Modermodemet

Anders, Patrik och Bartek pratar om erfarenhet och senioritet. Anders försöker febrilt att hålla samtalstonen positiv.

Hostingen av Modermodemet sponsras av Dekalfabriken

What is Modermodemet?

En techpodd om allt förutom tech

Bartek (00:00)
Anders du kan på oss den här gången.

Anders Arpi (00:01)
Hej allihopa och välkomna till Episode 2, även här och säga säsong 2, men Episode 2 av Modermodement. Tack till alla som lyssnat tidigare avsnitt och haft åsikter och idéer och tankar att dela med sig av. Hoppas att det fortsätter gå upp i alla kurvorna för vår engagement. Men...

Idag ska vi prata om erfarenhet tror jag vi har sagt. Eller kanske senioritet eller något i det. Den typen av M &A. Och idag är det som vanligt kan man väl säga Anders här och Bartek och Patrik.

Bartek (00:54)
Hallå, hallå?

Patrik (00:57)
Tjena!

Anders Arpi (00:58)
Och idag har vi tyvärr inte med oss Patricks gamla mikrofon, utan idag får vi bara höra Patrik när han pratar.

Patrik (01:05)
Rest in peace.

Anders Arpi (01:06)
Ja. Nu har jag sagt jättemycket saker, så nu är jag tyst en stund.

Bartek (01:10)
Jag har en ny mikrofon så vi får se hur det blir. Jag blev självmedveten efter förra avsnittet. Jag tänkte på att jag ska byta min väldigt länge. Jag vet inte om min röst var inkompatibel med den men det kändes alltid som om jag var 3 decibel lägre än alla andra. Så nu har jag en fancy ny.

Röde NT -USB Mini.

Anders Arpi (01:45)
Och för alla som är nyfikna så använder jag den inbyggda mikrofonen i min MacBook Pro M2 Ultra Deluxe alldeles för dyr laptop. Som tydligen är ganska bra säger folk. Det är ju kul.

Bartek (02:01)
Nu vet jag inte hur det här kommer låta men förra avsnittet så tyckte jag att du ville ha ett överlägset bäst av oss alla.

Anders Arpi (02:07)
Kanske inte har med vicken att göra.

Ja nej. Erfarenhet, erfarenhet.

Bartek (02:14)
Jag vet inte. Jag har hållit på länge men jag känner mig inte i erfarenheten. Jag känner att jag precis passerat gränsen för att gå från junior till standardutvecklare.

Jag har inte hoppat på den här hypen med att man blir senior efter 18 månader.

Patrik (02:31)
get me started on them.

Bartek (02:33)
Ja, fast det var det jag ville. Jag vill få det i startet.

Patrik (02:37)
Du har en poäng. Kanske därför vi är här. Jag vet inte hur jag känner om det där faktiskt. Jag vet inte, jag såg en väldigt bra bild som var ett vänddiagram, fast det var massvis med vänddiagram. Och man själv var en liten cirkel.

Det var massvis med vänddiagram som satt ihop och ens egna erfarenhet var en slags omslutning av skärning mellan alla de vänddiagrammen. Jag tyckte den var väldigt bra. Det beror helt på vad man menar med erfarenhet. Programmering? Ja. Projektledning? Nej.

Bartek (03:06)
skärning mellan alla.

Anders Arpi (03:20)
Jag tänker ju mycket på när man pratar om det här så jag hamnar alltid i tanken på det här med svartbälte i karate eller kampsport. Jag vet inte om det här stämmer men det har jag alltid hört i alla fall som tonåring när det var intressant med vem var svartbälte i karate. Så fick man alltid höra att svartbälte det är då man liksom har lärt sig grunderna. Det är då man liksom är en en liksom en staff engineer liksom eller vad man kallar det. Man liksom är en du kan bidra du kan sakerna.

du vet vad du inte vet vad du inte kan än till stor del och så vidare. Man har en slags kompetent grundnivå. Så tänker jag.

Bartek (03:55)
En invändning Staff engineer är väl typ högsta högsta högsta.

Anders Arpi (03:59)
Ja, det är sant. Det är rätt, det är för att allt är så konstigt. Vad tänker jag på? Du är en... ...en... ...ikke juniorutvecklare. Vad kallar man det? Jag vet inte ens vad det kallas längre i svenska termer, men...

Bartek (04:06)
En standard utveckling.

Patrik (04:15)
Nu rör vi ett väldigt intressant grej tycker jag. Varför vi inte har det i Sverige. Eller iallafall inte på de flesta företag. Det är klart att lite större internationella företag brukar ha det typ Microsoft och liknande. Alltså att man har... Exakt. Typ. Alltså att man har Software Development Engineer som är entry role. Sen har man Senior och sen Principle.

Anders Arpi (04:28)
Det är en progression path för ingenjörer, inte bara för chefer.

Bartek (04:29)
Nivåer.

Patrik (04:43)
partner och exakt. Jo men det finns ju hur många sådana nivåer som finns. Software engineerer, ett, två, tre. Principal, staff, partner, distinguished. Och det tycker jag är intressant för att i Sverige på de flesta företag så är det mer alla, antagligen är man systemutvecklare.

Bartek (04:46)
Technical Fellow.

Anders Arpi (04:46)
upp till fellow precis när man bara är gammal och kantsaker och det är det man gör för jobbet.

Bartek (05:03)
Nu är det klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är kl

Patrik (05:12)
Det är kanske inte konstigt att så många människor som... Jag vet inte, att man känner efter ett tag och så, att det inte finns någon...

Karriärsmässigt liksom att gå upp mer och att man kanske går över till andra saker.

Den.

Bartek (05:28)
Jag har en teori.

Patrik (05:28)
Vi klipper inte bort grejer men jag slår till Berthick prata. Så ska jag tänka igenom vad jag vill säga.

Bartek (05:34)
Jag har en teori, förr ska jag bara flika in. Vet ni varför det är ett svart?

Anders Arpi (05:40)
Ja, nickar. Nu är videoströmmen här.

Bartek (05:42)
Det är för att man har blivit omkullkastad så många gånger så att bältet har blivit svart av jord. Man har failat så många gånger så att man har förtjänat. Men jo, min teori är att vi inte har några ordentliga mjukvårdföretag i Sverige eller vi har ingen kultur av det utan de flesta som gör utveckling i Sverige jobbar på

Patrik (05:43)
Inte nån.

Rött bält då.

Bartek (06:11)
IT -avdelningar och göra liksom intern. Vi har väldigt få renodlade mjukvårdföretag i Sverige. Så det finns inga riktigt... Nämn några.

Patrik (06:19)
Vad stämmer det verkligen? Det finns väl.

Bartek (06:28)
Hahaha

Anders Arpi (06:29)
Men...

Patrik (06:29)
Nej, men det finns massor av företag som deras business är...

Bartek (06:34)
Jag vet inte, det kanske är min fördom men de flesta utvecklarna som jag känner till jobbar liksom på H &M och bygger deras interna grejer, jobbar på banker eller det liksom finns inga riktiga... Det känns som att det är få som bygger produkter som man säljer, mjukvaruprodukter utan man bygger liksom...

Patrik (06:35)
Bygga mjukvaror, alltså...

Jag vet inte, jag kanske är bajist eftersom jag jobbar för ett mjukvaruföretag men... Jag har jobbat för ög.

Anders Arpi (07:09)
Jag tror jag håller med. Jag delar upplevelsen du har Baratec. Vi kan ju båda ha fel mycket väl. Men jag tänker mig att det finns ganska många som bygger mjukvara men det är ju ofta mer liksom nischat eller som du ser man sitter på liksom. Väljer FS Tull AB och bygger tull mjukvara i 20 år liksom. Men då är man ju en mjukvaruingenjör som understörd i en annan funktion så man säljer inte liksom mjukvaran primärt. Vi har ju många konsultföretag och sen har vi alla bil.

Patrik (07:31)
Men.

Anders Arpi (07:38)
utväckte bilt företag som anställda många konsulter. Alla de stora fangmangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamangamang

Patrik (07:48)
Men, men, nu ska inte det vara sån men alla mjuka företag har väl någon form av nisch alltså någonting som de riktar in sig på. Det är väl... Eller?

Anders Arpi (08:04)
Vad är det vi pratar om egentligen? Jo okej, det vi pratar om är att man inte har den här karriärstegen för utvecklare. För IC, alltså Individual Contributor Utvecklare, man ska inte bli tech lead, arkitekt, man ska vara det kodda på något sätt. Eller ha det som primär gebit.

Patrik (08:11)
Exakt.

Exakt.

Bartek (08:22)
Jag vill minnas att för länge sedan när jag var ny i branschen och sökte jobb så Ericsson sökte ganska många och de hade ganska, nu söker vi in Software Engineer 2 eller Software Engineer 3 och så var det ganska uttryckligen. Men tittar man på alla andra som söker jobb då är det oftast vi vill ha en React -utvecklare, vi vill ha en .NET -utvecklare. Det är liksom inte så...

Det är inte så uppstyrt.

Anders Arpi (08:56)
Spotify har faktiskt det där lite mer. De kanske är ett av undantagen och Klarna kanske också, om jag börjar fundera. Som är väldigt stora, mjukvarufokuserade. Ja, det är verkligen amerikaniserade, känns det som i alla fall utifrån sett. Men jag har några åsikter om de här roll, alltså titlarna. Det är lätt, man har ju den här svenska reflexen att säga vad ska man hålla på med.

Bartek (08:58)
Mm, visst då.

Patrik (09:01)
Men de är också väldigt... Det är väldigt stora företag också, väldigt internationella.

Anders Arpi (09:25)
Tittla och det är lite bajsnödig. Men denna tittning har svårt för juniorutvecklare. Juniorprefixet på utvecklingsroller. Det är det enda som vi brukar fastna vid och börja argumentera emot. Att det inte behövs och inte är värt att ha. Det blir som en slags... Du får sitta med på Jedi Council men det blir inte mestare grej. Att man inte får ansvaret.

behöver för att växa alltid.

Patrik (09:56)
Finns det några andra branscher där juniorprefixet finns? Jag har aldrig haft möte med en juniorprefix.

Junior bilmekaniker eller junior barista.

Anders Arpi (10:06)
Nej.

Bartek (10:08)
Vilmekaniker går väl lärling tänker jag mig eller?

Anders Arpi (10:09)
Det finns en sak i det.

Ja, de finns säkert informellt, de facto, men just den här titelgrejen.

Patrik (10:14)
Ja.

Men... Och sedan lärling, då tänker jag mig någonting där det finns väl så här utstuderat att man ska lära sig på plats, att det finns en plan för att man ska lära sig. Typ om du ska bli låsmed så när du är lärling, när du inte är lärling längre så kan du allting som du behöver kunna för att vara låsmed. Men att... Det känns väldigt...

Anders Arpi (10:40)
Mm.

Nej, för om man skulle gå ett trainingprogram i Sverige, alltså ett IT trainingprogram i Sverige, skulle man ju inte komma in sen som standardengineer. Man skulle komma in som junior på många företag efter ett sådant program, till exempel. Och visst, det är ju mycket att lära på jobbet, yrket, till viss del. Men det är ju typ alla yrken som är lite avancerade. Jag tänker att jag är även låsmedel. Det är verkligen det, liksom, med hantverkare yrken. Så att... Det jag har svårt med titeln är att den liksom...

Det är lite en förfördelning av någon slags förfördelning. Det är en sänkt förväntan. Inte för att man ska kräva mera människor, utan för att de ska förstå att det här är ditt jobb nu. Du, ja du är ny på jobbet. Alla vet att du är ny på jobbet. Ingen kommer säga åt dig att ta ansvar för någonting i dag ett. För alla vet att du är ny på jobbet. Eller ny exad, eller vad det är. Man behöver liksom inte ha den här, du får också en liten markör på i pandan om att du faktiskt är lite sämre än alla andra. Lite nyare, måste lära dig grejer och så där. Utan att det vet man redan om.

Alla vet om vem som har varit där länge, så kan mest och man måste fråga saker. Och såklart blir det också en lönefaktor på många företag. Du är juniår, så därför får du lägre lön.

Bartek (11:54)
Kör.

Det kan jag tycka är fin om man tog juniorrollen.

Det är bara det är och det är...

Tyvärr är det så att jättemånga företag är jättedåliga på att höjning juniorutvecklare. Man tänker att vi har ett team med fem pers och alla de har en produktivitetsfaktor på ett. Och så tar vi in en junior och han har en produktivitetsfaktor på 0 ,3. Så tillsammans har vi 5 ,3. Men så är det inte. Den juniora kommer första halvåret året att dra ner resten av teamet.

Man plötsar inte ihop produktivitetsfaktorn, man multiplicerar dem. Det är verkligen en investering. Man måste behandla det som en investering som ska näras och lära sig upp. Det är väldigt få som gör det utan man tar in dem och ger dem en laptop och säger kör. Jag har sett det bli pannkaka väldigt många gånger.

För att alla andra har följt upp med sitt och har liksom inte någon uttalad tid att ta och liksom omborda juniorer.

Anders Arpi (13:14)
Det har jag verkligen sett också både på större företag men även nu för oss. Vi jobbar bara två utvecklare av åtta anställda totalt eller åtta på företaget. Och vi är väldigt försiktiga med att ta in utvecklare generellt men speciellt ta in någon som är mer junior just för att det skulle bli vet vi en enorm upplänningsperiod i terbinovdomän oberoende av vem man är ny om man är en junior eller inte men också då ladda upp till tekniska och behöva mer handledning.

När vi bara är två utvecklare så innebär det att en av oss kommer att assistera en juniorutvecklare med diskussioner, code reviews, allt sådant men också arbetsledning och vad ska jag göra nu på den typen av... som man inte har lika mycket när man är lite mer erfaren, man kan se själv lite och komma en förslag. Så det är en stor risk som mest svåra företag tror jag att ta in juniorer. I stor företag så är det som du säger att de bara...

slängs in och tänker att de kommer inte göra någonting i ett halvår men sen blir de fullvärda medlemmar i teamet och sen kör vi vidare. Att det bara är att vänta på att de ska växa upp och bli liksom 1 ,0 bidragare istället för 0 ,3. Men jag håller med om att det verkligen inte funkar så... Och speciellt när det görs på löpande band, att man alltid har en i teamet som är junior och nyanställd. Då kommer ju teamet aldrig att få komma upp i den ångar det skulle kunna få.

Bartek (14:41)
Verkligen. Jag tänker på det du sa i början, Patrik, med vänd diagram och att det är inte ett vänd diagram som man växer inom erfarenhet, utan det finns massa aspekter. Jag har sett vissa som är jätteduktiga på att verkligen nischa in sig och bli jättebra på en ganska snäv sak.

Men väldigt många tror jag, i alla fall jag, flyger väldigt vind för våg och testar lite här och testa lite här och då växer den här erfarenhetscirkeln långsammare. Även om den blir bredare. Jag vet inte om en cirkel kan vara bredare än blir normal. Ni...

Anders Arpi (15:26)
Det är ett tjockare streck eller någonting.

Patrik (15:32)
Ja, även det.

Bartek (15:35)
Ehm...

Anders Arpi (15:35)
Det blir en och en cirkel i vändagrammet, men du är fortfarande en liten prick i mitten. Jag tror att det du menar är att man får in en och en färgdutt.

Bartek (15:39)
Ja.

Patrik (15:46)
Nej men det är intressant då, jag skulle nog säga att jag har jobbat... Jag är inne på år... 19 tror jag Som... Och jag har väl erfarenhet inom... Jag har jobbat med C sharp, C, C++ Men jag är ju jätte oerfaren när det kommer till... Liksom så här, frontend -utveckling till exempel Så... Är jag erfaren?

eller liksom. Man blir väl nischad efter ett tag när man jobbat. Antalvis blir man väl nischad eller så är man som Bärtex sa, som du beskriver själv, att du känner dig ganska bred och att.

Hur liksom?

Anders Arpi (16:31)
Jag tänker mig att erfarenhet kanske delvis är förmågan att man blir mer och mer... Man blir bättre och bättre på att omvandla tidigare erfarenheter till lärande i nubet. Så att även om du inte kan react, säger vi, så det faktum att du har programmerat professionellt i snart två decennium innebär att du nog har ganska mycket lättare att applicera mönster du har sett i andra språk.

eller plattformar eller vad det nu är på det du ser som är nytt. Så man kan snabbare sortera in, okej det är en sån grej, det är en sån grej, det är en sån grej, det är lugnt. Och det här är det nya som jag måste lära mig specifikt. Och det tänker jag, och det finns ju en implicit bredd där även om man är specialist, om man är den här teformade grejen. Även de som varit djup, man drar ändå med en viss djup på sidorna också när man lär sig grejer, det tänker jag mig. Och att det är lättare.

få in mer saker i den lilla byttan som man bygger på.

Bartek (17:36)
Ja, det har jag verkligen reflekterat över nuvarande kunden gjorde en stor resa in i Borlnet. Det som slog mig var att när man börjar klicka runt i Azure -portalerna så att Web Services, det är precis samma sak som IES -saitet var.

när man körde på serveren fast lite annorlunda och saker heter lite annorlunda och ligger men det är mer eller mindre samma sak och man kan återanvända ganska mycket av den kunskapen genom att bara sätta nya etiketter på saker.

Man är bättre på att googla och mönstermatsa helt enkelt.

Patrik (18:14)
Jag kan inte göra bättre på att mönstermarsen har just när det kommer till JavaScript och sånt. Jag tänkte lite på det Anders sa där, att man känner igen...

Gör man verkligen det om man går från back -end -utveckling till till exempel front -end -utveckling? Men liksom... Min känsla när jag har provat på att bygga någon react -grej eller någon view eller nåt sånt där är att det är en låda med magi som man inte riktigt får grepp om.

Bartek (18:33)
Ja, ja, få...

Jag önskar verkligen att vi hade en soundboard där vi kunde ha take incoming ljudeffekt. Men kan det vara för att frontend utveckling är typ Tech Bros som har speedrunnat typ...

att återfinna massa grejer från scratch och göra det halvdant och läsna halvvägs och hoppa på nästa grej. Så att det liksom blir ett mishmash av saker som...

Patrik (19:17)
Mm.

Anders Arpi (19:19)
Men jag vill ändå försvara dig själv, från dig själv nu Patrik, och säga att du nogavist har ganska mycket... Jag tänker typ... Jag vet att du sitter ju med Rust ibland och du har gjort väldigt mycket i .NET. Och jag föreställer mig att bara en sån sak som att man typ använder Rust -typsystem kommer att hjälpa en om man sedan ska använda TypeScript som också har Union Types, till exempel. Eller bara koncept som att om man läser något dokument för React så står det att...

Patrik (19:24)
Hahaha!

Anders Arpi (19:47)
Blablabla, use immutable data types, blablabla. Så vet du vad det betyder med eller mindre. Så lite får man ju.

Patrik (19:53)
Programmeringen i sig brukar inte vara några problem. Just nu sitter jag med Swift. Det är inga problem med TypeScript. Från den utvecklingen tänker jag på de stora bästarna som man ska bemästra. React, Angular och... Där har jag märkt...

Anders Arpi (20:08)
Men de är ju svåra. Det är stora ramverk som gör väldigt mycket. Även om man ser ett reakt bara i ett vidlager och så vidare. Men i praktiken, byggen på den fronten är ju enormt. Det är som att plocka upp VPF när man bara har skrivit konsolappar förut. Det är också skitmycket att lära sig.

Patrik (20:30)
Hej!

Jo, absolut. Jag kanske tänker på det helt fel, men det hjälper ju inte att de hittar på en massa nya ord också. Typ, vad fan är hydrering? Är det någon som... Jag har sett ordet. Förlåt. Nu tar jag nya tag. Positiva Patrik.

Anders Arpi (20:46)
Jag försöker styra oss ifrån det här ämnet men det går fan inte nu. Så att det ska bli en positivt avsnitt om positiva saker. Vi kan ha ett omfrontendutveckling avsnitt sen. Ja. Men det kanske också är en del av att bli erfaren att det kommer saker som man genuint känner... Jag har ju åkt på mig här... Eller säg att man känner att jag har på mig här 20 år. Men va i f...

Bartek (20:54)
Hehehehe

Anders Arpi (21:14)
Fan i det här för ny skiten så kommer jag orka inte det här. Jag bryr mig inte om det här. Jag väntar tills det liksom har kokat ner och försvunnit.

Bartek (21:17)
Nej, precis och då kan man säga

Man måste inte hoppa på varenda grej.

Patrik (21:25)
Men det här kan vara farligt med för att... Alltså om man så här... Dismissar någonting liksom bara för att, åh, det här är nytt. Det här vill jag... Det här får ni ungdomar hålla på med. Jag ska sitta med mina... Mina ASP .net webbforms -sidor tills jag dör. Det kan ju vara jävligt farligt när man kan ju verkligen missa någonting som är... Alltså... Fundamentalt omvälvande.

Anders Arpi (21:51)
Jag håller med.

Patrik (21:52)
Nu har jag inte stött på något som har varit fundamentalt omvälvande än, men...

Anders Arpi (21:57)
Jag tänkte på exakt det där problemet nu inför vårt samtal. Att det är en sån där sak som jag brottas med inför mig själv lite. Var liksom... Var... Var går gränsen mellan att man känner sig trygg i att man kan vänta lite med nya saker. Man inte måste hoppa på det senaste nya. Och att man blir en... Allt nyttig skit. För det jag kan är bättre. En sån där surgubbe som sitter i en källare och skriver WinForms fortfarande. Och jag hoppas att man inte är där. I alla fall fullt så illa.

Men det är ju, jag tycker att det är en utmaning just att sortera där. Men där tror jag att erfarenhet kan hjälpa att man kan liksom titta på typ, säg, man kan titta på HTMLX eller på React eller på något annat och förstå vad det passar in i ett ekosystem eller i en text stack. Och det är svårare tror jag när man kommer in helt grön och bara såhär, okej, React. Det bygger man hemsidor med typ och ser det man vet ungefär. Medan som man jobbat med server och

webbutveckling i 15 -20 år så vet man sannolikt, okej det jag skriptar av en verk det körs bara i browseren, jada, jada, jada. Nu ska de också göra med backend component, intressant. Varför ska de hålla på med server? Alltså att man har liksom ett slags, man kan slotta in de här koncepten i en karta och kanske efter det bestämmer sig för okej, ja HTMLX verkar väldigt coolt men jag behöver inte hålla på med det just nu. Jag fattar vad de gör ungefär. Det är inte aktuellt för mig just nu eller Vue eller vad det nu är.

Men att man inte bara blir... Det är alltid sån jävla hipster skit. Fuck it. Fuck it. Att man inte blir en sån person. Utan att man ändå får någon slags... Okej, det är det här. Jag behöver inte det. Sen kan man ändå bli en sån person som gör det konstant om allt. Men ja...

Bartek (23:37)
Jag sitter faktiskt i en källare så jag förstår. Jag tar åt mig piken. Och surgubbe som man skriver och informer sig i en källare. Nej, jag håller helt med dig Anders om att man får... Speciellt när man blir...

Anders Arpi (23:43)
Ha ha ha ha ha

Patrik (23:49)
Men WinForms var ju pinnokull av UI -utveckling.

Bartek (24:06)
när man blir äldre och man har inte samma driv.

Jag vill inte säga att man inte har samma energi men det är en kombination av tid och vad man vill hålla på och lägga tiden på. Vad man orkar hålla på med. Man måste bli mycket mer kräsen. Man kan inte bara springa på varje häftig ny grej. Man får liksom som du säger man kanske kan titta på en halvtimers YouTube video. Okej jag förstår vad det handlar om på ett ungefär.

Och så kan man ha ett öga på det, det kanske blir jättestort.

Anders Arpi (24:48)
Jag tänker ofta på det att komma in ny idag i branschen om man har gått en k -utbildning i webbutveckling, om man gått en systemtvetarutbildning eller en .NET -utbildning, alltså vad det nu är, men att man har lärt sig primärt under en utbildning i några år och kanske med syfte att börja arbeta inom IT efter utbildningen.

Det är ju lite svårare tänkte jag idag att komma in än för typ 20 år sedan. Bara för att det finns väldigt mycket och typ alla koncept är överladdade med betydligt olika saker och det finns liksom det finns ett djup i varenda jävla teknik idag som är ja men det här är frontend fast det är web assembly. För ibland är det inte det, det är alltid ett enormt påbygg ofta och det är

Abstationer är ju något som man kan vinna på som kan göra oss bättre på att bygga saker snabbt. Så det är inte det att det är fel. Men att inte ha det alls blir man en sådan här returning HTML from the server. Oh my god, it's so stupid. En sådan person liksom. Som inte fattar att det var så innan det blev dåligt. Nej, men att man inte alls har det. Det måste vara en enorm utmaning och kanske också en... Att man blir stressad och orolig. Och då blir man så... Nej, jag kör bara React, för React är bäst. Klart.

Då blir man en sån gubbe fast på ett år istället för på 25 år. Nej, det här är en det jag kan och det här är bäst. Punkt. Av någon slags oro för att man inte fattar eller inte har hinder att lära sig allting.

Bartek (26:27)
En sak som jag reflekterar över är att, precis som Patrik har hållit på med det här i 20 år i år...

2004 var första gången jag fick betalt för att skriva kod.

Men 20 år senare så är jag helt okej på att skriva kod. Men jag har typ minst 25 år kvar. Och någonstans måste man pejsa sig och välja saker. Vad vill man vara bra på? För att knyta åter till det här med titlar.

Det är svårt för det finns ingen naturlig...

Det finns ingen naturlig karriärväg i Sverige, om man inte vill bli arkitekt eller ha någon slags ledarskapsfunktion. Det är kanske fördomar, men jag upplever att om man ska bara sitta och skriva kod i 20 år till så kommer folk titta snett på en. Och där är ett jättebra sätt att runda det systemet är att bli egen konsult.

Man ställer sig lite utanför hela den grejen. Det är ingen som ifrågasätter den på samma sätt.

Anders Arpi (27:51)
När du inte vill åka kickback till AVN med grabbarna efter jobbet varje dag. Nej. Jag vet, men jag har en känsla av att ni alla är mer eller mindre, ni alla, det vill säga ni två, är mer eller mindre självlärda eller i alla fall hobbyprogrammerade innan utbildning och jobb. Stämmer det?

Patrik (28:13)
För mig ja.

Bartek (28:16)
Jag höll på med kod men jag skrev väldigt lite kod. Jag satt mest och postade omkod på forum och läste tutorials redan då.

Anders Arpi (28:23)
Redan då. Shit. Men ändå, jag tänker att det där tror jag ändå är ett skifte som pågår. Det finns jättemånga som är självlärda idag och som sitter på UK -flickrummen och lär sig med scratch eller lär sig programmera eller skriva Minecraft -moddar eller vad det är. De finns ju såklart också. Men i det professionella idag så har en känsla av att bland 22 -åringar och bland 42 -åringar så är det väldigt stor skillnad.

hobby i tolv månader eller i barndomen innan de gjorde en utbildning och började jobba med det. Och det är ju också erfarenhet som man inte alltid tänker på. Jag började börja lära mig pyton när jag var typ tolv. Det var ju typ skriva en telefonbok, skriva ett flervalsspel. Det var inget svårt, men att redan då... Nu är inte det här en pitch för att jag är bäst på programmering, men att redan då börjar jag hålla på med så här, vad är objekt?

Patrik (29:19)
Klart du är Anders.

Bartek (29:22)
Hahaha

Anders Arpi (29:22)
Vad är objektorientering eller vad är liksom ett dictionary och testa sockets? Det var helt sjukt. Man kan prata med andra toalatorer liksom. Det är ju visst, det var ju inte effektivt lärande. Men jag hade en oändlig mängd tid att sitta och pilla och testa och utforska liksom. Om man jämför det med att vara en, säg, teknikintresserad människa som tycker om en programmering, det vore kanske kul att börja med. Och så går man en kurs i gymnasiet och säger, ja det här ska jag göra liksom. Och så är man utbildad i tre år, eller vad det är.

Och sen börjar man jobba med det. Det är en enorm skillnad mot det, mot att ha haft 10 -15 år, eller ja, nåt sånt, säg 10 år, på rummet som tonåring, eller som barn att utforska och leka och laja runt. För det där lajandet tror jag kan ge så väldigt mycket av någon slags, vad ska man säga, ambient trygghet och bekvämlighet i de här miljöerna som man är. Att känna att, ja men, skalet förstår jag, eller liksom, IP -nummer är inte så främmande och så där.

Men allt det där i främmande om man gått i en utbildning i tre år som bara så här är dotnet här är studio lär dig skriva kod liksom. Det är ingen fara att det är så men den där liksom rädslan för allt det okända tror jag ökar väldigt mycket när man inte har slutat lavad runt så mycket.

Patrik (30:36)
Någonting som jag funderar på faktiskt hur stort steget är om man börjar och man aldrig programmerar till hela sitt liv och så hoppar man på en utbildning.

Idag alltså, för om man kollar på, i alla fall när jag växte upp då var det så här, jag hade en kommandor 64, och där startade man den och så kom man in i en Basic Front. Och där kunde man programmera. Hur, hur, hur gör ens folk idag? Alltså man måste ju ha något, alltså hur vet man vart man ska börja liksom? Förstår ni vad jag menar?

Bartek (31:15)
Ja, jag hade.

Patrik (31:17)
Finns det någon motsvarighet, alltså scratch absolut, men finns det någon motsvarighet till den här basic -promten som man själv växte upp med?

Bartek (31:24)
Grejen är att ingen har en dator hemma nu för tiden. På 90 -talet fanns hem -PC och då var man så illa tvungen att lära sig lite datorkunskaper för att få igång Command & Conqueror. Men nu för tiden så är det liksom iPads och telefoner som gäller och de är mycket mer fokuserade på konsumtion. Så det här steget...

Det är mycket svårare att halka in på det. Jag tror att man måste bli introducerad på ett helt annat sätt. Och nu har de ju för sig programmering i skolan och så vidare. Men... För att återanvända ditt ord, Anders, det finns inte det här ambient bakgrundstrålningen av datorkunskap som kanske fanns när vi växte upp.

Patrik (31:53)
Mm.

Jag läste någonstans att Filsystem är någonting som börjar, alltså kunskap om hur Filsystem fungerar är någonting som börjar försvinna i och med iPads och Allt det där, alltså att Ungdomar har svårt att förstå vart man ska spara sina filer om dem på en dator För att på en iPad så har du liksom, du har din files aria och du bara sparar ner det där Och när du använder Word så

Bartek (32:41)
Mm.

Patrik (32:44)
Allting spar så att motor still one drive. Barrieret field now.

Bartek (32:49)
2006 så var jag labbasse på KTH i programmeringskurser för mediateknik. Och redan då hade det, det var en programmeringskurs i typ OpenGL eller någonting, men det som de som gick den kursen hade störst problem med var att typ navigera i i mappstrukturen på ett solariskt system tror jag, men typ någon Unix.

med mappar och filer och hur man flyttar filer redan då var det ett problem. Så det tror jag absolut inte att det är bättre nu för tiden.

Anders Arpi (33:29)
De gånger jag har fått någon som ber mig om råd, typ hur ska jag börja programmera, jag börjar kolla programmering och så vidare. Jag säger alltid åt om ett, börja med Python och två, ta boken, vad heter den, Learn Python the Hard Way av Zed Show. Primärt för att den boken är inte gjord för att det är så här, det är bara att använda våran Bootcamp -site. När det är så här, du ska installera en kodeditor, använd skalet, om det är Windows har du PowerShell liksom, men det gör det här.

Tråkiga i början, lära dig, navigera runt lite och typ göra filerna på din hård disk. Just för att man ska få den här känns att det inte bara är, jag förstår Python -koden, men hur går jag från, jag får en skölpad att gå runt på skärmen i min webbläsare till att typ jag vill läsa en fil från min disk. Och det steg det ju...

Det är en sandboxad läromiljö. Man kan tänka sig att mycket av det man gör idag, även som utvecklare professionellt, är i sandboxade, virtuella miljöer. Men jag tycker att det finns en empowerment. Något stärkande i att känna att man har kontroll och förstår det man gör i miljön man är.

Patrik (34:46)
Nu är det klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är kl

Anders Arpi (34:49)
på datorn eller vad det är för verktyg man använder. Att det inte är... Jag vet inte hur det här fungerar men här är min lilla låda med kod. Utan att man faktiskt får en viss bekvämlighet med... Alltså typ operativsystem är väl det det egentligen handlar om. Att kunna navigera runt och kunna förstå... Min frigång till att köra på Unix, varför inte då? Ja, för det måste få exekveringsrättigheter. Det kanske är jätte gammaldags stenhållets schaffs men det är ändå det som man behöver...

Bartek (35:08)
Ja, det är väl det som vi tre har...

Anders Arpi (35:19)
Övergöra ganska ofta i verkligheten om man ska göra någon docker -image eller vad det nu är. Så att det tycker jag, de böckerna är bra just för att det är fokus på att göra det tråkiga först.

Bartek (35:31)
Gått igenom organiskt för att man var så illa tvungen. För att få igång Command & Conquer på dos. När man hade lite för lite minne för att den skulle starta med ljud. Hade ni egna menyer där ni kunde välja vilket spel som skulle köras. Så optimerar en Autoexec för det spelet.

Patrik (35:37)
Tveka outexec i batt.

Anders Arpi (35:43)
konfigurerar IRQ och DMA, eller vad heter det? Jag minns inte. Viktigt.

Patrik (35:59)
Jag hade det. Jag gör en sån här. Jag kom och lånade, det fanns på biblioteket en bok, MS Dos, kommentar om vilken version det var. Och där fick jag mycket idéer, oj kolla där, man kan göra så där. Och ja, vad fan, lite nostalgiskt känner jag.

Bartek (36:04)
Det var fina grejer.

Anders Arpi (36:22)
Har du kvar dina dot -files?

Patrik (36:26)
Men att åt färd nu. Nej, nej, nej, nej, ne

Anders Arpi (36:27)
Ja, från den tiden alltså. Nej, det var ett skämt, men det följer platt.

Bartek (36:34)
Men jag tycker det där är en annan grej. Vi börjar spåra lite till gamla gubbar klagar på Dagens Ungdom. Jag reagerar på att du sa att du gick till biblioteket och lånade en bok. Det krävde ju också en annan slags motivation.

Patrik (36:43)
So much för ett positivt avsnitt.

Bartek (37:04)
Men även att det fanns mycket färre distraktioner som lockade på en. Det fanns liksom knappt nå internet. Så att man, det fanns inget TikTok, det fanns inget YouTube som man kunde pågått och ont. Det fanns liksom...

Patrik (37:20)
Jag skulle säga det på gott och ont. När man skulle lära sig någonting var det så mycket större. Jag har en kompis som skulle lära sig C++. Hur har vi fått veta? Det finns en gratis kompilator som är DGPP.

Bartek (37:25)
Mm.

DJ Deloris GPP. Han heter...

Patrik (37:41)
Jag kommer ihåg att vi... Ja, det ringer en klocka. Men jag kommer ihåg att min moster hade internet då. Det här var 94, 95... 94 kanske. Och vi gick till henne med disketter, laddade ner. Ja, det saknas det här libbet som behövdes för att kompilera. Okej, då fick vi gå tillbaka. Hej Ulla, min moster äter så.

Kan vi låna internet lite till? Så fick man all nästa och sen så... Så det var verkligen på, som du sa, på gott och ont. Alltså när man väl... Att lära sig saker. Man var verkligen tvungen att vara supermotiverad. Och det fanns ju i princip noll kunskap som var lätt tillgängligt. Alltså... Det fanns inget stack overflow som det finns idag om man har en fråga om...

Bartek (38:12)
Hehehehe

Rapport.

Patrik (38:41)
Möjligen så fanns det nåt forum någonstans.

Bartek (38:43)
Ja, precis. Det fanns mailinglistor och just i IGPP rapporterade jag en kompilatorbugg som jag blev typ dumförklarad av personen som svarade att nej men du förstår inte hur C++ funkar. Fram tills 2008 så var det första sökresultatet när man sökte på mitt namn på Google.

Patrik (39:03)
Många.

Anders Arpi (39:03)
Jag håller med er om att det var inte bara bättre för i termer av läromaterial och modaliteten. Vissa lär sig bättre av att lyssna på en podcast eller titta på en video eller få labba med genom LINE -lab som jag precis stissade tidigare. Det finns många sätt att lära sig och att sitta igenom i en källare hos någon förälders jobbdator.

Att försöka kompilera slackware, det är inte det optimaste att lära sig allting i världen. Men jag tror på tragglande. Att traggla tror jag är något som lär en sak. Att sitta och kolla vad fan det funkar. Det funkar fortfarande inte. Det är något som vi alla känner igen från vårt arbete dagligen. Det är en färdighet som aldrig blir gammal.

Att ha någon slags både tålamodighet och tillit till att om man bara taggar längre så funkar det. Man kan alltid lösa allt om man bara sitter längre och går och bankar huvudet i väggen. Och det är mycket det som programmering är ofta att man inte... Nej det funkar inte. Skit samma. Skit i det här. Det går inte att göra längre. Utan okej, men det här funkar inte. Men det här går ju att lösa. Jag vet att det här går att lösa. Så där tycker jag att man kanske lär sig, även om man lär sig...

så lär man sig liksom en färdighet i sig som är någon typ av ihärdigt problemlösande och felsökande som jag tycker verkligen är en del av att vara erfaren i det här jobbet att inte bli liksom nej det går inte jag får gå hem det går inte att bygga det här liksom utan bara jag löser det här men det är fan vad jobbigt det här är jag hatar den känslan liksom och jag tror att alla som jobbat ett tag sitter och stuttit med här liksom har veckan bara jag ska bara lösa en grej och det går inte att göra och jag sitter där för om det är åtta timmar

Jag skulle bara satt på toaletten och tyckte att jag inte skulle få poäng att göra det här. Men till slut står man där i duschen och bara, just ja. Det är den där jävla grejen. Det är en erfarenhet, eller det är en färdighet som man måste träna upp tror jag. Både ett tillit till sig själv men också en färdighet som man blir bättre på. Och det här är att traggla med grejer. Att konfigurera IRQ och DMR för sitt ljudkort.

Patrik (40:57)
Hahaha!

Anders Arpi (41:22)
Även om man inte behöver göra det längre. Jag tror ändå att det finns något värde i det. Det är klart att det kanske finns andra saker som kan ge bättre utväxling i termer av att producera kod. Men jag vill ändå slå ett slag för att sitta och hålla på och fippla att det är värt någonting. Fortfarande.

Patrik (41:38)
Jag tror det är jätteviktigt att lära sig att... 1. För att det tolereras ju inte på ett jobb att säga sorry, jag vet inte hur man gör, men lycka till med den här grejen.

Om det bara är att sitta och tragda liksom.

Anders Arpi (41:54)
Jag brukar bara dra kortet längst ner i backloggen och inte säga någonting och sen ta nästa kort. Det är min lösning. Ja nej tyvärr. Det är svårt det här. Vissa kanske har det i sig liksom som en medfödd eller naturlig delvis färdighet. Men jag tror att det är för många. Många som frågat mig om det här med läsprogrammering så säger jag var beredd på att du kommer känna dig dum och förserad hela tiden. Att det är det du gör när du lär dig programmera. Att man känner sig att jag fattar ingenting. Det är för många koncept. Alla är främmande.

Bartek (41:57)
Hahaha.

Anders Arpi (42:25)
Det är det här som är programmering, att bli bekväm med det där skiten. Om man inte kan komma över det steget.

Om det är vad det är för jobb för mig. Då tror jag det är svårt att bli programmerare. I alla fall erfaren programmerare. För att man inte kommer att palla och vara kvar i jobbet så länge. Eller i yrket så länge. Så att det... ja.

Patrik (42:50)
Man måste nog vara beredd på att känna sig dum. Jag känner mig fortfarande dum. Ganska ofta när jag sitter.

Anders Arpi (42:51)
Mm, jag brukar säga det också.

Patrik (42:59)
Just nu sitter jag med Kotlin och JVM som jag typ inte har rört på 15 år och allting är nytt och konstigt och jag som är så jävla dum men ja...

Anders Arpi (43:09)
Sen så be någon delad ner slack, det går liksom inte ens att hitta länken. Det är kört. Du får kolla själv i spegeln lite djup nästa gång och fundera. Fundera rejält.

Bartek (43:13)
Jag undrar vad er åsikt är på programmerare kontra utvecklare?

Patrik (43:13)
Det är sant. Jag kanske är dum. Jag skulle förklara så oerhört mycket faktiskt.

Bartek (43:43)
För min del så känner jag att jag är ganska för tillfället saturerad när det kommer till ren kodchops. Det som ger mig mest värde att bli bättre på är allting runt omkring. Det kan vara soft skills, hur man pratar med människor, navigera i politiska landskap på

Platser, DevOpsgrejer, mer breddande. Hur upplever ni det?

Patrik (44:25)
Jag faktiskt aldrig tyckte om ordet utvecklare, jag vet inte varför.

Anders Arpi (44:30)
Samman.

Patrik (44:31)
Jag tycker det låter så att det är för generiskt på en sätt. Om någon frågar mig vad jag jobbar med så säger jag att jag programmerar det. Och sen såklart. Man kanske inte skriver kod. Mestadels av tiden. Men det känns ändå som att det är någonstans med det primära som jag gör. Jag ser åt en dator vad den ska göra och sen kanske jag måste gå in och fippla med någon AVS -grej eller Azure -grej eller...

Sätt upp något bygge någonstans eller... Ja. Men jag vet inte varför jag aldrig tyckte om utvecklare.

Anders Arpi (45:07)
Jag är precis likadan där. För mig är utvecklare som titel det som någon säger att de är konsult. Man pratar om vad jag är konsult. Okej. Det betyder inte ett skit. Om jag vet att det är en it -människa så kan jag förstå vad det innebär. Men man kan lika gärna vara management -konsult eller vad som helst konsult. Vissa människor säger bara att de är precis. Precis. Processer.

Patrik (45:26)
Men det är väl samma som en utvecklare egentligen. Jag utvecklar finansiella produkter på Swedbank.

Anders Arpi (45:34)
kursutveckling på en skola, det finns en massa utvecklartjänster. Så det tycker jag är störigt. Sen så gillar inte jag tanken, jag tror det du säger också på allt och inte är tanken på att. Min primära färdighet är ju programmering. Sen är det inte att lösa element av kod grejer som mig som är programmering. För där håller jag med om att jag också känner mig ganska såhär fylld med algoritmisk smarthet. Jag når det bara så högt på den mätaren. Det känns okej för min del. Men.

För mig är det ändå programmering, det är många kallar mjukaor -utveckling men samtidigt tycker jag att det är värt att skilja på problemen. Att bygga en Anders Winconfig tool i WinForms, det är mest programmering, det är mest att lista ut lite settings och skriva lite UI -kod och kanske något lite svårare. Men att däremot bygga en

Patrik (46:20)
Nu är det klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är klart att det är kl

Anders Arpi (46:33)
Server backend som är på ett företag med 100 anställda, 25 utvecklare. Den ska finnas över 30 år i teorin. Ni byter folk hela tiden, ni får nya POs. Ni byter för att flytta miljö, allt det. Det är systemutveckling och det är det svåra i det vi gör. Annars skulle man kunna fylla samma funktion som någon som har jobbat i tio år. Om man bara har jobbat i ett år. Om det bara var lär dig programmera. Lär dig skriva kodspråket och lär dig.

Så det du säger bara, det är det som är värdefulla för någon som har jobbat ett tag, att man kan allt det andra också, eller i alla fall har erfarenhet av det. Men det är inte det som är kul alltid tycker jag. Det tror jag är olika fallenheter, olika intressen liksom, men... Jag vet inte, jag tycker inte att det där är jättespännande. Eller? Jag är inte säker när jag säger det faktiskt. Det beror på lite på vad man menar, kanske. Men det är ju kul utmaningar, jag vet när...

När jag började intressera mig för Golang lite mer seriöst, tog koll på en massa företag hit och dit och då pratade de mycket om det här, att Golang ska lösa problem på Google. Till exempel, hur hanterar man migrering mellan major -versioner i en kodbas som är 40 000 miljarder kodfiler stor. Det kan inte bara göra en major update, för då går det sönder för 300 människor samtidigt, och då måste man lösa det. Det är mer ett engineering -problem än ett programming -problem, eller hur man vill jämföra.

Bartek (48:00)
Mm.

Anders Arpi (48:02)
Sånt är spännande och det är svårt. Svårare än att programmera. Det är programmering som jag tycker är roligt. Jag blir mer exalterad än att skriva en egen receptapp. Det tycker jag är roligare än att... Deployment, hur ska vi lösa det här på ett bra sätt? Det är bara det jag måste göra för att det måste funka. Men det tror jag är olika för olika människor.

Bartek (48:14)
Det är väl tur det är att det är någon som vill sitta och tröglna med Pipelines dagarna ända. Och det är nån tycker det är. Det är ungefär som det är tur att det finns läkare som vill hålla på med vineriska sjukdomar.

Anders Arpi (48:38)
Liksdälla, likställda DevOps arbete alltså, ja.

Patrik (48:44)
Alla hörde nu att Bartek jämställde DevOps -arbeten med vineriska skjut.

Bartek (48:44)
Jag dömer inte. To each his own. Ja, precis. Jag är jättetacksam.

Anders Arpi (48:54)
Men snarare är det väldigt glad att de finns. Det är högt värderade, tycker jag människor. Båda kategorierna.

Bartek (49:02)
Ehm.

Patrik (49:02)
Jag tycker om DevOps arbete. Det finns inget bättre än när man får ett C -bygge att funka eller sätta upp ett nytt. Sätta upp deployments och att det bara funkar och att jag inte behöver tänka på det sen.

Anders Arpi (49:21)
Jag håller med, men är inte det just det där, yes, nu är det här löst, jag behöver inte tänka på det mer. Är det inte det som är skönt snarare än att lösa problemet i stunden? För det är en skillnad för mig, att det är skönt när det funkar, det flyter på bra. Men att koda i sig tycker jag, att skriva if, är liksom kul fortfarande på något sätt. Det låter ju jävligt epigt när jag säger det, men...

Patrik (49:27)
Absolut.

Bartek (49:42)
Det är skillnad på en feedback loop på fem sekunder mot en feedback loop på 30 sekunder.

Anders Arpi (49:48)
verkligen. På tal om... nä det är en fördel. På tal om minuter börjar närma sig slutet här. Har vi sagt någonting av det? Skönt.

Bartek (49:50)
Andra sidan när man hämtar en kaffe i Londonor och Norden medans...

Patrik (49:55)
Nej.

Bartek (50:05)
Den poddkast för guds skull.

Anders Arpi (50:06)
Skönt. Jag tänkte på det förut att jag skulle faktiskt göra det här om vi inte än spelade in det. Bara hade samtal i en timme. För min del kan vi gärna prata om ingenting i en timme. Det är ganska bekvämt.

Bartek (50:14)
Mm, trevligt.

Patrik (50:19)
Samma här faktiskt, jag tycker att det är oerhört uppfriskande att bara prata om något.

Anders Arpi (50:26)
Det blev bara två episoder av den här podcasten helt enkelt.

Bartek (50:27)
Nej men det känns som att vi fick väldigt många glada tillrop så det verkar folk verkar uppskatta och lyssna på vårt inom situationstecket tomma prat.

Anders Arpi (50:44)
Ja, det enda jag saknar var att jag fick ingen factchecking från någon någonstans vad jag hörde. Det är lite besvikelse. Ni kan mejla mig på anderssnabelaarpi .se med allt som sagt fel. Tack!

Patrik (50:48)
Jag tycker... Du får det låta som en dålig sak. Jag vill inte att någon fact checkar någonting som jag säger.

Bartek (50:55)
Nej hörrni, nu ska jag gå och skriva KAB -dokumentation som ska vara klar om en timme så jag får tacka för den här gången.

Anders Arpi (51:01)
Om så länge källorna bara är magkänsla så kan man inte säga någonting om den ändå.

Härligt, jag ska skriva lite DuckDB. Jag har nämnt det i alla kanaler jag kan, men jag vill nämna det även här. DuckDB, kolla in det.

Bartek (51:26)
Låter som att vi har olika saker att se fram emot. På återhörande.

Patrik (51:30)
Och jag skrev ett Gradle -byggskripp.

Anders Arpi (51:34)
Oj oj oj.

Hahaha

Hej då allihopa!

Patrik (51:46)
Hejdå!