Subscribe
Share
Share
Embed
”Hur kan vi förändra våra arbetssätt, tillsammans, för att skapa ett värdigare liv för invånaren och använda våra resurser på ett bättre sätt med de utmaningar vi ser runt hörnan?” I Ljungby kommun har region och kommun gått samman och arbetat med två delar. 1. Informationsdriven vård där de delat hälsodata mellan region och kommun och med hjälp av AI analyserat data för att ge bästa vården på rätt plats, i rätt tid och av rätt profession. 2. Smartahem med mål att invånarna ska kunna leva ett självständigt liv. Lyssna på vad det gett för resultat. Med Jennie Vidal, kommundirektör Ljungby och Martin Myrskog, regiondirektör Region Kronoberg.
Avsnittet är transkriberat med hjälp av Ai
Avsnittet är transkriberat med hjälp av Ai
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
Ensam är inte stark. Vi kan inte jobba var för sig och tro vi ska lösa det utifrån individens perspektiv.
Jenny:Din styrka blir när vi har vår socialchefer I Ljungby kommun pratar med övriga socialchefer när vi har hälso och sjukvårdschefer som pratar med varandra att vi får det på alla nivåer så blir det en naturlig spridning.
Lisbeth:Idag ska vi få fördjupa oss I samskapat ledarskap för att leda ett system som är större än den egna organisationen. Vi kommer att få ta del av hur man kan lägga budgetdiskussionen åt sidan och använda hälsodata och AI för att se mönster. Hur hänger det här ihop? Det kanske du som lyssnar funderar på och det ska dagens gäster få berätta. Så varmt välkomna till Nära Vårdpodden Jenny Wiedal som är kommundirektör I Ljungby och Martin Myrskog som är regiondirektör I Region Kronoberg.
Lisbeth:Välkomna!
Jenny:Tack så mycket!
Lisbeth:Så otroligt roligt att få er här och jag vill ju börja med att vi får förstå vilka ni är. Så Jenny, börja berätta. Vem är du?
Jenny:Tack så mycket för möjligheten att vara här. Jag jobbar som kommundirektör I Ljungby kommun. Jag har gjort det snart I fyra år och har förmånen att arbeta tillsammans med Martin Myskog som regiondirektör I det här projektet som vi kallar för God och nära vård. Jag har en lång erfarenhet av att jobba inom socialtjänst och hälso och sjukvårdsfrågor från den kommunala verksamheten. Har sett behovet av att jobba tillsammans med regionen hela tiden.
Jenny:Det känns spännande.
Lisbeth:Gör du mer när du inte jobbar?
Jenny:Är född och uppvuxen I Halmstad och tillsammans med fyra syskon har jag en tvillingssyster som tror jag präglat hela mitt liv egentligen. Är man tvilling så har man alltid någon viss sida och tänker alltid tillsammans. Det är naturligt att tänka laget före jaget. Jag har varit på lite olika ställen och bott I både Stockholm, Hamburg och Göteborg. Men har landat här med familjen.
Jenny:Och har två barn men har också en övernattningslägenhet I Ljungby.
Lisbeth:Man blir lite nyfiken på din tvillingsyster. Är hon också inom branschen? Hon jobbar I Region Halland med HR-frågor. Martin, du har inget tvilling.
Martin:Det har jag inte. Däremot har jag många syskon, jag har fem andra syskon. Jag kommer från en stor familj, näst yngst. Det hade varit en viss prägel på min uppväxt. Men det innebär också att man är van att samarbeta.
Martin:Mer. Jag har varit regiondirektör Region Kronoberg, ett av Sveriges mindre regioner. Jag upplever som väldigt positivt. Jag har I princip vuxit upp I organisationen. Jag har jobbat där I tjugosju år.
Martin:Jag har haft förmånen att prova på olika jobb och inriktningar. Det var en fantastiskt kul resa. Man kan fundera på varför man stannar I en organisation I tjugosju år. Det enkla svaret är att man trivs och har varit uppe på måndag morgon och tycker att det är kul. Det som Jenny och jag pratar om är att vi jobbar med något som gör skillnad I människors vardag.
Martin:Det är få förunnat att den möjligheten. Det tror jag att det är en av Jenny som min drivkraft. Det är utgångspunkten från att påverka individens vardag på ett positivt Vad
Lisbeth:gör du när du inte jobbar?
Martin:Jag bor I Växjö och har två barn. Det som har hänt I sistone är att jag har skaffat hund. Herregud. Jag rekommenderar det till alla. Irene investerar I friskvård, kan jag säga.
Martin:Men framför allt vaknar jag varje morgon med tre komma två kilo saker som växer på bröstet. Jag hälsar dig välkommen till en ny dag. Det finns inget finare.
Lisbeth:Håller hundar är någonting som alltid kommer upp I podden. Har du hund Jenny?
Jenny:Det har jag inte, men jag hade det när jag var liten.
Lisbeth:Härligt att få bli uppväckt på ett intresse.
Martin:Du kan rätt besvär att gå på jobbet. Du kan vara lite nere och så möts du när du kommer hem av det här att Någon som har saknat att vara borta hur länge som helst. Det påverkar mig både hälsomässigt och mentalt. Den är jag mån om. Låter som att jag tycker om människor, men det gör jag också.
Lisbeth:Tycker jag inte. Det låter som att du inte tycker av det. Jag känner energin för människor också hos er båda. Jag skulle vilja börja med ett litet citat från en nyligen överlämnad statlig utredning. Nämligen utredning om försöksverksamhet I kommuner och regioner.
Lisbeth:Där har ni fått möjlighet att vara en av de här samverkan för en god och nära vård I Ljungby kommun. Jag tycker det var så roligt att läsa utredningens sammanfattning av ert I projektledning och projektgrupp har medfört att nya sanningar har etablerats och att försöket idag är en ledstjärna för svensk hälso och sjukvård in I framtiden. Det måste väl kännas som ganska stort att få det omdömet?
Jenny:Är ju fantastiskt.
Martin:Det är klart att man påverkas som person när man lär sig. Man känner en stolthet för det vi har gjort. Sen finns det ju sanning I detta. Jenny och jag har investerat mycket tid och kraft I arbetet. Vi har varit övertygade om att vi måste göra det.
Martin:Det kan vi fördjupa oss lite längre fram. Det måste varit goda drivkraft på det här. Det är väldigt fint.
Jenny:Det som är viktigt att säga är att det är högsta ledningen. Det handlar om att vi har haft ett politiskt stöd hela vägen. Arbetet startade också med ett handtag mellan kommunstyrelsen och regionstyrelsen. Att det finns ett stöd från politiken och från högsta ledningen är också viktigt för att få ett sådant här förändringsarbete att landa väl I organisationen.
Lisbeth:Jättebra för jag tänkte att vi skulle också prata precis om det, vad behöver man från politiken? Men innan vi går in på hela vad ni har gjort så vill jag ju också gratulera er för inte nog med att ni fick omdömet av utredningen utan ni blev alldeles nyligt vinnare till något så fint som Årets välfärdsinspiratör tvåtusen tjugotre. Vad heter mässan nu? Nu tappar jag det namnet.
Jenny:MBT-mässan och sen var det framtidens hälso och sjukvård. Det var en kombinerad med fyra olika delar. Var en stor ära för oss, framför allt I våra organisationer. Det skapar en stor stolthet hos våra medarbetare. Det är våra medarbetare som gör ett enastående arbete I utvecklingsarbetet.
Jenny:Det är något som vi verkligen är stolta över.
Martin:Det föder att det är mer energi I det arbete vi fortsatt ska göra. Någonstans är vi någonting på spåret, det är uppenbart så. Det har Jenny och jag känt länge. Men omvärlden uppmärksammar att det vi jobbar med kan väldigt stor betydelse över tid. Det
Lisbeth:är ett nytt sätt att tänka på ledarskap och våra organisationer och på inte minst invånaren och vad invånaren behöver att verkligen ta invånarsperspektivet I det ni har gjort. Men om ni skulle börja med att sätta oss på kartan, hur är er relation till omställningen till nära vård? Jenny vill du börja?
Jenny:Om man börjar från början så kan man säga att jag har jobbat inom hälso och sjukvård och socialtjänstfrågor I Halmstad kommun sen tvåtusen åtta. Jag är tretton år på olika positioner. Och man har kunnat se det ganska tydligt att vi har I Sverige en väldigt sjukhustung verksamhet och vi har patienter som slussas fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet. Jag vet att organisationerna kan bättre men när vi arbetar I stuprör så är det svårt att se vilka effekter man får på varandras organisationer och framför allt patienten. Jag är helt övertygad om att de som jobbar inom hälso och sjukvårdsfrågor oavsett om det är inom kommun eller region att de har det bästa för ögonen för patienten.
Jenny:Men man kanske glömmer de här mellanrummen. Man ser inte dem, man reflekterar inte riktigt över det. Det resulterar många gånger I onödiga besök och onödig oro för våra patienter och anhöriga.
Lisbeth:Om du tar det där från början, hur tänker du på omställningen till nära vård?
Martin:I några veckor jag verkar I har vi jobbat med den här frågan ganska länge. Vi har en utvecklingsstrategi I Region Kronoberg som heter Närmar Kronobergaren. Det fastställer november tvåtusen sjutton. Det har varit lite av vår ledstjärna I omställningsarbetet I nära vård. Jag har levt med det sen tvåtusen sjutton I olika former.
Martin:Jag har bedrivit en del utvecklingsarbete hos oss. Men som Jenny säger, så har vi känt Det började för ett antal år sen när Jenny knackade på min dörr och sa att vi måste göra något. Vi delar egentligen tre sanningar, för jag kallar det sanningar. Det som kommer att hända att andelen äldre åttio plus kommer att öka I hela Sverige. I Sverige är det runt förtiosju procent.
Martin:I Kronoberg, som har en annan sammansättning, är det förtio procent fram till tvåtusen trettio. Om vi tittar på de som kommer in I arbetsför ålder fram till tvåtusen trettio, ser vi att de inte kommer att räcka till. I Sverige bygger vårt resonemang på att ett fyrahundrafemton kommer ytterligare in I arbetsmarknaden till tvåtusen trettio. Det är alltså en ökning med ett procent. Vägar vi samman det med den demografiska utvecklingen och ska samma personaltäthet, så går inte ekvationen ihop.
Martin:Bara Region Kronoberg skulle behöva ett trehundranittio av dem. Ingen jobbar I det privata näringslivet, Jenny får inga medarbetare till skolan. Det är de två sanningarna. Den tredje sanningen som vi har pratat mycket om är att invånarna bryr sig inte om att vara organiserade. När vi pratar omständigt till nära vård ska vi bygga nära vård I stuprören eller tillsammans?
Martin:Det var det som Jenny sa till mig för tre komma fem år, att vi måste jobba ihop. Det blir ganska uppenbart när vi pratar kring att det inte räcker var för sig.
Jenny:Vi stod en fråga. Det var sommar när Martin och jag pratades vid. Under sommaren har vi svårt med kompetensförsörjningen och det gällde både region och kommunsidan. Vi sa att vi måste sätta oss ner. Vi söker efter samma personal oavsett och då behöver vi organisera oss bättre tillsammans.
Lisbeth:Jag tänkte just fråga det, var det det som du såg när du knackade på Martins dörr? Vad var det som gjorde att du tog steget och säger Hallå där Martin? Vi
Jenny:hamnade egentligen I en diskussion och det känner säkert många till att man pratar om övervältra kostnader eller att man tycker från kommunens sida att patienten inte är färdigbehandlad när den kommer från sjukhuset. Sjukhuset tycker jag att vi inte tar emot tillräckligt snabbt I kommunen. Då hamnar vi I jättemycket diskussioner mellan kommunerna på olika nivåer. Det var då jag tänkte att Martin och jag måste prata om detta för vi har samma utmaningar oavsett var patienter möter antingen kommunen eller regionen. Där började vår
Lisbeth:resa. I Dagens Medicin kunde man läsa om att ni har korsat mellan kommun och region. Ni har ju också varit det mest spännande försöket I den här som både har lagt fram betänkanden nu om vad vi behöver göra framåt kring försök men också att ni har fått vara I ett sådant försök. Berätta, vad är det ni har gjort?
Jenny:Det man kan säga är två delar I det här projektet. Men den ena delen är att vi har sett till att dela hälsodata mellan kommunen och regionen Med hjälp av AI har vi analyserat och sett om vi kan hitta förebyggande mönster när det gäller diagnos eller hur vi skulle kunna möta patienten på bästa möjliga sätt. Målet är att vi vill ge den bästa vården på rätt plats I rätt tid och av rätt profession. Oavsett vem som möter patienten om det är kommunen eller regionen. Den andra delen är att vi har jobbat med smarta hemslösningar och där har vi målet att leva ett självständigt liv.
Jenny:Vi jobbar med en digital infrastruktur när vi bygger I Ljungby kommun och ser till att vi kan addera välfärdstjänster digitalt och se till att man kan ersätta med digital teknik där det är möjligt men att det fortfarande finns möjlighet att vår vårdpersonal där det behövs. Där finns en mängd olika möjligheter. Plus att vi behöver titta på att man kan sensorer I hemmet så man kan göra olika mätdata från hemmet med hjälp av kommunens personal och att man skickar över informationen elektroniskt till regionen som kan läsa av det från antingen vårdcentral eller sjukhus. Det är två olika delar. Den ena är informations driven vård och den andra smarta hemslösningar.
Martin:Det som kanske är det speciella här som kanske uppmärksammats mest är ju den informationsdrivna vården där vi har fått ihop hälsodata där vi har sex femhundra invånare I Ljungby kommun. De som är över sextiofem år. Det har tagit oss en tid att göra det. Det har varit värt det såtillvida att det har lett till att vi jobbar tillsammans med hälsodata mellan region och kommun. Våra medarbetare I regionen träffar medarbetarna I Ljungby kommun och funderar på vilket sätt kan detta innebära att vi kan förändra våra arbetssätt tillsammans för att skapa ett värde liv för invånarna.
Martin:Men också det som Jenny lyfte på så sätt också förebygga att vi kan se till att vi använder våra resurser på ett klokt sätt in I framtiden för där ligger den stora utmaningen att vi ska kunna bedriva en god hälso och sjukvård och omsorg tillsammans med utmaningarna vi ser runt hörnet. Det har varit oerhört lärorikt för våra organisationer. Det som jag kan känna är en viktig del att lyfta fram I det här som kanske gör att att vi nu möts så gör vi inte det I egenskap att jag har regionloggan på mig eller att Jenny har kommunloggan på sig. Vår utgångspunkt har varit invånare som är sextiofem plus I Ljungby. Det har också våra medarbetare valt att göra.
Martin:Att se det på det sättet. Då blir det inte det vanliga prata man och dom och jag och vi. De på kommunen eller de I regionen. Plötsligt har vi en gemensam utgångspunkt som är invånare. Det tycker jag har varit den stora styrkan.
Martin:Bortsett från det här med att få ihop hälsodata som vi faktiskt har lyckats med att använda AI för att se mönster och kunna jobba förebyggande. Så kan man säga att den andra vinsten ligger I det enkla faktum att vi umgås tillsammans med utgångspunkt från invånarna. Det har byggt tilliten och förtroendet för oss att jobba med det här gemensamt. Det är en oerhört viktig del I den här förändringsresan vi
Jenny:gör. Verkligen. Vi har en gång I veckan även jag och Martin på högsta nivå tillsammans med den analysgruppen och jobbat tillsammans. Då har vi också sett att vi har olika kulturer som vi har både från region och kommun och där vi har forskning från högskolan. Har också varit lärorikt för att få ihop hela ledning och styrning I det här projektet.
Lisbeth:Jag tänker dels på värdet det ni är inne på, att byta ut man och dom mot vi och oss. Det är ju ett väldigt starkt sätt att beskriva vad som händer I en sådan förändringsresa. Jag tänker också på kunskapsgrund för mig. Den här hälsodata ni hämtat in, var kommer den ifrån? Var finns de uppgifter?
Lisbeth:Är det journaldata från framför allt regionens journaler men också kommunens eller var fångar ni hälsodata ifrån?
Jenny:Vi har ett gemensamt journalsystem när det gäller hälso och sjukvårdsdelen. Den har vi tagit ut från regionen och kommunen och jobbat med att se till att att de kan koppla samman via forskningen. Sen har vi också socialtjänstdelarna. Det är också en stor del när vi tittar på hälsodata. Och den har vi ju framför allt I kommunen.
Jenny:Det som är viktigt är att vi har behållt datan hos oss själva. Sedan har vi anonymiserat datan och med hjälp av Högskolan I Halmstad så har man kunnat slå samman datan och lägga ett raster med AI för att kunna analysera datan. Det som är unikt har vi tittat på åldersgruppen över sextiofem år, men då tittar vi på hela gruppen. Annars kanske man bara på våra enstaka patienter där man har samtycke. Men nu har vi fått stöd med hjälp av etikprövningsnämnden att dela datan på det här sättet.
Martin:Vi har tagit ut data för fem år. Det gör att vi kan se individers rörelser. Vi har delat upp dem I tre grupper. Låg, mellan och hög konsumenter. Det intressanta för oss blir att titta på de som rör sig mellan de här grupperna.
Martin:Vad är det egentligen som händer I praktiken? Vi kan också en sammanställning på de insatser som vi gör när man går över till olika grupper och vad som händer hos individen och sedan bryta ner det och ställa frågan på vilket sätt kan vi förebygga alternativt skjuta upp det. Då uttrycker vi det I pengar men det är inte drivkraften. Vi kan se att det här skapar ett bättre liv där vi jobbar tillsammans med individen och det påverkar både region och kommun. Jag vill säga att en viktig del I detta har varit att Jenny gör vi supertydliga in I vår organisation.
Martin:Om man ska få till det här synsättet och jobba på det här så har vi varit oerhört tydliga med att säga att vi inte vill höra ordet övervältra kostnader. Begreppet förekommer ofta mellan region och kommun och andra sammanhang. Vi pratar inte I termer av kostnader och övervältar, vi gör del av detta. Det brukar vara en inlåsningseffekt I samtalet. Såna som jag igen ibland, kanske vi har varit drivande I samtalen när vi pratar med varandra.
Martin:Släpp kostnaderna bryr jag inte om. Tittar ni på vilka vi gör tillsammans så tar vi diskussionen kring hur vi ska lösa modellerna längre fram. Vinnarna kommer att bli alla tre. Invånar, regionen och kommunen.
Lisbeth:Men då tänker man ju direkt på hur behöver ni en politisk backning I det här. Det behöver ni väl för att kunna just den här Nu släpper vi budgetdiskussionen och överväldigande av kostnader. Hur har er relation till politiken sett ut och hur har ni kunnat jobba tillsammans?
Jenny:Det var som jag sa inledningsvis att vi fick ett handslag mellan kommunstyrelsen och regionstyrelsen redan I inledningen av projektet och det har varit väldigt värdefullt. Jag tror också att inom den kommunala sektorn så är det så att många av politikerna tänker att den stora delen av hälso och sjukvården ligger på regionsidan. Men nu när vi har tittat på datan sammanslaget så ser man faktiskt att femtio procent är kommunens kostnader av den här mängden patienter som vi har tittat på. Så det har öppnat ögonen kring att det finns en samhällsekonomi att se till att vi har patienten på rätt plats och att vi också hittar den bästa lösningen oss emellan. Och sedan får man ta kostnadsdiskussionen sedan.
Jenny:Har det varit oerhört värdefullt att vi kunnat leda det på så sätt, både från politiken och från mig och Martin.
Lisbeth:Politiken också mötts och tittat på data eller haft mötesplatser? Hur ser du I er struktur? Hur tar de någon typ av samverkansberedning?
Martin:Jag har en RSO, Mikael Johansson, som distrikts är sjuksköterska och när han fick se de här siffrorna så började han genast analysera dem. Det är roligt att se det engagemanget som jag tog både Jenny och sätter I vår politik. De har sett potentialen I det vi gör och det tycker jag är väldigt viktigt för oss. Vi har presenterat det här materialet och dragit I olika samman för politik. Jag tycker att intresset har vuxit allteftersom, inte minst när vi fick ihop datan.
Martin:Då är det lite mer på riktigt än vilket år jag ska använda.
Lisbeth:Jenny, vill du säga någonting?
Jenny:När vi hade möjlighet att träffa Regeringskansliet I samband med den här utredningen så har politiken visat stor delaktighet I de diskussionerna och hur man kan driva arbetet framåt.
Lisbeth:Det tänker jag lite av den här sammanfattningen från utredningen, att nya sanningar har etablerats och det blir en förebild för väldigt mycket utvecklingen vi har framför oss I hälso och sjukvården. Jag är helt övertygad om att det ni gör som vi ibland brukar prata om är det mellanrumsarbetet som behöver göras eller det mellanrumsledarskapet som behövs. Det är där vi har de stora både kvalitetsbrist, de ligger I mellanrummen I stor utsträckning inte minst för de som har många behov samtidigt men också resurserna. Att vi faktiskt löser med resurser I våra mellanrum och att ta det här ledarskapet tror jag verkligen är vägen framåt och på det sättet så håller jag med I utredningens slutsats att det här är så viktigt för vårt synsätt för hur vi ska klara offentlig sektor och välfärden framåt.
Martin:Det är ju att vi delar Lisbeth. Vi har ju också sett det du beskriver. Ensam är inte stark. Vi kan inte jobba varför vi ska lösa det utifrån individens perspektiv. Det som är så bra I det här fallet är att vi har sjuhundra kommuner I vårt län.
Martin:Jenny och jag har med oss de andra kommuncheferna. Socialcheferna I socialchefsnätverket. Vi har ambitionen att kunna växla upp det ytterligare när vi kommit och lärt oss kunna testa de här förändrade arbetssätten. Det är inte så att det stannar och det har inte varit vår avsikt från dag ett. Vi ser potentialen att kunna växla upp I vårt län och även I dess förlängning.
Martin:I andra sammanhang. Vi delar gärna med oss av detta för det är också en sak som Jenny och jag trivs med. Det är att jobba I en verksamhet, alltså offentlig sektor där man delar med sig.
Jenny:Jag tänker också det som du säger Martin, styrkan blir när vi har vår socialchef I Ljungby kommun som pratar med övriga socialchefer när vi har hälso och sjukvårdschefer som pratar med varandra att vi får det på alla nivåer så blir det en naturlig spridning. När vi har tittat på det här projektet och när vi tittar på datan gemensamt så får vi ett stort engagemang hos våra medarbetare. Det kommer från de som jobbar närmast patienten och det är oerhört fint att se att man inte tänker på mitt och ditt utan att det är vårt gemensamma
Lisbeth:ansvar. Det var att stanna till lite grann. Vad har hänt I era verksamheter? När ni ser där värdet skapas I mötet med invånarna, hur har det här arbetet och ert sätt att våga leda utan att fastna I de här gränserna vad betyder det för sjuksköterskan, för undersökningen, för fysioterapeuter som ska möta våra invånare?
Martin:Det är lite spännande att ta det för igår hade vi faktiskt ett styrelsemöte där Jenny och jag är med. Där vi är just nu är att någonstans går detta över, du kanske har med tråkigt årlig förvaltningar, alltså in I vår ordinarie rör så att säga sättet vi jobbar på. Det är inget projekt som vi har drivit under ganska lång tid. Igår presenterade de för oss ett antal punkter som de ska plocka med sig och implementera på olika sätt. De har arbetsgrupper med representanter från våra organisationer som möts.
Martin:Vi har också med oss Högskolan I Halmstad I vissa grupper för att kunna jobba med forskning och se till att vi bedriver AI-arbetet. Någonstans börjar det bli en etablerad del I vårt ordinarie sätt. Då känns det någonstans för Jenny och mig att vi har kommit en bra bit på väg när vi sipprat ner på det sättet. Det som vi brinner av igen, vi hade samtal om detta I morse också som inte har med det här när det var på att göra men som landade in I att någonstans har vi inte lyckats från det har kommit till invånarna till gagn. Vi uppmärksammas jättemycket nu för det vi gör och det vi är glada för.
Martin:Men vi ska inte vara nöjda, och vi kommer inte vara nöjda förrän det har kommit invånaren till gagn längst ut. Det gäller att vara uthållig här. Det jag är övertygad om, jag känner igen dig. Hon kommer att se till att jag är uthållig, så det är jag ganska lugn
Lisbeth:för. Kommer ni att hjälpa er I uppföljningen att veta att det kommer invånaren till gagn?
Martin:Vi har en startpunkt, vi har fem års historik bakåt. När vi kan ratta och skruva I vårt arbetssätt så kan vi läsa ut ganska tidigt och snabbt om vi kan se en förändring. Det är det som jag tycker är extra bra. Det innebär att vi har en startpunkt. Det är inte bara pengar utan det är vad vi gör, hur många insatser man gör I hemsjukvården.
Martin:Hur många besök man har på akuten, hur många vardagar man har I slutenvården. Vi kan verkligen bryta ner och följa det så att det blir rejält.
Jenny:Det som också är intressant är att tjugo procent står av åttio procent av kostnaderna. De patienterna är högkonsumenter och finns både hos kommunen och regionen. Då kan vi fördjupa oss lite mer. Ibland är det enkla insatser som gör att vi kan få stora förbättringar. Men framför allt kan vi också se att Det har blivit väldigt tydligt att vi har en invånare som kanske inte har nästan någon vård alls.
Jenny:Vid en brytpunkt blir man högkonsument. Där identifierar vi också vad som händer och skulle vi kunna fånga den här personen tidigare så är den bästa av världar att den skulle bli så svårt sjuk så att den blir hög konsument eller att vi ser till att man får ett mer självständigt liv. Det är jätteintressant och vi får det mer faktabaserat.
Martin:Bara för att lyssnarna ska förstå det vi kallar de drar resurser motsvarande ungefär fyratusen kronor per år för våra två organisationer. Medan en högkonsument drar femhundraförtiosextusen I snitt från våra organisationer. Kan man förebygga det så frigör vi väldigt mycket tid och energi I våra organisationer som vi kan investera tillbaka på annat sätt.
Jenny:Framförallt mänskligt lidande tänker jag att vi har I fokus på att de ska må så bra som möjligt.
Lisbeth:Vi har ett väldigt bra hälso och sjukvårdssystem som står sig bra internationellt sett men vi är inte duktiga på de personer som ni pratar om och de får ofta ett ganska stort lidande av att vara mellan våra organisationer och ingen riktigt som tar ansvar. Så det finns ett sådant otroligt stort värde för den enskilde I det ni gör. Men också tänker jag att det blir väldigt viktigt med det konkreta ni får fram. De här siffrorna ni pratar om. Jag tror att det är till gagn för att den här omställningen ska bli bärande under lång tid.
Lisbeth:Att vi också har möjlighet att få every story hälsomumber och man kan tänka tvärtom såklart, kanske ännu viktigare. Men att det går också att säga att så här mycket resurser drar de här Det känns fel, men så här mycket resurser går åt för att kunna möta ett stort behov och I det ligger också väldigt mycket av icke självständighet och ett minskat värde för invånaren. Kan vi kombinera det är då vi får det fina.
Martin:Jenny och jag har en ny mission också, att vi ska implementera det här arbetssättet I samtliga kommuner. Det du är inne på tror jag är ganska viktigt. Kan vi visa resultat I det vi gör så är det vår förhoppning att det är lätt att diskutera med lagstiftningar kring förutsättningar för att jobba tillsammans med hälsodata. Där tror jag lite nyckeln ligger. Det vi pratar om är sex femhundra I Ljungby kommun.
Martin:Tänk om vi kan göra det för samtliga regioner och tvåhundranittio kommuner. Det är det som blir den stora hävstångseffekten. Men då behöver vi nog visa resultat för att man ska skapa förståelse för att detta är riktigt viktigt.
Jenny:Det är just den här sekretesslagstiftningen som finns nu mellan våra huvudmän som gör att det blir lite mer tungrott att implementera det I övriga eftersom man just nu behöver gå via forskningen när vi delar datan på det här sättet som vi har gjort. Därför försöker jag, Martin, hela tiden framhålla att man tittar på möjligheten att dela data mer över våra organisationsgränser för att skapa bästa beslutsunderlag helt enkelt.
Lisbeth:Ni har jobbat med Högskolan I Halmstad kring det här. Ni kanske ska säga lite mer om deras roll som du var inne på Jenny, att de har gjort det här möjligt för er?
Jenny:Ja, de står ju för själva sammanslagning av datan sker inom ramen för forskning. Det är just för inte möjliggör det idag. Där har vi haft prövning via etikprövningsnämnden. Vi har också otroligt många avtal för att säkerställa så att inte patientdatan nyttjas på felaktigt sätt. Den resan har tagit ganska lång tid för oss.
Martin:Valet av Högskolan I Halmstad var ganska enkelt. De har väldigt stor kunskap inom området och stor kunskap kring AI. Vi har fått stor hjälp I det resonemanget och utvecklat ett samarbete som vi kommer fortsätta utveckla tillsammans med högskolorna. De är en viktig partner för vår del, dels med forskning men också den särskilda kunskapen som finns I den akademiska världen som vi kan dra nytta av I vårt arbetssätt.
Lisbeth:Kanske är det också det som vi behöver jobba mycket mer med I mellanrummen, att också använda akademin på ett annat sätt när vi nu ska transformera vårt system. Så att vi får kunskap om transformationen men också får in den kunskap som finns I de akademiska miljöerna och forskningen kopplat till vår förändring och vår omställning?
Martin:Ja, absolut. Jag tror mycket mycket ligger I det. Många pratar om akademiska vårdcentraler, vi ska göra en akademisk akutklinik I Växjö. Att vi behöver mer och mer kanske inte integrera varandra för vi har ju supernytta av forskningen. Men sen tänker jag att här oftast blir det ju somatik, det är sjukhus som har nära koppling till universiteten.
Martin:Jag tror att här finns ett område för att det finns en stor utvecklingspotential I de här mellanrummen du pratar om Lisbeth. Där tror jag att vi behöver ta hjälp av forskningen ytterligare för där finns stora
Lisbeth:potentialen. Vad har det betytt att ni har delat journalsystem? För ni har samma journalsystem det har man ju inte på långa vägar runt om I landet. Vad har det betytt för ert arbete?
Jenny:Det är en oerhörd fördel att vi har det I hela Kronobergs kommunerna och för regionen. När vi ska strukturera data för att kunna koppla samman den så har det underlättat att så klart samma system. Hälso och sjukvårdssystemet är Cosmic och socialtjänst delen. Har vi ett annat system. Vi har haft ganska mycket handpåläggning I det och socialtjänst systemen ser olika ut I kommunerna.
Jenny:I framtiden tror jag att det underlättar om man har mer och mer lika system för att underlätta just delning av data.
Martin:Alternativet kan vara att man karställer alla systems utdata på ett visst sätt vilket underlättar egentligen sammanföringen av data. Oavsett leverantör så skulle man kunna säga att det här ska ni kunna leverera ut från era system. Då kan vi mötas på ett enkelt sätt. Vi har lagt ner mycket tid och kraft för att få ihop datan. Det kan man ju förebygga ganska lätt.
Martin:Det är vår erfarenhet att om man kravställer själva utdatan på ett tydligt sätt så kommer det inte vara lika jobbigt som vi haft
Jenny:det. SKR håller just nu på att titta på alla kommuner. Vilka delar man behöver jobba med digitaliseringen. Tittar man på Kronobergs ser man ju en väldigt stor vinning av just det som du säger Martin. Att man har tittat på gemensam kravställning när man jobbar med system för att underlätta för just delning av data eller andra saker när det gäller systemstöd.
Jenny:Till exempel kan man jobba mer gemensamt I framtiden.
Lisbeth:På tal om mellanrum, vi behöver också när vi planerar framtiden planera brett I Sverige kring de här så vi får ihop och kan kravställa på rätt sätt. Jag tänker på sammanhållen vård och omsorgsdokumentation. Det är en lagstiftning som har ett ungefär ett år på nacken nu. Den har inte varit tillräcklig för er om jag förstår det rätt för det är inte bara I vårdsituationen för den får man ju inte använda för kvalitetsutveckling. Är det så?
Martin:Ja, det är riktigt. Det är fortfarande så att det räcker inte. Det visste vi redan när det kommer. Men man kan säga att det är ett steg på vägen. Sen har jag lite respekt för att lagstiftarna är försiktiga kring sekretessfrågorna.
Martin:Det ska det vara liksom. Men vår känsla efter att vi har jobbat med detta Jag tror invånarna accepterar det vi gör givet det resultat vi kan få. Vinsten är så pass stor för den enskilda individen att den här sekretessfrågan blir underordnad. För den låser fast. Vi behöver bygga den här bron.
Martin:I de samtal jag har förts upplever jag att invånarna förstår och ser bara ett värde I att vi kan jobba tillsammans.
Jenny:Det som vi har pratat om Nu tittar vi på målgruppen som är över sextiofem år men I Kronobergs jobbar vi också med Barnens bästa gäller där vi har ett samarbete mellan socialtjänst, skola, hälso och sjukvården och polisen. Där finns det också sekretessdelar som försvårar för oss. Vi hade gärna velat ta steget med det arbete som vi har nu och göra det ytterligare med barn och unga. Vi tror att det finns oerhört mycket att jobba med där om man kan se varandras data och analysera gemensamt.
Lisbeth:Jag tänker att ni har varit inne på datadelningen och det är ett hinder. Finns det annat som har varit svårt för er? Er? Här behöver man rusta sig lite extra.
Martin:Jag tror vi nämnde det kort att vi har kanske var för sig byggt vår egen självbild och vår egen kultur. Man ska inte underskatta kraften av att när man ska gå från att byta ut man och dom mot jag och vi. Där tror jag att den typ roll som Jenny har är vi oerhört viktiga att stå sida vid sida. Prata I vår organisation. Jenny pratade om Region Kronobergs sinnorg och Umeå kommun.
Martin:Just den kulturella övningen är en grundförutsättning. Man kan säga att man flyttar organisationerna. Det är lite det vi jobbat mycket med. Att föra människor samman och sätta ett tydligt mord och se till att vi utgår från individ. Där har vi lagt mycket kraft och det kommer nog alla behöva göra för vi bygger ändå vår egen kultur och utgångspunkt.
Martin:Den bör man bryta upp för att bli riktigt framgångsrika. Jag
Jenny:tror att man sätter tydligt mål och ett gemensamt mål och vision är nödvändigt för att organisationen ska gå den vägen. Det tar sin tid. När det gäller forskningen så har de också ytterligare en kultur. De kulturkrockarna behöver man diskutera och möta sig I när det gäller hälso och sjukvården och kommunens struktur och kultur.
Martin:Vi kan väl säga till de lyssnarna, Lisbeth, att du inte avskräcker dem. Är det värt det?
Lisbeth:Det kan ju också finnas om man tänker att det här verkar ta tid. Vi ska prata med varandra, vi ska mötas, det är kulturkrockar och vi ska se på data. Men det är värt
Jenny:det. Ja
Lisbeth:absolut. Vill ni några andra medskick till de som lyssnar? Är det någonting som ni vill skicka med? Jag tänker också kring det här samskapande ledarskapet som ni så starkt står för. Det finns ju hårda grejer I det här, det är data, det är väldigt hands once.
Lisbeth:Men sen handlar det ju väldigt mycket också om er som personer eller ert sätt att se på ledarskap snarare. Vad är det där nya ledarskapet som ger sig fram för att offentlig sektor behöver?
Jenny:Jag tror att man jobbar på riktigt och vågar möta utmaningarna gemensamt. Att man vågar prata om och skapa en gemensam målbild och också en nulägesbild. Sen behöver vi mod och nytänkande I organisationen och ett öppet klimat på alla nivåer I organisationen Så att man faktiskt tar tillvara på de här som finns ute I organisationen. Det ligger ett stort ansvar hos cheferna där.
Martin:Det är rätt det Jenny säger. Någonstans tycker jag att den första insikten som jag har gjort är att det är inget jag kommer klara av egen kraft. Vi lever I någon form av beroendeställning till varandra på olika sätt utifrån ett sätt att möta invånarna. Om vi bara accepterar det, för så är verkligheten, då blir det så naturligt att passera sin organisationsgräns och samarbeta och samverka med någon annan för att vi ska lyckas. Det är rätt självklart när man funderar på det.
Martin:Man kan snarare fundera på varför man inte gjort detta tidigare.
Lisbeth:Men om man kommer som ny chef till era organisation där jag blir anställd I Region Kronoberg eller I Ljungby kommun. Kommer det här att synas I introduktionen till mig som chef? Har ni tänkt vidare I det här som ni egentligen lever så att det också syns I era sätt att styra mer formellt?
Jenny:Om jag talar för Ljungby kommun så möter jag alla chefer som är nyanställda. Jag tänker att det gör du Martin också. Det är en del I att vi lever I vår värdegrund också. Att det märks I mötet med mig och att det märks I mötet med alla cheferna så att man ser till att det finns I ledarskapet. Det är klart att just nu har detta varit väldigt stort på tapeten så vi har lagt ganska mycket tid för att berätta om detta I introduktionen.
Jenny:Martin säger också att det blir en del av det som går in I den mer ordinarie verksamheten. Men värdegrunden och ledarskapsdelen är oerhört viktig.
Martin:Vi kan väl säga så också att jag fick redovisning att våra socialchefer, skolchefer och sjukvårdsdirektör var iväg förra veckan Där har vi fått fram en gemensam handlingsplan för länet. Oavsett var vi jobbar kring omställningen så har vi samma bild. Du vet att sett den här identifikationen. Det är inte Region Kronobergs logga eller Ljungby kommuns logga utan det är länets bild vi jobbar med. Det gör att det blir mer och mer naturligt att som utgångspunkt I länet eller I vårt sätt att tänka.
Jenny:Det är härligt tycker jag att man I Kronoberg att man gläds åt varandra. Det är liksom inte den konkurrensdelen utan man hejar på varandra. Det är en bra drivkraft.
Lisbeth:Jag är lite sugen. Krono är lite långt från Norrbotten annars hade jag gärna faktiskt kommit och jobbat I era verksamheter. Vi ska börja avrunda det här spännande samtalet men är det någonting vi inte har pratat om som ni känner här är viktigt för lyssnarna att få höra om. Vi
Jenny:brukar prata mycket du och jag. Det jag tänker är framför allt det stora engagemanget som finns I våra organisationer. Du pratade om det tidigare. Hur syns det I vår organisation? Vi har väldigt fina resultat när vi tittar på äldreomsorgen I Ljungby kommun till exempel.
Jenny:Jag kan inte bara säga att det beror på det här projektet men det är absolut en del I när de äldre bedömer hur de blir bemötta I Socialstyrelsens enkät till exempel. Så det är väl ändå det som att Ett stort tack till de fantastiska medarbetare som vi har I våra organisationer som driver detta arbete.
Martin:Jag kan bara göra ett generellt medskick utifrån det samtal vi har haft att framtiden är inte vad den brukar vara.
Lisbeth:Det finns mycket hopp också för det jag tycker ni ger mig när jag sitter och får prata med er det är ju hopp och kraft. För det är ju lätt att vi tänker att det är tuffa tider vi är I och att man tappar hoppet och då behöver man ju det ledarskapet som ger en hopp. Och det tycker jag att ni gör. Men jag avslutar med den här Vårdpod frågan. Jenny, vad är nära för dig?
Jenny:Nära för mig är att det känns nära hjärtat och framför allt att det är tryggt att man vet hur man kan nå det man behöver. Nära är att det känns tryggt bra I hjärtat.
Martin:Jenny Line. Nära är den upplevda känslan som en individ kan där allting finns. Även om jag inte behöver det så kommer det finnas. Det skapar grundtryggheten som jag tror man mår bra av I största allmänhet. Sen är det nära mycket annat också.
Martin:Till exempel att vi behöver tänka om kring begreppet nära. Jag tror att AI och digitala verktyg kommer skapa enormt stora förutsättningar för att vara ännu mer nära. Vi lever I en glesbygdslän I Kronoberg. Vi kommer kunna jobba nära våra invånare I den miljö de finns I.
Lisbeth:Verkligen. Stort tack för att ni delade med er av all er erfarenhet och ert ledarskap I Nära vårdpodden. Lycka till framåt!
Martin:Tack för att jag fick vara med.