I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap. Jag
Jonas:ska göra det. Häng på hur du bodde I.
Bodil:Hallå du.
Jonas:Det var högt I början.
Bodil:Ja det var det.
Jonas:Vi sitter ju I ett rum som kan kallas Emil. Ja. I Linköping. Jaha. Vi har fått låna ett rum.
Bodil:Det stora hotellet.
Jonas:Det hotellet. Det här är ju vårt avsnitt 38 och varmt välkommen till till dig som lyssnar. Vi är ju I Linköping av en väldigt speciell anledning.
Bodil:Det är idag 40 år sedan Tage Danielsson dog.
Jonas:Ja. Det är många år. Det
Bodil:är många år.
Jonas:Det var det första som slog mig. Ja.
Bodil:Och jag vet inte om det är overkligt länge eller det är overkligt gott. Nej.
Jonas:Det känns ju som att, vi kommer ju komma in på det lite längre fram, men det känns ju som att han är så närvarande, inte minst när vi är här, men också I hans verk. Ja. Så känns det ju så relevant. Det
Bodil:känns som om han hade varit med om vår tid fast den inte har varit det.
Jonas:Ja men precis. Du var ju inbjuden I till Take Danielssons vänner. När man igår började kan man ju väl säga 2 dagars en minneskavalkad här. Så igår var vi ju då höll ju föreläsning.
Bodil:En högtidsföreläsning. Ja. På temat Vad skuld ett tag är sagt?
Jonas:Ja. Och du refererar också till att du var här 2016 och tog emot Linköpings kommuns pris för att du verkar I Tage Danielssons anda. Då höll du också ett tal.
Bodil:Japp. Och även det var så stort för mig så att det finns bevarat liksom det talet som jag höll igår. Jag brukar aldrig skriva skriftmanus.
Jonas:Nej just det.
Bodil:Jag rustar mig till tänderna när liksom en taget kallar så blir det både talmanus och skriftmanus. Ja. För att jag tycker det är så stort och det är så viktigt. Och det var ju delvis samma publik igår, men kanske 30 procent eller så som hade varit med också vid den prisdagen.
Jonas:Ja, just det. Du och jag har ju konstaterat att Tage Danielsson för oss är ju en självklar våra liv på olika sätt, men väldigt självklar gemensamt. Pratar vi om det. Känner man till Tage Danielsson idag om man är yngre generationer?
Bodil:Till en del tror jag att det är många som känner till det genom att deras föräldrar har spelat upp det eller genom citat som han kommer med vid frukostbordet. Eller så blir han en gestalt retroaktivt. Också för de unga. Så lite grann kände hon inte till men inte så som det var för dig och mig med revyer varje alla inspelningar som fanns och sommarprogrammen som började med ett vinterprogram.
Jonas:Och det som jag första tror jag som jag När man reflekterade för honom som röst kanske I det politiska sammanhanget, var ju när vi skulle folkomrösta om kärnkraften.
Bodil:Absolut. Och sannolikhet. Ja. Och då han sa att visserligen så hade ju hans föräldrar lärt alla barn att man ska alltid tala sanning barn. Men dåtidens föräldrar kunde ju inte säga så, utan man skulle säga att man ska hålla sig till sannolikheten, för att det var den som hade ersatt sanningen.
Bodil:Så sitter jag här och ska förbereda den där föreläsningen som jag höll igår och så tänker jag att, ja, hade nu bara tagit varit här så jag kunde prata med honom så skulle jag kunna sagt att nu har det blivit mer sannolikt med osanningar, åtminstone på nätet, eftersom de sprids så väldigt mycket bättre och snabbare än de bästa sanningarna. Så det finns så mycket som är tacksamt också att travestera från Tage. Har jag begrundat en del av så tänker jag att det beror på att han höll sig till väsentligheter. Alltså, han konverserade ju aldrig. Han var så närvarande, men han kunde blanda stort och smått.
Bodil:Och det var väldigt konkret. Och alla kunde på nåt sätt referera till det. Som han skulle häcklat samtidens politiker till exempel. När han kunde häckla de som redan fanns då på hans tid, för 40 år sen.
Jonas:Det blir ju också påtagligt på nåt vis för att vi har ju en liknande debatt idag om kärnkraftens vara eller inte vara, fast på andra grunder. Men en person som taget som fritt rörde sig mellan dramatiseringar Astrids barnets och lekens betydelse och så att bli en samhällröst. Vad minns du från hans argument eller hans sätt att argumentera från den tiden? För där fick han väl också lite fiender, eller han blev ju en politisk person I det där. Ja.
Bodil:Alltså, jag minns väldigt mycket det som han gjorde, till exempel om solidaritet kontra lojalitet. Att solidaritet är nåt helt annat än lojalitet. För det är så att om våra ledare inte förstår och inbegriper oss I den här att vi efterhand av nån sorts vana vänjer oss vid att bara vara lojala. Bara om nån viftar med ett pekfinger åt vårt håll, så står man ju på väldigt lös grund. Men solidariteten den är grundad.
Jonas:Jag kommer nog återkomma till det tror jag en hel del. Vad betydde det för dig att få det priset som du fick? För för ni ni kände ju till varandra du och Tage. Ni hade mötts I olika sammanhang. Men du sa nånting till mig tidigare som jag fastnade för.
Jonas:Det var hur fick de fatt I hur humanisten bodde I? Det var du lite förvånad över.
Bodil:Ja, alltså det. Jag var så tagen både av att få ett sånt pris, men jag har aldrig kunnat tänka mig, och så sen sitta hemma och läsa en motivering som handlar om dels att jag verkade I Tage Danielssons anda. Det man då utmärkte mig speciellt för var att jag ville att människor skulle styra över sin tid, inte att tiden skulle styra över människorna. Det står där explicit. Det var kanske inte så konstigt, för tidtankar om tid hade gjort sin nytta I den svenska kulturen.
Bodil:Men det här andra, när de skulle fördjupa sin motivering och förde fram att jag var en sann humanist, och så tänkte jag, alltså jag har jobbat I 46 år på Lunds tekniska högskola. Jag Jag har varit omgiven av naturvetenskap och teknik hela tiden. Hur kan de sitta I Linköping och säga att de hade hittat en sann humanist I mig? Och ju mer jag grubblade på det där Alltså det blev riktigt sånt där egotrippat inåt-funderande, så insåg jag att de hade ju faktiskt rätt. Så du har ju hört mig säga det själv nu ett antal gånger, att ju äldre jag blir, desto mer kommer jag underfund med att egentligen är jag humanist, trots att jag fick en helt annan yrkesbana.
Bodil:Och jag kan ju se efteråt att jag har ju verkat som en humanist I de sammanhangen. Det vill säga, det är inte så enkelt så att jag bara på min fritid Jag har alltid läst mycket. Jag har varit samhälls och kulturengagerad och så. Men det var ju inget extra ansikte som jag tog på mig när jag gick ut från jobbet, utan det hade jag ju där också. Jag hade kurser I vetenskapshistoria till exempel, bara för att mina studenter skulle få upptäcka att det fanns generationer före dem som hade tänkt fel de också.
Bodil:Ibland blev det rätt fast det blev fel och ibland blev det bara mer och mer fel. Men mycket det här med människan bakom. Att det aldrig hade blivit en skådespelerska skådespelerska som Olivia Nuten John om det inte hade funnits en fysiker som hette Max Born. Och det är lite speciellt att liksom göra även fysiker till människor.
Jonas:Ja, för man tänker att det är en teknisk värld.
Bodil:Ja, Att det inte
Jonas:finns utrymme för
Bodil:Nej, jag inte säker på om man tänker så, utan naturvetenskapen har ju vunnit så väldigt mycket på att vilja vara och kunna vara generell och därmed oberoende av människan. Naturlagarna är oberoende av människan. Samtidigt så är det ju människor som har förstått sig på att tolka naturen. Så att vi som människor har skapat lager som passar till våra hjärnor för att förstå sig på vår omvärld. Men när de väl finns där som naturlagar så är de väldigt opersonliga.
Bodil:Det gör att man lätt glömmer av att det är en väldig massa slit och en väldig massa som snurrar runt I de människorna. Vi finns ju också I sociala miljöer, vi har också glädjeämnen. Ja
Jonas:du använde ju det här som ett exempel I föreläsningen igår också. Hur det blir för barn och ungdomar om naturlagarna skulle variera.
Bodil:Ja precis.
Jonas:Gravitationen inte går att lita på och sådär.
Bodil:Jag ser framför mig den här ettåringen som vräker ner första närmaste leksaker I golvet. Och så ska nån snäll vuxen plocka upp det och så skrattar barnet förtjust och så gör de om det 17 gånger tills de tröttnar på den leken. Men hur hade det varit att vara barn om gravitationen ibland verkade neråt och ibland uppåt? Alltså det är ju så oerhört viktigt när man är liten att man undan för undan varenda dag lär sig sånt som är sant också nästa dag.
Jonas:Det är pålitligt.
Bodil:Det är pålitligt och naturvetenskapen är väldigt pålitlig. Det finns de som inte bara tycker att den är opersonlig utan de tycker att naturvetenskap är omänskligt, vilket jag absolut värjar mig emot. Det är människor som har skapat det, det är människor som använder det.
Jonas:Du pratar ju om att du har ett tage, att du har ju din egen tage. Ja. Som du vänder dig till som fortfarande är en samtalskamrat. Ja.
Bodil:Och det är inte som jag tror på några andar eller några makter, att jag kan locka fram en tag. Utan jag vet om efter alla de här åren att det är en bild som jag har gjort mig avtagit. Men för det mesta så kan jag inbilla mig att han svarade. Det vill säga, jag kan höra en sån där dialog mellan den som jag upplever vara mig själv I den här sketchen inuti mitt huvud och den som är min bild av Tage. Är väldigt spännande.
Jonas:Och din relation tänker jag här med Tage Dahlssons vänner. Vi fick ju träffa Sune Lindgren som bär de här Tagesverk och Tages livsgärning vidare med en frenesi måste man ju säga. Och så fick vi ju lära oss igår föreläsare och kan mycket av hans texter och det är ju inte så självklart. Ganska långa invecklade texter. Men du pratade ju om associationsbanor igår och du pratade ju om att du har Tage som du kan samtala med för dig själv.
Jonas:Vad skulle Tage sagt? Jag tänkte vi skulle ta Du vänder ju dig här till Sune I din föreläsning och så läser vi: Frihetens gudinna står på vakt I New Yorkshamn. Om du har en dollar får du rum I hennes famn. Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål, så synd att hennes huvud var ett hål.
Bodil:Och det var ju en uppseendeväckande vers redan på den tiden. Och där är det ju ännu mer nu. Så synd att hennes huvud varit hål. Så att sånt kan hända som nu händer. I nån sorts stormande anfall på själva kunskapen.
Bodil:Alltså inte bara förnekande utan också aktivt, aggressivt ifrågasättande och sidestämpande. Så där har huvudet blivit ännu håligare sen sist.
Jonas:Ändå dummare. Jag tror ju ungefär samma tid I livet så upptäckte jag väl dig och Tage.
Bodil:När var detta?
Jonas:Det var ju nånstans när jag började folkhögskola.
Bodil:Och när var det?
Jonas:Ja, det här I slutet på 80, början på 90 nånstans. Och jag upptäckte ju då också att det var relevant för mig även det som redan då var 30-förtio år gammalt. Men det var, jag hade mycket vilken tolkningshjälp I saker och man tyckte att man fick en högre förståelse på nåt vis för att han satte ord på sånt som var lite svårt. Har du, jag tänker både på Hassa och Tage, har du några såna Vad har du för tankar runt det? Just när det gäller förmågan att tolka, för det har ju du också blivit en person som du nämns I Tages anda.
Jonas:Du har ju blivit nämnd I samband med folkbildande egenskaper och så där. Vad har du själv för upplevelser utifrån Tagel och deras
Bodil:Jag gick ju på så många revyer som jag hade råd till. Ja. Och hade förstås alla skivorna hemma. Och hade många samtal med mina egna barn, som ju också präglades av detta. De var ju långt eftertaget, men ändå så kom även de att påverkas.
Bodil:Och det här med tolkningsföreträde ska man inte förakta för att han hade ju förmågan att plocka ner någonting, ofta från idiotier I samtiden som han kunde associera från och exemplifiera så väldigt så mycket på pricken så att när man mötte dem nästa gång så gick det ju inte att ta miste på det.
Jonas:Det
Bodil:betyder ju också att sånt här gick ju in I humorn, så jag tänkte ibland när jag var utomlands att det som är svårt är att man kan inte vara så naturlig så att man tar exempel ur sin samtids kulturella upplevelse. Nu var det inte riktigt här så taga mig nästan. När man tar upp en peng och säger det är din, det står Gustav på den. Alltså den sorten är ju obegriplig. Det dels I länder där det inte finns någon som heter Gustav.
Bodil:Men hur alla, att man visste det att alla kunde associera till detta och kunde skratta åt det I denna egna hemmamiljö. Det gjorde ju nåt som har fått mig att fundera på mycket fram till vår tid om vi skulle kunnat den samtiden som vi har nu I Sverige om havs och Tage fortfarande hade funnits med sin frensi framför I världen. Det finns ju så mycket som man liksom har avlägsnat sig från detta som är människans konkreta vardag. Och man får inte mycket tolkningshjälp att känna igen sig I det.
Jonas:Ja, jag tänkte på det som Sune sa igår kväll då som är engagerad I Tage Dahlssons vänner att de hade en sån enorm förmåga att göra satir som slog väldigt åt alla håll. Och att man kunde få människor att skratta åt sig själva även om det var ganska hårt uttryckt ibland. Vi ska komma till nåt exempel om hur det kunde låta ibland när det var lite mer allvarligt menar tror jag, än kanske I vissa fall. Men Hur gör man över tid? Jag vet ju att du har gått Jag har ju nästan inte träffat dig under de här åren utan att du har din Tage Danielsson Ströja på dig.
Bodil:Nej.
Jonas:Framför allt när vi ska vara I publiken sammanhang.
Bodil:Det är mina arbetskostym. Ja.
Jonas:Och den står det ju, utan tvivel är man inte klok på.
Bodil:Och där det ju är viktigt att det är så många som har sagt till mig också, utan tvivel är man inte riktigt klok, det vill säga de anmärker på texten. Men det var faktiskt detta som var den riktiga texten. Tagen menade inte alls att peka ut nån som en dumme Jöns för att han inte tvivlade. Det var en väg mot att nå klokskap. Det var att fortsätta att lära sig nånting och förstå att också när man har lärt sig nåt nytt så behöver det inte bestå I evig tid.
Bodil:Man kan behöva och kunna lära sig nytt förutsatt att man tvivlar. Och det är en väldigt svår balansgång. Det kan låta så väldigt fint och jag tänker ju samtidigt att det är ju detta som skapar ångest också. Det finns inte den forskaren som har kommit riktigt, riktigt långt utan att själv vara den största tvivlaren på sina resultat. Har du kommit riktigt långt så är det nästan bara du själv som förstår det du har gjort I första omgången och det kan tolkas.
Bodil:Och att då stå ut med att ändå tvivla på att det kan ju vara fel alltihop. Jag har skrivit en gång en artikel som publicerades som handlade om tänk om det är precis tvärtom. Det var en sån regel som jag försökte inpränta I mina doktorander, att det är lika bra att ni vänjer er vid det. Att varenda dag, åtminstone en gång om dagen, tänka tanken. Tänk om det är precis tvärtom.
Bodil:Man kommer ju in på ett spår, man kan göra experiment, man kan prova. Man är på väg mot ett visst håll. Och tänk om jag ser alldeles fel. Tänk om det är precis tvärtom. Och det kan ju bara avslöjas, tycker jag, genom observationer och tolkningar och fortsätta att vara öppen.
Bodil:Men det kräver mycket mänskligt och det kräver också att det finns ett lag runt omkring en som man orkar med, med den säkra osäkerheten som man bär på hela tiden.
Jonas:Det här är ju formulerat I en tid där kunskapen stod ganska tryggt och att vi hade väldigt hög tillit till kunskap fakta och till
Bodil:att det fanns Men inte till den allra senaste specialistkunskapen som inte ens vidare bara är ens alldeles egen Inte förrän den har provats öppen så kan man vinna nån sorts säkerhet. Och inte ens då ska man vara riktigt säker för man kan veta om att man kommer att fortsätta tvivla.
Jonas:Hur tror du det här budskapet tas emot idag? Har en känning på det bara?
Bodil:Ja, ja. Får ju för det första ganska hemska vantolkningar av Utan tvivel är man inte klok som går ut på att eftersom det som står på denna tröja säger ut att du tvivlar och då kommer det att komma till ny kunskap. Den kommer inte att vara precis likadan som dagens kunskap. Som en följd av det så kunde väl lika gärna nu mitt hugskott vara lika bra som din kunskap, för din kunskap är inte heller evig.
Jonas:Det
Bodil:motståndet eller det missförståndet, det är väldigt tacksamt för mig, för det gör att jag kan reda ut att för mig och för de flesta andra runt omkring så får det räcka bra nog att jag vet att detta är den bästa kunskap som mänskligheten hittills har kommit på. Och då får man försöka vila I det och förstå skillnaden mellan denna den bästa kunskapen som gäller just nu och ett löst huskot från vår samtid. Och leva med att också den bästa kunskapen kommer successivt att modifieras framöver. För det är precis som med tiden. Jag drar ju som du vet många starka likheter mellan kunskapen och tiden.
Bodil:De måste få lov att utvecklas. Du kan inte fånga nuet och hålla fast den. Hur mycket människor än säger, fångar dagen så går det inte. Utan dagen finns där bara mitt emellan går dagen och morgondagen. Och det hör till dagens natur att den måste flytta på sig och det gör det med kunskapen också.
Jonas:Du tar ju också ofta upp tröttheten av den här osäkerheten som vi lever idag. Vem ska vi Vem kan vi lita på? Barn och ungdomar som inte Jag tänker att prata om tvivel I den här tiden. Kan inte det också spä på den här osäkerheten? Är det svårare att få fram det budskapet idag än vad det var för 30-förtio år?
Bodil:Alltså, någonstans så har detta ju mycket att göra med auktoriteter. Och vi vill ju inte leva I en auktoritär värld, utan vi har vant oss vid att vi vill leva I en värld där man har tankefrihet. Och tankefrihet är nära förknippat med åsiktsfrihet. Och så blandar man ihop detta med att det därför skulle kunna vara vilken kunskap som helst som råder nu. Men den är ju lika bergfast den som råder nu som den som rådde för 100 år sen var bergfast då.
Bodil:Det är bara att vi vet lite mer om hur den utvecklas framåt. Men vi har ju också en hjärnforskning som vet så oerhört mycket mer än vad den visste för 100 år sen. Till exempel om barnhjärnan och hur beroende barnhjärnan är av att få börja med väldigt fasta kunskaper från människor som det lilla barnet litar på. Och det är ju oftast de som man har en lång relation till. Så om det kommer in någon främmande figur så blir ju många små barn de blir bara rädda.
Bodil:Och blir de inte rädda så kan de ändå inte riktigt ta till sig det här som det kommer från den människan. Utan det är någonting helt annat än det som kommer från mamma eller pappa eller möjligen farmor också. Kan platsa in där. Så tillit till den människan som är mer vuxen och som försöker förmedla en kunskap. Den kan ju vara omedelbar, som till exempel om man träffar en liten unge sådär 3 år, sträcker fram handen och niger, vilket ju ingen gör I vår tid.
Bodil:Men det är ju en väldigt rolig lek som kan bli en kod mellan de här 2, att när vi träffas så niger vi. Och vad barnet gör då är att den härmar. Jag kan göra precis detsamma som du. Och det är så vi gör när vi träffas och vi är liksom I andra, I samma klubb. Det är ingen annan som gör som vi 2, men det blir då en särskild gemenskap.
Bodil:I all enkelhet så finns det så mycket sånt mellan barn och vuxna. Så att barn idag drabbas ju hårt av kunskapsfladdret, främst genom att vuxenvärlden runt omkring vågar inte längre svara barn så självklart som man gjorde förr. För man vet om att man skulle kunna tolka det också på 78 andra sätt, och vilket sätt ska jag svara på? Och då är det bättre att man tar till första bästa instinkt och svarar enligt den, för att barnhjärnan klarar inte av det här, att det kan vara på så många sätt. Det klarar inte ens vi vuxna av, vilket vi visar varje dag.
Jonas:I partiledardebatt till Ja. Jag tänkte på det igår. Nu såg ju inte du det, men jag tvingade mig att titta en stund när vi var färdiga. När man reflekterar över att den andra sidans experter till och med säger. Alltså det här gemensamma verkar ju vara ifrågasatt.
Jonas:Utan nu håller man sig med egna experter och då kan man få kritik när man inte ens lyssnar på dem då. Det var väl det jag reagerade starkast på igår. Jag tänker en sak som också har varit uppe hur relevant över tid man kan vara. Vi fick ju göra ett spännande test, det tror jag vi har pratat om I podden förut, när vi fick läsa dina texter från 10 tankar om tid. Och den kom 99.
Jonas:99, precis. Och det läste vi ihop med en klass elever som var steget in-elever på en folkhögskola som precis hade kommit in I bildningens bana kanske efter ett liv av mycket struligheter och problem och tillkortakommande från vuxenvärlden och så där, så kom man till folkhögskolan. Och de har varit där några veckor och kommit in I det lite grann. Kanske direkt från gängkriminalitet från missbruksförhållanden hemma eller en bristfällig skolgång. Så läste vi högt valda delar ifrån den boken och så hade vi samtal runt det.
Jonas:Då tänkte jag på en sak och det är att de orden var så relevanta fortfarande. De kändes inte antidaterade. De kändes möjliga att ta in fördomsfullt för de som kanske inte har läst så mycket till och med innan. Och som tyckte att det var svårt att läsa överhuvudtaget så gick det att samtala om det här. Jag tänkte vi ska ta ett exempel från taget sen men du får gärna fylla på.
Bodil:Ja. För att du sa nu att vi gjorde detta och jag ville tala om att det här hade jag ju inte en aning om
Jonas:att Nej du fick inte
Bodil:vara med. Att ni gjorde. Utan jag blev fascinerad av det ni kunde berätta. Och så funderade jag förstås som vanligt på vad kan det bero på? Och jag tror på det att det beror mycket på att jag är hyfsat bra på att ta exempel.
Bodil:Har man tagit ett exempel så kan en annan människa lätt associera till ett eget exempel. Ibland tänker jag på tankar ungefär som ett streck där man torkar tvätt. Nu hänger här en tvätttråd. Om jag försöker treva fram min berättelse om denna tanken så vet jag att de flesta förstår ett dugg vad jag menar. Men fäster jag på 2 exempel så kan nästan alla hitta ett exempel.
Bodil:Ibland är ett som ligger mitt emellan. De här 2 är det ett som ligger till vänster, ett som ligger till höger. Men man kan själv vara med I sina associationsbyråer. Och det är ju då det händer nånting I den andra människan. Det är fascinerande.
Bodil:Berätta nu mer, för jag minns att jag tyckte det var väldigt spännande.
Jonas:Nej men jag tänker vi Igår träffade vi ju människor som kommer fram till dig och berättar om vad den boken hade betytt för dem. Och där tar du ju upp utbrändhet och du tar upp ställtid.
Bodil:Ja, jag tar framför allt upp ställtid. Om ställtid vet jag så mycket om vad det begreppet gjorde med deras relation till deras fruar, deras chefer, deras barn, deras föräldrar. Allt sånt som jag inte vill berätta om för egen del och aldrig har berättat om. Det blev nånting som man kunde hålla sig till. Alltså den här fasta punkten eller den här ledstången som funkar som en handledare eller så där.
Bodil:Nåt som man kan hålla sig till och utgå från och framför allt prata med sin granne om. För att säga att vi måste faktiskt inte bara en ställtid innan vi börjar på nånting. Vi måste ställtid efteråt också för vi måste reflektera över det för annars är det som att det inte har skett.
Jonas:Det var ju en av reflektionerna som jag minns. En grabb på 17 år som tyckte att den här boken borde mamma läsa för hon blir så stressad och får aldrig tid med nånting. Och då tänker jag att det rimligt skiljer 30-förtio år mellan de här personerna som vi träffade igår och mellan den här pojkens mamma. Det är nånting som är tidlöst över det.
Bodil:Ja, det är det. Det var väl det som Tage var så bra på, att han var jag ska inte säga humanist en gång till. Han var så djupt mänsklig. Han var ingen fågel, han var ingen nickor, han var en människa.
Jonas:Jag satt på vägen upp till Linköping, vi kommer ju från olika håll du och jag till den här metropolen. Och lyssnade på, jag tror det hette Vintergatan. Det var alltså ett sommar prat fast gjort på nyårsafton.
Bodil:71. Okej.
Jonas:Det kommer jag ihåg för då är jag ju född. Så det var ju några månader innan jag föddes. Men det var ju ett roligt avsnitt. Han skulle göra tv-program på radio och använda folks fantasi för att se bilderna I färg. Och fritt från censur så kunde man låta folk tänka och se vad de ville till det han berättade.
Jonas:Det var också en lek mellan årstiderna och att nånstans på jorden så är det ju sommar. Det var ju en sån del. Men det jag tänkte på var en sekvens där han pratade om topplistor. Jag tänkte vi ska lyssna på den. Så ska vi prata lite grann om det.
Jonas:Vi lyssnar först.
Jonas:Vad säger du? Lägg av! Lägg av, Bodil.
Bodil:Ja, alltså, ju så mycket med sådana här tramserier som han var så bra på men det hade ju inte blivit något av detta inlägget om han inte hade konkreta exempel att falla tillbaka på.
Jonas:Nej. Och det som jag tänker, som jag refererade till, det är ju vad vi lever I för tid nu. Då var det topplistan. Sen var det tv-programmen som var fördummande. Bingolotto var ju en stor diskussion om att det kommer göra svenska folket dumt.
Jonas:Det är sånt man minns. Men jag tänker också I hans sätt att förstå här att dataapparaterna kommer att välja musiken. Det är en stor debatt just nu om på vilket sätt vi kan nå oss utav konst och kultur. Och att det är ju en väldig massa algoritmer och topplistor och lyssningsmönster, fokusgrupper som avgör egentligen vad vi ska få fatt I. Att vi inte kan bli överraskade I stort sett av musik om vi inte letar upp en sån där lista på Spotify som heter Minst lyssnade låtar 20 25.
Jonas:Så att det det han siar om här har ju blivit jättevärre tror jag än vad det var på den tiden.
Bodil:Och då var det ju ändå så om man hade nu uppslagsverket som började på A. Om man kom till det som någon har tramsat sig om och sagt Apollon. Man hade läst om Apollon eller Apollon, vilket man vill. Om man då sneglade lite åt sidan så såg man ju faktiskt nånting annat. Och det är många som hävdar, nu när vi inte längre tittar I uppslagsverk, att de saknar den här att man fladdrade över till nåt som man inte var ute efter.
Bodil:Och nu är det bara fladder för hela slanten så man hinner inte sakna fladdret.
Jonas:Nej. Och jag tänker också att det är så strömlinjeformat allting som når oss också via radio och via många andra kanaler. Ja, det är intressant. Vi har ju pratat om det här med hur ett lejon ser ut till exempel. Det finns ju den sidan av det också.
Jonas:Att vi påverkas ju förmodligen av det Att vi sällan blir överraskade, att vi matar oss själva med samma samma samma, samma till slut? Det
Bodil:är ju ändå nån skillnad för min generation. Vi är uppfostrade med hjälp av planscher. Och det var ett givet antal planscher som hängde I rummet innanför själva skolsalen där det fanns en kateder som var lite upphöjd. Och vi alla matade med ett lejon som har sin profil I en viss riktning. Och det är ju nånting annat, att sett många lejon på savannen men I sin tv.
Bodil:Eller på filmer. Javisst. Så att visst har vi en mer rikhaltig lejonbild. Ja,
Jonas:det går åt bägge hållet naturligtvis. Vi ska ju väl runda av det här samtalet. Vi ska ju gå på föreställning om en stund.
Bodil:Ja, vi ska det. Annika Dominick. Ja. Tina Elinn.
Jonas:Ja, det ska bli jätteroligt. Och det ska också delas ut pris eller ett stipendium. Stipendium
Bodil:till Per Andersson.
Jonas:Ja, det är ju ingen hemlighet nu för det här sänds ju några veckor efteråt. Är det något annat som du har tänkt på när vi har varit här I Linköping? Vi ska ju ta en promenad förbi statyn har vi ju sagt. Det får vi inte glömma av. Ja,
Bodil:det är ju den här själva Via statyn så får man ju en större känsla för gestalten Tage. Alltså som hade sin längd och som står där han står och som är väldigt människolik till att vara en staty. Sen är det väl klart att Tage liksom alla andra, abstraheras ju mer och mer ju längre tillbaka hans livsverk finns. Men jag tycker det ska bli spännande att se fram emot hur länge Tages tankar kommer att hålla. Och min bild gissning är att de kommer hålla länge.
Bodil:Det är liksom eviga epos som han har varit med och skapat.
Jonas:Du avslutade ju din föreläsning igår med en om hur man skulle kunna
Bodil:Får jag lov att berätta
Jonas:om det? Ja, det måste vi göra.
Bodil:Alltså det rena tankeexperimentet. Jag frågade ju inåt mig själv vad det skulle tagit sagt. Men nu lever jag ju år 20 25. Och nu år 20 25 så börjar det bli möjligt för oss att göra chattbottar där vi själva kan uppfostra en chattbott utifrån vad vi lägger in för material I det här. Så till exempel om jag la in alla mina egna skrivna texter genom åren, så skulle jag kunna få en chattbot som visste hur jag ville vara formulerad när jag skriver, och så skulle jag kunna använda den för att korrekturläsa nya texter.
Bodil:Det tycker jag skulle vara väldigt roligt.
Jonas:Man tränar upp en artificiell intelligens kan man säga.
Bodil:Det kan vi säga. Men då skulle man lika gärna, eller helger hellre, kunna träna upp en artificiell intelligens som bar på alla Tage Danielssons texter eller så många av dem som gick att komma åt. Och så när jag undrade, vad skulle tag sagt? Så skulle jag bara kunna skriva in det här under rubriken, vad skulle tag sagt? Och så skulle den artificiella intelligensen göra sitt bästa utifrån sådana texter som är 40 år, förtioett får vi säga, så vi har lite framförhållning, eller äldre.
Bodil:Och se efter vad den tror ett tag skulle sagt. Sen skulle jag vara där som en liten ivrig varelse och försöka jämföra det som då kommer fram på dataskärmen med vad jag själv tror att taget skulle sagt. För jag har naturligtvis en vinklad bias I förhållande till taget-texterna som jag har tagit till utifrån min fantasi. Och här skulle jag få se någonting annat. Det är Jag som tycker om tankeexperiment är ett väldigt roligt tankeexperiment.
Bodil:Jag hoppas att det blir av, men blir det inte av så var det roligt att göra det I tanken.
Jonas:Javisst, verkligen.
Bodil:Jag kände inte igår att det fanns nån som reagerade emot, utan de förstod den här leklusten som det egentligen innebär. Det betyder ju inte att vi kan återuppväcka Tage Danielsson.
Jonas:Nej. Vi har ju ett exempel på I vår föreställning där Olof Palme talar om valet I USA till exempel. Hämtat från en amerikansk podd där man då AI är Olof Palme då som konstruerad version nu, levande version då. Det är ju Jag förstår ju de som ryser lite grann vid tanken på på detta på ett sätt. Ser du det här som ett mer avancerat eller intelligent sökverktyg?
Jonas:Eller ser du det här som en intelligens som växer fram? Vi tar taget som exempel. Vad skulle det kunna ta vägen
Bodil:I bästa av världar så skulle detta ju kunna möjliggöra att Tage Dan Nilssons intelligens fick en större spridning för senare generationer. Så att han bättre kunde komma till tals med dem. I sin sämsta version så blev det ju bara ett vanhelkande. Alltså man måste ju vara väldigt tydlig med vilken framtoning man ger det här. Men att det går att göra med aldrig så lite tag I texter, så blir det ju sämre och sämre ju mindre texter man har blandat in det.
Bodil:Gör du det riktigt kort så att vi bara gör det 20 sidor, säger Nu får du bara läsa de här texterna. Och så ska du tala om, vad skulle tagit sagt om detta? Och det är ju spännande även det. Ska jag prova dig på någon gång? Ja okej.
Bodil:Det är ju inte 20 sidor och säg, nu får du bara läsa detta. Vad tror du han skulle sagt?
Jonas:Ja. Det är som ett tankeexperiment men också som en lek för sig själv.
Bodil:Och en tämligen kärleksfull lek.
Jonas:Ja. Vi ska ju tacka för oss och gå och göra oss I ordning inför kvällens begivenheter, men vi avslutar ju som vanligt med ett citat. Och det här får man ju säga är 2 citat, för den innehåller också ett citat av taget. Vi ska lyssna på Hasse och Tages melodi Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar. Tage har skrivit och kompositör står Irving Berlin tillsammans med Anna Alfredsson.
Jonas:Det kommer från samlingen Lådan från 1968. Men först citatet och tack för idag, Bodil.
Bodil:Tack själv.
Jonas:Det lyder: Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson. Så rätt, så rätt, tvivla gärna och mycket, men låt inte tvivlen förlama dig så att du av det skälet inte kan bli klok.
Bodil:Uppdrag kunskap.