Subscribe
Share
Share
Embed
”Vi måste lyssna in och fråga hur vill du ha det? Jag tror inte att vi ska vara rädda för att öppna dörren!” Vårdcentraler och hälsocentraler har en avgörande roll, i sitt breda uppdrag, att möta invånare för att skapa bättre hälsa. Hur kan man lyckas med det och samtidigt skapa en arbetsmiljö där medarbetare mår bra och utvecklas? Inspireras av Ulrika Widerholm, verksamhetschef Nära vård och hälsa, Stenhagens Vårdcentral.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
En podcast från Sveriges kommuner och regioner. Skötskan tyckte jag hade fina gardiner. Tänk att doktorn till och med klappade katten. Såna glädjeämnen. De anhöriga kunde också berätta att mamma och pappa hade berättat om det här på släktträff och för grannar.
Ulrika:De hade varit så stolta att sköterskan och läkaren kom hem till dem. Det betyder jättemycket. Lägg inte in dina värderingar. De som söker vård, oavsett hur lite det känns för dig, söker de för att de är oroliga. Det är en oro över det de söker för.
Ulrika:Sen kan du tycka att det är en bagatell. Men att dämpa oron gör så mycket för följder. Det fick vi mycket fin respons på.
Lisbeth:Vårdcentraler och hälsocentraler har ju en avgörande roll med sitt breda uppdrag. För att möta invånarna och skapa bättre hälsa. Hur kan man lyckas med allt det här och samtidigt skapa en arbetsmiljö där medarbetarna mår bra och utvecklas? Så idag ska vi få inspireras Stenhagens vårdcentral I region Uppsala. Som sett över sina arbetssätt och nu arbetar utifrån det man kallar nära och effektiv vård hos dem.
Lisbeth:Välkommen hit Ulrika Widerholm som är verksamhetschef på Nära vård och hälsa. Vårdcentral. Jag ser jättemycket fram emot att höra om mitt arbete. Välkommen att berätta lite om dig själv.
Ulrika:Tack! Vad roligt att jag får vara med I det här forumet. Jättespännande. Jag heter Ulrika och är verksamhetschef på Stenhagens vårdcentral. Jag är distriktssköterska I botten och har hela mitt liv jobbat inom vården.
Ulrika:Först som undersköterska I femton år, sedan vidareutbildade mig till sjuksköterska och distriktssköterska. Och på den vårdcentralen när jag började jobba som distriktssköterska så slutade chefen och rekryteringen tog väl inte riktigt fart så jag ställde upp som chef. Och sen blev jag chef. Och det har jag varit I tio år nu. Okej.
Lisbeth:Det är också en väg in.
Ulrika:Ja, verkligen.
Lisbeth:Vad gör du mer än att jobba som chef?
Ulrika:På min fritid så bor jag på en bondgård. På den bondgård där jag är född. Jag driver den tillsammans med min familj och min brors familj. Jag ser mig själv som en jordad bondunge från botten. Uppväxt I mormors kök.
Ulrika:Allt vad ett lantbruk innefattar, Som jag också har med mig mycket I min vardag. Jag föder upp hundar, hunduppfödare. Tre vuxna barn och en man som jag har haft så länge jag kan minnas. Så ja, det är en ganska trygg vardag kan jag säga.
Lisbeth:Och väldigt rik måste jag säga. Det går att kombinera ett chefsjobb och att också driva bondgård.
Ulrika:Absolut.
Lisbeth:Vad är det för typ av produktion på bondgård?
Ulrika:Vi har spannmål men det har vi arrenderat ut så det är en annan som sköter det. Men vi har haft som mest etthundratio utegrisar och sålde köttlådor. Det var ju hobbyn efter arbetet. Men covid gjorde att vi avvecklade på grund av inga restauranger som ville köpa kött. Vi fick lov att lägga ner det.
Ulrika:Men det var fantastiskt roligt och intensivt.
Lisbeth:Det förstår jag. Jag tänker att vi skulle prata mycket om hur förändrade arbetssätt påverkar både patienter såklart, men också det här med att må bra på jobbet. Jag tänker vad gör det här rika, vad ska jag säga, fritidslivet för ditt mående?
Ulrika:Ja jag skulle nog säga att det är ju tack vare det som jag orkar vara så pass driven på jobbet och också försöker vara en god förebild för mina medarbetare. Att gå hem I tid och orka en aktiv stimulerande vardag efter arbetet. Så att man laddar och fyller på sina batterier till arbetsdagen. Att det ger och tar. Jag är väldigt duktig på att släppa mitt jobb när jag går hem.
Ulrika:Och släppa min fritid när jag kommer till jobbet såklart.
Lisbeth:Jag tänker också att har man en så fysiskt och annorlunda fritid som jag tänker mig att jag aldrig har hört någon bondgård, gör ju också säkert att det är lättare att släppa jobbet. Man får göra någonting helt annat.
Ulrika:Absolut, och på den tiden när vi hade de här etthundratio grisarna som stod och väntade på att få mat Då sa någon medarbetare att mina andra chefer alltid sitter kvar längst på jobbet. Jag bara: Nej, men det går inte, säger jag. För jag har etthundratio grisar som väntar på att få mat. Så jag kan inte sitta kvar här. Så det ena ger ju liksom det andra.
Ulrika:Sen tror jag också att det är bra att chefen går hem I tid och visar att vi ska gå hem I tid. Jag är noga med att vi har arbetssätt och scheman som är upplagda så att medarbetarna ska kunna gå hem I tid. För det är jätteviktigt tycker jag med att gå hem och koppla bort och koppla av från jobbet.
Lisbeth:Verkligen viktigt. Jag måste bara fråga vad det föder upp för hundar också eftersom jag är en hundperson.
Ulrika:Så vill jag inte
Lisbeth:släppa det.
Ulrika:Nej jag föder upp rasen bordet här I er. Små bruna sträva.
Lisbeth:Vad mysigt. Din omställning, din relation till omställningen till nära vård. Hur skulle du beskriva den? Hur har du kommit I kontakt med det här och vad driver dig I det?
Ulrika:Jag tycker att vi I Region Uppsala, det är min känsla, men var väldigt tidiga på bollen och Göran Stjernstedts utredning. Så jag känner att jag nästan under hela mitt chefsskap I Region Uppsala har blivit drillad och matad med att vi ska framåt, vi ska jobba inom nära vård, effektiv vård, effektiv och nära tvåtusen trettio. Till en början var det väldigt långt fram till tvåtusen trettio. Man förstod inte. Man pratade om nåt for ever långt.
Ulrika:Nu är vi snart där. Jag tycker att jag har varit inkluderad I det på ett väldigt tidigt sätt. Och fått jobba proaktivt och också fått stöd att pröva olika arbetssätt för att komma emot så bra, effektiv, nära vård som mål, snarare år tvåtusen trettio. Sen var vi är år tvåtusen trettio, det får vi se.
Lisbeth:Precis, men jag håller med. Region Uppsala var väldigt tidig på bollen och gjorde så gediget grundarbete också. Det är ju intressant att ändå tänka att du har haft med dig det också för då har det också tydligt påverkat det nära ledarskapet redan från start.
Ulrika:Absolut, det tycker jag. Jag har känt mig väldigt inkluderade I det.
Lisbeth:Kul, bra! Det är också viktigt att känna vad kan vi lära av er som har varit tidiga. Både på framgångar och det som har varit svårt också såklart. Men sätt oss in lite grann I Stenhagens vårdcentral. Vad är det för arbetsplats och för mötesplats för vård och så?
Ulrika:Stenhagens vårdcentral har varit en filial till en större vårdcentral inom Region Uppsala. Men blev en egen vårdcentral I februari tvåtusen tjugotre. Så det är en väldigt ny vårdcentral och liten vårdcentral. Vi har hela tiden jobbat till att vi ska femtusen listade och nu har vi fyratusen niohundrafemtio. Så nu går vi in I slutfasen och börjar planera hur vi ska fira detta femtusen streck.
Ulrika:När jag blev chef där så var det tre anställda på vårdcentralen. Mitt uppdrag var att se till att det blir en vårdcentral, bygga om och göra om från filial till vårdcentral. Lokalerna är anpassade för en filial. Vi har sex stycken behandlingsrum. Och vi skulle lista på till femtusen och vi kunde inte bara sex medarbetare på femtusen literistade.
Ulrika:Så idag har vi femton medarbetare. Men fortfarande bara sex rum. Det är det som har varit vår morot till att flytta ut vården, skapa nya arbetssätt. Alla jag har rekryterat har jag varit väldigt tydlig med. Vi måste jobba på nya sätt.
Ulrika:Man måste våga tänka utanför boxen. Jag vill veta vad dina utanför boxen är. En fråga är: Rekryterar vad du brinner för inom vården. Det man brinner för tycker jag är viktigt att man ska få få göda och jobba med sin fackla. Jag har rekryterat en medarbetargrupp som är väldigt modiga och nyfikna och har massa Jag har känt lite som att jag suttit I Bollhav och fångat bollar och skyddat mig mot bollar också som kommer.
Ulrika:Och lagt fokus på vad vi ska jobba vidare med. Så det som blev det var att vi måste flytta ut vården för att vi har inte rum på vårdcentralen där vi kan bedriva vård för de här femtusen som vi ska lista på. Så det är ju det vi har gjort.
Lisbeth:Det ska du få berätta mer om men jag måste ändå få stanna till kring det här med rekrytering. Dels är det ju ett lite spännande läge att få rekrytera till sig en personalgrupp och att du har på något sätt tänkt till där vad du vill signalera till de medarbetare som söker sig till er. Hur har det tagits emot det där när de har fått frågan där under rekryteringen? Vad brinner du för? Vad är din fackla?
Lisbeth:Hur tänker du utanför boxen? Har det varit lätt för människor att
Ulrika:Många har nog blivit lite överraskade av frågorna men också att åh vad roligt, här kanske jag kan få utlopp. Jag är ju distriktssköterska till exempel. Bara vad distriktssköterska kan säga. Jag vill inte bara sitta I telefonrådgivning. Jag skulle tycka att det var roligt att en hälsomottagning, att jobba med hembesök, att få vara mer proaktiv.
Ulrika:Skulle jag kunna få jobba mot elevhälsan? Tänk om jag skulle kunna få göra så här? Ja, men det är klart vi kan göra det. Lägg ett förslag till mig så får vi se hur vi ska kunna få in det här I verksamheten. Just det här med hembesök så tänkte jag att det kanske mest var sjuksköterskor.
Ulrika:Men det har blivit en väldig hit bland läkarna att få åka på hembesök. Alla professioner är involverade, både sjukgymnaster och psykologer. Så det är många som har fått börja tänka till nya banor och det skapar också en positiv energi. De här spiralerna man pratar om, det ena föder det andra. Det är jättesvårt att rekrytera läkare, men resterande yrkeskategorier har jag bra söktryck till när jag har annonser ute.
Lisbeth:För det är ändå ganska kort tid som ni har vuxit på. Vad sa du I början av tvåtusen tjugotre?
Ulrika:Vi har en pålistningsfrekvens på sjutton procent som vi listar på. Alltså patienter. Och sen så har vi då gått från tre-fyra medarbetare till femton på ett och ett halvt år.
Lisbeth:Varför ville man att det skulle bli en vårdcentral och inte vara en filial? Vad var grunden till det?
Ulrika:Stenhagen är ett område som är mångkulturellt och det växer väldigt mycket. Det byggs mycket I Stenhagen. Det finns ingen annan vårdcentral I närheten. Filealen låg I centrala Uppsala. Rent geografiskt bedömer man att det behöver vara en vårdcentral här.
Ulrika:Vårt nästa steg är också att det ska bli en fullstor vårdcentral för tio noll vistades. Det jobbar vi för nu. Vi har fått en modul med fyra nya rum som stod klar I maj. Så nu har vi lite fler rum att röra oss med. Men där var medarbetarna också väldigt noga med att vi inte vill jobba som förr bara för att vi får de här fyra rummen.
Ulrika:Så det ska vi inte gå tillbaka till. Det
Lisbeth:är lite intressant ändå det där, vad är det som driver förändring? Här var det verkligen ett måste. Sex rum och femton medarbetare. Det betyder ju för det första att man inte kan sitt eget rum.
Ulrika:Absolut inte. Ingen har ett eget rum. Och vi har också gjort så att på en standardvårdscentral så är det ofta så kanske det står psykolog Hans Hansson till exempel. Utanför våra rum så står det bara mottagningsrum ett, två, tre, fyra, fem, sex. Vi har inga namn utanför eftersom du sitter ju inte alltid på ditt rum, eller på ett rum, utan du alternerar ju.
Lisbeth:När jag kommer till arbetsplatsen, var och var sitter jag då?
Ulrika:Vi har en fin whiteboard där alla rum finns utmålade. Och så har man två magneter per person. På mig står det Ulrika förmiddag och Ulrika eftermiddag. Och så pluttar man ut var man sitter och så pluttar man när man går hem. Lite som på förskolan när man blir hämtad och lämnad.
Ulrika:Men de flesta vet ju att måndagar är jag på plats. Då sitter jag på det här rummet. Tisdagar är jag kanske på hembesök. Onsdagar har jag behövt se. Sen är jag hemifrån.
Lisbeth:Det där är ju jättespännande vad du har drivit fram för olika arbetssätt. Berätta hur har ni börjat jobba på andra sätt? Som inte bara sett fast rum och dit kommer personer och så matar man på.
Ulrika:Ingen har ett fast rum och ingen matar på måndag till fredag. Det vi började med var hembesök. Jag tyckte att det var en ganska dyr leasingkostnad på vår bil som bara användes när BVC skulle åka på hembesök. Vi blockade bilen för vårdcentralsarbete en dag I veckan. Så började vi som en pilot med tjugo hembesök, läkare och sjuksköterska.
Ulrika:Då var det på onsdagar. När en läkare och sjuksköterska åkte iväg bilen och bedrev besök I hemmet hos något. Då fick jag två lediga rum på vårdcentralen. Då kunde två andra vara på vårdcentralen och besök den dagen. Så då optimerade vi produktionen där på onsdagen.
Ulrika:Då började de med hembesök. Vi köpte in ett tum EKG, vi köpte in extra labbmaterial, blodtryck. Vi fyllde liksom en väska. Och sen började de åka på hembesök. På de här hembesöken kunde man ta blodprover, man kunde ta EKG.
Ulrika:Man såg också patienten I ett helt annat perspektiv än inne på ett mottagningsrum. Hur städat det var och vad spisen använt. Fanns det alkohol framme? Man kunde hjälpa till att kolla dosetten om den var delad. Fallrisk, trösklar, mattor.
Ulrika:Då kan man tycka att det där är kommunens. Men vi har försökt att sudda ut lite regler och skapa utifrån patienten. Vad är bäst för patienten? Ta med läkemedel tillbaka som man inte använde längre. Det fanns en del påsar I alla möjliga skruvar som stod och väntade på någonting.
Ulrika:Sen fick de också ett litet formulär med fyra enkla frågor. Och så fick de till sig att inom en vecka kommer det att ringa upp en kille till dig och svara och lyssna. Hur bara har du för svar på de här frågorna? Så då ringde en administratör upp och fick dem. Så fick vi en liten enkätstudie där på hur de tyckte att det var.
Lisbeth:Vilka fick de här hembesöken?
Ulrika:Personer över sjuttiofem år. När anhöriga ringde in och sa att pappa är så här dålig och han vill inte komma till vårdcentralen. Han är så yr. Mamma bara sover. Så då kom de.
Ulrika:Och nu erbjuder vi alla över sjuttiofem år hembesök. Så våra onsdagar är vigda åt hembesök. Och det finns alltid med kort varsel, att ringer man på måndagen så finns det tider att vi kan komma på ett hembesök på onsdagen. Då är det läkare och sjuksköterska eller läkare och undersköterska som åker ut. Men vi har också vävt in fysioterapeuter och psykologer som har åkt med på hembesök.
Lisbeth:Så spännande! Vad hände med den enkäten? Vad sa patienter och anhörig?
Ulrika:Det var ju jättespännande. Anhöriga berättade att föräldrarna hade städat som aldrig förr och fanns nästan för utmattning innan vi kom. De hade både städat och bakat, men levt upp på ett sätt som inte förr. När de kom dit tyckte man att allting blev gjort på en gång. De upplevde att vi från vården hade så mycket tid med dem.
Ulrika:Det är en timme avsatt med sköterskor och läkare. Om man jämför med ett besök på mottagningen så är det inte längre tid. När man är hemma hos dem så upplevdes det som att vi hade all tid I världen för dem. Vi tog prover, man kollade upp och kände sig sedda sedda och hörda. Och så var de också så imponerade av attsköterskan tyckte jag hade fina gardiner.
Ulrika:Tänk att doktorn till och med klappade katten. Såna glädjeämnen. Som anhöriga kunde jag också berätta att mamma och pappa hade berättat om det här på släktträff och för grannar. Vi har varit så stolta att sköterskan och läkaren kom hem till dem. Det betydde jättemycket.
Ulrika:Och sen var det summan av det att de upplevde en helhetskoll på ett annat sätt.
Lisbeth:Och tiden.
Ulrika:Man ser också att man slipper åka iväg först och ta prover, kanske åka EKG och hem igen och sen komma tillbaka på ett läkarbesök och sen kanske komma igen och ta ett nytt blodtryck. Vice versa och sjukresa och hela det här. Att det blir väldigt stökigt för den äldre personen. Så många vinster.
Lisbeth:Verkligen. Jag tänker att det är verkligen personcentrerat. Helt plötsligt så blir de en helt annan person och inte bara patienten som besöker. Men vad säger medarbetarna om att jobba på det här sättet?
Ulrika:Medarbetarna tycker att det är jätteroligt. De säger också samma sak. Jag har träffat den här patienten på besök inne på mitt rum på mottagningen förut och hade aldrig trott att han var så här aktiv hemma eller att hon var så här inaktiv hemma. Eller att vi såg att hon inte hade lagat mat. Att man fick ett annat perspektiv på det hela.
Ulrika:Och att det är två personer. Så att man också upplevde det här. Att man kan samtala med det efteråt. Vi lägger upp det så att vi gör hembesök främst på förmiddagen. På eftermiddagen har man administrationstiden och kan sitta och lägga upp.
Ulrika:Lägger fortsätter. Man behöver kontakta kommunen eller om man behöver ringa upp anhöriga. Hur blev besöket? Eller ringa upp patienten igen och komplettera. Så har man administrationstid på eftermiddagen också tillsammans då.
Ulrika:Sköter eller undersköterskaläkare.
Lisbeth:Jag tänker ändå att man måste göra någonting för själva teamarbetet och förståelse för varandras kompetenser. Man jobbar mycket tätare på ett sätt. Man åker tillsammans, man samtalar om det man
Ulrika:frågar företaget också om arbetsmiljön så har man just det här att man kommer utanför och man får andra influenser. Vi har en läkare som är så fascinerad av svensk natur. Hon fotar hela resan dit. Hon kör inte bilen. Hon är väldigt imponerad över snön, hästar och landsbygd.
Ulrika:Det ger ju mycket sånt som gör gott under arbetstid. Men det jag tycker att det har gjort mest för arbetsmiljön är att det blir ett avbräck från att sitta och patient efter patient
Lisbeth:på rummet. Ja, det förstår jag. När jag började jobba I primärvården som chef för ett antal år sedan då kom jag ju inte alls från primärvård. Jag vet att jag tänkte att jag varit nästan lite chockad över hur monotont det ändå kan bli, även om varje besök är otroligt stimulerande. Och så att bara ganska mycket instängd I rummen på det sättet.
Ulrika:Jag kommer från kvinno och barndivisionen på Akademiska som sjuksköterska. Just det här med rond och att man är fler som sitter och rondar och att man delar dator. När jag kom till primärvårdens ba: Ska jag hela det här rummet för mig själv? Just det! Stänga in mig.
Ulrika:Så det är ju skillnad. Jättestor skillnad. Och just att man får en förförståelse för varandra, men också ett kontinuerligt kunskapsutbyte ger jättemycket.
Lisbeth:Verkligen. Något annat som jag tycker är spännande, du sa det lite I förbifarten, det är att ni kan jobba hemma. För det möter jag ju också många som jobbar I vården som tänker att det här med hemarbete, det är väl till för dem som sitter på kontor ungefär och man ser inte framför sig vården som ett sånt. Berätta om det.
Ulrika:Det är ju också det här att vi inte har så mycket rum på själva vårdcentralen. Vi har paketerat ihop de administrativa tjänsterna som man kan spara på till en dag I veckan. Så att alla jobbar hemifrån en dag I veckan eller två halvdagar. Och då är det ju någon annan som använder det rummet. När man är på vårdcentralen har man patientbesök.
Ulrika:De rummen används effektivt med patientbesök. Och hemarbetet gör sköterskorna. Nästan all vår telefonrådgivning sker från hemmet. Så man sitter hemma och bemannar telefonrådgivningen. Vi har en chatt som bemannas också.
Ulrika:Alla ärenden I etttusen etthundrasjuttiosju kan bemannas hemifrån. Kommunikation med kommunen bemannas också hemifrån av sköterskor. Läkarna kan samla recept, signera av sina provsvar, administrativt arbete, videobesök. Våra läkare gör mycket videobesök hemifrån. Det är de uppgifter man har hemifrån.
Ulrika:Psykolog gör också videobesök hemifrån. Vi är ju en testbädds vårdcentral för nya arbetssätt. Vi jobbar hela tiden med det. Flera medarbetare är involverade I kommande arbeten. De är också hemifrån och jobbar med förbättringsarbeten.
Lisbeth:Har ni så att ni har vissa testbäddar som regioner har eller vad menar du?
Ulrika:Vi har Stenhagets vårdcentraler är utsatt för att pröva på. Nu står vi inför hemmonitorering av blodtryck bland annat. Det är en sak som vi har jobbat med. Sen ska alla vårdcentraler äldremottagning. Den bollen var vi sena på.
Ulrika:Den jobbar vi också med. En av motföljningssköterskorna Camilla jobbar en del hemifrån för att få rull på det. Såna arbeten ödslar vi inte ett behandlingsrum för. Då spliter man hemma.
Lisbeth:Allt det här praktiska med teknik, har det varit svårt att få till? Man måste ju kunna svara på chatt och följa patientärenden och så. Ja, alla
Ulrika:har en bärbar dator. Så vi har dockstationer. Alla har en egen bärbar dator som man tar med sig till och från. Så vi har ingen fast dator på våra behandlingsrum.
Lisbeth:Jag tänker också att ska man sticka ut på helt nya sätt då behöver du ta massor med beslut så här: Nu ska vi göra såhär med bilen eller nu ska vi den här utrustningen. Är det bara lätt att ta sig fram på något sätt I administrationen eller vad man ska kalla det, eller nybyggnad?
Ulrika:Nej det är inte alltid lätt. Men det känns ändå som att de steg vi har tagit har hela tiden varit för att vi är ganska övertygade om att det kommer bli en så bra vård för patienten och att det blir en bättre arbetsmiljö. Så jag tycker att med de argumenten så har det ändå gått ganska lätt att få till det här. Mina medarbetare är fantastiska måste jag säga. De hjälper mig.
Lisbeth:Man blir verkligen sugen på för det låter som otroligt varierande. Det är inte bara bil när jag cyklar också. Exakt.
Ulrika:Sen har vi också cyklar så att vi kan cykla på hembesök I närområdet. Det surrades sa med personalrummet här om dagen. Jag måste kolla kartan. Jag kan nog ta cykeln på det här hembesöket. Nu är det så fint väder.
Ulrika:Det skulle ju vara jätteskönt. Och så har vi ryggsäckar som man kan packa och cykla på hembesök. Undersköterskorna är också väldigt öppna för att cykla I området och följa upp blodtryck och ta mer prover för vissa som har svårt att ta sig till vårdcentralen. Så det är en väldigt fin och uppskattad service att de gör det.
Lisbeth:Förstår jag. Jag tycker att det var så intressant. Jag förstod på dig att ni också har tänkt så här. Inte vi ska styra patienterna att söka på ett visst sätt utan vända på det. För det där tycker jag att jag tänker mycket på att vi har varit så himla bra på att försöka uppfostra patienterna.
Lisbeth:Det är hit man ska gå och man ska göra på det här sättet.
Ulrika:Jag har tänkt ganska mycket på det där. Det grundar sig också att jag har en mamma som I unga år blev multisjuk och fick svår afasi. Jag brukar henne som riktmärke. Skulle mamma kunna komma I kontakt? Vi pratar om nära vård och vi ska vara tillgängliga.
Ulrika:Hur lätt är det för vår befolkning att förstå hur vi vill det? Så att vi får fina siffror. För min mamma är det omöjligt idag att bara kunna ringa till en vårdcentral när det är sju olika val. Du ska knappa in ditt personnummer följt av fyrkant. Vad var det nu?
Ulrika:Jag kan gå till mig själv. Jag tycker att det är nästan omöjligt för att det är så mycket val. Så trycker man något och säger: Hoppas att det här blev rätt. När det är chatt och då är det jättemånga val. Det är jättebra för vissa, men inte bra för alla.
Ulrika:Den kategorin som är I min mammas kategori, vad har vi för väg in för dem? Jag tror att det är ganska många som av olika anledningar tillhör den kategorin av våra patienter. Där kan jag ibland känna att jag blir lite trött på att vi ska uppfostra. Vi kanske måste lyssna in dem på ett större sätt. Hur vill ni det?
Ulrika:Jag är övertygad om att skulle vi fråga dem så skulle de: Men vi vill bara komma in. Kan jag inte bara komma när jag har problem? Det där har vi pratat ganska mycket om. En del blir förskräckta. Men jag tror inte att vi ska vara så rädda att öppna dörren.
Ulrika:Jag tror inte det kommer komma femhundra personer varje dag. Även det blir mättat. Jag vet att jag en gång gick en vidareutbildning inom amning och bröstmjölk när jag läste distriktssköterska. Det var en barnmorska från Region Dalarna som sa att hon hade en telefon med sig jämt. Hennes mammor kunde ringa henne.
Ulrika:De från Uppsala-Stockholm sa att de måste ringa hela tiden. Bara att de vet att de kan få tag I mig gör att de inte ringer. Det där tror jag att man inte får vara så rädd. Det är lite som det är idag och som vi försöker jobba och jag vill att vi ska jobba. Istället för att lära patienterna, självklart ska vi lära dem och de ska förstå vikten av de som kan med chatt och telefon och hela den här biten, men de som inte kan, att det måste finnas en väg in även för dem.
Ulrika:Och att vi istället för att mota patienter ska möta och ta emot patienter. Sträcka ut en hand istället för att sätta upp en stopphand. För det är ju också så att vi I stenhagen kommer från andra kulturer och andra länder. Man har lärt sig att den här loggan betyder sjukvård. Nu har jag ont I magen och så går jag in här.
Ulrika:Nej, jag kan inte få hjälp då. Jag måste gå hem och ringa eller chatta för att få hjälp. Det blir ungefär som att man går in på ICA. Där finns det mjölk. Ja, fast du får inte köpa mjölken.
Ulrika:Utan det är online. Du får gå hem och klicka hem din mjölk.
Lisbeth:Precis.
Ulrika:Vi har också ett helt annat, det är ett preventivt sätt att flytta ut vården. Vi står på ICA Maxi som vi ligger nära några gånger per år och tar blodtryck och har en hälsomonter där. Pratar levnadsvanor, berättar om vad primärvård är och då kan man nästan bli lite skrämd över hur anonym primärvården är. Det är många som vet att det finns en vårdcentral I närheten eller vad man gör där. Vi har hittat många höga blodtryck som inte bara är shoppingtryck utan är höga blodtryck.
Ulrika:Det har varit väldigt populärt. Vi har också varit på PRO-möten. Vi är med på Stenhagens dag och tar blodtryck med satration. På PRO är det mest populära med att kolla vaxproppar. Här kollar vi vaxproppar.
Lisbeth:Det påverkar livet mycket.
Ulrika:I våras startade vi ett samarbete att ta I. Det finns ett ställe I närheten av vårdtalen där det är dans för pensionärer varje vecka. Det kommer ungefär femhundra besökare. Där har vi varit med en gång I samarbete med dans I Uppland. Och där mätte vi också blodtryck och kollade vaxproppar.
Ulrika:De tyckte att det var jätteuppskattat. Just det här att synas mer. Det tycker jag är jätteviktigt.
Lisbeth:Jag tänker också på det här med nära, det handlar inte bara om det enskilda mötet. Det handlar ju också som du säger om att primärvården blir en del av samhället. Att man Ja men det här är ju de som jobbar på min vårdcentral som jag tillhör och här kan jag möta dem på ICA Maxi. Alltså jag tror ändå att det där gör någonting för känslan av trygghet och känslan av att söka när man väl behöver kanske för något annat än Absolut. Så det är ju otroligt spännande och inspirerande att höra.
Lisbeth:Har ni någon som följer er och kan se vad ger det här för effekter? För det är ju så mycket man tänker Vi skulle behöva utvärdera det och följa vad som händer med hela människors synsätt på hälso och sjukvård men också på det förebyggande arbetet eller tryggheten I befolkningen.
Ulrika:Vi har en lätt akut varje dag där vi också jobbar I team. Sköterskapläkare I samma rum. Under våren har de fått liten enkät när de går därifrån. Hur upplevde du det här? Den är aldrig bokad samma dag.
Ulrika:Den ska alltid bokad samma dag. Så att de ringer för sitt besvär som de upplever är akut. De upplever att det här är jobbigt här och nu. Då har vi möjlighet att ge de här snabba tiderna. Det handlar mycket om att dämpa oro.
Ulrika:Att ta på allvar. Jag brukar försöka förklara, och jag har varit väldigt skolad I det av en äldre undersköterska på barnakuten. Lägg inte in dina värderingar. De som söker vård, oavsett hur litet det känns för dig, söker de för att de är oroliga. Det är en oro över det här de söker för.
Ulrika:Sen kan du tycka att det är en bagatell. Men att dämpa oron gör så mycket förföljer. Att få den här snabba tiden på vår lätta akut och att det finns sköterska som tar emot. Och behövs läkare kliver läkaren in. Det fick vi jättemycket fin respons på.
Ulrika:Just det här snabba. Och att Jag kan lita på vårdcentralen. När jag ringer svarar de och får en snabb tid. Kommer jag in I receptionen, för jag kan inte ringa eller chatta, jag är Ulrikas mamma. Så hjälper de mig också.
Ulrika:Vi har en bemannad reception. Det är jag väldigt noga med att den ska vara bemannad. Det kan finnas ett mänskligt möte så att det inte bara är en självbetjäningsterminal. Det mänskliga mötet får vi inte glömma I den viktiga digitaliseringen.
Lisbeth:Nej precis. Att det går faktiskt att kombinera och se att vi kan inte helt ta bort det mänskliga mötet. Jag tänker om du tar ett medarbetarperspektiv och du har fått rekrytera in och du har haft lätt att hitta medarbetare till verksamheten. Hur jobbar du med medarbetarskapet och friskvård?
Ulrika:Jag jobbar med one-to-ett-samtal. Så jag har täta avstämningar med mina medarbetare. Jag försöker få till det var sjätte vecka. Det lyckas jag inte alltid med. Då sitter jag ner med varje medarbetare I 20-trettio minuter.
Ulrika:Stämmer av hur läget är och hur det är på jobbet. Hur går det med de projekt som de är involverade I? Finns det balans mellan hemmet och jobbet? Stämmer det av sådana viktiga frågor? Man kan inte lova att man alltid kan få göra eventuella schemaändringar varje vecka.
Ulrika:Samla på och se vad man kan göra åt det. Jag fikar alltid med medarbetarna och äter alltid lunch med medarbetarna. Jag försöker vara mycket på plats. Men jag jobbar hemifrån en dag I veckan för att få lite mer koncentrerat arbete vissa dagar med vissa uppgifter. Jag tycker att jag ser mina medarbetare bra och jobbar mycket aktivt I tidboken för att se att Karin har jättemycket, eller nu ser det här hopat ut.
Ulrika:Jag kollar hur det är Camilla. Behöver du mer administration? Det här ser tufft ut. Nej, det här går jättebra. Okej, bra.
Ulrika:Hör av dig annars. Täta avstämningar och försöker se dem. Och också påminna. Nu fikar vi. Nu går vi hem hörni.
Ulrika:Sitt inte kvar. Så försöker jag att jobba. Friskvård är också att se balansen I deras tidböcker och stämma av hur läget är.
Lisbeth:Vad får du för respons?
Ulrika:Jag får respons med låga sjuktal. Det är numerärt respons. Vi lyfter arbetsmiljö I grupp på APT. Det är klart att det finns saker som vi kan förbättra. Vi är inte bäst på allt.
Ulrika:Så vore det trist. Men jag upplever att de är väldigt nöjda och mår bra.
Lisbeth:Det låter både så varierande och att kunna vara hemma en dag I ändå avstressande också. Man vet att jag har tid att ägna mig åt de här frågorna. Att inte allting blandas I en enda mix.
Ulrika:Nej, absolut. Jag vet att en del har sagt att när man jobbar hemifrån, hur känner den personen, till exempel en sköterska I telefon, att den har stöttning? Den måste kännas ensam där. Då kan man skicka ärenden I vårt journalsystem så att man kan fråga varandra. Man har också dialog.
Ulrika:Nu går jag ur telefonen en stund för jag måste lägga ner mer tid på chatten till exempel. Så man har ju en dialog med sina kollegor fast man sitter hemma.
Lisbeth:Vad har varit så
Ulrika:att det återspeglas när man har öppen dörr och hör hur de flyttar och skrattar så att de gråter I personalrummet. Det är friskvård. Absolut. Det är
Lisbeth:det där som inte behöver uttala sig I ord men som bara finns där. Vad tycker du har varit svårt? För det är ändå en stor jag tänker att ni har haft väldigt kort tid på er och gör så här mycket olika nya sätt att arbeta. Vad har varit svårt och utmanande?
Ulrika:För min egen del tycker jag är som person lantbruk och hundar. Allt annat. Jag tycker att det är lättare att gasa än att bromsa och reflektera. Jag har också en benägenhet att rekrytera personer som också gärna gasar. Så att ta tillbaka, ta hem, vad blev bra?
Ulrika:Vad ska vi skruva på? Har vi skrivit ner det här så att det inte bara blir personbundet? Sluta de två som har drivit hembesöken mest? Hur vet vi? Vad gör de där?
Ulrika:Jag leder med hög tillit, så att jag inte är inne och petar I detaljer. Jag kan inte berätta exakt vad som sker på alla hembesöken, men jag berättar det här I grova drag. Men det behöver man skriva ner och få på pränt. Det är så här vi jobbar. Vi har gasat mycket.
Ulrika:Ska vi göra det här I höst? Ska vi starta det här? Det här vore roligt. Absolut. Men vi behöver också gå tillbaka ett steg och landa I det här har vi gjort.
Ulrika:Vi behöver också fira att vad duktiga vi är. Tänk vilka fina resultat, var vi har kommit långt. Jag brukar också visa på nära vård och hälsa I Region Uppsalas mål. Hur långt vi har kommit till dem. Då blir de: Men gud, vi är ju I hamn jättemånga parametrar.
Ulrika:För att tydliggöra lite grann. Men annars vad som har varit svårt Jag tycker inte att det varit så svårt. Bollen har rullat på. Jag har känt stöd från min chef Patricia och Louise som är förvaltningsdirektör I det här. Jag har fått möjligheten att göra det, vilket jag är otroligt tacksam för.
Lisbeth:Man blir så inspirerande när man lyssnar på det. Det måste ju också vara många andra som tänker att en sån här resa ska vi vilja göra vi också. Så det är klart att det här att lite på pränt, att liksom veta att det är det här vi gör. Det kan ju underlätta också för andra att ta vid det och inte behöva göra precis samma startsträcka som ni har. Jag tänker också att det skulle vara lite spännande att lyssna på hur du tänker kring ledarskap.
Lisbeth:Du har varit inne på det men vad tänker du är ledans roll? Både när man ska ställa om att göra en stor förändring och I hälso och sjukvård överhuvudtaget?
Ulrika:Det är ganska snabba svängningar. Det kan vara ersättningssystem till exempel. Nu är det här prioritet. Nu ska vi jobba på de här bollarna. Och sen så kan det svänga om.
Ulrika:Nu är det här vi ska göra. Ibland kan man ju känna sig vilse. Vad är prio nu? Jag försöker hela tiden, både för patientens skull och för mina medarbetares skull, tänka patienten, patienten. Återigen så har jag min mamma som riktmärke.
Ulrika:Vad är bäst? Jag vet att det finns regioner som har namn, så jag har mamma istället. Vad är bäst för Wester? Vad är bäst
Lisbeth:för mamma?
Ulrika:Hur ska vi jobba kring det? Själv vara grundad I vad är en god vård? Vad är ett gott medarbetarskap? Vad är en god arbetsmiljö? Efter trettiotre år själv I Region Uppsala och har varit anhörig väldigt länge Så jag är ganska trygg I det.
Ulrika:Jag tänker tillbaka på min uppväxt på bondgården I ett bondkök. Jag är jordad. Jag flyger inte iväg så snabbt. Jag känner mig trygg I det. Jag tror också att jag förmedlar det till mina medarbetare.
Ulrika:En trygghet och ett lugn. När jag själv känner mig vilse så brukar jag se mig lite visuellt. Jag håller I ett paraply och så får det haglar där runt om, men jag står kvar med det här paraplyet. Vissa droppar släpper jag igenom och dem går jag på.
Lisbeth:Det
Ulrika:får vara där tills det kommer igen. Just så påminner mig om det. Jag upplever mig ganska jordad och trygg I att jag vet god vård och god arbetsmiljö. Då kan det inte bli fel.
Lisbeth:Det känns ju ändå som att du verkligen har en riktning och har man en riktning då kan man ju vara trygg också och på något sätt gå I den. Men det finns ju en ledningsgrupp också med andra kollegor. Är ni en stor ledningsgrupp?
Ulrika:Vi är indelade I verksamhetsområden I Region Uppsala. Så jag tillhör en ledningsgrupp där vi är fem verksamhetschefer och min chef.
Lisbeth:Och alla är verksamhetschefer för vårdcentraler? Ja, precis. Där behöver man ju också dela erfarenheter och hämta kraft.
Ulrika:Scenhagen är ju den minsta vårdcentralen I regionen. Det är också så att säga att det kanske går på en liten. Okej, vi kan skydda med det. Det är lätt för en liten vårdcentral. Men jag har en jättebra ledningsgrupp och en jättebra chef som jag har bra stöd I.
Ulrika:Men det är också något som jag upplever är lite nytt för mig. Vi måste synas, att vi ska lista på. Det är en stor del I budget att patienter väljer oss. För att de ska välja oss måste vi svara I telefon. Vi måste kunna erbjuda besök.
Ulrika:Det är mycket som går I varandra. Man har blivit lite grann inom PR och marknadsföring. Det är ju helt nya vanor. Jätteroligt att tänka I det. Det är inget man har lärt sig när man läst till distriktssköterska om PR och marknadsföring.
Lisbeth:Och det vill ändå ställa sig utanför och titta på sin verksamhet. Hur syns vi? Och vad syns vi för oss? Det är väldigt viktigt ur ett kvalitetsperspektiv tycker jag också. Det vi inte har pratat om är ju I relation till den kommunala hälso och sjukvården.
Lisbeth:Har ni något uppdrag för särskilt boende, LSS eller annat?
Ulrika:Vi är så pass små än att vi inte har tagit oss an något säbo, mot äldreboende. Det är nästa steg in när jag har rekryterat en allmänspecialist till. Däremot har vi inlett ett samverkansarbete med LSS-boende. Det finns väldigt många LSS-boende I vårt geografiska upptagningsområde. Så vi har börjat införa rond på LSS-boendenerna.
Ulrika:Vilket har varit väldigt uppskattat. Det kom till kraft att jag rekryterade en sjuksköterska från kommunen som hade varit ansvarig för de här LSS. När hon berättade för mig hur komplicerat det var för dem som sköterskor att få en tid och komma till vårdcentralen, förbereda boendet, att komma dit och med vikarier. Jag hade också märkt hur jobbigt det var för de här personerna att komma och ta blodprover. Så nu har vi rond på LSS-boendena så läkaren kommer dit.
Ulrika:Och så är ju kommunens sköterska där. Och så går man igenom det som behöver gås igenom. Vilket har varit jättebra. Vi har startat med två boenden och ska ett uppföljande möte inom kort. Så får vi se hur vi kan utveckla det.
Ulrika:Det känns jättevärdefullt.
Lisbeth:Precis, det känns verkligen värdeskapande. Oerhört.
Ulrika:Och spännande. En helt ny arena för mig. Jag kan inget som Elsa ska vara ärlig. Nej, det är lite gråzon. Så det är jätteroligt att kunna få bättra på den vården och kommunikationen.
Lisbeth:Vi ska bara avrunda men är det något vi har glömt att prata om? Du har så mycket att det bara bubblade.
Ulrika:Ja jag vet. Nej jag tror inte jag har glömt något. Jag vill lyfta mina medarbetare. Utan medarbetare som är likt ambassadörer skulle det här aldrig gå. Det är inte jag som har gjort det här.
Ulrika:Det är vi tillsammans. En otroligt rolig resa.
Lisbeth:Det är
Ulrika:ju snart fyra femtusen listade.
Lisbeth:Det ska du verkligen göra. Att du får klura på hur ni ska göra det.
Ulrika:Ja precis, och fortsätta ge dem den bästa
Lisbeth:vården. Jag säger lite grattis I förskott för det kan ju inte ta så lång tid tills jag är där. Men då tänkte jag att du får avsluta med vad nära är för dig.
Ulrika:Nära för mig har tidigare varit rent avstånd. Att man är nära. Nu är det nära att vi kan komma till patienten. Och att vi finns nära ett telefonsamtal bort. Nära att man kan komma in till oss.
Ulrika:Det är nära för mig.
Lisbeth:Tack Ulrika Widerholm för att du var med I nära vårdpodden. Och du kanske fick vara med. Tack.