Subscribe
Share
Share
Embed
Hjärtlinjen är podden som håller dig uppdaterad med den senaste forskningen inom hjärta och kärl – utan att ta för mycket av din tid. I varje avsnitt tar Jon och Astrid sig an en nyligen publicerad vetenskaplig artikel och diskuterar vad den betyder för din kliniska vardag. Vi försöker bryta ner forskningsrönen till det som är relevant för dig som jobbar med patienter.
Formatet är enkelt: två läkare som pratar igenom studien på ett avslappnat men insiktsfullt sätt. Här får du ny forskning, men även kliniska implikationer och praktiska tips på hur ny kunskap kan påverka ditt arbete. Perfekt att lyssna på under pendlingen, på gymmet eller när du har lite admintid över mellan patientbesök.
Podden riktar sig inte enbart till kardiologer, utan vi tror den är intressant även för dig som är allmänläkare, klinisk fysiolog eller arbetar på akuten.
Välkommen Astrid – och välkommen till Hjärtlinjen alla er som lyssnar. Det här är ett speciellt avsnitt, för det är vårt allra första.
Tack Jon. Ja, det känns väldigt roligt att få dra igång det här.
Vi tänkte börja med en liten kort bakgrund, varför ville du ens starta den här podden?
Det började egentligen med en känsla som jag tror att många kliniskt verksamma läkare delar. Det medicinska fältet rör sig så snabbt. Det kommer hela tiden nya studier och nya resultat — forskning av hög kvalitet.
Verkligen. Och samtidigt har man ju… en vardag.
Precis. Som klinisk läkare är det svårt att hitta tid att läsa in sig på allt. Man vill hålla sig uppdaterad, men verkligheten är att den kliniska vardagen är intensiv, och det finns sällan tid inbakat i schemat för att sätta sig in i alla nya forskningsresultat.
Och det kan nästan skapa lite… dåligt samvete?
Ja, exakt. Det är lätt att känna att man borde hinna mer. Att man borde läsa allt. Samtidigt vet vi att det inte är realistiskt.
Så podden är ett försök att möta det?
Exakt! Förhoppningen är att den här podden ska vara ett komplement till att läsa artiklar. Ett sätt att tillsammans gå igenom intressanta studier, diskutera styrkor och svagheter, och sätta resultaten i ett sammanhang.
Lite som en bokklubb fast för medicinska artiklar, och i ljudformat?
Precis så. Och det är viktigt att säga: det här ersätter inte att läsa artiklar. Snarare tvärtom – vi hoppas att vi kan väcka nyfikenhet.
Så om man hör något som känns relevant och man vill veta mer…
…då vill vi uppmuntra lyssnare att läsa hela artikeln själva. Därför kommer vi alltid att lägga en länk till studien i beskrivningen till varje avsnitt.
Det känns som ett väldigt bra upplägg. Okej – med det sagt: välkommen in i första avsnittet.
Idag ska vi prata om en studie med ett vardagligt men också spännande ämne. Studien heter "Coffee drinking timing and mortality in US adults" och publicerades i European Heart Journal i januari 2025. Det handlar om kaffe – men inte bara hur mycket vi dricker, utan när på dagen vi dricker det.
Ja, det här är verkligen en fascinerande vinkling. Vi har ju pratat om kaffe och kardiovaskulär hälsa i decennier, men det här är första gången någon systematiskt har tittat på om tidpunkten för kaffeintaget spelar roll för mortalitet.
Och det är ju något som faktiskt känns… intuitivt relevant? Jag menar, vi vet ju alla att kaffe på kvällen kan störa sömnen, men att det skulle påverka långsiktig mortalitet…
Precis. Och det är intressant att du säger intuitivt, för det finns ju en växande evidensbas kring dygnsrytm och metabolism. Vi börjar förstå att "när" vi äter kan vara lika viktigt som "vad" vi äter. Men för kaffe specifikt har det här perspektivet saknats helt.
Låt oss backa lite innan vi dyker in i studien. Var står vi egentligen idag när det gäller kaffe och kardiovaskulär hälsa? För det har ju varit lite… kontroversiellt genom åren?
Jo, det har varit en resa. För 20-30 år sedan var det mycket oro kring kaffe och hjärtsjukdom. Men de senaste 15 åren har vi sett en ganska konsekvent bild från stora kohortstudier – måttligt kaffeintag, säg 3-5 koppar om dagen, är faktiskt associerat med lägre risk för typ 2-diabetes, kardiovaskulär sjukdom och total mortalitet.
Men det finns en "men" här, eller hur?
Absolut. När vi kommer upp i högre intag – över 3-5 koppar per dag – blir bilden mycket mer inkonsekvent. Vissa studier, som UK Biobank och EPIC, har visat att även högt intag är associerat med lägre mortalitet. Andra studier, som Nurses' Health Study och Health Professionals Follow-up Study, har inte hittat någon signifikant association vid högt intag.
Och vad har man trott förklarar den här inkonsistensen?
Man har undersökt flera möjliga förklaringar. Rökning var en stor kandidat – kaffedrickare röker ju oftare. Genetiska varianter som påverkar hur snabbt kroppen bryter ner koffein har undersökts. Andelen koffeinfritt kaffe. Tillsatser som socker och grädde. Men resultaten har varit… inkonsekventa. Ingen av dessa faktorer har riktigt kunnat förklara varför studierna kommer till olika slutsatser.
Och det är här den här studien kommer in med en helt ny hypotes?
Exakt. Lu Qi och kollegor från Tulane och Harvard ställer frågan: Kan tidpunkten för kaffeintaget vara den saknade pusselbiten?
Okej, så låt oss gå in på studien. Vad gjorde de?
De använde data från NHANES – National Health and Nutrition Examination Survey – från 1999 till 2018. Det är en nationellt representativ kohort av amerikanska vuxna. De inkluderade drygt 40 000 deltagare som följdes i median 9,8 år för mortalitet.
Och hur mätte de kaffeintaget och tidpunkten?
De använde 24-timmars kostintervjuer där deltagarna rapporterade allt de ätit och druckit under det senaste dygnet, inklusive exakt när. Sedan kategoriserade de tidpunkterna: morgon definierades som 04:00 till 11:59, eftermiddag 12:00 till 16:59, och kväll 17:00 till 03:59.
Men det intressanta är väl att de inte bara tittade på enskilda tidpunkter, utan försökte identifiera mönster?
Ja, det är det metodologiskt innovativa här! De använde klusteranalys – two-step clustering – för att se om det fanns distinkta mönster i hur människor fördelar sitt kaffeintag över dygnet. Och de hittade faktiskt två tydliga mönster.
Berätta!
Det första kallade de "morgontyp" – det var 36% av deltagarna. Dessa drack sitt kaffe nästan uteslutande på morgonen, mellan 04:00 och lunch, med minimalt intag på eftermiddagen eller kvällen. Det andra mönstret var "heldagstyp" – 14% av deltagarna – som spred sitt kaffeintag över hela dagen. Och sen hade du förstås icke-kaffedrickare, som var 48%.
Och de validerade dessa mönster också, eller hur?
Ja, det är en styrka i studien. De validerade mönstren i två separata kohorter – Women's Lifestyle Validation Study och Men's Lifestyle Validation Study – som är del av Nurses' Health Study och Health Professionals Follow-up Study. Där använde man 7-dagars kostdagböcker, vilket är gold standard. Och mönstren höll.
Imponerande. Så vad hittade de när de tittade på mortalitet?
Under uppföljningen registrerades 4295 dödsfall totalt, varav 1268 kardiovaskulära och 934 cancerrelaterade. När de jämförde morgontyp-drickare med icke-kaffedrickare, efter justering för en lång rad confounders, såg de en hazard ratio på 0,84 för total mortalitet – alltså 16% lägre risk.
Och det var statistiskt signifikant?
Ja, 95% konfidensintervallet var 0,74 till 0,95. För kardiovaskulär mortalitet var effekten ännu starkare – hazard ratio 0,69, alltså 31% lägre risk, med konfidensintervall 0,55 till 0,87.
Det är ju… ganska imponerande siffror. Men vad såg de för heldagstyp-drickarna?
Och det är det fascinerande! För heldagstyp-drickare såg de ingen signifikant association. Hazard ratio för total mortalitet var 0,96 – alltså i princip ingen skillnad jämfört med icke-drickare. För kardiovaskulär mortalitet var det 0,82, men det var inte statistiskt signifikant.
Så samma dryck, men olika tidpunkt, och helt olika association med mortalitet?
Ja, det är så det ser ut. Men vi måste komma ihåg att det här är observationell data. Det kan finnas confounders vi inte fångat.
Absolut. Men de justerade väl för ganska mycket?
Ja, de justerade för ålder, kön, etnicitet, socioekonomiska faktorer, diabetes, hypertoni, hyperkolesterolemi, rökning, fysisk aktivitet, kostkvalitet, total energiintag… och här är det viktigt: de justerade också för mängd koffeinerat och koffeinfritt kaffe, te, koffeinhaltiga läskedrycker, sömnlängd och sömnproblem.
Varför är det viktigt att de justerade för sömnfaktorer?
För att kaffe på kvällen kan störa sömnen, och dålig sömn är i sig en riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom och mortalitet. Så om de inte justerat för sömn skulle man kunna argumentera att effekten bara är via sömnstörning. Men de justerade för det, och associationen höll.
Intressant. Och de tittade också på interaktion mellan mängd kaffe och tidpunkt?
Ja, och det är kanske det mest kliniskt relevanta fyndet. De fann en signifikant interaktion för total mortalitet – P-värde 0,031. Det betyder att sambandet mellan kaffemängd och mortalitet beror på när du dricker det.
Konkret, vad betyder det?
Hos morgontyp-drickare såg de ett linjärt omvänt samband – ju mer kaffe, desto lägre mortalitet. För de som drack 1-3+ koppar per dag var hazard ratio mellan 0,71 och 0,84, med ett signifikant P för trend under 0,001. Men hos heldagstyp-drickare fanns ingen sådan association. P för trend var 0,10 – alltså inte signifikant.
Det är ju… det förändrar lite hur vi tänker kring dos-respons för kaffe?
Potentiellt, ja. Det kan förklara varför tidigare studier har sett så olika resultat vid högt kaffeintag. Om en studie har många heldagstyp-drickare kanske man inte ser någon benefit vid högt intag. Om en annan studie har mest morgontyp-drickare ser man kanske en tydlig benefit.
Men innan vi går vidare till mekanismer och klinisk relevans… vilka är begränsningarna här? För det är ju observationell data.
Absolut. Det finns flera viktiga begränsningar. För det första kan vi inte fastställa kausalitet. Det kan finnas residual confounding – faktorer de inte mätt eller inte justerat tillräckligt för.
Som till exempel?
Skiftarbete är en uppenbar kandidat. De hade inte data på det. Tidpunkt för uppvaknande – de hade sömnlängd men inte exakt när folk vaknar. Och sen är det ju frågan om morgonkaffe bara är en markör för en generellt hälsosam livsstil.
Vad menar du med det?
Tänk dig en person som vaknar tidigt, dricker kaffe på morgonen, äter frukost, tränar… jämfört med någon som har oregelbundna vanor, dricker kaffe när som helst, kanske skippar måltider. Morgonkaffe kan vara en proxy för en mer strukturerad, hälsosam livsstil snarare än att kaffet i sig har olika effekt beroende på tidpunkt.
Det är en viktig poäng. Och de hade bara 24-timmars recall för kosten?
Ja, men det är faktiskt inte nödvändigtvis en svaghet för den här frågeställningen. 24-timmars recall är inte bra för att bedöma långsiktigt intag av mängd, men det är faktiskt ganska bra för att fånga tidpunkt. Och de validerade mönstren i kohorter med 7-dagars dagböcker, så mönstren verkar vara stabila över tid.
Okej. Låt oss prata om mekanismer. Varför skulle tidpunkten för kaffeintag spela roll biologiskt?
Det finns flera tänkbara mekanismer, och de flesta kretsar kring dygnsrytm. Kaffe innehåller koffein, som är en adenosinreceptorantagonist. Adenosin är viktigt för sömnreglering och melatoninproduktion. Det finns faktiskt en klinisk studie som visat att koffein på kvällen minskar melatoninproduktionen.
Och låg melatonin är dåligt?
Melatonin har flera funktioner utöver sömnreglering. Det har antioxidativa egenskaper, påverkar blodtryck, och har antiinflammatoriska effekter. Låga melatoninnivåer har associerats med högre oxidativ stress och kardiovaskulär risk.
Finns det andra mekanismer?
Ja, en annan hypotes är att kaffets antiinflammatoriska effekter kan vara starkare på morgonen. Inflammatoriska markörer som CRP och IL-6 följer en dygnsrytm och är högst på morgonen. Om kaffe har antiinflammatoriska effekter kan de vara mest effektiva när inflammationen är som högst.
Men det är ju spekulativt?
Absolut. Vi behöver mekanistiska studier för att bekräfta det här. Men det finns en biologisk plausibilitet.
Låt oss prata om klinisk relevans. Vad ska vi som kardiologer göra med den här informationen?
Det är en bra fråga, och jag tror vi måste vara försiktiga. Det här är observationell data från en enda studie. Det finns ingen extern validering av associationen mellan kaffetidpunkt och mortalitet – bara av mönstren i sig.
Så vi ska inte börja ordinera morgonkaffe?
Nej, definitivt inte. Men jag tror det är practice-informing snarare än practice-changing. Det kan vara relevant att känna till när vi pratar med patienter om kaffe.
De tittade också på konkurrerande risker i en sensitivitetsanalys?
Ja, de använde Fine and Gray's sub-hazards-modell för att hantera att folk kan dö av andra orsaker än den man studerar. Resultaten förändrades inte väsentligt, vilket är betryggande.
Okej, så om vi ska sammanfatta för en kollega som inte har tid att läsa hela studien – vad är take-home message?
För det första: Det finns distinkta mönster för när folk dricker kaffe – morgontyp och heldagstyp – och dessa mönster är stabila och validerbara. För det andra: Morgontyp-mönster är associerat med lägre total och kardiovaskulär mortalitet jämfört med att inte dricka kaffe, medan heldagstyp-mönster inte är det. För det tredje: Sambandet mellan kaffemängd och mortalitet verkar bero på tidpunkt – högre intag är bara associerat med lägre mortalitet hos morgontyp-drickare.
Och kliniskt?
Kliniskt är det practice-informing men inte practice-changing. Vi behöver mer forskning innan vi kan ge definitiva rekommendationer.
Och vi ska inte överdriva effekten?
Nej, absolut inte. Det här är observationell data från en studie. Kausalitet är inte fastställd. Det kan vara confounding. Men det är en intressant hypotes som förtjänar vidare forskning.
Vad säger studien om cancermortalitet?
Där såg de ingen signifikant association för varken morgontyp eller heldagstyp. Hazard ratio för morgontyp var 0,97 – alltså ingen effekt. Det verkar som att tidpunktseffekten, om den är verklig, är specifik för kardiovaskulär mortalitet.
Vilket faktiskt stärker den biologiska plausibiliteten?
Ja, för mekanismerna vi pratade om – melatonin, inflammation, dygnsrytm – är ju mest relevanta för kardiovaskulär sjukdom. Om det hade varit en generell confounding-effekt skulle man kanske förvänta sig en effekt även på cancer.
Fast cancer är ju så heterogent…
Absolut, det är en bra poäng. Och de hade bara 934 cancerdödsfall jämfört med 1268 kardiovaskulära, så power kan vara en fråga.
Låt oss prata om generaliserbarheten. Det här är amerikanska data. Gäller det för svenska patienter?
Det är en viktig fråga. Kaffekultur varierar ju enormt mellan länder. I Sverige dricker vi mer kaffe per capita än i USA, och våra konsumtionsmönster kan vara annorlunda. Vi behöver studier i europeiska populationer för att bekräfta fynden.
Och de exkluderade ju personer med etablerad kardiovaskulär sjukdom vid studiens start?
Ja, så vi vet inte om samma mönster gäller för sekundärprevention. Det hade varit intressant att veta, för det är ju ofta de patienterna som frågar om livsstilsråd.
Vad behöver vi för framtida forskning här?
Jag skulle vilja se flera saker. För det första behöver vi replikation i andra kohorter och populationer. För det andra behöver vi mekanistiska studier – biomarkörer för inflammation, oxidativ stress, melatonin, mätt vid olika tidpunkter i relation till kaffeintag.
Och interventionsstudier?
Absolut! Det skulle vara fascinerande med en randomiserad studie där man ber folk dricka samma mängd kaffe men vid olika tidpunkter och följer kardiovaskulära biomarkörer. Det är genomförbart och skulle ge mycket starkare evidens för kausalitet.
Men är det realistiskt att randomisera folk till när de dricker kaffe? Det är ju så inbäddat i våra dagliga rutiner…
Det är en utmaning, absolut. Compliance skulle kunna vara ett problem. Men för en kortare studie med biomarkörer som utfall tror jag det är genomförbart. För långsiktig mortalitet… ja, det är svårare.
Låt oss prata om effektstorlek. 16% lägre total mortalitet, 31% lägre kardiovaskulär mortalitet för morgontyp-drickare. Hur ska vi tolka det?
Det är statistiskt signifikant och kliniskt meningsfullt på populationsnivå. Men vi måste komma ihåg att det är relativa risker. Den absoluta riskreduktionen är mer modest. Och det är observationell data, så den verkliga kausala effekten, om det finns en, kan vara mindre.
Så det är inte som att starta en statin?
Nej, definitivt inte. Men som en del av en bredare livsstilsintervention kan det ha värde. Och det är ju en relativt enkel modifikation för de som redan dricker kaffe.
En sista sak – varför tror du ingen har tittat på det här tidigare? Det verkar ju… ganska uppenbart i efterhand?
Ja, det är ofta så med bra forskning, eller hur? I efterhand verkar det självklart. Men jag tror det har att göra med att nutritionsforskning traditionellt har fokuserat på vad och hur mycket, inte när. Dygnsrytmforskning har exploderat de senaste 10-15 åren, och nu börjar vi integrera det perspektivet i nutritionsepidemiologi.
Och det är Lu Qi och Frank Hu från Harvard som står bakom det här?
Ja, de är verkligen ledande inom området. Lu Qi har gjort mycket arbete kring kaffe och kardiometabola sjukdomar. Frank Hu är en av de mest citerade nutritionsepidemiologerna i världen. Så det är ett starkt team.
Det är fascinerande hur ett så vardagligt beteende som att dricka kaffe kan vara så komplext när man börjar dissekera det…
Absolut. Och det påminner oss om att även för väldigt vanliga exponeringar – kaffe, mat, sömn – finns det nyanser vi fortfarande inte förstår helt. Tidpunkten kan vara en av de nyanserna.
Perfekt. Tack Astrid för en riktigt intressant genomgång! Det här är definitivt något jag kommer tänka på nästa gång jag häller upp en kopp… på morgonen, förstås.
Tack Jon! Ja, jag tror vi alla kommer reflektera lite mer över våra kaffetidpunkter framöver. Det är ju det fina med den här typen av forskning – den får oss att tänka på våra vanor på nya sätt.
Absolut. Och för er som lyssnar – kom ihåg att det här är observationell data, så ta det inte som en definitiv rekommendation. Men det är en intressant pusselbit i den större bilden av kaffe och kardiovaskulär hälsa. Tack för att ni lyssnade!
Tack, och vi hörs nästa gång!