Om du är en tech-nörd som älskar att hålla dig uppdaterad med det senaste inom mjukvaruutveckling, någon som är nyfiken på "det där med programmering", en som pluggar just nu eller någon som har jobbat många år i branschen - då är Developers! podden för dig! Här får du möjligheten att lära dig om teknik, höra roliga rants, lära dig om livet som en utvecklare och allt som hör därtill. Men det handlar om mer än bara om kod, vi pratar också om allt från hur man gör ett bra intryck på en intervju, till hur man kan hämnas på sina fiender genom kodgranskningar, hur man kan uppnå sina mål eller en hantera en jobbig kollega. Ibland bjuder vi också in inspirerande gäster som delar med sig av sina erfarenheter.
Så, om du är redo för en rolig, avslappnad och lärorik resa inom teknikvärlden, klicka på play och följ med oss på Developers! Podden där Sofia och Madde tar dig med på en resa full av kunskap, inspiration och skratt!
Instagram: https://www.instagram.com/developerspodcast
Facebook: https://www.facebook.com/developerspodcast
Mail: hello@developerspodcast.com
[00:00:00] Sofia: Att se folk skriva på tangentbordet gör mig irrationellt arg. När folk ser på när jag skriver Och jag börjar göra krumpiga misstag gör mig också irrationellt arg. Jag gillar inte parprogrammering.
[00:00:23] Sofia: Du lyssnar på Developers podden där du får följa med oss Sofia och Madde på allt inom mjukvaruutveckling.
[00:00:31] Madde: Vi träffar spännande gäster testar nya teknologier söker inspiration och tar upp aktuella ämnen Så ditt jobb nu i veckan har ju varit lite annorlunda än vad det brukar vara. Du har ju inte kodat så mycket utan du har ju jobbat på varuhusgolvet, om jag har förstått det rätt.
[00:00:49] Sofia: Precis, jag har varit CX, som de kallar det, och det visste jag inte vad det betydde. Var typ customer experience eller någonting? Ja okej du visste det. [00:01:00] Ja, nej så för de som inte vet, när man jobbar på Ikea eller något... Typ något Ikea-bolag till exempel Kano äger ju Ikea-varuhus också, då får man åka på praktik i varuhusen.
[00:01:18] Sofia: Jag vet inte om det fortfarande en gång per år, men ja, jag tror en gång per
[00:01:22] Madde: Okej,
[00:01:22] Sofia: jag tror det var typ en gång. Nej jag tror att innan pandemin så har det varit en gång per år, tre dagar i veckan, nu tror jag att det är en gång per år, två dagar i veckan, jag vet inte, det spelar ingen roll men ganska ofta så ska man ut i varuhusen och jobba på badrumsavdelningen som jag var på och hjälpa kunder och börja sex på morgonen och packa upp leveranser och fylla på.
[00:01:52] Sofia: Och det var jätteroligt. Det var det faktiskt. Jag vet ju att typ Kamprad gjorde det. Det var väl han som kanske [00:02:00] började göra det. Men alla så här, vdn gör det också. Jag tycker det är sjukt bra att påminnas. För du vet så här, vad man har jobbat med som utvecklare. Man kan typ fastna så mycket i sin kod Och typ så här, det lilla problemet man löser.
[00:02:16] Sofia: Och så glömmer man bort att Till exempel Ikea vi är inte ett jag vet inte bygga cloud infrastrukturföretag vi säljer möbler till människor det är det vi gör så det är nog en bra påminnelse
[00:02:33] Madde: träffar du någon konstig kund eller någonting händer det någonting kul
[00:02:40] Sofia: För mig var det nog nej jag tror inte, nej det var faktiskt inga konstiga incidenter, jag har jobbat inom serviceyrken innan så jag tyckte det bara var väldigt kul när någon frågar någonting och så kan man hjälpa dem och de är såhär, åh tack så jättemycket jag har letat så länge så det var jättemysigt men för mig var [00:03:00] det kul för att vi jobbar med 3D-planerarna och så var jag på badrumsavdelningen och där har de ju datorer där kunder kan komma och testa mjukvaran Och då var det intressant att försöka hjälpa dem.
[00:03:14] Sofia: För att, du vet, när man använder sitt egna system som utvecklare så använder du inte det alls på samma sätt som en verklig situation oftast. Du bara klickar runt. Alltså det är ett onaturligt sätt man själv testar systemen på. Så jag märkte ju så här saker som kan förbättras. Det är ju skitbra. Alltså det blir verkligen användartestning.
[00:03:37] Madde: Mm.
[00:03:39] Sofia: Så då har jag skrivit ner en massa och så ska jag gå tillbaka och prata med den som är UX för det. Och se om det är någonting som de har tänkt på redan eller inte. Vad kul. Så om jag låter lite raspig så... Och stannade jag ju i Stockholm [00:04:00] över helgen Jag var på IKEA Kungarökskurva som är Sveriges största varuhus.
[00:04:05] Sofia: Och sen träffade jag min vän i Stockholm och lite andra vänner och så var jag kanske uppe lite sent. Så det är ju därför jag har den här viskerösten. Ja,
[00:04:15] Madde: vi kan ju säga att är söndag kväll, klockan är åtta vintertid Så klockan är ju egentligen nio i våra kroppar. Just det. Så det är inte konstigt att man är lite sliten.
[00:04:26] Madde: Vi har faktiskt en rolig sak att prata om och det här är ju avsnitt vad blir det nu egentligen? 195. Jag tror att det är bara fem avsnitt kvar till avsnitt 200. 200 ok. Ja, exakt 200 ok. Alltså jag tycker det känns som det var igår vi spelade in avsnitt 100. För då gjorde vi lite så här typ bloopers och vi klippte ihop från gamla avsnitt och sånt Lyssna på det om ni inte har gjort det för jag tyckte det var ganska kul.
[00:04:58] Madde: Och nu [00:05:00] inför avsnitt 200 har vi funderat lite på om vi skulle hitta på någonting och vi har haft lite folk i Discord som har tyckt att det vore kul att hitta på någonting. Så därför är vi faktiskt väldigt glada att berätta att vi ska hitta på någonting. Vi ska nämligen ha en livepodd så det kommer bli den 4 december, det är en onsdag.
[00:05:20] Madde: Och den här livepodden det kommer inte vara någonting som vi då spelar in och släpper som ett avsnitt utan det blir bara för dem som är där. Så klockan 16.30. Vi släpper in folk och kör igång med en livepodd klockan 17. Vi har tänkt att vi ska köra lite frågepodd och allmänt snack. Vi gjorde det en gång på...
[00:05:47] Madde: På konferens på jobbet vi var på när det blev ett sent avhopp och vi behövde snabbt dra ihop någonting. Just det. Och då körde vi bara en sån här typ menti tror jag vi körde. Så folk bara får skriva på telefonen frågor och så kan man [00:06:00] upvota och sånt Och så ser vi live bakom oss. Så vi tänkte köra något liknande koncept där.
[00:06:05] Madde: Och sen efter det så käkar vi lite. Dricker lite gott Bara nu blir det. Vi får se. Kommer vara på Goat 10 i Malmö. Och det kostar ingenting. Det är helt gratis. Och ja, det vore bara kul om så möjligt så många kom och ville fira 200 avsnitt med oss.
[00:06:26] Sofia: Ja, alltså poängen med det är väl typ så här, vi vill egentligen bara mingla med folk.
[00:06:32] Sofia: Sen är det kul att försöka hänga upp det på någonting så här.
[00:06:35] Madde: Annars hade vi nog inte fått vara på GoToTea om det inte är någon form av värde. Bara komma dit och typ äta pizza, dricka öl här kanske inte. Ja Ja, men skriv upp det i kalendern i alla fall. Vi lägger sign-appen i avsnittsbeskrivningen också så att ni inte missar det.
[00:06:52] Madde: Vi kanske ska göra en sån här show som folk gör, som är inövad med lite dans och sång och sånt. [00:07:00] Jag var faktiskt på en show för några veckor sedan, tillbaka till millennieskiftet, och det var roligt och allt sånt här, men jag tänkte bara att det här är typ det sista jag någonsin skulle vilja jobba med, att vara showare.
[00:07:13] Madde: Ja. Nej, man måste ju
[00:07:15] Sofia: vara lite mer utåtriktad teaterperson, tror jag. Och
[00:07:18] Madde: ha humor, typ. Det har jag ju inte, så att... Du har, men den
[00:07:25] Sofia: är
[00:07:25] Madde: inte
[00:07:25] Sofia: rolig,
[00:07:25] Madde: kanske, på scen. Nej, precis. Det funkar kanske själv. Nej men någonting som faktiskt, något annat som är kul som jag bara måste berätta om. Jag har ju gått och skaffat mig en robotdamsugare.
[00:07:38] Madde: Jag har haft en robotdamsugare innan för några år sedan men det var en sån här Roomba precis när de kom typ så den var inte så himla sofistikerad. Han hette Robbe då för alla vet ju att man måste ju döpa sina devices. Absolut. Och den här är dessutom en typ så här IoT smart staff grej som jag har kopplat till en app.
[00:07:58] Madde: Så jag var tvungen att döpa [00:08:00] den på riktigt i appen. Så den heter numera Lightning McClean Kul va? Du måste väl ha sett filmen. Ja. Från Cars. Nej det var så här. För att jag bara sa. Okej jag måste döpa till någonting nu. Jag har sett andra som har robotdamsugare som heter så. Så det blev det namnet. Men sen efteråt så kom jag på att jag skulle ha frågat chat GPT om namn Så jag gjorde det i efterhand.
[00:08:26] Madde: Så jag har fått en lista här på tio namn på robotdamsugaren. Som jag bara måste läsa upp. För att vissa är väldigt konstiga. Ja och det är bra för mainspoke. Så första, vi går ut starkt här Med en Dusty McCleanFace Jag gillar den Sen så fick jag förslaget Damm-bot Det var inte så kul Det som är intressant är att namnen är på svenska För jag skrev min prompt på svenska För den har ändå lyckats göra [00:09:00] lite ordvitsar på svenska Alltså det tycker jag ändå är kul Så nummer tre Damn it.
[00:09:08] Madde: Alltså det är damn. Damn it. Men när man uttalar så blir det damn Damn. Fyran. Damm Cruise. Det var lite, det var bra. Ja, sen kommer en väldigt konstig här, Rull-Rune jag vet inte var
[00:09:30] Sofia: det kommer ifrån Den gillar jag, jag gillar det.
[00:09:33] Madde: Det är lite gulligt, Rull-Rune ja, rune överhuvudtaget. Sen har vi den som min sambo tyckte var roligast, Sir Suck-A-Lot
[00:09:42] Sofia: Ja det var också bra Det påminner mig om Jag vet inte om jag skickade en screenshot till dig häromdagen Nu när jag var i Stockholm Så skulle jag liksom in på Wifi-nätet Hos min vän Och så ser man alla grannars Och så är det en som har såhär Det var två [00:10:00] namn Barbro Nett Och den måste ändå vara seriös Det måste vara någon som heter Barbro.
[00:10:06] Sofia: Så den heter Barbronet. Och sen den som var konstigast var väl så här. För du vet folk brukar ha vitsiga grejer som betyder något så här. It hurts when I pee. Men det här var, fäll in pungen och lan da. Alltså lan med stora bokstäver och sen da. Så typ så här, fäll in pungen och landa. Och jag förstår inte...
[00:10:33] Sofia: Jag bara... Jag läste det så många gånger. Men det är det mest nödsens, eller hur?
[00:10:39] Madde: Nej, det tycker jag inte. Då
[00:10:42] Sofia: får jag ju fälla
[00:10:43] Madde: in.
[00:10:44] Sofia: Någon som män kanske får förklara. Det hade kanske
[00:10:47] Madde: gett uppenbart om man har en poäng, jag vet inte.
[00:10:50] Sofia: Förlåt
[00:10:50] Madde: fortsätt. Nästa, lite gullig. Turbotuss. Sen har vi Rolf the [00:11:00] Roller. Det var nice.
[00:11:01] Madde: Ja, jag gillar alla gubbiga. Men då kommer du att gilla den här. Den är nästan min favorit. Bosse Borta-Damm. Bosse heter precis
[00:11:11] Sofia: den vänner jag var hos. Deras dammsugare heter Bosse.
[00:11:14] Madde: Ah, okej Är det någon så här typisk dammsugarnamn? Jag vet inte, men den heter bara Bosse. Ja, okej. Han kanske heter Bortadam Har du inte frågat vad han heter i efternamn?
[00:11:24] Madde: Nej jag har inte
[00:11:25] Sofia: frågat om alla hans mellannamn.
[00:11:27] Madde: Och nummer tio. Smuts-Robban. Simla elakt namn
[00:11:35] Sofia: Dirty Robban eller?
[00:11:36] Madde: Ja, jag vet inte. Jag tyckte det var intressant att se i alla fall vad han känner Jag vet inte.
[00:11:43] Sofia: Jag försökte använda chat-kvt igår på en middagsfest. Då körde vi pekleken. Vem i rummet
[00:11:52] Madde: är mest sannolik, ska man peka?
[00:11:55] Madde: Ja vem i rummet
[00:11:57] Sofia: är mest sannolik att begå ett mord, så ska alla [00:12:00] peka. Och då ska den som är det dricka. Och då, jag vet inte, alla körde bara supersnuska grejer. Jag bara, men kan vi ha någonting annat än liksom... Snusk. Andra saker måste ju vara roliga. Vem kan citera mest
[00:12:17] Madde: Star Wars-repliker?
[00:12:20] Sofia: Men det är också tråkigt.
[00:12:21] Sofia: Eller lite så. Det ska ändå vara spicy. Då frågade jag ifall jag köpte KBT. Först var det jättetönta grejer. Och så fick jag säga såhär, nej det ska vara grövre. Okej så vart det är värre? Så bara, det ska vara grövre, det ska vara grövre. Alltså till slut vart det riktigt sjuka saker. Som
[00:12:40] Madde: Vem har följt in pungen och landat?
[00:12:43] Sofia: Ja men i princip att den har skrevet ändå sånt som man tror att man inte riktigt kan få ur den. Såhär grova saker som man inte gör. Som den annars brukar klaga på om man skriver. Fast det kom fram en sån här ruta att [00:13:00] typ såhär this may violate our policy bla bla bla. Men så det går att driva den till vansinne.
[00:13:05] Madde: Mm. Bra att veta. Jag kanske ska fråga om lite grövre robotnamn då. Se vad man får då. Grövre än smutsrobban.
[00:13:18] Madde: Ska vi gå över och tacka våra patrons? Då vill vi skicka ett stort tack till Alicia, Anders Nylund, Björn Jonsson, Dag Rönnell, Kajetan Kazimierczak, Hjorthall, Lars Nyström, Molly och Per Nåtby som då är våra stjärnsupportrar.
[00:13:35] Sofia: Tack så jättemycket. Det vi ska prata om idag är grundat i en fråga som kom från en anonym lyssnare Som jag tyckte var lite spicy.
[00:13:48] Sofia: Jag älskar sådana här frågor. När man frågar saker. Är det bara jag som hatar detta? Det är här folk vågar fråga sånt. Ja det är precis det här jag vill [00:14:00] ha. Exakt. Så den är såhär. Jag har svårt att fokusera när par eller mobb programmerar. Om jag får välja mellan att programmera solo eller parprogrammera Så väljer jag att sitta ensam Mitt projekt kräver att jag har många möten och socialiserar mig mycket.
[00:14:19] Sofia: Det innebär att jag blir dränerad om jag inte kan få spendera programmeringstiden ensam. Måste man verkligen älska att programmera i grupp? Ja, du
[00:14:29] Madde: måste älska det. Annars får du sparken.
[00:14:33] Sofia: Men visst kan det kännas som att parprogrammering är... Jag vet inte. Som att alla duktiga utvecklare ska älska att vara supersociala sitta och koda tillsammans på hackathons och i mobbar.
[00:14:51] Sofia: Jag
[00:14:53] Madde: vet inte. Om jag skulle gissa så tror jag att fler ogillar parprogrammering än folk som gillar [00:15:00] det. Men att det finns ju såklart mycket vinster med det och det är därför man vill... Prata om det och uppmuntra till det och så här, samtidigt som man ibland måste sälja in det till sin arbetsplats att nej det är faktiskt inte slöseri att två stycken sitter och skriver och så här men ja
[00:15:24] Sofia: Men är det folk som behöver sälja in det nu för tiden?
[00:15:26] Sofia: Jag tror att det känns som att det ganska så här vanligt, ingen skulle riktigt ifrågasätta om man satt tillsammans på någonting Ja
[00:15:34] Madde: Vet faktiskt inte. Alltså det är säkert olika. Alltså jag har absolut ingen aning. Jag har aldrig känt att jag behövt sälja in det i alla fall. Och då är jag ju ändå konsult liksom.
[00:15:43] Madde: Och det är ju tydligt med mina debuterade timmar och allting. Men ja, det finns säkert något gammalt ställe. När man är lite, inte så modern kanske. Kanske framförallt mobbprogrammering då. När man är ganska många. Det kanske är svårare att [00:16:00] sälja in än vanlig parprogrammering
[00:16:01] Sofia: Ja, det köper jag. Om man verkligen vill gå in i det att man ska lösa alla problem i en mobb och inte bara lite då och då.
[00:16:10] Sofia: Men jag vet inte, jag har ändå känslan, för den här personen skriver ju så här måste man verkligen älska att programmera i grupp? Alltså, den förutsätter ju att de flesta älskar det eller tycker att man ska älska det. Och jag får också lite den... Jag vet inte, det är typ så här känslor av att de som tycker om det skriker väldigt högt om det.
[00:16:34] Sofia: Att det känns som en grej som alla ska tycka om. Men jag håller med dig om att jag tror att de flesta inte, eller inte att man ogillar det, men det är ingenting man skulle vilja göra varje dag. Nej men
[00:16:48] Madde: bara för att man inte älskar det betyder ju inte att man ogillar det. Alltså man kan ju ställa sig neutral till det, eller man kan tycka om det vissa dagar.
[00:16:56] Madde: Man kan tycka om det är helt beroende på orken man har just den [00:17:00] dagen. Alltså jag kan känna vissa dagar att nej jag pallar inte parprogrammera. Jag tyckte personen fångade ganska bra just att man har mycket möten och att man då redan har dronerat sitt sociala batteri. Liksom att man behöver tid för sig själv också.
[00:17:16] Madde: Det minns jag från när jag hade perioder med mycket möten att då finns ju inte kanske den här orken att vara smart och sitta och parprogrammera. Och liksom...
[00:17:26] Sofia: För
[00:17:27] Madde: det tar energi Det
[00:17:28] Sofia: gör det, tycker jag i alla fall. Men visst du gjorde det ändå rätt mycket med en ganska nära kollega.
[00:17:36] Madde: Ja, och det är det jag tycker är så himla viktigt.
[00:17:40] Madde: Alltså vem man parprogrammerar med. För jag skulle absolut inte kunna parprogrammera med vem som helst. Alltså för mig är det superviktigt att man har personkemi. Eller att man... Ja men att man känner ändå att man litar på varandra och att man att man funkar [00:18:00] ihop. Och bara typ såhär parprogrammera med någon helt random.
[00:18:04] Madde: Det skulle jag nog tycka var svårt.
[00:18:08] Sofia: Alltså det är bra att du sa det för att jag kollade lite reddit och jag ville också kolla lite statistik för du sa ju såhär, åh det är så många vinningar med det och det är det jag hör också. Men det jag läste var att Man har gjort lite studier på det här och man har typ sett att det går 15% långsammare när du paraprogrammerar.
[00:18:33] Sofia: Alltså jag antar att de kollar på organisationer som använder extreme programming. Nu ska jag nämna vad det är förresten. Extreme programming är ett agilt arbetssätt heter det kanske som Kent och Beck uppfann på 90-talet och Där handlar det om att, eller en av värderingarna i Extreme Programming är att du jobbar tillsammans alltså i par, i varje steg av processen.
[00:18:58] Sofia: Så du ska parprogrammera [00:19:00] hela,
[00:19:00] Madde: hela hela, hela tiden. Det är ju ganska extremt. Men har nog aldrig hört någon som jobbar just med XP-programming Strikt på det
[00:19:08] Sofia: sättet. Jag aldrig träffat någon på riktigt men jag har hört folk i poddar och läst artiklar om folk som har gjort det. Och det var just i en sån artikel som jag läste att de citerade studier och det var typ såhär det går 15% långsammare men man fångar 15% mer fel.
[00:19:30] Sofia: Men så sa den här personen för den jobbade för ett väldigt Stort typ såhär Fortune 100-företag kanske och hela företaget eller den avdelningen körde XP och så sa han att han gillade det det fanns utmaningar med det men om det hade varit så himla bra då hade ju alla big tech-företag kört det [00:20:00] Då hade det ju varit det etablerade sättet att arbeta Om det verkligen gick så mycket snabbare.
[00:20:04] Sofia: Men det är ju inte det. Det är bara ett sätt att göra det, tänker jag. Ja. Sen
[00:20:11] Madde: kanske det är svårt att säga. Jämföra XP med att bara parprogrammera då och då. Men ja, jag köper det. Det hade varit kul att prova på det. Men jag tror inte jag skulle vilja jobba så i det långa loppet. Eller vad skulle du vilja göra?
[00:20:28] Sofia: Nej, alltså... Nej, jag vet inte. Jag känner verkligen igen det här, att man blir renerad av det. Det kanske beror på vem man är som person. Och jag känner mig inte ens sugen på att testa XP. Och i så fall hade det behövt vara med folk jag tycker om. Alltså, då hade det funkat. Men just för att du var inne på det, att...
[00:20:52] Sofia: Du programmerade ju med bara en kollega. Och då kollade jag reddits. För det var en som hade [00:21:00] frågat. I en redditpost så hade det varit en poll. Och så frågade de. Do you regularly Jag kan inte uttala det. Do you do regelbundet Parprogrammering. De hade frågat. Gör du regelbundet paraprogrammering. Och så var det 1900 svar.
[00:21:17] Sofia: Och tre fjärdedelar Svarade nej Och det var det också en som kommenterade på det inlägget, han heter Jazzmeister, och så har jag översatt. Då säger han, vad förespråkare ofta glömmer är att mycket beror på personligheterna hos dem som parprogrammerar. Jag utvecklade ett starkt ogillande för det under en period eftersom att jag alltid parade ihop mig med en väldigt svår person som ständigt avbröt oss med irrelevanta saker.
[00:21:49] Madde: Och
[00:21:49] Sofia: då var det en annan som svarade på det han skrev, eller hen skrev, en som heter Nutrest, som är lead software [00:22:00] engineer. Och jag tycker han är inne på lite samma sak. Han skrev, för ungefär åtta år sedan deltog jag en workshop för mobbprogrammering, där en förespråkare för metoden försökte få oss att bli varma för idén.
[00:22:13] Sofia: Och jag var i en grupp med tre andra utvecklare. En av dem hoppade av direkt. Och så säger han så här. Inte på grund av mobbprogrammeringen. Han var bara lite märklig. En av utvecklarna var som jag. Behöver kunna fokusera. Och en annan utvecklare var motsatsen. Han behövde sätta ord på allt för att kunna lösa problem.
[00:22:37] Sofia: Han pratade konstant och kunde inte vara tyst. Även när han snällt blev ombedd att sluta. Det här...
[00:22:48] Sofia: De här två var helt oförenliga och det enda resultatet blev att två utvecklare mer eller mindre ville strypa den tredje. [00:23:00] Att bara anta att det fungerar för dig, fungerar för andra är naivt bästa fall. Ja. Ja men det är ju lite
[00:23:08] Madde: så. Man är ju olika på olika sätt. Jag skulle nog också tycka det var väldigt jobbigt att sitta med någon som pratar konstant.
[00:23:18] Madde: Men visst man tänker ju mycket när man programmerar så det faller ju sig naturligt att göra det när man parprogrammerar då. För annars blir det ju väldigt, då sitter man helt tyst istället Då blir det ju inte så interaktivt med varandra. Så jag förstår ändå han som gjorde det. Men om jag bara ska säga allmänt då.
[00:23:35] Madde: Vad tycker du om parprogrammering? Din ärlig åsikt.
[00:23:44] Sofia: Att jag tycker om det. När det är någon som jag har en relation med. Och så är mycket tillit med. Alltså det måste typ vara en arbetsvän. Då tycker jag det är [00:24:00] trevligt. Men jag vet inte. De flesta kollegor. Det måste vara en vän på jobbet. Det behöver inte vara en vän utanför jobbet. Man kan ha jobbkompisar som man verkligen är nära.
[00:24:17] Sofia: Då tycker jag om det. Annars tycker jag att det är otroligt dränerande. Och jag tycker nog ärligt att... Alltså jag gillade det den här personen skrev sist var typ så att en person var raka motsatsen och behövde typ sätta ord på allt för att kunna lösa problem. Och jag känner igen det här draget hos andra jag har sett som är så himla verbala och måste hela tiden typ så här skriva av sig till andra för att lösa ett problem.
[00:24:52] Sofia: Jag fungerar inte så, jag typ så här tänker, jag ritar. Jag löser problem själv och sen vill jag ha feedback.
[00:24:59] Madde: [00:25:00] Jag
[00:25:00] Sofia: tycker det är dränerande att överhuvudtaget Alltså när folk skriver så sjukt mycket i en chatt. Vad
[00:25:09] Madde: tycker
[00:25:09] Sofia: du själv?
[00:25:11] Madde: Ja alltså jag tänker lite så här. Om jag skulle bli tvingad att välja att aldrig mer parprogrammera.
[00:25:19] Madde: Eller att alltid behöva parprogrammera. Om jag kör så här would you rather. Hade inte vi en sån would you rather? Jo det kanske jag hade. Men då hade jag i alla fall valt att aldrig mer parprogrammera.
[00:25:34] Madde: Varför? Nej, men jag skulle inte palla att göra det alltid. Alltså som sagt, det är så otroligt renerande. Jag tycker det... Alltså jag föredrar att vara den som sitter i backseat. Eller vad det heter. Inte vara driver, den som skriver. För att jag är ju sån som får... Panik liksom när folk tittar när jag skriver, alltså då kan jag plötsligt inte skriva jag skriver bara fel, jag hittar inte var måsvingen sitter, jag glömmer alla kortkommandon, alltså [00:26:00] man känner sig som världens största noob
[00:26:02] Sofia: Och
[00:26:02] Madde: du
[00:26:03] Sofia: sa, jag skrev ner en sån, jag vet inte om du läste det jag skrev, det var en just på Reddit som skrev, Bronkick hette han, han skrev, jag använder kortkommandon hela tiden, men om någon tittar på när jag kodar tappar jag plötsligt allt muskelminne och misslyckas med de enklaste kommandorna.
[00:26:21] Madde: Precis så är det, alltså att bara typ såhär markera ett ord, jag bara är det command eller är det option, alltså såhär. Ja. Och man bara känner sig helt korkad. Men när man är.
[00:26:36] Sofia: Men kände du så med den här personen du kodade ofta med? Mm. Okej, även när du hade den här typ. För jag upplever att ni hade en väldigt trygg relation.
[00:26:47] Sofia: Ja,
[00:26:47] Madde: absolut. Men jag kände mig ändå dum. Alltså så, eller så. Och det var verkligen inte han som fick mig att känna mig dum eller någonting. Utan det var bara liksom helt för mig själv. Sen blev det absolut bättre eftersom jag gjorde det så pass mycket. Men ja [00:27:00] Då kan det bli såhär gud jag kommer inte ihåg hur man skriver en ljuseffekt alltså såhär vad ska han tro men och vara den som sitter vid sidan av och som mer faktiskt pratar och resonerar och sånt det tycker jag ändå är rätt kul
[00:27:22] Sofia: och jag håller det nog kanske med dig alltså om någon annan kan Det finns ju folk som är väldigt bekväma vid tentbordet ändå.
[00:27:33] Sofia: Eller jag vet inte, de kanske misslyckas på att man inte ser det. Jag kan också uppskatta det. Men det jag tycker är svårt är nog så här, att lösa ett problem genom att prata. Alltså jag tror att för mig krävs det att jag är tyst i en kvart och sen kan jag typ säga vad jag har tänkt på.
[00:27:54] Madde: Men
[00:27:55] Sofia: just det här att Lösa ett problem medan du pratar medans någon [00:28:00] är på väg åt ett annat håll Ja,
[00:28:04] Madde: det kan bli jättesvårt och jag är också sån som testar mig fram så himla mycket och det blir ganska krångligt när man parprogrammerar om man ska testa hela tiden
[00:28:16] Sofia: Det var en som som sa också på Reddit Andy Murd Han skrev, att se folk skriva på tangentbordet gör mig irrationellt arg.
[00:28:29] Sofia: När folk ser på när jag skriver och jag börjar göra krumpiga misstag gör mig också irrationellt arg. Jag gillar inte parprogrammering. Parfelsökning är något annat.
[00:28:45] Madde: Det kan jag faktiskt hålla med om. Alltså att det buggar tillsammans är ju... Sjukt mycket mer effektivt än om du bygger själv tycker jag i minst alla fall då ser man ju helt andra saker för det mesta[00:29:00]
[00:29:03] Sofia: varför är det så annorlunda för visst är det såhär, okej vad är det som händer okej låt oss steppa igenom koden kanske man inte
[00:29:10] Madde: har det här tvånget att producera själv utan det är på något sätt blir det du och jag mot koden okej
[00:29:20] Sofia: Ja, det kanske är ett annat, alltså det är en annan problemlösningsförmåga väl, för att lösa ett nytt problem så är det en annan slags kreativitet, på något sätt börja från ett blankt papper medan hitta felet är såhär, vad är det som inte stämmer vad är det som inte stämmer, och typ såhär, okej vi ser inget här, okej ska vi kolla loggarna istället, jag vet inte det är annorlunda och det kan Det är typ såhär roligt.
[00:29:48] Sofia: Det är en skattjakt tillsammans. För att
[00:29:51] Madde: det bygga själv är ju inte jätteroligt. Alltså det är mycket roligare att göra det med någon annan.
[00:29:57] Sofia: Vet du vad, det kan ju vara bra. Alltså säg att [00:30:00] man går på en jobbintervju. Och så är det någon som bara, vad tycker du om parprogrammering? Och så förstår man att intervjupersonen tycker antagligen om det.
[00:30:10] Sofia: Och då vill man ju kanske inte riktigt säga bara, jag hatar det. Det är dränerande. Ja. Men kanske man kan vända det till att
[00:30:21] Sofia: Någonting som jag tycker är väldigt roligt med att jobba tillsammans är parfelsökning. Så att man liksom undviker att säga att man hatar
[00:30:30] Madde: det. Ja det smart. Sen känns det så starkt också att säga att man hatar parprogrammering. Det gör jag verkligen inte. Jag tycker att parprogrammering är ett verktyg i ens verktygslåda tillsammans med en massa andra olika verktyg man har.
[00:30:42] Madde: Och sen får man plocka fram det vid rätt tillfälle helt enkelt. Det är ju inte lösningen på alla problem.
[00:30:49] Sofia: Fast, men då undrar jag, och det här kommer ju väldigt från en personlig fråga som jag har haft själv. Om du börjar ett nytt team, [00:31:00] och så är det någon som du inte riktigt känner, som du kanske också märker i olika energier, som är såhär, ska vi koda ihop?
[00:31:10] Sofia: Vad känner du då? Eller kommer du liksom säga såhär, ja, absolut. Ja Eller vill du lyrka dig loss?
[00:31:21] Madde: Det beror lite på vad det är för typ av sak som ska implementeras. Om jag är helt ny i ett team så känner jag kanske inte till domänen. Jag känner inte till koden. Då tror jag ändå att det kan vara väldigt skönt att parprogrammera.
[00:31:36] Madde: Och då kanske man är lite mer... Tillbakadragen typ, man kanske inte är den som då kanske man är den som skriver, eller driver snarare än den som sitter bredvid och snackar massa men sen man måste ju kunna säga nej också men jag tror inte jag skulle slingra mig bara för sakens skull om inte jag har gjort det ett par [00:32:00] gånger med den här personen och känner att det här funkar liksom verkligen inte då hade jag nog sagt nej jag vill faktiskt göra något annat här
[00:32:06] Sofia: mm Du då?
[00:32:11] Sofia: Måste jag svara nu? Nej, måste inte. Jag vet inte, jag kan känna mig attackerad. Alltså för att någon vill parprogrammera mig? Jag vet inte, det är typ såhär inkräktar på någon såhär jag vet inte, min väldigt introverta barriär.
[00:32:36] Madde: Mm.
[00:32:38] Sofia: Att man liksom suger energin ur en, jag vet inte, jag känner mig när någon säger, låt oss parprogrammera, så är det ju att du ber om min energi vilket inte behöver vara dåligt, men jag ställer mig inför ett läge där om jag säger [00:33:00] nej Så är det fel.
[00:33:01] Sofia: För att man ska vilja samarbeta Och parprogrammera. Men tycker att man måste ju lov att säga
[00:33:07] Madde: nej Alltså annars är det ju inte ett bra team. Om inte du har den psykologiska tryggheten Att kunna säga nej till det. Frågan är ju fri Men det förutsätter ju också att man får säga nej. Då tycker jag att man har ganska ohälsosam.
[00:33:22] Madde: Team anda. Eller vad man ska säga. Om det blir en sån press. Att du måste säga ja till det.
[00:33:27] Sofia: Mm. Nu låter det som att jag har så i mitt team. Det har jag ju verkligen inte. Men jag har nog varit. Alltså känt av att folk. Är kanske de typen av människorna. Har varit lite såhär. Det kanske krävs att jag förklarar mig.
[00:33:42] Sofia: För de här personerna. Så att de inte blir sårade sen. Nej. Nej.
[00:33:50] Madde: Det känns inte som en så bra egenskap att ha. Alltså om man nu brinner för typ parprogrammering då. Och man tycker det är det absolut bästa och roliga som finns. [00:34:00] Så får man kanske tänka att alla kanske inte känner på det sättet. Och som sagt det kan vara väldigt dränerande.
[00:34:06] Madde: Och man kan behöva sitt egna personliga space också. Ibland bara
[00:34:11] Sofia: återhämta
[00:34:12] Madde: sig. Ja
[00:34:16] Sofia: Nej men jag tror att många känner, som ni hör, vi tycker nog att vår data är jobbigt på lite olika sätt och olika nivåer. Så den som frågar är verkligen inte ensam om det. Men det finns ändå tillfällen då jag tycker det...
[00:34:37] Sofia: Är värt. Och det var typ som du sa. När man är ny i ett team. Och det jag tänkte på innan var. Just om man är junior. När man är väldigt ny. För jag har varit med om. När jag var väldigt ny. Att få para sig med någon som är. Alltså jättesenior. Är riktigt häftigt. Ja
[00:34:56] Madde: verkligen. Det kan jag hålla med om. Men då är det inte lika mycket att [00:35:00] man parprogrammerar.
[00:35:01] Madde: Utan det är nästan mer att man tittar på typ.
[00:35:04] Sofia: Lite så. Men man bidrar ändå mycket med värde för man säger, varför gör du så? Varför? Och det blir en väldigt rolig dynamik tror jag, för den som är mer senior också. För det var typ den vägen jag lärde mig. Nu var det typ Visual Studio och då var det shit, vad många kommandor man kan använda här.
[00:35:26] Sofia: Man kan ha ReSharper, man kan göra det här, det här, det här, extrahera metoder. Alltså att få se hur mycket snabbare man kan vara och lära sig Den personens tankeprocess, hur man bryter ner ett problem, är sjukt värdefullt.
[00:35:42] Madde: Ja, definitivt. Och sen kan det ju vara bra för den seniora personen också att få frågan varför gör du så här?
[00:35:49] Madde: Och tänka lite, ja varför gör jag så här? Alltså vissa beteenden och saker man gör eller sätt att implementera man har typ alltid gjort så. Men det kanske inte [00:36:00] nödvändigtvis är det bästa när man väl tänker efter och börjar förklara utan... Ja nej vi kanske inte behöver ha det här patternet här eller vad det kan vara så att ja, det är ju givande på båda hållen tror jag
[00:36:11] Sofia: fast nu när jag sa det så kom jag på att alltså det är ju typ givande för alla att para ihop sig med någon som bara tänker lite annorlunda alltid, men det är väl just det att såhär, jag kanske inte tycker det är det ultimata sättet att arbeta att alltid para ihop sig, alltså För då behöver man ha kemin.
[00:36:31] Madde: Ja.
[00:36:32] Sofia: Från början och den kan växa fram.
[00:36:35] Madde: Jag tänker på det, vi gjorde ju ett avsnitt för väldigt länge sedan. Para ihop det med en testare. Med Joss. Just det. Testa att parprogrammera med någon helt annan roll liksom. Ja.
[00:36:48] Sofia: Ja Man får försöka göra det på sitt sätt. Det kan bara vara att vissa vill bara ha någon som sitter nära en person Medan man skriver i kod [00:37:00] och jag vet inte kunna, jag vet inte man får göra det som man vill.
[00:37:06] Sofia: Du behöver inte följa någon sån här mall.
[00:37:09] Madde: Nej, och som frågeställaren sa, måste man älska det? Nej, det är klart du inte måste älska det. Du får ju tycka precis vad du vill.
[00:37:16] Sofia: Mm. Sen tänkte jag på en sak som är såhär, jag har inte ens svarat på den själv, du var såhär precis innan avsnittet så var jag såhär vad finns det kring det här som kan vara utmanande eller så och då tänkte jag på det här att nu okej inte bara med killar och tjejer utan folk som är olika kanske, det är svårt att Och vara väldigt nära med någon som är väldigt olik dig själv.
[00:37:49] Sofia: Är du med på vad jag menar?
[00:37:51] Madde: Ja.
[00:37:51] Sofia: Så till exempel om du är liksom... 19 och den du parprogrammerar med är 55 så kan det [00:38:00] kännas kanske obekvämt för man är på så olika nivåer och då tänkte jag på mig själv att om jag hade varit väldigt parprogrammerings... Person. En PPP.
[00:38:15] Madde: Par programmeringsperson. Ja jag hade
[00:38:17] Sofia: varit en PPP.
[00:38:20] Sofia: Och så hade jag varit väldigt så. Ja men tjena ska vi par programmera Det är skitkul. Och de flesta jag jobbar med är dudes. Så kanske de hade. Alltså jag lovar att många killar hade tyckt det var lite. Typ nervöst. Att sitta med en tjej Tror du det? Ja det tror jag Jag tror att Du och jag är väldigt vana vid att Alla vi jobbar med är killar Men det är inte alla killar som har Sittit med någon med långa naglar Som luktar [00:39:00] parfym Och skriver kod Ja
[00:39:02] Madde: nej Ja kanske Jag vet inte Jag har ju aldrig känt det konstigt när jag har parprogrammerat med någon kille.
[00:39:14] Madde: Jag har nog aldrig ens parprogrammerat med en tjej Det hade kanske varit konstigt för dig då. Ja exakt. Jag tänker att jag knappt ens har jobbat med en tjej En gång har jag haft en tjej i mitt team. Men vi parprogrammerade nog aldrig. För då körde fronten och hon körde backhand. Jag har lärt det alltså.
[00:39:33] Madde: Vilken bransch vi jobbar i. Hon har i och för sig inte heller långa naglar på affin. Inte jag heller.
[00:39:42] Sofia: Ja men på samma sätt. Alltså jag menar om du hade varit 19. Och det kommer någon som är liksom. Närmar sig 60. Så Tänker att du hade känt en så här. Alltså man är ju så långt ifrån varandra i livet. visst Alltså kan [00:40:00] ju vara
[00:40:00] Madde: samma.
[00:40:00] Madde: Bara så här. Någon som inte har barn och någon som har barn. Alltså det tänker jag ju på mycket nu när jag själv har fått barn. Då reflekterar jag ju hur jag tänkte när jag inte hade barn mot de som har barn. Alltså man blir såhär, okej jag fattar nu vad de menar. Och det kan säga, alltså sånt påverkar ju också.
[00:40:17] Madde: Så att ja, absolut.
[00:40:20] Sofia: Typ såhär, vilka skämt kan man dra? Ja, man är ju olika. Och det jag ville typ säga, det är väl att... Det är inte självklart för alla någon kanske är nervös inför det av anledningar som inte bara har att göra med att den gillar parprogrammering, det är ju att du sitter väldigt nära en team med en annan person i många timmar är utmanande om du inte känner den så det är kanske bra att bygga relationerna på något annat sätt innan
[00:40:56] Madde: något som är intressant faktiskt att nämna är ju att Typ [00:41:00] all parprogrammering jag har gjort har jag nästan bara gjort remote jag har knappt parprogrammerat live jag kanske skulle känna helt annorlunda då för då blir det inte lika intimt på det sättet jag
[00:41:16] Sofia: tänker att live är så mycket mer intimt som det jag sa du känner typ personens parfym ja visst absolut Eller svettdoft.
[00:41:31] Sofia: Alltså. Ja, det blir så nära. Ja, jag vet inte. Har vi än svarat på frågan?
[00:41:40] Madde: Ja, men det tycker jag nog ändå. Om inte annat så har vi två perspektiv på det.
[00:41:46] Sofia: Vi bestämmer vi har svarat på den. Ja. Men ja, lycka till du som jag vet inte om du blir utsatt för, okej mitt projekt kräver många möten. Det låter ju som att det [00:42:00] är någon som vill parprogrammera Och då är det bara att säga nej tack, jag jobbar bättre
[00:42:09] Madde: själv, kanske.
[00:42:11] Madde: Ja, håll dina gränser. Det var väl allt
[00:42:20] Sofia: vi hade för den här veckan då. Ja, vi hörs nästa vecka. Och kom ihåg att hålla utkik efter vårt 200-avsnittsevent. Ja! Hejdå