Subscribe
Share
Share
Embed
En techpodd om allt förutom tech
Bartek (00:01)
Hej! Bara lite kettiga.
Anders Arpi (00:04)
Jag heter Anders och idag har vi ingen Patrik med oss.
Bartek (00:09)
att Patrick hade mycket på jobbet som det kan vara ibland.
Anders Arpi (00:13)
Ja, det har jag aldrig. Jag sitter bara och slör på jobbet. Nej.
Bartek (00:16)
DÖH!
Anders Arpi (00:20)
Ja, vi har en lista med saker att prata om idag. Jag tror att det kommer bli en riktigt positivt glädjespridande avsnitt. Jag kan läsa lite ur ämneslistan som kom upp. Magsjuka. Varför är allting dåligt och vädret är skit? Och varför ska man sitta framför en dator egentligen? Så det är bara att köra igång och sprida glädje i eten.
Bartek (00:48)
Men jag har faktiskt en genuin glädjepunkt att ta upp och det är att jag blev inspirerad av vårt eget spelavsnitt och gav Tears of the Kingdom en ny chans. Nu i samband med... Ja, precis det senaste. Och det var riktigt roligt. Jag tyckte inte det första gången när jag provar att spela för att den är ganska mycket så här...
Anders Arpi (01:03)
Ah, det är nya Zelda, eller hur? Ja, just det.
Bartek (01:18)
Ja...
Gimmicken i Breath of the Wild var att man hade så här kraft, magnetkraft, att man kunde stapla grejer på varandra. Men nu kan man stapla grejer på varandra och så kan man connecta dem och så kan man liksom Lego bygga saker ihop och bygga massa konstruktioner och så finns det motorer och styrdon och lasrar så folk håller på att bygga saker. Så det är nya gimmicken. Och jag tycker inte sånt är jätteroligt.
Anders Arpi (01:43)
Just det.
Bartek (01:49)
Det är så här lite Garrys modd -vibbar. Men jag har upptäckt att man behöver inte... Man kan, men man behöver inte...
Anders Arpi (01:51)
Samma här.
Bygga jättepenis -farkoster om man inte verkligen vill. Vilket i och med det alla gör, för jag såg vid premiären för det här spelet.
Bartek (02:10)
Det är helt okej att se det som en DLC till Breath of the Wild och bara kuta omkring och njuta av landskapet.
Anders Arpi (02:21)
Ja, vi ska inte spela in avsnitt nummer två om spel men det var en sak jag glömde säga förra gången när vi pratade om spel och det var just Breath of the Wild. Jag har spelat det. Jag är ingen Nintendo -spelare generellt och inte uppvuxen med Zelda som många andra. Men Breath of the Wild såg också kul ut så jag fixade det och spelade ändå. Det är ju ett underbart open world -spel. Det är kanske ett av de få open world -spelen som både är kul att spela men som saknar så mycket struktur i spelet.
Visst, man ska blossa upp de här Vision Towers och göra alla de här olika pusselgrottorna, men det känns som att det är nästan unikt i att det bara är kul att springa runt i världen och typ surfa runt och hitta grejer. Åh, det här är någon konstig labyrinthut på en öden, ja ja. Och sen, jag fick lite bättre vapen, men det är inte det roliga, utan det roliga är att bara upptäcka grejerna.
Bartek (03:12)
Grejen är att du behöver inte göra någonting. Efter att du har klarat tutorial Arian så kan du bara kuta raka vägen till Gannon.
Anders Arpi (03:23)
Ja, jag gjorde inte riktigt det. Jag tror jag klarade alla de här fyra stora bossarna. Men sen var jag rätt trött och bara sprang döda dem. Det var väldigt lagom för mig. Jag gjorde lite utforskning. Hittade mestarsvärdet i skogen. Och lite mer så. Men det finns ju ett enormt värde i spel som ger en värld som man inte måste upptäcka.
Bartek (03:28)
Mm.
Anders Arpi (03:51)
För det är då det är kul att upptäcka den. För då är det liksom inte... Om man inte är predestinerad att upptäcka allting i världen så är det stort att hitta grejer för att man vill hitta dem och utforska dem. Så jag förstår att det är lockad av tvåan. Jag håller med, gimmickrejen är för mycket gimmick bara när jag ser på tvåans när folk pratar om det så är det inte alls min grej heller. För det är så... Varför ska vi göra det här i Zelda? Det är inte det som är poängen. Men ja...
Men vad kul! Har du kommit långt?
Bartek (04:24)
En liten bit, jag har tagit mig förbi motsvarande tutorial. Aria och fått glidflygaren. Så nu är jag på.
Det var dagens goda nyhet.
Ja, ska vi beta av vår gnälllista? Jag har haft magsjuka, precis. Jag har haft magsjuka och det är därför jag kunde spela Breath of the Wild eller The Thieves of the Kingdom för att jag hade ändå... Så här var det. Svärförelderna var...
Anders Arpi (04:43)
Du har haft med oss sjukaste med det.
Bartek (05:04)
De var maksjuka förra veckan men så sa de att vi friska kom förbi vi smittar inte längre. Det gjorde de visst. Så vi var där i påsk och sen så lämnade vi barnen och åkte hem och blev maksjuka. Barnen blev maksjuka hos dem.
Karma, kanske.
Anders Arpi (05:22)
Perfekt. Det låter som äkta vinterkrässjuka som sprids som en jävla pest och som håller kvar sig länge på ytor och smyger runt i huset.
Bartek (05:30)
Ja ja ja, uff, uff.
Nej men en bieffekt av den här kräksjukan är att hela livsbackloggen typ har fyllts på.
Vänta jag tar om det här. Vi kommer inte klippa det.
Hela den här grejen har fått mig att börja fundera på slack, alltså i agila termen slack. Att man liksom har utrymme i sitt schema eller sin backlog eller vad man ska kalla det. Det behöver inte vara bara på jobbet utan liksom privat också. Men den här kräksjukan påminder mig att liksom, för nu kom det en shiftnyckel farandes in i livsmaskineriet och liksom.
Försköt allting i en vecka. Jag är tokstressad nu. Jag har inget slack. Allting har komprimerats. En vecka görs och mål har komprimerats ihop. Och lagt sig på hög.
Ja.
Anders Arpi (06:34)
Jag förstår precis vad du menar. Jag är ju en sån här pännare. Jag vet att jag har ofta fått höra i mitt liv att jag är en lugn person och som tar saker med en i taget och inte blir så uppjagad och så där. På ett utåt sätt tror jag att det stämmer för det mesta. Men det är för att jag gör allt jag kan för att undvika stress. När stressen väl kommer så blir jag liksom incapablig att reagera. Alltså inte vara skakad i ett hörn. Inte fullt så illa kanske, men det är liksom att hantera stress är jag dålig på. Att undvika stress är...
Jag har mycket förebyggande handlingar. Jag plockar heller ur diskmaskinen en kvart morgon. Och kommer lite sent i förskollämningen. För jag vet att om jag gör det nu, så slipper jag göra det sen när jag ska laga middag. Då är det mycket vare att göra det. Den typen av förutsenande grejer gör jag ganska mycket. Någon slags mitigering av stressfaktorer så gott det går i livet. Men när det misslyckas så är jag hyggligt känslig för stress.
Jag blir ineffektiv och typ otrevlig och stressad. Och för min del innan...
När jag var glad ung kille som utforskade världen och allting var lätt så var jag aldrig stressad. Visst, man skulle plugga och hade mycket tent och sånt. Men den stressen är ju så väldigt liten jämfört med den här, för mig nu, den oändliga stressen som är att ha ett hus och barn. Och ett jobb också på heltid. Som är en konstant stress. Som inte riktigt går att undvika, som inte går att arbeta bort egentligen.
Bartek (08:04)
Ja...
Anders Arpi (08:13)
Så jag har verkligen för mig har jag krävt nya verktyg för att ens närma mig det här livet på ett sätt som är hållbart i längden. Jag vet inte vad verktygen är, men mycket är det här med att få bort saker så fort det bara går. Stöka undan allt så fort det bara går. För att ligga där och pocka mig i huvudet hela tiden.
Bartek (08:29)
Mm.
Jag har ju sett det first hand när vi tog en öl för typ ett halvår sen och vi satt på Bishops på Vasagatan, alltså typ 50 meter från pendeltåget. Och så sa jag, jag måste gå snart för mitt tåg går om en kvart och du bara, du ska gå nu!
Anders Arpi (08:55)
Jag är en extremt hispessimist. Jag har aldrig missat en buss i mitt liv.
Bartek (08:59)
Och det var tur att du sa till mig för jag gick till fel plattform. Jag höll på att missa mitt tåg och då hade jag fått sitta där i 45 minuter till.
Anders Arpi (09:05)
Ja.
Mitt motto kring det där är att jag hellre väntar på bussen en kvart varje gång än att missa den ena gång i livet. Eller flyget ännu värre, eller tåget. Det är också ett sätt att få lite slack. Att vara tidigt ute alltid. Min fru är inte alltid så glad över det. Hon är ju en tidsoptimist istället. Vi har fått nötas mot varandra där under tio år. Det har väl knappt haft någon effekt med någon av oss. Men man försöker ändå hitta någon slags gemensam strategi kring det där. Men jag är verkligen extrem med det där.
Bartek (09:19)
Mm.
Jag har även märkt, det kanske också sedan man skaffar hus, att perioden påsk, till och med midsommar, är sjukt stressig. Det var det innan man skaffade hus också, men...
Dels så är det på jobbet så är det typ alla vill bli klara innan midsommar, innan semesterna och liksom allting som har gått småputtrat under, mellan nyår och påsk. Plötsligt är det skit nu i skarpt läge, det här måste ut innan sommaren or else. Och or else brukar vara att typ våra kopier inte kommer se jättebra ut.
Sen så tör snön och så ser man allt skit som behöver göras utomhus. Så är det massa nytt också. Man har kommit på att man inte målade taket som man skulle göra förra året.
HÄH!
Anders Arpi (10:46)
Och så en oändlig smättering av diverse småledigheter i skolor och förskolor.
Bartek (10:51)
Ja, ja, precis, exakt det också. Exakt. En ledig onsdag här, en ledig torsdag här, då är fredag en kulemdag och...
Anders Arpi (11:02)
Jag tycker inte om sånt här. Om man bortser från den rent högtidliga traditionen kring jul och nyår eller jul och påsk och sådär eftersom jag förstår det men just det här att ha veckor som är oregelbundna tycker jag verkligen inte om. Då skulle jag vilja bara ha samma schema, alltså veckomässigt varje dag eller varje vecka typ i hela livet. Det låter ju deprimerande men jag tycker inte om klämdagar. Jag tycker inte om lång helg eller klämdagar. Inget sånt. Jag jobbar alltid sån här.
På jobbet har vi halvdag innan röd, som skär torsdagen. Jag har jobbat den dagen då, med min fru också. Det är bara störigt med den halvdagen. Jag klarar inte av det. Det är bara irriterande. Så det är verkligen inte min grej heller. De här små loven som kommer krypande. Och den dagen var det dessutom en tandläkare och dessutom BBC -besök. Plus allt i andra. Våren blir lite så där... hattig.
Bartek (11:55)
Ja, och gärna småförsidningar lite här och var. Man får inte lämna barnen på dagis men de är fullt kapabla till att leva rövare en hel dag hemma istället.
Anders Arpi (12:09)
Ja, det är perfekt. Det var den gnällstarten. Vad ska vi gnälla om det näst?
Bartek (12:18)
Ehh...
Anders Arpi (12:21)
Jag vet inte om vi har så mycket att säga. Ja, LinkedIn. Ja, det kan vi prata om lite. Kanske... Ja, det är sant.
Bartek (12:21)
Ska jag grälla lite om LinkedIn?
Jag tror att Patrik hade åsikter också, men han kan få ett eget segment nästa gång. För det finns mycket att säga.
Anders Arpi (12:32)
Vi kan återkomma det segmentet, annars har LinkedIn varje gång. En kvart varje gång. Nej, jag vet inte själv vad jag ville prata om med LinkedIn egentligen när jag sa det, men...
Jag har börjat, det är nog inget nytt egentligen, men för mig är det väldigt tydligt att...
internet som bygger, den delar vi inte på att man delar med sig av saker med andra mer eller mindre publikt har liksom blivit mer än ont, jag har känt mig nästan en aktiv aversion mot den aspekten av vad internet är och det är lätt att välja bort det privat eller ja, lätt och lätt men liksom jag har kejmat vara den jobbiga personen som inte längre är med i alla chattgrupper och sånt på Messenger för jag har inte Messenger längre och så vidare det får bara vara så, jag får vara den
Den störiga IT -killen som har tagit något beslut baserat på principer ingen annan än känner till. Men det får vara så. Men däremot på jobbet är det svårare att ta bort LinkedIn om man behöver LinkedIn av något skäl. Så det har jag kvar och det känns helt okej. Men varje gång jag är inne där, oftast av felanledning, typ titta på någonting eller få en länk eller någon har nämnt någonting eller jag går in och misstag av det här är spännande. Så känner jag ju den här...
Det finns en väldigt stor performativ kvalitet i allt folk gör på LinkedIn. Att man spelar upp någonting eller visar upp någonting. Och i viss mån så förstår jag ju att det är någonting man kan behöva göra professionellt. Att sprida vetskap om det man gör. Bygga ett varumärke för sitt företag eller att man anställer en så här. Jag förstår ju funktionen här. Det är inte så att jag är emot funktionen, men...
Det känns ännu mer tomt än vad någonsin gjort förr, tycker jag. Kanske för att det är det sista jag har kvar nu. Så jag har liksom lite blivit av med sociala medierbruset generellt. Så har jag kvar LinkedIn, att jag ser det. Och det är kanske det mest extrema, för där är det också den här karrierist -stressen kombinerat med att visa upp att man är duktig. Så det är också att man ska vara någon slags professionella...
glättigheten. Ingen vågar ha vassa åsikter, ingen vågar vara så kritisk. Tänk om min arbetsgivare säger att jag säger att någon är dum, att någon har fel. Det kanske blir känsligt. Så det blir en väldig glättighet. Det blir som en viktoriansk förtryckt social stämd, förtryckt fel ord. Undertryckt kanske. Social spänning, att alla bara är trevliga och lever åt varandra. Allting är inspirerande och intressant.
När man säger att det här är så fel, jag håller inte alls med det. Det var en bra svar, intressant att vara tillbaka. Men man får ingen substans tillbaka. Det tycker jag är så... Lässamt. Men det här är inga nyheter. Jag känner att jag malar på något väldigt gammalt. Jag tänkte på det och blev upplörd ännu en gång över det. Praktiskt.
Bartek (15:32)
Jag har ju tagit till mitt trick att logga ut från alla sociala medier och sen så sitter jag och har förbannat tråkigt och så loggar jag in. Jag vet inte varför jag gör det för det finns ju ingenting intressant. Det är liksom...
Nöööö
Det är en echo chamber av själv marknadsförare.
Det är en grej om man kanske söker jobb. Jag vet inte jag har aldrig sökt jobb via LinkedIn.
Jag vet inte om värdet finns där, men...
Vad kan jag tillföra till den här diskussionen?
Är inte linked in.
Allt det som är fel med stora sociala medier, det vill säga att ingen, det är ingen som postar något personligt längre utan allting är content med ett syfte. Ovanpå liksom det här att man ska vara lite professionellt glättig.
Jag vet inte vad jag är på väg med det här. Jag tycker inte om LinkedIn heller.
Anders Arpi (16:45)
Nej, det viktiga är att du håller med mig i alla fall, känner jag.
Bartek (16:47)
Ja, jag håller verkligen med dig om allt du säger. Jag gillar verkligen din viktorianska referens. Den var väldigt pricksäker. Kudos!
Anders Arpi (17:00)
Ja, kul att höra. Tankeväckande. Tankeväckande. Som man brukar säga på LinkedIn. Men vi kanske kan återkomma till detta med Patrik och höra om han är stark för LinkedIn. Eller kan gå någon slags brinnande försvarstal. Det känns som att det kanske inte ens kommer hända, men man kan ju alltid hoppas.
Bartek (17:05)
Hahaha
Jag kan berätta om min graf som jag har. Jag har en graf med två linjer. Det ena är besparingar och den tickar uppåt men ganska långsamt och det andra är bolån och den tickar nedåt också ganska långsamt. Men någonstans möts de här två linjerna vilket innebär att jag har tillräckligt med besparingar för att betala av mitt bolån på dagen. Och när de linjerna möts någon gång i 2040
Då kommer jag att unleash my true form på LinkedIn. För då har jag ingenting att förlora längre. Så det har ni att se fram emot.
Anders Arpi (18:03)
Ja, vi sätter oss till klockan och väntar. Det är 15 år. Eller ja, det kanske bara är... Jo, 15 år. Mm, precis. Kul.
Nästa sak på listan var ju frågan om att man ska sitta vid en dator så mycket. Ja, det var jag.
Bartek (18:21)
Där har jag den perfekta inledningen. Samtidigt som vi hade magsjuka så dök det upp tre trädfällare som skulle ta ner tallar som blockerar solcellerna. Det var tre gubbar. Tre man. De var inte riktigt gubbar. Med motosågar och varsin pick -up.
En av dem hade med sig ett släp som han hade en skogsmaskin, en sexhjuling, tvådelad som han fraktade ris och stockar med på tomten.
De höll på från sju på morgonen och de var klara runt fyra någonting. De tog ingen lunch utan de bara tog en powerbar och körde på. De var uppe och klättrade i träd. Det blåser som fanns och de svejade uppe liksom i de tallarna som var lite knepiga och och tillsammans de tre med alla maskiner allting.
...debiterade.
Inte riktigt lika mycket men samma storleksordning av vad jag tar för att sitta i en PI planning en dag.
Jag vet inte vad jag tycker om det.
Anders Arpi (19:51)
Åt vilket håll? Är du värd mer än dem i det du säger?
Bartek (19:55)
Jag säger inte att jag är med i världen, jag säger att det är skevt.
Anders Arpi (20:00)
Men åt vilket håll?
Cheftrodd.
Bartek (20:03)
Jag tycker att de har ju producerat sjukt mycket mer värde än när jag sitter med asting -kamera och mutad mick och väntar på att sätta på den och säga inget att tillägga under åtta timmar.
Anders Arpi (20:07)
Oh.
Wow, det låter verkligen glädjebringande.
Ja, nej, det är liksom 27 människor timmars arbete plus då maskiner och liksom bortflaktning och så där. Så jag antar att du liksom inte kommer under 30 000 efter rot eller någonting. Antar jag att det är eller mer. Alltså vad det kostar liksom att göra. Va? Oj vad lågt.
Bartek (20:21)
Nö.
12 000 efter ortbetalare.
Jättelågt, jag vet. Så det kan vara det att handtörer på tokförlite är betalt.
Anders Arpi (20:44)
Det var ju bra om vilket mindre.
Ja, men det låter ju rot i 50 %... Jag ska inte försöka göra över huvudmatten här, men... Men om det...
Bartek (20:54)
Jag tror att innan rod så var det en bit över 20. Bortfackningsavgiften kunde man inte ta ro på och så vidare. Men om vi låtsas i 20 000 då.
Anders Arpi (20:59)
Ja, jag har en dålig idé.
För 27 timmar då. Det är ju typ 800 timmar eller någonting. Så det är ungefär väldigt grov beräkning av mig. Men ja, det är väl ungefär som en average IT -konsult kostar idag. Alltså den här liksom, vad heter det? Resurskonsult. Kanske lite lägre då. Ja, det jag tänkte på mest, jag vill bara säga att jag förstår att Bartiken tycker att han är mer värd än människorna. Jag insåg att jag ställde en ironisk fråga som inte riktigt...
Bartek (21:10)
Mm. Mm.
Mm.
Anders Arpi (21:36)
Som är du inte förnekade direkt, vilket gör mig lite nervös att de ska tänka att du tycker det. Nej, men det jag tänkte på mest när jag hörde det här var konceptet med alienation som ju är, jag vet inte om det är, jag tror att det från början är från Marks, jag är inte säker om det bara är därifrån det kommer, men grundidéen att liksom, den som producerar någonting, ett värde på något sätt, att ju längre bort från produkten man är och från liksom
från det man producerar man är. Ju mer främmande känner man sig för sitt arbete och det skapar en känsla av alinering eller meningslöshet. Nu slaktiga nog Mark. Men för mig är det betyder ungefär. Det tänker jag ofta att det är distansen till produkten eller produktionen. Det är så stor i mycket av det vi gör även när man sitter...
på ett litet företag och bygger en produkt som man byggt från början som jag gör nu så har man ändå en distans till värdet av det. För att värdet kommer över lång tid och det är en slutkund som säger wow det här var jättebra. Det är ju typ värdet att en slutkund tjänar pengar på och så vidare till slut. Men det är en väldig distans till att frukten av arbetet jämfört med det stod i tre träd här, nu är de borta, kunden är nöjd, nu går vi och lägger oss. Fan vad gott tänker jag när jag hör det.
Och det är många IT -människor brukar ofta säga det här, man skulle bli gräsklippare eller man skulle bli markläggare eller man skulle bli hantverkare, rörmokare eller så där. Det lockar tanken på att bara gå till jobbet, lösa ett problem och se att det är löst. Konkret, färdigt och fixat och att en person slipper ha en läckande kökskram plötsligt. Och jag tror att det finns någonting i det som är...
som är svårt att förbi sig helt och hållet i det mänskliga tillvaro som arbetare. Att man har en distans till det när man producerar digitala system. Inte bara vi, det är många andra yrken som också har en distans till det. Men det vi gör är verkligen liksom... Det är en värdeutväxlare man bygger. Man kan bygga ett system som förädlar en process eller förädlar en bit information och gör det mer värdefullt. Eller förenklar någons liv.
möjligen, men det är så lite närheten man har i det man gör. Jag tror att det är många som... När jag satt på en större företag och jobbade så hade vi en dag när vi satt med i backoffice när de använde verktyget vi byggde, eller en VPF -klient. Och att se dem göra arbete och klicka runt, det i sig var en belönande.
Och att se, ja men ni gör den här konstiga manövaren varje gång, det kan vi lösa, det kan jag lösa på en kvart, så slipper ni göra det. Ge en knapp istället för att kopiera medan två fälten och så där. Och det är ju liksom i termer av hur mycket värde jag tillför företaget så är det ju ingenting. Det bryr sig ingen sig om. Förutom de som faktiskt klippar och klistrar texten. Men för mig var en sådan sak så sjukt kul att göra. Åh vad skönt, tack liksom. För då är man så nära det värdet man ger till någon. Det är så uppenbart att jag har gjort någonting och en annan människa är nöjd över det jag byggt.
Och njuter av det direkt eller är glad över det direkt. Men det vanligaste är att...
Bartek (25:04)
Jag tänker direkt på den här, förlåt om jag har avbröt den, jag tänker på den här safe -kartan och försöker hitta kunden och så är det miljoner olika roller och processer och RTS och så är det en pytteliten ikon längst ner i hörnet, customer.
Anders Arpi (25:09)
Nej, det är sju po.
Bartek (25:30)
Jag vet inte om jag dragit det i den här podden eller i kompilator men jag har en exakt likadan upplevelse när jag konsultade för jättelänge sedan när jag var anställd konsult och så var jag på ett pyttelitet försäkringsbolag. De var typ åtta pers kanske så jättenischat men jag byggde rapporter åt dem och liksom glädjen från de tre
ekonomitanterna. Det var verkligen ekonomitanter. Det är liksom när man lyckades spida upp en rapport från femton minuter till fem minuter. Det är liksom tacksamheten. Jag jagar den känslan sedan dess.
Det kanske är så enkelt att man måste... Får jag bara säga att jag älskar att du kan citera Marx eller parafrasera och typ på en nivå annan än höhö tycker du inte om att äga grejer eller...
Anders Arpi (26:38)
Kul att höra. Jag har ändå lagt tre år av mitt liv på att läsa i det stora filosofi. Så att nått värde ska vi få av det, tänker jag mig. Men jo då. Det är förvandlatsvärt mycket saker som Marx säger och pratar om som är intressanta. Utan att man är Marxist eller kommunist eller ens socialist så är det reflektioner kring arbetet som jag tycker är intressanta. Nu ska vi inte prata om politik för mycket, men jag brukar alltid tänka att jag är så här...
Jag är mitten extremist i politik väldigt mycket, jag tycker det är svårt att så tydligt välja en sida om man ska säga så, men... Arbetsrätt i Sverige är en sån där sak som jag skulle kunna dö för på något sätt, för att det är en sån grundläggande grej som jag tycker är så jävla bra att... Att det inte... Att arbetaren som per definition är underställd, anställd eller arbetsgivaren har liksom...
starka rättigheter. Det betyder inte att jag är varken vänster eller höger egentligen men det är en sån grej som jag tycker att Marx har sagt mycket bra saker om. Som sagt, oberoende av ens samtida ståndpunkt politiskt tycker jag att det är väldigt värd läsning.
Bartek (27:54)
Min fru fick ett rycke i somras och beställde typ kapitalet och om nationernas välstånd och minecamp och någon till. Vad sa du?
Anders Arpi (28:09)
En riktig three way face off låter det där som. En three way face off mellan de tre böckerna.
Bartek (28:14)
Hon beställde gängorna där liksom.
Vad är ordet jag letar efter? Banbrytande böcker på gott.
Så vi har kapitalet hemma. Så fort jag lär mig att läsa böcker så borde jag faktiskt sätta mig och läsa den.
Är det där? Är det det? Vad sa du?
Anders Arpi (28:37)
Jag tror inte jag har läst hela... Jag tror absolut inte jag har läst hela kraftfitalet. En grej som... När jag läste idó i det historien är ju väldigt mycket att man spenderar typ två terminer med att bara läsa korta översiktsverk för att få en koll, eller se grundkoll på allting. Och för att ingen liksom tjugoåring orkar läsa originaltexter, liksom från ryska och franska filosofer, för de är så jävla jobbiga att läsa, för det är så mycket text och så mycket ord och så mycket babbel liksom. Men...
Bartek (28:42)
Nej, okej.
Mm.
Anders Arpi (29:02)
När man väl orkar så kan det ju vara givande på ett annat sätt såklart, eller på högre nivå. Men det finns, det är ju även Well for Nations, det är väl Adam Smith som är helt ute och cyklar. Det är ju också väldigt intressant. Om så bara för att få en förståelse för den ståndpunktens grund. Aksematiska antaganden om världens gång. Så det är ett givande också läsning tycker jag.
Bartek (29:12)
Mm.
Anders Arpi (29:27)
Jag ska inte babbla för mycket om det här för jag känner mig också som att jag har tappat det mesta av kunskaperna och har kvar de här sumariska viktiga små takes bara så man kan ta upp på en fest någon gång. Inte så mycket mer än det.
Bartek (29:40)
Man får titta på YouTube -videos av någon jättenergisk 25 -åring som förklarar...
Anders Arpi (29:48)
Ja, med illustrationer och lite roliga ljudeffekter helst.
Bartek (29:53)
och musik med klapp och ukelele.
Anders Arpi (29:56)
Ja, okej, det gäller jag. Ha, har vi något mer om då att gå igenom? Nästa punkt på dagordningen. Jag klickar runt lite men jag ser egentligen inte någonting jag klickar på här.
Bartek (30:08)
Jo, jag vill...
Jag lånar jättemycket material från Kompilator nu, men... Apropå att göra människor glada, vän till podden, Erik Gish Hedberg. Hoppas jag sa rätt nu. Erik Hedberg, precis. Han har sin hantlängare .se där han på dagtid är IT -konsult och också på dagtid antar jag är fönsterputsare.
Anders Arpi (30:29)
Det stämmer tror jag också.
Bartek (30:44)
Jag har inte hört honom säga det rakt ut men jag tror att han tycker det är jävligt tillfredsställande att putsa fönster. Just på grund av det här som du sa.
Innan smutsigt fönster, sur kund, efter, ren fönster, glad kund. Det är något djupt mänskligt i det.
Anders Arpi (31:06)
Ja. Man skulle bli en sån här som man sett på YouTube, sådana här power washing professionals som städar folks driveways, etc i USA och det finns någon slags sån här, ja det är någon sjuklig evolutionär drift att det är så här ta bort det smutsiga och göra det rent, åh vad härligt det är liksom. Men det är verkligen, det finns något väldigt, väldigt härligt i det där.
Bartek (31:13)
Hahaha
Mm.
Anders Arpi (31:36)
att fixa problem, att städa undan och lösa saker och sortera. Det är kanske inte alla som älskar det så mycket som vissa av oss. Det låter ju precis som det. Både att säga, ja kan man göra det här, det kostar det här och sen gör man det här, så är alla nöjda efteråt. Och så var det inte ett samtal nästa dag, men att det är något fel här, det är en menu här, jag kan inte gå och klicka på. Man slipper.
Så skönt. För det mesta i alla fall tänker jag med. Även om så klart att en hantverkare kan göra fel så måste det korrigeras efteråt. Tänk att det generellt inte är så mycket som där inom it.
Bartek (32:18)
För att jag har en throwback till avsnittets början tänker jag att jag tänker på det dagligdags men ibland kommer jag på det och då tänker jag på det att det var någon snubbe som postade på LinkedIn att nu är jag så jävla trött på it -branschen så nu börjar jag köra grävmaskin istället. Hej då! Jag råkade reloada sidan och så försvann inlägget så jag hittade aldrig honom igen.
Jag ville höra mer om att köra grävmaskin istället för att sitta i en kontorstor.
Anders Arpi (32:50)
Ja.
verkligen. Jag tror också att det där är någonting som är det här konceptet umarell, alltså medelåldersmän som kollar på när andra människor grävar och så där och bygger. Man kan ju själv känna ens i det. Jag hade ju nyligen grävare på min tomt för att vi hade vattenledning som sprack under grasmattan. Och då kom grävarna nästa dag och började gräva och fixa. Och man vill ju stå och kolla på liksom hela tiden. Jag gör ju inte någon slags respekt för de som ska farbeta i fred. Man kommer där liksom att vara, ja här var det ett djupt hål, ja har det gått bra och liksom...
Så där, och de bara ja ja, jo men det är lugnt det går bra. Men jag tror att det också är så att man får ta del av det här lite i periferin. Att se att det är ett problem, har de gjort ett hål här? Ja, det var smarta, nu fixar de det. Så det har lagats sådär, okej. Man får en liten fix i alla fall av det här näraliggande arbetet. Problemlösningen som kan vara så lockande att få uppleva själv.
Bartek (33:41)
Second hand dopamin.
Anders Arpi (33:51)
Så det var kul att se dem. De grävde också av en eledning såklart som en bonus. Det kom ju också en lite morgontrött fixarkille från Vattenfall som hade varit i många tomter klockan åtta på morgonen tidigare i samma scenario kan man säga. Men det var fint att se det där. Och så kom kommungubbarna också samtidigt och snackade med grävaren. Så kom jag hem och känner mig lite främmande. Jag är ju verkligen slags händig eller...
Eller liksom har inte de här yrkena och inte heller de här grundkunskaperna som vissa människor har som jobbat med i all livet. Så jag känner mig som en datornörd som kommer hem i min röda ryggsäck. Men ändå kul att få ta del av och få se lite det här processen kring ett sprucket rör som hittas, som peilas och som börjar grävas. Så jag kan verkligen... Det är en saknad efter det här fysiska eller i alla fall taktila tror jag.
Mycket. För mig i alla fall.
Bartek (34:49)
Ja, och någonting som är klart. Det är väl det som är den största nöjddelen med vårt yrke. Det är ingenting som blir klart någonsin på riktigt.
Anders Arpi (35:03)
Nej, jag tänkte på det nyligen också för jag är ju inne i en process eller en period där jag håller på att lära känna SQLite, den här inbeddade databasen som bara gör en fil på disk. Och när jag läste om det så hittade jag något som kallas för BoltDB inom Go som är en Go baserad key value store typ med liknande, alltså embedded karakteristik men inte SQL.
Bartek (35:03)
Ehm...
Anders Arpi (35:33)
Han som skrivit det blev typ klar och gick vidare till annat. Han är numera en SQLite -kille eller SQLite -Evangelist. Men projektet för BoltDB på github är liksom Archived. Då står det här, this is done. Det är klart, det funkar, testerna ser bra ut, vi klarar det här. Och så inga commits på några år. Och när man ser sånt, om man blir sugen på tekniken, så är det liksom nedlagt, det är abandoned. Det är inte färdigt, det är bara övergivet.
Man vet eller tycker sig veta att mjukvara kan inte bli färdig utan det måste byggas på konstant för att vara liksom värdig att användas på något sätt. Och det är ju lite tråkigt man förstår ju att mycket av det stämmer. Om vi säger som curl som funnits liksom i hur länge det är 30 år. Och som byggs på konstant för att det bygger på nätverk och protokoll som ändras och utvecklas. Så det måste de hänga med liksom. Men man tycker att det borde finnas mer mjukvara som är färdig. Men det finns ju typ aldrig det.
Det är väldigt sällan man ser sånt.
Bartek (36:35)
När det är det dämmsta jag kan tänka mig under min karriär när jag jobbar på webbyrå för då har det väldigt tydligt att liksom nu bygger vi den här webben åt kunden, vi levererar den och så är det klart från vår sida ibland så kan de komma tillbaka så att det har lite små fixer men sen så är de ganska nöjda med den tills nästa CMO kommer och ska sätta sin prägel på.
vilket innebär att kasta ut allt den förra CMO.
Anders Arpi (37:06)
Känner man igen. Men det är ju sant. Jag tänker att den typen av webbiro och byråjobb ändå är ofta projektbaserat. Det kan ju vara med flytande timmar och sådär men att det ändå finns ett avslut eller ett plan. Och att det klart kan då släppa över till projekt 2 .0 eller om du kallar det uppföljningsprojektet. Men att det finns en ambition att avsluta det. Men jag funderar på hur många av de där som avslutas PGA då.
kontrakt och pengarskäl men som egentligen ingen är helt nöjd med eller att det får vara så här. Men jag vet inte hur det ser ut idag längre. Jag tänker om man levererar standardlösningar ovanpå CMS -verktyg och sånt så kanske det inte behöver vara så miserabelt. Men jag önskar att det fanns lite mer färdig teknik. Jag vet inte ens om det är möjligt. Det finns ju en aspekt i det som...
Bartek (37:40)
Mm.
Anders Arpi (38:00)
är att saker utvecklas konstant, nya säkerhets håll upptäcks och så vidare, nya protokoller och så där som sagt. Men det finns nog också en maskin som driver på det här. Lite som att det finns en growth machine i alla stora företag, man måste växa i allt och det. Tänk jag mig att det också spiller över i IT -projekt som måste byggas på och byggas ut och revideras om och om igen. Även om en VS Code som man tycker borde vara mer eller mindre färdigt.
Men det blir aldrig färdigt. Taker byggs om och förnyas hela tiden. Det är inte dåligt i sig, men det är lite... ...tröstlöst tycker jag ibland.
Bartek (38:39)
Det här...
Buddhismen kommer in och talar om att vi ska lära oss acceptera förändring.
Anders Arpi (38:51)
Nej. Jo, det är nog så.
Bartek (38:59)
Jag håller med.
Jag har en tanjentum.
Om skruvdragare med den är jättebra.
Anders Arpi (39:05)
Jo, nu får du dra den. När du säger så måste du ju.
Bartek (39:08)
Jag vet inte ens var jag på väg med den, jag bara har den i huvudet. Men skruvdrag har jag sett ut på samma sätt i 30 år.
Nej, nej, nej, nej, nej, jag har ingenstans att ta vägen med den analogin. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha med den. Men jag förstår vad du efterfrågar.
Fan vad svårt det var att formulera det här, du...
Du vill du efterfrågar någon.
Efterfrågan är någon mjukvara som går från att vara ett brand till att vara, jag tänker på typ Kleenex. Från början så var det en typ av nästuka men till slut så kom det att betyda nästuk. Måtsvarande att det finns massa olika databaser men att det till slut skulle konvergera till.
databasen som täcker alla behov och liksom är fullkomlig.
Anders Arpi (40:18)
Nja... Eller, nej, jag tror snarare det är att... Om vi säger databasen som exempel... Att...
Bartek (40:19)
Nej, okej.
Mm.
Anders Arpi (40:29)
En databasprodukt kan vara nöjd i vad den är. Vi säger som BoltDB då som exemplet som byggdes av en person som är duktig på att bygga databaser och den fungerar, den används av stora företag i produktion och han är färdig. Han behöver inte bygga till ett multiplayer mode eller för att ha spelparallel. Han behöver inte bygga till saker utan han säger okej det här var så bra som det blev. Det här funkar för att det används för att ni testade och mer eller mindre korrekt. Nu är jag klar med det här.
Och att det är skönt att veta på något sätt. Att saker inte behöver komma, att man inte måste hålla sig ajour med nya features och nya configs. Men det är ju en omöjlighet såklart för många typer av produkter att leva så eller att liksom landa i det där. Men ju mindre elmiuk vara är och ju färre use cases den täcker, ju större...
chans tänka det att man kan hamna där, mer eller mindre. Att man kan känna att man liksom har uppfyllt kraven, uppfyllt målen och att man kan vara nöjd.
Bartek (41:32)
Just det, typ LS. Den är klar.
Anders Arpi (41:36)
Ja men precis. Jag tänker mig ändå att det inte finns jättemycket sånt, liksom bugfixade LS. Önsklart då kan jag tänka mig att det kommer en ny arkitektur och det uppdör en bug i LS för att NDA -nåningen är flippad i ARM 128, blablabla, säkert, någon gång. Men ändå att man i grunden kan känna att man inte måste hålla LS up to date med senaste LSP.
Bartek (41:54)
Mm.
Anders Arpi (42:05)
protokollet och senaste komprimeringen eller HTTP -version. Det är så mycket i IT -världen som rör på sig konstant. Det kan kännas en längtan hos mig själv att bara så gott det går fokuserar på sånt som inte rör sig så mycket. Det är svårt.
Jag känner ändå någon slags... Ja, en trötthet relaterad till den här eviga rörelsen. Nej, vi ska inte gå in på JavaScript nu, jag lovar. Det behöver man inte sägas.
Bartek (42:46)
Boring Technology Club.
Anders Arpi (42:48)
Ja, precis.
Bartek (42:50)
Men den funkar inte längre för nu har Redis.
disqualificerat sig från en Boring Technology. Fast de kanske använde, jag minns inte om de använde Redis som en Boring Technology eller om det var Memcached som var.
Anders Arpi (43:05)
Jag vet inte heller. Men sånt kan också hända. Alltså att produkter eller mjukvaror eller plattformar upphör att fungera eller upphör att ha rätt licens eller fortsätter vara bra men all kringligare teknik har gått vidare så att därför ses de som arkaiska eller för jobbiga att arbeta med och så vidare. Det kan också hända. Det är inte som man visar till flatfiler längre liksom och jobbar fast det är en ganska enkel sak och som är på något sätt
färdig, spessad och klar och funkar jättebra. Jag vet inte vad som är realistiskt mål och vad jag far efter. En av alla grejer som gnagar kring att arbeta inom IT är den här ständiga rörelsen. Och också att det finns en ganska låg värdering av mer tidlösa kunskaper och tekniker och en ganska hög värdering.
på ytande sätt i alla fall av det nya liksom och det rörliga.
Bartek (44:06)
En tangent till det är att de som började introducera byggtermer inom mjukvaruutveckling, de har aldrig någonsin byggt något i sitt liv.
Det är så många saker som är termer som man har lånat som arkitekt och byggserver och...
Jag kommer inte på någon, bara för det är pinsamt. Men det är någon generell mentalitet att nu... Man bygger mjukvara på samma sätt som man bygger ett hus. Men det är... 90 % av...
Jobbet med att bygga ett hus är att rita det på papper, det är 100 % vattenfall. Det är att ignorera fördelen man har med mjukvaruutveckling. Det är jättelätt att modifiera. Gör det fel när du bygger någonting är det jättejobbigt att gå tillbaka och ändra.
En mycket bättre analogi är odling. För det är cykliskt och du vet aldrig riktigt vad du kommer få. Du vet att du kommer få typ potatis här borta men du vet inte exakt när den kommer och du vet inte exakt hur mycket potatis. Ibland får du svamp i potatisen.
Det är nog för att det har varit så mansdominerat så att man har snöat in på det här med byggande för obla är inte manligt. Så, nu har jag rentat.
Anders Arpi (45:46)
Ja, jag tycker inte heller om... Jag tycker generellt inte om analogier så mycket. Speciellt inom mjukvara. För att det är väldigt lätt att använda analogier, sen fastna i den och passa in allting efter analogin. Och inte se det som bryter mot analogin, för att analogin är så snygg liksom. Det är lite det här, allt är ett objekt. Tänk så här, det är en pennan, man kan ha handling av pennan och allting är...
Bartek (46:09)
Mm.
Anders Arpi (46:15)
en funktion för allting är bara information som flyttas igenom. Alla de här analogierna går ju att gå att stöpa om till att passa mjukvara eller allting är bara att bygga hus eller vad det är. Sen går det inte att prata om saker om man inte får använda förenklingar och liknande såklart. Det går inte att vara exakt, absolut exakt i varje sekund heller när man pratar om någonting för det går inte att kommunicera liksom. Men de här övergripande
Bartek (46:36)
Mm.
Anders Arpi (46:42)
Jämför sedan har jag svårt för. Och speciellt när det är av typen... Man jämför med ett yrke som man själv inte kan. Och det är ofta så extremt uppenbart att det är så. För jag säger att man bygger hus, man ritar en ritning och sen bygger man det. Och sen är det klart. Om någon som bygger hus skulle höra mig säga det, skulle de bara gå och lägga det. Det är klart att det inte funkar så i praktiken. Det är så mycket detaljer och saker som ändras och tekniker som...
Bartek (46:53)
Mm.
Anders Arpi (47:10)
Kanske inte endast varje vecka men som ändå diskuteras. Och tätningsskiktsregler som skrivs om på lagnivå. Så det är ju inte en statisk bransch heller. Men det är lätt att se på den som det är utifrån IT -hållet. Eller på de här broarna som byggdes för 1000 år sedan. Det är så vi ska bygga mjukvara som rummarna bygger broar. Nej, låter inte alls som en bra idé.
De här litenserna har jag med mig, de är ofta lite slöa och haltande. Man lättar fastna i det för att hitta mönster för att passa in dem. Jag tycker också att man ska vara försiktig med det där. Jag har ju väldigt svårt för det asythektbegreppet, eller inte svårt för begreppet, men det man lägger i rollen. Jag tycker att det är en konstig roll som inte borde finnas generellt. Men det är kanske ett annat avsnitt eventuellt.
Bartek (48:03)
Det är bokstavligen ett annat avsnitt som vi ska spela in nästa vecka. Spara krutet.
Anders Arpi (48:05)
Ja, sant. Det är spännande. Så jag säger ingenting mer om det. Ja, det är så svårt. Jag har redan börjat pyra i kruthögen här, eller krutturken känner jag.
Bartek (48:17)
Man vill ju inte blöta ner den heller så...
Anders Arpi (48:20)
Nej, nej det är sant. Det brukar inte vara så svårt att tända på krutet igen. I alla fall inte när det gäller såna här frågor. Ja, vad...
Bartek (48:34)
Jag har bestämt mig för att inte skaffa en mack.
Anders Arpi (48:37)
Just det, berätta.
Bartek (48:39)
Jag tror att MacBooken är min...
Medelålderskris sportbil.
Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha den till. Jag försöker döva någon slags...
planlöshet i karriären med att köpa prylar.
Anders Arpi (49:06)
A tale as old as time. Hon äckliggän.
Bartek (49:08)
Jo.
Jag har hittat på problem som MacBooken skulle lösa åt mig men jag har inte de problemen egentligen. Jag vill bara få duppa min kicken och köpa något dyrt.
Anders Arpi (49:23)
Jag kan... Nej, förlåt. Kör på. Du är färdig.
Bartek (49:23)
Men jag ska bara säga att jag behöver faktiskt en ny dator så nu har jag bestämt mig för en Finkpad X13 AMD G4. Alltså generation 4.
Anders Arpi (49:40)
Det är många ord.
Bartek (49:41)
Det rullar inte riktigt lika bra som Mac.
Anders Arpi (49:46)
Det är en MacBook Pro Ultra M3 16 -inch. Jag kan ge min ytterst tråkiga och korta summering av varför jag har en Mac. Jag är verkligen en PC -människa sedan barnsbenet. Vi hade Mac när jag var liten. Jag spelade Prism of Earths. Jag har Civ 1 på Mac. Och även Doom 1 tror jag. Vi fick PC runt Command & Conqueror 1.
Det var kanske 1998 eller 1997 med modem, internet och så där. Sen dess har jag alltid haft PC. PC -gamat. Jag har varit Windows -baserad programmerare i ungefär nio år av min karriär med .NET.
Så det har alltid varit liksom hemma för mig. Sen när jag bytte till mitt nuvarande jobb.
så ville jag ha en laptop. Jag har generellt varit så här, jag vill inte ha en laptop. Jag vill liksom ha en burk. Även på jobbet vill jag ha en burk under skrivbordet. Jag vill inte ha med mig datorn. För det finns ingen vinst för mig att ha med datorn överallt. Det är bara för att kunna kräva arbete av en mobil dator, tänker jag. Så jag har alltid försökt få en burk under skrivbordet. Sällan fått det. Men det har alltid varit min grej. Och även hemma har jag alltid haft en gaming, stor gaming -låda. Sedan då fick jag barn. Jag sålde min gaming -dator för länge sedan.
och skulle börja på det här jobbet som jag har nu och då kände jag att okej, men jag har en dator. Det enda jag bryr mig om med laptops är att batteritiden inte är värdelös, skärmen är helt okej och jag tänker inte på något skönt att skriva på. Då typ, presentan får jag också vara okej liksom, men det är inte riktigt viktigt för mig. Och då gick jag och sa att de här mackarna är ju ganska bra på det där och de är snygga och lätta och det är en ganska robust kombination hårdvaramjukvara som funkar bra generellt.
Och jag saknat att ha en bra terminal på Windows Man kan använda WSL men det har alltid varit lite konstigt för lite janky i alla fall Då tyckte jag att det var innan WSL 2 kom så kände jag fan det liksom man får en okej terminal upplevelse man får liksom ett riktigt skal Jag hade inget behov av Windows programmering längre Alltså inget Wisha Studio behov så direkt så att
Bartek (51:50)
Mm.
Anders Arpi (52:10)
Testa det väl.
Bartek (52:12)
Får jag bara flika in? Terminal... Jag ville vara en... En kille som hänger i terminalen. Det är liksom... Det hängde ihop med...
Anders Arpi (52:21)
Mm, jag förstår precis. Pels med pastel tema och... Jag vet inte. Keps med helikopter på. Jag vet inte vad jag far efter. Men ja, jag förstår vad du menar. Jo, men det är ju en aspekt av det. Jag har ändå... Jag vet inte, jag har alltid haft lite så här terminalbeteende. Jag har aldrig varit någon riktigt inbiten terminalmänniska men jag har alltid haft det liksom. I och med att det blivit mer...
Mitt förra jobb också, även på Windows, blev det mycket mer Docker och så där så att det började bli mer och mer terminalfipp eller så. Men jag köpte Macen av jobbet och var nöjd med den. Och det är liksom det. Så har jag bytt den då. Det var en Intel som hade lite problem med värme och så där men nu är det en M2 nu och jag har den och den funkar bra. Och det har jag inte tänkt på så mycket sedan dess. Det är lite irriterande, så det är ganska många kombinationer man inte är van vid det och Finder, alltså motsvarande utforskaren, är ju skitdålig tycker jag. Men annars är det liksom bara en dator.
Ska man spela spel är det inte så bra. Men om man använder typ Teams, Slack, en webbläsare, Spotify, VS Code eller någon JetBrains -shafs. Det är liksom ingen skillnad nästan i miljön då. Så det funkar bra. De är ju väldigt... De här nya MX -datorerna är ju väldigt bra på batteritid och prestanda och...
Så jag känner ingen tillhörighet alls till Mac, men de funkar bra än så länge. Så jag är väl nöjd.
Och en bonus är att det är så svårt att gamea på dem. Och det är bra för mig, för annars skulle jag gamea på dem för mycket. Så vid bandkommelsen, så måste jag spela det här stället. Det finns bara PC, vad skönt. Slipa ens tänkare på det. Det är som när man spoilerar en film på Wikipedia.
Bartek (54:14)
Det var faktiskt en anti -feature för jag vill börja spela lite mer för jag är så jävla dålig på det. Och då tänkte jag att hur gör man sig så svårt för sig.
Anders Arpi (54:25)
Verkligen.
Bartek (54:28)
speciellt nu när alla gamla spel som man spelade... oj...
Anders Arpi (54:33)
Mm...
Ja, det är tutan.
Bartek (54:38)
Jag har köpt command & conquer, köpt...
Jag känner att jag vill spela i... Command & Conquer 1 har jag plöjt igenom. Den finns en ganska modern...
High res. Den var jätterolig att spela igenom. Men även typ commando och så Little Big Adventure och.
Anders Arpi (55:03)
LPA? Shit. Det spelar jag älskar som barn. Det var nog min första riktiga kärleketspel. De spelade 1 -2. Tyckte så mycket om dem. Kul att du nämner dem.
Bartek (55:14)
Ja, jag är lite rädd för att spela det för att det kanske inte har hållit upp, men...
Anders Arpi (55:17)
Ja, nej men det ska man ju vara. Det är ju ett sådant, tredjespel från erande tredjespel var fula.
Bartek (55:25)
Eller det är inte ens 3D, gubben är 3D och resten är förrenderat isometrisk.
Anders Arpi (55:29)
Ja, just det. Jag har fortfarande kvar... ...do you know what you find at School of Magic? säger han när jag ville se någon öken i tvåan tror jag det. Och jag frågade varenda personen om jag hittade det. Ingen visste. Jag var borta fast i spelet. Jag frågade det till varenda person i typ två dagar när jag spelade. Så det är träntat i mitt huvud fortfarande den frågan. Men när jag då hittade The School of Magic, vilken upplevs det? Vilken belöning? På tal om spelen som var svåra förr i tiden.
Förlåt, jag avbröt dig helt, men jag blev så extremt glad över att höra om LBA.
Bartek (55:58)
Nej, jag hade inget övergripande mål med det.
Jag ser att vi närmar oss en timme och jag måste vidare.
Anders Arpi (56:07)
Ja.
Verkligen. Jag ska äta min morot, min andra lunch som är en morot. Och sen jobba vidare. Ja. Men hoppas att vårt avsnitt har smakat er öron någorlunda och att det inte varit för mycket klagomål och galla. Så hörs vi om en vecka kanske ungefär med potentiellt en annan person i podden.
Bartek (56:16)
Smaklig morot önskar jag dig.
Tantantantan!