Subscribe
Share
Share
Embed
I detta avsnitt diskuterar Jonas och Bodil begreppet bildning och dess relation till kunskap och specialisering. De utforskar hur vår förmåga att bilda oss påverkas av dagens informationsöverflöd och snabba tillgång till data. Samtalet berör även bildningens olika dimensioner - från det individuella till det samhälleliga perspektivet.
Creators & Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Så fint att kunskap finns!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag. Vi får nog stänga den luckan.
Bodil:Uppdrag kunskap
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag Kunskap. Hej Bodil. Hej. Vi sitter på Björkö idag, på verandan och poddar med varandra. Vi har ju precis avverkat bokmässan och hösten får vi väl säga har anlänt.
Jonas:Ja, det har den. Med buller och gång. För oss kom det väldigt plötsligt I måndags. Det gick, tog ett dygn och sen var den här. Idag ska vi prata om Veckobreven som ligger ute, åtminstone det första nu, som har fokus på bildning.
Jonas:Jag har inte varit på Bokmässan på några år. Men man minns ju känslan och jag kände det nu också att vilken otrolig mängd och ämnen som samlas under ett tak några
Bodil:dagar. Och en otrolig mängd människor som visar sitt sug efter böcker.
Jonas:Vad gör det med dig när du kommer dit?
Bodil:Jag kan bli nästan rörd av det. En del av det som vi tar upp I de här poddarna är ju ganska sorgliga utvecklingar då man ibland kan misströsta. Om jag ska vara riktigt uppiggad så får det bli av att se hur människor kan söka sig till böcker. Då tänker jag att världen kan inte vara alltigenom bonde. Här finns sökande människor.
Bodil:De vill inte bara lära sig, inte bara bilda sig utan de vill lyfta sig. Uppleva saker. Och hitta en glädje I det. Sen är ju mässor inte min plats för jorden. De är ju fruktansvärda.
Bodil:Jag blir så trött av myllret och över bruset. Ja,
Jonas:högt ljud. Tonläget är väl inte det, men kanske så mycket men ljud volymen. Nu också när alla har sina föreläsningar och montrar och man tävlar om den där uppmärksamheten. Jag slås ju också av att det finns en väldigt fin balans I det här med vad som får finnas under ett sånt här tak. Det finns ju en Jag tänker på att vi fick lyssna på ett kort föredrag om stickning.
Bodil:Om Bingestickningen I Halland, ja.
Jonas:Och vi fick rynka pannan ihop med humanisterna en liten sväng. Du höll en föreläsning I deras monter. Högt och lågt, brett, smalt. Alla stilar
Bodil:och ämnen. Dessutom insprängt. Lite ost för serier.
Jonas:Ja, det fick vi också prova. Men det har vi gjort nu, så nu är vi klara med det. Och vi ska ju prata om bildning idag. Jag satt på vägen hem I bilen med min gamla goda vän och diskuterade efter vår första repetition. Vi satt och pratade om vad vi hade varit
Bodil:med om. Vi hade läst dina texter och vi hade bollat fram
Jonas:och tillbaka. Och vi hade bollat fram och tillbaka. Vi fastnade I en ganska långt prat om relationen mellan kunskap och bildning. Och då nämnde jag ju för dig. Och vips så kom det tre stycken veckobrev på stöten här.
Jonas:Nästan. Men ämne till det. Den ligger till grund I alla fall. Den här korta diskussionen ligger till grund för de här veckobrevet.
Bodil:Men för att förstärka det här med bildning Du hade tagit upp det. Sen skulle jag vara I Jönköping där en grupp kvinnor ville starta upp nånting som hette De nya Tolfterna. Som I Ellen Keyes anda skulle medverka till att kvinnor som hade stått långt ifrån kunskap och bildning skulle komma in lite mer I din värld. Medan jag var där så läste jag först om Jag är ambitiös. Jag läste om vad Ellen Key själv har skrivit om bildning.
Bodil:När jag väl var där kom jag in I samtal med några stycken om vad Michelle Focus har skrivit om subjektets hermeeptik. Och så trillade det upp nånting annat. Det första blev liksom veckobrev, det ena och det nästa kommer att handla om Fouco. Och sen kom det tredje om Fome-Britt. För jag tycker att man måste titta på bildning både som det som sker I individen som vi inte kan låta bli att låta bildas och som kan utvecklas till en bildning som är hållbar över tid.
Bodil:Bara inte andra förhindrar oss från att bilda och se till att bli bildade. Det är den ena delen. Den andra handlar om hur människan utvecklas med åren. Alltså att man efter hand får så mycket inuti sig. Så ens förmåga att relatera alla de här olika sakerna som har kommit dit vid olika tidpunkter Och när man väl en gång I tiden lärde sig det så hade det ett sammanhang men nu har det ett helt annat sammanhang.
Bodil:Och förmågan att kunna använda sig av allt på en gång är det som jag tycker är det roliga med att bli gammal. Sen kommer det tredje, som är von Frick, den stora finsk filosofen. Han höjer det här upp till en gemensam nivå I ett vårtal strax efter slutet på andra världskriget. Där han går besökargång kring humanismen. Hur kommer det sig att vi som trodde att vi var så långtkomna kulturellt samhälleligt inte hade mer att sätta emot?
Bodil:Så det är tre skilda perspektiv: Det individuella och det som sker longitudinellt med åren. Det sista handlar om samhället och kulturen. Och allesammans fokuserar på bildning. Det är inte för att försöka ta in så vardagliga exempel som möjligt så att fler kan känna den här glädjen I bildningen. Ja
Jonas:precis, vi pratar om det här med självklarheten I ord som vi använder så mycket och som är ganska allmänna bildning och kunskap. Att sätta in dem I ett nuperspektiv eller exemplifiera eller så. Det är att levandegöra orden som vi kanske Vi har pratat om det mycket, att vi använder de här orden I negativ bemärkelse så att de sitter ihop med någonting som vi upplever som negativt som kunskapsförakt eller bildningssförakt och så vidare. Men nu ska vi lyfta det på ett lite annat sätt. Du skriver I det första brevet att man inte blir per automatik bildad för att man har kunskap.
Jonas:Kan du inte sätta oss in I dina tankegångar där lite
Bodil:grann? Det kan jag göra, men då måste jag nog börja I den änden att vi är födda med lite olika anlag. En del har anlag för att utvecklas till det som andra kan kalla för nördar. Alltså människor med uttalade, fantastiska specialistkunskaper som deras omvärld kan hur mycket glädje av som helst. Fantastiska ingenjörer, läkare, fantastiska kemister, fantastiska vägbyggare och författare.
Bodil:Men som är så hängivna just det som de kan De är egentligen ganska ointresserade av resten. De är så gjorda att de passar till att vara
Jonas:specialspecialister.
Bodil:Och de ska ju inte vi andra skjuta på och förakta. De ska få lov att hålla på med sitt. Men vi kan ju inte låta dem ensamma styra till exempel teknikutvecklingen. De som inte egentligen bryr sig om människor och de som bryr sig om sin fantastiska del av tekniken. Det blir ju jättefarligt.
Bodil:Så vi måste beblanda oss med dem men respekt för vad de kan. Men vi behöver inte se dem som människor som är bildade på något annat än på sitt specialområde. Det. Sen finns det andra som redan från barnsben har de kan knyta ihop vitt skilda exempel. De kan vara intresserade av allt möjligt.
Bodil:De lagrar på sig, och undrar och frågar om det är sant. Och de håller på. Och den sortens bildning är ju lika genuin som någonsin specialist bildningen. Den hämmas till en del I skolan redan när man börjar dela upp saker I ämnen. För I ämnena är det ju meningen att man ska ta ett ämne för sig och utveckla sina funktioner inuti ämnet.
Bodil:De som har riktigt starka anlag för att bilda sig genom att knyta ihop knyter ihop ändå. Så ingen skola I världen kan fördärva bildningsengagemanget I. Men de som är lite mittemellan kan hamna I det här läget mellanmjölk där det liksom blir varken. Man är inte tillräckligt specialintresserad för att bli specialspecialist. Men man uppfostras inte heller till att försöka bli Skulle man kunna säga det?
Bodil:Är det allmänbildning du menar, Bodil? Ja, det är det till en del. Men inte bara allmänbildning utan den sortens bildning bakom vilken det ligger ett engagemang. Det vill säga att man tar ansvar för någon sorts helhet. Det är inte bara att jag kan låta bli att associera till mina olika delar utan det är ju den helheten som vägleder mig.
Bodil:Så om du ställer någon fråga: Borde, ska vi inte göra det här? Jag säger nej, och så säger du vad för då? Det kan inte hända att jag säger nej, sånt gör inte jag. När jag säger sånt gör inte jag, det är ofta vad man märker på de här negationerna. Då framträder hela gestalten på en gång.
Jonas:Jag har fått för mig att vi under ganska lång tid har satt specialistkompetensen eller specialinriktade som avsmalnade på pedestal.
Bodil:Och då
Jonas:tänker jag inte bara att vi har delat upp det I ämnen utan också att vi har sett det som experterna till exempel att de har fått ganska hög status under lång tid.
Bodil:Fern Viktor har det som ett av sina paradexempel. Han säger att Ska vi säga tidigt 1900-tal, till exempel Då fanns det nån sorts balans som var sån att humanismen Alltså en sån rörelse som sätter människan först I bemärkelsen att kunskap utvecklas. Det är mänsklig kunskap och det är egentligen bara det vi kan och Det är de mänskliga samhällena vi kan styra. Om humanismen växelverkar och är nåt I balans med alla de specialområden som är viktiga för människor Då fanns det en period då allt utvecklade sig tillsammans men hur det sen förskjutningen mot att specialistdiscipliner har blivit viktigare och viktigare och humanismen har sjunkit undan har gjort att vi har blivit lite förvilade I detta. Så vi kan inte längre hitta rätt sorts balans.
Bodil:Det gör ju också det här som vi har pratat om många gånger när människor till exempel olika specialister inte bara får svårt för att prata med varandra utan de blir rätt så ointresserade av varandra. De lever I varsin värld fast vi är I samma värld. Men då tycker jag att de som är riktigt speciella och riktigt duktiga måste ju få hålla på med sitt. För de kan ju göra så mycket nytta av att vara så mycket glädje och så rika liv. Och det ska inte vi andra lägga band på och säga att alla måste vara bildade.
Bodil:Bildade och allmänbildade.
Jonas:Jag går tillbaka till min kär vän att vi För hon fick läsa det här veckobrev och Det som de hade diskuterat hemma handlade delvis om de här kunskapsbubblorna. Att de antagligen har blivit mindre, kanske fler, men att de har fått lite hårdare gränser eller hårdare skal runt sig. Jag har två frågor som jag tänker hänger ihop. Vi tar dem I en annan ordning än vad jag skrivit här inser jag. Det handlar om hur vi förhåller oss till bildning.
Jonas:Vi har pratat om att man lägger mindre tid på studier. Vi pratade igår om känslan av att man idag vill bli klar fort med sin utbildning. Vi har sån otrolig tillgång till kunskap, fakta, information. Vi är tillgängligt överallt tvåhundraförtiosju. Osorterat I en oändlighet.
Bodil:Hur
Jonas:påverkar tid och tillgång till kunskap vår förmåga att bilda oss idag gentemot förr?
Bodil:Det är en jättebra. Jag brukar börja I den änden med att jag säger att det finns data, information och kunskap. Och de orden kan väl tala för sig själv, men man får inte blanda ihop Data är liksom bara data. Det kan vara siffror, det kan vara bokstäver, det kan vara bilder. Men det är bara data.
Bodil:Det är inte knutet till något särskilt. Information är knutet till något särskilt och kunskap är knutet till något särskilt. Men det är en väsentlig skillnad på information och kunskap. För att IT-IT, information tar inte tid. Medan kunskap, det vill säga tankar, tar tid.
Bodil:TTTTTTT. Och så har du liksom den första uppdelningen. Ska du komma I närheten av någon sorts bildning inuti dig så kan somliga delar av den komma som en aupplevelse. Det kan gå blixtsnabbt. Tonen av den knyter samman och det säger rassel, rassel inuti en minut.
Bodil:Och plötsligt ser man alltid förklarat sken sådana dagar. Då går jag som på tå hela dagen. Det var värt allt.
Jonas:Det tar sig en lampa,
Bodil:helt enkelt,
Jonas:ovanför huvudet.
Bodil:Jag hoppas att du ser det.
Jonas:Inte blaha blaha, utan
Bodil:det vanligaste är att det här är en process där någonting gnager. Det ena gnager på det andra. Det är något som inte stämmer, det är något jag inte får ihop. Det kan vara något jag har lärt mig med sjutton år emellan. Och ändå så pågår det Jag känner ibland att det sker bakom skynket.
Bodil:Nu börjar jag låta som Freud eller så. Men jag har ju inte koll på den processen. Men rätt vad det är så visar du upp någonting som visar att det ena har nått fram till det andra. Och det är ju Vad var det nu du frågade?
Jonas:Jag tänker på vår förmåga att bilda oss.
Bodil:Ja, men vår förmåga att För att det här ska kunna ske bakom skynket så kan ju somligt vara oberoende av vad jag gör för övrigt. Men om jag intensivt försöker rikta hela min uppmärksamhet på små detaljer och på nyheter hela, hela tiden så minskar jag förutsättningarna där inuti. För att de, mina inre varelser, ska få lov att arbeta med att göra mig bildad. Den del av bildningen kommer av sig själv utan att man anstränger sig. Bara man har fött in tillräckligt mycket.
Bodil:Men man kan göra så att de inte får arbeta ifred. Det blir lite som värk med stan I magen. Alltså verkmästaren I hjärnan.
Jonas:Jag måste få verka.
Bodil:De har tid
Jonas:och möjlighet till det.
Bodil:Där ligger ju det här med informationen, det här extrema informationsflödet. Vi mår väldigt väl av att minska det informationsflödet för vi pallar inte för det.
Jonas:Nej, jag tänker att är Om vi sätter det I relation till tid förr och nu, jag tänker att det fanns också processer med kunskapsmaterial. Till exempel framtagande av kunskapsmaterial, granskning och alla de här bitarna. Förut mot idag när det till synes väl validerad kunskap kan se likadant ut som vilket påhitt som helst. Det är klätt I rätt dräkt på något vis. Om vi
Bodil:tar nåt sånt här positivt ord som forskningsinformation så tänker jag inte sällan på att För trettio år sen fanns det till exempel I Sverige jag ingick I en sån. Som skulle objektivitetsgranska läroböcker på vissa
Jonas:områden.
Bodil:Och det var ett av många led som handlade med att ny forskning skulle inte självklart genast komma till alla människor I sitt obearbetade skick eller I sitt försagade skick, alltså I sitt berättelseskick. Utan de fick vänta tills de med populärvetenskaplig förmåga hade förmåglom det här I liknelser. Och tills dess att det hade blivit att ansvariga utgivare bakom böcker kunde stå för att innehållet var sant. Det låter väldigt påvigt att någon ska bestämma vad någon får höra. Men jag är inte säker på att det är så påligt, för vad kan man egentligen höra om man får höra den allra senaste forskare själva kan och kan stå för på forskningsspråket och inför sina kollegor.
Bodil:Men som man inte har tänkt efter I relation till andra människor som inte har det som sitt livsinnehåll. Det är väldigt rimligt att det ska finnas kopplade mellan de två världarna och att kopplarna måste få ta sin tid.
Jonas:Tänker jag på administrativ databehandling?
Bodil:Ja till exempel
Jonas:har det
Bodil:B ja.
Jonas:För man förstod ju att man var tvungen att förändra språket man använde. Man var tvungen att tillgängliggöra sig en viss mån av kunskap runt det här med datorer för att våga använda dem, För att lita på dem. Det var egentligen ganska fint. Vi förstod inte varför vi skulle det två timmar I veckan med ADB. Men vi förstod sen att det inte var så dumt.
Jonas:Vi kunde ta till oss datorn som ett arbetsverktyg som var teknik och inte någonting som vi behövde känslor inför annat än att det kunde vara en hjälpreda och så där.
Bodil:Det här har jag
Jonas:inte tänkt på på länge, det poppar upp nu.
Bodil:Hur ser du? Nu bildade du dig.
Jonas:Ja precis, nu fick jag en synaps när jag började prata med varandra där. Skulle du kunna ge mig tre tips på hur jag skulle kunna anstränga mig för att det ska bli lättare för mig att bilda mig och hur kan jag bidra till min omgivning för att den ska kunna Har du några sådana handfasta exempel eller tips på
Bodil:Alltså jag skulle vilja börja med att dra in känslorna I det här. Från det ögonblicket du börjar tycka det här är roligt. Så är det så mycket som lossar. Det kan du använda både gentemot dig själv och gentemot din omvärld. När du I rätt ögonblick tipsar ett barn, en vuxen eller gammal människa om nånting som gör att du kan se att han kan få en koppling att uppkomma I henne och det faktiskt sker så blev hon så väldigt glad.
Bodil:Och det behöver man inte göra sig till påveöver och förklara att nu blev du så väldigt glad för att nu bildade du dig på ett sätt som du aldrig kommer att glömma. Utan det märker man ju själv. Det är väldigt Alltså, det är smittsamt på något sätt. Det finns ett bildningsug. Men man måste upptäcka det och det är nog det som är grejen.
Bodil:Upptäcka glädjen och efter hand upptäcker man ju också effekterna. För det skapar en väldig trygghet. För har du en helhet att utgå ifrån så blir det nånting alldeles annat än att bara ta med delar av dig. Alltså autenticitet till exempel. Du måste få lov att vara autentisk.
Jonas:Där kommer vi Jag tänker att vi kommer alltså känna
Bodil:Bara en sak till innan du går vidare. För där kommer också tiden till. För om man möter en autentisk människa så känner man sig trygg I att om vi tar upp det här imorgon så kan det hända att han ger mig en annan vinkling på det. Men han står ju fast där han är. Så jag vet var jag har honom.
Bodil:Och det får ju inte vara så snävt att det bara är någon som jag har gjort om till någon som spelar någon roll. Utan det är en riktig människa. Men det är en människa som jag kan lita på. Och då kommer ju då och då I de här poddarna och brevet att en trygg människa kan göra vad som helst.
Jonas:Och
Bodil:en otrygg människa kan nästan inte göra något. Så man sprider trygghet kring sig.
Jonas:Då kommer vi in på det här med KASAM som är en del av det här. Det är
Bodil:roligt med dialekt, jag säger KASAM. Jag vet inte vad som är rätt.
Jonas:Nej, precis.
Bodil:Vi kan ta det på engelska. Sen sänds av coheron så slipper vi snacka om det.
Jonas:KASAM är lite mer för mig som simsalabin och har bättre sväng.
Bodil:Känslan av sammanhang.
Jonas:Känslan av sammanhang. Vi tog ju upp tidigare om Friends larmrapport om mobbning I skolan och vilken otrygghet det skapar I en miljö som ska gynna den egna utvecklingen och bildningsförmågan. Känslan av sammanhang, jag tänker att det är egentligen förstår vi säkert det där att du pratade om glädjen I det. Vi ska också prata lite om fantasi lite längre fram. Men det där vill man ju Har du nåt bra exempel på när det har betytt väldigt mycket för dig när det har varit avgörande sammanhanget och gett dig såpass bra förutsättningar att du har kunnat uppnå det du har velat?
Jonas:Har du något sånt exempel?
Bodil:Jag kan börja treva kring något som är lite speciellt. För evigheter sen fick jag erbjudandet att ingå som en av de så kallat lärde I Lund. Sitta med I Fråga Lund och svara på tittarnas frågor. Då var det så att jag hade haft många studenter så I Lund fanns det så många som kände mig så där var jag egentligen inte anonym. Men det räckte ju att jag åkte till Stockholm så var det ingen som visste vem jag var och jag tyckte det var väldigt skönt.
Bodil:Jag ville inte vara igenkänd. Och så tänkte jag att det sitter ett eller två miljoner människor på lördag kvällar och skulle titta på mig. Från ögonblicket skulle jag bränt mitt ansikte så jag gjorde en sån här tabell till mig själv. Jag gjorde en riskanalys och satte upp för och nackdelar. Nackdelarna var ju som sagt att jag skulle tappa, och jag skulle vara tvungen att spela bull Jönsson.
Bodil:Jag skulle lägga på mig en mask för att vara bull Jönsson. Och så skrev vi upp lite fördelar. Den hade jag liggande nånstans, och den dök upp sen tio år senare. Då kan man ju fnittra åt sånt man gjorde för tio år sen. Men när jag blev sittande funderade på att allt det som jag hade tagit upp som det positiva Jag skulle bli så utmanad.
Bodil:Så väldigt mycket utmanad. Till och med inuti mitt specialområde fysiken. För jag skulle vara tvungen att vinkla detta på sätt som var så sanna som jag någonsin kunde för människor som inte kunde fysik. Och det är nyttigt för ens fysikaliska kunskaper för man får ifrågasätta dem på något nytt sätt. Så jag skulle bilda mig genom det.
Bodil:Och så skulle jag få träffa så många så spännande människor. Och så skulle det uppkomma så många nya kombinationer som jag aldrig hade inte haft en tanke som kunde ske. Och då satt jag tio år senare och noterade att det blev inte så farligt det där med anonymiteten. Jag vet om att jag är igenkänd. Det är inte alltid jag är på utseende men på rösten.
Bodil:Så snart jag öppnar munnen känner folk igen den. Men det kan jag leva med. Man vänjer sig vid det och att spela den rollen. Jag behöver inte vara autentisk gentemot alla människor, utan jag kan leva. Men det här andra har medverkat till att göra mig till en mer bildad människa än jag annars hade varit.
Bodil:Eftersom jag har utsatt mig för den påfrestningen som jag inte var säker på att jag ville utan jag var tvungen att dela upp det I delar och sitta och väga för och emot. Det är ett exempel på något sådant här som inte har varit livsavgörande för mig men det har påverkat mycket. Sen alla såna sommarprogram och vinterprogram. Komma människor nära. Och därmed få så många reaktioner tillbaka som jag aldrig hade kunnat hitta på att jag lever I en värld som är så full av så olika människor.
Bodil:Det gör en rikare.
Jonas:Ja, en rikedom.
Bodil:Alltså en rikedom på upplevelser men som inte knäcker en. För det är också viktigt. För att inte uppleva så mycket så att du inte orkar.
Jonas:Det måste vara
Bodil:hanterbart. Det är ingen slump att Kasam som kommer från Antonovsky, det har med hälsan att göra. Och hälsan är ju så väldigt mycket av balans och sammanhang.
Jonas:Vi skriver ju här att det ska förklara hälsans mysterium.
Bodil:Den är ju märkvärdig. Alltså man börjar fundera på den. Man behöver inte fundera över alla sina åkommor. Det räcker att fundera på hur mycket det är I mig just nu som funkar på en gång. Beroende av varandra och oberoende av varandra.
Bodil:Börjar man fundera på det så är det knappt att våga leva längre. Det är så mycket som skulle kunnat hända men kroppen förmår att förhindra av någon sorts hälsusträvande uppbyggnad. Detsamma borde ju kunna få gälla för kunskap och bildning.
Jonas:Vi kopplar ju väldigt mycket av vår skolgång och våra studier till en tid I livet där vi ägnar oss väldigt mycket åt bildning. Vad tänker du, oavsett om vi kanske inte går att generalisera så hårt, men om vi tar universitetsmiljön, hur tänker du på hur den ser ut idag? Gynnar den bildningsförmågan I relation till vad den gjorde tidigare när du gick på universitetet?
Bodil:Det första som jag måste säga är att man får inte jämföra det gamla universitetet med det nya egentligen. Jag skrevs in som student på Lunds universitet etttusen niohundrasextio. Då satt Lunds universitets rektor Filip Sandblom satt I vita stora universitetsbyggnaden på nedre plan och skrev in studenterna. Precis efter etttusen niohundrasextio skedde den stora expansionen. Jag kan inte säga hur många vi var då, men det var inte så många tusen som skrevs in.
Bodil:Så det var fullt möjligt. Det är det ju inte längre. Utan nu har det ju blivit så att inte bara alla ska ta studenten utan det är väldigt många som efter studenten har en högskoleutbildning. Så det har blivit ett annat fält. På det andra fältet bedrivs det synnerligen avancerad forskning och utbildning.
Bodil:Alla grader gör det lättare och tillgängliga och tillgängliga. In I detta kommer studenter som är vana vid att ställa frågan vad som kommer på provet och som kommer till sina universitetslärare och frågar ungefär vad som kommer på provet. Och en sån som jag slogs mycket mot med blivande civilingenjör kring att det som nu står här I läroboken kan ni ju läsa själv. Det jag kan göra med er är att jag kan göra experiment och visa upp saker. Och efter hand så fanns det de som sa Men kan du inte berätta det?
Bodil:För det gör skillnad när du säger det. Ja, men vad då säger säger? Ja, men var det en som sa? Det har jag aldrig glömt. Det är pausen.
Bodil:Alltså, någonstans Jag lärde mig mycket på det. Det är klart att det blir skillnad när jag gör paus. För då får man tänka. Och är man en sådan här student som tror att man ska klara allt på korta möjliga tid för att snabbast bli civilingenjör och bli väldigt Då har man ju inte tid att göra paus och då blir man bara trött. Det var en annan sorts kulturliv I studentlivet när jag började.
Bodil:Det innebar att vi dansade mer och spexade mer och gick på flera diskussionsaftnar. Vi gjorde liksom allt möjligt sånt där. Men det var ju inte egentligen så hemskt elitistiskt. Det var så det var. Det var väldigt spännande att vara student.
Bodil:Jag är inte säker på att det är särskilt spännande längre. Man kan klippa ut, man kan sina ölkvällar, man kan göra lite så. Men det här intellektuellt, bildande, myllrande, spännande har inte samma utbredning längre. Jag försöker förstå mig på och samtala med många studenter fortfarande om vad de egentligen gör. För man gör ju någonting.
Bodil:När jag fick reda på att studietiden hade gått ner till trettio timmar I veckan, när det inkluderade den bundna undervisningen och vad de läste. Då började jag undra: Vad gör ni egentligen? Och det visade sig att det undrade de också. För det blir ju så I vår informationstäta tid. Man kommer inte ur informationsflödet och sen är dagen slut.
Bodil:Och inte har man samlat ihop sina tankar särskilt mycket. Det blir ingen bildning inuti dig bara för att informationsflödet passerar. Utan det måste ju vara någon aktivitet där inne. Och någon mening med den aktiviteten. Och inte bara mening för att prestera en uppsats eller klara en tenta utan glädjen I att känna.
Bodil:Nu kan jag detta? Jag
Jonas:tänker att det som utmanas det är ju någon slags informationsstress. Det har vi pratat mycket om. Att vi fastnar I det här scrollandet. Den pratar om domscrolling bland vuxna människor. Det kan man känna själv.
Jonas:Tummen.
Bodil:Ja, det är tumme. Vad intressant.
Jonas:Men I kontrast till att få fördjupa sig och känna att man kommer in I den här koncentrationen.
Bodil:När jag sitter och pratade med dig om detta känner jag att det inte är påklistrad, men jag sitter här och skrattar åt dig. För att jag blev så glad när jag pratar om det. Att få vara med om att det händer saker inuti mig.
Jonas:Där tänker jag också att vi måste nämna någonting om Vi har pratat om glädjen och känslorna som en viktig del utav bildningsprocessen. Där nämner du också fantasi. Jag tänker att vår fantasi stärks inte. Förmågan till att fantasi stärks inte av att vi har en färdig fantasi I telefonen som vi matas med hela tiden. Men vad är dina tankar om fantasins betydelse för att vi ska kunna bilda oss?
Bodil:Den enklaste varianten är först och främst att det här som handlar om ifrågasättande eftersom vi ändå är inne på kunskap och bildning och så där så är ju det inget statiskt. Det ändras hela tiden. Då måste man kunna tänka såna här tankar. Tänk om det är precis tvärtom. Eller trösta sina doktorander inför en disputation och säga: Nu ska du veta det.
Bodil:Det finns ingen mer än du som vet precis hur du har gjort och precis hur du har tänkt, I vilket läge. Allting annat är som att man skriver fram någonting som till sist förefaller väldigt bra. Men egentligen så är det du själv som står för detta. Och jag minns min egen del. De tre veckorna mellan att avhandlingen var spikad och att man skulle upp på sin slutliga disputation.
Bodil:De var fantastiska för jag tror det var då jag kom på det här. Det är ju bara jag som egentligen kan stå för det här. Det är fint. Men där ska ju då det egna ifrågasättandet in. Man måste lära sig med att vara ödmjuk.
Bodil:Inte vara tvärsäker. Dogmatismen är den värsta fienden. Fast, fastna inte. Tro inte att du kan absolut rätt I absolut allt. Det är ju nån sorts dubbelhet I det.
Bodil:Drct Jegkel och Mr Haid.
Jonas:Är centralkamp.
Bodil:Du ska både veta om att du är allt och har allt. Och att det kan vara fel. Men till bildningens glädjeämnen hör jag att det kan inte vara grund fel när det har skapats till en helhet I mig. Det här är någonting I det här som handlar om ett samtal som vi hade med en fantastisk Stockholms fysiker som heter Göran Grirmajs. Vi satt en gång och pratade om vad vi var riktigt säkra på.
Bodil:Vi blev rörande överens om att om du ser din kunskap eller bildning ser det som ett träd. Längst ut kan det finnas ett löv. Det lövet kanske blir ifrågasatt. När du diskuterar dina tankar kring detta om det nya och gamla vara rätt Så spelar det en väldigt stor roll att det här lövet kan jag både och mista för det ändrar inte grenen det sitter på. Skulle det vara fel så kan grenen finnas kvar och stammen kan finnas kvar.
Bodil:Men om det skulle vara något som till exempel de som tror att de kan göra evighetmaskiner så skulle det vara något som bröt mot termodynamikens första eller andra hushåll. Så jag tvungen att omforma allt det som min fysikaliska kunskap bottnar I. Då ska det till väldigt, väldigt mycket för att det ska gå att ifrågasätta. Att det är
Jonas:en större upptäckt.
Bodil:Det kan du säga. Men du kan också säga att det skulle ju förändra min världsbild. Sånt kan man inte leka med. Jag hade på Fråga Lund tid en väldig uppvaktning av såna som kom och ville att jag skulle föra fram deras evighetsmaskiner. Jag säger snällt att det låter jättespännande.
Bodil:Du måste visa mig först. Nej men kan jag inte visa dig. Då kan du ju ta patent på detta istället för jag kan väl inte tro på dig om du inte har visat mig något så där. Det blev ett väldigt konstigt samspel. Men mitt motstånd där och jag har sett det I skrift också, jag har skrivit många brev till evighetsmaskinister om detta.
Bodil:Det är sånt så att man skulle kunna skylla mig för att vara dogmatisk och inskränkt och inte vilja öppna upp för nya möjliga upptäckter. Nej, alltså går de på tvären mot hela min bildning så är jag inte särskilt öppen för det. Jag måste ju få se det. Hade jag fått se det så hade jag som en liten igel börjat bygga upp min världsbild igen på något annat sätt. Utifrån det nya.
Bodil:Men jag är inte beredd att ge upp det som har gett mig en sådan trygghet och lärt mig så mycket som jag kan lära mig utifrån det befintliga. För där finns ju små överallt för det man kan som man kan haka upp det nya på.
Jonas:Men när vi pratar om fantasi och känslor så finns det ju någonting I sökandet efter den heliga graalen. Vad kan För evighetsmaskinen är ju Galenskapen runt det där. Jag tänker också att det måste ju gett oss resultat, den här strävan efter att uppnå någonting. Där fantasin får spela en ganska stor roll.
Bodil:Ta det här I den gamla tiden. Det djuret som utan ett format kunde prestera det arbetet. Och jag tänker över detta så är det inte rädda. Redskapen kan ju nästan vara som evighetsmaskinsredskap. Det är bara att vi inte klarar det där allra sista.
Bodil:Det är väl inte så viktigt. Vi är ju jämfört med forna tider, all friktion som fanns övermått I allting. Det har vi utplånat så mycket. Så lite får vi väl tåla att leva med.
Jonas:Vi får tacka för det.
Bodil:Dessutom hör jag till såna här glädjeämnen som fritt flödande energi. Jag hör till dem som gentemot föreställningarna om funktionsenergin som denna rena energin och obegränsad tillgång så blir jag skrämd av det scenariot för människan har hittills visat. Ju mer energin hon har tillgängligt, desto mer av ämnen kan hon få att förena, desto mer av ämnen kan hon flytta på. Hon kan göra allt möjligt med det som finns omkring henne. Det som har varit begränsningen hittills är ju tillgång till energi.
Bodil:Jag tror vi mår väl av att inte obegränsad energi. Vi skulle kunna ställa till med så väldigt mycket mer. Och vi kan ju inte låta bli när vi har dragit igång något.
Jonas:Nej, det är en spännande tanke. Avslutningsvis I det här brevet, veckobrev nummer trettiotre, så pratar du och tar upp om folkhögskolan. Det var ju så att vi, min goda vän som startade upp de här tankarna just vid det här tillfället, Vi delade viktig tid I livet. Vi träffades på folkhögskolan. Hur gamla var ni?
Jonas:Jag tror jag var nog sjutton tror jag. Jag kom in på dispens på allmän linje Apropå allmän kunskap, allmän linje. Det är klart att jag är präglad av att jag hade en väldigt bra period där, men nästan alla jag pratar med som har gått folkhögskola tackar den tiden för så mycket. Jag har mycket att tacka den tiden för och den skolformen. Apropå KASAM, jag menar vi bodde på internat.
Jonas:Vi träffades I min klass tror jag, jag tror den äldsta var sextiotre och jag var yngst. Jag skulle fylla arton precis. Men det hade mycket saker som jag I efterhand har förstått har spelat roll. Det var en trygg miljö. Jag kände mig väldigt sedd av alla lärare.
Jonas:All skolpersonal hade en förmåga att få mig trygg där och känna att åldersspannet spelade roll. Alla hade sökt sig dit naturligtvis för att man hade känt att man ville komma dit. Det fanns ingenting I skolplikt eller så där utan det var ett aktivt val man gjorde. Lärarna hade en kontinuitet, de hade ofta varit där länge. De var besjälade av att lära ut på ett annat sätt kanske än I andra skolformer.
Jonas:Har jag fått för mig. Då är folkhögskolan enormt framgångsrik.
Bodil:Det är de ju fortfarande.
Jonas:Och då undrar jag, behöver vi åka så långt för att bli inspirerade att förändra en skola idag som man pratar mycket om har tappat förmågan kanske till att skapa KASAM eller KASAM. Det finns ju folkhögskolor överallt. Varför har du kommit och tittat på detta?
Bodil:Jag tycker att det hade varit spännande som forskningsprojekt Också för mig som individ. Jag skulle vilja en väldig massa fallstudier. Människor som har gått folk. Jag har träffat så många som har sagt precis som du. Jag har alltid undrat vad det är för att bo på internat utan jag skulle tycka det var hemskt att bo på internat.
Bodil:Man kan göra allt möjligt av det som beskrivs. Men det är nånting annat som gör att de har vuxit som människor där. Så även om det tjugo, trettio eller förtio år sedan de gick där så var det livsavgörande. Och det skulle vara väldigt spännande. Det skulle vi kunna samla in här på uppdrag och kunskap.
Bodil:Kunna göra oss till de som tycker det är spännande att berätta om sin folkhögskola. Och börja mista lite I det för det tror jag skulle behövas. Då behövde vi inte åka till Finland för att titta på deras fantastiska skola. Vi skulle titta på de svenska folkhögskolorna.
Jonas:Hur var det nu? Vilken skola är bäst enligt kvinnorna?
Bodil:Den som ligger närmast.
Jonas:Vi vet ju att vi kommer att ägna tid åt folkhögskolan framöver. Vi ska runda av tänkte jag. Vi håller ju på att ladda för vår stora lilla smygpremiär av vår föreställning, tal och tonföreställning. Vad ser du fram emot mest?
Bodil:Alltså denna gången är jag så egotrippad så jag ser inte fram emot hur publiken kommer att reagera utan jag är väldigt nyfiken på hur jag själv kommer att reagera. Att få lov att sitta där mitt I damernas bordet, det vill säga, varannan del kommer att vara min. Där jag med min röst framför delar av mina tankar på det här området. Däremellan musik som också leder framåt. Hur kommer det kännas I mig när det här är över?
Bodil:Hur kommer det kännas mitt I? Och hur kommer det kännas strax före? Det vet jag, imorgon? Ja, det
Jonas:blir det ju när det här sänds. Vi håller ordning på dagarna. Jag tycker det ska bli otroligt spännande. Premiär, har du haft mycket premiär? Ja.
Bodil:Och det är på gott och ont. Nu vet jag att vi måste sluta men när det var så att det fanns hela utbildningslinjer där man kunde sina kurser Man kunde hålla fast för sina kurser och då kom det ständigt nya studenter. Eller kunde man säga att man tar hellre fem olika kurser inom fem olika områden för att följa med studenterna? Jag tyckte alltid att det som slet mest var att lära känna en ny grupp. Och att vara premiär är ju definitivt en ny gruppsmöte.
Jonas:Vi återkommer om hur det där blev här tänker jag. Vi avslutar ju alltid med musik och ett citat. Det tänkte jag att vi gör väl idag också. Det är ju en tradition. Musiken får bli ett av mina favoritband.
Jonas:Det är ett danskt band som heter Efterklang. De har skrivit en låt som heter Vi är oändlig. Oändliga får vi väl översätta det rakt då. Citatet lyder: Folkbildning berör varje år hundratusentals människor I Sverige. Ibland på ytan och ibland på djupet.
Jonas:Tack för att du har lyssnat och så önskar vi väl en riktigt trevlig helg