Uppdrag kunskap

I detta avsnitt av podden diskuterar Bodil och Jonas sin nya kurs "Kunskapens värdegrund". De förklarar kursens upplägg med sju centrala frågor om kunskapens relation till tid, trygghet och demokrati, och hur den kan hjälpa deltagare att reflektera över sin egen kunskapssyn. Samtalet berör aktuella utmaningar kring kunskapsförakt i samhället och hur kursen kan hjälpa till att återskapa respekt för kunskap i en tid av desinformation.

Skapare och gäster

Värd
Bodil Jönsson
Bodil är författare, föreläsare, folkbildare och professor emerita vid Lunds Universitet.
Värd
Jonas Fagerson
Jonas är projektledare, producent, koordinator och konceptdesigner

Vad är Uppdrag kunskap?

I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.

Bodil:

Uppdrag kunskap

Jonas:

För omväxlings skull så börjar vi bakifrån idag och avslutar på rätt håll. Det lät nästan som en lerbuss hörde jag nu. Men vi fick ju lite musik Och det där ska vi återkomma till. Idag är det en speciell dag, men det är osanningningarnas dag kan man väl säga på ett sätt.

Bodil:

Ska se om jag kan lura dig?

Jonas:

Ja, vi får se. Ja, det där lät inte bra. Vi sitter I Skåne, I Lund, med fågelkvitter utanför. Dörren står öppen och solen värmer oss. Det är härligt.

Jonas:

Första april. Hur lurar man någon som har tänkt så mycket som du har gjort?

Bodil:

Jag tror att jag är lika lättlurad som någon annan. Det är ju bara att Den alldeles vanliga verkligheten ska finnas, och så Mitt I den ska man säga någonting som kanske egentligen är alldeles osannolikt. Men man går på det I alla fall, för man är oförberedd på det. Där finns ingen källkritik när man blir lurad första april.

Jonas:

Nej, det går ju rakt igenom allt. I och med att jag har bott så många vänder I Göteborgstrakten och under lång tid så har man ju vant sig vid de här GP och gamla GT-expressenlöpedlarna om att. Och man slår ju ofta på det käraste så att det blir den här ilskan tror jag som dämpar källkritiken lite. Uteserveringar ska förbjudas I år. Det var ju en utav de här stora som blev också långt innan internet.

Jonas:

Det blev ju någon slags nyhet lite varstans tror jag, spreds på fler tidningar och nyhetsredaktioner att Göteborg förbjuder uteserveringar.

Bodil:

Nu påminner du mig om en av Sydsvenskars bästa aprilskämt. När du såg nyss att vi sitter I Lund så sitter vi inte I Lund utan vi sitter utanför Dalby I skogen. Men det var ett aprilskämt som handlade om att kyrkan är I Dalby och Dalby överhuvudtaget är ett väldigt gammalt samhälle. Där finns en underjordisk gång mellan domkyrkan och kyrkan I Dalby. Och då är det lite drygt en mil mellan Lund och Dalby så det där var ju då en verklig nyhet att man hade hittat det där vid utgrävningar vid domkyrkan.

Bodil:

Hade man hittat nedgången till den här gången. Det var inte öppet hela vägen men man skulle om man då och då Den första april var det dessutom Men om man kom till domkyrkan, jag hittade på den kl. 2 skulle det vara en guidad tur på den första varianten. Sen var de inte dumma på Sydsvenskan. Sen fanns det ju reportrar som förstås fotograferade hur många det var som ställde sig I kö för att få lov att vara med på denna debuten.

Bodil:

Det är ju en fantastisk tanke att det skulle kunna finnas en underjordisk gång mellan Lund och Dalby.

Jonas:

Men det är taskigt. Alltså rätt så taskigt

Bodil:

och rätt så taskigt att fotografera dem också. En

Jonas:

reflektion, tror du att ett april med tanke på den tiden vi lever I har fått en lite tillbakaskjuten roll? Med tanke på alla lögner som sprids, alltså den här glädjen I att luras kan jag ju känna har fått en liten törn.

Bodil:

Den borde ju fått det, men samtidigt är det ju nästan en helgedag på det här sättet. Det har ju ingenting med kunskapsförakt att göra. Det är ju liksom en sällskapslek. Det är ju jättekul, varför har jag inte lurat dig än? Det ska jag göra innan vi skiljs ut?

Bodil:

Om jag kan.

Jonas:

Ja det gör. Ska vi ta det som vi lurar varandra minst en gång?

Bodil:

Vi säger det.

Jonas:

Du kanske redan har lurat mig. Jag vet inte när du börjar prata om Sydsvenskan. Men för att råda bot på de andra 364 dagarna om året och bli av med lite av den här ett april-känslan som man har burit på nu I flera år så har vi bestämt oss för att ge ut en kurs som heter Kunskapens värdegrund. Och den är ju ganska så nära på färdig att det ser ut. Vi ska ägna lite tid åt att prata om det idag och vi kommer prata om det kommande veckor och du kommer att ta upp det I veckobrev och så vidare.

Jonas:

Men om vi backar tillbaka lite. Vad är en kurs för dig? Vad har kurser betytt alltså?

Bodil:

Ja, egentligen tror jag att det du frågar om det är väl varför ska detta som vi gör nu kallas för kurs? Ja det är för att jag vet vad det är en kurs, en kurs. I en kurs så har man bestämt sig redan från början först och främst för att de som går en kurs måste ju ett behov av den kursen. Så för att någon ska komma på en om att gå en kurs I kunskapens värdegrund så ska det ju bero på att man har kommit på att vi kan inte det så här länge för det stämmer ju inte med någonting vi vet om att Alltså klockan är nu för dig och mig, hon är strax 12, 55 I 12 men 763 I 12. Och vi har ju hunnit med att göra så mycket den här förmiddagen som alltihop har varit kunskapsbaserat.

Bodil:

Det har kommit in till exempel din AI-bakgrund. Det har kommit in att jag har idag på mig en tröja på vilken det står något obegripligt som handlar om hur Modemem lät förr I världen när man skulle gå ut på internet, när man kopplade upp sig. Den säger inte de senaste generationerna någonting men för oss som var med så är det en fantastisk tröja. En fantastisk tröja för att komma ihåg det. Men det är ju också en sorts kunskap, en sorts smidigskunskap.

Bodil:

Och jag har inte den blekaste aningen om jag skulle kunna vara någon utan att med mig min kunskap. Vem var jag då? Det är då väsensskilt från att kunna att slaget vid Lund var 1676. Och där finns ett monument som resas av efterlevande 1800 år senare. Den sortens kunskaper är också också kunskaper, men de går ju inte så djupt I en människa som vad de här upplevda varianterna blir.

Bodil:

Som ju blir det som vi tjatar om, du gör som vår naturliga intelligens. Alltså uppbyggnaden av kunskap. Men det vi vill med kunskapens värdegrund, och att göra det till en kurs, det är att kursdeltagarna ska tvinga fram inuti sig ett medvetande om vad de har kunskap till. Och varför de eventuellt vill bättre tillgång till hur de själv har det med sin kunskap. Så egentligen är det en slags medvetandegörandets kurs I varför är kunskapsvärdefull för människor?

Jonas:

Jag tänker ju också på ordet kurs som riktning. Jaha

Bodil:

du är ju sjömad ju.

Jonas:

Nej, jag är landkrabba så du skriker om dig. Men jag har orienterat så jag har tagit ut kurs på andra sätt. Jag tänker också på det du har, som du har nämnt tidigare är att man tar ut en riktning och det gör man ju också för att veta att man Det är inte säkert vi hamnar där men det är en riktning och på grund av den så kan vi få fattppa andra saker.

Bodil:

Och det där är viktigt för att I all vår kreativitet så finns det en sorts kreativitet som är associativ. Så vi kommer ju inuti den här kursen med massor med exempel. Som var för sig också tillsammans bara fyller den funktionen att du ska kunna komma på egna exempel. Och jag drar mig inte ett dugg för att utgå från mitt eget lärande till och med berätta om mitt lärande. Inte för att det är särskilt intressant utan det är för att andra ska börja fundera över sitt.

Bodil:

Och då är det mycket bättre att hålla sig till det specifika än att gå på det generella. För går man på det generella så blir det för långt från människan. Vi vill alltså hålla oss väldigt nära deltagarna. Samtidigt har vi ambitionen att detta till någonting framåt.

Jonas:

Att få fatt på någonting.

Bodil:

Vad jag tror mig veta, I varje fall har ingen annan gjort det på detta sättet, att vi vet idag väldigt lite om hur människor reagerar och reflekterar upp till vad kunskap har för värde.

Jonas:

Så det

Bodil:

är någon sorts aktionsforskningsbaserad kurs. Den är också tillförs att ge ett resultat till mänskligheten I Sverige.

Jonas:

Och det är också utifrån den tiden som vi lever I nu.

Bodil:

Det är garanterat utifrån den tiden.

Jonas:

Inledningsvis var det första delen utav And ad the brick in the bow av Pink Floyd. Vi konstaterade att den är nästan ett halvt sekel gammal. Och där sjunger man Weed unned know Education som ett tema. Synen på kunskap har ju förändrats och det är ju också någonting I den här kursen också, speciellt utifrån de exemplen som finns nu och de som kommer växa fram. För det är ju någonting I vår omvärld som vi har vaknat för.

Jonas:

Det har vi ju känt den senaste tiden.

Bodil:

Alltså vi är ju, på många sätt är vi Trump skyldiga faktiskt, ett tack för att han har gjort detta så synligt för oss. Alltså inte de teser som han driver utan att få se vad som händer med ett samhälle och dess individer om man brukar våld på kunskapen. Så hänsynslöst. Och det finns inga motmedel då. Det är ju som att vi klär av oss alla våra kunskapskläder.

Bodil:

Har du läst Pelles nya kläder? Nej. Pelle var en liten pojke som gick I skogen och så var det något av djuren där som sa att han frös så mycket som han kunde få pellets mössa. Och så fortsatte det så här framåt och till sist så stod ju Pelle där själv alldeles naken, han var så snäll och han gav bort allt. Och då, bästa sagoststil så slutade det med att han fick ju blad av den ena och någonting av den andra.

Bodil:

Men jag tror att det var många barn förutom jag själv som tyckte det här var hemskt. Jag såg ju att den hade ju inte kvar några kläder. Han hade ju fått sådana kläder som man bara skulle frysa lika mycket av och det hjälpte ju inte alls. Så det var ju nästan så att jag

Jonas:

var gråtfärdig men det hör ju till sagans makt

Bodil:

att de flesta barn ska kunna övertyga sig detta. Antingen Pelle nu I USA är naken eller att Pelle har fått nya kläder. Det är så fundamentalt det man har gjort med Pelle att det är knappt att Pelle längre finns som människa om det hade varit sant. Sen hävdar ju jag att de flesta människor som kan gå på det här kunskapsföraktet och tycka att varje ny är säkert bättre än den gamla och alla ska väl rätt att tycka sitt och allt vad vi har för argument. De har ju inte tänkt igenom det här för sin egen del för de lever ju inte så.

Bodil:

Utan de använder sig också av sina kunskaper. Vad skulle man göra för att inte använda sig av sina kunskaper?

Jonas:

Vi har ju pratat mycket om första uppgiften I kursen.

Bodil:

Kunskapen, tiden och trygghet.

Jonas:

Vi har ju pratat om att båda 2, vi tycker att den är ganska så, den kräver någonting av en. Vi har också pratat om, som vi också vill väga in I det, det här är ju det här med självhjälpskurser och så här. Det är nästan ett skällsord I vissa sammanhang. Men jag tycker att I första uppgiften så får man fatt I någonting I sig själv som skapar en trygghet inför allt det här med nakenheten eller bladen som man kanske då fått från någon annan eller de nya kläderna. Alltså går det överhuvudtaget att ta död på det här på riktigt?

Jonas:

När du pratar om USA så

Bodil:

Nej, ta död på det på riktigt, men det går att ta bort det så att vi vet om det mellan oss. Vi kan väl tillåtas att berätta att när jag började formulera sådana här frågor till denna kurs så blev de ju rätt så djupgående och vi kände att om vi får många kursdeltagare så kommer detta att bli väldigt svåradministrerat. Ska vi inte lite fler ja och nej-frågor och hur ska vi hantera det ena och hur ska vi hantera det andra? Och så slutade det med att jag satt I dig att du får väl svara på de här frågorna då. Och så när vi sammanstrålade nästa gång och du satt och berättade för mig hur du skulle svara på den första frågan, vi kom inte längre än så, så kunde jag konstatera att nu har vi jobbat ihop borttemot 2 år.

Bodil:

Och jag hade inte vetat så mycket om dig utifrån din kunskapssyn, vad som kom fram för att du försökte svara på den frågan. Och det I sin tur ledde ju till att vi håller ju fast I kursen att det är meningen att du ska tvinga grotta ner dig ända ner I magen för att känna efter hur reagerar du på detta. Vad tänker du om det? Vad har du för exempel? Det är väldigt exempelbaserat.

Jonas:

Jag tycker bara I den första frågan så känner man också en annan, man reflekterar runt det som händer runt omkring på ett annat sätt. Så självhjälp eller inte, men det skapar kanske en lite starkare motståndskraft åt mig och orkar hålla uppe hoppet och modet när det gäller det som påverkar oss så mycket idag I våran omvärld. Vad är

Bodil:

det då åtminstone om man är en del av det här med att man ska kunna göra det här. Det är en del av det

Jonas:

här med att man ska kunna

Bodil:

göra det. Det är Att man kan undra över sig själv. Och det går att komma underfund med hur är min kunskap och vad har jag den till och varför har jag den?

Jonas:

Jag tänker att vi ska också gå igenom de 7 frågorna som har gett upphov till sjustjärnan. Det tränar vi både på att rita och säga. Men de 7 viktigaste frågorna bakom den här kursen, de ska vi gå igenom. Men jag skulle vilja börja med att prata lite om vad vi har tänkt att det här till. Menar

Bodil:

du då vad vi tänker resultaten till?

Jonas:

Ja, vad kommer allt vi får in?

Bodil:

Men det har jag ju redan försökt beskriva att Efterhand som en sån här kurs går och den ena deltagaren efterträder den andra och mer och mer kommer det att växa fram mönster över hur människor idag år 2025 reflekterar över både sin egen kunskap och kunskapen runt omkring och kunskapsföraket och alla möjliga dimensioner kring kunskap. Men det kommer att komma fram sådant som då blir en kunskap om attityder till kunskap, en kunskap om värdering av kunskap. Och det kommer ju också att bli en kunskap om vad det är för samtal som vi har idag när den ene tenderar att bli så arg på den andra, för det är ju så affekterat idag. Som det inte var tidigare, för tidigare var det ju självklarheter som bar upp kunskapen. Vi har ju tagit associationer många gånger till Tuthanic och att vi inte märkte de första texterna.

Jonas:

Och det här kommer ju också uppstå ny kunskap som vi kommer kunna dela med oss av, så att är man kursdeltagare då finns det ju också en möjlighet till fortsättning. Man får ta del av det som genereras I form av ny kunskap. Men vi har också pratat om att vi tittar redan nu på en påbyggnad på kursen.

Bodil:

Ibland tänker jag till och med att I vissa sammanhang kommer det nog att inte bli en påbyggnad utan det kommer att bli en direkt början på att det finns ju organisationer som är på sitt sätt som en mänsklig kropp. Det vill säga organisationen kan undra över vem är jag? Vad har vi I vår organisation kunskapen till? Hur bär vi oss åt för att utveckla den, för att bevara den, för att utmana den, vilket ju också är viktigt? Så jag kan se både individen som objekt för en sådan här kurs och organisationen eller verksamheten.

Bodil:

Och med all rätt då ställa sina frågor till sina samhällsrepresentanter. Vad kan du göra så här när kunskapen säger så?

Jonas:

Utformar och titta på relevanta exempel utifrån att man ska kunna känna igen sig också I att man utifrån en arbetsmiljö eller utifrån, som du säger, en organisation med ett givet intresse eller ett fokus.

Bodil:

Den exempelbank som denna kurs har genererat redan genom sin första utformning, det vill säga de exempel som vi har kommit att tänka på, så är den oerhört mycket större än vad vi visste när vi började göra

Jonas:

kursen. Det här är spännande. Vi ser mycket fram emot att det här borde bli.

Bodil:

Och lite är det. Lite är det ju som vanligt det här orättvist att den som lär sig mest är ju alltid lärare. För läraren måste ju tänka efter, tänka efter, tänka efter. Men det betyder ju att vi tror att de som går den här kursen de kommer att bli sådana, citerat citationstecken, lärare I sin omgivning som kan komma med så många exempel.

Jonas:

Jag tänker att vi ska tala innan vi går in på de här 7 frågorna. De får vi nästan avrunda med. Utan det är ju, kursen går till så att man utgår ifrån ett kursmaterial. Det är boken FACT Up. Det är ditt vinter I P1.

Jonas:

Det är också, nu står det 50 veckobrev här men vi är väl uppe på mer. Men det refererar till veckobrev och till våra poddar. Så det är kursmaterialet, bakgrunden.

Bodil:

Det vill jag gärna kommentera att redan där så har jag vridit och vänt på mig att man kan göra hur lång lista som helst på referenslitteratur. Och det är känsligt Det tar emot lite grann att komma bara med sånt som har kommit från min hand eller från mitt inre. Å andra sidan så är det ju redan så bearbetat och så förtydligat I samspel med så många människor. Så Så jag kan ju ge hur många referenser som helst till den som vill det. Men jag tyckte det var bättre att börja med ett så utmanande material I den tiden som är vår.

Bodil:

För att den här kursen tar effektiv studietid så tar den 2 veckor men vi rekommenderar att man går den på kvarts fat. Så att den får ta 8 veckor, alltså 2 månader. För att ge inte bara det vi kallar för betänketid utan man behöver också sova på saken för att komma underfund med sorgligt. Så det är för att överhuvudtaget komma nånstans under loppet av 2 månader som jag gärna vill ett sånt material som tvingar igång de här samtalen på direkten.

Jonas:

Avtalen. Seven is a great number. En 7 stjärna. Vi är vana att rita en, 2, 3, 4, femstjärnningar. Det är ju det där man gör så där snabbt när man ska göra någonting I marginalen för att markera.

Jonas:

Men en 7 stjärna kräver lite mer träning.

Bodil:

Jag kunde det sedan länge men du fick ju ta din lilla tid på det innan du klarade. Alltså att rita en sjustjärna utan att lyfta penna. Att jag ville det till 7 det var nog en slump från början att det blev 7 men när jag väl kom på det så kände jag att de här 7 perspektiven som vi lyfter upp de handlar alla om kunskap men var och en från sitt håll. Och det går att gotta ner sig det från de här olika perspektiven men ändå så hänger de ju på något sätt ihop. Och det är inte så lätt att knäcka hur de hänger ihop så man kan gärna under tiden öva sig på att rita en sjustjärna eller lyfta penna.

Bodil:

Men det är bara en liten rolig plywood för oss som har gått den här kursen.

Jonas:

Men jag tycker vi ska, nu tar vi dem. Nummer ett, hur hänger kunskap ihop med tid och trygghet?

Bodil:

Det är ju bara att andas in och så kan man säga att kunskap tar tid, det vill säga tankar tar tid. Det tar tid att lära sig själv som individ, det har kostat vår civilisation, en oändlig massa mantimmar att komma så långt att man har kommit till den kunskapen som vi har idag. Den bästa vetenskapliga kunskapen. Det tar ju tid att kommunicera kring kunskap. Den ger ju samtidigt så väldigt mycket tillbaka.

Bodil:

För om jag inte hade kunnat lära mig av någonting så hade jag varit tvungen att göra om alla misstag hur många gånger som helst. Jag får ont I själen bara av att tänka på det. Sesechos, hålla på där, göra fel, göra fel. Det är ju så oerhört effektivt att om man har gjort fel, och det gör vi alla, men mer än en eller 2 eller 3 gånger sen har man faktiskt lärt sig så kallat läxan. Och sen vinner man ju bara tid hela tiden genom att det blir så väldigt mycket effektivare.

Bodil:

Och varför ska saker bli effektivare? Jo för att det finns ju så mycket I livet som är så roligt att göra. Så samma gamla saker ska inte behöva ta hela mitt liv. Jag ska kunna komma vidare till annat. Men det är oerhört mycket som kommer fram redan om man tittar på kunskap I relation till tid och I relation till trygghet.

Bodil:

Men också kommer det fram till motsatsen. Alltså okunskap, den leder faktiskt till otrygghet. För om jag har en kunskap som är alldeles fel så kan jag ju varken relatera till omvärlden och få det resultatet jag vill, eller till mina medmänniskor som kanske var för sig har sina okunskap. Och det blir ju bara förvirring och alltihop. Så det här fina att vi människor kan hjälpa varandra det har man då satt satt hos spel.

Bodil:

Om man säger att okunskap är värt lika mycket som kunskapen.

Jonas:

Det känns som att den frågan var tvungen att komma först.

Bodil:

Ja, den var det. Egentligen så är den så omfattande för den borde kommit sist men den kan ju samtidigt, eftersom den går sig djupt I det som är viktigt I vardagen. Att man kan hantera sin tid och att man kan känna sig något sånt här trygg. Du har hört mig säga 1000 gånger vid det här laget att en trygg människa kan göra vad som helst. Och en otrygg människa kan nästan inte göra något.

Bodil:

Och otryggheten tar all ork. Och därför måste den här frågan komma först.

Jonas:

Det blir också någon slags inventering I ens egen kunskapshistoria och relation till kunskap.

Bodil:

Det märkte du ju.

Jonas:

Ja, så det är inte så dumt att lite koll på den tänker jag, för att ge sig I kast med fråga nummer 2. Vad ställer kunskapsförakten till med?

Bodil:

För de flesta av oss så räcker det ju att titta oss omkring I dagens USA. Jag behöver inte säga mer, alltså det har faktiskt Trump bjudit oss på. Tänk att man kan säga upp över en natt 2000000 statstjänstemän och låta dem gå ut genom dörren med all sin kunskap om hur vårt samhälle fungerar. Tänk att man kan lägga ner ett utbildningsdepartement. De förstår ju inte vad de gör.

Bodil:

Då blir det nästan lite religiöst här och förlåt dem inte riktigt veta vad de gör. Men sett med utgångspunkt från det totala kunskapsverket så är det klart att vad ska man med ett utbildningsdepartement till? Vad ska man med statstjänstemän till? Vad ska man med regler till? Om man ändå har en president som ställer sig över lagen, vad ska man med domstol till?

Bodil:

De gör ju bara som Marie Lepens så att de utfärdar fel dom. Sen kan de kunskapsförakt förena sig med varandra tvärs över Atlanten.

Jonas:

Man tillskriver Jag är av en annan åsikt.

Bodil:

Precis. Därför är det så.

Jonas:

Jag tror ju också att när jag tittade på den här börjar man också reflektera över vad är det I min Man kan inte låta bli att hitta det I relation till sin egen närhet på ett annat sätt. I USA pratar vi mycket om Trump och det finns en tacksamhet I att vi har fått syn på någonting. Men man kan ju också få en känsla av att var befinner vi oss själva I en utveckling åt det hållet. Och det får man ju chans att reflektera till under den här frågan.

Bodil:

Ja, och det kommer ju fram, I nästan alla samtal om kunskapsförakt, så kommer det fram de som säger men vad ska jag säga då? När kunskapsförakt framför sina åsikter. Och det behöver man öva sig I också att förstå varför blir det så hätskt? Också att förstå hur nätet kan bidra till att skapa bubblor för kunskapsförakare. Och det är ju inte tvunget så att man behöver förakta kunskap tvärs över utan det kan bara vara på ett visst område där man tycker att det blir BB lika bra som hon.

Bodil:

Det är bland annat för att anknyta till den första frågan, det är för att man inte har någon respekt för tiden. Alltså all den mänsklig tid som ligger bakom en viss kunskap, det hade varit konstigt om den inte hade blivit bättre än det jag har tänkt på I 10 sekunder.

Jonas:

Jorden är platt. Nu ska vi se.

Bodil:

Säger du ju?

Jonas:

Säger du för att du påläst? Har kunskapsförraktet redan börjat avta? Där ser vi en liten vändning kanske.

Bodil:

Alltså jag inbillar mig ju att jag ser en vändning. Den största av de här vändningarna ligger märkvärdigt nog I att det är så många som nu har hunnit bli så trötta på kunskapsförvirringen så de orkar inte riktigt med än. Utan man vill hitta tillbaka till att det finns något och några att lita på. Alltså det här gamla klassiska att det fanns experter, det finns fortfarande. Det fanns ansvarig utgivare, det finns en och annan fortfarande men de är inte fullt så många.

Bodil:

Men det räcker ju inte med att de finns utan det gäller att människor måste börja tro på att de kan vinna på själva att lyssna på experterna. Och det betyder ju I grunden att man måste en välgrundad respekt för kunskap och har kommit underfund med vad den respekten bottnar

Jonas:

I. Sen kommer det 2 frågor som jag tycker på och de anknyter till varandra också på något sätt. Vilken roll fyller skola och folkbildning? Och hur ska det gå för barnen och tonåringarna?

Bodil:

Ja, oss 2 så känner jag egentligen att att det kan hända att jag känner fel men det känns för mig som att frågan om hur det ska gå för barnen och tonåringarna den sitter så djupt I dig. Jag tycker du ska börja på den.

Jonas:

Du har ju skrivit nånstans om nånting som påverkade mig väldigt mycket, och det var ju när du behandlade ansvarsfrågan. Det drabbar ju en när man tänker att man också har bidragit till en utveckling där barn och unga vuxna är osäkra på sin kunskap, de är osäkra på andras kunskap. Det är en osäkerhet och de är osäkra på förväntningar på kunskap. Och nej, det är starkt påverkad av, och det är ju framför allt utifrån skolperspektivet så har det ju mycket av det som jag själv har upplevt med egna barn har ju handlat om att jag inte som vuxen förstår riktigt, till exempel, vad skolan har för förväntningar på mina barns kunskap och så där. Det skapar ju en otrygghet för mig också och på vilket sätt jag säkert också har bidragit till det som har motverkat barnens möjlighet att ägna sig åt att förvärva kunskap genom att ge dem väldigt mycket chans till förströelse till exempel.

Jonas:

Istället för

Bodil:

vuxna och barn som ligger I själva uttryckssättet. Vuxna människor är gjorda för att kunna ta hand om sina barn. Och det här att kunna ta hand om det behöver ju inte vara att man bemästra sina barn. Men man ska ta ansvar för att barnen inte råkar ut för de riktigt stora farerna. Det vill säga att de lär sig att se sig före trafiken och så vidare I vår tid.

Bodil:

Förr I världen handlade det kanske om att undvika vissa ormar eller någonting annat. Men alltså den här delen med ansvar när vi kommer till sånt stort som dagens klimatproblematik. Så finns det ju ganska gott om vuxna som har abdikeratats. Som säger att min generation har misslyckats med detta eller våra generationer har misslyckats med detta. Nu ska barnen ta över.

Bodil:

Jag blir rädd förtvivlad över att höra det. För det är så att barn har rätt att vara barn och de ska veta att vi finns I samma båt I förhållande till klimatet. Men det är jag som är vuxen och det är du som är barn. Och jag ska ta ansvar för att göra detta så bra som du någonsin tror att du ska vara med mig för att hjälpa till. För det finns ju inget finare I relationen mellan barn och vuxna än om man börjar göra saker ihop.

Bodil:

För då lär man sig både det informella lärandet genom att härma och låta sig betingas som är de grundläggande atomerna I lärandet. Och samtidigt så hör man ju på hur snacket går och så lär man sig lite allmänt folkvätter och vätta ut och lite annat sånt där. För att det funkar inte annars medan man gör. Och det här är då Ett av kunskapens dilemman är att den allra mesta kunskapen kan ju utvinnas ur görandet tillsammans med någon som agerar som vuxen eller som lärare eller vad du kan tilldela dem för titlar. Men det är en skillnad på om den ena är 10 år äldre än den andra.

Bodil:

Så den första 10 års försprång I att vara med I det här livet. Det är så väldigt självklart, men det har ju blivit överspelat genom att om man skaffar sig en instrumenttillsyn på kunskap så kan man ju springa om varandra.

Jonas:

Och det är väl nånstans där jag tänker känslan I att det hör ihop med skola och folkbildning och barnen och tonåringarna. För det är ju också förväntningarna på vuxnas roll I detta oavsett om man är lärare eller förälder eller farmor eller farfar. Hur förhåller vi oss till dem som är tidigare I nån slags kunskaps resa.

Bodil:

Sen har vi ju idag någon sorts debatt har det snarare blivit kring den eventuella kunskapskanonen som ska komma fram. Men jag kan ju säga, om det är tryggt, titta nu på skolan och folkbildningen och se. De har ju den här fantastiska förmågan att medverka till att man får bitvis överlappande kunskaper bara genom att gå I skolan. Och då har man ett överlapp I förhållande till sina klasskamrater, I förhållande till sina generationskamrater. Också I förhållande till sina föräldrar som delvis har lärt sig samma saker I skolan.

Bodil:

Och det gör ju den här stora skillnaden att man ska kunna prata med varandra över generationsgränser. Man ska veta vad orden betyder. Alltså livet blir inte bara farligt om vi inte erkänner kunskapens plats, utan det tar ju bort vår kommunikationsförmåga.

Jonas:

Och det närmar ju sig också då punkt 6 här. Vilka existentiella funktioner fyller kunskapen? Där är vi ju nånstans.

Bodil:

Det tror jag jag har sagt några gånger när vi arbetade ut det här att jag tror att av de 7 punkterna så är så är kunskapens existentiella funktion den som man har pratat minst om. Och ändå är den kanske den allra viktigaste för det är ju den som på något sätt skapar individen. Det är att jag kan ett existentiellt förhållande åtminstone till mig själv. Innan jag med Sartre med flera har det I ett vidare sammanhang.

Jonas:

Och därifrån så kommer vi till den avslutande sjuan. Vad gör kunskapen med gemenskaper och demokrati?

Bodil:

Gemenskaper har vi ju pratat in på de andra punkterna också men tar vi demokratin så är det hur enkelt som helst utan kunskap. Om du utan tro på kunskapens värde kan du inte någon demokrati. För demokratin förutsätter att man kan bli överens om ett beslutsunderlag. Och demokratins alla former handlar ju om att nu sitter vi här I ett sammanträde och vi har fått fram de här beslutsunderlagen med dess följande objektiva fakta. Man kan välja olika riktningar utifrån de fakta vilket tror vi som demokratisk församling blir det bästa.

Bodil:

När demokratin är som bäst så leder det till slut fram till beslut

Jonas:

som är bättre än något som någon av de enskilda hade kunnat

Bodil:

komma på än något som någon av de enskilda hade kunnat komma på själv. Så den här demokratins riktning I beslutsfattandet det är ju det som skiljer dig från alla plattformar till nät på nätet där det bara är meningen att man ska tycka någonting, det är inte meningen att man ska komma fram till någonting. Och det blandar man ibland bort korten med att tro att det är demokratiskt, att alla får yttra sig. Eller så lär jag det I början. Ja,

Jonas:

just det. För det

Bodil:

var ju ingen mening med om vi bara satt där och yttrade oss hela tiden.

Jonas:

Nej, precis. Nej, och det är väl det här med politikens roll överlag. Vi värjer oss lite för att prata om det, precis som vi värjer oss för att prata om religion till exempel och så där. Men demokrati, då måste man ju också prata om politiken.

Bodil:

Och här kan jag ju föra samman sjuan och ettan och säga att nu är vi tillbaka igen på tidens funktion. För demokrati som system är Det är nödvändigt att demokratin måste få ta tid. Annars hinner man inte ta till sig beslutsunderlag och man hinner inte utbyta åsikter och man hinner inte värdera den andras åsikter. Utan då blir det ju istället som det nuvarande USA eller vad det beträffar I auktoritära stater I övrigt. Att det blir maktens språk.

Bodil:

Och det går ju jättefort när man inte behöver ta hänsyn.

Jonas:

Och inte ett ansvar för konsekvenserna. Vi kan väl säga lite om upplägget också, att de här 7 frågorna har ju I nuvarande form 6 stycken under, eller de här 7 uppgifterna ska vi kalla dem, har 6 stycken underfrågor. Och sen har vi en sjunde reflektionsfråga på slutet. Där man får komplettera med sina egna huvudsvar på uppgiften. Ja, alltså där är meningen att sätta dig nu och

Bodil:

starklika på de här 6 uppgifterna på just denna frågan. Och se efter, så vad blir det viktigaste för dig? Hur hänger dina svar samman?

Jonas:

Ja. Och det här får man ju naturligtvis också dokumenterat för sig själv också och kan ladda ner. Det som jag ser fram emot, det är ju om ett år att gå tillbaka eller ett halvår. Det händer ju så mycket så kanske redan om en månad faktiskt gå tillbaka till mina svar och se om det har förändrat någonting hos mig under den här tiden. Och där kommer vi väl också återkomma till kursdeltagarna med lite frågor efter en tid.

Bodil:

Men där kände ju jag på dig att bara det första svaret som hade tvingats fram I dig det hade lett till att du nästan gick på små moln och var lite förundrad över dig själv. Du hade inte behövt den här distansen utan du hade tvingats till att reflektera på ett sätt som du inte har gjort innan.

Jonas:

Nej, och det är ju inte utan motstånd. Alltså det finns ju ett motstånd I det här med tid. För man gör ju så förfärligt mycket saker hela tiden. Och man har ju ett schema och så där. Men väl värt investera de timmarna I att faktiskt få fatt på och lite grundra I sig själv.

Bodil:

Det var

Jonas:

det jag var mest glad över tror jag, att jag kände att det fanns I mig. För det kan man ju bli osäker på I allt det som händer.

Bodil:

Och det är bra att du säger glad, för det blir ju lätt så att det låter nu så effektivt, nu får vi fram ur dig. Och du får se dig själv I ditt öga och det är så effektivt och bra. Ja, det är det också. Men det är ju så kul att bli förundrad av sig själv. Man kan bli glad av att hitta saker I sig som är så här, nej men så är det ju, och så har det ju egentligen alltid varit fast jag inte har vetat om det för det var därför jag gjorde så och då och så och då.

Bodil:

Så självhjälp är inte så dumt även om vi inte hör till självhjälpsstandarden.

Jonas:

Nej, och jag tror ju också det som vi har uppe I föreställningen som en fråga, den kommer tillbaka på flera ställen har jag märkt nu när vi har spelat föreställning några gånger. Det är ju vad man egentligen vet och kan. Det är nog den där känslan av att det känns lite hemma igen. Av att man är hemma I sig själv och att Vi är ju I grunden människor som har rätt så bra förutsättningar att klara alla möjliga konstiga grejer. Men man behöver ju leta upp sina egna resurser lite grann och känna att det finns där.

Bodil:

Det är roligt att du säger om man egentligen vet och kan utifrån en text I föreställningen. Och du vet också att jag har fäst mig framför allt vid den som heter Det finns. Och nyss har jag lärt dig ett nytt tecken, nämligen ett bak och framvänd E som står för det existerar. Och skriver man ett bak och framvänd E och drar ett streck över det så betyder det att det inte finns. Inte.

Bodil:

Det kan väl lika bra veta vad som finns och vad som inte finns, men det blir så mycket roligare att leva.

Jonas:

Ja, verkligen. Vi hoppas ju på att naturligtvis rent för vår egen del, vi ser fram emot att få läsa och ta emot. Kursen är ju anonym på det viset, att svaren hamnar hos dig och mig för att vi ska också kunna, hamnar hos dig och mig för att vi ska också kunna I vår lilla grupp ge feedback och svara på frågor och så där. Och vi kommer ju också arrangera under kurstiden här en del öppna möten och möjlighet till samtal. Det finns en community kopplad till där man kan möta andra som går kursen och så.

Jonas:

Men vi ser ju fram emot att få ta del av vad andra människor tänker. Det tror vi ju redan nu att vi kommer att stor glädje av. Men det ska också bli en stor glädje att låta det här bli nåt material som får komma andra till gagn. Så att man också får spegla sig I andras tankar och Andra än våra, så att säga. Och vi har pratat om att vi ser att det kan bli en fortsättningsmöjlighet eller ett alternativ då utifrån olika intresseområden?

Bodil:

Ja, inte minst Arbetsemenskaper

Jonas:

har du skrivit ett fint ord till dig om.

Bodil:

Det finns ju många företag som förr nyss för fem-tio år sedan så skröt man med att man var ett kunskapsföretag. Jag ser inte det så ofta längre. Att man förstår vad det gör för skillnad. Och det kan ju vara bra att det har blivit lite bakslag på det så att man får ta sats igen. Men för att faktiskt vara ett kunskapsföretag så ska man ju vara bra på inuti företaget att nästan som barnmorska hjälpa fram kunskapen ur medarbetarna så att de kommer upp till ytan och kommer till användning.

Bodil:

Den kunskapsglädjen som kan finnas I ett företagsstadie utveckling Den är ju så fin för den är ju gemensam.

Jonas:

Jag tänker som att vi tog upp arbetsemenskaper och jag tänker också utifrån ett arbetsgivarperspektiv till exempel. Jag har satt med en god kamrat där som är ekonom. Det är klart att driva ett företag som jobbar med ekonomisk redovisning och veta att man har medarbetare som har en relativ syn på den gemensamma kunskapen runt ekonomi. Det kan ju bli väldigt svårt som företagare eller som att bedriva någon form av arbetsgemenskap också. Det är en utmaning I sig.

Bodil:

Men just nu är det väl inte riktigt klart tänker jag på hur det kommer att gå för de företag som finns kvar på Northvolt. Men det har ju sagts hela tiden, vilket jag tror är väldigt viktigt, att det blir mycket lättare för konkursförvaltare att sälja företaget om det finns några kvar som vet hur man gör det som hör företaget till. Så tänk dig att alla de anställda också är borta. Och att så börjar från början så man inte vet ens säger jag, vilken apparat som är till för vad. Det är ju ett oerhört mycket större förlust än någon annan som man kan göra.

Jonas:

Ja det är det ju. Ja Ja det är orimligt att tänka att det kan vara på något annat sätt. Det är ju så. Det måste ju finnas över tid en kontinuitet I kunskapen. Du, nu ska vi ju, nu är ju klockan ungefär lika mycket som det kommer vara på fredag när det inte är den första april länge.

Jonas:

Jag är bävad lite för att stanna här och bli lurad, men vi får väl se om du lyckas. Du har inte lurats nu senaste timmen. Vi behöver inte vara oroliga för det. Jag tänker att det här blir, vi tar citatet igen. Och så ska vi avsluta med del 2 utav En had the brick and the whoe, för den är uppdelad I 2.

Jonas:

Svårt med temaskivor annars när man ska försöka dela upp det, men den här finns ett och 2. Veckans citat blir: Tiden tänker, tiden tänker, men den handlar inte. Det måste människorna göra. Då är det väl alldeles utmärkt att till exempel gå en kurs. Tack för idag, Bodil.

Jonas:

Tack.