I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Nu hör du mig, fast du ser mig inte.
Bodil:Jag hör dig.
Jonas:Dig. Jag
Bodil:slipper så och slipper se dig.
Jonas:Tack så mycket. Hej på dig, Bodil.
Bodil:Hallå Jonas.
Jonas:Hej. Vi fick en liten trasslig start här med pixlar dålig uppkoppling. Jag sitter ju I Stockholm och du sitter I Lund. I Dalby.
Bodil:I Dalby. Ja.
Jonas:Det är nånting I luften mellan södra Sverige som verkar krångligt idag. Men vi försöker ändå.
Bodil:Ja, vi är på det.
Jonas:Det är ju en viktig dag på många sätt. Det är ju sommaravslutning. Det är såna tider nu.
Bodil:Det är stort. Den här nordiska sommaren och vår fixering vid den och hur den stagar upp hela året. Också när den inte råder så fyller sommaren en jätteviktig funktion. Ett annat tillstånd med andra lagar, på nåt sätt.
Jonas:Jag var ju på student igår och Har du några minnen av nån skolavslutning som har betytt mycket för dig? Du har varit med I många EU, tänker jag.
Bodil:Ja, för egen del så är det ju mer de tidiga skolavslutningarna. De är förstaklass I småskolan och så där. Det var fint. Och allt, allt luktade syränner.
Jonas:Ja. Men du har ju också varit med om många Du har haft många elever som har lämnat dig också som lärare genom åren.
Bodil:Där är ju en poäng I den strukturen på utbildningsvärlden. Att man plötsligt har en annan rang och värdighet bemötts på ett annorlunda sätt. Man har visat att det här kunde jag klara av. Det är också ett sätt att hålla ordning på oss inför varandra. Jasså, hon har också klarat det.
Bodil:Har jag den sortens? Sen vad det egentligen är som man har klarat av, alltså många sådana här gånger så är det ju så upphovs att innan det är dags att jag har sagt någon gång att du ska glömma alltihop det här genast på detsamma. Jag var så trött på att I stunden veta så mycket så jag ville bli fri från det.
Jonas:Ja, just det. Hur känns det? För är det ju många som frågar den stackars studenten en dag som igår. Många av de studenter man har varit på har det handlat ganska mycket om att imorgon är det ingen som har bestämt vart jag ska vara. Det är en stor frigörelse på något vis och en stor känsla att man under så lång tid har vetat precis på grund av nån annan var man ska befinna sig.
Jonas:Och sen ska man ju bestämma så mycket själv.
Bodil:Men där är ju nånting också I min ålder. Jag har inte levt pensionärsliv egentligen men jag har varit pensionär så pass länge så att jag råder helt och hållet över vad jag använder min tid till. Och så använder jag den som du vet till ganska mycket medan det pågående arbetsåret finns där. Men jag är så förtjust I det jag kallar för sommarens juva indiket. Att få lov att vakna utan att den blekaste aning om vad jag ska göra idag.
Bodil:Jag tycker till och med det är fantastiskt att leva en hel dag utan att träffa någon människa för att träffa hjortarna och smådjuren här. Fästingarna och annat som man får på sommaren. Just det. Nu får vi skärpa till oss, Jonas. Sen ska vi avslutning.
Jonas:Ja, nu ska vi vår avslutning. För nu tar vi oss själva en liten integritet här.
Bodil:Det gör det.
Jonas:Över sommaren. Ja. Du kommer ju att fortsätta. Vi skickar ju ut våra nyhetsbrev på fredagar. Och nu I sommar kommer vi att få ta del av fortsatt dina coronabrev.
Bodil:Jag har bestämt mig för att återanvända dem. Det är lite spännande, tycker jag själv, att läsa om dem för att se hur jag tänkte. Min förhoppning med att fortsatt sprida dem är att andra också ska börja fundera på hur tänkte jag då för 5 år sedan? Och hur tänker jag nu kring samma saker? Och det är väldigt lärorikt för en själv att få en spegling av de egna tankarna.
Bodil:Det var ju en sådan tidsperiod som vi hade så mycket gemensamt, för det var undantagstillstånd för oss alla. Så det tickar på under sommaren. Men jag skriver alltså inga nya veckobrev. Det betyder inte att min tankeverksamhet upphör, men den ska få chansen att ackumulera sig lite. Ja.
Bodil:Vända sig inåt.
Jonas:Ja. Och sen behöver man väl kliva ifrån saker för att få ett annat perspektiv. Man behöver få lite distans till det man håller på med för att kunna upptäcka nya saker.
Bodil:Kanske till och med så att du och jag behöver vara ifrån varandra lite.
Jonas:En liten paus? Ja. Det blir väl svårt. Men man vänjer ju sig efter en stund. Förra sommaren gjorde vi också en längre paus.
Bodil:Ja, absolut.
Jonas:Vi har ju mycket att göra I augusti så vi får ju passa på att vila upp oss lite från varandra med kanske. Men sen kommer vi tillbaka I augusti och då är det full fart. Då ska vi vara på Frihemsdagarna I Göteborg I slutet på augusti. Vi ska ju ut med vår föreställning I höst och lite annat. Och vi ska fortsätta jobba med kursen och så där.
Jonas:Så det finns ju att stå I, tänker jag.
Bodil:Det gör det. Men det kan tryggt vila det också. Ja. Det är väl förpackat och så, så det kommer att överleva och finnas där färdigt att packa upp I augusti.
Jonas:När vi skrev till varandra I veckan så gick vi här inför vår sommaravslutning. Dels med utifrån Coronabreven som nu 5 år senare sätts I ett annat ljus. Vi har också en känsla av att för 5 år sedan så pratade vi inte så mycket om det vi pratar om nu. Det har hänt väldigt mycket under de här senaste åren efter coronan också.
Bodil:Vi
Jonas:pratar om Trump, vi pratar ju om krig I flera länder som är förödande för dem som är I det på alla sätt. Och en ny världsordning har det pratats mycket om. Men vi pratade om det här poddaavsnittet. Då pratade vi om NI och AI. Jag tänkte på det när jag satt på studenten igår att det pratas mycket I media om hur vi ska reglera och hur vi ska använda AI och hur den här nya teknikmöjligheten ska kunna förenkla för oss och få oss att få ett bättre liv på många sätt och så vidare.
Jonas:Men vem hittar vårt NI? Och hur regleras det? Det verkar vara lite klent på den fronten.
Bodil:Nånstans så är det ju så att Det är lite klent överhuvudtaget med att fundera på hur man skyddar kunskap. Jag har skrivit ett veckobrev den här veckan som handlar om att det finns ett visst skydd för den individuella kunskapen. Har man en av en viss höjd så kan man skydda den. Man kan upphovsrättsskydda den, man kan copysskydda den, man kan ta patent. Det finns alla olika möjligheter, men det finns inget skydd för den kollektiva kunskapen.
Bodil:Alltså det som vi har byggt upp gemensamt och som finns just nu. Och så kommer det en kulturell strömning, en sorts trampvind, som kan rasera så väldigt mycket. Mycket och vi står där utan att ens något skydd I lagen för att ett samhälle vill bevara sin kunskap. Det är jättekonstigt. Det är lite grann detsamma som det här med den artificiella intelligensen och människans naturliga intelligens, det vill säga den som vi bygger upp hela tiden.
Bodil:Vi har inte funderat så mycket över vad det finns för sätt att skydda något. Och det behövs ju inte heller. I fredstid behöver man inga krigslagar. Krigslagar ska till och ska finnas där på plats när kriget kommer. Men det är många krig, militära och civila, som bedrivs för närvarande.
Jonas:Jag tänker också att det I en delningsekonomi I ett information landskap som är tillgängligt för så många. Där pratar man ju snarare om att man inte ska skydda.
Bodil:Ja. De här skydden som jag nämnde är ju till just för att man ska vilja dela med sig. Det hade varit jättehemskt om varje människa gick omkring och Teg bara för att hon var rädd för att det skulle bli något negativt om någon annan knyckte ens tankar. Kunskap är som gjord för en gåvoekonomi. Det är inte den jag ifrågasätter alls.
Bodil:Det är det finaste som finns. Det är gåvoekonomi på kunskapens område så att vi kan komma varandra lite närmre. Utan när det kommer strömningar som säger att kunskapen är något ont, kunskapen ställer till med besvär. Kunskapen bestämmer vilka tankar som är rätt och vilka tankar som är fel, så nu suddar ut alltihop. Det är då som man är så försvarslös.
Bodil:Men vad gäller den naturliga intelligensen så tycker jag att det är lite intressant att det här uttrycket har jag själv hittat på. Jag har hittat på det bara för att jag tyckte det var så patetiskt när man ser den artificiella intelligensen som ett hot, inte bara kollektivt utan också mot individen. Att den artificiella intelligensen kan aldrig hota den naturliga intelligens som varje människa har, utan det är ju hur vi kan använda växelverkan dem emellan. Men då måste vi vara medvetna om och känna oss lite stolta och glada för att vara med och utveckla vår naturliga intelligens hela tiden och framför allt vara absolut viktigaste som finns det är när små barn börjar bygga upp sin naturliga intelligens så är de så beroende av återkoppling så att det blir riktigt konsoliderat I basen så att de vill och vågar och kan tvinga sig uppåt och lära sig mer. Och det går inte om de möts av en omvärld som säger att jo, det kan gå bra så, men det kan också gå bra så.
Bodil:Det vill säga om omvärlden vänder sig mot barnen och säger bara hela tiden Vad tycker du själv? För den kunskapen som man behöver I botten, den är inget tyckande. Kunskap är ingen åsikt. Nej.
Jonas:Jag tänker också på med ungdomarna som tar studenten eller bor ur nionde klass eller tredje klass I dessa dagar. Vi sätter ju gärna teknikutvecklingen på en ganska så hög medalj. Det vevas mycket I media. Det handlar mycket om framtiden och vad AI ska lösa. Det är till och med ett hot mot människan, enligt vissa.
Jonas:Men jag funderar på vad det gör med känslorna hos barn och ungdomar för sin egen intelligens och sin NE och sin egen kunskap när samhället runt omkring dem fokuserar så stort på en teknisk artificiell intelligens. Vad händer med människan då? För det når ju ungdomarna också.
Bodil:Det kan ju slå I bägge riktningen, men jag tror när det har lugnat ner sig lite grann Alltså, AI:n expanderar ju så den lugnar inte ner sig, men hypen kring AI, när den har lugnat ner sig lite grann så tror jag att den kan bli till gagn för respekten, för den egna naturliga intelligensen. Så att det blir lättare att bli medveten om: Vad är det jag själv kan och vad är det jag själv prioriterar? Och så att det finns scenarier som kan vara till stöd för en på sådana områden som man faktiskt inte är särskilt intresserad av att hålla på med. Så jag kan ju känna för egen del att jag tycker ju att jag har kommit ännu mer underfund med mig själv genom AI:s existens än vad jag hade innan den fanns. Så det är ju som du vet, du gör ju så mycket mer än jag, men det här att ligga där I en dialog och säga att det var inte det jag menade, utan nu försöker vi på det här spåret istället för att mejsla fram någonting där man kan få AI:n att svara.
Bodil:Men det som har hänt är ju att man själv under tiden har skärpt sina frågeställningar.
Jonas:Jag hoppas ju också att det kan bli ett sätt att synliggöra NI. Alltså att man synliggör den mänskliga kunskapen och vår oförmåga att kunna låta bli att lära oss. Det går ju inte. Det ligger ju så djupt rotat I oss att vi lär oss hela tiden. Och vi använder ju kunskap hela tiden utan att tänka på det.
Bodil:Men att lära Det finns ju också någonting som man kan kalla för avlärning. Ett sätt att bedriva avlärning är att om man inte har gjort någonting på lång tid så är man lite ringåstig och det är lite svårt att komma igång med det igen och man kan glömt väldigt mycket. Men det finns också någon sorts aktiv avlärning som fungerar I vår kultur och vårt samhälle och ännu mer I Trumps samhälle, som gör att man lär av att någon relation till kunskap. Man lär av glädjen I att utveckla kunskap. Så det här att lära sig att bli kunskapsförentlig är också ett lärande.
Bodil:Fast
Jonas:I den positiva vågskålen, så att säga.
Bodil:Nej, det.
Jonas:För den självkomgivningen.
Bodil:Men det finns ju många typer av lärande. Man ska inte förakta den som leder till att man kan bedriva en egen aktiv avlärning och en egen passiv avlärning. Bäggeyperna finns och det är farligt när det slår på kollektivet. Så I den här ljusa sommaren som hägrar oss, att hålla den fanan högt, att vi har försett oss med massor med tekniska hjälpmedel så bra då om vi genom dem kan få syn på oss själva. Harry Martinsson skrev någonstans om att hitta människan bakom alla utanpå verken.
Bodil:Det tycker jag är en fin beskrivning av det som kan hända I vår tid, men det händer ju inte per automatik. Vi kommer aldrig att få någon AI som alldeles själv hittar på och undervisar oss om den naturliga intelligensen, Vi får ju vara beredda att mata in det I AI:n så att den förstår att det är något märkvärdigt som heter naturliga intelligens och som den inte är så duktig på än så länge.
Jonas:Men då är det ju skiljeliningen där på något vis, tillbaka till barn och ungdomar. Vad känner man för trygghet med sin egen NI I relation till utanpå verket? Är det den otryggheten vi pratar om?
Bodil:Man känner ju inget trygghet alls med mindre än att man gymnasiserar den. Man tänker ofta på den kroppsliga analogin. Kroppen förfaller ju om man inte använder den. Ditt medvetande om din kunskap och din intelligens vill ju till att du utnyttjar den och utmanar den.
Jonas:Det törs man ju när man har en inre trygghet I sin egen kunskap och I sin n I. Har du några förslag på? Vad skulle vi kunna göra annorlunda? Skulle man kunna ur ett samhällsperspektiv? Du har ju tagit upp att det kanske finns en myndighet som borde det uppdraget.
Bodil:Innan vi kommer till sånt här lagmässigt så är det ingen slump. Du vet att vi har ringat in 7 perspektiv på kunskap. Det allra första och det allra mest grundläggande heter kunskapen, tiden och tryggheten. Och det är ingen slump att alla de 3 ligger I botten, för botten, för kunskap tar tid. Det tar tid att lära sig, det tar tid till och med att glömma.
Bodil:Det tar tid att hitta överlappande kunskaper till andra människor. Det tar tid för kunskap att sätta sig I en kultur, men där är ju också så mycket I detta med tryggheten. Att utan trygghet och titta efter om du skriver och tänker I ditt inre utan kunskap. Vad skulle du för trygghet individuellt att våga leva I den här världen? Om du inte hade både den kunskap som du kan få hjälp med av andra eller av tekniken och också den kunskapen som gör att du slipper göra om samma misstag hur många gånger som helst.
Bodil:Det är sådana här saker som vi inte har lyft upp tillräckligt, men som man kan lära sig att känna igen. Det här har jag varit med om innan och då gjorde jag så och det gick bra, men gjorde jag CIS så blev det fel. Och så växer tryggheten under varandra och det kan man ju se på de små barnen att även om vi aldrig kan skapa en perfekt omgivning till dem så blir de flesta tryggare och vidgar sina områden som de gör saker på. Har man provat att göra en kullerbytta en gång och det inte gick så bra så vet man I alla fall att man kanske ska göra lite annorlunda och sen rätt vad det är så går det alldeles utmärkt och man kan rulla nedför backen, smidig och fin. Så det här att riktigt känna hur trygghet och kunskap hakar I varandra Det förhöjer ju både kunskapens betydelse för tryggheten, men också trygghetens betydelse för kunskapen.
Bodil:Man tittar på varandra med de ögonen. Att se när det glimma till av glädje inför en ny och fasa för att det här har jag inte den blekaste aning om. Det handlar ju mycket om det mellanmänskliga, att man uppmuntrar varandra. Det jag skriver I mitt veckobrev är så att när jag har konstaterat att staten är sin egen försäkringstagare vad gäller det materiella Det står till och med I svensk författningssamling att statliga enheter, statliga myndigheter får inte lov att försäkra sin statliga egendom, utan det ska staten stå för själv. Och då tänker jag att det är väl kanske lite på samma sätt som man har tänkt kring det immateriella, det vill säga kring kunskapen.
Bodil:Och det blev kanske en alldeles omöjlig konstruktion om vi försökte skydda den kollektiva kunskapen genom lagar. Men om vi inte gör det genom lagar så borde vi I alla fall myndigheter som kunde stå för att skapa respekt för det immateriella kulturarvet kunskap. Det första som dök upp I mitt huvud var Riksantikvarieämbetet och det hade att göra med att jag har skrivit en liten essä till Riksantikvarieämbetet som kommer att publiceras någon gång I sommar, som jag refererar till I veckobrev. Där jag säger att vill vi reda på mer? Jag tänker att det var ju halvt på skoj och halvt på allvar.
Bodil:För jag tycker att det behövs en myndighet. Men det är ju så oerhört mycket större uppdrag som riksantikvarieämbetet skulle få om den också skulle svara för att på bästa sätt värna den befintliga kunskapen och skydda den mot alltför drastiska moras. Jag har inget förslag på några lag, jag har ett lite skämtsamt förslag om en myndighet, men det är inte så dåligt det som en början. Jag har inte sett den andra som har funderat på hur man ska kunna skydda kunskapen på den kollektiva nivån, trots att om du tänker vad ett företag säger ibland, vad är det viktigaste kapitalet vi har? Ja, det viktigaste kapitalet är faktiskt den personalen som är så väl samordnad och utbildad på att sköta sitt jobb här.
Bodil:Så utan dem så kan vi inte göra någonting. Det är den känslan som jag vill lyfta upp på en ännu större nivå. Vad är det bästa som Sverige har? Det är ju medborgarna I landet. Vad har medborgarna I landet som de kan hjälpa till med varandra?
Bodil:Det är vår goda vilja, men det är också våra goda kunskaper.
Jonas:Det handlar väl inte bara om att I enskild kunskap skydda den utan det handlar väl också om att skydda tanken om att kunskap är nånting djupt mänskligt och som är en förutsättning för att vi ska ett samhälle gemensamt. Det är ju omöjligt att tänka att vi skulle kunna leva tillsammans och knappt ens leva med sig själv om tilliten till den egna eller gemensamma kunskapen börjar få sig en törn, och det har den ju fått.
Bodil:Och det är ju framför allt att ju närmare man kommer en välfungerande demokrati desto viktigare blir ju mängden kunskapsbärare inuti demokratin. Alltså så länge som det bara fanns kungar, hövdingar, fogdar, andra beslut, ett fåtal beslutsfattare, så fyllde ju inte kunskapen den funktionen som den fyller idag, då den utgör det gemensamma tankegodset. Så jag tycker egentligen det är lite kul på ett sätt, att kunskapen har blivit så utmanad av kunskap, relativt kunskapsförakt, schampo, det som sker I USA. Att sånt kan inträffa medan vi sitter här och pratar så ser vi inuti oss hur man I USA ställer människornas önskningar till uppror, ställs genast mot det militära försvaret. Så vet varken du eller jag hur långt detta utvecklar sig om det kanske blir den revolution eller det inbördeskrig som det finns en del som spekulerar kring, eller om det kan rätta upp sig på något så där rimligt sätt.
Bodil:Men det är så stora krafter som sätts ur spel och som sätts I spel när man rör med kunskap. Dit hör naturligtvis också kunskapen om vilket samhälle man hade nyss I USA och vad man inte vill ska ändras och vad man har att sätta emot. Till sist blir det ju bara de här värnlösa kropparna på gatan som ska ställa sig upp mot kulorna som viner kring huvudet. Nu ska vi inte prata på, utan vi går tillbaka till att om man kan närma sig sommaren genom att tänka att den artificiella intelligensen som utmanare av N-in. Där är först och främst den första regeln det är att A-in kan aldrig utmana N-in, för din N-in byggs upp inuti dig och finns där och bara där och är helt individuell.
Bodil:Men du kan stor glädje för utvecklingen av din NI om du också alldeles avspänt kan dra lite nytta av var och in. Tänk vilken fantastisk lärare det är att alltid tillgängligt den och den tycker aldrig att man är tjatig.
Jonas:Men för att komma till den glädjen man skulle kunna av detta så tänker jag att det är en förutsättning att man är trygg med sin egen kunskap och kunskap och känner sig trygg I egentligen vem man är och vad man kan och vad man vet. Det är förutsättningen för att nyfiket kunna närma sig ny teknik eller ny kunskap. Det förutsätter ju att
Speaker 3:du
Jonas:vet vem du är och vad du kan.
Bodil:När man pressar dig åt det hållet har jag känt ofta att det lät gjort att börja utifrån demokratin och säga att kunskap är en förutsättning för att vi alls ska kunna demokrati, så kan man gå på de spåren. Men när man sedan kommer över till det du säger så blir det ju samtidigt väldigt existentiellt. Människan som individ, där gäller det ju att en trygg människa kan göra nästan vad som helst och en otrygg människa kan nästan inte göra något. Och det gäller ju inte bara för kunskapen, utan man kan ju känna sig alldeles förlamad I situationer där man blir otrygg. Man kan inte tänka klart, man kan inte handla klart.
Bodil:Det är nästan som en kramp bara jag berättar om det så känner jag hur man kan stå där krampaktigt, bakalutd.
Jonas:Nej, det är väl de förutsättningarna. Du återkommer ju alltid till barnen och ungdomarna. Vi pratar ju om det nästan alltid I alla sammanhang. Det behöver ju finnas en tid I livet, inte minst när man är barn och ungdom där man inte ska behöva ägna sig åt att kanske ifrågasätta på det sättet eller känna sig osäker.
Bodil:Jag blir ju också så trött på detta eviga källkritiska ansatsen som man har. Som liten unge ska man rätt att växa upp I sammanhang där man matas med sanningar som ska hålla till imorgon också. Så att öva upp källkritiken innan man har skaffat sig särskilt mycket att stå på, det är genant att barn ska lägga tid på det. Ett barn överhuvudtaget ska lägga tid på att misstro. Varje misstro leder ju bara till att man blir mer osäker.
Bodil:Så tilliten och tryggheten går ju hand I hand. Och de går också hand I hand med kunskapen.
Jonas:Och där är det ju många som är ansvariga. Men riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet kanske skulle kunna ta stafettpinnen, men det finns ju. Där har vi ju skola och närstående runt barn och ungdomar som kan bidra med den tryggheten.
Bodil:Och det är ju inte så att barn idag på något sätt är övergivna. Men tvärtom så är de ju kringgärdade av många, många människor som vill dem väldigt, väldigt väl. Det har väl aldrig funnits en sådan aktiv mormor och morfars generation som den som finns nu, som inte vill någonting annat än att barn ska få växa upp och bli trygga och utveckla sig. Men man kan 0.1 bit längre på detta om man skaffar sig de ögonen, att man ser att den naturliga intelligensen växer till sig men det beror på att det finns en bas. Det är ju liten som att bygga ett hus.
Bodil:Ett hus måste en grund att stå på, annars är det inte så mycket stor mening med att skapa ett hus. Vi
Jonas:får nästan avrunda det här, Bodil, på något bra sätt. Om vi återvänder till sommaren och inteigheten, vilka beståndsdelar måste den innehålla för att den ska bli bra, enligt Bodil?
Bodil:Nej, om du håller dig till barnen så är det ju leken. Det är ju barns sätt egentligen att kolla vad som går att göra och att utmana det de redan vet och bejaka leken och finnas där som trygghet runt omkring när leken blir lite för farlig. Men att tänka sig att sommarlov från skolan behöver ju inte betyda något avbräck av utvecklingen av den naturliga intelligensen. Den kan till och med innebära ett större tillskott än vad man kunde fått från andra 8 veckor. Och jag tror att detta till stor del gäller även för vuxna människor att man kan lära sig oerhört mycket om sig själv och om sin omvärld genom att hålla semester.
Bodil:Sånt som man annars inte orkar med att vara tillräckligt öppen för det. Och så kommer semestn att öppna upp.
Jonas:Det ser vi fram emot. För min egen del så har jag en hel hög med böcker som jag har skjutit framför mig under hela våren här, som jag ser fram emot att få läsa.
Bodil:Jag vet att jag är bov till flera av dem. Att de ligger där och plänger argt på dig.
Jonas:Det är längtansfullt med er. Jag
Bodil:hade under hela mitt yrkesliv Det var ju ett yrkesliv som var väldigt präglat av att relatera till sånt som fanns I böcker och efter hand diktatorer. Men så var det ju de här lite mer djupgående och större verken där jag bara hann med på termins tid att gå in på sidan 667 och hitta det jag ville där, men som jag gärna ville läsa. Jag gjorde det till en dygd att inte tyngas av insikten av allt jag inte hinner läsa utan jag hade en hög till vänster på skrivbordet som växte och växte och som var sommarläsning. Jag läste det för det mesta på sommaren. Vi får väl en liten kontroll efter sommaren.
Bodil:Du kommer säkert att vara mycket som du inte kommer att läsa alls för man kommer på att det var inte så viktigt, det fanns annat som var viktigare. Men att känna det också som en guldgruva, tänka att det finns så många böcker som jag skulle vilja läsa. Så du ska göra dig en glad sommar med alla dina många böcker?
Jonas:Ja, för mig är det nog mer känslan Vi läser ju mycket på grund av att vi arbetar med det vi gör och på det sättet. Det tillhör att man läser och att man ägnar mycket tid framför text på olika sätt. Antingen för att skriva eller läsa eller korrläsa eller formulera om och så där. Men att sätta sig och läsa utan ett mål. Att vara helt 0 stall, det är för mig väldigt Det är stor skillnad på sommarläsning och jobbläsning.
Bodil:Ja, men du har ju också ett mål. Den där höga högen av böckerna som var sommarböckerna när den ska avta annars blir du inte riktigt nöjd.
Jonas:Den går att lägga I kartong också, det är ingen fara så utan det är nog mer den här känslan av att nu behöver jag inte det här till något.
Bodil:Jag håller med dig.
Jonas:Då upptäcker man ju väldigt mycket roligt. Så är det ju med sommaren. Det är det oväntade också. Men vi är tillbaka. Du visste ju precis vilket datum jag var, men det är nånstans I mitten på augusti som vi är tillbaka.
Bodil:I mitten på mitten på
Jonas:augusti. Vi avslutar ju som vanligt vår podcast med ett citat och musik. Musiken har du valt idag Bodil, det är: Här är den sköna sommaren. Jaha.
Bodil:Den är så fin.
Jonas:Nu är det 90 dagar sommar kvar.
Bodil:Här är den sköna sommaren som jag har väntat på och som vi har väntat på. Och den är här. Ja. Och
Jonas:det är 100 dagar och det är 90 kvar, så det är långt kvar.
Bodil:Jajamän.
Jonas:En riktigt god sommar Bodil.
Bodil:Detsamma.
Jonas:Och till dig som har lyssnat också så vill vi önska en riktigt god sommar. Här kommer citatet. Du har din en ni, det vill säga din naturliga intelligens, och andra har sin. Alla har lärt sig på sitt sätt I sin omvärld. Och sedan har kunskaperna växelverkat, vilket gör din NNI unik.
Jonas:En riktigt fin sommar.
Speaker 3:Jag sjöng vi bondens knut, nu är sommaren här. Det är våren som beslöt bonden, och tyvärr djupdygick kärlen här I nord. Och sanna mina ord är krig och politik som har fördärrat vår jord. Är krig och politik som har fördärrat vår jord. Jag skänkt en handelsman där han stod I butik.
Speaker 3:Ser ni blommar ju din strand, och nu klipper din dike, men svarar över burus. Jag duger I glädjerrus, men se krig och politik dra nöd och sorg till mitt hus, men se krig och politik dra nöd och sorg till mitt hus. Då gick jag ner till Strand, där låg skutan förtöjd. Se goddag på dig för man, höruforarnas fröjd, ökar gala här I Jag gick I afton sång för att höra Guds ord. När jag står på kyrkans gång hör jag kyrk Herrens ord.
Speaker 3:Satan följer dina spår, höst och vinter och vår. Och han jagar dig om sommaren I blommans norr. Och han jagar dig om sommaren I blommandes lår. Då sprang jag över ängen där mandeln står, och jag ser den lilla Karin I brunnen på vår, och då ropar hon till vig. Ja på blommande stig, se här är den skörda sommaren som jag har lovat.
Speaker 3:Dig, se här är den skörda sommaren som jag har lovat