så vidare. Men närhet finns ju definitivt också på distans.
Lisbeth:Tack. Var jag nära för dig Staffan?
Staffan:Ja, jag har nära vård nära mig hemma. Jag har en fru som både är specialist I allmänmedicin och I akutsjukvård så att de här frågorna är nära runt köksbordet. Men för egen del så tänker jag väl framför allt på att nära handlar om nånting som inte är standardiserat utan att det är nånting som handlar om dig. Vad är viktigt för dig? Vad behöver du?
Staffan:Och det där är vi ju alla olika. Så det tycker jag är nära för mig.
Lisbeth:Tack Staffan. Anna, vad är nära för dig?
Anna:Ja, jag är är arbetskadad så när jag hör ordet nära just nu då tänker jag hemmet.
Lisbeth:Underbart. Hörni, stort stort tack för att ni var med I Nära Vårdpodden. Jag hade ju gärna pratat en timme till med er men jag hoppas att de här frågorna, jag hoppas på den nya excellensen inom forskning ska jag säga. Och lycka till med era arbeten och tack för att ni var med.
Staffan:Tack. Tack.