En jämlik och bättre vård tillsammans

”Hur kan vi skala upp och få bredden? Vi behöver arbeta med ett ständigt förbättringsarbete där SKR kan vara motor och stöd.”  Anders Henriksson, ordförande Sveriges Kommuner Regioner lyfter tre saker för SKR att arbeta vidare med: - Se medlemmens fokus och anpassa stödet utifrån det. - Bli en problemlösare som ger stöd till implementeringen i regioner och kommuner. - Bli lite mer som Pippi Långstrump och vara lite mer framåtlutande, modiga, nyfikna och lite kaxigare!

Creators & Guests

Host

Lisbeth Löpare Johansson

Samordnare Nära vård på Sveriges Kommuner och Regioner

Guest

Anders Henriksson

What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?

Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.

File name: EP 136.mp3
Transcriber: ScriptMe.io
Operator: Jonas
Date of transcription: Oct 09 2023

Speaker: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

Anders:Nära vård omställningarna är ju en utav dom absolut viktigaste förutsättningarna för ska vi ska kunna ta oss an de här utmaningarna utan att vi håller i den. Då blir det jätte jättesvårt.

Anders:Dom här dom här lösningarna finns det här så här skulle man kunna göra och hjälpa och ge våra medlemmar ett stöd till att implementera också de här lösningarna. Och det här är ju lärandet är ju jätte jätteviktigt.

Lisbeth:Det är ett viktigt uppdrag för oss på SKR det är att ge stöd till omställningen till Nära vård men hur kan vi göra det på bästa sätt hur kan SKR bidra från den politiska nivån till att de som är våra medlemmar kommuner och regioner för de allra bästa förutsättningarna för att kunna fullfölja sina uppdrag det och en hel del annat ska ha undersöka idag tillsammans med min gäst Anders Henriksson som sen i mars är ordförande för SKR och som i många år varit regionråd för socialdemokraterna i region Kalmar. Varmt välkommen, Anders.

Anders:Tack så mycket. Jättekul att vara här.

Lisbeth:Ja, men kul att du är här. Vi sa just det försnacket här att vi har inte hunnit träffas någonting sedan du tillträdde ditt uppdrag på SKR

Anders: Det har gått i ett. Det är ju så i början nu, men vi kommer få tid och och träffas Lisbeth. Det är jag övertygad om.

Lisbeth:Ja det, det ser jag fram emot. Vi får ju träffas nu.

Anders:Det är ju ja, precis så är det.

Lisbeth:Men du berätta lite grann om vem Anders Henriksson är?

Anders:Ja, det kan man undra. Anders är en kille från Kalmar.

Anders:Och jag har ju varit politiskt aktiv under ganska många år och jobbat både lokalt, regionalt och nationellt på med olika upptåg. Men egentligen så har jag väl som längst varit aktiv i landstingspolitiken och regionpolitiken. Jag var landstingsråd.

Anders:I många år och landsting och regionstyrelsens ordförande i Kalmar län under ganska många år.

Anders:Mm, och det har varit en. Det har varit en väldigt, väldigt, väldigt spännande, spännande tid och spännande resa. Jag brukar säga det att det det det är ett privilegium att få möjlighet att lära sig nya saker och varje dag och upplevelse där så att nej, men det jag kommer från Kalmar bor i ett litet hus där tillsammans med min hustru 2 utflygna barn och med runt omkring i världen är inte världen i Sverige och sen ja lite intresse för fotboll, bland annat jag ordförande i Kalmar FF.

Lisbeth:Ja tänkte precis säga du måste ju komma till fotbollen

Anders: Ja, det är ju fantastiskt. Ja, det är kul med fotboll.

Lisbeth:Men spelar du själv också varit aktiv i fotboll?

Anders:Nej, jag spelar inte själv utan jag har liksom jag varit medlem i Kalmar FF och är

Anders:Intresserad av sport och i idrottsintresserad och rör på mig gör jag ganska mycket så där, men inte så mycket fotboll. Men nej, men det är spännande att vara ordförande i en elitförening.

Lisbeth:Jag får ju erkänna. Jag är ju sån hockey hockeynörd mer än fotbollsnörd, så jag vet inte hur det går för Kalmar nu, hur? Hur ligger ni till?

Anders:Ja, det går bra vi gjort en en bra säsong. Vi gick ju bra förra säsongen och nu tror jag vi ligger på sjätteplats och det går bra så att och dessutom så har vi nu fått möjlighet att spela i Europa så att det blir en lottning den 20 juni om vilka vi ska mötas så att nej, men det känns det känns riktigt, riktigt bra. Det som är i politiken, det det rullar på.

Lisbeth:Det rullar på hur får man ihop sådana här uppdrag? Jag tänker ett ordförandeskap i en stor idrottsförening som är.

Lisbeth:På på sån hög nivå tar väl också en tid och du säger att du har haft det har bara rullat på sedan du tillträdde det här uppdraget nu på SKR hur får du ihop veckorna och dagarna?

Anders:Ja, det tar ju lite tid allting, men en så stor förening som kan (HÖREJ!), färger, förening som har rätt så många anställda och en bra klubbchef och sportchef och och ledare så att det blir ju inte operativ på det sättet som kanske är en mindre förening där man behöver göra mycket hands on utan det blir ju ett ett så att säga ett övergripande ledarskap även om du måste vara närvaro och ett närvarande ledarskap och det tror jag är viktigt överlag att ha så så styr det ju liksom. Du har ju en organisation i en organisation till i ditt förfogande så att säga så att ja, men det går bra, kommer det.

Anders:Och den den, men det är bra att ha lite vid sidan om också så att man får lite fler intryck och fler erfarenheter och så där och det är viktigt.

Lisbeth:Tänker jag också, det är ju en del av vårt samhällsbygge, en en stark civil.

Lisbeth:Ett starkt civilsamhälle och inte minst idrottsrörelsen så att det måste ju vara en bra kombo.

Anders:Jag brinner ju lite som du vet för det förebyggande arbetet, och jag tror att vi har jättemycket att göra när det gäller att att att stimulera till till hälsa och och (HÖREJ!)Och och vi kan ju se att hälsan är ojämlikt fördelad och där gör faktiskt en riksföreningen av Kalmar FF får göra en rätt så stor insats. Vi vi står på ett ben, det vill säga fotbollen är ju ett ben och och det kommersiella upplevelsen är ju ett annat ben. Men det tredje benet är ju vårt sociala engagemang. Så vi är ju ute jättemycket i skolor och träffar barn och unga vi i ja socioekonomiskt lite tuffare områden och försöker organisera fotbolls, aktiviteter och och så där vi är aktiva tillsammans med kvinnokåren när det gäller att motverka mäns våld mot kvinnor så att som elitförening så har man rätt så stort, stort socialt engagemang också och det passar ju bra inne med en liksom det förebyggande arbetet.

Lisbeth:Verkligen tänker du att hur ser du på? Civilsamhället i vårt samhällsbygge egentligen mer generellt också. Jag tänker koppla till till din din politiska syn och din din syn på samhällsutveckling.

Anders:Men civilsamhället är jätteviktigt och det är viktigt att vi ger civilsamhället bra förutsättningar att att verka och att vi kan samverka på ett bra sätt och och en gång tillbaka om man tar hela idrottsrörelsen så är ju den gör ett folkhälsoperspektiv är ju jätteviktig och engagera så oerhört mycket och och den den blir ju också ett, ett, ett ett kitt i att hålla ihop ett samhälle och skapa förståelse för varandras utmaningar och så så att nej, men det är inte centralt tycker jag.

Lisbeth:Dom blir tänker på din din tid här nu som ordförande för SKR.

Lisbeth:Vad har? Vad har du varit med om den här första tiden? Sen du börjar nu i mars? Det är några månader, va? Hur har dina dagar sett?

Anders:Ut.

Lisbeth:Vad sysslar du med?

Anders:Vad sysslar jag med?

Anders:Men jag i det i det korta perspektivet om du säger då de här 3 månaderna så har ju mycket tid gått åt till att.

Anders:Att träffa väldigt många människor så att man blir.

Anders:Blir ett ansikte och får en relation, så jag utsatt för att jag har ju haft medarbetare, dialoger och det är väldigt många organisationer runt omkring som som vill träffa än och sen har jag ju och vi är mycket diskussioner och kontakter med inte minst regeringsföreträdare och vi har ju gått igenom beslut, träffa de flesta statsråden nu för att.

Anders:Och att ja informera om om våra frågor och och och så där och sen är det ju en hel del (HÖREJ!) Och så så att jag precis faktiskt.

Anders:Sent igår kväll, så kommer jag ifrån (HÖR EJ!)

Lisbeth:Och gjort vad?

Anders:Vi har ju en ett engagemang i vår internationella ja samverkan det kallas för CMR det är alla kommuner och regionförbund som samverkar i Europa kring sin självstyre kring de frågor som är viktiga för kommunen och de frågor som är viktiga för regionen så då har vi haft en.

Anders:En kongress kan man väl säga (HÖREJ!) i 2 dagar, men så har jag också passat passade vi på att träffa utrikesdepartementet. Där vår svenska ambassadör. Vi var i dem ockuperade områdena precis sidan om och så där, så att det har varit en.

Anders:En spännande resa, ja de förstår jag, man lär sig väldigt mycket och överlag så har vi mycket och och lära utav vad andra gör ju att tror vi ska, vi ska vara och vi ska vara en ja öppna för ett, ett, ett aktivt omvärld spanande så att det är viktigt.

Lisbeth:Jag tycker också det tycker jag under de här åren nu på SKR att just SKR's motsvarighet bland annat i de nordiska länderna jag har fått förmånen att stöta på eftersom man gör ganska mycket av de här omställningarna mot Nära vård även om de har lite andra.

Lisbeth:Namn och begrepp i våra nordiska länder och och ibland tänker jag att vi jag kan tycka att debatten där låter det som att det SKR.

Lisbeth:Är en väldigt en organisation som inte finns i övriga nordiska länder men vi har ju våra motsvarigheter KS i Norge till exempel som jag haft ganska mycket kontakt med jag tycker det är väldigt intressant att se hur man arbetar tillsammans med sina medlemmar hur man arbetar tillsammans med staten för att hitta en så bra då hälso- och sjukvård som jag har fokus på då i mina möten och kontakter.

Anders:Men det är rätt så jag var och träffade vår motsvarighet i Danmark tillsammans med (HÖREJ!) För. För någon månad sedan för att titta på vad de gjort på digitaliseringens förråd i i Danmark och där har ju vi en del att lära när det gäller om man organiserat sig tillsammans med kommuner regioner och staten kring en digitaliseringsstrategi och framför allt så ligger de en bit tvåårs när det gäller kommunsidan vi vi står oss (HÖREJ!) Lite grann för oss när det gäller regionssidan det tror jag men men nej men vi har mycket att lära ut minst utav våra nordiska kompisar.

Lisbeth:Jag tänkte skulle du väldigt kort ändå vilja säga någonting till de som lyssnar om h ur (HÖREJ!) Politisk organisation är uppbyggd och då kan man kanske det är ju jättemycket delegationer och och.

Lisbeth:Beredningar och så, men jag tänker mer om du tittar på vårdsidan och och så kan du säga någonting lite kort om ni du är ordförande i själva styrelsen och sammanfattningen kommer från och så.

Anders:Ja jag är ordförande i styrelsen och det finns en en en politisk majoritet som består utav SCV och MP och där vi utgör då.

Anders:Så att den politiska ledningen och sen har vi en minoritet som består utav utav dom, andra partierna och det innebär att jag är ordförande och sedan har vi en första vice ordförande som heter Leif Sandberg och som är centerpartist och sen är.

Anders:Peter Danielsson andra, vice ordförande för Moderaterna och för mig då en minoritet. Vi har då ett arbetsutskott.

Anders:Som är så att säga den som förbereder ärendena till styrelsen och styrelsen består utav utav 21 ledamöter.

Anders:Och sen under styrelsen så finns det ett antal delegationer och beredningar och det är som också berör hälso- och sjukvården, kan man väl säga.

Anders:(HÖREJ!) Annat sätt är det väldigt många som gör det, men absolut i huvudsak är det väl är så sjuk och (HÖREJ!). Primärvårds beredningen och förhandlingsdelegationen. Så vi vi är ju en arbetsgivarorganisation för då samtliga regioner och kommuner så att vi förhandlar ju på deras på deras uppdrag och då innebär det att de de förbereda ärendena. De går upp till arbetsutskottet och sedan till styrelsen och så fattar styrelsen beslut och.

Anders:Ja, jag är ordförande på heltid då det är liksom.

Lisbeth:Du ja du är ordförande på heltid är hela AU(?) på heltid eller.

Anders:Nej, utan jag är på heltid och minoritetsledaren är på heltid och sen förste vice ordförande är är på halvtid i princip.

Lisbeth:Då jag haft ett vice ordförandeskap under förra mandatperioden, vad hur? Vad har det inneburit, tycker du för din roll idag?

Anders:Men jag har ju bytt på mig under en tid rätt så stor erfarenhet ifrån på SKR och varit med ganska länge kring kring dom här frågorna och det är klart att att.

Anders:Vi företräder ju alla medlemmar och och i princip alla frågor så är ju en väldigt bredd utav frågor, va och och sen är vi ju.

Anders:En besöker ju hela tiden eftersträvar att ha en konsensus organisation det vill säga att att vi ska vara överens om frågorna för att vi företräder ju ja i i dag tror jag vi är åttiosex olika styren ut till kommuner och regioner så det är ju väldigt många olika ledningar och då måste de ju känna alla måste känna att deras medlemsorganisation för att konsensus orginisationer det är viktigt för oss.

Anders:Ja.

Lisbeth:Nej men jag tänkte just säga att det tycker jag som som medarbetare när man kommer från det regionala perspektivet och kommer in på SKR så ser man ju verkligen just det här konsensus strävandet men också påminna tänker jag de som lyssnar i kommer från kommuner och regioner att det är ju deras politiker det är ju ni som samlas på SKR så att det är ju inte andra politiker utan det är de som sedan finns i ett sammanhang i kommuner och regioner.

Anders:Och det är också starka och det är jätteviktigt att säga därför att vi vi träffas ju 9 gånger per år. Och då är det liksom en. Det är ju en en bred (HÖREJ!) utav politiker som samlas så att det är ju en. Det är ju en oerhört viktig och kraftfull mötesplats och då är det ju både kommun och Region företrädare så att ja, det känns bra. Den här var ju förra mandatperioden då kommit in på det kanske, men den var ju väldigt speciellt. Det var ju ingen som kunde se att vi skulle gå in i en pandemi, va?

Lisbeth:Precis.

Anders:Nu så att det vore liksom och jag tycker den ska vi inte fördjupa oss i pandemin. Men men jag tyckte på många sätt så klarar det. (HÖREJ!) Och kommuner den ganska bra vi klarar av att ställa om och vi samordnar oss då. Nej, det fanns det ju ett lärande i det också. Allt funkade ju inte, det gjorde ju inte det. Det var säkert inte så någonstans, men men jag tycker det i huvudsak är ju att klara det bra.

Lisbeth:Det jag kanske är mest imponerade vet, jag hade ju nästan precis tillträtt hade varit några månader på min samordnar roll och tänkte ju när det här slog till och man fattade att det här handlar om att vi inte kommer att kunna se så tänker man mycket, är det någon idé att jobba med de här frågorna överhuvudtaget? Jag är ganska imponerad över att man trots en pågående pandemi och kanske till viss del också tack vare har kunnat ta så mycket steg framåt i samordningen. Kommuner och regioner som för mig är en av de allra viktigaste frågorna för att använda resurser, väl digitaliseringsfrågorna alltså. Det finns verkligen språng som togs så att man också orkar det mitt i att jobba med en kanske den värsta kris som ingen hade förutsett som du säger det, det är jag imponerad av.

Anders:Ja nej absolut

Anders:Och inte minst digitaliseringsfrågorna fick ju säga ett lyft, vi lärde oss en hel del och nu gäller det ju. Nu gäller det att ta tillvara den nya kunskap som finns på ett bra sätt och jag tyckte också vi lärde oss när det gäller samordningen omställningen på (HÖREJ!) Och platser och så där va så att.

Anders:Nej, det fanns ett ett lärande i det faktiskt.

Lisbeth:Och jag tycker nog kommuner, region också. Det tog kanske ett tag, men sen har vi verkligen hittat varandra och det har spelat stor roll i det arbetet som jag får vara nära med omställningen att kommuner och regioner kan hitta varann på ett viktigt sätt att använda sina resurser klokt.

Lisbeth:Jag tänkte ändra om du får spana lite framåt och se vad är dom viktigaste frågorna under den här mandatperioden för SKR och då tänker jag stort du behöver inte hålla dig till bara hälso- och sjukvård.

Anders:Ja, men jag har jag, jag, jag tror att att vi står inför rätt så stora utmaningar från va och och jag tror många är ganska känner sig ganska så så bekanta med de där utmaningarna. Dels är det ju naturligtvis ekonomiska situation som slår hårt nu mot både kommun och regionerna och där det har vänt väldigt, väldigt, väldigt fort.

Anders:Där vi behöver fundera lite på.

Anders:Hur ska vi kunna driva så att vi skapar långsiktiga stabila ekonomiska förutsättningar för våra kommuner och regioner på ett bra sätt? Det är ekonomin är ju en jätteutmaning. Jag ser stor utmaning är kompetensförsörjningen. Vi har ju sagt under lång tid att vi att ja den demografiska utmaningen är snart här. Nu är vi liksom. Nu är vi mitt inne i den demografiska utmaningen där där andelen som är anställningsbara framöver kommer vara betydligt färre än vad behoven är.

Anders:Och och det är ju inte bara inom kommun och Region, utan det är ju inom nu hela hela samhället, så det kommer ju vara en jättestor utmaning.

Anders:Och tittar man på befolkningsutvecklingen nu över tid så fortsätter den ju där. Vi blir allt äldre och och andelen som så föds nu blir färre så att den den den utmaningen fortsätter Jag. Det tycker jag. Vi har en. Jag har stor utmaning också att att se till att vi kan erbjuda en jämlik hälso- och sjukvård och.

Anders:Tittar man på på hälsa som jag var inne på tidigare så är den ju ojämlik fördelad och vi behöver bli bättre tillsammans. Kommuner och regioner att jobba med det förebyggande arbetet och se till så att att barn och ungdomar får en bra rätt start i livet och att.

Anders:Att vi kan hålla tillbaka dom kroniska sjukdomar så vi saknar ju inte utmaningar utan dom är större än vad dom har varit på länge och det där ställer ju nya krav på oss att vi kommer inte klara av att ta oss an de utmaningarna med att bara göra det vi gör idag utan vi måste göra på ett annorlunda sätt och då då tror jag att att det också ställer nya krav på på SKR som organisation framöver vi behöver liksom fundera på hur ska vi hur ska vi kunna vara ett modernt stöd. Och hjälp för våra medlemmar i den i dom här utmaningarna och då då brukar jag peka på 3 saker som vi behöver titta på. Det ena är ju och det. Det är lite utifrån ditt perspektiv när det gäller personcentrerat eller eller Nära vård, så vi behöver bli duktigare på att ha medlemmens fokus istället för medlemmarna, medlem i fokus och och med det menar jag lite att att att det går inte att ha en lösning som passar alla medlemmar, utan vi måste. Vi måste kunna anpassa våra lösningar. Mer utifrån medlemmens perspektiv, alltså kommuner och regioners perspektiv har gjort tidigare. Det andra är att att.

Anders:Det finns ett. Vi är ju idag en.

Anders:En väldigt, väldigt bra mötesplats.

Anders:Men vi behöver också bli en inte bara en problemformulerare, utan vi behöver bli en bättre problemlösare, det vill säga att att vi kan peka på vad är det för de här de här lösningarna finns det här så här skulle man kunna göra och hjälpa och ge våra medlemmar ett stöd till att implementera också de här lösningarna och där är ju lärandet är ju jätte jätteviktigt och det tredje och och jag jag gillar och och säga det men.

Anders:Jag tycker att vi behöver bli lite mer som Pippi Långstrump. Jag brukar använda Pippi som som en en bild där utifrån (HÖREJ!)

Anders:Hon var (HÖREJ!).

Anders:Modig

Anders:Och nyfiken. Jag har ett ganska stort självförtroende och hennes ingång var liksom att även om inte jag har gjort det där förut så klarar jag nog av det. Ja, jag ger mig på det, va? Så vi måste behöver. Vi behöver vara lite modigare och och med det har vi sagt att vi behöver vara lite mer framåtlutade. Vi behöver bli bättre på så sätt att (HÖREJ!) Och vad de som som som sätter bilderna istället för att vara reaktiva och det innebär att vi behöver bli lite kaxigare än vad vi är, så att, ja, jag ser framför mig en väldigt spännande mandatperiod där vi kan göra den här förflyttningen.

Lisbeth:Jag tycker den där förflyttningen som du beskriver det är verkligen någonting som jag också bara kan skriva under på direkt jag tror ju väldigt mycket och det vet du Anders vi har pratat om det du tar det här med personcentrering att vända perspektivet till den som man ska skapa värde för och om det då är medlemmar när man är på SKR eller patienten eller invånaren när man finns i kommuner och regioner. Det det vänder. Det vänder hela sättet att arbeta. Sen tycker jag också att jag möter i mitt jobb med att ge stöd till kommuner och regioner i omställningen till Nära vård och sen längtan till att inte minska mötesplatsen. Vi är bra som mötesplats, där är vi unika tycker jag det. Det finns inget annat ställe där vi kan samlas på det sättet, men vi behöver dels ge mötesplatser som inkluderar systemet bättre, inte kommunen för sig och regioner för sig utan tillsammans. Det försöker vi göra i allt arbete vi gör i inom Nära vård. Men sen komma till verkstad som du säger för jag tycker att man efterfrågar också hjälpen i i att komma till till handling.

Lisbeth:Det, det har jag mycket mer och vi försöker ju också med det att säga. Det här är arbetssätt som kan storskaligt spridas. Här kan ni få coachning stöd här ser man hur hur man har gått till väga när man har gjort något bra i någon hos någon region eller någon kommun eller några regioner eller kommuner så att vara lite där. Det tror jag är jätteviktigt.

Anders:Ja det är ju som du säger vi har ju väldigt mycket kunskap idag. Vi vet väldigt mycket vad vi borde göra, men emellanåt har vi väldigt svårt att göra det och och vi vet ju att vissa utav dem här om jag tar det området du ansvarar för när det gäller Nära vård och digitalisering och så vidare så vet vi ju att vissa områden så är funkar ju hem monitorering bra, men att få det där att skalas upp och implementeras och att få bredd den. Det är en jätteutmaning för oss. Det jag jag ser ju framför mig, precis som du att. Att vi behöver ju jobba med ett systematiskt ständigt förändrings och förbättringsarbete och jag jag ser ju SKR som som är framtiden skulle kunna vara en motor och en samlingsplats för ett mer strukturerat att förändringsarbete där vi de stöd för för våra våra medlemmar både kommuner och regioner för att vi kan inte vi kan inte vänta på förändringar.

Anders:Utan, och det vet vi ju. Mitt mantra är ju att vi måste ha.

Anders:Förändringar så blir det till att vi varje dag blir det lite bättre. Ja, precis och och har vi inte den drivkraften så blir det ju ofta som så att då väntar man så pass länge tills förändringsbehovet är så stort så man landar i stora stora förändringar där det är svårare att få få med sig och då medborgare och patienter och medarbetare så att det är liksom det gäller ju att jobba ständigt med med förändringarna varje

Lisbeth:Dag, men det där är ju också utmaningen om jag går tillbaka till Nära vård och tänker så många utredningar som från att att göra tjänsten fick sin utredning att titta på hur effektiviserar hälso- och sjukvård till Anna Nergårdh till Peter Almgren till Anders Prins alla de som har tittat på de här frågorna landar i samma sak. Det är att använda de resurser vi har i systemet så bra som möjligt, gemensamt och då inkluderar jag också oss som invånare och patienter. I egen monitoreringen är ju ett bra exempel där jag får en ökad självständighet med min kroniska sjukdom, men jag bidrar också med mina resurser i systemet, på det sättet att jag kan ta hand om min hälsa, mer självständigt själv och då tänker jag det som är det luriga svåra tycker jag det är att. Var orka tro på det här att orka orka vara långsiktig i att säga att det är det här vi behöver göra. Det görs inte i en handvändning, men vi behöver snabba på processerna som egen monitorering. Vi behöver få storskalighet, men politikens.

Lisbeth:Nu bara har jag kanske en fördom men politikens baksida. Det är ju ändå att man behöver presentera resultat man ska gå till val man kanske kortade budgetperioder. hur får vi långsiktigheten nu att tro på att vi behöver jobba med mycket mer ihop för en mer nära vård för det som byggs nära människor?

Lisbeth:Det har en större potential att bli jämlikt. Det vet, vi är jämlikhet, kräver olikhet som du var inne på, vad hur tänker du på det där med långsiktigheten och det andra på något sätt politikens?

Lisbeth:Ja på sig.

Anders:Ja, men jag tänker så här vi har. Vi har 2 bilder då utav sjukvårdarna idag. Den ena bilden är ju att vi levererar väldigt, väldigt, väldigt bra kvalitet Och står oss väldigt väl i förhållande till många andra sjukvårdssystem och det andra är att vi har stora utmaningar. Det som som jag tycker vi själva har svårt emellanåt och att beskriva det är ju balansen mellan det som funkar och det som inte funkar, utan det blir väldigt mycket det som inte funkar och därför så tror jag att vi behöver ha en ganska tydlig story.

Anders:Ja, vi behöver ha en tydlig berättelse. Ja, och vi behöver ha ett, ett, ett, ett en tydlig ja där vi tar klivet fram och säger att det här och det här hållet vill vi gå och då då tror jag att man också kan balansera lite. Vad är det för utmaningar vi tar oss an så att det inte bara blir det. Det vi har precis framför ögonen utan att vi klarar av att att att se lite längre och då.

Anders:Då tror jag också att.

Anders:Tvärtom, det kommer. Alla är överens om att det krävs en långsiktighet, men men.

Anders:För att klara den här långsiktigheten i omställningen till Nära vård till exempel så är det ju som så att.

Anders:Vi måste också där kunna redovisa förflyttningar.

Lisbeth:Just det.

Anders:Att det händer saker att vi rör på oss och och då tror jag om vi kan vara duktiga på att presentera. Ja, men det ja, men stopp och belägg. Men det går ganska bra. Det här gör vi nu. Det här får vi de här resultaten. Vi behöver inte ha liksom hela lösningen och hela omställningen, men man måste se att det rör på sig och klarar vi av att få en sån som beskrivning på. På förflyttningen en ständig förflyttning där vi liksom tar hem. Vi firar det som är bra. Ja, lyfter det som är jättebra och är stolta över det. Då tror jag också det finns en acceptans för och nu uthållighet är att man orkar vara långsiktig. Men ser man att ingenting sker?

Anders:Då blir man otålig, det är ju du och det blir ju jag. Det blir ju alla. Vi vill ju att det ska hända saker.

Lisbeth:Det jag tänker det där är så otroligt viktigt att vi också berättar om det som sker därför att det är ju väldigt lätt att berätta om det som inte sker och det får ofta mer uppmärksamhet. Vi har ju en sådan medialogiken funkar så och vi vi har ett mycket större utrymme för att berätta det som inte sker. Vi gör precis nu vår årsberättelse.

Lisbeth:Kring vad som har hänt 2022 och lite in på 2023 i Nära vård vi ser ju stora förändringar vi ser ju stora konkreta arbetssätt som som etablerar sig tar det här med hälsosamtal till exempel när du är inne på på det stödjande arbetet det främjande arbetet ja vi kommer när det här året är slut så kommer 20 av 21 regioner att ha etablerat ett sådant arbetssätt ja men det är ju jätteviktigt att berätta om det eller berätta om att när man nu jobbar med äldremottagningar i Uppsala och och region Östergötland så får personer med komplexa behov en fast vårdkontakt, en fast läkarkontakt, ett direktnummer och man kan känna sig trygg och klara sig mer eller egen monitoreringen så vi verkligen beskriver allt det arbete som kommuner och regioner gör för det är ju så man också som medarbetare orkar hålla energin uppe och där tycker jag att vi har ett bekymmer att det blir väldigt mycket. Man sätter lampan på en fråga och säger, har inget hänt, men det kanske är helt andra saker som.

Lisbeth:Som händer och ska hända också.

Anders:Men där ligger utmaningen lite hos oss, där måste vi bli bättre på att beskriva. Vi måste bli bättre på föra ut det och jag menar, jag vet ju av egna erfarenheter. Nu är ju Borgholm med är ju är ju gott exempel och jag är ju använt det jättemycket och den Borgholm blir ju liksom oavsett om det är Borgholm eller i ett land där de (HÖREJ!) Eller vad det nu.

Lisbeth:(HÖREJ!)

Anders:(HÖLREJ!) Ja visst så det spelar liksom ingen roll, då blir ju det en en motor i att att vi rör på oss ja, där tror jag att att som sagt va vi vi vi skulle kunna vara, vi skulle kunna bli ännu bättre på representera vår resultat.

Lisbeth:Och där

Anders:får vi hjälpas åt på att fundera lite på hur vi ska göra.

Lisbeth:Och jag tror också att det handlar om om vår jag ska jag säga du svarar det här att vara proaktiva i debatten att inte vänta på att reagera på saker som andra sätter agendan för utan också sätta agendan själva i vårat sätt att vara kommunikativa också så att jag tror det finns många olika spännande saker vi kan göra framåt.

Lisbeth:Jag måste ändå stanna vid vi spelar ju in det här i dag. Det är den 9 juni och ganska mycket har hänt de senaste veckorna. Socialstyrelsen har kommit med nyckeltal för vårdplatser. Vi har fått direktiv på en utredning som ska titta på ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvård och så det finns många röster känner jag i de möten jag har som rädd för att fokuset flyttas nu från det som handlar om den nära vården. Det främjande arbetet och så till att att handla om.

Lisbeth:Andra saker, hur ser du att vi ska behålla balansen också och behålla kraften i den omställningen som man gör i kommuner och regioner nu?

Anders:Ja, men jag, jag förstår den oron på att.

Anders:Nu tillsattes ju den här stora utredningen om förstatligande utav.

Anders:Hela eller delar utav utav hälso- och sjukvården och vi vi (tror?) Ju inte alls på det utan det som är viktigt för oss och sända signaler från SKR det är ju att att vi behöver ju ha en bättre statlig styrning idag är det ju så att den statliga styrningen och det var ju inne på vår plats och så den har ju den har ju ökat konstant och det gör det ju en svårare för oss att ta ansvar ut regionalt och lokalt i våra kommuner och regioner för att det är klart att det finns en det finns en berättigad oro att en stor stor stor utredning skulle riskera att lägga vårt filter. Jag har sagt det tidigare, liksom en (hörej!) över dem dem nödvändiga förändringar som vi behöver här och nu framöver och tar kraft ifrån det och.

Anders:Vi behöver få det till att handla om bättre statlig styrning och där behöver vi ju hjälpas åt och liksom föra den retoriken och bilda upp i omkring det. Sen måste vi ju hjälpas åt att att se till så att att vi har en fortsatt utvecklingskraft. På det som som som vi ansvarar för att ha ha liksom just det att utveckla. Vi har ju ansvaret. Det är ju så att vi behöver ju inte vänta på att någon annan ska göra åt oss utan vi kan ju göra själva och den kraften behöver ju vi fokusera på ännu mer som.

Anders:Och där tror jag ju att.

Anders:Att.

Anders:Nära vård omställningarna är ju en utav dom absolut viktigaste förutsättningarna för ska vi ska kunna ta oss an de här utmaningarna utan att vi håller i den. Då blir det jätte jättesvårt så att där måste vi hjälpas åt att hålla i så att det är likadant där va tillbaka till ingången liksom att vi behöver. Vi behöver vara mer proaktiva. Vi behöver bli bättre på att sätta vår egen dagordning och ha en tydlig berättelse, ha en självförtroende och lite kaxighet vi liksom vi kan det här. Vi har ansvaret, vi vet var vi ska. Vi förbättra oss hela tiden. Vi redovisar det och inte vänta på att någon annan ska göra det åt oss så att vi får hjälpas åt att hålla den. Det är fokuset. Men jag förstår oron kring kring jättestora, statliga utredningar och ökad detaljstyrning. För det är fel väg att gå.

Lisbeth:Och jag tänker också att det är precis som du säger, vi i kommuner och regioner har ju all all makt att att göra idag så att det är väl också att tänka, hur gör vi det? Vi är svaga. Hur ser vi till att samordna oss ännu bättre? Hur får vi verkstad och storskalig spridning av bra arbetssätt? Hur lär vi av varandra? För vi har all möjlighet att göra det, men också insikten tänker jag om att det som passar i Stockholm passar kanske inte i Norrbotten och nu tar jag det exemplet eftersom jag rör mig mellan Norrbotten och Stockholm varje dag. Vi behöver göra olika lösningar för att skapa jämlikhet. Men där behöver vi ta ett stort ansvar såklart.

Anders:Och ibland så blir det ju. Blir ju debatten kraftigt förenklad den blir den blir förenklad när det gäller vårdplatser och den blir lite förenklad när det gäller gäller.

Anders:Jämlikheten också va. Det är klart att analysen är rätt. Vi måste ha en jämlik vård och hälsa. Det är ju liksom självklart just det. Men för att ta oss dit så behöver jag olika för att annars klarar inte det och vårdplats diskussionen, den har ju olika dimensioner, va? Det är klart att det saknas vårdplatser på ett antal områden, men men generellt sett så så är jag brukar säga att en vårdplats är inte bara en vårdplats utan en vårdplats är ju också.

Anders:Hur hur hanterar vi sen kvaliteten på vården, det vill säga ja hela diskussionen om patientsäkerhetsarbetet när det gäller undvikbara vårdskador ligger patienterna på rätt på rätt vårdnivå eller kan de ligga då någon annanstans? Hur fungerar relationerna med kommunen och (HÖREJ!) Medicinskt färdigbehandlade så att och och naturligtvis har vi tillräckligt många medarbetare, men det blir ibland så blir ju den.

Anders:Vårdplats, diskussioner.

Anders:Kan ibland riskera att bli förenklad och jag tycker att den är lite mer komplicerade än så och och samtidigt är det precis så som du, indirekt eller direkt säger. Det är ju att att omställningen till Nära vård kommer ju på sikt också innebära en en förändrad.

Anders:Ett förändrat antal vårdplatser om vi ska få full effekt utav omställningen.

Lisbeth:Ja men också helt nya samarbeten och arbetssätt där vi.

Lisbeth:Där vi kanske jag, eller vi gör mer saker i människors hem. Vi jobbar mycket mer integrerat mellan specialiserad vård och primärvård. Det tycker jag. Där har du ju också Borgholm varit föregångare med ortoped konsultationen och nu ser vi att det har tagit fäste i Jönköping som gör ett jättespännande arbete som vi tycker storskalig ska spridas. Så det handlar ju verkligen om att att inte låsa sig fast i vård nivån utan se det är det nya sättet att arbeta mellan de här olika delarna i systemet som ger effekter.

Anders:Ja, det vet jag och vi får liksom inte driva än, än än din jobb politik så som cementerar de nuvarande strukturer vi har för då blir jag då blir det liksom då blir det svårt att att ha ett ständigt förändringsarbete om vi bara ska utgå ifrån det vi har idag för det kommer bli svårt så.

Lisbeth:Jag tänkte två saker som du om man får kalla det pappa för jag vet inte om man kan säga så men som har varit viktiga för dig i i tidigare arbeten är ju dels strategi för hälsa. Som jag vet inte Anders du får berätta lite bakgrund var du initiativtagare eller var ni när hur gick det där till egentligen jag vet att jag var med på ett hörn i en helt annan roll på den tiden som som facklig representant i i det arbetet och idag jobbar vi ju väldigt tajt ihop med strategi för hälsa som en (HÖREJ!) Omställningen till Nära vård också det proaktiva och förebyggande men säg någonting om det arbetet.

Anders:Ja, men vi var nog många som som var pappor och mammor till det där för att jag. Jag tror det är väldigt många som såg samma och ser samma utmaning utifrån att.

Anders:Att hälsan är ju väldigt ojämlik fördelad och att ska vi kunna ska vi kunna vända.

Anders:Och få en jämlikare hälsa så behöver vi samordna och samverka brett mellan de olika nivåerna och då är tog vi ett initiativ där vi där vi.

Anders:Hade alltifrån skola, socialtjänsten och omsorgen och hälso- och rekorden.

Lisbeth:Och vi var SKR på den tiden.

Anders:(HÖREJ!)

Lisbeth:(HÖREJ!) Ja, till och.

Anders:Med och.

Anders:Och där vi där vi såg möjligheten att använda den kunskap vi har, det vill säga, vi har ju väldigt mycket statistik, väldigt mycket kvalitetsregister och väldigt mycket. Vi vet ju vilka insatser som jag har störst effekt och där vi försökte hitta en en modell som bygger på att varje kommun och Region sätter upp egna målbilder. Vad är det vi ska uppnå kring de här olika områdena? Då hade vi ett antal mål som vi satt upp och där och jag blir så där när jag träffade region Västra Götaland. Nu är det några år sedan.

Anders:Och då pratade ju psykisk ohälsa och det var deras analys. Ja, det bästa och viktigaste vi kan göra. Det är ju hjälp av kommunerna och se till så att barn och ungdomar går ut skolan med godkända betyg och då har man liksom. Då har man sett helheten när man har det perspektivet som som region att att det går liksom inte lösa det här, bara genom att en nivå gör saker och ting, utan vi måste hjälpas åt.

Anders:Och och.

Anders:Jag menar, vi vet ju, vi vet ju vad vad det är för insatser som behöver göra så och tidigare insatser gör jättestor skillnad, så det här har varit ett väldigt viktigt arbete och är fortsättningsvis minst lika viktigt arbete idag.

Lisbeth:Verkligen och tycker jag är en helt naturlig del av.

Lisbeth:Av omställningen till Nära vård så att det är så bra att vi kan jobba så och och våra medlemmar också att jobba väldigt integrerat med de här frågorna i de flesta län ska jag säga då säga län för att det är regioner och kommuner tillsammans som behöver jobba för de här frågorna. Den andra saken som jag tänkte, om vi nu ska säga pappa till är ju patientkontrakt patientens rätt att få.

Lisbeth:Får det som planeras för en sammanställd på ett bra sätt att man får verkligen som vårdpersonal ta patientens perspektiv och inte sätta patienten i fokus har patientens fokus istället och det har ju du också varit en en drivande del i som också en viktig del både i en överenskommelse vi har med staten om hur vi ska jobba med omställningen till Nära vård och i det arbete som våra medlemmar gör på det här området. Varför tror du att det är viktigt? Varför tycker du att det är viktigt?

Anders:Är vi vi likadant där vi ju. Det är ju många mammor och pappor i de där arbetena är och initiativen innan dom hamnar så långt som vi har hamnat nu, men.

Anders:Jag tror du upplever, precis som jag, att jag har ju genom åren träffat massvis med patienter och där de liksom säger att.

Anders:Vi vi hamnar liksom emellan nivåer och vi hamnar i ett läge där man pratar om oss, men inte med oss det vi skulle vilja ha. Det är ju en roadmap. Hur ser min min resor ut? Vad ska jag ta vägen, vem ska jag vända mig till exakt och den där roadmapen?

Anders:Där vi vi såg ju ett (embryo?) På nu, för det blir det mycket Kalmar (län?), men du får leva med det.

Lisbeth:Det är klart det är därifrån du kommer.

Anders:Leva med det ortopeden i Oskarshamn väldigt, väldigt duktig (Dan?) som var.

Anders:Väldigt dem hade jag. De hade ju liksom ett embryo till ett patientkontrakt där de var väldigt tydliga med att det här är de det som vi informerar patienten om att de kan ställa krav på oss. Det här är det som vi vill att de ska göra. Här är telefonnumret, de kan ringa när som helst. Vi lovar dem att efter operation så kontaktar vi de ja 2 dagar efter 6 veckor efter alltså hela den här roadmapen om om hur det skulle gå till hade dom liksom en en en bra bild på och då tänkte vi det där är ju liksom det är ju det alla efterfrågar och hur kan vi skala upp det där och då då fördes liksom tanken kring kring ett ja vi behöver göra någon form utav patientkontakten en överenskommelse att att det här är de förväntningar som vården har på dig det här är de förväntningar du kan ställa på oss här här här skulle du liksom är telefonnummer här är allt det du behöver veta för att du ska känna dig trygg och för att du ska ha möjlighet att vara med att påverka. Det var lite så det gick till och jag jag. Jag tror att det där är egentligen en del utav hela omställningen till Nära vård också. Det blir ju väldigt fokuserat på på mig som patient och medborgare.

Anders:Istället för på system ja och det är ju där tror jag man gör det. Det är ditåt vi måste gå.

Lisbeth:Ja nej, men jag tänker att det är verkligen ett redskap för att på riktigt göra personcentrering en. Och ja, det är ju så mycket vi har mycket samtal om kontinuitet idag och jag tänker just informationskontinuitet som är den typ av kontinuitet ger ju också patientkontrakten och jag tror att det där är väldigt som du ser eller jag vet att det är väldigt trygghetsskapande att jag har den här planen för vad som ska hända. Vad var det jag kunde göra för mig själv nu för att det här ska läka så bra som möjligt eller att jag ska må så bra som möjligt? Och jag tänker bara en en dröm för mig är ju också att hela remiss hanteringen, för jag tänker att det är många som får veta i sitt vårdbesök. Att nu skickar vi en remiss dit och sen hör man ingenting och så ringer man och frågar den där kommit fram, hur, hur går det med det där jag att att kunna följa sådana saker tror jag skulle mycket minska också behovet av av att hela tiden återkomma till vården med sina frågor och känna sig otrygg så att.

Anders: Jag brukar använda. Jag vet dottern beställde några skor någon gång. Beställde hon. från Italien kan man ju liksom följa skornas väg genom hela Europa och sen landar dem på trappan hemma och sen är man inte hemma och sen så får man besked om att när du var inte hemma så att vi kommer imorgon istället att lämna och då är det. Men liksom den där och det gör ju att att i skoleveransen så blev, blev man ju trygg men. Det är klart att vi måste göra samma resa när det gäller remisser.

Anders:Man vet var någonstans, befinner sig i saker och ting för att skapa den här tryggheten. Nej, jag, jag tror det där leder till.

Anders:Precis som du säger det det leder till osäkerhet och otrygghet, men det leder också till mer jobb.

Lisbeth:Det leder till mer jobb.

Anders:Det är lite mer jobb då.

Lisbeth:Att göra saker på nya sätt. Det leder också till att vi sparar eller vi använder resurser smart. Jag tycker vi är ju ett viktigt skede nu i. Vi jobbar ju på med patientkontrakt och och vi ser en större systematik. Vi ser en viss.

Lisbeth:Variation i landet ska vi också säga det. Man har kommit olika långt och några är riktigt långt framme och erbjuder patientkontrakt till Jönköping tror jag har utfärdat närmare ja 270 000 i alla fall patientkontrakt och mäter dem andra har inte kommit lika långt. Nu tror jag vi kommer i ett avgörande skede. Nu kommer ju (mera?) Att att gå ut med en avsiktförklaringen kring den sammanhållna vyn på 1177 den här ytan förde patientkontrakt kan speglas och jag jag tänker i i mitt huvud att det vi gjorde med journalen på nätet för tio år sedan det var ganska mycket turbulens kring men det var en avgörande steg för att verkligen gå mot en mer personcentrerad vård möjliggöra för patienten att se vad som har hänt nu skapar vi en yta som inte bara är retrospektiv där vi tittar bakåt vi skapar en yta där jag får en plan för det som är framåt med den här sammanhållna. Planeringen på 1177. Jag tror det kommer att att vara otroligt viktigt för för vårt vårdsystem, så nu håller jag bara tummarna att alla regioner skriver på avsiktsförklaringen. Vi får komma igång med arbetet från årsskiftet sen.

Anders:Är jättespännande. Visst är det spännande.

Lisbeth:Ja visst är det spännande visste.

Anders:Jätte spännande. Vi var ju med journalförändringen den var inte lätt.

Lisbeth:Den var inte lätt.

Anders:Nej, den var inte lätt. Det var inte alla som gillar det där.

Lisbeth:Nej, nej, verkligen.

Anders:Nu är det nu är det liksom.

Lisbeth:Nu är det självklart precis och det är också patientsäkert man går in och säger, men nu blev det fel här. Nu kan jag höra av mig. Det här var ju inte, eller det var så här jag skulle träna min handled när jag hade brutit den eller vad det var för någonting.

Anders:Ja, jag hoppas det, men det är jättespännande. Kul att vara med den resan.

Lisbeth:Jättekul, det är kul, det får det tänker jag. Du får väl också ha någon plan för din mandatperiod att det har hänt mycket på den frågan. Men sammanhållen planering på 1177 när den här mandatperioden är

Anders:Slut, ja absolut, absolut.

Lisbeth:Hörru Anders vi ska börja avrunda vilket spännande samtal vi har haft med. Vad är du inte har fått prata om som du hade velat säga och prata om?

Anders:Jag tycker du har du har ringat in det mesta? Det är det mesta när jag tycker det var bra, jag, jag, jag, jag tycker det är bra att att vi nu har fokus på några Nära vård omställningen. Jag brukar säga det att vi vi vi behöver hjälpas åt allt vad vi kan att att klara av, att vara långsiktiga och och ställa om alla säger det. Men men det måste också, vi måste liksom. Verkligen hjälpas åt och hålla i så att nej jag bra jobbat Lisbeth, jättebra jobbat.

Lisbeth:Tack så mycket och vi är många ska jag säga där också det är ju både många på SKR men framförallt en jag tycker att jag har varit med fått förmånen att vara med länge nu i hälso- och sjukvårdens utveckling men den här.

Lisbeth:Rörelsen och speciellt över kommun och Region gränser. Det har jag faktiskt inte sett förut så att jag är väldigt hoppfull mitt i alla stora utmaningar vi har så är hoppfull så det känns härligt. Men du ska få vara Nära vårdfråga vad, vad är nu nära för dig, Anders?

Anders:Nej, men jag, jag, jag tror det är det inte, väldigt mycket det vi har varit inne på.

Anders:Att att nära för mig är att.

Anders:Att ha att vården har mig som som utgångspunkt, som patient och medborgare, oavsett om det är kommunen eller om det är hälso- och sjukvård eller regionen. Att att jag får möjlighet att vara välinformerad, att få den är lättillgänglig och att jag vet att jag får den vård vad jag behöver på rätt nivå när jag behöver och det. Det tror jag är nära för, nära för mig.

Anders:Ja, jag vill ha den där liksom.

Anders:Lätt tillgängliga.

Anders:(Boden?) Där jag där jag känner att jag är i centrum.

Lisbeth:Tack vad roligt att prata med dig. Tack för att vara med i Nära vårdpodden Anders Henriksson.

Anders:Tack hej Lisbeth!

Anders:A.