Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
Svensk sjukvård är världsbäst på det akuta. Men sviker vi de som behöver oss mest?
Vad händer när man slutar prata om omställning – och börjar göra den?
Vad händer när man slutar prata om omställning – och börjar göra den?
I premiären av Ompodden utmanas invanda sanningar om akutmottagningar, 1177 och vem som egentligen bestämmer över din oro.
Varför rustar vi för det ovanliga – men missar det vardagliga? Och vad skulle hända om varje invånare krävde en namngiven läkare?
Varför rustar vi för det ovanliga – men missar det vardagliga? Och vad skulle hända om varje invånare krävde en namngiven läkare?
Det här är ett samtal om makt, ansvar och modet att göra upp med ett system som inte alltid håller.
Skapare och gäster
Värd
Åke Åkesson
Värd
Christer Svensson
Värd
Jonas Fagerson
Vad är Ompodden?
En podcast från Oskarshamns Sjukhus
Hej kära lyssnare och varmt välkomna till detta premiäravsnitt. Jag heter Jonas Fagerson och ska försöka att guida er igenom det här samtalet. Och med mig har jag till vänster I vårt... Mitt virtuella vänster har jag Christer Svensson, sjukhuschef I Oskarshamn. Och till höger så har jag verksamhetschefen för medicinkliniken Åke Åkesson också på Oscarshamns sjukhus.
Jonas:Hej på er.
Christer:Hej hej.
Jonas:Hej. Hör vi varandra bra?
Åke:Jag hör och ser. Det är som om du var här bredvid mig.
Jonas:Ja, men det är fantastiskt. Ni ni sitter ju på samma våningsplan men I varsitt rum misstänker jag, med lite olika utsikt.
Åke:Det stämmer. Ja, jag tittade ut över Skaniavägen här I Oskarshamn som är en av de absolut största arbetsgivarna här tillsammans med kärnkraftverket OKG.
Jonas:Just det. Vad ser du Christer? Jag
Christer:ser ut här med vyerna, skog och Dödehultons gamla boning eller
Jonas:Ja, just det. Han snidan. Precis. Och då kan ju lyssnaren fundera lite på hur det kommer sig att... Jag och jag sitter ju här nere I Lund så vi är lite utspridda och det...
Jonas:Så kommer det väl vara I den här podcasten framöver. Men då kan man ju undra lite varför vi sitter och gör podd tillsammans, Christer. Vad vad kommer sig detta?
Christer:Nej, jag hade en liten fundering på att när man håller på att ställa om ett sjukvårdssystem som vi gör I hela Sverige så behöver man ju informera mycket både internt för vi som jobbar I sjukvården och externt så att säga invånarna så man förstår varför ska vi göra ett på ett annat sätt? Och då har jag varit rätt mycket ute informerat både inom sjukhuset och utanför sjukhuset. Men så ser jag att detta också är en bra kanal att kunna gå ut och informera för att man kan lyssna lite när man vill och ifall de vill kontakta mig så går det bra också så att säga, de som lyssnar.
Jonas:Åke, du har ju varit med I... Vi har ju varit med I lite olika poddar, du och jag, tidigare tillsammans. Vad ser du mest fram emot I den här podcastserien?
Åke:Jag ser faktiskt fram emot att få sprida den oerhörda arbetsglädje som finns nu inne på sjukhuset som börjar bli allt starkare I att äntligen från ett ganska kärvt läge vända uppåt och framåt. Oskarshamns sjukhus har under många år sett en nerrustning och avrustning precis som små sjukhus I hela landet har drabbats av. Och I det har man liksom hamnat I en uppförsbacke som inte har sett särskilt optimistisk ut. Nu vänder det. Nu kommer vi att nyskapa.
Åke:Och jag kom att tänka på när jag var på väg in I podden här att vårdens medarbetare trycks väldigt mycket ner av regler och traditioner om hur vården ska vara. Jag har ägnat en väldig massa chefsår åt att försöka bryta mot regler och förväntningar om hur det ska vara. Det har inte alltid varit enkelt och det här är inte heller egentligen en framkomlig väg för de allra flesta men det vi nu ska göra I Oskarshamn är att skapa nya regler med en helt annan möjlighet för alla medarbetare att vara med och skapa Sveriges bästa sjukvård på Sveriges bästa lilla sjukhus. Och första syftet med den här podden är att alla faktiskt här på vårt fina sjukhus ska känna delaktighet I detta, känna att man är med och det är vi tillsammans som sätter agendan. Vi spelar inte längre på bortaplan.
Jonas:Jag tänker att det är ju... Du är ju relativt ny I... På sjukhuset I Oskarshamn. Christer, du har funnits länge. Kan inte du berätta lite om din bakgrund, Christer, för de som inte vet?
Christer:Ja, jag tycker inte jag har funnits där så jättelänge så att säga. Jag är precis inne på mitt sjätte år nu för jag började precis faktiskt under pandemin då, 20 20. Så det var precis när den var I full gång så att säga. Sen höll den på ett tag I lite vågor. Innan han jobbat I Region Blekinge I många år, över 25 år, och på chefsposter där.
Christer:Och innan jag jobbade började jobba som chef så att säga, slutade började vi det 20 24, 20 25... Nej förlåt, 2004 Okej. 2005 då. Där så jobbade inom tobaks kirurgi som perfektionist då, som ett lite speciellt yrke så att säga.
Jonas:Ja, men vad vad vad är det har man inte har man inte hört om så många gånger. Vad gör man då?
Christer:Det så vanligt. Jag vet när jag jobbar, jag vet inte hur många man är nu I Sverige, men när jag jobbade så var vi 50 I Sverige. Det är när man är... Framför allt är när man har öppen hjärtkirurgi och man behöver stänga av det lilla kretsloppet, hjärta och lungor så behöver man koppla bort det till en hjärt-lungmaskin. Så det ett tekniskt yrke som man som man sköter där så att.
Christer:Sen har man lite andra bitar man också kan göra som perfektionist. Men det slutade för nu, ja, nu bara blir det en drygt 20 år sen som man slutade med det då ju.
Jonas:Vad är vad är det som som får dig att studsa ur sängen och gå till jobbet på morgonen? Vad är det du brinner för när det gäller ditt arbete?
Christer:Nej, det är ju det är ju I grund och botten att vi ska... Att hela samhället så att säga, alla vi invånare I samhället är ju då våra patienter då, att vi ska kunna ta hand om på ett bra sätt så att säga. Det jag se... Har sett imorgon som har gått är att vi har väldigt bra sjukvård I Sverige när det gäller spetssjukvård. Och det det vittnar också människor när man frågar människor ute på stan så att säga.
Christer:Men det är spetssjukvård. Blir du riktigt sjuk I Sverige så har vi en fantastisk vård, kanske den bästa bästa... Bland bästa I världen så här då. Men bassjukvården tappar vi på. Den har vi blivit sämre och vi tappar på den så att säga.
Christer:Och de som blir mest lidande då, det är de patienterna, ofta äldre, det är den stora gruppen som är kroniker, har flera kroniska sjukdomar, alltså en komplex patient och de är sköra, alltså små marginaler. Och de har många olika vårdkontakter så att säga I sin vård och omsorg. Och det är det jag brinner för mest. Hur ska vi kunna göra så att alla får vård, inte bara de som ropar mest så att säga? Det är ju det
Jonas:ju Det kommer vi prata mycket om antagligen I den här podden. Ja, Åke, din din bakgrund har du nämnt lite om för en del kanske man känner igen dig ifrån Borgholms-modellen.
Åke:Ja. Jag tror
Jonas:det var så jag stötte ihop med dig första gången.
Åke:Borgholmsmodellen har ju blivit ett begrepp I svensk sjukvård som ett lite grann nytt sätt att skapa både tillgänglighet och trygghet I vården för framför allt de mer och mest sjuka äldre, men ytterst för alla. Men det är bara den ena sidan. Den andra sidan av borgensmodellen är att skapa en arbetsmiljö för de som jobbar I primärvården som är sån att de som frågade Christer förut att det spritter I dem för att få gå uppkomma till jobbet. Att man som allmänläkare, distriktsläkare själv styr över sitt samarbete med sina patienter. Att man har en rimlig arbetsbelastning som idag är ungefär 1100 listade invånare på en doktor.
Åke:Att man kan hjälpa de här 1100 invånarna till en trygg tillvaro som innebär att man, när man är orolig för sin hälsa, lätt får kontakt med vården. Det var väl enkelt sammanfattat det som är och blev borgensmodellen, men den var egentligen en följd av att jag hade jobbat på sjukhus I rätt många år på olika ställen I Sverige och konstaterat att primärvården arbetade under väldigt dystra villkor, var underfinansierad och som åtminstone en del av det, följd av det, inte kunde fungera optimalt. Och när jag kom till insikten om att en god fungerande sjukvård bygger på båda bitarna, sjukhus och primärvård, I riktig samverkan, så började jag prata mera med primärvården och insåg att det var svårt att tala deras språk när man inte kunde primärvårdsidan. 27 år på sjukhus smällde inte alls ute I primärvården. Jag räknades in bland de som inte förstod hur det var I primärvården.
Åke:Och så var det så att efter de där 27 åren så klev jag tillbaka till utbildningsgolvet och utbildade mig till allmänläkare. Jag tänkte jag skulle göra en liten sväng I primärvården och den svänggen kom att bli 17 år och avslutades med 9 år I Borgholm. Nu är jag alltid borta.
Jonas:Vad utbildade du dig till från början? Vad vad var startpunkten till din karriär inom
Åke:Jag blev infektionsläkare från början och med grundmotivet att som infektionsläkare kunde man bota allting utom Rabies och nånting mera. Så småningom kom HIV som nåt man inte kunde bota men jag fick då vara med om den fantastiska upplevelsen att från att alla mina patienter dog till att allihopa blev bra och kunde gå tillbaka till jobbet igen. Så jag var infektionsläkare väldigt länge. Jag var också barnläkare en period. Är specialist I barnmedicin också, men efter ett antal år på barn I Uppsala så saknade jag de äldre så väldigt mycket.
Åke:Det är ändå så att att vi lever för att bli gamla och de allra flesta människor är klokare och visare när de är gamla än när de är unga och att inte få umgås så mycket med dem kände jag som en sorg så att då gick jag tillbaka till infektion och därifrån så kom då vandringen till allmänmedicin. Och med det här perspektivet så vill jag ändå säga att man pratar om primärvård och sekundärvård och tertiär vård men med min rätt breda erfarenhet av att jobba som doktor I vården så det finns inget mer fantastiskt yrke än att få vara allmänläkare. Sen är det en väldig tur att inte alla väljer det, utan att vi har våra superspecialister på sjukhusen också.
Jonas:Vem hoppas ni ska lyssna på den här podden?
Christer:Om jag ska svara först då så är är det egentligen väldigt väldigt spann så att säga på det, både de som jobbar inom sjukvården men även de I så att säga allmänheten så den blir... Så de får information vi ska försöka se... Prata här på ett enkelt bra sätt så man förstår varför vi måste ta hand om våra patienter på ett annorlunda sätt än vad vi gör idag. Så att egentligen kan alla, allt från kliniker till allmänhet till politiker till ja vem som helst egentligen som är intresserad. Och vårdfrågan, hälso och sjuk och vårdfrågan är ju ens en stor fråga, inte minst ett år som detta när det är valår så är den högt på listan så att säga utav frågor som allmänheten är intresserad av.
Jonas:Intresset är stort. Vi kommer ju ha naturligtvis lite teman för de här portarna framöver. Och innan vi går in på dagens tema så ska vi ha det stående inslaget Välj låten. Var det din tur idag Åke? Vad har du valt för låt och varför har du valt den?
Åke:Jag kommer till den där inspelningen efter en snabb runda på våra 2 medicinbodavdelningar där ett stort antal fantastiska medarbetare, läkare, sköterskor, undersköterskor och flera andra yrkesgrupper också gör ett, ja men, ett helt otroligt arbete individuellt och I lag. Och det jag liksom fick med mig när jag gick därifrån var känslan av att egentligen så skulle de här stå allihopa tillsammans och sjunga en gammal Queen-låt för att liksom manifestera där hur det egentligen är. Men de gör inte det för de är så upptagna av att vara så här fantastiska. Men låten är ju som ni förstår We are the champions. Mequen.
Åke:Mequen.
Jonas:Nu lyssnar vi ju på den tycker jag. Och vi kanske ska ge oss in I dagens tema som ni har skrivit som Trygg vård I Oskarshamn. Vi kanske ska börja med att att resonera lite runt, vad är trygghet? Vad tänker ni om det? Jag tänker att
Åke:för oss så kommer ju trygghet att handla om att vara trygg I sin vård, trygg I sin hälsa. Och för mig och oss, för vet jag, för Christer och jag har pratat mycket om det här, så så det centrala I det är att varje individ I Oskarshamnsområdet som vi ansvarar för ska oavsett nivå på oro över sin hälsa ha en lätt enkel väg in till vården. Och starten på det är alltid hälsocentralen och den namngivna fasta läkaren. Det är där man får hjälp att bli lugn oavsett nivå på problematiken. Ett av alla feltänk I svensk sjukvård som vi kommer att beröra är just detta att vi omyndigförklarar individen och säger att det är nån annan som ska bestämma ifall att individen behöver råd på läkarnivå eller inte.
Åke:Det är nån annan som bestämmer om min oro, min ängslan för sjukdom är värd att bry sig om överhuvudtaget. Det är basen I tryggheten för invånarna. Att det är jag som är myndighetsutövning till att känna att min oro för min hälsa, sjukdom eller annan form av ohälsa, är så viktig att den värderas så att jag får prata med min namngivna läkare som ibland på 90 sekunder kan ge mig trygghet I att det här var inte farligt men ibland, om det behövs, kan bli den som slussar mig hela vägen via Oskarshamns sjukhus, via länssjukhuset I Kalmar till Linköping eller ett annat universitetssjukhus, om det är den nivån som behövs. Det är trygghet I vården och det är också ett myndighets förklarande av individen. Vår sjukvård I Sverige har ägnat så många år åt att bestämma vilka som ska få vara trygga.
Åke:Det har skapat en större och större otrygghet och otrygga människor söker mera vård och den onda cirkeln är hela Sverige fortfarande inne I.
Christer:Och jag tror också att om... Om... Liari är till och med övertygade om att när man får till den här vården, att vi kan ta hand om de som är mest resurskrävande för hälso och sjuk och om... Hälso och sjukvården och omsorgen. Ifall vi tar hand om dem på ett bra sätt, då är även den andra delen som vi ofta lägger väldigt mycket resurser på, den mer, fan vi kallar den mer akuta delen, på friska människors få är akuta och uppkommer.
Christer:Då blir också nån trygghet där för då har vi också mycket mer resurser att lägga på det så att säga. Då för att då fördelar vi resurserna på ett mycket bättre... Alltså vi fördelar på sush resurserna efter utefter behovet på ett helt annat sätt än vad vi gör idag så att säga. För annars liksom tippar det över så att säga, vi använder resurser som inte är anpassade för de här komplexa kroniska, sköra patienterna på ett felaktigt sätt. Och det är inte unikt för ett litet sjukhus eller ett medelstort sjukhus, ett länssjukhus eller ett universitetssjukhus.
Christer:Det är likadant så gott som möjligt överallt så att säga. Och så man måste tänka till inte minst med universitetssjukhusen som får utföra mycket bassjukvård idag när deras grunddel är spetssjukvård, utbildning och forskning. Då kommer ju... När de får göra mycket bassjukvård så kommer de tappa de andra delarna I... Är deras dna, så att säga, universitetssjukhusen.
Christer:Så det vi gör här är en modell som man sen kan applicera vidare I hela Sverige. Det är min dröm med detta.
Jonas:Jag tänker de flesta de flesta av oss I våran vardag, I vårat liv nu om man inte jobbar inom hälso och sjukvård, då är man ju då är man naturligtvis konstant I tanken om hur det fungerar och vad man ska vad man ska vara för nånting. Men för för oss som är emellanåt behöver stöd så vill man ju bli trygg I att veta vilken väg man ska ta sig till att få hjälp helt enkelt. Jag skulle ju inte något emot att det var tydligare vem jag har kontakt med när det gäller min hälsa. Det får gärna vara en person, men framför allt så vill jag ju att det är någon som svarar när jag tar mod till mig att begära hjälp av någon annan. Hur kan det här bli tydligare för för allmänheten?
Jonas:Vilka vägar finns det in? Vad gör ni åt det och vad... Hur tänker ni runt det?
Åke:Det är tacksamt att jobba I Region Kalmar för vi har kanske Sveriges bäst tillgängliga primärvård. Det innebär inte att det inte är en bit kvar men en väldigt stor del av invånarna I Region Kalmar har en namngiven allmänläkare som de I väldigt hög utsträckning kan komma I direkt kontakt med. Inte alla, men vägen ligger ändå öppen mot att det ska bli så att alla har det. Vi har fortfarande I Kalmar, precis som I alla andra regioner, problemet att primärvården får 18 procent av vårdkakan. Sjukhusvärlden 82.
Åke:En liten förskjutning på 2, 3 procent av kakan skulle leda till att vi har råd med att full bemanna primärvården med tillräckligt många allmänläkare för att alla ska ha det här numret. Men om vi ändå väljer att titta på där det fungerar som det ska, vilket det då I vår region gör på betydligt mer än hälften av alla vårdcentralerna, så finns det ett telefonnummer som invånarna har på kylskåpsdörren eller I mobilen som leder till att de samma dag kommer I kontakt med sin doktor utan filter, utan murar, utan förbedömning. Nej, Åke, ditt problem är inte så viktigt så att du behöver prata med en doktor, utan man får det. Och vägen dit, den är också att tala om det här, att visa att I Sverige så finns det I varje region några vårdcentraler där det är så här. Det finns någon grupp människor som har en trygghet I att veta att de samma dag kan få kontakt med sin läkare.
Åke:Och det är egentligen varje regions uppgift att titta över hur kan det komma sig att inte alla har det som de som har det som alla borde ha det?
Christer:Jag tänker lite när du säger det och det som jag hör I det är ju att man går från organisation till relation. Och det gäller att ha en relation så att säga med vården. Framför allt de här patienterna som vi pratar om som har det största vårdmodet. Har man sin fasta läkarkontakt som är oerhört viktigt och det vill säga vi I de länderna där de har betydligt högre andel som har fast läkarkontakt så fungerar det mycket bättre så att säga. Och Sverige ligger inte bra till där så att säga, så vi måste jobba med den biten för det en avgörande för den här stora gruppen patienter som kräver mycket hälso och sjukvård och omsorg.
Åke:Vi berömmer oss ju gärna av att ägna oss åt evidens och vetenskap och så här. Vi bryr oss fortfarande rätt lite om alla stora studier som visar just det som Christer sa, människor lever längre om de har en fast allmänläkarkontakt. Inte bara lite längre, utan ett antal år längre. Det är fastslaget I en stor norsk studie för länge sen och bara häromveckan var det en samlingsartikel I Läkartidningen som visar att, ja, det här har man visat på många ställen. Och med tanke på hur mycket kraft och pengar så många människor lägger på att med tveksamt värde förlänga livet litegrann så är det anmärkningsvärt att inte vår befolkning kräver att det här som bevisligen förlänger livet med ett antal år blir en självklarhet.
Christer:En annan sak där som jag tycker är viktig att säga, men det har du med det där Hockey, det du säger egentligen är att inte bara att man lever längre, man ber... Lever längre med högre kvalitet och man behöver mindre kontakt med sjukvården också. Det är den biten också som är avgörande detta.
Jonas:Vi verkar ha kommit en bra bit på väg. Om om det är så att många utav dem som behöver ha den den här telefonnumret på kylskåpet och att det är nån som svarar och sådär när man ringer.
Åke:Det har ju blivit en positiv cirkelat det här. Allt fler läkare har fått en arbetsmiljö som möjliggör att jobba på det här sättet. Allt fler sköterskor, distriktssköterskor, har därmed fått möjligheten att istället, tror jag, ägna tid åt att I telefon tala om att det inte finns några doktorstider, tider faktiskt se och hjälpa ett antal människor I levande livet med praktisk sjukvård. Det här blir en positiv cirkel som egentligen inte har nåt bortre slut. Och när vårdens arbetare får ägna sig åt det som de har utbildat sig till och nästan I alla lägen faktiskt valt vårdyrket för, nämligen att få göra positiv skillnad för människor I allmänhet och sjuka människor I synnerhet, Då blir det en positiv spiral.
Åke:Vi har tyvärr ofta hamnat I det motsatta att vi med New public management och den svenska tjänstemannan diktaturen istället ägnat oss åt att kontroll reglera, detaljreglera och styra vårdens arbetare utifrån mätvärden och räknesnurror, istället för att ge dem möjligheten att med bra arbetsmiljö jobba med det som de brinner för. Det vi är på väg tillbaka till är just det att ge människor I vården förutsättningar att jobba med det de faktiskt är utbildade för och brinner för.
Jonas:Har man politiserat vården för mycket?
Åke:Att det här är möjligt som vi jobbar med här I Region Kalmar, det beror ju på att vi har väldigt bra sjukvårdspolitiker. Jag har pratat med alla sjukvårdspolitiker under många år och hela tiden mötts av ett starkt positivt intresse och en önskan att driva borden I den här riktningen. Jag skulle till och med vilja säga att det hade inte varit möjligt att ha så bra sjukvård och det hade inte varit möjligt att vara på väg mot en ännu bättre sjukvård om det inte hade varit för en bred politisk önskan om detta. Så att den politiska nivån, den måste finnas och hos oss fungerar den bra. Men vad som däremot är alldeles alldeles illa, det är den våg av New public management, det vill säga styrning av vården utan medicinsk kunskap och insikt som inget politiskt parti idag vill ha kvar men som fortfarande med en viss tröghet dröjer sig kvar och är helt förhärskande.
Åke:Man kan idag vara chef I vården på alla nivåer och helt sakna kunskap om sjukvård men ha ett antal mätinstrument som man anser beskriver bra vård och det är där vi har hamnat snett.
Jonas:Vad tänkte du Christer?
Christer:Jo, Åke så klok här så att det jag tänker här är att även för att man får fram massa saker man kan mäta, För det är inte fel att Meta saker, det behöver vi göra, men det räcker liksom inte att Meta, men man måste kunna prata med sin personal, man måste kunna förstå varandra och man måste kunna förstå det man får fram då så att det är väl så jag tänker helhet när det gäller liksom styrningen där då och och det gäller ju att, som Åke säger, att det vi jobbar med som högre chefer, det är det ger rätt förutsättningar ute I vården så att säga. För på gruppnivå så är leca, sjuksköterska, BMA, fysioterapeut och så vidare, det är lika bra I hela Sverige. Vi har väldigt bra utbildningar så att säga, men vi måste jobba så att det är rätt förutsättningar för dem att jobba på sina arbetsplatser. Och det är det som är vår vårt uppdrag så att säga. Och då handlar det bland annat här om hur ska vi ta hand om våra patienter så att det blir rätt förutsättningar både på våra vårdavdelningar, du nämnde här Jonas, att det pratas mycket vårdplatser och den biten och så som vi tar hand om sjuk...
Christer:Våra sjuka idag I Sverige så har Socialstyrelsen gjort en ett arbete, plats för vård heter det, som kom ut för, ja det är väl ett och ett halvt år sen den kom nu tror jag, och som visar att vi har för få vårdplatser I Sverige utefter det sättet vi jobbar idag, men det visar också om vi jobbar med de här förändringarna som vi pratar om, att boplatsbehovet minskar. Och efter 20 27 räknar de att då sjunker våtplatsbehovet för att vi tar hand om patienter på ett effektivare och bättre sätt. Och det är både bättre för vården men framför allt bättre för patienten så att säga.
Jonas:Nära vård har vi hört talas om I... Som begrepp I snart 10 år. Jag jag minns inte exakt riktigt när... Det började väl med effektiv vård först med Stjärnstet och sen så kommer Anna Nergårds utredning om god och nära vård och där var ju en utav grundpelarna med primärvården som ett nav när det gäller människors hälsa och stöd kring människors hälsa. Det var primärvården som nav.
Jonas:Och det låter ju som att det är det ni har gjort.
Christer:Eller gör
Jonas:Eller gör det med den. Under den omställningen så att säga. För det är ju... Jag tänker att den vid nära vård som begrepp är ju väldigt genompratat och diskuterat och resonerat kring med olika röster. Men det här verkar ju vara I praktiken görbart.
Christer:Ja, jag brukar ju ställa den frågan ute inför mer än nån som har talat om nära vård och nicka alla och med. Nästa fråga är vad vad vad betyder det? Nu är det rätt tyst I rummet kan man säga, för det är ju ett stort, vitt, brett så att säga engagemang så att... Och det vi gör nu, det som vi kallar trygghetsskapande vård eller nära vård eller vad man vill lägga för ord på att så att säga, det är egentligen att vi utgår från patientens perspektiv och jobbar på vilket sätt ska vi kunna ta hand om de här patienterna på bästa sätt tillsammans. Och det handlar inte om primärvård eller sekundärvård som sjukhus, utan det handlar om hela kedjan tillsammans, både kommunen som en stor del av hälso och sjukvård och omsorgen idag och sen är det vår egen så regionala primärvård och vår sekundäravård så att säga, sjukhusen och psykiatri för den delen också är ju förstås med I detta.
Christer:Så att det gäller att se från patientens behov och sen på vilket sätt kan vi göra detta tillsammans och inte ha massa... Vi pratar stuprör, vi pratar murar, vi pratar allt möjligt som har mellanåt så att säga, organisatoriska mellanrum är också ett grepp som kom för Leading helt kör som man styrs upp då fram. Jag tror det var redan 2007 han använde den.
Jonas:Ja, just det.
Christer:Så att var är våra patienter de är I de organisatoriska mellanrummen. Sa då så att det...
Åke:Vi har ju ägnat miljoner arbetstimmar I vården åt att diskutera vad menar vi på alla olika nivåer med god och nära vård? Och det är nog där det allra mesta tiden och energin har gått åt. Medan om vi hade tänkt något mera från andra hållet, det vill säga det rena patientperspektivet, invånarperspektivet, som Christer sa, därför att väldigt många av de som behöver vården, behöver primärvården för sin trygghet är ju inte patienter. De behöver den där vårdkontakten för att förstå att de inte varken är eller ska bli patienter utan det här är nånting som du hanterar själv I ditt liv. Men god och nära vård för patienten, det är den här lappen på kylskåpet eller faktiskt väldigt långt upp I åldrarna ett nummer I mobiltelefonen där jag når min allmänläkare när jag är orolig för min hälsa.
Åke:Jag vet att den allmänläkaren har både möjligheter och befogenheter att leda min väg I vården vidare när det behövs. Det är god och nära vård. Och motsatsen, det som vi fortfarande I stora hela ägnar oss åt väldigt mycket, är den här trappstegsformade vården. Man tänker sig att att vården består av ett antal trappsteg där bastrappan är ingen vård alls och sen kommer man upp ett snäpp till det vi kallar regional primärvård eller hälsocentral. Sen är det ett ganska högt trappsteg upp till sjukhuset.
Åke:Men det kommer man väldigt sällan direkt utan det är först ett lägre trappsteg till akutmottagningen och därefter sorteras man vidare. Sen fortsätter trappan. Om man tänker sig en väldigt god kommunikation mellan det första trappsteget, primärvården, distriktsläkaren, och resten så behöver inte patienten skuttar mellan de här trappstegen utan det kan ligga som ett sluttande plan uppåt över trappstegen som gör att man med den trygga lotsen kan vi kalla det, eller helt enkelt den trygga allmänläkaren vet att man även utan att skuttar på de här trappstegen genom sin trygga allmänläkare, sin fast läkare, få tillgång till all den kunskap, utredningskapacitet och behandlingsmöjlighet som jag behöver för en trygg vård. Om inte begreppet var så utslitet så skulle jag vilja kalla det för god och nära vård, men nu väljer vi att tala om trygg vård istället för framtiden.
Jonas:Det ni pratar om kan ju för gemene man kännas som relativt en del självklarheter. Kan ni berätta nånting om utmaningarna och svårigheterna med det här?
Åke:Jag ska strax släppa in Christer som är ansvarig för utmaningarna på ett annat sätt. Jag hör ju jätteenkelt här nere på golvet och bara jobba på på ett förnotigt sätt. Men vi har ett stort motstånd I att det finns så få berättelser om god sjukvård. Jag var inne på det förut att I varje region så finns det ett antal invånare som, precis som du sa, Jonas, faktiskt vet att det är självklart. Det är precis så här som vi nu har pratat om, lätt tillgängligt, telefonnumret I mobilen, alltihopa det här.
Åke:Men det är inte berättelsen om svensk sjukvård, utan berättelsen om svensk sjukvård är en otillgänglig primärvård, digitala nätläkare som utan nån kontinuitet och därmed utan att förlänga livet på folk kostar en massa pengar. Fragmenterad sjukvård, åk till akuten, en hel bok, fantastisk bok där Fagerson beskriver ett absurt sätt att använda vården. Det är de här berättelserna som är förhärskande och som nästan 10000000 människor nånstans har I huvudet. Sen finns det en betydligt mindre mängd som har fått uppleva den riktigt goda, självklara vården och vet att det är så här. Och det är så viktigt att lyfta fram det och det är kanske ett delsyfte med den här podden, att prata om det också.
Åke:Och Christer nämnde I inledningen att, ja men för alla unga friska människor, det vill säga det kan ju vara människor mellan 0 och 70 80 som inte har några sjukdomar och som drabbas av nånting väldigt farligt och akut så har vi världens bästa sjukvård. För samma grupp som drabbas av nåt som bara är tillfälligt, men låt vara en lunginflammation, en rejäl skada av nåt slag, så har vi också en välfungerande vård. Låt vara att den varierar lite mera då över och mellan regioner. Det vi absolut inte har en välfungerande helhet för de mer och mest sjuka äldre, det har vi ingenstans. Och det handlar berättelsen inte tillräckligt mycket om.
Åke:Utan berättelsen handlar om tillkortakommanden på de sidorna som ändå inte riktigt är nåt problem. Och att skapa en berättelse om hur vill vi att det ska se ut. Hur kommer sjukvården för Oskarshamns invånare att vara om 5 år när den är absolut bäst I Sverige som helhet? Den diskussionen borde varje region ha och den berättelsen borde varje region skapa för att forma en positiv framtidstro och även en positiv nutidskänsla istället för motsatsen. För mig är det jätteviktigt.
Christer:Jag tror du har hel... Jag tycker inte det helt rätt och det där alternativet är oerhört viktigt I detta och att vi får in det så att säga. Men tittar man lite historiskt sett, landstingen har ju funnits, nu är det 150 ungefär de har funnits. Och och vad heter det? Det vi byggde ju upp en sjukvård att man åker in...
Christer:Vi har en sjukhus, tungvård I Sverige. Man har ju liksom byggt upp den vården på att man åker in till till sjukhuset så att säga. Nu måste vi förändra det. Och jag tror det är den stora frågan, vilket som var utmaningen, Jonas, det är en stor utmaning att förstå den förändring när man är van att göra nåt. Man...
Christer:Allmänheten tror jag känner så ofta att som individ, vill man välja, vill jag välja åka till akuten då ska jag väl sen få åka till akuten. Jag tror det är en vanlig tanke man har, men man vet inte att det kanske inte är det bästa plus att det är inte det bästa för den den här personen kanske, men den hindrar också de personer som verkligen behöver ha det här som har det här riktigt akuta, tidskritiska tillstånd som kräver ett helt team av resurser, av kompetenser som kan ta hand om dem så att säga. De teamen, det är väldigt få sådana fall om vi tittar på helhet utav de som åker till våra ungefär, jag tror det är ungefär 68 akutmottagningar I Sverige. Och det är väl en 6 och ett halvt till 7000 besökare varje dag och det är kanske då mellan 80 och 100 som är riktigt riktigt tidsfrisakuta. Så det ni hör ju det hör ju själva, Jonas, det är rätt så fort så att säga och...
Christer:Men där behöver man ha ett väluppsvarvat, duktigt team som kan verkligen ta hand om då de här olika riktigt tidskritiska. Och det får måste vi ha ha... Det kan vi inte ha på alla de här 6 8 ställena för att då kommer man både tappa den kompetensen I teamet för det är för få fall och vi kan inte rekrytera det till alla. Då har man då har man, vad heter det, en akutmottagning som allmänheten kanske tror kan ta hand om allt men inte kan det så att säga. Därför måste vi konsolidera det till färre ställen så att säga och använda resurser bättre då utifrån det stora behovet än övriga mängden där som Åke nämnde här.
Christer:Och en huvud grej är det vi var inne på innan, det är en fast läkarkontakt. Det är oerhört viktigt så att säga, så man känner sina patienter.
Jonas:Man tävlar ju med sig själv I det här på nåt vis. Jag menar sjukhuset ligger ju centralt I de flesta städer. Och var man än, vilken gata man än åker på, så finns det en tydlig pil som pekar att det här är sjukhuset. Så det är klart att vi vi vi vi är så präglade också av att det är där det är dit man åker naturligtvis, för det är väl välskyltat dit. Och då är det väl bra med med någonting på kylskåpet så att man påminns om att att det finns en annan en annan väg in helt enkelt.
Jonas:Vad tänkte du på, Åke?
Åke:Nej, jag bara tänker när du säger detta med alla skyltarna, så så har vi hållit på I alla de år jag har jobbat som läkare så har alla, inte bara läkare, utan alla I vården sagt att patienterna söker fel. De allra flesta som kommer till akuten ska inte till akuten utan de ska nån annanstans. Ändå har vi liksom fortsatt att jobba på så. Och jag är ju nu med om tredje generationen nya läkare som fostras I det här att patienterna kommer fel. Och det...
Åke:Varför jag log lite var att det är omöjligt att inte snudda vid tanken att, ja men tänk om tänk om det skulle vara så att patienterna har rätt, bara det att vi serverar helt fel saker på den här mottagningen. Tänk om det faktiskt är så att det någonstans alltid kommer att finnas kvar en grupp människor som trots att den stora merparten har telefonnumret till sin doktor, trots att den stora merparten är listad på en läkare, en fast läkare på en vårdcentral, så kommer det alltid vara en ganska stor grupp människor som för första gången hamnar I ett läge att de behöver sjukvård på nån nivå. Och det enda de vet det är just de här vägdisarna som vi är bjussat på för att information om fast läkare och ring din doktor slår inte igenom jätteväl hos den friska befolkningen. Och att vi då under åtminstone 40 år ändå bara har fortsatt och blivit irriterade på människor för att de inte fattar det här att de söker fel istället för att se hur skulle vi kunna välja ett sätt att på akutmottagningen se till att hantera det som behövde hanteras på ett bra sätt men I övrigt ha en fin, snabb, bra återkoppling så patienten fick hjälp med kontakt med sin läkare, sin del av vården.
Åke:Istället har vi envisats med att se akuten som en egen enhet där vi under protest och med ilska och irritation handlägger en massa saker som vi tycker skulle skötts nån annanstans. Tänk om det inte är allmänhetens fel? Tänk om det är vårat eget fel?
Christer:Jag tror du är inne på en grej där jag brukar säga det rätt ofta Åke Åkesson vi kan inte skylla på att patienten gör fel när vi inte erbjuder nåt annat. Vi måste ju erbjuda en tillgänglighet som vi var inne på från början här då så att vi ska inte skylla på patienten att om vi gör fel för vi har ju öppet hus, de får komma rakt in på akuten, de flesta akutmiddagen. Dock inte här I Oskarshamn. Här har vi så att säga, man ska först kontakta sin hälsocentral, vårdcentral, sen om den är stängd så är det 11 77. Och förstås ett ett 2 när det är ett sånt tillstånd som man behöver ha ambulans I akut så att säga.
Christer:Så att man kommer inte spontant längre till vår akutmottagning. Men det bara en liten del I det här förändringsarbetet. Det är bara för att hjälpa våra invånare att söka rätt.
Åke:Men Jonas, grundtanke det var ju jättefin. En sån här vanlig liten stad som Oskarshamn har 4 vårdcentraler. Och det skulle väl vara fint om man möttes vart man än åkte med skyltar till Blå kusten och till Christinaberg och Gripens vårdcentraler. För 25 år sen så blev det självklart I Norge att den fasta läkaren alltid är vägen till akuten även om man har en riktigt akut och allvarlig åkomma så är det där det startar för att man ska hamna rätt och för att akuten verkligen ska kunna fokusera på de mindre än 2 procent är det av alla som idag I Sverige kommer till akutmottagningarna som behöver den här urakuta bården. Resten skulle med fördel ha passerat en sorterande eller sorterande, en förbedömande nivå hos en allmänläkare som kunde ge rätt vård snabbt på rätt nivå.
Åke:Så att det här med skyltarna, Jonas, det var en spännande tanke. Vi
Jonas:har pratat om att vården är kanske dåligt eller otydligt uppskyltad. En sådan ansats som vi inte har tagit upp, det är ju faktiskt 11 77. Vad har ni för erfarenheter runt det och på vilket sätt? Hur hur fungerar det idag helt enkelt med 11 77 I relation till ert arbete här?
Åke:Jag skulle vilja vända på frågan och säga att 11 77 borde vara en förlängning I bordens erbjudande till invånarna att alltid få en trygg rådgivning, helst kopplad till personlig kännedom när jag behöver det. Om primärvården och allmänmedicinen med den... Även med den bemanning vi hoppas ta imorgon ska kunna fungera så måste det vara I stor utsträckning kontorstidsverksamhet. Men människor blir otrygga även utanför kontorstid. Att då kunna svara på frågor från en otrygg, orolig allmänhet är fortsatt lika nödvändigt utan pekpinnar om att just din oro, Jonas, just din oro, Åke, är obefogad.
Åke:Lägg på och kom tillbaka imorgon. Man lugnar inte människor så. Utan det måste vara en förtroendefull rådgivning och vägvisning till rätt nivå när det behövs. Men ju längre den här rådgivningen är från invånarna, både bokstavligt och bildligt, desto osäkrare blir den. Om det var så att varje vårdcentral med kännedom om sina patienter hade möjlighet att ha en telefonlinje igång som var tillgänglig för just de som var listade på den vårdcentralen så vore det väldigt tryggt.
Åke:Om inte det är möjligt så skulle flera vårdcentraler kunna gå ihop om det här, men det går ändå att via journalerna och via kanske lite särskild markering av patienter med ökade behov skapa en större nivå av trygghet. Sen vidgas den här kretsen undan för undan och blir större och större. Men vad vi gjorde till slut med 11 77, det var att vi skapade en nationell enhet och tänkte oss att oavsett var man sitter I landet så kan man skapa trygghet för människor på norra Öland. Så blev det inte riktigt, utan vi vet att både på vårdcentraler och akutmottagningar så kommer det varje dag ett antal människor som säger, jag ringde 11 77 för att bli trygg, men de tvingade mig att åka till akuten eller till min vårdcentral för de var inte trygga. Där hamnade vi.
Åke:Region Kalmar har jobbat för att ta hem 11 77 till regionen så att vi åtminstone lägger tryggheten på den nivån. Men jag ser att vi måste sträva efter att komma tillbaka till att patienten ska kunna få sin trygghet på en nivå som är så nära den vanliga kontinuiteten, den vanliga nära goda kontakten med vården där jag har förtroende så att jag känner mig trygg.
Jonas:Jag tänker det du nämnde tidigare, Christ, eller om det var Åke, att det är ju så liten del av av de som kommer till akutsjukvården som har den här tids... Tidsperspektivet på sin sjukdom, att det är akut ur ett medicinskt perspektiv, uppfattade jag det rätt? Så Ja,
Christer:det jag sa där var ju det här att det när man är tidskritiskt tillstånd, det brukar man att man behöver tas hand om inom några minuter eller några timmar så att säga då. Och det är inte så många som är I den staden som kommer tillbaka utbetalningar än Sverige.
Jonas:Ibland får man en känsla av att vi rustar för nånting som inte finns riktigt. Jag träffade en allmänläkare som hade delat ut sitt mobilnummer som ett test till alla sina patienter. Hon sa att det är aldrig nån som ringer på kvällen. Men man har ju en bild av att man ska bli väldigt överhopad av samtal och oroliga människor, men är det så egentligen?
Åke:Alltså det hon hade åstadkommit där var ju att hon har skapat en trygghet som gör att människor vet att blir jag akut dålig på kvällen så har jag det här telefonnumret. Då är man trygg, då ringer man mycket mera sällan. Nu återkommer jag till det, men ju mer otrygg man är som människa desto mera kommer man att söka för säkerhets skull I förväg och kanske till och med för att boka upp en plats om jag skulle behöva den. Så är det. Men det är ju vårdens dilemma att vi också har en roll som brandkår.
Åke:Jag har nog aldrig sett nån diskussion om att man borde stänga ner brandkåren på natten för att det brinner mera sällan då. Utan vi har ett antal tillstånd som vi måste kunna rädda. En begynnande hjärtinfarkt har ju då en otroligt mycket bättre prognos än för 25 år sen beroende på att det I hela Sverige finns en sån här operatör som sätter in en liten vidgare av blodkärlet så att hjärtat börjar fungera innan det har hunnit dö. Det är helt fantastiskt. Kostar ganska mycket pengar, men det finns.
Åke:Och sen har vi ett antal andra såna här exempel på sånt som kan hända när som helst under dygnet som vi måste ha. Men samtidigt är det en viktig punkt, Jonas, därför att det här det här är ju en försvinnande liten del av det totala vårdsökandet. Och jag tror återigen att om vi som din goda doktor ger människor förtroende att veta att jag har tillgång till min vård, och det det vet jag så jag kommer inte att missbruka den, så kommer det ändå vara nånstans runt 5 procent som jag ringer av olika skäl när man inte behöver det, men mera är det inte. Det är en försvinnande liten mängd. Den stora delen kommer att bli trygg och söka mindre vård just för att de är trygga.
Jonas:Vi vi ska snart avrunda det här första premiäravsnittet. Om ni fick önska nånting för framtiden här? Någonting som som vi skulle verka för oss, om vi kan ta med oss hem ifrån det här avsnittet. Den kommer kanske lite plötsligt på den frågan. Men vad skulle ni vilja att man bar med sig från de här...
Jonas:Det här samtalet och utifrån ert arbete med att skapa en trygg vård I Oskarshamn?
Åke:Jag skulle önska mig då att alla... Först skulle jag förstås önska mig att alla har lyssnat på den här podden. För nu när jag säger att alla som lyssnar på den här podden så vet jag ju inte hur många det är. Men jag önskar mig att alla människor I Sverige skulle tydligt säga att, ja, vi vill ha den här tryggheten. Vi inte bara vill ha, utan vi kräver av sjukvården att den ger oss den tryggheten att vi har en namngiven allmänläkare som vi kan ringa till.
Åke:Vi kräver av våra politiker att man gör en liten resursförskjutning så att det skapas möjligheter I hela Sverige för att ha en bemanning med en allmänläkare på 1100 invånare så att jag kan få känna den här tryggheten. För vi lever I en demokrati. Ytterst är det faktiskt allmänheten som bestämmer. Om tillräckligt många, och det jag önskar mig, tillräckligt många förstår hur bra, riktigt bra sjukvård är så skulle alla vilja ha det så och då skulle vi få det så. Det är min önskan.
Jonas:Vad tänker du Christer?
Christer:Ja, det jag kan komplettera med det här, jag har ju... Det är ju precis som Åke säger, där är ju det. Men jag känner bara ibland att det kanske är en misstro till vi som jobbar inom vården som tjänstemän som jag som sjukhuschef och andra chefer inom vården alltså att vi inte gör detta för patientens bästa. Vi gör den... Jag...
Christer:Min önskan är att man förstår och li... Och litar på att det ett komplext system och vi måste samarbeta detta systemet över många olika gränser. Och det är inom hela regionen, Region Kalmar. Det är mellan regionerna, så vi är till den sydöstra sjukvårdsregionen då, som vi brukar kalla storregionen, och sen har vi också nationellt. Man måste liksom se till hela tiden, man kan inte ha allting överallt så att säga, att man förstår det och vi gör detta för att kunna ta hand om alla.
Christer:Skulle vi liksom bygga upp och bara ha det här för de mest väldigt få akuta, då kommer vi inte kunna ta hand om alla våra människor. Att man förstår att vi gör detta I grunden för att alla människor I samhället ska ha samma tillgång till vård och inte bara en viss del. Jag känner liksom, ofta är det... Åke börjar ju podden här med att han bland annat är barnläkaren och han hade jobbat en tid som det också. Ofta är ju början på livet väldigt fint.
Christer:Jag vill också att slutet på livet ska vara lika fint så att säga. Och det är rent alltid idag.
Jonas:Jag tycker det var en fin avslutning på det här avsnittet. Självklart är vi ju väldigt nyfikna på vilka frågor som rör sig hos er som lyssnar och I informationen om om poddavsnittet så ligger mailadressen till oss där vi vill gärna höra om du har frågor. Saker som du tycker att vi borde ta upp. Christer, jag vet inte vad du säger, eller Åke, människor vi kanske borde träffa till och med.
Christer:Absolut, helt öppna för Tack
Jonas:för idag. Och varmt tack till er som har lyssnat såklart.
Åke:Tack alla. Tack.