Näravårdpodden - en podcast från SKR

Hur hänger Life Science ihop med Nära vård? Det reder Jenni Nordborg, nationell life sciencesamordnare, ut. Ett samtal om många begrepp; Life Science strategi, precisionhälsa och välfärdsteknik. Om att Life Science innebär att vi i framtiden kan få möjlighet att förebygga och ha hälsa via nya läkemedel och medicinteknik som tas fram tillsammans med patienter, professioner, forskare. Om att koppla ihop vården och omsorgens vardag med Life Science för att se att det fungerar och blir användbart och att alla ska känna stolthet i att arbeta i en innovativ och forskande verksamhet.

What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?

Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.

EP78 – Näravårdpodden träffar Jenny Nordborg

PRESENTATÖR: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

JENNI: …och om man får svära i kyrkan kanske man säger att ja, men det kanske behövs en projekt-kyrkogård för vi behöver nog kunna få misslyckas i vissa av de här projekten…

JENNI: …och jag tycker att alla som jobbar i vården och omsorgen ska känna att jag jobbar i en kunskapsorganisation där forskning och innovation är en del av det arbetet…

LISBETH: Idag i Näravårdpodden så ska vi fördjupa oss i life science och hur det hänger samman med Nära vård och då kan man inte ha en bättre gäst än Jenni Nordborg som är regeringens samordnare för life science. Välkommen till Näravårdpodden Jenni.

JENNI: Tack ska du ha!

LISBETH: Hur har du det idag?

JENNI: Åh det är härligt aprilväder utanför huset och jag sitter inne i värmen, så det är så fint.

LISBETH: För du är i Stockholm?

JENNI: Jag är i Stockholm. Jag sitter på mitt kontor på Drottninggatan på Regeringskansliet.

LISBETH: Och det snöar ganska mycket i Luleå också, så att det känns ju som att nu vill vi ha lite vår när påsken snart är här. För vi spelar ju in det här precis veckan innan påsk. Men Jenni berätta nu för oss som lyssnar, vem är du?

JENNI: Vem är jag? Jag arbetar ju som nationell samordnare för life science och leder arbetet på life sciencekontoret och det här har jag gjort i fyra års tid. Vi har ju en nationell strategi och min huvudsakliga uppgift, är att ha dialog med alla som jobbar i life sciencesektorn kring implementeringen av strategin. För det är bara när den blir verkstad som den kan göra nytta överhuvudtaget. Och regeringen kan göra en hel del vad det gäller ramverk och regelverk, men det som händer är ju det som händer ute i regioner och kommuner, på företag och i forskningen.

LISBETH: Just det berätta lite mer. Vem är du mer privat då Jenni? Vad har du för bakgrund och vad gör du när du inte sitter på kansliet?

JENNI: När jag inte jobbar här, så är min bakgrund är att jag är civilingenjör från Chalmers, så jag har doktorerat inom materialvetenskap och jobbat ganska många år på Vinnova som avdelningschef för avdelning hälsa. Och det är en fantastisk myndighet, att få jobba med innovation som helhet och faktiskt göra saker som kan förbättra saker i samhället. Och det var också min drivkraft i att ta det här jobbet som nationell samordnare, för jag såg att ganska mycket innovationsarbete behöver mycket bättre förutsättningar för implementering. Det spelar det ingen roll om vi gör intressanta projekt för projekt måste vi göra, men vi måste ha en tydlig väg till implementering framåt, så det har varit min drivkraft. Ja och privat så är jag småländska så jag tycker mycket om skog och mark överhuvudtaget. Vara vid familjens sommarstuga vid sjön Bolmen. Jag kommer från Anderstorp i Småland och jag har en familj med tre barn. Dom är ganska stora nu.

LISBETH: Men dom bor hemma kvar fortfarande.

JENNI: De bor hemma allihopa men på väg att flyga iväg till nästa steg i livet och universitetsstudier, min äldsta.

LISBETH: Ja, då får vi en liten bild av hur ditt liv och din vardag också ser ut. Jenni, du och jag var på samma konferens den här veckan och möttes lite hastigt. Och jag hann höra ditt inledande anförande när du ska berätta om ditt arbete och hur det går med life science strategin. Och precis innan så hade jag haft ett föredrag och då börjar du med att säga att det här med Nära vård, det kanske är lite mer lätt att begripa än vad life science är. Och då tänker jag när människor hör life science, vad vill du att de ska tänka på då? Vad är det som ska komma upp i våra tankar och våra huvuden när vi konfronteras med det du jobbar med?

JENNI: Jag vill ju att vi alla, gemene man ska tänka att life science innebär att jag, både nu och i framtiden kan få en ännu bättre vård och ännu bättre förutsättningar att förebygga min hälsa. Det vill jag att man ska tänka. Och så vill jag att man ska förstå att det både handlar om läkemedel och medicinteknik och som kräver en hel del forskning och innovation men det också handlar om vårdens arbetssätt, och det var min koppling till Nära vård. Och den sista delen jag vill att man ska tänka är att de här forskande företagen och den här forskningen, den bedrivs här i Sverige. Vi producerar jättemycket läkemedel och medicinteknisk utrustning som hela världen behöver. Och under pandemin, särskilt det första skedet så blev det här med life science lite mer begripligt för gemene man, för då var det så tydligt att ventilatorer är någonting som vi måste ha för att bedriva intensivvård och sådana produceras i Solna för hela världens behov. Det var det, det var den ena delen. Och den andra delen, det är att just det här att förstå en ny sjukdom, ja, då behöver alla forskare, vårdpersonal men också patienten komma samman och dela data så att vi kan lära oss nytt snabbt. Och det var ju också en sån där del som jag tänker att men då blir det mer begripligt. Men det är ju väldigt olyckligt att använda ett engelskt ord.

LISBETH: Men har du tänkt någon svensk översättning? Vad kallar du dig på svenska?

JENNI: Ja vi har ju det svenska livsvetenskaper men det blir så vetenskapligt. Och för att industrin ska känna igen sig och myndigheternas arbete ska känna igen sig faktiskt [hör ej] i vården så använder vi begreppet life science. Så hoppas vi att vi mer ska kunna äga det. Men det är därför jag vill prata Nära vård för Nära vård är väldigt avancerad och samtidigt helt tydligt och begripligt. Även om vi säkert har många olika uppfattningar om vad vi vill att Nära vård ska vara.

LISBETH: Jo för jag tycker att jag möter ganska mycket det att, åh det är så stort och det är svårt att begripa och då tyckte jag det var lite befriande när du sa det där i din inledning. Sen tycker jag att det är spännande de här tre perspektiven egentligen som du tänker att vi som lyssnar ska tänka och då tycker jag det är lite extra intressant det du säger om arbetssätten. För det kopplar ju såklart också till Nära vård. Men jag kan säga att när jag tänker life science så tänker jag väldigt mycket naturvetenskap. Men kommer man till arbetssätt så handlar ju det om beteendevetenskap. Andra delar av det som måste till för att saker och ting ska gå och bli verkstad, hända någonting i praktiken, i alla fall i hälso- och sjukvård. Hur tänker du på det? Finns det de delarna också i life science?

JENNI: Och de är, du har så rätt där Lisbeth, för de delarna är ju helt centrala för life science arbetet idag. Vi kan inte utveckla medicintekniska lösningar om de inte görs i samarbete med både liksom personal och patienter. För den återkopplingen måste man få hela tiden. Dels funkar det, är det användbart huvud taget? För det är bara då som det kan göra nytta. Så det här med arbetssätten ni arbetar med och lyfter fram, att använda avancerade beteendevetenskapliga metoder som tjänstedesign är ju jättejätteviktigt. Och jag tänker när vi går in i en mer datadriven era överhuvudtaget, då handlar life science om väldigt många frågor som har med etik att göra som har med säkerhet att göra. Och som har med ekonomi att göra självklart. Så alla olika typer av kompetenser behövs, från naturvetenskaplig innovation och forskning till beteendevetenskap, för att kunna implementera på ett bättre sätt än. Och nu nämnde jag inte ledarskapet, men det kanske ändå är de absoluta nyckelfrågorna för att vi ska klara den här omställningen på ett ännu effektivare sätt som vi nog behöver göra.

LISBETH: Det är ju så intressant när du säger ledarskap, för jag tänker att vi är också en stor omställning av ledarskapet i hälso- och sjukvårds och omsorgssektorn där vi har jättejättemycket att lära om och lära nytt och vara nyfiken på, att vara modig. Och det hänger ju ihop med båda våra områden. Men får jag säga Jenni, strategin, du ska få berätta lite mer om strategin. Men jag vill bara koppla till det du säger att ni har ju, jag vet inte om jag kallar det fokusområde men åtta områden. Och när jag läser rubrikerna på de områdena så tänker jag att de rubrikerna skulle ju också kunna vara rubriker på områden för Nära vård. Så du får berätta lite om strategin och så får du nämna de där områdena så att också lyssnarna hör.

JENNI: Ja men oj, vad bra att du säger så för jag tänker ju precis samma sak. Och de prioriteringsområdena som är valda, de har vi verkligen gjort i bred förankring med sektorn, jag ska komma tillbaka lite till det också tänker jag, kring hur vi har jobbat fram den här strategin och hur vi jobbar med den nu. När man då ska lyfta de prioriteringsområdena som vi har, det är åtta stycken, de är valda för att här behöver vi se en förändring. Och kanske inte bara just nu, utan här kommer vi behöva jobba med en förändring kontinuerligt. Så det första övergripande området är, vi behöver ännu bättre strukturer för samverkan, både på regional, nationell nivå och på internationell nivå. Vi behöver jobba med nyttiggörande av hälso- och vårddata för forskning och innovation och användningen som helhet. Det tredje området handlar om policyutveckling, inom en datadriven omställning så ställs vi inför helt nya förutsättningar och vi ställs nu i den här tiden som vi befinner oss just nu för helt nya säkerhetsfrågor vad det gäller data som helhet och hälsa. Så därför det är ett viktigt område med policyutveckling som helhet. Det fjärde området handlar om integrering av forskning och innovation i hela vårdkedjan. Och det kanske är det mest centrala i alla fall. Det femte området handlar om välfärdsteknik för det är välfärdsteknik som ger oss mycket förutsättningar att kunna vara inkluderade i life science arbetet och i den Nära vården som helhet. Sen har vi naturligtvis forskning och infrastrukturer, kompetensförsörjning och talangattraktion och en internationell attraktivitet som är jätteviktiga prioriteringar för att Sverige ska stå sig starkt och att vi ska kunna attrahera rätt kompetenser till den här industrin och forskningssektorn. Och att vi ska kunna attrahera rätt kompetenser till vården och omsorgen i framtiden för det kommer ju vara verksamheter som ställer också nya krav på kompetenser. Och de nya kompetenserna behöver jobba tillsammans. Så de här åtta områdena är väldigt breda. Men för att göra det mer arbetsbart har vi också valt 30 målsättningar som vi nu arbetar med att se, långt har vi kommit? Vi behöver ju också jobba med en kontinuerlig uppföljning av, är vi på väg mot den riktning vi vill och gör vi några framsteg?

LISBETH: Det där vill vi höra mer om också, hur ni jobbar med uppföljningar. Men ska du börja med att berätta lite grann om hur ni faktiskt har jobbat fram den här strategin och det långsiktiga målet Jenni. Det är ju att vi ska vara världsledande inom life science och jag tänkte direkt så här, men var står vi idag då, är vi inte världsledande?

JENNI: Jo, du har så rätt. Vi sätter målledningen att Sverige ska vara en ledande life science nation. Vi är en ledande life science nation och vi ska vara det också i framtiden. Det är därför att vi inte, jag har inte det som en målsättning framåt, men det är en målsättning att bevara och det kommer krävas jättemycket av oss för att behålla den positionen. Men jag skulle vilja börja med att berätta om hur vi jobbar till vardags för det faktiskt en innovation i sig. Live science kontoret är en samordningsfunktion mellan social-, utbildnings- och näringsdepartementet och där har jag team av samordnare som jobbar halvtid i life sciencekontoret och halvtid på sina hemmadepartement. Och det gör att vi kan både effektivisera och konkretisera arbetet inom Regeringskansliet, vad det gäller life sciencefrågor, för de går alltid på tvärs. Alltså vården behöver nya lösningar, nya ramverk. Forskningen sätter förutsättningar för det och näringslivet behöver få tillgång till de här olika delarna, så de går hela tiden på tvärs och så har vi jobbat nu i fyra års tid. Vi började med att direkt och det var bara månaden efter att jag hade klivit på det här uppdraget så publicerade vi en färdplan för life science där vi pekade ut några områden som vi trodde och vet ska kommer vara viktiga. Omställning mot precisionsmedicin som har så mycket Nära vårddelar i sig skulle jag vilja säga. Omställning till en data driven välfärd över huvud taget och också med denna färdplan i ryggen så kunde vi också få väldigt konkreta inspel från hela sektorn. Vi gjorde en turné till alla universitets-sjukvårdsregioner. Vi träffades i Norrbotten, Lisbeth och det var riktigt high light för oss för det ni gav oss från det mötet. Det var ju hur dels hur konkret arbete vi redan gör med att implementera artificiell intelligens som intelligenta beslutsstöd i vården. Och då gällde det ju uppföljning av hur man mår efter en cancerbehandling och det gäller också arbetet för att stärka den psykiska hälsan. Så vi gjorde en sådan turné. Vi har haft dialogmöten med näringslivet, med forskare, med patienter, med professionsföreträdare och det var ju både för att få inspel till vilka prioriterings områden behöver vi ha. Så vi landade i de här åtta, men det var ju också för en förankring. För att en nationell strategi för life science kan bara genomföras om alla sektorns aktörer som har delansvar kan ta sitt ansvar i implementering. Det skulle vi säga, det förankringsarbetet är ju minst lika viktigt för att vi nu ska kunna bocka av dels vissa insatser och se att vi är på rätt väg.

LISBETH: Så kommer ni att göra det nu också. Det kanske kommer framåt, hur du tänker att det här förankras.

JENNI: Vi har definitivt, vi arbetar med det löpande. Vi säger att vi har ett agilt genomförande av strategin, agilt kan man nog lägga mycket värdering i. Men nu, två år efter att strategin lanserades så kan vi konstatera att det har skett väldigt mycket på både nationell nivå och på regional nivå. I samband med att vi lanserade strategin så gjorde vi också ett partnerskap, nationellt och regionalt partnerskap mellan staten och region, de kunde ta ett gemensamt ansvar för strategin. Flera regioner har nu antingen ett från att börja etablerat life science arbete eller en regional strategi som pekar på den nationella strategin eller handlingsplaner konkret och det där är viktigt. Vi har en förankring genom kunskapsstyrningen, samverkansgrupp för forskning och innovation. Så att life sciencekontoret har en regional medspelare och vi har en årlig konferens också i samarbete mellan Regeringskansliet och en region för att följa upp, vad står det i life science strategin? Och det har varit oerhört bra att ha dem, vi var först i Uppsala. Vi var i år i Västra Götalandsregionen och nästa år kommer det att vara i Region Skåne. Då kunde jag sätta fokus på vad står vi i life sciencearbetet? Så jag kan verkligen göra reklam för de instruktionerna. De ligger också på regeringens hemsida. Man kan titta in där. Lite kort, ja, men det är tretimmars-konferens!

LISBETH: Och det regionala värdskapet på något sätt är ju väldigt tilltalande.

JENNI: Och det är en nödvändighet och sen på regeringens life sciencesida så publicerar vi löpande de olika insatser som regeringen gör. Vi har minst 60 olika insatser där hittills, så jag hoppas alla i den här sektorn går in och tittar lite då och då, varje vecka kan man gärna göra det för att se. Vi kommer kanske inte med nyheter varje vecka, men på ett par veckors basis så kommer det, så lyfter vi upp en ny insats. Och i och med att det är lite så här slutspurt nu inför en valperiod då kommer det säkert hända ännu mer under våren.

LISBETH: Hur långsiktig är strategin? Om man tänker på vision e-hälsa så är det ju 2025, man satte ett så tydligt mål, hur har man gjort här?

JENNI: Vi har inte satt ett datum utan vi har sagt att det här är en långsiktighet. Det här är ett helhetsgrepp. Vi kommer behöva jobba med uppföljning och utveckling av strategin. Men strategin som ramverk, det håller verkligen, det kunde vi se. Vi fick ju stresstesta direkt.

LISBETH: Jag tänkte det, två år. Det är pandemin.

JENNI: Och vi har i strategin lyft upp det här med risker för pandemier och infektionssjukdomar. Vi hade ju naturligtvis ingen aning i december 2019 vad vi skulle drabbas av. Men vi har kunnat använda strategin som ett ramverk i arbetet framåt och det är en ledstjärna för både regeringen och regioners arbete och många företag och forskare. Det jag tycker är utmaningen och det jag vill att det kommer in på för Nära vård, det är ju att jag vill göra det här ännu mer begripligt för alla som jobbar i hälso- och sjukvården och omsorgen och de patienter som berörs. Och då tänker jag att man behöver inte känna att jag jobbar med life science i mitt dagliga arbete. Men jag tycker att alla som jobbar i vården och omsorgen ska känna jag jobbar i en kunskapsorganisation där forskning och innovation är en del av det arbete som min organisation bedriver. Det tycker jag att man ska känna som medarbetare.

LISBETH: Och en stolthet för att känna att det är reellt på något sätt också.

JENNI: Ja, och jag tror inte att alla som har jobbat under covid tänker på varje dag. Det är precis det som man gör. Alla medarbetare har inte bara bedrivit arbete för att rädda liv. De har också varit en otroligt viktig del för att vi varje dag har lärt oss nya saker som har delats i internationella forum och som sen kunnat uppdateras till lärdomar för en hel värld.

LISBETH: Precis. Men, och det är så mycket du säger som jag hade velat fånga in, men jag tror att vi ska gå över ändå att tänka om vad du för relation till Nära vård eller hur tänker du på kopplingen? För jag tror att det är så viktigt att alla de här olika satsningar som vi nu gör i Sverige, behöver ju hänga ihop för att få kraften så dom inte blir varandras konkurrenter eller att vi inte förstår hur de hänger ihop. Hur hänger det ihop tycker du, Nära vård och life science?

JENNI: Vi alltså, för life sciencestrategin, det tar ju riktning mot en omställning mot precisionsmedicin. För mer individanpassad vård. Och det är knepiga begrepp som jag slänger mig med hela tiden. Det kan bara bli verklighet om vi arbetar i linje med en Nära vård. En Nära vård, både vad det gäller den mest avancerade sjukvården och vad det gäller uppföljningen och vården i primärvården och egenvården för den delen. För jag tänker att den Nära vården är ju den som skapar förutsättningar för att vi både ska kunna inkludera på ett jämlikt sätt alla patienter som kan vara med i kliniska prövningar, för att ta fram nya läkemedel eller för att göra det synligt var man kan få olika vård. För det är ju inte så att vi behöver göra samma sak överallt. Tvärt om så behöver vi vara mycket bättre på att växeldra i vården, att man blir duktig på olika saker på olika ställen, men oavsett var vi bor eller befinner oss så ska vi ha tillgång till det som faktiskt är bäst.

LISBETH: Just det.

JENNI: Och det är därför som Nära vård är ett så viktigt förhållningssätt.

LISBETH: Jag tänker också att precisionsmedicin och det man brukar kalla personalised medicine, förutsättningen är också en personcentrerad vård eller ett personcentrerat förhållningssätt. För vi måste ju ändå nå de här personerna om vi också ska kunna jobba med precisions medicinerna och ja personalised medicine som handlar mer om biologin och personcentreringen mer om människan eller personen i fråga. Tänker du så?

JENNI: Helt klart så och då tänker jag på både välfärdstekniken, det som kan vara ett bra interface via våra smarta telefoner. Men jag tänker också på några av de fantastiska exempel som ni har lyft upp i podden genom åren. Att vi behöver ju, vi kanske inte behöver ha samma sjukvårdsmöjligheter överallt, men om det är någonting som du behöver så är det ett hälsorum, provtagning, de delarna där man faktiskt behöver ha en fysisk interaktion så att vi sen kan bedriva utveckling mot precisionsmedicin. För då behöver vi också tillgång till alla människors data överallt. för att annars blir den ju inte helomfattande. Och det gäller ju faktiskt inte bara Sverige. Det gäller ju att vi behöver kunna jobba så internationellt.

LISBETH: Kan inte du beskriva också lite grann med precisionsmedicinens bottnar eller grund, beskriv det?

JENNI: Ja alltså, precisionsmedicin är ju den individanpassade vården i sitt nötskal. Det är när vi både behöver anpassa behandlingsmetoder och läkemedel, både till hur den individen svarar på behandlingen och hur vi kan använda den individens förutsättningar i framtagandet av läkemedel. Och det gör att vi kan inte ha produkter i en förpackning som vi kan använda till alla, utan vi behöver den här typen, som för cancerbehandlingar. Vi vet ju idag att bröstcancer är så väldigt många olika sjukdomar och hur jag svarar på olika behandlingar kan bero lika mycket på mina personliga förutsättningar som ett mikrobiom och då behövs, när man använder immunterapier, då använder man ju också kroppens gensvar för en immunisering i, ja för att bekämpa sjukdomen till exempel. Så precisionsmedicin är ju både det här med att det är individanpassad på riktigt, både att vi ser till, vad behöver du och kan du göra och hur får vi till det? Men det kan ju också vara på lite mer nivån att man tittar på grupper av individer och anpassar till de sakerna. Men det blir väldigt lätt att vi använder läkemedel som exempel, för det är lätt att förstå, för vi pratar mycket om det nu. Att det här är framtiden med cell- och genterapi, är det här framtidens behandlingsmetoder. Precisionsmedicin är ju precis lika mycket individanpassad. Och internetbaserad KBT till exempel, det är ju också välfärdsteknik där vi använder data och uppkoppling och på det sättet kan studera inte bara i patientmötet hur jag mår just nu eller hur jag mådde igår när jag ringde utan hur jag de facto har mått över den här månaden och hur det har sett ut. Och att både jag och kanske en ansvarig behandlande läkare för min kroniska sjukdom kan få en liten alert att nu har trenden sätt illa ut här några veckor så kanske vi behöver göra någonting.

LISBETH: Jag tror att det är så viktigt det här du säger nu. Att just vidga också det begreppet, för man kommer väldigt snabbt in på de nya typerna av läkemedel i alla fall i tanken. Det tror jag inte jag är ensam om. Så jag tycker det där är otroligt viktigt och på det sättet är ju kopplingen mot den Nära vården väldigt, väldigt tydlig.

JENNI: Ja den är ju det är helt och hållet. Och för man kan också helt och hållet slippa det för väldigt mycket av de avancerade behandlingarna sker ju inte heller på sjukhusen. Och det är den andra delen av precisionsmedicin. Det är ju att vi klarar inte av den omställningen om inte det här arbetet också bedrivs i primärvården och i hela vårdkedjan och omsorgen också. För det är där som man mäter individen, det är där som den stora mängden data också genererats och det är där man gör den tidiga upptäckten. För det är det som är nyckeln. Precisionsmedicin handlar ju om tidig diagnostik och tidig upptäckt, det är då som det blir riktigt verkningsfullt. Kan vi till och med förhindra sjukdomsutbrott för att vi tidigt upptäcker att inte står riktigt rätt till. Det är då vi kan göra skillnad på riktigt.

LISBETH: Och det för mig in på två spår. Dels satt jag och tänkte på, hur har ni kopplingen mot den kommunala hälso- och sjukvården, för en stor del av den Nära vården har ju också ett kommunalt huvudmannaskap. Jag vet att när vi träffades i Norrbotten i Luleå när ni var på er turné där inför strategi framtagandet, då var vi ju både region och kommunrepresentanter. Men hur jobbar ni mot de kommunala verksamheterna och huvudmännen?

JENNI: Det är en riktig utmaning. Vi har ju mycket samarbete då via regionerna för det kan inte nå hela vägen ut till kommunerna. Och i alla våra regionala möten så har vi verkligen bett regionen att ta med kommunsidan och det var det ni gjorde i Norrbotten men det var också väldigt talande att det var ni som gjorde det. Man gjorde inte det överallt. Och det handlar ju om att ha förmåga att se vad är det de facto som ligger i framkant nu? Mycket av det arbetet bedrivs också i den kommunala sektorn. Och vi kanske inte behöver jobba lika mycket med alla, men vi måste kunna ta till vara den rätta kompetensen. Om det är något område som jag skulle vilja sätta ytterligare fokus på i life science strategin, så är det faktiskt välfärdstekniken. För den är grundläggande både för förutsättningar för forskning och innovation och förutsättningar för att nå ut brett med innovativa behandlingsmetoder och arbetssätt till folk i allmänhet. Men det är också väldigt påtagligt och begripligt. Där tycker jag vi behöver göra mer och det behöver vi nog göra ännu mer ihop med kommun.

LISBETH: Jag tycker det är intressant att ni pratar om välfärdsteknik. Jag kan ibland se att det är som två spår. Några pratar e-hälsa och e-hälsoteknik och andra pratar välfärdsteknik. Det blir mycket begrepp känner när jag när vi pratar Jenni, men hur tänker ni där?

JENNI: Ja, för mig är det samma sak.

LISBETH: Ja, det är samma sak. Och ni har valt det. Nej, men jag tror att du har helt rätt. Vi kommer se en stor och stark utveckling och gör det ju redan inom den kommunala kontexten. Sen skulle jag säga att min erfarenhet nu är att vi kan jobba via regionerna. Jag ser mer och mer på Nära vårdområdet att också de sjukvårdsregionala samarbetena har stärkts upp just kring Nära vård och att man också integrerar kommunerna mer och mer i det arbetet. Så jag tror att det kommer att finnas mer plattformar också där man verkligen når båda huvudmännen för det blir så tydligt att vi måste jobba så mycket mer integrerat. Och jag tänker att det är en första del, där samverkan som en av de här fokusområdena, handlar ju om det här. Jag är väldigt avundsjuk på att ni kan göra det här med tre departement samtidigt. Jag tror att det är så otroligt starkt och bra. Är ni ensamma om det? Finns det andra strategier inom Regeringskansliet där man jobbar på samma sätt eller?

JENNI: Nej vi är ensamma om det här arbetssättet här. Men vi har en förebild från det brittiska life science kontoret. De har också den här typen av samma organisering, för det är ju också ett land som har hälso- och sjukvården väldigt högt. De har ju dessutom ett statligt system för hälso- och sjukvården som blir lite enklare, men där den här industrin är så beroende av att det hänger ihop. Och för både Sverige och Storbritannien så är life scienceindustrin en jättestor del av vår produktion och framförallt av vår export, för den är så värdeskapande. I Danmark arbetar man också med lite liknande arbetssätt. Men det är vi och Storbritannien som har det här, ett tvärs över tre departement. Jag tänkte bara en sak till med välfärdstekniken, för det som inte är e-hälsan, som är en så otroligt viktig del av välfärdstekniken, som man kanske inte tänker som en del av e-hälsan. Det är ju alla de hjälpmedel som vi behöver. Snacka om precisionsmedicin, för vi behöver mycket individanpassade hjälpmedel, särskilt när vi har en alltmer åldrande befolkning. Och för att vi ska kunna ha en bra inkludering, och kunna vara en del av samhället och kunna vara ute i samhället rent fysiskt. För det tror jag är viktigt för hela samhället att vi alla, det är en total rättighet. Allas rätt att kunna vara delaktiga i samhället på det viset, socialt. Det är så oerhört viktigt. Och då är ju den rena hjälpmedelstekniken superviktig. Och det är ju också ett område där det sker fantastisk utveckling.

LISBETH: Och som hänger ihop med, för jag tänker ju att grunden i hela omställningen mot den Nära vården handlar ju om självständighet. Det handlar ju om att trots att vi får leva, vi får leva länge nu och vi behöver dras, göra följe med någon och kanske någon kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Att kunna få vara självständig. Så hela den utvecklingen är ju otroligt viktig och spännande. Ett annat område som jag tänker att du är inne på kring precisionsmedicin, det är ju egentligen det datadrivna och befolkningens hälsa. Vi har ju nu när vi fick ett nationellt primärvårdsuppdrag, så blir det ju väldigt tydligt att vi också har befolknings uppdraget. Det kan många tycka försvann lite i och med vårdvalet, men befolkningens hälsa. Hur ser du utvecklingen där vad gäller datadriven kunskap och data driven information som kan hjälpa oss i det arbetet?

JENNI: Och det här som jag tror att den stora förändringen kommer att komma för att all teknik genererar också en mängd data. Om, när vi har förmåga att ta vara på den på säkra sätt, men på användbara sätt, att det då vi kan göra skillnad på riktigt. Och jag tror att förväntningarna från alla i samhället egentligen är mycket större än vad vi redan gör idag. Så jag tror och det är lite oavsett ålder faktiskt, vi behöver kunna ta tillvara och nyttiggöra all den hälsodata vi har för forskning och innovation så att vi kan ta fram nya metoder och nya tekniker som gör saker och ting mycket enklare. Det är som när man tar bort friktion i folks vardag. Då händer saker och ting snabbt. Vi såg det i pandemin, användandet av nya digitala lösningar. De ersätter inte de fysiska, men de blir ett självklart första steg för väldigt, väldigt många. Och allt det genererar data och där behöver vi ett strategiskt nationellt förhållningssätt. Helt klart. Jag tror vi att vi bara är i början på det arbetet.

LISBETH: Ja, det är mycket spännande vi har att se fram emot. Jag tänker två frågor vill jag hinna med som kopplar också till den Nära vården. Det ena är forskningen. Jag skulle vilja lite grann höra hur du ser. Vad är de nya forskningsmiljöerna, hur får vi det här som du sa att alla ska känna att de är en del av den här utvecklingen och forskningen i sitt yrkesutövande, den här stoltheten? Vad behöver vi se inom forskningsfältet som kopplar samman Nära vård och life science tänker du?

JENNI: Ja det ena som jag ser som kopplar till det, har väldigt mycket med organisation och ledarskap och göra. Att ledarskapet för vårdens alla organisationer pratar, vi arbetar i en forskande miljö. Det behöver inte alla vara del av det, men det är det vi gör. Det skapar en stolthet av att ligga i framkant, men då behöver det också finnas förutsättningar för de som vill bedriva forskning att göra det också i alla de miljöerna. Och en av de stora insatserna som regeringen har gjort under den här mandatperioden är ju att stärka finansieringen till forskning och innovation för hälsa, välfärd och life science med en halv miljard per år. Och där har till exempel Vetenskapsrådet ett särskilt uppdrag att stödja forskning i primärvården. Vinnova har i sitt uppdrag med precisionsmedicin särskilt uppdrag att sätta fokus på välfärdsteknik. Så det är två sådana delar, men jag tror att vi behöver se ännu mer till att kunna attrahera talanger i hela vårdkedjan för att jobba med forskning och utveckling och göra det mindre svårt, mindre komplicerat och faktiskt mer premierat.

LISBETH: Vi jobbar tillsammans också med lärosäten och regioner och kommuner och dom som är forskningschefer och annat, just med att fundera på, vad är det för infrastrukturvärde, för hinder som måste röjas för att vi ska få en större bas av forskning i primärvård, både såväl kommunal som regional och forskning både i och om den Nära vården? För det finns ju också någonting, du var inne på något i början som jag också skulle vilja bara hinna prata lite om och det var implementering. Du sa någonting som lite var befriande för mig, för du sa vi behöver projekten. Jag tänker kvalitetsarbete har ju alltid handlat om att våga testa i liten skala, våga misslyckas. Det är ok att misslyckas och att vi inte säger att det kan vi inte göra framåt. För de tonerna kan jag också höra. Vi vill inte ha en projekt-kyrkogård och det vill vi inte. Men vi vill också se till att vi kan testa i mindre skala och sen också kunna implementera och skala upp och det där är svåra frågor. Därför att jag tänker också att när man ska göra komplexa förändringar så behöver man också äga de mycket själv. För det är ett lärande i själva resan. Hur tänker du kring implementering och storskalig spridning och så, vad har ni för strategier däri som du vill dela med dig av till alla oss Nära vårdare?

JENNI: Ja alltså dels det att vi har en sån här tydlig målsättning och ett sånt starkt prioriteringsområde att forskning och innovation behöver vara en del av hela vårdens vardag. I praktiken så behöver det här ju då genomföras i projektform. Det är så vi utvecklar och förändrar vårt samhälle. Så det är därför som jag vill lyfta upp det, för visst har vi en projekttrötthet, men det betyder ju inte att vi inte ska projektifiera vårt förändringsarbete. Men det måste vi göra precis som du säger, testa i liten skala, få det och skala. Det måste finnas ett ägarskap dock från ledningen. Det här är inget vi gör vid sidan av, det här gör vi mitt i och lyckas vi då tänker ni satsa på det. Vi tänker dela med oss mellan andra regioner och kommuner och där tror jag att vi har ett stort arbete att göra i Sverige faktiskt, mellan regioner och kommuner. Lära ännu mer effektivt av varandra och se mer, hur implementerar vi det här direkt utan att behöva göra det så mycket till vårt? För jag tycker nog att vi jobbar fortfarande en hel del parallellt med utveckling och det behöver vi se ännu mer till effektivisering av implementering. Det skulle jag gärna sätta ett ännu större fokus på i nationellt och regionalt partnerskap framgent.

LISBETH: Och är inte det lite av det vi var inne på, det här nya ledarskapet? Management, att ja men det är det här det handlar om i en sådan här expansiv och viktig sektor. Att det finns, ja vi menar allvar. Vi vill göra någonting med det här om det blir bra och vi tar ett ansvar för att det här också blir någonting som vi delar med oss av till andra. Såväl en forskningsinfrastruktur som nästan en implementerings- eller infrastruktur behöver vi nog bygga mer tänker jag när jag hör dig. Och också definiera ledarskapets roll i det här.

JENNI: Verkligen och att följa upp, hur gick det? Alltså att det finns ett ledarskap som jobbar effektivt med uppföljning på alla nivåer och om man får svära i kyrkan kanske säga att ja, men det kanske behövs en projektkyrkogård. För vi behöver nog kunna få misslyckas i vissa av de här projekten. Men det vi inte vill se på den där kyrkogården är lyckade projekt som det ändå inte blev något av. För misslyckandet måste få finnas för att annars så vågar vi aldrig utmana oss. Men det som lyckas, där ska det finnas ett nödvändigt ägarskap för implementeringen och jag tänker att det är inom den här sektorn som dom riktigt spännande arbetsuppgifterna finns i framtiden, oavsett om man vill jobba omvårdnadsnära eller om man är dataingenjör och vill göra de mest avancerade grejerna. Jag säger det till mina ungdomar som är inne på det spåret. De säger, jag ska inte jobba med life science tycker de då liksom, som mamma gör. Men jag säger det är inom den här sektorn som datan finns och det här ni kan göra störst skillnad för samhället, så det kommer finnas väldigt många spännande möjligheter.

LISBETH: Ja, det låter ju otroligt alltså. Du ser Jenni, vi skulle kunna prata, jag tror faktiskt en timme till minst, men nu ska vi börja avrunda och du ska få vård Näravårdenpodd-frågan och det är vad Nära är för dig?

JENNI: Nära för mig är och då går jag till mig själv. Det blir väldigt personligt, det är någonting som betyder mycket för mig och sen gör skillnad för mig i min vardag. Det är riktigt, riktigt nära. Jag har nog förändrat mitt synsätt på hur det är, eftersom med alla de digitala möjligheterna så är nära minst lika mycket att kunna ha den där digitala närheten som den fysiska.

LISBETH: Tack för att du ville vara med i Näravårdpodden, Jenni och jag har lärt mig jättemycket under den här timmen och det tror jag säkert att våra lyssnare också kommer göra. Tack så mycket.

JENNI: Tack för att jag fick vara med. Det är så kul att lyssna på Nära vården. Jag har alltid stor glädje och utbyte av de samtal som du för.

LISBETH: Vad kul, tack.