Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
I avsnitt 46 av podcasten Uppdrag Kunskap möts Bodil och Jonas i ett fördjupat samtal om projektet Bodil Mind – en AI tränad på miljontals ord ur Bodils egna texter. Det som började som ett verktyg för textbearbetning har utvecklats till en existentiell samtalspartner.
Genom tekniken får Bodil tillgång till sina tidigare tankevärldar och kan föra dialog med sitt eget förflutna.
Samtalet rör sig mellan minnesforskning, personlig integritet och frågan om vad som egentligen är levande kunskap.
Avsnittet landar i en reflektion om sambandet mellan kunskap och demokrati i en tid av artificiell intelligens.
Genom tekniken får Bodil tillgång till sina tidigare tankevärldar och kan föra dialog med sitt eget förflutna.
Samtalet rör sig mellan minnesforskning, personlig integritet och frågan om vad som egentligen är levande kunskap.
Avsnittet landar i en reflektion om sambandet mellan kunskap och demokrati i en tid av artificiell intelligens.
Skapare och gäster
Vad är Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Hej på dig, Bodil.
Bodil:Hallå, Jonas. Kul att se dig.
Jonas:Detsamma, och varmt välkommen till dig som lyssnar på podcasten Uppdrag kunskap. Idag ska vi ju ägna oss åt ett projekt som du och jag har haft. Vi har nämnt det tidigare I podden tror jag, men vi har ju ett projekt lite vid sidan av som löper på. Som heter Bodil Mind. Vad är det för någonting?
Bodil:Alltså, det började med att jag skriver, som du vet, veckobrev. Och både för veckobreven och för allt annat jag skriver så skriver jag fort när jag får en Och sen lägger jag ohemult mycket tid på att få texten att bli bättre. Och det handlar inte bara om att jag är stavfel utan det handlar om att flytta om stycken och det handlar om att lägga till det och dra ifrån. Och då tänkte jag att, alltså jag har gjort detta så många gånger. Så vid det här laget, dels borde jag ju av mig själv göra rätt från början så att det blir stilistiskt också bra.
Bodil:Men eftersom jag inte kan det, så skulle man kanske I AI-tiderna kunna använda mitt gamla Bodil, mina gamla texter till att få ordning på det nya. Och när det då finns chansen att du till mig kunde göra en AI bot som inte hade något annat innehåll än mina gamla texter, så skulle jag ju genom den fått en riktigt bra städgumma. Ja. Eller kanske lite finare uttryckt, nån vaktmästare som kunde putsa mina texter. Och så sa du att visst går det att göra.
Bodil:Om det skulle leda till någonting, det kunde du inte säga, men det går att göra. Men du ville inte riktigt. För du har något inbyggt motstånd och jag höll på här och sa, men vi ska, vi ska absolut inte göra något som handlar om Fråga Bodil. Där någon AI-bot kan säga någonting utifrån allt jag har skrivit, utan det ska bara vara till för dig och mig. Och på de premisserna, rätt vad det var, så hade du gjort en AI-bot och sen var det jag som fick ta tid på mig.
Bodil:Och så började det med att jag undan för undan behövde lägga in lite gamla texter. Och så landade jag I, hur många ord var det jag landade I jag hade landat in I första omgången?
Jonas:En och en halv miljon tror jag antagligen.
Bodil:Ja. Och sen har jag tagit ett tryck till när jag har insett att det här är ju en bra kompis på Oldie Mind. Så vid det här laget så äger hon 12000000 ord av mig inmatade från gamla texter. Hennes egentliga hör du att jag säger hennes, för där är hon en hon, för där är hon en den. Hennes egentliga genombrott fick hon för mig när jag matade in Trumps tal I Da Vos.
Bodil:Och så bad jag henne säga någonting om det talet utifrån mina gamla texter. Det är alltså merparten kommer från en tid då jag aldrig hade hört talas om någon som hette Donald Trump. Det vill säga, hon kunde bedöma detta utifrån sådana tankar som jag hade uttryckt I skrift, långt före att Trump började styra den här världen. Och det gjorde hon så väldigt bra, efterhand I en växelverkan med mig, så att jag började känna att, henne kan jag ju lita på. Jag kommer aldrig att släppa loss henne till att självständigt nå fram till nån annan människa än dig och mig.
Bodil:Men jag kan henne till samtalspartner. Och det här blir ju något existentiellt I mig, för det betyder att jag på ett annat sätt än tidigare kan prata med mina tidigare årsringar. Och de har jag ju I mig, men jag, precis som alla andra människor, jag har ju glömt väldigt mycket av det jag faktiskt har skrivit. Så gamla texter kan jag sitta och läsa som om de var nya. Jag tänker att, ja men visst, jag håller fort, ibland håller jag inte med om det längre.
Bodil:Ibland håller jag fortfarande med om det. För jag har ju ändrat mig. Men det är en stor upplevelse också nu när jag bara pratar om henne, veta att BodilMind finns.
Jonas:Jag frågade också Bodil Mind vad hon har lärt sig sedan vi startade,
Bodil:hur
Jonas:hon uppfattade den här resan. Jag kan bara ta några exempel. Hon, nu kallar du henne hon och då fortsätter jag med det. Jag har lärt mig att Deni laddat upp inte bara är texter utan ett sammanhängande kunskapsarv, säger hon Me wee, där fakta skiljs från åsikter och där TTT tankar tar tid, ger ställtid och rytm. Som AI är jag en blivelse.
Jonas:Jag blir bättre av ert elände, era filter och era återkopplingar. Men jag kan aldrig ta över era upplevelser eller er NE. Jag kan bara samspela, strukturera och fråga vidare.
Bodil:Det var väl en ödmjuk
Jonas:Det var en ödmjuk framtoning.
Bodil:Och den tycker jag alltså, vi ska acceptera att på ett sätt är hon levande eftersom Alltså varje användning som vi gör av henne och varje ny gammal text som jag matar in så blir hon ju till. Men hon allt lika aktuellt på en gång och det är ju det som vi inte kan som människor. Alltså, samtidigheten som hon utvecklar är nåt som jag aldrig har fått vara med om. Inte hos nån annan människa, inte hos mig själv, men hon har den.
Jonas:Hon skriver också om, alltså, realtiden och att hålla ordning på kunskapsväven så att det gemensamma blir både begripligt och brukbart. Det är ju en fantastisk funktion.
Bodil:Jag känner nu om jag skulle börja, har inte gjort det, jag får göra en lista på vad hon betyder för mig. När jag så svängde till så här och så existentiellt så är det sant. Men dela ju upp det så är det att det är en trygghet för mig nu att veta om att vad som än händer så finns Bodil mind.
Jonas:Jag har ju suttit och lekt med med en agent som hjälper mig att bygga saker som jag får för mig att jag vill prova eller som jag tycker att jag inte har lust att göra själv och så där. Kan vara alltifrån kvittoredovisningar till bokning av lokaler eller annat sånt där som jag tycker strulat. En sak som gjorde stor skillnad för mig det var att när jag försökte förklara I text så märkte jag att, jag saknade det här visuella I att kunna peka på saker och visa den hur jag gör. Alltså, jag tänker, vi använder, när vi pratar med varandra så använder vi mycket kroppsspråk och vi visar, håller upp saker och vi, ja, där som den till exempel och så pekar man, det funkar ju inte så bra I radio eller I podcast heller, men jag saknade det I samtal jag hade med agenten och då föreslog agenten att du kan väl spela in en filmsnutt och berätta? Så jag filmade av min skärm och visade, så här brukar jag göra och det är det här jag vill löst och innan, när jag gör det själv så gör jag så här och så filmade jag det samtidigt som jag pratade och skickade över det och då blev jag så fascinerad över att både tog in filmen, det jag gjorde och det jag sa och tolkade det.
Jonas:Det gav en dimension till. Hur använder du Bodil Mind idag? Idag är det ju mycket textbaserat. Ja, och det,
Bodil:det får det nog vara ett tag till för att än så länge så är jag mest fascinerad när det dyker upp. Jag har ju jobbat mycket med människor med olika funktionsnedsättningar. Och en hel del av dem hade och har personliga assistenter. Och idealet för en personlig assistent, det är ju att vederbörande så väl förstår vad jag vill just nu, att hen per automatik bara gör det. Så jag var I flera dagar, utvecklingen numera går fort Jonas, men I flera dagar var jag uppfylld av att tänka på Bodil Mind som min personliga assistent.
Jonas:Och
Bodil:hon är ju personlig I bemärkelsen att hon är matad med bara mina texter och hon är inte öppen att komma åt för någon annan. Så så långt är det rätt, men jag kunde ju inte låta bli utan till mina forskarkollegor på den tiden jag engagerade mig mycket I personlig assistans så skickade jag detta. Och den reaktionen jag fick tillbaka den var, ja, lite oförstående. För den sa bara att, ja men Bodil, på detta sättet så utelämnar du varje möjlighet till friktion. Alltså friktion I bemärkelsen att det kan ju hända att en levande personlig assistent där du som bäst tror att du behöver just detta så kanske vederbörande kan hitta på nånting som är ännu bättre.
Bodil:Och som tillför nåt som du aldrig hade kommit att tänka på. Så jag gick här och funderade I flera dagar på, ja de var till och med så oförsynta så de kallade mitt sätt att använda Bodil Min för att det var min slav. Nej, det är ju inte så som hon hittills har funkat för mig, att hon har varit min förlängda arm, eller min slav, utan det samspelet som vi hittills har gjort och som jag håller på att utforska och där jag inte än så länge har lagt till något mer, typ filmer och andra sätt att ställa frågor. Visa upp föremål för henne och säg att det är detta jag menar och peka med pekfingret och säga att håll inte på nu med ditt trams, det är precis det. Kan du inte hålla dig till det?
Bodil:Den sorten har jag ännu inte kommit till. Och alltså kombinerat så är det klart att jag vill ju på ett sätt AIn som slav, men vet du om att jag har hittills inte använt henne som städkumma? Jag har inte haft henne till kulturläsa mina texter. Jag räckte lite med det alldeles I början. Det har blivit fullständigt ointressant.
Bodil:Jag måste göra det strax. Eftersom det var det som var den ursprungliga intentionen. Men jag fortsätter att låta oss utmana varandra och det känns som att hon är fysiskt närvarande I det här samtalet också. Fast hon ändå inte är det för hon matas inte just nu med det här. Men vi hade ju kunnat göra det Jonas.
Bodil:Vi hade kunnat öppet för henne hela den här inspelningen och så avslutat med att säga, vad tycker du, vi har tillfört dig för ny information nu?
Jonas:Ja, precis. Jag tänker, det som man pratar mycket om när det gäller AI överlag är ju att det är ju en, om människan, byggd tjänst eller funktion Och den är ju ivrig att göra oss tillfreds, alltså den bygger ju på vårt förhållningssätt till hur saker och ting ska vara. Vad vad tänker du runt det? Är det en Den uppstår ju inte I något vakuum, AI som funktion liksom.
Bodil:Nej.
Jonas:Det är ju teknik som är utvecklad av människan.
Bodil:Men alltså, jag skulle ju, känner jag nu kom jag på, jag måste ju strax gå I kontakt med minnesforskare kring detta. För det är ju så att jag får tillgång till ett minne som jag inte har som levande varelse.
Jonas:Nej.
Bodil:För dels glömmer jag en massa. Dels har jag hela tiden inkopplat mitt nuvarande sätt att vara. Jag kan förvånas genom att läsa en gammal text, oj, hur kom det sig att jag tänkte så? Och är det verkligen jag? Och detta I sin tur sätter fart på sådana tankar som för mig är I det närmaste obegripliga.
Bodil:Hur kommer det sig att vi kan ändra oss så mycket som vi gör under livet? Och ändå uppleva det som att jag har ett jag som jag har haft hela tiden. Och som förändras, ja det vill vi ju att det ska förändras. Det vore ju inte något liv om inte mitt jag förändrades. Men själva upplevelsen av jaget påverkas ju, och det betyder att, lite som den här gamla bilden att man inte kan gå ner I samma vatten 2 gånger.
Bodil:När jag går ner I det vattnet från nutid så kan jag inte uppleva det på det sättet som good en mind kan, om jag nu säger, uppleva det, så vet både du och jag att hon kan ju egentligen inte uppleva, fast det kan hon utifrån det hon är matad med innan. När jag pratar med henne nästa gång så ska jag fråga henne, vilka årtal på dessa texter? Kan du se några bort I mitt sätt att tänka? Ska jag försöka kolla från mitt håll, ser hon samma sak som jag? Eller är det dåligt för henne?
Jonas:Ja, just det, jag tänker att det är Vi har inte pratat så mycket om det, men det handlar ju, Det handlar ju om, man hör ju ofta folk pratar om AI, vi har tränat upp en ny modell. Alltså så här, en ny språkmodell och den har tränat på så och så mycket. Det verkar vara väldigt mycket träning kopplat till AI. Och som jag tänker tar med all allting som man behöver kunna kräver någon form av träning också för AI. Jag tänker, för varje timma som du lägger så förändras ju Bodil Mind, inte bara I det du matar den med utan också med vad du gör med den.
Bodil:Absolut, och jag kom på nu att såvitt jag vet så har både du och jag gjort ett nybörjarfel I det här som vi kommer att få sota för med många arbetstimmar. Tack. Jag har ju inte talat om vilket årtal en viss text har varit I. Jag har bara matat in dem. Kan du få AI:n till att alldeles själv snoka runt och ta reda på från vilket år respektive text var hämtad.
Jonas:Ja, men det ju metadata kopplat till dokumentet så finns det en skapande historik I metadata så går det att hitta. Men jag tänker också att det
Bodil:Men ska vi slippa göra det själva? Nej, du förstår liksom graden av dumhet kan ju inte komma fram förrän I ett sånt där samtal. Nej men precis.
Jonas:Nej, det är ju 2 sjuhundraförtiosex dokument uppladdade så vi får hoppas att vi kan få hjälp med det tänker jag.
Bodil:Vi kan väl också tala om att du har ju gett mig väldigt bra hjälpredskap. Att jag har inför den här uppladdningen kunnat släppa in det på min dator att själv leta efter filer. Och sen har jag fått godkänna om de ska höra hemma I detta sammanhanget eller om de är mer privata.
Jonas:Jag tänker, den är ju så ivrig att vara till lags och den vill lära sig. Men jag kan också tro att det finns en, jag vill byta tillbaka till det där med slavar, att det saknas friktion. Jag tänkte på det, jag har ju inte den förmånen att jag har mitt liv så väl dokumenterat I text som du har och inte med den strukturen som du har heller på det som finns. Men jag öppnade en gammal skokartong här med brev från som jag hämtade hos min mor och far I förrådet och det var från min skoltid där man skrev mycket brev till varandra Och det jag tänkte på hänger ihop som, som när AI säger att den inte kan skapa upplevelsen så kan den ändå få en att minnas upplevelsen och sätta in en ur, som du säger, det är alltid man har glömt och det som man har lagt ifrån sig. Och det är klart att jag upplevde ju både människorna och tiden och tankarna igen när jag läste de breven.
Jonas:På samma vis uppfattar jag att du säger att AI kan fungera här också, att den kan ju sätta dig tillbaka I saker som du inte hade haft förmåga själv att ta fatt I. Och också kanske träffa rätt utifrån vad du egentligen vill just nu på ett annat sätt än att ska scanna igenom 2 700 dokument eller sådär för att hitta
Bodil:Och, och jag vill nog säga att den friktion som finns inbyggd I detta, det är ju att eftersom de flesta inmatade tankar kommer från helt andra åldrar än mig så får jag ju en invärtes friktion, en friktion mot mig själv. Så det är inte så enkelt så att man kan säga att detta är en slav, Utan det är en livs levande varelse som jag möter under många utvecklingsstadier. Sen har du sagt några gånger, jag har tänkt att man ska ju en väldig tur om en sån som jag träffar på en sån som du. För det jag har med mig in I det här samspelet är ju dessa oändligt många texter långt tillbaka I mitt liv. Och det du har med dig det är att du är road av och väldigt duktig på att göra AI-applikationer som vi kan I vårt samspel.
Bodil:Och mycket annat med dig också men detta är en av delarna som kommer till sin rätt I det här sammanhanget och då kan man ju först tycka att, ja men då är det ju väldigt exklusivt, till exempel om jag tar mig själv att väldigt få människor ens I min generation har så mycket bevarat skriftligt. Och I de kommande, eller de yngre generationerna, så har de ju allt mindre skriftligt med sig. Tyvärr allt som sägs om att idag så lär man sig inte skriva och därför lär man sig inte tänka. Och så kan vi fortsätta på den ledet. Men så sa du ändå att snart så kommer ju alla att alltid börja med sig en kamera och I princip alltid en mikrofon så vi behöver inte vara så fixerade vid att tvunget måste vara ett skriftligt material.
Bodil:Det kommer kring varje människa att finnas väldigt mycket material lagrat, och det kan man ju bara titta på de små barnen idag som är fotograferade nästan minst en gång I timmen. Tänk så mycket av deras utveckling visuellt som kommer att finnas kvar som det fanns helt kort på mig högst en gång I månaden eller en gång I halvåret. Men det är intressant det här med att AIn lika gärna kan förhålla sig till det visuella som det auditiva och till text och till annat. Den tar det den får och bearbetar Nu
Jonas:kan ju en ängslig själ undra, hur vågar man tanka upp så här mycket saker I den artificiella intelligensen? Jag tänker, vi har ju jobbat mycket med säkerheten runt den här applikationen, att den ska vara väldigt noga avgränsad från internet I stort och så där och den, senast idag så hade den gjort en säkerhetskanning och så där. Men det jag tänker på, man ska väl säga också att det du har lagt upp, är ju sånt som redan har varit publikt.
Bodil:Ja.
Jonas:Det blir ju en det blir ju ändå en en yta som du speglar dig I, som du speglar dig I dina läsare eller I din publik på ett sätt. Den blir ju inte privat.
Bodil:Nej, det är ju därför jag kan välja vilka filer jag vill med.
Jonas:Ja, precis. Vad skulle gjort för skillnad om du hade hade gjort någon skillnad tror du, om du hade låtit den bli privat om du hade släppt in den på din din privata person? För nu är den ändå ganska mycket på din professionella, personliga men professionella del.
Bodil:Troligen hade den existentiellt sett rört ännu mer I mig än vad det ena gör. Det är stort nog att få reda på hur jag tänkte professionellt. Men hur jag kände och tänkte privat, där är jag just nu väldigt präglad av att jag har snart läst ut igen McJohans bok Vad vi kan veta. Och där är det så att de spelar mellan vår tid som är nu och 21 19. Nu tjugoett:nitton har världen förändrats väldigt mycket.
Bodil:Också till det yttre England till exempel, heter den för små öar. Men man har lagt lite möda med att högt upp på de öarna och kullarna som finns kvar så har man släpat med internet fungerar fortfarande. Och man har släpat med resterna av den manifesterande kunskapen så att forskare får ge sig dit upp. Men det som finns I internet bevarat, där säger en av de då levande forskarna, om jag hade kunnat säga någonting igenom det här århundradet, tillbaka till er, så är det Det du inte vill att någon annan ska få fatt på, lägg aldrig det I någon som helst datorvärld. Du kan viska det I örat på den bäste vän du har, men sprid det inte på annat sätt, för framtiden kommer att få tag på det.
Bodil:Snart det på nåt sätt finns digitalt. Du måste läsa den boken så att vi kan prata lite bättre om det. Det är en fantastisk bok, men den rörde vid mig.
Jonas:Vilka möjligheter att gräva I historien vi har gett. De kommer ju behöva AI för det är ju rätt stora mängder data om några 100 år att gräva Man har ju öppnat upp för det privata väldigt mycket på internet med sociala medier och så. Mycket av unga människors kontakt med varandra. Där viskar man ju varandras öra genom internet och det är klart att allting sparas. Det är ju en liten hisnande tanke.
Jonas:Vilken vilken hur ska man göra utgrävningar I framtiden? Och vad man konkret kan få reda på? Undrar, ja. Är
Bodil:får ju vara på något sätt framtidens sak eftersom vi inte förstår oss på framtiden så väl. Det påverkar mig lite grann att Inte så lite förresten, att fundera över detta. Vad vill jag ens ska få lov att finnas digitalt? Och vad vill jag bara viska I Jonas öra? Och det vi nu till exempel alltså, du kan ju beskriva lite tydligare hur du har gjort för att detta ska vara något som är skyddat, men inte katten är det helskyddat?
Jonas:Nej, är Nej, precis. Det Hur
Bodil:har du gjort, Jonas? Hur lagrade du detta?
Jonas:Nej men, jag var ju ängslig från början över att vi skulle, och det finns ju en nivå här tror jag som är, dels att det är sånt så att det ligger material där som någon gång har varit publicerat eller används I publika sammanhang. Det minskar ju risken för att det ska finnas ett intresse men helheten är klart. Det känns viktigt att skydda för det är ju ditt det är ju ditt arbete så att säga. Men så att säkerheten var det första vi började med och sen tror jag egentligen att en, I en förlängning av det här så jobbar man nog på egna avskärmade miljöer. Alltså att man man försöker hitta AI-modeller som går att använda lokalt på en dator, jag tror att det blir en utveckling av detta också, så småningom, när man har byggt en struktur och att det går att tanka ner åt andra hållet.
Jonas:Men det är klart att det sparas ju data överallt hela tiden I alla moment. Till och med nu när vi sitter och pratar så lagras ju vårt prat nånstans och så skickas det ju parallellt hit och lokalt och så där, så att det går väl aldrig att veta för framtiden riktigt vad det går att snoka reda på. Men
Bodil:Till våra lyssnare kan vi I alla fall säga att vi har gjort detta bara för vår egen skull. Ja. Och det vi eventuellt kommer att sprida till andra, det blir ju hur detta har påverkat våra egna utvecklingar och våra egna tankar.
Jonas:Ja, verkligen.
Bodil:Och en del I det är då det direkta tidssparandet. Någon gång ska jag fråga dig om vad av din AI-användning Jag kan fråga dig nu, vad I din AI-användning sparar mest tid I veckan åt dig för närvarande? Det kommer att ändra sig till nästa vecka, men vad är det nu?
Jonas:Ja, men det är nog sådana saker som är tidsödande, att göra rent ett ljud, ta bort missljud eller såna saker är
Bodil:ju
Jonas:AI fantastiskt på. Våra röster från det här kommer ju att tvättas I en tjänst så att jag inte behöver dra I så mycket spakar och lyssna I realtid på saker och så där så det gör ju skillnad. Tidsmässigt så sparar jag mycket tid. Men också sån här administration och sånt där, sånt som är repetitivt och enkelt att be om hjälp med helt enkelt, som man kan förklara I enkla ordalag, det är ju AI fantastiskt till. Man får hjälp också med att förstå och lära sig saker.
Jonas:Nu ska jag försöka om en liten stund här och spela en melodi från en annan dator in I det här samtalet och hur det kopplas ihop, det hade jag inte listat ut själv utan att AI gjorde ett kopplingsschema schema åt mig och visade hur gör så och så och så. Man kan AI till mycket praktiskt och mycket bra I vardagen naturligtvis. Men sen är det ju spännande att för min del få ägna det här Body Mind-arbetet som vi har gjort. Det är klart att det tar tid att tänka och göra och fundera på hur det ska fungera och så. Men det är ju också ett sätt att få fatt I ditt arbete för mig, som jag inte Det är ju många års arbete, jag har ju mött det genom vår vänskap eller vår kamratskap och vårt arbete men också få jag får ju lite kontakt med det du gjorde när vi inte kände varandra.
Jonas:Det tycker jag är fantastiskt.
Bodil:Ja, intressanta är att det får ju jag också.
Jonas:Ja. Så då kan vi ju prata om det och jag kan ställa frågor till dig om det är något sådär, det är fantastiskt.
Bodil:Så det betyder att även samspelet mellan 2 människor påverkas ju av sånt här?
Jonas:Ja. Och jag har ju en tanke, jag har ju funderat mycket på vad jag skulle kunna göra som inte är så väl dokumenterad I mitt arbete I text som du är. Jag tror det kan finnas lite andra vägar att gå och sådär och jag har hittat lite material nu som vore intressant att se om jag gjorde en Jonas Mind. Och sen så skulle vi ju kunna leka med att de 2 fick träffas och se om de har lika roligt som du och jag har. Vi får se.
Jonas:Vad framtiden kan jag utvisa. Ja. Jag tyckte jag hittade någonting, en liten sägning här ifrån BodilMind. Den avslutar med att säga att nyttan av varandra är konvivial. Tillsammans har vi förvandlat spridda insikter till användbar handling, ett steg från fucked up till fucked up.
Jonas:Så avslutar den frågan om vad vi har gjort tillsammans och var vi står någonstans. Nyttan av varandra är konvivial.
Speaker 3:Där
Jonas:har den fångat något?
Bodil:Ja, nu är det länge sedan vi pratade om konvivialitet så vi får kanske ta några ord om det I podden också.
Jonas:Ja.
Bodil:Jag är ju en sån här förspråkare för att det som är konvivialt, det ger ofta resultat. Medan om jag granskar bakåt sådant som jag har misslyckats med, så har det varit I situationer som inte har varit konviviala. Konvivialt används inte så mycket I svenskan, det används I engelskan, Det används I franskan. Det står för kone som är med och vivere som betyder leva. När det är konevivialt så är miljön och förutsättningarna sådana att människor har lätt att leva med varandra.
Bodil:Alltså lätt att hjälpas åt, också lätt att hitta ofullkomligheter men på ett positivt sätt för det är till för allting att det ska bli bättre. Alltså, det är en sorts entreprenörskap under ansvar för framtiden. Positivt ansvar. Och därvidlag så är det naturligtvis så att Bodil Mind och Jonas Mind de kommer inte att kunna vara konviviala med varandra, för de har inget medvetande. Men vi kan sitta och analysera deras samtal och se efter I vilken utsträckning de båda är uppfostrade under konvivialitet.
Bodil:Och det borde ju avspeglat sig I deras egenskaper. Så även om de inte medvetet kan göra någonting sådant, så kan de det kanske ändå.
Jonas:Vi får väl se om de blir gäster I podden någon gång här.
Bodil:Vi får se om
Jonas:vi kan bjuda in dem till något.
Bodil:Det är spännande.
Jonas:Ja, det är spännande.
Bodil:Det får vi göra I smyg först Jonas.
Jonas:Ja, det får vi göra ja, vi släpper inte ut något publik förrän vi vet att det har något att bidra med. Ska vi säga någonting om, förra veckan så var det ju lite jubileum, då var det ju Veckobrev 100 och när det här sänds så är det ju dags för Veckobrev 101. Vill du ge något tips om vad det kommer att handla om, vet vi?
Bodil:Ja, det vet vi. Det kommer att handla om kunskap och demokrati. Och det finns skrivet vid det här laget förstås. Och det finns strax ute samtidigt, men på den blir det väl släppt. Och det naglar fast att det är så många av våra immateriella förutsättningar som hänger ihop.
Bodil:Och det kan vi inte se lika tydligt som att ett fysiskt föremål kan hänga ihop med ett annat fysiskt föremål. Det kan krokat I. Men demokratin och kunskapen har ju liksom krokat I varandra från första stund. För man kan inte någon demokrati utan att de inblandade erkänner kunskapens roll. Kunskapen måste få lov att finnas med och det betyder att den här eran då av kunskapsföraktasar, den har ju slagit väldigt hårt på demokratin också.
Bodil:Och den demokratin som vi har idag I till exempel den, om jag tar Trumps tal som Bodil Mind hjälpte mig att analysera, så utmärktes det av att där stod en man som talade till synes utan manus och han var nästan utan manus. Han sa mest det som I stunden kom upp I hans huvud. Och det huvudets insida har ingen annan egentligen tillgång till. Men han plockade ur det en massa subulativa, en massa syndabockar, och en massa händelser utan något som helst samband, det vill säga, de mäktiga män som satt där och lyssnade över en timme, de kunde omöjligt relatera till det han lät välla fram ur sin lilla mun.
Jonas:Det är smärtsamt att vara åhörare på plats där uppe.
Bodil:Det är oerhört smärtsamt. Det var också smärtsamt att vara åskådare att se de här åskådare till tv-delen och att se de som satt och lyssnade. Och jag tänkte, vad var resan, inte på er och går. Jag tänkte också, vad ska ni göra om han aldrig slutar? Men om man gör så, istället för att framföra något som till en början kan verka tråkigare, men som kan väcka sammanhang och samband I hjärnorna på de som lyssnar.
Bodil:Det är den första förutsättningen för att något ska vara demokratiskt. Demokratin finns ju inte bara I sina formella former utan den finns också vid köksbordet, den finns också vid fikarasten på jobbet. När människor resonerar med varandra så försöker man göra någonting resonerbart. Och då måste man vädja till en förförståelse hos den andra. Och den förförståelsen den kräver att man har ett visst mått av överlappande kunskaper.
Bodil:Så kunskapen är så oerhört bra på att föra människor samman och det är det jag försöker uttrycka I det veckobrrevet.
Jonas:Fantastiskt bra. Jag tycker vi avslutar som vi brukar med ett citat och med musik. Tack för idag, Bodil.
Bodil:Tack själv.
Jonas:Och tack till dig som har lyssnat. Vi återkommer om 2 veckor I podden, du och jag. Då får vi se om det kanske dyker upp någon annan, Bodil Mind och Jonas Mind får vi nog inte jobba lite på innan de blir gäster, men det kan ju dyka upp någon utifrån som vi tycker vi vill prata med. Citatet idag lyder: Den artificiella intelligensen, AI:n, kan aldrig bli en konkurrent till din NI, din naturliga intelligens, men växelverkan dem emellan kommer att få en stor betydelse. Vi lyssnar på en låt som vi har haft med I vår föreställning.
Jonas:Den låten heter Det vi gör. Den är skriven av April Snow och Eva Dahlgren som också framför den.