Subscribe
Share
Share
Embed
”Allmänläkarens roll är att se helheten och hela människans situation!” Lyssna till två nyblivna distriktsläkare som under våren har genomfört förbättringsarbeten i Nära vård i sin ST-utbildning. Det är en helt ny kurs där SKR står som värd för att ge läkare möjlighet att träna på förbättringsarbeten inom primärvården för en bättre och närmre vård där viktiga delar är kontinuitet, delaktighet, tillgänglighet och samordning.
Cecilia Niklasson och Maria Stenman har gått kursen och berättar om sina erfarenheter och den kunskap de fått.
Cecilia Niklasson och Maria Stenman har gått kursen och berättar om sina erfarenheter och den kunskap de fått.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
En podcast från Sveriges kommuner och Regioner. Det
Speaker 2:tyckte jag var inspirerande. Inte minst att höra från andra regioner och så hur arbetet fungerade för man blir lätt lite hemmablind.
Speaker 1:Det är lätt att vilja hitta lösningar direkt. Man vill se problem, sen så hoppar vi snabbt till att, jamen då borde vi göra så här. För då kommer det bli bra. Så där fick man liksom backa lite grann. Vänta nu, vad ska vi göra en kartläggning, identifiera, hur ser det ut?
Speaker 1:Och det var väldigt lärorikt.
Speaker 3:Idag har jag förmånen att sitta här med två läkare inom Malmömedicin som under våren har genomfört förbättringsarbeten I nära vård I sin ST-utbildning. Det är en kurs där vi på SKR står som värd för att ge läkare möjlighet att träna på förbättringsarbeten inom primärvården och bidra till utvecklingen av nära vård. Varmt välkomna hit Cecilia Niklassson och Maria Stenman.
Speaker 1:Tack så mycket, roligt att vara här.
Speaker 2:Tack snälla.
Speaker 3:Ja, jätteroligt att ni är här och ska berätta lite grann om era erfarenheter och vad ni har lärt er under den här kursen och lite hur ni ser på omställningen till nära vård. Men vi börjar med dig Cecilia, berätta vem du är.
Speaker 1:Ja, jag sa vilken svår fråga. Vet man det själv? Nästan inte. Men jag är numera väldigt nybliven specialist I allmänmedicin här precis innan sommaren och jobbar på en vårdcentral I Katrineholm där jag också är född och uppvuxen. Sen pluggade jag på KI I Stockholm till läkare.
Speaker 1:Gjorde min AT I Katrineholm och fortsatte där på samma vårdcentral som jag sedan fortsatte min ST på. Och sen har jag varit lite föräldraledig I några svängar och bor här I Katrineholm och min familj så det tar ju alltid lite tid att bli klar. Men det var jag och jag tycker det är roligt med lite små utmaningar I livet med lagom dos och att det är kul med den här typen av projekt eller förbättringsarbeten och så har jag lite extra förkärlek till jobbet. Men jag tycker att allmänmedicin är väldigt bred och rolig och varierande. Det var väl det som gjorde att det var det jag fastnade för.
Speaker 1:Och
Speaker 3:bara få säga grattis så nybliven färdig allmänspecialist. Kul! Du var det för bra med att vara där I Katrineholm på vårdcentralen för det måste ju vara någonting bra för du har blivit kvar där från din underskötersketid till och med.
Speaker 1:Ja men exakt. Nej men precis. Jag har ju väldigt trevliga kollegor. För det första, det är viktigt att man trivs på jobbet tycker jag. Jag har haft väldigt bra handledning genom åren.
Speaker 1:Det underlättar ju att nära till mycket I en liten stad I vardagen när man har familj och så. Så det underlättar ju mycket. Det praktiska helt enkelt. Men sen tycker jag att jag har en ganska bra frihet och möjlighet att påverka mitt schema och styra för saker själv vilket också är väldigt uppskattat. Nej, jag tycker att det är roligt att kunna följa patienterna över tid.
Speaker 1:De återkommer och det händer saker. Man får vara en del av mycket och höra och ta del av mycket. Så det tycker jag är jättekul. Det får man ju inom många specialiteter överlag inom primärvården. Det tycker jag verkligen att man får göra här och att man på en liten ort får också göra mycket saker I primärvården.
Speaker 1:Man behöver inte skicka så mycket remisser utan man får göra mycket själv.
Speaker 3:Nej precis den lilla kontextens fördelar. Vad gör ni när ni inte eller du när du inte jobbar med familjen så förstår jag. Men vad brukar ni hitta på?
Speaker 1:Vi tycker om att umgås med våra vänner här nära och kära. Vi har föräldrar inte så långt härifrån och inte så jättestor släkt men många vänner som vi gärna träffar på fritiden. Annars är väl träning en stor del av vardagen. Vi passar ihop möts skifte I dörren här och det är olika träningar. Antingen är det barn eller vi som ska iväg på någonting.
Speaker 1:Så det är ju ganska full rulle I vardagen. Sen tycker vi väl om att resa och så när det passar. Åka till fjällen och sådana saker.
Speaker 3:Ett härligt liv med andra ord. Maria välkommen du också. Berätta om dig. Vem är du?
Speaker 2:Tack! Jag är ST-läkare I Allvarmedicin. Färdig om ungefär ett år. Jag bor utanför Kungälv I Västra Götalandsregionen och bor här med min familj, min man och tre barn I ett ganska nybyggt hus. Förutom liknande som Cecilia beskriver med ett valspussel med mycket aktiviteter så har det varit mycket byggnation de senaste ett och ett halvt åren också I vårt liv.
Speaker 2:Mycket arbete I våran trädgård och så. Jag pluggade och gjorde min AT I Uppsala. Sen flyttade jag och min man till Kungälv och jag började en ST inom onkologi. Jag höll också på med forskning inom onkologi och disputerade om metastaserad njurcancer tvåtusen nitton och sen efter det så bytte jag SD till allmänmedicin. Det var ett beslut som framför allt berodde på det som Cecilia också var inne på.
Speaker 2:De praktiska aspekterna av att ett jobb nära där man bor och I större utsträckning kunna styra sitt arbetsliv mer än där man bara har mottagningsarbete. Numera cyklar jag till mitt jobb och det har underlättat vardagen och livet väldigt mycket. Plus att jag när jag bytte insåg att allmänmedicinvården är en fantastisk specialitet. Så jag har inte ångrat mig heller utifrån vad arbetsuppgifterna innebär utan jag är jättenöjd med det bytet.
Speaker 3:Jag tänkte precis fråga dig, har du någonsin ångrat ditt byte men du svarar ju på det att det har du inte.
Speaker 2:Alltså jag kvarstår att jag tycker att onkologi också är en fantastisk specialitet. Jag tycker också att det finns ganska mycket likheter mellan allmännamedicin och onkologi. Att man kommer patienten väldigt nära och att man följer patienterna under en lång tid och ofta har en bra kontinuitet även inom onkologen på sina patienter. Plus att vi har ganska många patienter I allmänmedicin som har cancersjukdomar också, så man stöter på det en hel del även om jag inte längre arbetar med själva behandlingar för cancer. Patientgruppen är ju väldigt närvarande ändå och mycket kring palliativ medicin och så som också är en stor del av allmänmedicin.
Speaker 3:Jag måste säga att jag tycker att, och det kanske är de senaste åren som jag har stött på ganska mycket samtal om hur just primärvården och den specialiserade vården ska kunna samarbeta bättre just kring personer med cancer. Som annars kanske har tillhört med den specialiserade vården. Och inte minst nu med den nya cancerstrategin så finns ju de samtalen också om rollerna mellan olika vårdnivåer och så. Men du vad härligt med, har ni byggt huset från grunden nytt eller?
Speaker 2:Vi har haft ett företag som har byggt huset hos oss men sen har det varit ganska mycket efter det ändå med att bygga och garage och att anlägga trädgård och allt annat som kommer efter att huset är färdigt. Måla huset och de aspekterna.
Speaker 3:Kul säger jag, kreativt arbete med kropp och händer här. Verkligen. Hörrni, jag tänkte vi börjar. Ni ska få berätta om den här utbildningen och var ni har fokuserat på I era förbättringsarbete och så. Men jag tänker ändå att det är intressant att höra relationen till den här omställningen av den svenska hälso och sjukvården till en mer nära vård, hur ser den ut för er?
Speaker 3:Cecilia, hur har du kommit I kontakt med det, har du det?
Speaker 1:Jag tyckte att under kursen så kommer vi verkligen I kontakt med begreppet nära vård som sådan. Jag tycker att det är någonting som finns med I vardagen fast man kanske inte tänker på det. Men jag tror att många av de saker som vi stöter på hela tiden skulle kunna förbättras inom ramen för nära vård. Att vi kanske ser saker som att hur skulle vi kunna göra det här smidigare och enklare för patienten? Samarbetet mellan kliniker och liknande.
Speaker 1:Jag tror vi ser de här sakerna även om vi kanske inte tänker just att det är det här som är Det faller inom ramen för nära vård men vi ser de här sakerna tror jag. Sen var vår, inte under någon lång period, men det fanns ett projekt som heter Flippen på SKR för ett antal år sedan. Där var vår vårdcentral, I alla fall en liten sund, en liten del. Så att vi fick lite kontakt med det också. För
Speaker 3:det kan man ju säga, Flippen handlade egentligen väldigt mycket om nära vårdutvecklingen även om vi kanske inte använder det begreppet då. Att tänka nya arbetssätt och vända perspektivet till det personcentrerade och så. Vad tänker du när du valde på kursen? På vilket sätt vart nära vård tydligare för dig tycker du I utbildningen? Går det att sätta
Speaker 1:ord på? Jag tycker att rent utifrån det som undervisades så föreläsades att man fick en bättre inblick. Och sen delade vi mycket erfarenheter, vi, VST-läkare mellan oss som gjorde de här förbättringsarbetena. Då fick man olika perspektiv på det för det är ju väldigt brett och man kan tänka kring nära vård på många olika sätt och det fick ju verkligen kvitto på att det var så Några hade kanske tänkt lite samma spår men det var en väldig variation och det var det som var väldigt kul och spännande att ta del av när man sedan presenterade de här eller sitt arbete.
Speaker 3:Kul! Maria, hade du någon eller vad är din relation till nära vård? Jag
Speaker 2:håller med I att jag hade nog inte kanske stött på eller tänkt så mycket kring ordet innan jag gick kursen. Hade hört talas lite om de här olika utredningarna som hade gjorts. Men insåg när vi var på kursen att egentligen är det de här frågorna som vi I allmänmedicin brottas med och stötts och blötts med hela tiden. Även om ordet kanske inte har använts lika mycket. Man känner sig väldigt ofta som en spindel I nätet för sina patienter.
Speaker 2:En del är väldigt friska och har kanske bara kontakt med primärvården, men många har kontakt med primärvården och sen har olika specialister och har olika läkemedel som förskrivs av olika förskrivare. Där upplever jag ofta att man har en viktig roll som allmänläkare. Att se på helheten och se på patientens situation också. Många gånger har sekundärvården svårt att se till patientens hela situation. Antingen för att de inte frågar om det eller för att besöket tar en sådan form så att det inte är smär eller det perspektivet inte riktigt lyfts in.
Speaker 2:Det kanske är särskilt tydligt när det är de äldre tycker jag för att det kanske är de som ofta inte riktigt alltid kan Även om man har en god kognition är det ändå svårt som äldre att helt föra sin talan och förklara hur man har det I sin vardag. Det finns också kanske en viss aspekt av att de vill vara läkaren till lags när de kommer till sjukhuset eller vill svara så som de tror att läkaren vill att man ska svara. Vill ta emot behandling för att det låter som att jag borde det. Där känner jag ofta att jag har ett sådant samtal med mina patienter kring vad det är för värden som är viktiga för dig nu I den fasen I livet som du har nu och Stämmer det med den här intensiva behandlingen eller att du ska åka så här ofta till sjukhuset för att göra de här undersökningarna?
Speaker 1:Där har du en jättebra poäng Maria I att det här runt omkring hur ofta patienten behöver gå på läkarbesök, andra besök I sjukvården, var man befinner sig, hur ofta ska man ta prov eller vad det nu kan vara. Det inverkar mycket på jättemycket av den patientens liv. Jag hade någon gång nyligen som tycker att hon är på väldigt många hälften och väldigt ofta. Det är ett späckat schema. Hon måste leva sitt liv däremellan.
Speaker 1:Som du nämnde den äldre populationen är det väl oftast men det kan också variera beroende på grundsjukdomar eller vad man har för behov. Det här med att nära vård inte alltid måste vara fysiskt nära utan att Så kanske du också upplever att någon som jag har träffat vid något tillfälle kan sedan telefonkontakt och uppföljningar under ganska lång tid utan att vi faktiskt fysiskt har många återupprepade besök. Det behöver inte vara det som ändå känns nära utan att man faktiskt kan vara nära genom att vara tillgänglig eller en blå kontinuitet och så. Så det är en annan del. Nära vård kan ju låta som att man alltid gör ett hembesök eller att man alltid tar upp sig på det här sättet.
Speaker 1:Men det kan ju vara en del av det hela.
Speaker 2:Ibland är det ju egentligen bara att man behöver hjälpa till med samordningen. Det behöver inte vara att man ska avbryta dem eller inte fortsätta utan snarare att se att du kanske ska hemsjukvård för att kunna på ett enklare sätt få dina prover tagna eller få hjälp med dina läkemedel så att det blir rätt. Det är också ett nära perspektiv, att någon som kommer nära och en sköterska som kan komma hem regelbundet.
Speaker 3:Jag tycker det är så intressant att höra på I ett samtal för jag tänker precis det som är våra både utmaningar och det som I alla fall för mig är nära vård. Det här att se till att man kan leva livet på ett bra sätt och att samordning, att man hjälper till med samordning och det här personcentrerade, att verkligen fundera på vad är viktigt för just dig som jag har framför mig och föra den dialogen. Det tänker jag är ju nära vård och ibland funderar jag på om vi behöver hjälpas åt ibland att översätta det här begreppet nära vård I samtal med kollegor eller annat. Ja men det är ju det här det handlar om, det är ju det här vi ska få till och så. Tycker ni att ni har det samtalet med kollegor på jobbet och att det här är viktiga saker att prata om?
Speaker 1:Delvis, men kanske inte alltid så mycket utifrån nära vård. Nu var det en kollega som frågade mig om nära vård och samordning bara häromdagen av privata skäl som hamnar I en sådan situation där det finns det behovet. Det är väl lite grann bra att lyfta. Vi behöver lyfta en fråga en gång på gång. Jag tror som sagt att vi ställs inför de här när vi ska lösa saker inför de här svårigheterna.
Speaker 1:Men hur blir det här bäst för just den här patienten I den här kontexten eller situationen? Det vi gör då är ju mycket att se till vem kan ta prover eller ska den ta prover någon annanstans? Då försöker vi samordna det och att det inte blir en massa onödiga besök och att vi gör det smidigast för patienten och då blir det ju sekundärt också kanske smidigast för oss själva då arbetsmässigt och så. Jag tror mer att det är sånt som pågår men att man kanske inte riktigt har det inom det begreppet alla är ute I realiteten I verkligheten eller vad man ska säga. Vad tänker du, Maria?
Speaker 2:Ja, alltså Jag tänker att vi ganska ofta pratar om det här på jobbet. Men att det också I viss mån blir en problematiserande kontext. Vi vill nog gärna jobba med nära vård, men att vi ofta blir påmind av att nu ska det här också göras I primärvården. Men vilka resurser ska vi göra även detta? För att det också känns som att en del av den omställningen till den här vården är att fler saker flyttas ut I primärvården, vilket inte alltid är rimligt, men ofta kan finnas en rimlighet I.
Speaker 2:Men att det också hela tiden uppkommer prioriteringsfrågor när det blir. Det är ett viktigt samtal också för att om vi ska göra mer av det här, om vi ska samordna mer av det här, hur ska vi få till det på ett bra sätt och vad är det vi inte ska göra?
Speaker 3:Också att nära vård därför inte bara kan bli en primärvårdsfråga för det handlar ju också om hur vi ser på resurser som finns I övriga delen av systemet och samarbeten däremellan och så. Jag tänker ändå att någonstans I det här med utmaningar och svårigheter så räckte ju ändå ni upp handen. Ni är ju en av några stycken som räckte upp handen och sa Ja, men det här vill jag, den här kursen vill jag gå. Jag vill lära mig mer om hur vi kan göra ett förbättringsarbete I primärvård för att stärka den nära vården. Hur kom ni I kontakt med utbildningen eller kursen?
Speaker 3:Maria, hur kom du I kontakt?
Speaker 2:Jag funderade på hur det var. Jag tror att det var så att vi fick ut informationen från våra ST-studierektorer om att kursen skulle gå och att man kunde anmäla sitt intresse till studierektorerna. Tanken med kursen var att det skulle vara en bredd regionalt från hela Sverige och därför skulle det ske någon form av Varje region fick möjligen ett antal platser. Dels så var det att det låg väldigt bra I tid för mig för man behövde vara på plats på vårdcentralen när kursen gick och jag skulle göra mitt förbättringsprojekt hade jag planerat I tiden. Så dels var det det och sen för mig var det Jag har alltid tyckt att organisation och utvecklingsarbeten är det jag går igång på och det är det jag intresserar mig av.
Speaker 2:Så när jag såg att det var en mer ordentlig kurs kopplat till att göra förbättringsarbete så kände jag att jag verkligen ville göra det. Så jag blev väldigt glad när jag fick möjligheten.
Speaker 3:Kul. Hur kom du Cecilia I kontakt med kursen?
Speaker 1:Jo, men jag tror lite liknande så att vi har fått ut på mejl eller blivit påminda om att nu kommer den här kursen som inte har funnits förut. Annars kanske man hör från andra STI-kollegor vad de har gått för kurser och så. Men den här har ju inte funnits tidigare. Det var ju första omgången. Jag har ju också alltid, men inte länge.
Speaker 1:I alla fall så länge jag har jobbat tror jag Tyckte att det är roligt med den här typen av utmaningar. Att se hur jobbar vi nu? Hur skulle man kunna göra på ett annat sätt om man stöter på problem eller saker som bara känns väldigt ineffektivt. Det kan vara allt från småsaker som tar väldigt Om man gör nånting väldigt många gånger så blir det mycket tid I slutändan om det är nånting som känns omständigt eller så. Så det där med att försöka effektivisera eller ändå få saker att flyta på smidigare tycker jag att det är kul att jobba med när man ser att man jaha men kan vi inte göra?
Speaker 1:Prova det här istället och skruva vad händer då? Det här såg jag lite som en möjlighet att fördjupa mig inom det för att Tidigare under ST så ska man göra Nu gick jag målbeskrivningen tvåtusen femton och då Jag kan inte tala för tvåtusen tjugoett här för den har jag sen blivit koll på. Men då ingår det att göra ett förbättringsarbete men inte specifikt kurs. Vissa av våra delmål var ju så att det är kurser man ska gå. Då blev ni lite glad att det fanns möjligheten att fördjupa sig inom det här området.
Speaker 1:Jag tycker det är väldigt spännande I grund och botten.
Speaker 3:Vilken målbeskrivning har du I din SD-Maria?
Speaker 2:Ja samma, tvåtusen femton.
Speaker 3:Vet du någonting om tvåtusen tjugoett som det ser likadant ut?
Speaker 2:Nej jag vet faktiskt inte det.
Speaker 3:Nej, inte jag heller. Det känns ju så väldigt viktigt att det här för att, tänk vad viktigt det är att vi är ju inte bara där för att göra jobbet här och nu, det är ju den kunskap vi behöver för att utveckla våra verksamheter. Det är ju alla medarbetare som verkligen kan jobbet som kan göra det på ett bra sätt. Cecilia, berätta lite grann om kursen och om ditt arbete.
Speaker 1:Vi fick ju veta inför kursstart att det skulle vara både digitala träffar och att kursen är utspridda över ett år kan man ju nästan säga med två internat. Ett på hösten och ett på våren. Så det var både vid fysisk träff men däremellan de här uppföljningarna digitalt. Så det kändes rimligt för det första att få till I vardagen. Jag hade som du Maria inte någon randning planerad för det är alltid så att det är praktiskt schemamässigt att det ska tvång.
Speaker 1:Men då tycker jag att vi fick en bra blandning mellan teori alltså inom förbättringskunskap och bara inspiration av många kloka, väldigt kunniga personer som har jobbat länge inom det här området och att man förde ut det på ett bra sätt. Hela det upplägget tycker jag blev väldigt bra efter avslutad kurs och när man ser hur det flöt på. Och sen lite det här att man fick ta en sak I taget utifrån det man har gått igenom rent teoretiskt eller så sätta det I praktiken och se där jag jobbar, hur ser det ut här och vad kan jag använda mig av då? Vilka verktyg finns och hur ska jag tänka? Så att man på något sätt från det här teoretiska kunde ta det till verkligheten och vardagen och se hur kan det här bli bättre?
Speaker 1:Jag valde att jobba med mångsökare om man nu ska använda det uttrycket. Men patienter som söker sig ofta till vårdcentralen av olika anledningar. För där hade vi många andra när vi har pratat med varandra och man pratar med kollegor. Upplevelsen hos personalen att vi har vissa personer som söker ofta ibland med samma åkomma, ibland med många olika åkomma. De måste inte alltid vara de allra mest kroniskt sjuka.
Speaker 1:Men många gånger så kan det handla om kanske en psykisk ohälsa eller någon oro eller otrygghet. Det kan vara patienter I olika åldrar också. Så det är inte så lätt att säga att alla har fem diagnoser och då kommer man ofta till oss utan det är väldigt många som har men de är nästan aldrig hos oss. Så det var just det här med att identifiera vilka är det här nu som tar många kontakter med vårdcentralen? Då fick vi ju mycket bra tips genom primärvårdskvalitet till
Speaker 2:exempel
Speaker 1:att se hur man kan göra sökningar och hitta patienter utifrån hur man har tagit många telefonkontakter eller besök med just den enheten där jag jobbar och sedan försöka identifiera vilka är det här och hur kan vi förbättra trygghet, delaktighet för de här patienterna? Och sen vidare kontinuiteten, uppföljningen och få det att fungera. Det kändes som ett Det fanns ett behov att jobba med de här frågorna, vilket vi gör fortfarande. Men det var jättenyttigt och lärorikt att få den från teorin och hur man kan tänka när man ska genomföra eller håller på med förbättringsarbete inom kursen. Nu kommer jag på en sak till att det är lätt att vilja hitta lösningar direkt.
Speaker 1:Man vill se problem sen så hoppar vi snabbt till att då borde vi göra så här för då kommer det bli bra. Så där fick man backa lite grann. Vänta nu. Nu ska vi göra en kartläggning. Identifiera?
Speaker 1:Hur ser det ut? Det var väldigt lärorikt innan man kommer. Sen kanske det blir åt det hållet I alla fall som man var inne och tänkte. Det vet man inte. Att ta er genom de här stegen, den här processen tyckte jag var väldigt hjälpsamt genom kursen att få mycket stöd kring.
Speaker 3:Och jag tänker ändå att även om lösningen skulle bli åt det hållet så har man ju en mycket större bas och grund för varför. Någonstans om man har gjort den här kartläggningen och backat bak. Maria, din beskrivning av kursen och det område du har arbetat med?
Speaker 2:Jag gick ju samma kurs hos Cecilia så jag behöver inte orda om upplägget men det jag tyckte var så bra var att de här teamsträffarna som var emellan de kom väldigt på ett sätt också för att vi kunde få konkret handledning kring våra projekt och uppmuntran att jobba på. En del av oss stötte på en hel del bakslag eller utmaningar när vi försökte och det var väldigt värdefullt att den här regelbundenheten mellan de fysiska träffarna. Det tyckte jag var jättebra och det var ju både lite input med utbildning även då men också att vi delades upp I sådana här små grupper och fick ge varandra stöttning I projekten. Även de som var kursledare var väldigt personligt aktiva. Jag fick något sms typ: Jag ser att du inte har lämnat in den uppgiften.
Speaker 2:Är det något vi kan göra för att stötta dig så att du kommer framåt och så. Jag tyckte det var väldigt tydligt att det fanns ett stort engagemang för de här frågorna hos de som var drivande I kursen. Utöver det som Cecilia sa så var det också otroligt många inspirerande personer som jobbade I primärvården som var och berättade om hur de jobbade på sin vårdcentral. Det var några olika chefer och så där. Det tyckte jag var jätteinspirerande.
Speaker 2:Inte minst att höra från andra regioner och så hur arbetslivet fungerade för man blir lätt lite hemmablind och man vet vilka utmaningar som finns I sin egen region och utifrån de styrmedel som finns där. Att bara få lite vidga vyer, att tänka att man kanske ska göra på ett helt annat sätt. Det tycker jag var jättebra med kursen.
Speaker 1:Jag kan bara instämma. Bolla mycket med andra kollegor. Vi var ju I olika fas hur långt vi hade. Några var det kanske vi börjat sin ST och några skulle snart bli klara. Det är ju alltid jätteintressant med det erfarenhetsutbytet.
Speaker 1:Så det var väldigt uppskattat under kursen.
Speaker 2:Ett nytt projekt handlade om våra hemsjukvårdspatienter. Framförallt om hemsjukvårdspatienter som bor I ordinärt boende. Jag hade innan kursen börjat tänkt att det var någonting med den gruppen som jag ville jobba med men jag hade inte satt exakt vad jag skulle göra. Att du har ord på så bra Cecilia, att man fick verktyg också för att titta på du-läget innan man började titta på det önskade läget. För det blev väldigt tydligt för mig när jag tack vare kursen började att kartlägga med den egentliga frågan vilka är det som är våra hemsjukvårdspatienter?
Speaker 2:Jag insåg att det första problemet var att vi inte riktigt visste vilka alla var. Då insåg jag att det här projektet som jag hade tänkt på, första steget I det är ju att försöka hitta rutiner för hur vi ska registreras så att vi vet vilka som är inskrivna och veta när de eventuellt skrivs ut och hittar vad det är det felar, vad det är som gör att vår journal inte Att inte alla som har hälso och sjukvård är registrerade där. Det drog igång ett samarbete och vi hade göra många möten med några hemsjukvårdsköterskor och deras chef och med min chef för att bara sätta bra nya rutiner. Så det blev det första. Sen utifrån den kartläggningen så identifierade jag att Det var också inspirerat av kursen för det var en del föreläsningar som handlade om medicinska vårdplaner eller patientkontrakt.
Speaker 2:Vi hade lite smått börjat jobba med det men det blev egentligen mitt huvudsakliga projekt. Mitt mål var att alla våra hemsjukvårdspatient skulle medicinska hemsjukvårdspatient skulle medicinska vårdplaner. Då gjorde jag ett nuläge och kollade hur många som hade det och sedan gjorde jag olika insatser, framför allt I utbildningssyfte gentemot läkarna kring varför vi ska dem och hur journalmallen ser ut och vad man kan sätta in på de olika sökorden och hur man ska tänka. Det är ett pågående arbete för att det initiala blev att läkarna satte sig och gjorde mer journal sammanfattningar I vårdplanen, sammanfattade hur patienterna hade det och hur deras situation var. Sedan är tanken nu att varje gång som vi har årsbesök med dem så ska de uppdateras.
Speaker 2:Men det som hände med det här var att jag fick ett sådant momentum tack vare att jag hade lite tid avsatt. Min chef är väldigt stöttande I det här projektet. Det här har fått många vågor på vattnet och vi jobbar med väldigt många en sjukvårdsfrågor just nu för att se över egentligen helt hur vi jobbar med de här patienterna.
Speaker 3:Det är ju fantastiskt. Jag tänkte, fick ni nya kontakter inom er region? Jag tänkte på dig Maria, med hela arbetet med patientkontraktet så har vi jobbat under många år med att försöka få in det här tankesättet att jag också faktiskt har, det finns en planering som också är framåt, inte bara en journal som tittar bakåt. Och då finns det ju folk I regionerna som jobbar med det. Fick du någon sådan kontakt eller fick ni nya kontakter med utvecklingsledare eller annat?
Speaker 1:Ja, jag
Speaker 2:fick många nya kontakter av de som var med under kursen på olika sätt. Dels några som jobbar på SKR och sen några som jobbade I olika regioner. Min region var väl inte så jätte representerad under kursen. Jag diskuterade en del med Susanne som höll kursen och försökte få fram lite tips från henne kring personer som jobbar med det här I Byggaregionen. Men framför allt från andra regioner än så länge.
Speaker 3:Cecilia, du
Speaker 2:fick du
Speaker 3:en av?
Speaker 1:Ja, precis. Vi hade väl lite representation från Sörmland och några som jag var efter kollegor till mig fast jag är stationad I Katrineholm och några från Nyköping. Så vi har ju lite träffats I andra sammanhang också. Det är ju att det är roligt att se hur det går för andras arbeten. Och just det här kanske kontakten som kanske har fortsatt mest är väl via Susanne som har kursen som du nämnde och SKR och lite hur man kan tänka framåt.
Speaker 1:Men rent på I liten skala, de som jag faktiskt jobbade med då eller jobbar med nu också kring projekt mångsökare så hade vi både en verksamhetsutvecklare på enheten som var engagerad med och sedan andra yrkesprofessioner med både sköterskor och undersköterskor också. Det finns mycket driv hos personalen I verksamheten som vill jobba vidare. Det tycker jag var en jättebra Alltså den sammansättningen av gruppen kanske inte hade blivit till annars om vi inte heller hade den här stöttningen från projektet. Man tänker mycket att jag ska börja förändra det här eller jag vill göra siele så och då gör jag det bara själv. Där fick vi också väldigt mycket bra tips och råd kring att ta hjälp, ta stöttning, sätt ihop en arbetsgrupp kring det här som ni har tänkt er eller bara för att vi som ST-läkare är ju runt och randar oss mycket Vardan ser inte riktigt ut som man kanske har tänkt sig I praktiken sen.
Speaker 1:Och då är det jättebra att andra som håller det här vid liv eller kan driva vidare saker och delegera och att man inte måste känna att jag ska göra allting själv. Det tycker jag var nästan det jag fick mest med mig Även om det finns lite andra kontakter och mycket inspiration också av de som föreläste absolut. Hur går
Speaker 3:det då Cecilia? Hur långt har det kommit?
Speaker 1:Det undrar man ju nu.
Speaker 3:Det är ju nyfikna på.
Speaker 1:Vi ska planeringsdag nästa vecka. Vi ska se hur det går I vårt projekt. Som Maria var inne på, inklusive mig själv och många andra så det himla stramt med ekonomi I regionerna. Personen som var verksamhetsutvecklare och kunde vara ganska drivande då I den här gruppen har inte varit kvar på vårdcentralen. Då är det ju risk att det man har påbörjat stannar av om man inte har nästa uppföljning eller vad gör vi till nästa gång eller hur tänker vi med det här?
Speaker 1:Och sen lite praktikaliteter som att det blev sommar och nya tag nu till hösten. Men det känns ändå som att vi som håller ihop som grupp nu har genom att kunna dels kartlägga vilka är de här patienterna som söker ofta? Inte bara genom Jag nämnde primärvårdskvalitet, att försöka leta upp patienter där eller meddraid då så man kan göra sökningar I det programmet man har tillgängligt där. Det kan se olika ut I olika regioner. Men även personlig kännedom på vårdcentralen.
Speaker 1:Vilka kommer mycket till receptionen? Vilka ringer ofta? Att vi har sållat ut en del patienter där vi också har börjat att upprätta patientkontrakt och se vad är viktigt för just den här personen för att känna sig tryggare, veta vad planeringen är och hur ska vi tänka och att kontinuiteten ska förbättras. Är det en person som blir väldigt tar kontakt mycket och är oroliga, men då ska inte fem nya personer helt plötsligt bli inblandade och börja starta massa nya utredningar och göra saker utan man ska I största möjliga mån när saker inte är akut tillbaka till de som har kännedom om den här patienten. Och jobba mycket med regelbundna uppföljningar då.
Speaker 1:Vi har lite exempel på patienter som ringer oss väldigt många gånger per dag och då kommer man överens om I den här planen att vi ringer dig till att börja med en gång I veckan och stämmer av eller vi ringer dig så småningom var fjärde vecka eller så. Då är det ju väldigt mycket mer tidseffektivt för både patienter som är orolig och ringer mycket. Jag kommer inte fram eller om det nu är telefon eller kommer upp till vårdcentralen och istället vet att jag kanske ska ju ändå ringa på fredag. Jag väntar lite med det här så får vi se. Och då har ju det mesta gått över också.
Speaker 1:Jag förstår att vi tar kontakten. Eller så samlar man emot sina ärenden och det man kanske oroar sig för eller som man annars skulle sökt oss mycket för. Så där har vi börjat jobba med vissa enskilda individer och patienter. Och sen handlar det nu lite mer om att sprida det här arbetssättet och se lite stämma av I gruppen med kollegorna. Hur funkar det?
Speaker 1:Hur tycker man att det här går? Och sen vill vi också följa upp hur upplever patienterna det här?
Speaker 3:Just det, jag tänkte just fråga då.
Speaker 1:Ja exakt. Det är alltid lite så där. Vi ser allting från vårt perspektiv. Men vad är egentligen viktigast för den enskilde patienten och hur ska vi veta det? Vi kan inte gissa.
Speaker 1:Så vi har också haft möjlighet att som en enkät som patienten kan svara på. Först och se hur är nuläget och sen efter patientkontrakt och fast vårdkontakt och uppföljningar så vill vi kunna se hur upplever patienten det nu? Är det samma fika eller har det ändrats någonting? Och sedan har vi också lite funderingar på att göra en journalgranskning före och efter och se hur många kontakter har man och så där. Det är lite sådana saker men är en förändring en förbättring?
Speaker 3:Just det.
Speaker 1:För vem? Så det vill vi också kunna se på vilket sätt man ska jobba vidare helt enkelt. Spännande och var vet vi någonstans nu?
Speaker 3:Ja det tycker jag är att då har ni ju ändå kommit långt. Maria, var ska du säga att läget är hos er idag då?
Speaker 2:Jag kommer idag från ett möte med hemsjukvården. Vi har bildat en liten arbetsgrupp kan man säga och nu är vårt mål här inom det närmsta halvåret att vi ska komma igång med ett mer strukturerat arbete kring hemsjukvård patienterna med rond även om de som bor I ordinärt boende. Istället som vi har det nu att alla hemsjukvårdspatienter är listade på alla läkare, så kommer vi att göra det till några färre läkare som då blir mer uttalat hemsjukvårdsläkare. Det tror vi kommer öka kvaliteten och kontinuiteten för de här patienterna. Nu har vi ganska intensivt arbete med just att samverka och hitta så att det ska bli bra förändringar för både oss på vårdcentralen och hälso och sjukvården och för patienten såklart.
Speaker 2:Där har verkligen kursen på något sätt satt fingret på tycker jag. Det som du är inne på Cecilia där att om man sitter och hittar på för många bra själv utan att fråga de andra vad som blir bra så kommer det inte bli bra. Bara ett exempel idag var det vi pratade om hur vi skulle uppdelningen och då framkommer att hemsjukvårdssköterskorna har sina patienter baserade på hur hemtjänstgrupper läser ut. Det steget hade jag inte ens tänkt på just det. Det är en hemtjänst som ligger där bakom nästa steg och de kommunicerar inte jag med men hur hem sjukvårdssköterskorna har delat upp sina patienter beror på vilken hemtjänstgrupp det är.
Speaker 2:Det var som exempel på hur Det hade jag aldrig kunnat tänka ut själv utan det behövde vi träffas och prata om så att jag skulle förstå att det här är fast för det här har med det här att göra. Så den delen kan vi inte ändra på. Okej. Jag tänkte
Speaker 3:faktiskt och tänkte det när ni pratade också, I omställningen till nära vård pratar vi ju väldigt mycket om teamet och det interprofessionella lärandet och så. Nu var det ju läkare som gick den här kursen för det är ju också en del som ni sa I erSD. Men hur tänker ni mer kring det här med teamarbetet och att driva förändring tillsammans? Ni har varit inne på det men vikten av det då?
Speaker 1:Jag tror att det är kärnan är mycket jätteviktigt. Det är ju nästintill omöjligt att komma från en läkargrupp och säga att nu sköterskorna ska ni göra på det här sättet för det tycker vi blir bra eller vad det ska vara. Det är ju typiskt eller tvärtom. Det är ju inte super populärt och inte så jättelätt att få igenom saker. Och det här du nämnde Maria om att man ser saker från sitt eget perspektiv.
Speaker 1:Vi behöver få in patientens perspektiv. Vi behöver få in våra medarbetares perspektiv från alla professioner I princip eller de som I alla fall berör just det här inom det området man jobbar eller kan beröras. För det går inte att tänka ut friska saker annars eller det går inte att komma vidare. Så jag skulle säga att det här är superviktigt just för att få en förankring men även olika perspektiv för att komma en bra lösning I slutändan sen.
Speaker 2:Precis, alltså de här perspektiven blir så viktiga och jag tänker att det är också det som är nära tänker jag och det som är kontinuitet det är att det finns en kontinuitet kring ett team. Nu är jag mycket I mina tankar kring hemsjukvård patienterna och de har ju en tidig kontinuitet tack vare sin hemtjänstspersonal och sin hem sjukvårdssköterska som ofta kommer hem till dem.
Speaker 1:Det
Speaker 2:finns inget annat sätt tänker jag som är nära än att då som primärvård jobba I den kontexten och I det teamet som patienten redan har runt omkring sig och hitta samarbetsformer och hitta sätt att lära av varandra. Det var en av hemsjuksköterskorna som sa idag att hon saknades mycket det här mötet med läkaren för att också kunna få en kunskapsuppdatering. När man pratar om en patient med en viss sjukdom att då också, ja vad är det nu som är viktigt med den här sjukdomen? Det händer också när vi jobbar som team att vi kan kunskapsutbyte med varandra. Det är inte bara åt rätt håll utan det är ofta att sjuksköterskorna kan lära oss om de perspektiv som de har.
Speaker 2:Jag tänkte på senast någon diskussion om en kateter och hur olika kateter är och varför det ena inte går och det andra inte går. Den kunskapen behöver jag få från sköterska för den har inte jag och hur det påverkar patienten.
Speaker 3:Det var intressant det du säger Maria om det här att du utgår egentligen från den enskilda personen och vilket team har de runt omkring sig, vilket är kontexten runt om och så på något sätt forma teamet utifrån det. För det är klart att den här kunskapen du fick kring hemtjänstpersonalen och deras grupp och kopplingen till hemsjukvårdsjuksköterskorna och sen så din koppling på det, det bygger ju det starka teamet. Jättebra exempel! Jag tänker om ni skulle nu, nu har ni kollegor som lyssnar på det här, det är jag helt säker på, säkert blivande ST-läkare I allmänmedicin. Om ni skulle ge råd kring, det behöver inte bara vara till de som går utbildning, det kan ju också vara att vi ska fortsätta förbättra och förnya under hela yrkeslivet.
Speaker 3:Vad tänker ni att man ska tänka på? Vad ska ni ge för råd både till de som är nyfikna under sin S-timme och också framåt? Det är alltid svårt det här med råd men är det någonting ni känner såhär?
Speaker 1:Men det måste ju vara någonting man tycker I grund och botten är roligt och intressant att jobba med. Jag tror inte det blir bra om man tvingas in och just den här delen gör det här. Likadant med handledning eller vad som helst. Tycker man att det är det värsta man vet. Det är klart man kan handleda om vi skulle träna på det men det kanske inte är något man måste ägna mer tid åt då om man nu tänker att vad är mina styrkor under min SD-utbildning?
Speaker 1:Vad brukar jag prestera bra på eller vad är det jag har lite fallenhet för? Och sen lyfta upp det då. Sen är det väl alltid bra att träna på svagheter också Men jag tror att om man känner att det här behöver jag lite extra drivkraft I. Då är det bra att se lite till sig själv. Vad tror jag?
Speaker 1:Vad passar jag? Vad skulle jag kunna få fram de här egenskaperna så att det blir bra? Och sen inte tänka att allt ska flyta på enligt den här planen Klart det här datumet allt ska flyta på och punkt slutet blev allt bra och allt har löst sig för så kommer det tyvärr. Men största sannolikhet inte bli. Utan nej, man ska stöta på lite gropar på vägen.
Speaker 1:Det kommer hända saker och man får tänka om många gånger och då får man tänka att då lärde jag mig någonting av det här för nu kommer jag nog inte göra samma sak nästa gång eller vad det nu kan vara. Att inte en jättehög målsättning och att han ska bli perfekt. Får man vara lite snäll mot sig själv och släppa tror jag.
Speaker 2:Jag tänker på två saker. Dels på det här att verkligen kartlägga hur är det nu? För det är lätt när, inte minst när man sitter I sin egen grupp, kanske på ett läkemedel eller så, att man har en uppfattning om hur det är. Men det är ingen som har mätt, det är ingen som har räknat. Hur många är det egentligen?
Speaker 2:Det kan ibland vara väldigt få individer eller få patienter som skapar en väldigt stark bild av att någonting är på ett visst sätt. Men så när man börjar räkna eller börjar titta på det så är verkligheten lite annorlunda.
Speaker 1:Så att
Speaker 2:de faktiskt både mäter för att veta hur det är faktiskt, men inte minst också för att kunna utvärdera sen. Har det blivit bättre? Just. Hur har utfallet av den här förändringen blivit? Sen tänkte jag också på hur viktigt det är, som I alla fall alltid tänker att stöd från sin chef och mandat kring att göra en förändring.
Speaker 2:Det beror ju på visst sätt på hur stor förändringen är, hur mycket det påverkar hela verksamheten. Men det är också ett sätt att när man möter lite motstånd eller problem. Om man inte har stöd från sin chef då blir man inte så kraftfull I att driva igenom förändringen. Så det skulle jag också säga, Jag håller helt med Cecilia, göra förändringsarbete inom någonting som du tycker är viktigt eller särskilt roligt. För då vill du ju verkligen förändra det.
Speaker 2:Men se till att också stöd från chefen I att göra en förändring på det området för annars blir det för tungrutt tror jag. Om man vill
Speaker 1:att det
Speaker 2:också ska kunna fortsätta att förändringen blir
Speaker 3:långsiktig. Tänker på det sättet så hjälper vi också chefer till att också vara de som står för att förändra och förnya verksamheten. Att man förankrar vad man behöver göra och att det finns sådant driv I verksamheten där har ju ledarna en jätteviktig roll och det kan vi ju som medarbetare också på något sätt bidra till. Vi ska börja avrunda. Så superintressant att höra vad ni har lärt er under den här resan och jag är säker på att det kommer inspirera många.
Speaker 3:Jag vill bara avsluta med nära vår poddfråga Vad nära är för er? Maria, vad är nära för dig?
Speaker 2:Jag återkommer nog till det som vi har kommit in på flera gånger här under podden just att att patientens perspektiv. Vad blir bra för patienten utifrån dens vardag? Att medicinska beslut får hela tiden förankras och filtreras genom vem är den här patienten? Vad vill den? Vad är viktigt för den?
Speaker 2:Hur kan vi göra så att det blir nära? Jag tänker mycket på kontinuitet, att den känner igen dom som är involverade.
Speaker 1:Tack för
Speaker 3:dig Cecilia, vad är nära?
Speaker 1:Ja, jag känner att jag upplevt mig lite men att nära inte behöver vara fysiskt nära utan kan vara nära på andra sätt också på minst lika bra sätt eller kanske bättre många gånger. Det beror helt på just den patienten och att kontinuiteten är en så himla viktig faktor för att det ska bli bra, helt enkelt. Jag tycker att jag ser det så många gånger. Det är en jättestark del I att den nära vården ska fungera.
Speaker 3:Stort tack och stort lycka till framåt med många förbättringar.
Speaker 1:Det ska du Tack för att du fick vara med.
Speaker 3:Tack för att ni ville vara med. Tack.