2. Migrationsmyten - Poddboken

Har Sverige råd med mer invandring? Frågan ställs ännu en gång på bästa sändningstid i Agenda men borde inte frågan vara den omvända; Har vi råd att INTE ta emot migranter? Peo Hansen, professor i Stadsvetenskap vid Linköpings universitet vänder upp och ner på den ekonomiska debatten och öppnar upp för nya tankar. 

What is Kanal Leopard - poddböcker för den samhällsintresserade?

Här hittar du ljuddokumentärer och poddböcker om vår tids viktiga samhällsfrågor. Med hjälp av författare, journalister och akademiker försöker vi förstå och skildra samtiden. Böckerna som vi samtalar utifrån finns alltid utgivna på Leopard förlag.

Eftersom det ortodoxa synsättet inte tar hänsyn till de olika monetära systemens avgörande betydelse kan de inte heller göra åtskillnad mellan valuta givare och valuta användare, vilket är en annan viktig utgångspunkt för modern penning teori. I den ortodoxa teorin om sunda statsfinanser där staten blir jämförbar med privat hushåll, måste staten per definition alltid driva in pengar innan den kan spendera. Den framställs alltså som en valuta användare att likna vid andra valuta användare, såsom delstater i en federation, kommuner, företag och hushåll. Som jag påpekade tidigare förklarar detta den ordningsföljd som återkommer i litteraturen. När forskarna studerar migrationens inverkan på statsfinanserna redovisar de därför alltid först hur mycket skatter migranterna betalar in offentliga inkomster och sedan hur stor del av offentliga sektorns utgifter som går till migranter och offentliga utgifter. Om den förstnämnda posten inte uppväger den sistnämnda kickar budget begränsningen in och staten måste se till att den får in pengar som täcker underskottet. Det kan den göra genom att höja skatterna, låna omfördela pengar mellan budget områden eller, vilket föreslås av forskare inom målkonflikt skolan begränsa migranternas tillgång till välfärd. Men för länder som ger ut sin egen valuta gäller inget av detta. I stället är ordningsföljden den motsatta. Eftersom staten har monopol på utgivningen av valutan följer det både logiskt och i praktiken att staten först måste spendera eller låna ut valutan via banksystemet innan den kan ta in någon form av skatt. Annars skulle inte finnas några pengar att betala skatt med. Dessa stater är alltså raka motsatsen till kommuner, företag och hushåll som måste driva in, tjäna eller låna pengar innan de kan spendera dem. De sistnämnda är slutanvändare, inte valuta utgivare.

Du lyssnar på det andra avsnittet av Historien om migrationsministern av och med Peo Hansen, producerad av Astrid och Studios tillsammans med Leopard förlag. Använder man en.

Ungdoms. En förstörd spelomgång kan du så Only you savings that you may not.

Så hur ska vi förstå modern penning? Hur i vad är modern penning? Teori kommer från framförallt USA då Modern Monetary Theory mm. Ja, vi kan börja med och prata om den här teorin som en beskrivning. För egentligen så är stora delar av den här så kallade teorin egentligen bara en korrekt beskrivning av hur finans och penningpolitik funkar och hur de är sammankopplade. Och i detta finns det då naturligtvis, och utgår man ifrån en kritik där man visar på hur det här ortodoxa paradigmet som i dag styr hela vår ekonomiska politik, styr penningpolitiken i stor utsträckning och det styr framför allt de regelverk vi har satt upp som jag ska komma in på senare. Regelverk som i grunden är politiska men som man får oss att tro är ekonomiskt betingade. Ungefär som att de finanspolitiska ramverket det är bara styrs av typ ekonomiska tyngdlagen. Det är inget vi kan göra åt det, men det kommer vi att visa och det är det som MMT är så väldigt duktiga på att göra och visa. Verkligen gå in på. Hur funkar mekaniken här egentligen? Är det farligt med en statsskuld? Vad är ett underskott egentligen? Men om man börjar med den moderna penning teorins kritik av det ortodoxa paradigmet så börjar man då, precis som jag var inne på i förra avsnittet om det här med att likställa statens sätt att spendera och låna med hushåll att göra den analogin. Det är djupt felaktigt. Det är precis helt felaktigt. Därför så får vi också en ordningsföljd som är felaktig, för vi hör alltid att man måste rätta munnen efter matsäcken och då blir det att staten måste först se till så att den tar in tillräckligt mycket skatt för att sedan kunna se hur den kan spendera. Så det är alltså en sekvens där som är som är felaktig, att man att man tar. Först måste man ha skatt, sen måste man spendera. Som T förklarar så är det tvärtom. Staten måste först spendera, sen kan den ta in skatt. Och då förstår vi också varför skatten inte är på statlig nivå, något som finansierar till exempel välfärden eller försvaret eller vad det nu är, utan en skatt spelar en helt annan roll om jag ska komma in på det senare, så ordningsföljden är felaktig. Staten börjar alltid att spendera och sen tar den in skatt. Sen misslyckas dator också primärt också med att skilja mellan valuta utgivare och valuta användare. Då ska man säga någonting viktigt här för tes beskrivning. Den gäller alltså för stater som har och ger ut sin egen valuta. Det är stater som Sverige har eller som Storbritannien eller som Polen eller som Japan, Australien, USA. Det finns en rad olika länder, Norge till exempel. Alla de länderna ger ut sin egen valuta och de ger ut en valuta som inte är knuten till en annan valuta. Alltså som har en sådan här fast växelkurs eller som har valutan knuten till guld. Nu finns ju inte det längre i världen för guldmyntfoten togs bort, men man skulle kunna tänka sig att man knyter sin valuta till en metall, en värdefull metall eller någonting sådant. Samtidigt så får staten inte heller låna för mycket pengar i utländsk valuta, utan det avser länder där man alltså som i Sverige ger ut sin egen valuta inte har en fast växelkurs till en annan valuta som ju Sverige hade tidigare till D-marken eller lånar vidlyftigt i en utländsk valuta. Alla de här kraven uppfyller till exempel ett land som Sverige. Sverige lånar väldigt sparsamt i utländsk valuta i dollar eller euro. Sverige har dessutom finansiella fordringar i utländsk valuta på andra länder. Sverige har till exempel i sitt pensionssystem fordringar på USA i form av amerikanska statsobligationer och så vidare. Om man då förstår liksom vet de här länderna som har en. Det kallas för fiat currency. Det är alltså valutor, de med en flytande växelkurs som uppfyller de andra kraven. Som jag sa ja, då förstår man också att då är ju. Den svenska staten. Valuta utgivare ger ut sin egen valuta, sina egna kronor. Det är bara den som kan göra det. Den har alltså monopol på att ge ut valutan. Men det är också paradigmet som MMT då visa får det att se ut som att staten är en valuta användare, alltså att den måste ta låna den privata sektorns pengar för att kunna finansiera sig själv eller ta in tillräckligt mycket skatt då från oss medborgare och företag för att kunna finansiera sig själv. Så det är som Margaret Thatcher sa en gång, att staten har inga egna pengar utan den har bara den privata sektorns pengar och skattepengarna som den tar in. Det här stämmer naturligtvis väldigt väl överens med den bilden man ger av analogin mellan staten och hushållet. Hushållet vet vi, vi måste ju först ta in pengarna innan vi kan spendera dem. Hur vi tar in dem? Det kan ju variera. Vi kan tjäna pengar. Vi kan låna pengarna. Vi kan ärva pengarna. Vi kan vinna på lotto. Vi kan göra få in pengar på många olika sätt. Men vi måste alltid först ha in dem innan vi spenderar dem. Så det är liksom bilden. Då och då får vi det här. Att alla slutanvändare som modern inte kan visa så är ett land som Sverige en valuta utgivare. Staten har monopol på att ge ut den svenska kronan och i och med det här så missar man då att förstå att som valuta utgivare kan man inte spendera från skatter. Staten kan alltså inte börja med att ta in skatter och sen spendera skattepengarna utan den börjar alltid med att ge ut pengarna, att spendera ut pengarna eller att låna ut pengarna i banksystemet. Och det här innebär ju också att staten kan ju inte få slut på pengarna. Staten är inte inkomst beroende som till exempel ett företag är ett hushåll eller en kommun, utan den har monopol på att ge ut kronan. Det här gör också att det här med underskott och överskott och statsskuld, det är förstås inte korrekt i det ortodoxa paradigmet, alltså det jag pratade om i förra avsnittet att det här med att det är farligt att ha underskott och det är farligt med skuld och så vidare. Jag ska komma in närmare på det, varför och hur vi ska förstå det på ett riktigt sätt. Och sen sist men inte minst så handlar det om det här med att förstå reella och finansiella resurser. För modern penning teori utgår alltid ifrån att den verkliga bristen, den verkliga gränsen eller begränsningen, den ligger alltid i reala. Så att det handlar om de reella resurserna, inte minst arbetskraft. Här finns det verkliga begränsningar, men de finansiella resurserna är då teoretiskt obegränsade, även om de naturligtvis aldrig säger att staten ska bara pumpa ut pengar kors och tvärs. Det gäller inte, men i teoretisk mening så är staten inte inkomst oberoende och kan alltså aldrig få slut på sina egna pengar. Men den har alltid begränsningar i vad gäller reella resurser och det är det som vi ser hela tiden. Men den debatten möter aldrig den här debatten om de finansiella resurserna. Vi ser hela tiden att det saknas folk. Överallt saknas det folk, nästan arbetskraft, folk som ska jobba i äldreomsorgen eller folk som ska vara ingenjörer här eller där eller vad det nu kan vara. Här har vi alltid stora begränsningar och det är själva utgångspunkten för den moderna penning teorin och det är därför modern penning också har en helt annan teori kring arbetslöshet och hur man bekämpar arbetslöshet. Och där är utgångspunkten just det här att i det åter paradigmet så använder man arbetslöshet som en inflations bekämpande åtgärd. Man säger alltså att det är farligt att ha full sysselsättning, för då tror man att man får inflation och per automatik modern penning. Jag utgår i stället från det här konstiga i att man inte förmår att förstå att människor är den absolut viktigaste tillgången vi har i ekonomin. Och varför då lämna en massa människor därhän? Till arbetslöshet, till långtidsarbetslöshet? Det är snarare det problemet man pekar ut som som det idiotiska i den ekonomi vi har idag. Att man man tror att arbetslöshet är nödvändigt för att ha sunda statsfinanser. Och så vidare. När vi vet hur socialt dåligt det är med arbetslöshet och hur arbetslösheten genererar så otroligt många andra sociala, psykiska problem, kriminalitet och så vidare. Så det här är några av de punkterna då är när man från MMT eller modern penning teoretiska perspektiv går igenom hur felaktigt det ortodoxa paradigmet beskriver makroekonomin. Hur förklarar då MMT hur den svenska staten spenderar? Ja, den tittar på det och ser att just det den svenska staten spenderar genom att kreditera bankkonton. Det är den väldigt, väldigt enkla förklaringen och egentligen den enda förklaring vi behöver för att förstå det mest basala. Jag jobbar på universitetet, jag är statligt anställd. Jag får min lön genom denna operation, att staten helt enkelt krediterar mitt bankkonto. Om vi skall göra detta lite mer komplicerat så funkar det inte rakt på det här sättet, utan vad som händer är att staten finansdepartementet instruerar statens bank, alltså Riksbanken, att kreditera att utföra de här operationerna. Så Riksbanken börjar då med att kreditera banksystemet med någonting som heter bank reserver eller centralbank reserver och bankerna sedan krediterar mottagarnas insättningar. Då får vi våra pengar på våra konton. Men det är inte bank reserver vi får på våra konton utan det är bank penga och här finns det då en skillnad. Men man behöver inte gå in mer detaljerat på det än så. Men när vi pratar om bankers reserver så är det alltså den penga art som den typen av pengar som sitter högst upp i penga pyramiden. Det är den den typen av pengar som sätter igång allting annat skulle vi kunna säga. Så när till exempel banker då klirrar betalningar i betalningssystemet, då använder de alltid bank reserver. Då måste de använda bank reserver så att när man har. När olika bankkonton används, när man köper varor och tjänster i ekonomin och det ska föras över pengar, då mellan banker. Då använder bankerna bank, reserver och banker. Så kan alltså inte bankerna själva framställa. Bankerna kan själva framställa krediter, det som vi lånar. Men bankerna kan aldrig framställa bankkriser. Det är här det är den meningen. Vi pratar om att staten har monopol på att ge ut valutan.

Jag tycker att det är svårt att förstå. Så jag dubbelkollade med Stefan Ingves på Riksbanken.

Hur man skapar pengar. Det är en bra fråga. Det är en väldigt bra fråga och ska man vara riktigt, riktigt noga så tar det lång tid att gå igenom det i alla dess detaljer. Men låt mig ändå försöka ge en kortversion av det här. Det finns i Sverige två sorters pengar. Det finns privata pengar, det är insättning på bank och det finns riksbanks pengar. Det är pengar som Riksbanken ger ut. Om vi börjar med de privata pengarna, hur fungerar det? Antag att jag lånar 100 kr i en bank och sätter banken. Då ökar banken inlåningen på mitt konto i banken och vi skapar 100 kr privat banks pengar. Men vad händer om vi skapar Riksbanks pengar? Om jag tänker på det här i elektroniska termer, Ja, anta att en bank lånar 100 kr av Riksbanken, ja då får den banken 100 kr mer på sitt Riksbanks konto och då har vi skapat 100 kr riksbanks pengar. Vad är det då för skillnad mellan Riksbanks pengar och privata pengar? Jo, skillnaden är att Riksbanks pengar, de tar inte slut. Riksbanks pengar kan vi på Riksbanken skapa hur mycket som helst vid behov och det kan man inte i den privata banksektorn.

Allright, det var inte svårare än så. Tillbaka till P-O.

När detta har hänt, när staten har kritiserat banksystemet och med Bank Reserve och banksystemet har krediterar våra insättnings konton med bank pengar, då är utgifterna betalda. Så det är i budgeten man tar budgeten och beslutar vilka konton ska krediteras, vad är det vi ska spendera på och sen sköts det på det sättet och när det är gjort så är utgifterna betalda och detta är då en beskrivning. Återigen, det här är ingen teori i den meningen utan det är så här det faktiskt funkar och det har ingenting med politik att göra, utan det är så här det går till. Man kan titta på det här genom att titta på den svenska Riksgälden som är då statens organ som sköter statens betalningar. Min tyske kollega, ekonomen Legends, han tipsade om att jag skulle kolla vad säger Riksgälden om när den gör, när den sköter statens likviditet och försörjning. Det gör den. Den bör betala på morgonen och sköta statens betalningar. Och då kan man se i ett dokument att Riksgälden förklarar det här att den börjar spendera utan att ha några pengar på kontot i Riksbanken. Så innebär att man har alltså 0 kr på kontot och sen börjar staten spendera. Så det finns alltså inga pengar där till att börja med, utan den spenderar så kallat x nio ur tomma intet när de börjar spendera. Sen kommer politiska regelverk in och det är väldigt viktigt att komma ihåg att de här är politiska. De här regelverken, det finanspolitiska ramverket som stipulerar en massa saker om att Sverige ska ha överskott och vi ska ha krona för krona och vi ska ha utgiftstak och kommunerna ska ha budget i balans och det är lagstiftat och så vidare. Men de regelverken de gör Sen att till exempel staten är tvingad att låna om den har minus på kontot i slutet på dagen. Så där har vi en en sån här politisk regel. Om staten hade velat hade man inte behövt ha den reglen, utan då hade man kunnat spendera rakt ut från finansdepartementet utan att behöva kompensera det med så kallade lån i slutet av dagen. Men de regelverken har vi och de ter sig som regelverk som blott svarar mot ekonomiska tyngdlagen. Men det gör de inte, utan de svarar mot de djupt ideologiska grundsatser som finns då i det här ortodoxa eller neoklassiska paradigmet. Vad som också är intressant om jag får hoppa tillbaka lite till det här dokumentet från Riksgälden är att Riksgälden ju säger som jag sa, att den börjar spendera med 0 kr på kontot hos Riksbanken. Så regeringen har 0 kr att spendera då ur tomma intet. Men pedagogiskt nog så påpekar han också att när den spenderar i utländsk valuta, då måste man ha täckning för det innan man börjar spendera. Så det här reder jag väldigt pedagogiskt för. Skillnaden på när staten lånar sina egna pengar, vilket då inte kan ge riktig låne mening. Men hur den skiljer sig då från när den lånar i utländsk valuta, spendera i utländsk valuta, då är det en helt annan sak och då liknar det mycket mer hushållens eller företagens sätt att låna. Nu har jag gått igenom hur staten gör när den spenderar. Men hur gör den när den beskatta? Ja, det är egentligen bara andra hållet. Istället för att bankkonton krediteras så debiteras bankkonton nu. Så det innebär att inlåning konton hos banker debiteras och bankernas reserv konton hos Riksbanken debiteras. Så att debiteras våra konton och det sköts av bankerna och sen debiteras bankernas reserv konton till staten då då försvinner pengarna. Det är naturligtvis det chockerande här att pengarna inte landar i en stor lada där de sparas. När då om man har överskott, sparas för framtida utgifter och så vidare. Så funkar det inte, utan man ska tänka på det här som att pengar i den här meningen är en slags skatt kredit. Vi kan betala skatt med pengar och det är så det funkar. Staten ger ut skatter, krediten alltså pengarna till oss och sen tar den tillbaks en viss del av de här pengarna som har kommit ut och då försvinner de pengarna. På samma sätt som när man tar ett lån i en bank. Så när man har behövt betala tillbaka lånet så försvinner de här pengarna. Och det innebär då att som jag sa innan att staten spendera först och beskatta därefter. Och när skatterna betalas så debiterar centralbanken bankernas reserver bank reserverna. Och för att det ska finnas något att beskatta så måste staten först tillhandahålla pengarna, alltså tillhandahålla bank reserverna. Och det leder oss in på då MMT förklarar vad egentligen upplåning är då i svenska kronor. Då ska vi komma ihåg och skilja på när staten lånar i svenska kronor eller när man lånar i dollar till exempel. Jag har redan sagt att den svenska staten lånar väldigt lite i utländsk valuta. De flesta så kallade lånen sker i svenska kronor. Så vad händer då när staten lånar sina egna pengar? Ja, vid det här laget så tror jag att man ska bli lite misstänksam mot det där uttrycket låna, för då hamnar vi återigen i det här och det också paradigmet. Kan man ha den här låga föreställningen att det finns ett analogt förhållande mellan hur staten spenderar och hur hushållen spenderar? Då är det klart att om man om man har det synsättet så lånar staten. Då lånar staten på samma sätt som hushållen lånar och det är alltid en risk och något riskabelt. Man lånar pengar som man inte har och sen måste man betala tillbaka dem med ränta. Men så funkar det inte när staten lånar svenska kronor utan då måste man fråga vad är det staten lånar av bankerna när den lånar svenska kronor? Jo, det är bank, reserver och i utbyte mot bank reserv. Och så får alltså bankerna statsobligationer som har olika löptid med ränta. Men som jag sa innan, det är bara staten som kan framställa bank reserverna. Så det innebär alltså då att för att bankerna ska kunna låna ut bank reserverna till staten så måste staten först ha försett bankerna med dessa bank reserver och då förstår man att detta är ju inget riktigt lån. Skulle en bank vilja låna ut bankers och till staten men som inte har tillräckligt med bank reserver på sitt konto hos Riksbanken, ja då kan den låna pengar av Riksbanken och sen låna ut de här pengarna till Riksbanken. Då förstår vi att det är inte lån på riktigt i den meningen som vi har när vi pratar om banklån och det är väldigt, väldigt viktigt att komma ihåg samtidigt som vi ska komma ihåg att som jag sa innan, egentligen så hade inte staten behövt ta upp de här lånen. Alltså staten hade inte behövt ge ut statsobligationer utan denna hade helt enkelt bara kunnat släppa det och låta bank reserverna vara i banksystemet i stället för att växla in dom mot statsobligationer i så kallade lån och operationer. Strukturellt så har vi gjort statsobligationer till ett väldigt viktigt instrument, en väldigt viktig finansiell tillgång för hela det finansiella systemet och ett ställe vi ser det. Det är naturligtvis i våra pensionssystem och pensionsfonder, för där ingår statsobligationer som en väldigt viktig ingrediens i det i portföljerna. Det som gör statsobligationer. Extra bra är ju att de är riskfria. Staten kommer alltid att infria betalningarna av statsobligationer och den ränta som som tillgång. Det är en bombsäker tillgång för de olika ekonomiska intressenterna som har statsobligationer och det innebär alltså att i och med att den är riskfri så innebär det att man kan ha att man inte behöver ha portföljer som bara innehåller riskabla tillgångar som till exempel aktier eller företagsobligationer som ju också är riskabla i den meningen att företag kan gå i konkurs. Men den svenska staten kan aldrig gå i konkurs i sin egen valuta. Det är inte heller helt enkelt att göra sig av med med det här systemet vi har om att staten ger ut statsobligationer och så vidare. Men den behöver inte göra det. Det är den viktiga, viktiga lärdomen. Alltså, det är inte lån på riktigt. Och det här innebär då bara för att repetera att bank reserverna är alltså det som staten har, alltså finansdepartement och riksbank. Det är det som de har monopol på att ge ut och det är därför vi inte har upplåning i svenska kronor på riktigt. Staten kan inte låna sina egna pengar, det är ju den som ger ut den. Det är bara den som kan ge ut den. Och om vi då ska ha källorna till bankkriser så kan man säga att det är tre stycken. Det är dels det jag redan pratat om. Det är när staten spenderar, när de tar sin budget, instruerar Riksbanken, spenderar ut pengarna, krediterar kontona. Men nummer två så kommer bank och från när centralbanken eller Riksbanken köper statsobligationer. Vad som händer då är alltså att de köper statsobligationer och i gengäld ger den då bank reserver så att banker eller andra intressenter som de här transaktionerna sker. Så innebär det att bankerna har två konton hos Riksbanken. Ett av dem har banker och ett av dem har statsobligationer. Så det är en så där emellan, alltså att centralbanken köper statsobligationer och krediterar då i gengäld bankernas reserv konton. Och sen en tredje del lånar centralbanken eller Riksbanken lånar ut bank reserver till banksystemet. Det är liksom då framställs också bankkriser. Ni kanske minns att på våren 2020 när pandemin började så var det precis en sådan här stor utlåning som hände när Stefan Ingves gick ut och sa att han lånar ut 500 miljarder kr till banksystemet och han kallar det för gratis pengar för de var räntefria. Och det är precis så här nu fick banksystemet en rejäl dos likviditet för att då hindra att det inte blir någon likviditetskris under den här krisen.

Här är en sändning från Sveriges Riksbank Stefan Ingves.

Vi fattar ett beslut om att låna ut upp till 500 miljarder kr till bankerna. När det gäller villkoren så är det så att räntan på de här lånen är noll och lånen löper på två år. Det här är i princip gratis pengar.

Så tillbaka till frågan Vad är då statsskulden? Ja, för att citera Stefan I Colton, som är en av de främsta ekonomerna inom modern penning teori, så beskriver hon statsskulden som inget annat än ett historiskt, en historisk uppräkning av alla dem pengarna, i det här fallet alla de kronorna som har spenderats av regeringen över tid men som inte har skattats tillbaks. Och det innebär att statsskulden är varken något farligt så länge vi pratar om den i kronor. Den är verkligen något farligt eller något. Något som är negativt i den meningen som man förstår en privat skuld. Det som händer med statsskulden är alltså ackumulerade underskott varje år budgetår där man har underskott och innebär att man ger ut statsobligationer. Det är alltså det som som då är den ackumulerade skulden. Och vad är det då? Ja, det är helt enkelt bara ett annat uttryck för finansiella tillgångar i den icke offentliga sektorn. Och är det farligt? Nej, det är det ju knappast. Det är väl bättre att den privata sektorn, till exempel netto, sparar finansiella tillgångar än att den har en skuld för privat skuld. Borde vi veta är alltid farligt, Men den offentliga skulden är aldrig farlig. Men vi har missförstått det här precis tvärtom. Så vi tror att det är farligt när staten har skuld och när den går med underskott. Men ett underskott är ju bara ett annat uttryck för att det finns överskott någon annanstans i ekonomin. Och då är vi alltså inne på det som modern penning teori är väldigt duktiga på att betona och klara av att följa det här med bokförings principer. För en av de mest grundläggande bokförings principerna är ju att alla finansiella tillgångar per definition kommer att uppvägas av samma mängd finansiella skulder på något annat ställe och på motsvarande sätt. Om vi då går till det här med statliga överskott, så ser vi då att varje finansiellt underskott hos staten måste uppvägas av ett finansiellt överskott utanför staten. Och vi kan säga att varje finansiellt överskott måste uppfyllas av ett finansiellt underskott någon annanstans, utanför staten. Alla kan inte gå med överskott, även om det är det intrycket man kan få när man lyssnar på politiker. Precis som alla inte kan ligga över genomsnittet. Det är liksom omöjligheter. Men men, som som är i många politiker och ekonomers verklighet verkar vara en möjlighet. Och här inför då modern penning teori det som man kallar en sektors balans ansats och som bygger då på en ekonom som inte lever längre, som heter John Guidetti som hade den här som sin paradgren och som var väldigt viktig då och där för att han genom sektors balans ansatsen kan då studera ekonomin, den hel härliga makroekonomin på ett väldigt intressant och väldigt ändamålsenligt sätt. För då kan man se var finns skulderna, vad finns, vad finns tillgångarna och så vidare. Och har man då förstått det här på ett på ett riktigt sätt så förstår man ju att privata skulder är väsensskilda från offentliga skulder. Om vi pratar om, som i Sverige i svenska kronor. Varför? Jo, av den enkla anledningen att staten kan ju inte gå i konkurs. Den har ju monopol på att ge ut valutan, den kan alltid betala sina räkningar. Men vi på den privata sidan, vi sitter i en helt annan båt för vi kan gå i konkurs. Vi kan tvingas att upphöra med betalningarna och det gör alltid privat skuldsättning till något väldigt, väldigt vanskligt. Det här med en sektors balans ansats. Det bygger alltså på en bokförings regel och den bokförings regeln. Regeln handlar alltså om att ett statligt underskott eller överskott måste uppvägas av ett av ett exakt lika stort överskott eller underskott i den icke statliga sektorn. Och det här är en som grundar Carl inom modern penning teori. Det är det här man måste förstå. Tar vi till exempel och titta på de här olika sektors balanserna så delar man ofta upp det här i tre. Man har alltså en en statlig del offentlig sektor och man har en. Inhemsk privat sektor där hushåll och företag ingår och sen har man en utländsk eller extern sektor. Det som berör import och export med utländska företag, stater och hushåll. Det är så inom de tre sektorerna. Plussar man ihop alla dessa sektorer. Så summan är alltid till noll på grund av, som jag sa att. Den grundläggande bokförings principen att alla finansiella tillgångar per definition kommer att uppvägas av samma mängd finansiella skulder. Så då förstår vi varför det här summa till noll. Men varje sektor inom varje sektor så kan man gå plus eller minus och då hävda. Då modern penning. Visa då om vi tar till exempel. Ett land som Spanien då, som drabbades väldigt hårt av de så kallade Eurovison krisen. När man då tittar på hur ser de här balanserna ut för Spanien? Som jag visar i min bok då, 2000 när allting sprack 2008 och framåt, när vi fick den stora kraschen, ja då såg man att den spanska staten hade stora överskott under många år innan kraschen medans den spanska privata sektorn gick med stora underskott. Samtidigt så importerade Spanien mer än den exporterade, vilket innebar att den utländska sektorn gjorde överskott på Spanien med den utländska sektorn i överskott och den statliga sektorn i överskott. Så per definition innebär det att då måste den privata sektorn gå med underskott i och med att de här olika balanserna när man adderar dem ihop så blir det noll. Det här var någonting som då fällde hela den spanska ekonomin därför att privata skulder som jag sa då måste betalas, annars kraschar ekonomin. När man får den här enorma skalan och de enorma skulderna som fanns i den privata sektorn. Det intressanta är om man tittar på hur det såg ut i Sverige innan den så kallade 90 talskrisen och den stora finanskrisen bankkrisen i Sverige så ser man samma sak där. Den svenska staten har då stora överskott i slutet på 80-talet och jag tror ända in i början på 90 talet. Den utländska sektorn har också stora överskott på Sverige. Sverige importerar alltså mer än vad den exporterar och då innebär det per definition att om du har plus på export precis som utlandet har plus på Sverige och staten har plus. Då måste den privata inhemska sektorn gå med minus. Och det gjorde den. Och det den riskabla utlåningen som skuldsättningen som fanns i den privata sektorn, hushåll och företag i Sverige fick alltså hela den svenska ekonomin att krascha och vad man gjorde därefter är ännu ett sådant här missförstånd att då hade ju Sverige en fast kronkurs om man hade den här växelkurs samarbetet mot den tyska D-marken och vad man gjorde då efter det var ju att man gjorde Sverige till en fiat currency. Men samtidigt införde man finanspolitiskt ramverk som inte hade behövts nu när vi faktiskt hade en flytande kronkurs. Och det är liksom det som har gjort att Sverige sedan 90-talet har fört en väldigt, väldigt osund finanspolitik där man ständigt har skurit och sparat så kallat sparat. Men man har stramat åt varje år och det har fått då väldigt elakartade konsekvenser för ekonomin i stort. Det har också tvingat hushållen att återigen skuldsätta sig väldigt, väldigt hårt att ta upp mycket skuld, framför allt på bostäder. Men den här sektorn balans ansatsen, den hjälper en väldigt mycket att förstå just skillnaden på den privata skuldsättningen och den offentliga skuldsättningen. Som jag sa, när staten går med underskott, då är det bara ett annat uttryck för att säga att någon annanstans finns det ett överskott. Oftast har vi blivit rikare när staten har underskott. Men många ekonomer och politiker, de får det att låta att när staten har överskott så blir vi alltså den inhemska privata sektorn rikare. Men om staten tar mer skatt från oss, vi betalar in mer skatt än vad vi får tillbaks eller staten spenderar mindre pengar än vad den tar tillbaks i skatt, ja då blir ju vi fattigare. Vi blir inte rikare av det och det är ett stort problem. Och det är en väldigt konstig matematik som bygger upp de här missförstånden som gör att vi att vi har det här synsättet. Att vi hurrar när staten går med överskott och tror att det här är. Nu är det klirr i ladorna och så kan vi spendera mer senare. Men så fungerar det alltså inte.

Du har lyssnat på andra avsnittet av Historien om migrationsministern av och med Peo Hansen, producerad av Astrid och Studios tillsammans med Leopard förlag. Ljudklippet kommer från Margret Thatcher, från det konservativa partiets konferens 19 183. Två informationsfilmer från Sveriges Riksbank. Presskonferens från Sveriges Riksbank. Vill du veta mer? Läs gärna boken Migrations myten av Peo Hansen. Så ska man. Man är på.

Ungdoms. Städ och städning. I can do only you savings with that you may pay what else you is no such thing as public money only tax wheels money.