Subscribe
Share
Share
Embed
En podcast från Oskarshamns Sjukhus
Kära lyssnare, varmt välkommen till Ompodden. Här sitter ju jag, Jonas, tillsammans med Åke och Christer som vanligt får vi väl säga nu när det är tredje avsnittet. Hej på er.
Christer:Hej hej. Jonas och Hur
Jonas:är läget idag?
Christer:Det är bara bra tycker jag. Det är måndagmorgon för oss här och det är alla tiders. Vi är vecka.
Jonas:Ny vecka. Åke är bra hos dig också. Ni sitter ju inte lågt ifrån Ja, absolut.
Åke:Jag älskar måndagar, en hel arbetsvecka framför med allt roligt som kommer att ske.
Jonas:Vi har ju som sagt att det är ju vårat tredje avsnitt och I förra avsnittet så pratade vi ju om mycket om trygghet. Trygghet som en drivkraft snarare än en vårdsökande. Vi pratade också om att akuten är överanvänd. En en märklig väg in till sjukvården I många fall, eller kanske fel väg till och med. Vi behöver stärka primärvården och vi pratar om relationer före system.
Jonas:Och sen var vi inne och nosade lite på att göra en omställning kräver både mod och mycket samarbete. Men denna veckan så ska vi prata om någonting som kanske kan upplevas som att vi har glömt att förklara I och med att det tredje avsnitt... Avsnittet och det är ju det här namnet på podden. Christer, berätta vad om podden, vad står det för egentligen?
Christer:Jo, jag tänkte lite att Åke har jobbat med en modell som han kallar Boehorns-modellen, eller den fick namnet Boehorns-modellen. Växten... Det får Åke själv förklara här, men den växer säkert fram med det namnet och och vad det innebar kommer vi gå in på lite här. Men då tänkte jag att då kanske detta ska heta Oscarssonsmodellen. Bygger på själva samma sak som Åke har byggt upp I Borgholm men då I ett I ett större sammanhang.
Christer:Lite så tänker jag där och kan du flika in lite också?
Åke:Jo, men jag jag tycker om det här med Oskarshamnsmodellen som fortsättning på Borgholmsmodellen därför att Borgholmsmodellen fokuserade helt och hållet på att utifrån den enskilda människans, den enskilda patientens behov skapa en så välfungerande primärvård som möjligt. Att försöka väva ihop både kommunala resurser och regionala resurser och ambulans I en sömlös samverkan för att just allt det primärvården kunde göra skulle bli så bra som möjligt. Steg 2 nu, Oskarshamnsmodellen, som vi gör tillsammans, handlar om att integrera en välfungerande primärvård med en sjukhusvärld som är en egen del. Och summan av Oskarshamnsmodellen är att vi vill skapa en sjukvård och faktiskt komma över på andra sidan det vi I dag har, där det alltid är en primärvård å ena sidan en sjukhusvård, en sjukhusvärld, en sekundärvård å andra sidan. En sjukvård.
Åke:Det måste för invånarna vara det optimala att det bara finns en sjukvård. Och den hänger ihop.
Christer:Ja, vi pratar ju ofta om det primär och sekundärvård och och till och med universitetssjukvård och men vi... Nu ska vi prata om hälso och sjukvård.
Jonas:Ja, kan ju låta fånigt kanske för en... För någon som är så insatt, men men berätta. Vad vad behöver man tänka på när man ska skapa en modell?
Åke:Alltså, där tar vi ju kanske Christer lite lärdom av det som hände I borgen, för där var ju faktiskt tanken att I väldigt liten skala skapa en modell som skulle kunna bli förebild för, I första hand, hela regionens primärvård och sen I andra hand hela Sveriges primärvård. Och det lyckades bara utifrån att skapa ett gott exempel. Och det är det vi vill göra här, ett gott exempel, en modell. Men ja, nu tappade jag lite din fråga. Vad är det man ska tänka på när man gör en modell?
Åke:Vad säger du, Christer och lyssnarna?
Christer:Ja, jag tänker att först och främst vi som ska vara med I modellen då, det är ju både kommunen, det är primär... Alltså vår egen... Regionala primärvård, och det är sekundärvård, det är psykiatri, ambulans, rehabilitering. Först och främst måste vi prata och vara tillsammans I samma rum för att vi ska kunna få till nåt. Vi kan inte sitta I olika ledningsgruppen och hoppas att nån annan gör det som inte vi ska göra inom den inom det området.
Christer:Vi är... Vi ska göra detta tillsammans och där har vi ju skapat en ledningsgrupp här I mellanlänet I Region Kalmar som består av de här enheterna. Det är ju liksom en basgrej för att vi ska kunna komma vidare. Och jag är ju helt övertygad om att det gjorde ju Åke I Borgholm. Man pratade med kommunen och ambulansen och den säger.
Christer:Ni var väl I samma rum så att säga och pratade om detta Åke?
Åke:Absolut. Och och nu nu inser jag plötsligt vad svaret kanske var på frågan om om modellen. Alltså, jag tar ju med mig från Borgholm hela Borgholmsmodellen, som naturligtvis är djupt rotad I min själ, hit, där jag inte lämnar det, utan går in I en annan möjlighet som chef för medicinkliniken på Oscarshams sjukhus, där jag utifrån det perspektivet får möjlighet att snabba på den här processen tack vare att du, Christer, verkligen vill att vi ska få till den här heligheten. Och det handlar ju väldigt mycket om att I stället för att primärvården hela tiden ropar på mera möjligheter, mera resurser, vilket den gör mig all rätt, för primärvården har få resurser, så finns plötsligt möjligheterna att från sjukhussidan, från den här ekonomiskt dominanta enheten se hur kan vi stötta primärvården, hur kan vi på olika sätt jobba med den här resursöverföringen som hittills ingenstans I Sverige har skett. Det tror jag kommer att bli...
Åke:Vad tror du, Christer? Kanske det blir det mest centrala I Oskarshamnsmodellen, att vi lyckades att göra en överföring av resurser så att primärvården fick bättre förutsättning att använda sjukhuset på ett sätt som blir funktionellt för alla våra patienter.
Christer:Ja, och det vi gör... Jag tror absolut du är inne på helt rätt, Väg. Och det vi gör, är inte bara det att Åke vill detta och jag vill detta. Det sker väl rätt ofta I svensk sjukvård, att man vill olika saker, men det kanske inte går I linje vad regionplanen säger och våra högst ansvariga politiker säger. Nu är det faktiskt så att politikerna då har gått samman, både I majoritet och en stor del av oppositionen gått samman.
Christer:Alltså, vi måste jobba på detta sättet för att klara sjukvården framöver. Så att det räcker inte att ÅPI vill detta. Vi gör detta... Vi vill detta och vi vet att detta är rätt väg. Men det, och I sig är också vår regionplan, vårt högsta styrande organa med regionstyrelsen, att det är detta vi ska göra.
Christer:Sen säger inte de några detaljbeslut hur vi ska göra. Det är vi som ska ha kunskap och utforma detta. Och där är ju den här resursförflyttningen, som Åke säger, helt avgörande. Och det är det som är det svåra att göra I ett förändringsarbete för att det är inte bara pengar som ska flyttas över, är också resurser som ska flytta... Alltså mer pengarna skulle flytta sig över.
Christer:Det ska vara fler allmänspecialister och fler personal I den primära vården, både den kommunala och den regionala primärvården.
Åke:Det här är jätteviktigt där, som Christer säger nu, alltså och kan... Måste verkligen betonas. Jag har under hela mitt chefsliv, jag har under hela mitt doktors liv aldrig varit med om den här extremt gynnsamma situationen som vi har nu, att uppifrån högsta beslutande nivå majoriteten, den politiska majoriteten, med ett starkt stöd från oppositionen, sen hela vägen ner I våran organisation, ha ett totalt inte bara stöd, utan initiativet kommer därifrån till att skapa det som vi nu håller på att göra. Det det är en unik situation och det är det som garanterar framgången.
Christer:Och jag Det ser
Jonas:ju ut tidsmässigt. Jag tänker så att det låter som en en stor förändring. I ett system som kanske också är... Som vi I alla fall utifrån betraktar som kanske lite konservativt och lite så där inte så lätt för att skapa förändring alltid. Vad hur ser eran tid...
Jonas:Hur ser den... Var ligger horisonten för er?
Christer:Om jag börjar lite där ska jag säga, egentligen så borde denna förändring startat mycket tidigare för vi har ju varit vana vid 50 60 åren och tänkt till akutmottagning när vi blir sjuka. Och vi har försökt styra över detta under alla de här... Inte alla åren, men I alla fall stor del av åren nu, de sista, vi har ju pratat om det, det är så att säga nära vård I 15 års tid och försökt liksom jobba över detta men jag brukar ibland skoja med det att krisen är chefens bästa vän För att när man väl är I kris, då förstår alla att vi vill göra de här förändringarna. Men vi vill inte hamna I kris här I Region Kalmar. Vi vill göra de här förändringarna innan vi hamnar där.
Christer:Och vi har ju också gynnsamt läge förutom att vara politiker helt inne på detta, så har vi också det läget att vi har inga direkt överbeläggningar på våra sjukhus. Så det är en sak som man jobbar med mycket inom sekundärvården på andra ställen att man har... Man måste klara dagen hela tiden och jag tycker vi klarar dagen bra här I Region Kalmar och vi kan ta de här stegen för att göra de här... Det här förändringsarbetet.
Åke:Men det korta svaret är 2 år.
Jonas:2 2 år Om
Åke:2 år kommer allt det här att vara på plats och flyta på ett helt nytt sätt, som gör att vi kan säga att Oskarshamnsmodellen är klar. Sen kommer den att fortsätta utvecklas och utvecklas, men det kommer att hända oerhört mycket på 2 år.
Jonas:Spännande. Jag tänker att då kan man också som som invånare märka skillnader ganska snart kanske I hur det fungerar.
Christer:Ja, och det kan man redan idag så att säga. Vi har tagit vissa steg I det här arbetet då genom bland annat att man inte söker akut... Alltså man söker spontant till vår akutmottagning. Då har man en kontakt med primärboenden först, alltså sin vårdcentral, hälsosamtal, eller 11 77 om den är stängd och sen så är ambulansen givetvis ett ett 2, om det behovet är. Och sen jobbar vi med arbetet bakom där.
Christer:Sen har vi en helgöppen hälsosamtal, underhåll där på sjukhuset också som vi jobbar tillsammans med. Men nu är det ju mycket arbete som... För att få processerna funkar bra för patienten på säkert och bra sätt.
Åke:Man kan bli inlagd direkt på avdelningen, man kommer till sin vårdcentral som sjuk och min läkare på vårdcentralen ser att jag behöver läggas in, så kan detta ordnas på ett smidigt sätt att jag kommer direkt till avdelningen och tas emot istället för att först åka till akuten, börja om från början. En liten, nej, en jättestor förbättring.
Jonas:Men det tänker jag. Det är ju det... Jag tänker man... Som man man kommer till sin vårdcentral som man ju fått en akutremiss och så vet man att nu ska man tajma det här med att åka till akuten och hur lång tid tar det där och så ska man... Det där är ju kvarnar så normalt under många många år, att man har som
Åke:patient
Jonas:har fått vänja sig vid att det är enorma väntetider när man går mellan enheter så att säga. Mhmm. Många fall.
Åke:Jag säger väl I varje poddavsnitt, läs Fagerson Nilssons bok Åk till akuten och sen känner att Oscarshamsmodellen är hela svaret på allt som Fagerson saknar I sin bok.
Jonas:Ja. Där får... Det... Och boktips är bra att repetera.
Christer:Ja. Det kan ju... Man hade ju egentligen kanske kunnat bjuda in Fanny, men jag vet att hon har varit med på väldigt många poddar nu och berättat om den här boken så att det kanske räcker då så att... Men visst är det så väldigt bra bok.
Jonas:Bra. Men vi kommer väl ha lite andra gäster som kanske också kommer prata om det här framöver.
Christer:Ja, absolut, absolut.
Jonas:Jag tänker vi ska vi ska borra oss ner lite grann I I själva modellen. Men innan vi går in på det, för det får ju bli dagens tema lite grann, att vi tar reda på lite mer vad den här består av. Musik I dag då, Åke? Ja. Är det din tur?
Åke:Det det är min tur och det här blir väldigt spontant nu, precis som alltid. När jag åkte över Ölandsbron I morse på väg hit, och jag menar verkligen att jag älskar måndag. Jag är lycklig över att vara på väg till Oskarshamns fina sjukhus och sjukvård för att få jobba vidare med det vi pratar om, men när jag åkte över bron så var landskapet så sagolikt vackert. Det var inte spegelblank, det var lätta krusningar på den lite mörkare än platinablå vattenytan. Solen sken på den gamla vackra staden Kalmar, och det kändes ett sånt här ögonblick av total lycka.
Åke:Och då kom den låt som jag nu vill spela, nämligen Louis Omstrogen What to one the full word. Han var inte riktigt död, men han var sjuk, hade alla tänkbara krämpor, visste att livets slut närmade sig och ändå så sjöng han in den här fantastiska hyllningen till allt som är så underbart med livet med att leva what the one the for World
Jonas:Då lyssnar vi på den. Ja, det här är ju en det är ju en fantastisk låt och det är ju en otrolig röst som som jag tänker för min del skänker ganska mycket nåt lugn och som rör lite grann I I hjärtat också på ett väldigt bra sätt. Det kan vi behöva inte minst I dessa tider kanske, där det är lite trösterika och att få upp ögonen för allt vackert som finns runt oss och allt som fungerar väldigt fint. Men, Christer, jag tänker den här modellen har ju ett antal beståndsdelar. Om du skulle bara beskriva för oss I stora drag vilka huvudrubriker skulle du sätta på försättsbladet till den här modellen?
Jonas:Vilka delar ser du är bärande?
Christer:Mycket av det I den här modellen är ju från... Som man har utvecklat med Anna Nega och så vidare, men det... Man måste anpassa där man är så att säga. Nu är vi I mellanlänet, alltså som vi säger Region Kalmar, Lenes mellandel och då är det vissa grejer. Då är det ju hälsocentralen, blodcentralen ska vara navet.
Christer:Ja. Inga konstigheter egentligen. Vi ska inte ha några onödiga omvägar via akutmottagningarna vi har I länet. Och akut och utredningsenheten vill säga här I Oscars Hamn, den ska vara ett samarbete med primärvården för vi ska ha den kompetensen som en allmänspecialist har och där, men han behöver ha lite mer lite tyngre diagnostik för att kunna bedöma patienter med röntgen och kanske lite mer prover. Och det är en viss del av patienten som vill komma in där.
Christer:Och det ska vara en sammanhållen kedja då på de här patienterna förstås, då som är är kroniker, sköra, äldre patienter. Och slutenvården, alltså sjukhusvården, ska bara användas när det verkligen behövs. Idag lägger vi in fall när det inte behövs egentligen och vi... Det behövs förstås när vi lägger in dem, men vi skulle kunna sköta det på ett annat sätt och det är det vi jobbar med. Sen har vi rehabiliteringsbiten där vi kommer bjuda in också en verksamhetschef som jag har här, hur vi jobbar med den.
Christer:Det jag brukar kalla mellanrehabilitering, mellan högspecialiserad och primärvårdsrehabilitering. Och sen är det framförallt det som vi brukar prata, att vi styr flödet uppströms så vi ska känna till våra patienter, ha bra koll och vi ska jobba också med det här hemåtmonitorering så vi märker tidiga tecken och och den biten. Så det är väl liksom själva modellen vi jobbar med då. Det är ett smartare system utifrån behovet vi har I samhället då. Och behovet är inte bara dessa patienter, behovet är också det urakuta, tidskritiska, vi ska göra allting.
Christer:Men idag klarar vi inte allting så att där ska vi förbättra det vi inte klarar idag.
Åke:Jag hugger in på en
Christer:Ja, gör det.
Åke:Väldigt påtaglig grej där. Det som det som var som vi, upprepar, framgångsfaktorn I Borghorn var att vi samverkade sömnlöst omkring allt som hade primärvård att göra, men sen rådde vi ju inte sjukhussidan. Nu sitter vi från sjukhussidan och ser, som jag I morse, på den här vanliga genomgången med de doktorer som har jobbat I helgen som presenterar vad som har kommit in. Och då är det 3 stycken gamla multisjuka människor som har kommit in till medicinkliniken inte på grund av någon av sina 5, 6 eller 7 sjukdomar, utan på grund av att den ohållbara hemsituationen har blivit ohållbar. Och då finns det ett sånt jätteutrymme för I sömlös samverkan, att vara lite proaktiv.
Åke:Blev den här ohållbara hem situationen ohållbar just här? Ja, kanske för att det tippade över en gräns, men man har haft en kunskap I veckor, månader om att det här kommer att pippa. Och då har vi en av alla tokiga traditioner att då är medicinkliniken medicinkliniken är överallt I Sverige faktiskt en buffert som gör att när man har fått det nog tungt hemma och inte har matchat det med tillräckligt stöd och hjälp för att vara trygg, då tar man en sväng på en sjukvårdsinrättning, en medicinklinik, för att där I allra värsta fall utsätts för en massa sjukvård som man inte behöver, men för att det ska bli tid att planera för en bättre tillvaro I hemmet, en tryggare tillvaro med tillräckligt av hemtjänst och hemsjukvård. Jag hör ju nu när jag säger det här att det låter ju ofattbart att det är så här, men det här är liksom inget Kalmars eller Oskarshamnsfenomen, utan så här är det hela Sverige. Och det har med skilda organisationsformer att göra.
Åke:Men när vi nu åstadkommer det här, som du, Christer, pratat om redan, att vi pratar med varandra över alla gränserna, så kommer det här att vara en ganska självklar grej att sjukhusets medicinklinik kommer att få mycket bättre förutsättningar att jobba med alla de mer och mest sjuka som verkligen behöver sjukhusets resurser om de som bara ska omvårdnadsresurser som mår allra bäst om de får vara kvar I hemmet får detta utan att passera oss så att säga. Just nu känns det som en otroligt viktig grej I det här. Och det är ju inte bara I denna måndagmorgon som det såg ut så här, utan nästan varje dag är det en eller 2 människor som tvingas göra den här omvägen över en akut sjukvårdsverksamhet för att optimera sin hemmatillvaro.
Jonas:Vad kommer sig I detta då? Jag tänker har man... Varför ringer inte klockan tidigare?
Christer:Jo, men jag tror jag tror, Jonas, att klockan har ringt. Men som vi sa, vi har ju... Åke har sagt det flera gånger, vi är resurssat fel, vi är resurssat... Alltså resurser är ju så pass mycket mer inom sekundärvården än den primära vården så att där har vi resurserna som man klarar inte ut och orkar inte med innan man har kommit till det läget. Och då får man skicka patienter dit resurserna är.
Christer:Kan vi få kan vi... Och då under det här förändringsarbetet som vi är inne I nu, det är där det blir liksom ett problem för att då kan vi inte bara skjuta över allt det som vi vet. Klockan har ringt som du säger, Jonas. Vi vet, det här är en primärvårdsgrej, det här är en kommunal sak så så kan vi inte bara säga, det inte vår att ta upp handen och stoppa patienten och säga, det ska ni ta hand om på det sättet. När de inte har tillräckligt med resurser I att, då måste vi, där resurserna är, ha under en övergångsperiod jobbat tillsammans för att lösa detta tillsammans och sen jobba in resurserna där de gör mest nytta.
Christer:Så jag tror det är det som är mycket I problemet I själva förändringsarbetet, att man sitter kanske och skyller lite på varandra inom de olika stuprören, ja lite större styrsidorna blir det väl lite mer då att vi
Jonas:sitter, om
Christer:vi säger då, inom sjukhusvård, primärvård, kommunal primärvård och de olika man sitter lite och skyller på varandra.
Åke:Men det är väl ju min resursfråga också. Jag har ju fortfarande kvar känslan som allmänläkare I Borgholm när man på morgonen kommer och får beskedet. För det fick man varje morgon vem och vilka av mina patienter har lagts in. Så att, nej, men inte Axel. Jag var ju hemma hos honom I fredags.
Åke:Det flöt ju ändå på bra och nu ligger han på med sängkliniken. Varför då? Ja, och så är det just att det har kommit lite... Det behövs lite mera stöd, lite mera hjälp I hemmet och så tippar det över av faktiskt en social anledning. Och svaret på det sociala allmänmänskliga omvårdnadsbehovet blir akutmottagningen 7 timmar och därefter inläggning på en medicinavdelning.
Åke:Återigen så hör jag när jag säger att jag behöver inte förklara för alla er lyssnare att det här inte är jättesmart.
Christer:Nej, och ni kopplas ju bort då som allmänspecialist I regel också och och lämnar över, ja, inte frivilligt, men den där patienten tas över från de lekarna på sjukhuset På grund av att vi
Åke:inte har en sjukvård, utan 2 sjukvård där. I det där ögonblicket, när någon ringer ett ett 2 till ambulansen, då är primärvården helt bortkopplad och så börjar ett nytt spår som startar på akuten och som sällan är särskilt gynnsamt för den här gamla sjuka människan.
Christer:Och det är ju därför vi är då... En del I detta är ju det att på vår akutmottagning att vi ska också finna allmän specialist där att vissa patienter behöver komma dit som vi har sagt och kanske en... Ifall du tittar på totalmälen kanske ungefär 30 procent så behöver vi ha lite mer diagnostik och komma dit. Och då är det bra att ha den grundkompetensen som allmänmedicin har, men han har lite mer verktyg där. Så ser jag det och
Åke:Ja, men om vi nu får drömma lite framåt så tänker jag mig att om de här dryga 2 åren så kanske vi har nått den här situationen att allmänmedicinen har den kapaciteten, att vi I större utsträckning kan åka hem och göra den här bedömningen. Att vi alltid kan stötta ambulanssjuksköterskorna med en direkt digital uppkoppling, men I bästa fall patientkännedom, se vad är bäst för den här individen och därmed skapa den trygghet som gör att just den här människan och hennes anhöriga kan känna att, nej, vi inväntar lugnt den här bedömningen I hemmet, det kommer ett mobilteam och checkar av, vi känner att vi har trygghet hemma. Vi lever ju, som vi vill också sagt I varje podd, I en verklighet där människor har lurats att tro att tryggheten framför det andra är akutmottagningen. Vi vill ju ytterst att tryggheten ska finnas så nära hemmet som möjligt, helst I hemmet.
Jonas:Är det här... Kan låta dumt kanske, men ja, är det här också en en en helgproblematik? Är det är det glappet mellan att man man lämnar över ansvaret vissa dagar eller kvällar eller nätter? Eller har det med tider att göra? Det har man
Åke:Det har med människans psyke att göra. Ja. Varje timme... Jag vet inte om du håller på där ute som Christer, vet du vad varje timme är?
Christer:Nej, jag kommer ihåg det, men det lumpen, men det var ju på åttiotalet då pratade vi om vargtimmen, man skulle... Alltså att elvavakt var det... Jag vet faktiskt inte vad det var mellan klockan ett och 2 eller 2 och 3 på natten.
Åke:Vad säger det, Jonas, när det var?
Jonas:Ja, jag skulle säga att det är nånstans där 3 2 3 4.
Åke:Det specar inte, jag tror att det är mellan 2 och 3, men var... Det det här, det är då människans ångest är som störst. Om jag har ett helt oförändrat tillstånd dygnet runt så kommer jag att uppleva det som mycket sämre där I vargtimmarna. Och då kommer väldigt många av de här ambulanserna, när hem situationen plötsligt så att säga är ohållbar. Och det beror på en kombination av allas ökade ångest.
Åke:Det som på dagen tedde sig hanterbart blir där inte längre hanterbart. Det handlar om att hitta sätt att även då kunna ge människor trygghet Och ytterst är det I ett förtroendefullt samtal med nån som jag som patient upplever tillräckligt kompetent för att kunna ge den tryggheten.
Jonas:Jag tycker ju det här låter som... Det det låter ju som ett helt ett helt grepp om situationen när det gäller de här delarna. Vad finns det mer för för rubriker I det här som man skulle vilja lyfta upp? Du var inne på det här med att akuten behöver allmän kompetens... Alltså mer allmän specialistkompetens och så där.
Åke:Jag vill dyka direkt på slutmålet, alltså att vi alla doktorer, oavsett var vi sitter, ser oss som en gemensam funktionell enhet som samverkar för patientens bästa. Jag... Bland mina större upplevelser av det var ju för 2 år sen när 50 sjukhusläkare och 50 primärvårdsläkare, alla unga I utbildningsskede, ST-läkare, samlades och en hel dag pratade om hur kan vi göra framtidens sjukvård tillsammans. Tillsammans, oavsett var vi sitter, hur kan vi se oss som delar I en riktigt bra sjukvård, inte som representanter för olika delar och I värsta fall olika stuprör. Där är hela lösningen.
Åke:Och det kräver ju att, ja, men Christer, väl att att vi fokuserar på din nivå på övergripande sjukhus. Nej, inte sjukhus, utan sjukvårdens gemensamma ambitioner och så småningom tydliga mål.
Christer:Ja, absolut.
Jonas:Jag funderar på en en sak som ni var inne på också, det är ju, det går inte att låta bli att tänka på information och kommunikation. Jag tyckte jag hörde någonting där, I bästa fall att man... Jag vet inte om du var inne på det Åke, att man är... Om det är ambulansen du pratar om då, kanske att man har liksom information om patienter. Men jag tänker, handlar det om handlar det mycket om kommunikation, det här projektet eller den här modellen?
Jonas:Ringer ni varandra, prata med varandra. Pratar om kompetenser, men också kommunikation låter det som.
Christer:Visst är det så och visst är det så. Och vi har ju just... När du går in är på ambulans, vi har ju destinationsstöd där men det f... Kan man ju aldrig göra svart och vitt. Det kommer ju också vara en bedömningsgrej när ambulansen är ute och det gäller ju att de lätt ska kunna få tag I också då en läkare kanske för att de behöver ha en en bedömning av läkaren.
Christer:För de bedömer ju symptom när de var ute och var patienten ska gå. Så det gäller ju att hålla ihop detta så det inte blir den här splittringen. Och det är ju därför vi har bildat den här också ledningsgruppen I mellanlänet för att jobba med de här frågorna som vi har jobbat I separata spår innan, att vi ska jobba med det tillsammans. Så det avgörande för den här patienten är att man man är känd hos hos sin läkare, alltså att man har en fast läkarkontakt. Det har vi ju sagt många gånger här.
Jonas:Får jag bara förklara vad är destinationsstöd för nånting? Vad betyder vad betyder det?
Christer:Ja, det är en mall kan man säga, som man har på olika saker var ambulanserna ska åka utefter vissa symptom Ja. Beskrivs då. För att vi har ju olika resurser på de olika sjukhusen Och när ambulansen kom hem till patient och den har vissa symptom så ska de inte ställa diagnos där de ska gå upp symptomen och utifrån de här symptomen så ska de köra där vi har de resurserna för den här typen av patienter som de hämmar oss enkelt.
Jonas:Så att slippa extra steg? Ja, men det
Åke:blir upp det blir uppenbart att att ambulansen kommer hem till en person där man ser på EKG:et att, ja, när kan vi rädda hjärtat och livet på om vi så fort som möjligt får in en sån här liten rör... Ett extrarör I ett förkalkat kärl så att hjärtat får blod igen. Det kan vi bara göra I Kalmar. Då ska det vara blåljus I så fort som möjligt och inte en oppkoppling I Oskarshamn för att höra vad vi tycker.
Jonas:Nej, just det. Nej. Men det
Christer:var ett jättebra exempel tycker jag som Åke tog där också för att det har ju blivit väldigt framgångsrikt I Sverige när vi började införa detta. Det var ju faktiskt redan, jag tror det var redan 1900 någonting, schweizisk läkare gjorde detta första gången och sen så blev det väl lite revolution och, alltså, ute... Alltså när vi verkligen slog igenom med detta då, det var när de här assistenterna kom, det här lilla röret som Åke säger. Och det har väl ungefär 25 år och höll på med det nu. Det har blivit fantastiskt att vi har centraliserat det till 30 platser I Sverige för att man ska en viss volym och så man är duktig på att göra det.
Christer:Så vi inte gör det varenda på varenda sjukhus.
Åke:Så det klart där Kalmar, sjukhuset I Kalmar är helt suveräna på detta och där det är så bra att så fort som möjligt för att komma dit.
Christer:Med det ser man En
Jonas:bättre gps helt enkelt
Christer:Ja, eller en... De tar ju direkt ett prov när de kommer ut, de tar ett EKG och då så ser de där nåt som vi kallar en stemy och då så kan man se att man har de här st st höjningarna som man kan köra direkt till rätt enhet så att säga. Det kan ju vara andra hjärter kommer man ha också som man inte behöver ha den här behandlingen. Då finns det ju andra sjukhus man kan komma till, bland annat Oskarshamn men också Västervik.
Åke:Och för att slänga in... Det här är ju så kul för alla att veta tänker jag. Alltså ambulansen skickar iväg det här EKG:et direkt ner till hjärtintensiven I Kalmar som förbereder alltihop, så när ambulansen kommer dit så rullas patienten bara in och den här PCI-operatören, som det heter, står I bredd med röret I högsta hugg och sen är det strax klart.
Jonas:Fantastiskt. Ska vi ta oss vidare I modellen här? Jag tänker vi har pratat om, Rud, du nämner också rehabilitering. Både det som kommer ifrån sekundärvård och primärvård, vilket som här. Vad vad vill ni ta er an rehabilitering igen?
Jonas:På vilket sätt?
Christer:Om jag börjar lite där Åke så tänkte vi... Vi tänkte faktiskt ta ett avsnitt och prata om den här biten och bjuda in både vår verksamhetschef som jobbar med den här biten, har gjort det I många många många år, och en rehabiliteringslekare som vi har också anställt där, som jobbar också I Linköping, och bjuda med dem på på ett möte så kommer vi gå in djupare på den biten. Har du nåt hinder för Ja,
Åke:man slänger bara ut en aptitretare här att vi har ju I I Region Kalmar alltid saknats... Saknat en spetsverksamhet för att ta hand om de människor I alla åldrar som drabbas av akuta hjärnskador. Även en fyrtioåring kan få en stor hjärnblödning som gör att man får börja om från början. Och vi vet att här har det en enorm betydelse för varje individ vilka typer av intensiva, korrekta rehabiliteringsinsatser man kan göra. Och här har vi släpat efter I regionen, men nu är det också ett övergripande beslut på att I Oskarshamn skapa ett regioncentrum som I nära samarbete med Linköping tar oss till absoluta toppen även för den här patientgropen.
Åke:Och det är fantastiskt roligt. Men det är värt en egen poddavsnitt som sagt.
Jonas:Jag tänker Christer, vad pratar ni om för övergripande mål när det gäller rehabilitering? Vilka förändringar kommer man skapa med modellen som utgångspunkt?
Christer:Ja, jag ska inte gå in för djupt för det, för det får får vi ta och
Jonas:Nej, vi får avsnitt om det.
Christer:Men ja, men precis. Men jag tänkte det det som idag är ju att de här patienterna de behöver ha, de behöver... Där behöver de... Vi brukar säga att man ska inte mellanlandar på akuten, men dessa patienter kommer inte komma till akuten. De ska mellanlandar på Oskarshamns sjukhus för de behöver...
Christer:De behöver alltså från... När de kommer från kanske den högspecialiserade rehabilitering som är nationell på ett visst antal universitetssjukhus, så behöver vi... Kan man inte, ja men komma därifrån och så kan de inte komma till en vanlig avdelning att få ett rätt rehab och sen kanske komma hem och få primärvårdsreab. De behöver ha en rehabilitering emellan där och det är inte jag och rätt man för gå in på djupet. Där har vi ju och kommer komma med och prata om det.
Christer:Men jag vet inte om du vill lägga lägga till nånting där Åke?
Åke:Jo, men bara den här plötsliga minnet av att för 20 år sen så var jag chef på Neurorehab I Stockholm, som I alla fall då var mest framstående I landet. Och då då först insåg jag och fick se hur otroligt mycket man kan göra med de absolut svåraste utgångslägena. Och vad det betyder att hela tiden vara I fas, att inte vänta, utan att I precis rätt läge kunna göra rätt saker. Och det här bär jag ju med mig och därför är det så roligt att Stefan Broagford som driver det här arbetet nu har fått de här möjligheterna att nu göra så. Vad är visionen?
Åke:Frågade du, Jonas, eller vad är målet... Ja, men visionen och målet är att när man har fått någon typ av hjärnskada här så ska man veta att allt det som går att göra, det görs här på rehab I Oskarshamn. Man ska känna den tryggheten, att man faktiskt får allt det stöd, all den hjälp som skulle gå att få någon annanstans också. Och man behöver inte åka någon annanstans också, utan man får det här.
Jonas:Om vi går från nånting... Vi går ifrån det det väldigt kroppsliga återhämtningandet, eller vad vi nu ska kalla det. Hur hur har ni... Hur påverkar digitalisering och AI:s framfart era tankar om Oscarsömsmodellen. Det är klart att ni väger in det I alla delar misstänker jag, men ser ni några tydliga delar runt det här eller fördelar eller?
Jonas:Säger väldigt kort
Åke:sagt kvittningarna du... För det är ju ditt område, alldeles för Det påverkar alldeles för lite, alldeles sakta.
Jonas:Okej. Vad säger
Christer:du, Christer? Det det är nog sant då, men vi har ju olika säkerhetsnet så att säga vi måste gå igenom. Det är bra att ha det också, men det får inte bli för mycket så att säga, så vi inte kommer framåt. Och det kanske där vi känner ibland att det är för mycket säkerhet innan vi kan införa nåt I I hälso och sjukvården. Men det vi...
Christer:Det som jag sa som en punkt var ju det här med uppströms, att vi ska ha koll på våra patienter. Och då kommer det ju vara ett stort, alltså att man har en hemodatumering. Och där är ju också dess... Det har vi testat tidigare, sen är det upphandling av grejer som blev över... Över prövade, men nu har vi I alla fall ett system som upphandlar som vi ska...
Christer:Som vi håller på att testa och köra in. Men det är som Åke säger lite här, det går lite trögt framåt och men där vill vi ju ha se tidiga kliniska tecken så vi kan behandla patienten tidigt. Jag tror du också har erfarenhet av det och I Borgholms-modellen. Jag för mig att du sa att ni hade en del vad heter det, distansmonitorering på vissa patienter. Stämmer inte det?
Jonas:Ja, det stämmer.
Åke:2018 så så distansmonitorerade vi de 20 sjukaste hjärtsviktspatienterna I Borgholm med sensationellt bra resultat. Sjukvårdsförbrukningen överhuvudtaget gick ner nästan till 0. De hade ett tryggt och bra liv hemma med en enkel monitorering, med en veckouppkoppling, men de visste att, ja men jag mäter mina 5 mätvärden varje dag och det är en sköterska som har koll. De 20 svårast sjuka Jäffrik-patienterna. Projektet var så lyckat så att det faktiskt filmades och ligger på Youtube.
Åke:Söker man på Youtube på borgensmodellen får man upp det här lilla filmklippet som förutom att visa hur vackert Öland är på sommaren visar hur trygg sjukvården kan bli. Det här har setts av över 10000 människor. Det här var ju ett egeninitiativ där vi liksom låg inom ramen för vad som var tillåtet för oss att jobba med. Och de här 20 patienterna fick fortsätta med det här år efter år fram till dess att de dog, vilket då en del har gjort eftersom det var väldigt gamla människor. Men samtidigt 2018, och vi får väl se sen, Jonas och Christer, om ni känner er föranledda att klippa bort det här jag nu berättar.
Åke:Men 2018 så visste hela Sverige att det här var ett framgångskoncept utan dess like. Alltså, vårdkostnaderna gick ner astronomiskt, men tryggheten var ändå det viktigaste, livsglädjen. Se gärna det här YouTube-klippet förresten. Och då började regionen ett... Först ett utredningsarbete för att se om man verkligen kunde jobba på det här sättet.
Åke:Det tog ett år och då fick vi se att, ja, man kan jobba på det här sättet. Sen satte upphandlingsprocessen igång för att upphandla utrustning tillräckligt stort och brett för att vi skulle kunna jobba så här I hela regionen. Och den upphandlingsprocessen gick I mål förra året. Och nu är vi I läge att vi kan börja att jobba på det här sättet som vi visste 2018, att det var så bra, att det var så patientsäkert och trygghetsskapande. Vad säger du,
Christer:Christer? Ja, det är många år som har gått sedan 2088 tycker jag. Men jag vet ju att det har varit trögt I den överprövning. Det ju så det fungerar med offentlig upphandling, alltså innan vi får in system och och det är synd att det tar sån tid ibland när det när som Åke säger, när man både tittar på vi vet, vi har testat, vi vet att detta är en bra metod och vi är helt överens om att detta ska vi göra. Och sen ändå tar det sån tid.
Christer:Men vi är positiva ändå.
Jonas:För jag tänker utifrån ett ett ett invånarperspektiv så tänker man ju ändå att ni... Att det... När man blir sjuk och behöver hjälp så så vet väl ni, oavsett vem jag möter, så mycket som det går att veta om mig. Men så vet vi ju också att det inte är. Vad vad vad är det ni främst skulle vilja förändra snabbt för att kunna jobba bättre med de här frågorna om vapen mellan...
Jonas:Alltså att det blir... Jag förstår ju, en sjukvård hade gjort det mycket enklare än en organisation till exempel. Det kanske har varit enklare. Nu är det flera olika instanser och man pratar inte riktigt med varandra, informationen stannar. Hur...
Jonas:Vad skulle ni vilja ha löst om ni önskar?
Åke:Avbyråkratisering, naturligtvis, alltså prata med varandra. Det var ett fantastiskt steg igen, det här när 50 plus 50 unga läkare fick en hel dag. Och det var av den översta hälso och sjukvårdsledningen som skapade förutsättningar för att låta dem ses en hel dag. Vi hamnar gång på gång på gång tillbaka I de begränsningar som byråkratin och organisationen skapar. Och den här typen av övergripande initiativ stöds helt enkelt inte av den enorma administrativa påbyggnad som vi har för allting.
Åke:Jag jobbade en gång ju... Eller alla som jobbat I sjukvården vet att när det kommer fram nya läkemedel som visar sig vara väldigt bra, så finns det nåt man kallar compassional juice, som gör att man ser att det här kommer att kunna rädda liv, men det tar 5 år innan det är registrerat så kan man ändå få gå in och använda det för att rädda liv. Jag skulle önska mig ett liknande tänke och handlingssätt I vården där vi inte lät byråkrati I form av juridik och övrig administration förskjuta, försynka, förhindra sånt som skulle kunna förbättra vården så oerhört. För alla de som är på vårdgolvet tappar undan för undan sugen orken av att det bara är hinder, fastän att vi vet hur vi skulle kunna jobba rätt.
Christer:Jag tänker på det när du säger att varför ofta... Vi mäter det som är lätt att mäta ofta och det vi pratar om Åke har med kontinuitet och de här patienterna som har många sjukdomar, mycket kontakter. Det är inte många procent men det är en... De tar stor procent av hälso och sjukvård. Det är inte så lätt att mäta det, det inte så lätt att få ett streck och ekonomer och så vidare.
Christer:De vill gärna ha hur många stor köer, hur många mottagningar, hur många möten har vi haft och mottagningsbesök har vi haft och så vidare. Det är lätt att mäta men det säger inte så mycket om hur patienten mår, hur vården fungerar. Det är svårare att mäta de delarna och då är det gärna så att vi pratar I de här termerna. Vi måste se helheten, vi måste jobba utifrån patientens perspektiv. Och så sitter vi på ledningsmöte och så går vi igenom resultat och då är det pin statistik.
Christer:Det är... Alltså det... Så vi ramlar själv ner I den här fåran som vi inte vill vara av för vi är väl medvetna om att nu måste det se... Det är ju bättre med 5 väldigt framgångsrika bra besök med patienten, 10 snabba, odugliga besök. Men på pappret ser det ju mer effektiv ut om du haft 10 besök än 5 besök.
Christer:Sen är ju vår produkt, för att få kalla det så, det är en komplex varelse. Alla patienter är är olika. Så att jag vet, Åke, då brukar vi boka prata om det New public management och man kommer in med LEAN och Tyota-modeller och massa grejer och tror att även fall en bil är komplext så är de likadana hela tiden. Här måste vi jobba på ett annat sätt, ta hänsyn till människan. Och det har vi sagt många gånger, men det är ändå det är ändå huvudbudskapet I detta, hur vi ska kunna jobba framöver.
Christer:Hål, håll.
Jonas:Far ju upp I huvudet så där att med tanke på hur administrativt tungt det är och hur är riggade och man väntar på bättre digitala lösningar och så där, att slå en signal kan kanske ibland vara effektivare då en kollega en annan. Hur funkar det idag? För jag har en känsla av att man sitter I system som man knackar det och som funkar så där och som väntar på uppdateringar och upphandlingar och allt vad det kan vara.
Åke:Det var det som var kontentan av de här 50 plus 50 100 unga läkarna som vi har I Region Kalmar. Vi har ännu fler, men det här var 100... Det var vi måste ringa varandra, vi måste skapa ett system där vi har en enkel telefonkatalog I iPhonen, för att råka vara iphone vi har just nu, där jag får upp med lätthet det telefonnummer som vi når varandra på. Och dessutom hade man en idé som jag och Christer också fort, du får prata om stelnar, fortfarande hoppas mycket på, nämligen att alla läkare överallt skulle avsätta en viss tid, till att börja med kanske bara mellan 13 och 13 och 15, och sen behövde det utökas, till att vara disponibel för den här typen av samtal. Alla ska veta att, ja, men den här bestämda tiden, då pratar vi direkt med varandra.
Åke:Vi skriver inte brev som ska ta ett tag innan de kommer fram, utan vi pratar och vi pratar för patientens bästa. Ja, jag tror att det här är en kärnpunkt. Den dag vi prestigelöst alltid pratar med varandra istället för att på olika sätt kommunicera skriftligt, då har vi nått jättelångt.
Christer:Jättebra du säger också Åke, för det räcker inte att säga att man ska ringa varandra om det är ingen som svarar på andra sidan. Vi måste ha så man får kontakt med varandra. Jag vet, jag hörde också de här killarna och tjejerna berättade om att vi kan göra en enkel sak, vi kan väl börja skriva vårt telefonnummer på remisserna som vi skickar. Jag menar, en enkel jädrar grej istället innan vi har den här bra telefonboken I alla våra mobiler så automatiskt installerad så man verkligen får kontakt. Så det är liksom enkla grejer vi behöver göra, men ofta tror jag det...
Christer:Man skyller på varandra och och man skyller på remisser och så. Vi får väl börja prata om dem istället, vi kommer annars komma inte vidare I detta.
Jonas:Nej, vi sen har
Åke:vi kommer bara vidare om vi gör det här från vårdgolvet, från vårdens arbetare. Även det här riskerar att dö om vi lägger ut det som ett utvecklingsprojekt på den administrativa nivån.
Christer:Problemet där med projekt är ofta att vi lägger dem utanför verksamheten. Så jobbar man så kanske det är ett jättebra projekt, det inte fel I det projektet, men det måste vara I verksamheten. För sen när projektet tar slut som har slutdatum så är det ofta så att det dör ut även om det var ett väldigt bra projekt. Vi måste göra det I verksamheterna mycket mer, jobba in projekten där om vi ska jobba med det och inte jobba vid sidan om I ett eget, I en egen fil där, som det ofta gör... Som vi ofta gör.
Åke:Och det tänker jag beror också på att att alla projekt får en administrativ övervikt så att säga. Allt arbete som vi gör tillsammans nere I den praktiska vården för att utveckla vården, det kommer att vara naturligt förankrat att fortsätta. Hittar vi ett bra arbetssätt så vill vi fortsätta med det. Men om man upplever att någonting läggs på från sidan, eller som du sa Christer, helt isolerat, så blir det nåt som vi gör så länge vi är tvungna och sen så läggs det åt sidan, tyvärr.
Christer:Och jag tänker också på det du säger med administration. Jag hörde en allmänleka som pratade en gång om att det är skillnad på administration och Vi har också en del som vi kallar administration som egentligen är utredningstid för patienterna. Det är en helt, det är en jätteviktig tid så att säga, så att vi inte tar all all... Det är en typ av administration som vi inte har all administration när vi är en kamp så att säga.
Jonas:Men jag
Åke:har hittills använt administration som substantiv. Jag talar om den administrativa överbyggnaden, det jag också brukar kalla den administrativa tjänstemannadiktaturen, som styr vården I alltför stor utsträckning.
Christer:Jo, jag förstod det, men jag tänkte bara, ibland lägger vi in den här viktiga administration som utredningstid också I admins... Administrativ tid så att säga. Och det är stor skillnad. Absolut,
Åke:helt med.
Jonas:Och man ska ju få tid att tänka också mittemellan allt det här. Det är det du är inne på, att få tid att fundera och brottas med de med de problemen ens patienter har och så vidare. Jag tänker att det... Jag sammanfattar det här litegrann med att det här är en viktig kulturell förändring. Det är det är inte det är inte bara ett projekt, utan det här måste in I våran arbetsvardag.
Jonas:Det måste också påverkas över lång tid. Det är positivt att vi säkert vill jobba vidare med det som är en förbättring eller en förändring som gör att vi blir bättre för de vi är till för eller arbetar för. Då tänker jag också på på... Det pratas mycket om arbetsmiljöproblemen inom svensk hälso och sjukvård också. Absolut.
Christer:Och det har ju varit artikel... En stor artikel från generaldirektören på Arbetsmiljöverket I Dagens Nyheter I I höstas också om det.
Jonas:För det tänker jag borde ju rimligen också kunna bli bättre om man känner att man får göra rätt.
Åke:Jag skulle vilja säga att alltihop det här handlar om att komma ihåg att alla som jobbar I vården har nånstans valt det här yrket för att få jobba med att positivt göra skillnad för människor, att känna att man behövs, att man kan göra skillnad på riktigt. Så länge förutsättningarna för mitt arbete är sådana att jag varje dag får uppleva den här glädjen av att ha möjlighet att göra en positiv insats och att jag faktiskt gör det för våra patienters skull, då är mina möjligheter att vara med och skapa en bra arbetsmiljö liksom inkluderade. Men när man hamnar så långt I styrning, New public management, att man tappar bort det här att man ser att allt det jag gör värderas inte utifrån patientens och min upplevelse av den gemensamma patientnyttan, utan från, som Christer nyss sa, pinnstatistik, räkning och annat. Då kommer man till slut I ett läge där man glömmer bort det här med arbetsglädjen, för det var så länge sedan man kände den. Och I stället så går man till jobbet för att åstadkomma ett antal insatser som kan prickas av av nån som inte kan nånting om vården.
Åke:Då vill jag vända på det och säga så här, att om man inte har arbetsglädje, om man inte har och får uppleva den här dagliga lyckan av att göra skillnad, att göra bra sjukvård, då är det här ett ganska hopplöst jobb. För att bara ha ett vårdyrke, för att tjäna pengar, nej då har man valt fel. Man ska ha vårdyrket för att det här är nåt jag brinner för, det är nåt som jag verkligen får arbetskläder, det en viktig del av mitt liv det här, som jag naturligtvis samtidigt försörjer mig på. Men ja, Christer blir jag otydlig eller
Christer:Nej, jag tycker det är bra... Och vi gör ju ett sånt arbete också internt på sjukhuset för för... Och det är I grund och botten handlar det ju om... Givetvis ska det vara säkrare, bättre patientsäkerhet I arbetet vi gör, men det gör också så att vi får en högre patient... Eller en starkare patientrelation.
Christer:Och det visar evidensmässigt alltså att får man det så trivs man bättre på sitt jobb, man får mindre personalomsättning och vad heter det, lättare att rekrytera till sig så att jag jag tycker du är inne på jättebra... Jag har också bett I intervju... Jag har både varit på möte på Arbetsmiljöverket nere I Malmö och sen har jag också bett I intervjuad Arbetsmiljöverket och jag märker att de har jättebra kunskap I alla de här arbetsmiljöregler och allting som man ska kunna som till exempel som en avdelningschef som är närmast personalen ute på godavdelningarna. Det ofta är arbetsmiljöens viktiga som det har visat sig I den här rapporten. Och då så går de ofta in på vilken kunskap chefen har det och det är jätteviktigt, men det är också viktigt att chefen har rätt förutsättningar.
Christer:Och för att kunna få rätt förutsättningar till till hälso och sjukvården så måste vi resurssätta på ett på rätt sätt och ta hand om patienterna på rätt ställe I sjukvården. Då kan man... Vi säger ofta det, vi måste anställa fler, men ända har vi, jag tror det är 20 procent fler sjuksköterskor än OECD-länderna har I snitt och vi har 15 procent mer läkare. Så vi har inte vi har inte få som jobbar inom hälso och sjukvården men vi behöver förflytta detta och jobba på ett annat sätt för att det det som vi har byggt upp nu har vi inte tillräckligt med personer för. Där har vi ofta svårt att resurssätta med vakanser, man får jobba extra och det blir en dålig arbets för man får långa dagar, att det svårt med luncher och och då och det spelar ingen roll hur mycket man sätter upp då alltså regler och försöker styra upp att man måste ta ut sin lunch, man får inte jobba mer än så.
Christer:Vi måste dock få ihop schemat I slutändan. Och gör vi inte den här förändringen så så arbetsmiljön... Alltså resursättningen I förhållande till uppdraget, det är liksom grunden för att också kunna jobba upp en bra arbetsmiljö.
Åke:Jag tar bara som ett exempel, undersköterskor I hemtjänsten. Det finns nu ett antal fantastiska exempel, bland annat på södra Öland, där undersköterskor I kommunalt arbete själva I gruppen tar totalansvar för en viss mängd människor som de hjälper I hemtjänsten. De lägger sina scheman, de får ihop det här på ett sätt så att samma gamla människa inte behöver träffa mer än en handfull människor istället för 42. Och när man summerar det här så visar det sig att de har mera tid för sitt arbete, mer tid hos patienten, extremt mycket högre patient eller brukarnöjdhet och totalt en lägre resursåtgång än när man från 4 administrativa led via en app talar om exakt hur många minuter du får vara hos den och den patienten. Och då är...
Åke:Vad är det här? Jo, men det handlar om arbetsglädje, medansvar och delaktighet. Skapar man det så går det inte åt mera tid, utan, ja
Christer:Ja, men jag känner där också och att de känner ju till de här patienterna. De vet vad de har för besvär och de har besvär och problem varje dag men sen är det kanske något som är lite mer besvärligt idag. Då behöver man inte gå in på alla andra grundsjukdomar de har, man behöver bara ta det besväret och det problemet de har just idag för de känner till alla andra saker. Kommer man helt ny till till en brukare så så vet man inte riktigt hur man ska hantera detta. Är detta ett problem som brukar vara eller har de...
Christer:Är det helt nytt. Och man ser liksom... För man behöver gå igenom kanske sjuk... Sjukdomshistorien så att det blir ju mycket effektivare och man får mycket mer tid. Och patient...
Christer:Eller brukaren som det blir, som någon vill säga ute I I kommunen, den får ju prata om och och man kan ta hand om det som är problemet idag. Det är väl så det är och som man ofta ser alltså att när man inte har kontinuiteten så tappar man den här helhetsbilden ju hos patienter.
Åke:Då är det så, om man... I botten ligger det här med arbetsglädje. Arbetsglädje är det absolut mest centrala I vården för att få riktigt bra jobb. Får vi tillbaka den på alla nivåer kommer vi ju ha väldigt mycket mindre bekymmer än vad vi har idag.
Jonas:Då tänker jag istället för att patientsäkerhet som trumfar arbetsmiljö så borde ju arbetsmiljön vara en stor förutsättning för för patientsäkerheten, misstänker jag.
Åke:När vi började jobbet med borgensmodellen 2014 så bestämde vi att det första året 2015 skulle vara arbetsmiljöåret. Vi skulle fokusera på att fortsätta och göra så bra jobb vi kunde med patienterna, men hela tiden se hur kan vi optimera arbetsmiljön. Och det var med insikten om att om arbetsmiljön blir bra så får vi igång den här positiva cirkeln, vilket skulle bevisas. Det var många som tyckte att det var ett egofokus på medarbetarna, men det visade sig väldigt snart att det var alldeles rätt.
Jonas:Det låter ju även för en lekman som mig onekligen så att att att känner man sig väldigt nöjd med sitt arbete för dagen och att man har fått göra rätt utifrån sitt ansvar och sina möjligheter att hjälpa andra, så gör man väl ett bättre jobb dagen efter.
Christer:Ja, och sannolikt att man är nöjd och så hänger det ihop mycket med patientrelationen och kontinuiteten. Just när vi pratar om de här patienterna som inte har... Som inte kommer in på akutmottagning med en spik genom handen, där behöver man inte ha speciellt stor kunskap om man har en tidigare fiskpatienter som kommer in. Men det är bara så man säger vad problemet är. Det är ju inte de patienterna vi pratar om.
Christer:Vi pratar om patienter som inte kommer bli friska längre, gamla, sköra, äldre med små marginaler. Och då är relationer till dem det viktiga.
Jonas:Vi ska väl börja runda av. Tack för I dag, hörni. Och och inte minst varmt tack till dig som har lyssnat. Det går ju att nå Podcasten Ompodden på mejladressen hej snabel-a ompodden punkt s e. Ställa frågor, kommentera, be oss svara svara på frågor helt enkelt.
Jonas:Så här, mitt I våren, var... Hur ser planerna ut framåt? Vi har tagit upp rehabilitering som ett kommande ämne. Är det nåt annat som ni vill avslöja? Det kommer lite uppdateringar naturligtvis om om modellens utveckling och vad som händer I praktiken framgent.
Jonas:Tänker du på nåt annat, Christer?
Christer:Ja, jag har I alla fall ett par som jag tänkte bjuda in då till podden framöver, men jag tror jag håller lite på det, avslöjar inte det än.
Jonas:Nej. För det
Christer:är inte klart än så att
Jonas:Ja. Vi återkommer om det. Åke, har du nånting du tänker på? Ja,
Åke:på detaljnivå så har vi ju flera små fantastiska, innovativa förbättringar som vi liksom inte riktigt kan släppa än, men kanske nästnästa vecka eller nåt sånt så att det händer liksom... Nu har vi dragit de övergripande perspektiven. Det övergripande skapas ju av ett antal små delar där vi har många som är på gång och ska sätta sig så att,
Jonas:nu blir jag nyfiken. Det vill vi höra mer av framöver. Aktuella uppdateringar. Hörni, varmt tack för idag. Tack själv.
Jonas:Tack. Ha det så gott.