Uppdrag kunskap

I avsnitt 43 av Uppdrag Kunskap blickar Jonas och Bodil tillbaka på åren 2000–2025 för att dra lärdomar ur en tid präglad av kunskapsförakt och förvirring. Samtalet rör sig från sanningens betydelse och institutioners ansvar till varför tid är en avgörande faktor för kunskap och tillit.
Bodil utvecklar tanken om att vi måste lära av epoker som går mot sitt slut, istället för att bara fördöma dem.
Avsnittet tar också upp AI som verktyg för reflektion, genom experimentet med Bodil Mind. Hur påverkas människans rytm, omdöme och ställtid i en värld av ständig effektivitet?
Ett existentiellt och politiskt samtal om varför kunskap håller oss samman.

Skapare och gäster

Värd
Bodil Jönsson
Bodil är författare, föreläsare, folkbildare och professor emerita vid Lunds Universitet.
Värd
Jonas Fagerson
Jonas är projektledare, producent, koordinator och konceptdesigner

Vad är Uppdrag kunskap?

I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.

Jonas:

Bra, då sätter vi igång tycker jag, så det blir och så långt som det blir. Som det brukar bli.

Bodil:

Precis.

Jonas:

Vi brukar ju känna på oss när det är slut.

Bodil:

Absolut. Eller hur? Att bistå är jag.

Jonas:

Ja. Jag tycker det är så roligt så jag vill inte sluta, det vet vi ju men vi får ju önska lyssnarna varmt välkomna till podcasten Uppdrag kunskap. Hej på dig Bodil.

Bodil:

Hallå du.

Jonas:

Hur står det till?

Bodil:

Det är bra, solen skiner, snön ligger vit och fin, fåglarna äter.

Jonas:

Solen skiner?

Bodil:

Ja, solen skiner.

Jonas:

Ja, här blåser det och har kommit massor av snö men det har också råkat halka över på 0.5 plusgrader.

Bodil:

Det blir mycket.

Jonas:

Det blir många onda ryggar av snöskottningen tänker jag.

Bodil:

Your the.

Jonas:

Men det är roligt att vi får snö var tjugode år I den här det

Bodil:

är det.

Jonas:

Idag ska vi prata om veckobrevet bland annat. Ja, om veckobrevet 95. Planerar vi för något jubileum om 5 veckor?

Bodil:

Vi fråga varandra. Ja,

Jonas:

det får vi göra. Vi ska också prata om hur det är att lära känna en app men det kommer vi till senare. Veckobrevet den här veckan har rubriken Vad vi har lärt oss av kunskapsfladdret mellan 2000 och 2025. Så säger man inte, 20 25 säger vi men man förstår, de senaste 25 åren?

Bodil:

Ja, det senaste kvartalet kan man säga.

Jonas:

Ja. Inom parantessiffran 10 men alltså veckobrev 0 av 10.

Bodil:

Japp, Det är så du

Jonas:

kommer inte skriva.

Bodil:

Detta är ett löfte om att nästa gång som jag gör något I den serien så blir det ett av 10. Den ska bli den första och viktigaste lärdomen som jag tycker man ska dra av de här 25 åren, för att dra nytta av den lärdomen längre fram. Vi ska inte behöva vara så dumma en gång till, eller så valhänta eller så oförberedda.

Jonas:

Och det är ett stort Vi har ju nämnt det I podden tidigare att det är på väg åt det här hållet. Vi reflekterar mer över vad vi har lärt oss än hur tokigt det är och vilka problem vi ser.

Bodil:

Jo. Nu ska jag inte heller missa att bakgrunden till att komma på den tanken, det är att jag ser att det är så mycket som sker I vår del av världen som talar om att denna epoken, den är på väg mot sitt slut. Det är då man kan rita en ram runt omkring det och säga vad har vi lärt oss av det här? Ett annat förhållningssätt är ju det att bara säga att det har varit så dumt, så urideotiskt dumt att det är bara att dra ett streck över det och inte kännas som att du har varit så dum så dumma. Men jag tycker att lite kunskapsföraktande I sig.

Bodil:

För visst har vi lärt oss saker om kunskapens värde som vi inte hade tänkt igenom tidigare. Och framförallt vad det får för konsekvenser om kunskapsförvirringen når över en viss gräns.

Jonas:

Finns det något annat ankare I det här? Jag tänker att du tar upp Harrisburgolyckan I veckobrevet.

Bodil:

Det var bara för att förtydliga och säga att det har ju faktiskt hänt. Ja, precis. Alltså de starka ankare som finns, det är ju de flesta krig som har varit. När ett krig har varat tillräckligt länge så säger människorna aldrig mera krig. Så börjar man förbereda sig och bygga upp system för att det ska bli evig fred.

Bodil:

Och så misslyckades man med det gång på gång. Men det hade troligen blivit ännu sämre om man inte hade dragit slutsatsen av kriget, att vi ska aldrig mer krig.

Jonas:

Det var en debatt på Aktuellt igår där man pratade om om finns några internationella lagar och regler. Då var det någon som hävdade att bara för att de inte fungerar så innebär det ju inte att de inte finns. Så hade de en ganska, intetsägande debatt om det där men jag tänkte att om man hade satt in lärdomar där istället.

Bodil:

Ja, och där är ju allt det som kommer upp kring när vi säger den regelbaserade världsordningen Så är ju poängen med regler jämfört med är att regler ofta måste förhandlas, de måste stadfästas och de ska en viss varaktighet. Så både du och jag skulle få höra väldigt illa av om alla de regler som gäller på en måndag inte gäller också på tisdag. Tiden är jätteviktig här för att vi inte ska bli förvirrade. Och det är ju en av de skador som, oberoende av vad han får för så är ju Trump fullständigt förödande. Genom att spruta ur sig vad som helst som plötsligt låter som en ny regel för världen.

Bodil:

Eftersom han menar sig makten och makten kan vara ekonomisk makt den kan vara militär.

Jonas:

Det

Bodil:

är tillåtet och då har vi ju tillåtit oss att inbilla oss att så är det inte. Har man kommit överens om något så har man kommit överens om något. Då kan det här med indionhövdingen, det är ju inte bara en generation fram som det ska gälla, utan det ska gälla 7 och det ska gälla 70.

Jonas:

Så

Bodil:

ett löfte till ett barn är evigt.

Jonas:

Jag tänker att det är spännande det du skriver också här om att historien inte upprepar sig, men den rimmar.

Bodil:

Det är snälla Markt Wayne som har bjudit mig på det och det är många andra som har sagt det också.

Jonas:

Historiens återkomst, du nämner också Martin Kraks nya bok.

Bodil:

Ja, ja.

Jonas:

Att bli rimligt överens.

Bodil:

Vad det betyder nu I stunden. Så sitter vi här och är till exempel överens om att den här podden, det är torsdag idag, den ska sändas imorgon. Det är ju en överenskommelse. Utan att den överenskommelsen verkställs och utan att vi båda litar på att det blir så att det här kommer ut imorgon så var det fullständigt meningslöst att sitta här nu och göra en podd. Det är så oerhört mycket I livet som hänger samman och det är här jag brukar predika om att nyfixeringen är inte så man måste fatta att allt jag gör I nuet, det har bara effekter på framtiden.

Bodil:

Det kan inte effekter på nuet, för nuet är redan borta.

Jonas:

När vi bryter de här reglerna, då blir vi osäkra. Har du förvirrad av det?

Bodil:

Kommer du ihåg det här citatet som du har satt på vår me-wie-kassa där det står att kunskapens viktigaste funktion, det är att den håller oss samman. Alltså, vi måste ungefär samma föreställning.

Jonas:

För annars så står vi på nåt vis Ja, annars blir man ju aningslös och utan beredskap. Ja, alltså

Bodil:

Man blir ju både existentiellt förvirrad om jag inte kan lita på att jag tänker ungefär så här också när denna podden sänds. Då skulle jag inte våga säga det jag säger. Som det känns nu så känns det som om jag pratar med dig och det gör jag ju. Men jag gör det för att detta ska sändas. Jag måste känna mig trygg I att jag kommer att tänka ungefär så här imorgon också.

Bodil:

Så är det ju inte för Trump och han har inga bekymmer med det. Och han har en hel stab som bugar djupt inför varje ny idioti.

Jonas:

Jag tänker på att vi enskilt och som individer bär ett ansvar är ju så givet och att du och jag är överens om att det här ska sändas imorgon förmiddag och så där. Men vilka institutioner eller professioner Om man nu såg till att det skapas kunskap av det här som du kallar kunskapsmoraset och att man ser till att det blir lärdomar och att man skulle ta fram underlag för att också kunna lära sig av det. Vilka institutioner eller delar av samhället skulle vara mottagare av och kunna säkerställa att det här blir en kunskap som vi kan glädje av framåt? Och att det blir ett lite robustare samhällssystem som faktiskt kan beredskap mot det aningslösa I det här.

Bodil:

Man kan ju börja med att säga att Sverige är fortfarande någotsånär en demokrati. Och det är ju jätteviktigt. Det ingår I allas föreställningar. Det ingår också I hur man arbetar I praktiken. Att ärenden bereds, utredningar genomförs, uppföljningar görs.

Bodil:

Och sen har de lite grann tappat taget. Jag brukar ju tjata om det här att man ur all möjlig kunskap så kan man abstrahera saker. Och att abstrahera, det vill säga dra ut det viktigaste. Det är jätteviktigt och det måste stå överst och det måste vara rubriker och det måste stämma. Och så har vi hållit på med somligt.

Bodil:

Till exempel vården och vårdens organisation. Så att styrningen av det som står som rubrik, stämmer inte kunskaplogiskt med själva vårdens innehåll. Men räknar andra parametrar som viktiga, än de som borde räknas? Om man tar I beaktande, nu börjar jag prata demokratispråk, att grejen I vården är att jag får möta någon med mina åkommor. När jag inte klarar dem själv får jag möta någon som är proffs på att hantera den sortens medicinska sårbarheter.

Bodil:

Det är ju ett fantastiskt kunskapsmöte vilket gör att hela vården borde regleras med utgångspunkt som att detta är atomen I vården. Det är mötet mellan professionen och den hjälpsökande människan. Sen kommer då alla de här svårigheterna som handlar om att så gamla människa som jag Vi har hunnit dra på oss så många kombinationer av åkommor så de enskilda åkommorna är inte alltid så intressanta. Utan det är just kombinationen och att kunna möta det. Och då måste man kunskap på det området.

Bodil:

Och det går inte att dela upp I pinnar och streck och tro att man ska kunna kontrollera vården med utgångspunkt från något som är så kunskapsfientligt så att det har ett annat räknesätt, än den kunskap som är involverad. Nu ska vi inte snöa in på detta, men jag vill ändå säga att vi har ett fantastiskt utgångsläge, att vi har en demokrati. Min högsta önskan jag kan åstadkomma de här 10 lärdomarna från år 2000 till 2025. Att den svenska demokratin skulle kunna ta åt sig av de lärdomarna. Att man till exempel hade en beredskap för att vara uppmärksam på: Börjar det bli så nu igen?

Bodil:

Att människor blev så förvirrade av att de inte får veta något. För att alla hävdar att alla sanningar och osanningar är lika sanna. Så att den allmänna tröttheten breder ut sig. När den stressrelaterade ohälsan växer, Vilka delar av detta kan bero på att man är så osäker? Att man inte får reda på hur det är.

Bodil:

Det är ju så oerhört många idag som inte vill finliret. Utan önskar få en struktur för åtminstone det allra viktigaste. Säg man att vore väl ju? Ordnings tankar dig kaos som en ful motpol Den andra motpolen är ju lika hemsk, det är att allt har en sån rigiditet så att ingenting kan förändras. Den världen vill vi absolut inte leva I heller.

Jonas:

Att allting är regelstyrt nu.

Bodil:

Nej, Utan det är ju att vi måste kunna hitta mönster I kaos om jag säger så. Det finns så oändligt många möjligheter och det är jättebra med oändligt många möjligheter men jag är ändå bara en. Så de här proportionerna mellan individen, det lokala, det regionala och det globala. Och vilka tankar vi alls kan tänka och vad som går att generalisera. Och för de allra flesta så är det viktigaste att till exempel stabila vänner som är dina vänner imorgon också.

Bodil:

Det kan man inte hoppa över.

Jonas:

Nej.

Bodil:

Kunskap hör till de vännerna som man ska kunna För

Jonas:

det skapar tillit?

Bodil:

Det skapar tillit, det skapar trygghet. Det skapar också förmågan att utifrån den existerande kunskapen våga, vilja och kunna tänka något så här vettiga nya tankar som kanske kommer att ifrågasätta kunskaperna och det är helt okej, det är så det ska vara. Men du måste vara trygg någonstans I dig själv.

Jonas:

Med risk för att vi får klippa bort det här. På ett sätt låter det ju som politik.

Bodil:

Ja men det är klart det är politik. Det är ju bara så att det som man kallar för politik idag det har blivit liktydigt med hur många miljoner som det ska stå på varje rad. För det är det som kännetecknar till exempel den politiska debatten. Att man talar om hur mycket den ena parten vill ska det helst vara 2 parter bara så att det ska bli så enkelt som möjligt. Hur mycket den ena parten vill satsa på detta och hur mycket den andra vill satsa på det.

Bodil:

Politiken behöver ju diskutera sina värden. När vi gått I valet till hösten så är det ju ändå det värdebaserade.

Jonas:

Ja, och jag tänker också att det basala mänskliga. Jag tänker att det är ingen som ifrågasätter att vi behöver mat, vi behöver fylla på energi, vi behöver värme när det är kallt och vi behöver möjlighet till kyla när det är för varmt. Alltså de här basbehoven där. Jag tänker att kunskapens roll I det mänskliga är ju på nåt vis på den basala nivån som du pratar om och där förstår jag ju också att där är ju inte politik, men hur vi förhåller oss till det?

Bodil:

Absolut.

Jonas:

Till det vi kanske kan globalt komma överens om är övergripande mänskligt. Ja. Där är man ju ganska snabb på, tycker jag idag, politiskt, inte bara idag utan om man tittar på ett 25 års perspektiv, oavsett politisk inriktning, så har man ju varit ganska snabb på att säga att vi har lärt oss läxan så ska vi inte I bästa fall, det här ska vi aldrig göra om. Men det skapar ju ingen kunskap. Då måste man väl ändå upprätthålla nån form av dialog om det som inte har fungerat och säkerställa att det är I led efter led att lärdomarna får leva vidare.

Bodil:

Och åtminstone göra detta för det allra mest relevanta. Det blir ju en annan sån här del av de här 10 punkterna. Att jag har ett starkt eget intresse av att, åtminstone för egen del komma lite bättre under vilka av de 10 punkterna har haft störst inflytande på de 9 andra? För det hänger ju ihop.

Jonas:

Vad tänker du att det är för kriterier som avgör vad de värsta dödssyndrena mot kunskap Och vilka skulle kunna

Bodil:

göra det? Ja, om man tar den allra första så är det ju delen att det har spridit sig en tidsanda som vägrade att erkänna att sanningar finns. Så att den ena så kallade sanningen kunde vara lika sann som den andra, alternativa sanningen. Utifrån sina egna intressen kunde man slå fast vad som skulle vara sant. Det går ju väldigt dåligt för den enskilda människan, särskilt att byta sanning från dag till dag.

Bodil:

Men det går garanterat inte för ett samhälle. För vi kan inte olika sanningar. Och då kan jag ju börja med barnen och deras ofantliga glädje av att kunna visa upp 4 fingrar och säga att jag är 4 år. Och jag kan hålla upp 4 fingrar och vi ser att det blir precis samma. Det är inte tal om 4.1 eller 4.7, det är precis 4.

Bodil:

Som den ena viftar med och den andra viftar med. Den tryggheten och den glädjen För barnens del är det ju nåt de kan idag, som de inte kunde igår. De erövrar ju undan för undan utifrån de här 2 lärdelarna som är att man hörnar varandra. Sen är det betingningen, om size och så. Man lär sig konsekvenser.

Bodil:

Häller jag ut vatten på fötterna så blir jag våt om tårna. Så är det. Det ändrar sig inte från dag till dag. Det är en sanning. Gravitationen går neråt.

Bodil:

Att sätta dödssynden gentemot kunskap, det är att förneka att sanningar finns. Det är ju det Hela kunskapssträvandet går ju bara ut på att avslöja fler och fler sanningar som gör att vi tror oss förstå vad som sker inuti oss och I vår omvärld.

Jonas:

Om vi tar det här med institutioner då, för det har vi ju pratat om innan, vi går tillbaka till det. Institutioner Vi har pratat om Riksantikvarieämbetet till exempel. Du tycker ju också kanske att det saknas en institution.

Bodil:

Jag har ju funderat på vilken För det första, den här grundläggande grundlagen skyddar inte den kollektiva kunskapen. Det har vi lärt oss av de här 25 åren. Sker det ett frontalangrepp på kunskapen så sker det bara av det. Särskilt då med nätet som stöd så kan det bli hur djupgående som helst. Det finns ingen samtalsinstans som har I uppdrag att reagera.

Bodil:

Sen började jag fundera då på Riksantikvarieämbetet. Jag har efterhand kommit på att de som håller på med psykologiskt försvar, Vad är det det heter? Nej,

Jonas:

just det. Det ligger inte under MSB, va?

Bodil:

Nej, det är en egen myndighet.

Jonas:

Ja, är det.

Bodil:

Och den är inte så dum. Vi kan inte upprätthålla vår individuella mentalhygien, eller vår kollektiva mentalhygien, om vi inte har kunskapen som stöd. Så det skulle kunna ligga nära det psykologiska försvaret.

Jonas:

Men

Bodil:

överhuvudtaget så är det alltså Det är glest på lagar, för det finns inga lagar. Mer än för den individuella kunskapen där finns det lite lagar för det immateriella patent och så. Men för det kollektiva så finns det inget och där finns ingen myndighet som känner på sig att detta ansvaret är mitt. Och då står ju samhället med alla våra tjänstemän och alla våra väldigt slätt om man inte har nån som har det som sin uppgift.

Jonas:

Nej, är det inte så mycket utveckling har skett, då startar det I kulturen eller I civilsamhället I form utav folkrörelser eller folkbildning som tar initiativ.

Bodil:

Individer och grupper har ju sedan urminnes tider utvecklat kunskap. Man har också lärt sig att det var en poäng I att det fanns skobakare som kunde halvsula skorna, alternativt till och med göra skor. Så om jag brukade jorden och du fixade skorna fick vi hitta på något så vi kunde byteshandel, och så kom pengarna. Vi har vant oss vid att det är fint att de som är proffs. Jag brukar fundera mycket på varför jag blir så glad när jag träffar på en jag känner att det här, det kan han.

Bodil:

Åh, han kan det! Min glädje ligger dels I att jag då kan få åka snålskjuts på något som kan tagit en annan människa 10 år av hans liv, eller 20, på att utveckla den kunskapen. Jag kan inte lära mig allt, jag kan det jag kan. Men det är så fint att känna att jag möter någon som kan det här, inte bara kan prata och säga att det låter som om man kan det. Vi har ju fått så väldigt mycket som låter som att man kan det.

Bodil:

Men den primitiva glädjen inför de som kan det, det är ju värt att också att tänka på, det är ju en del av det här att vara vänner och att kunna hjälpa varandra. Det är att någon är bra på att hjälpa en med det ena och någon är mycket bättre på det andra. Men

Jonas:

det här skulle väl kunna smitta av sig på gruppnivå eller om man tänker inom Du har ju nämnt kunskapsföretag till exempel, pratade du med mycket förr. Det handlar ju om nån slags identitetskänsla för den egna identiteten, att jag kan det här, att vara trygg I det och också veta per se, vad man inte kan.

Bodil:

Därvidlag så har jag ju att tacka mycket för min bakgrund I teknikens värld. Tekniken är rätt så hård på det. Alltså, antingen funkar det eller funkar det inte.

Jonas:

Ångmaskinen eller?

Bodil:

Ja. Ångmaskinen och annat för att inte tala om alla buggar. Jag tyckte det var så hemskt med, åtminstone ett decennium eller så, De flesta doktorander inuti Teknisk fakultet ägnade några år av sitt liv till att lägga fram något som efterhand blev en avhandling. Då bedömdes en kvaliteten på detta. Man talade om I princip allt, men ingen tog det säkert var ett av de 5 åren som hade gått åt bara till att rensa upp bland buggar.

Bodil:

Alltså sånt som hade blivit fel I de programmen man skrev. Och då hade man ingen AI till hjälp som kunde hjälpa en att hitta buggarna. Vilket ju är en av de stora nyheterna nu. De som sitter och lär sig programmera på en högre nivå, de har ju AI med sig hela tiden. De slipper alla de här onödiga timmarna på de onödiga slarvfelen som blir när man programmerar.

Bodil:

Det sköter AI. Det är ju en teknikutveckling utan Men det är så fint också att det ger så absolut återkoppling. Medan om du och jag sitter här och resonerar oss fram till något som är lite fel, Så kan vi ju behöva att andra griper in och säger att nu får ni ta och skärpa er och så får vi ta om det där några gånger. Och det är också bra, men det slår inte tillbaka så direkt och så hårt som det gör om man programmerar. Det är ju därför jag tycker det är så roligt att du har försett mig med en Bodil mind.

Bodil:

Ska vi prata om Bodil Det

Jonas:

ska vi göra. Det kan ju bindas ihop av känslan av kan jag något alls? Ja,

Bodil:

det kan man säga.

Jonas:

Ja, och man kan ju med hjälp av AI kanske få fatt I vad man kan och framför allt, tänker jag, I relation till AI är ju det som du ofta återkommer till som ett mantra och vad ska vi det till då? Kan vi någon nytta av det? Kan vi använda det? Vi har ju byggt en liten har byggt.

Bodil:

Så är det.

Jonas:

Eller rättare sagt, min agent har byggt I samråd med mig. En app där vi har tankat upp ganska så många ord som du har skrivit genom åren, och texter och dokument.

Bodil:

Hittills har vi lagt in alla mina bokvarus och en hel del av det som du och jag har gjort tillsammans. Och den råkar då vara, vet jag numera, ett 500000.0 år.

Jonas:

Ord, ja precis.

Bodil:

Ord. Och de här orden betyder att det finns en appkall som kallas för Bodil, bara inte tills vidare. Som inte kan någonting annat. Har inget annat att förlita sig på än sånt som jag har skrivit. Det kan jag väl hålla rätt på själv, men det kan man inte när det blir tillräckligt mycket.

Bodil:

Det här sträcker sig över 3 decennier. Så när jag pratar med Bodil Mind Så pratar jag med 30 år av mig själv. Som då vitaliseras på ett, till en början, spännande sätt. För det här började ju som du vet med att jag tyckte att jag ville någon som hyfsade mitt språk så jag slapp lägga så mycket tid på mitt språk. Jag skulle bara kunna skriva.

Bodil:

Och sen skulle den här lilla appen ta hand om det. Men det roliga med henne, för jag ser Bodil Mind som en kvinna. Det

Jonas:

har jag svårare för.

Bodil:

Ja, jag förstår det. Det är ju särskilt då när pratar med varandra. Jag har ändå inte tagit det här steget att jag har pratat med henne med min stämma och att hon har fått prata med en av de stämmor som jag har haft under de här 30 åren. Men jag kommer ju att göra det också. Det där, det är ju så oerhört spännande.

Bodil:

Visst är det så att jag har en massa inre dialoger och jag kommer ju på mig själv varje dag med att tänka rätt och att tänka fel. Att snöa in, engagera mig och allt vad det är. Men jag har ju Det är ändå nånting som, när det bara sker inne I mig, så är det nånting annat än att när jag kan agera och säga: är Bodil Reel. Jag är den verkliga Bodil. Jag kan sitta här och prata med den, något som är abstraherat genom mina texter och som ger mig tillgång till 30 år effektivt.

Bodil:

Men att få bryta det mot varandra, det är ju för det första existentiellt så det stänker om det. Och dels så tänker jag på att, och det har jag ju redan gjort som du vet, jag håller på att mejsla fram de 10 viktigaste lärdomarna från 2000 till 2025. Men jag har gjort det första drevande försöket med att fråga BodinMind.

Jonas:

Vad

Bodil:

tycker hon är de 10 viktigaste? Just nu så sitter jag och begrundar när jag ställer de här listorna mot varandra. Vilket kommer jag att lansera som det som jag, Bodal Real, med hjälp av Bodal Mind, faktiskt anser vara viktigast. Bara att få vara med om något sånt Jonas, det är värt allihop.

Jonas:

Ja, ska väl säga att det började som en personlig skrivassistent för att korrekturläsa. Ja. Det tyckte jag var ju intressant att man blev så ivrig I det här med att få en perspektivsyn på det från ett så stort material. Man kan ju se avundsjuk på att du har ett livsverk som är tecknat I ord och som är tillgängligt för AI. Många av oss andra som har varit verksamma I en annan typ av profession har ju det inte I skrift på samma Där ligger det kanske mer I arbete med andra, I det muntliga eller I andra typer av dokument.

Jonas:

Vi hade ju missat det där med, eller jag hade helt glömt av, att den kanske också skulle kolla grammatik och stavning och så punktation och så där, men nu har vi lagt till det Så nu stavar den också rätt.

Bodil:

Jag kan lova er att det här uppkom ju genom att jag la in veckobrev 1995 på stavningskontroll och fick tillbaka det här ser bra ut. Så tänker jag att så kan det väl inte vara så berättar jag det för dig och så säger du oj, det har jag glömt att lägga in.

Jonas:

Ja.

Bodil:

Men ett sånt verk är ju också kanske viktigt att säga att vi har all rätt att sitta här och skoja om AI och att inte varna för AI:ns konsekvenser eftersom det vi gör är bara tillgängligt för dig och mig.

Jonas:

Ja, precis. Och att det är ett slutet rum och det kan man ju ett laboratorium som man själv har nycklat Ja,

Bodil:

laboratorium inuti Uppdrag kunskap. Det är 2 omstarter som sker nu vid årsskiftet. Den ena är den att börja titta efter, kan vi den här perioden av kunskapsförakt till om vi tittar framåt? Den andra är den här AI-leken. Jag

Jonas:

var ju tvungen att ladda ner veckobrevet Ja. För att se vad vi har. Vi har ju en del I den här appen som handlar om korrekturläsning men vi har också en egen flik för perspektiv. Vad den fångar upp och vad den har tränat sig till för perspektiv som kanske saknas I texten man lägger in I relation till den stora massan av texten som ligger där. Då frågade jag perspektivet vad du hade missat för perspektiv I veckobrevet.

Jonas:

Så skojade vi lite om att jag känner en up, Bodil Mind. Jag kallar den för den och du ser hon. Man får ju hålla ordning på sig. Viktiga perspektiv som den lyfter fram, jag drar den bara för den. Får se om du håller med.

Jonas:

Tidsoptik saknas, kunskapsflödet drivs av uppsplittrad tillgänglighet och tresekunders återkoppling. Motkrafterna heter ställtid, storskiften I tiden och ett tänkt tidsvårdsverk som skyddar upplevd tid och därmed omdöme. Det var nummer ett. Nummer 2 är Strukturell diagnos uteblir. Vi behöver adressera tankinfrastrukturen, plattformernas affärsmodeller, algoritmisk styrning och samtidigt rusta kunskapens ekosystem, public service, biblioteken, folkbildningen med mera, samt införa kris, kunskapens rätt I samhället som institutionell kompass.

Jonas:

Kris tänker jag mer på

Bodil:

Allt detta har hon ju från mig och det här är ju sånt som jag har skrivit om.

Jonas:

Människa kompetenser för BCS är den sista som du vill tillföra, som AI- Bodil vill tillföra.

Bodil:

Vad sa du nu, människorna?

Jonas:

Kompetenser förbises. Stärk kasam och lokala mini-offentligheter så att kunskaps överlappet och den kommunikativa rationaliteten återuppstår. Jag tänker att det som är mest spännande med AI är att man kan bli lite överraskad över sig själv och hur man tänker eller hur man har tänkt. Tidsbegreppet är ju alltid med dig tänker jag.

Bodil:

Jo, men jag gillar henne för att hon började med att säga att om jag hade fått gehör för länge sen, för att vi inte skulle ett naturvårdsverk utan vi skulle också ett tidsvårdsverk, så kunde tidsvårdsverket vara det verk som man kunde tilldela ansvaret att vara observant på när kunskapsförvirringen går över en acceptabel nivå. För det har så oerhört mycket med tid att göra, det här att jag ska kunna lita på en kunskap imorgon också. Då får den inte vara en kortsiktig hittepå. Då måste den vara baserad på att man har investerat mer tid I kunskapen. Så jag köper absolut Nu är det första väldigt lätt att förhålla sig till när Bodil Mind kritiserar ett litet veckobrev som är på NA4:s sida.

Bodil:

Hur I Herrens namn skulle jag kunnat få in alla dessa 3 på NA4:s sida? Dumma dig, det är liksom det ena va? Men det andra är att jag gillar ju henne för att hon en gång till påminner mig om att, det är inte säkert när jag diskuterar kunskap att jag ska börja I kunskap, utan kanske börjar I tid istället.

Jonas:

Ja, för att krångla till ytterligare, jag tycker att ett av problemen med AI är när man betraktar utifrån effektivitet.

Bodil:

Som

Jonas:

vanligt så tänker jag att vi människor har ju en viss rytm och vi har också ett tempo att förhålla oss till. Att vi inte får ställtid, att vi inte får tid till reflektion eller att få omvandla det vi har lärt oss till en kunskap som blir hyfsat robust I oss själva för att vi är så snabbt på nästa sak, att den här effektiviteten möjliggör. Det tänker jag med AI, att hitta sin egen rytm I det.

Bodil:

Om du bara tar det här lilla samtalet så är det ju så att Bodal Mind hjälper ju oss till att få ställtid till att fundera på tidens inverkan på kunskapsutvecklingen. Och den ställtiden behöver vi, oj som vi behöver den. Det är ju riktigt, sätta stämpeln I pannan på dig som ett korgmärke. Tro inte att om du förnekar betydelsen av den investerade tiden, det tar ju en väldig tid att lära sig Den förnekade betydelsen och svårigheten I att man måste satsa tid för att kunna något som man inte kunde igår. Då kan du ju inte åstadkomma någonting heller.

Bodil:

Då blir liksom kunskapen meningslös. Men där är nånting som handlar om att kunskap tar tid. Sen kan kunskap ge tid. Tänk om det lilla som du har hunnit göra det är en förmiddag nu, men innan vi drog igång det du hann göra innan vi började podda. Det mesta av det hade kunnat ta oändligt lång tid om du inte redan kunde göra det.

Bodil:

Du vet hur man gör när man äter frukost, du vet hur man fixar kaffet, du har hjälpmedel för det. Det är fullständigt fantastiskt vad du har använt dig av. Investerad kunskapstid. Men vänder jag nu på detta genom att säga att kunskap tar tid och att kunskap ger tid? Så kan vi prova att säga att sätta tiden först.

Bodil:

Så är det inte självklart att tid ger kunskap, den kan göra det. Men det är lite för att den inte gör det per automatik som jag tänker botanisera I de gångna 25 åren. Den tiden, för att se efter vilken kunskap vi kan dra ut ur detta, vad kunskapsföraktet betydde.

Jonas:

Läste inte det nu, men den ingående analysen från Bodil Mind sa att texten gör ett viktigt perspektivbyte från fördömande till lärande.

Bodil:

Jag tackar för det.

Jonas:

Så det viktigaste?

Bodil:

Ja, det har den fattat.

Jonas:

Har hon förstått?

Bodil:

Men det

Jonas:

beror ju att

Bodil:

hon har fått lära sig detta av de ett 500000.0 ord.

Jonas:

Nu sparas ju inte dialogerna men det ska bli intressant att följa hur du och hon som jag känner som en app kommer tillsammans framåt.

Bodil:

Och vän, kan du inte lägga till en liten snutt annars får jag ju börja klippa och klistra. För jag vill nog gärna kvar de här dialogerna som jag kommer att med mitt mind.

Jonas:

Ja, precis. Hurra!

Bodil:

Kan du göra det?

Jonas:

O ja. Nu ska du ju också få prova att prata med dig själv, alltså Sen igår kväll så

Bodil:

finns det

Jonas:

ju möjlighet att resonera med Google Mind. Därför får vi göra analyser på svenska.

Bodil:

Ja, vill gärna uppmana de som lyssnar på den här podden att tänka efter hur det kommer på förhand. Det känns I magen på mig, hur kommer det att bli att prata med mig själv? Bara I någon bemärkelse är hon ju mig själv. Hon är det som jag har lyckats få ur mig I ord tidigare. Så att jag kan få möta henne samtidigt.

Bodil:

Hon har de här 30 åren vitaliserade, det kan jag inte

Jonas:

Jag kan förstå om det finns såna som känner en vits rädsla inför den här utvecklingen också. Hade du sagt för 20 år sen att jag ska bara prata med mig själv då hade man ju kanske blivit orolig.

Bodil:

Ja, samtidigt så är jag ju rätt så van vid det för att jag har ju massor med inre samtal men jag börjar förstå nu hur pass begränsade I tid de är. Jag kan ju bara prata med det som råkar komma upp utifrån det jag tänker på. Är inte frågan om vad som råkar komma upp utan det är hela alltet.

Jonas:

Den gör ju ingen bedömning I var den har sin uppmärksamhet på. Eller, den har ju ingen uppmärksamhet mot enskilt. Det har man ju som människa det som ligger längst fram I tanken.

Bodil:

Får jag också berätta då för omvärlden att på vägen mot det här då jag så snällt sa: kan du göra så att jag kan få göra så att jag stoppar in så mycket text och så? Så krängde du, för du ville inte riktigt. Och det var inte för att du inte kunde, utan det var för att du inte ville. Kan du inte berätta lite om ditt motstånd och skälet till ditt motstånd?

Jonas:

Nej, men det känns Ja, men jag tror det känns obehagligt för att, för mig är ju du också väldigt mycket alla de här böckerna och alla de här texterna är en väldigt stor del av dig och så som jag har lärt känna dig innan vi träffades på nåt sätt. Det kändes nog obehagligt för att det känns som ett Dels så känns det ju viktigt att det hamnar I en trygg miljö

Bodil:

och

Jonas:

att ingen kan komma åt och slå min av eller förvanska. Innerst inne är det ju jättespännande med den här tekniken att jag kan sitta med en agent Jag för ju samtal med en agent och du för samtal med dina texter. I skapandet av det här så är det ju ett samtal som har pågått I över en månad nu till och från lite varje dag där appen utvecklar utifrån vad vi kommer överens om. Det är ju jättespännande, det är ju bara roligt.

Bodil:

Men sen kan man ju hitta på, jag köper ju detta alla avarter, Det är ju faktiskt så att vi skulle när som helst, vilket vi inte ska göra, kunna lägga ut en app där det står Fråga Bodil. Där det inte är jag verkliga som det är de texter som är inmatade som I AI-formen kommer att svara. Det kommer att vara en massa svar som gör att man kan tycka att varför skulle man då läsa de här 25 böckerna? Eller vad det kan vara.

Jonas:

Ja, just det. Det blir

Bodil:

en genväg så till det är ju en väldigt bra genväg. Och det gäller ju som så mycket annat med AI att när man använder AI som genväg så är det så mycket man missar. Men om man har allt det andra också så är det en häftig genväg för att den ger samtidigheten.

Jonas:

Ja, och det är väl där jag tänker att det finns en osäkerhet. Vad ska vi det här till och på vilket sätt ska vi använda det?

Bodil:

Men då har vi börjat med ett exempel: Jag använder det som hjälpmedel för att reda ut med mig själv vilka 10 perspektiv jag vill sätta på kvartalet som har gått.

Jonas:

Det kommer vi återkomma till stadigt under det här året som vi har framför oss. Årskrönikan över 2025 har vi lagt I handlingarna. Den behöver vi inte ta upp igen.

Bodil:

Är det så att jag har noterat att varken I radio eller I TV har jag sett eller lyssnat en endaårskrönika? Jag tycker det är ett sånt hemskt år vi har bakom oss så jag vill inte lyssna till det.

Jonas:

Sporten såg jag, har ju en åsk-rödecka. Ja. Tv-sporten.

Bodil:

Men ska jag vara konsekvent så ska jag säga att, det borde jag naturligtvis göra, för jag måste ju sätta mig och riktigt supa in hur illa jag tycker att år 2025 har varit. För att bättre kunna förstå, så man kan ju det till framåt.

Jonas:

Ja, det ingår ju onekligen som ett utav de 25 åren och kanske det svåraste året på många sätt.

Bodil:

Ja, så är det.

Jonas:

Det måste vi lära oss av. Ja. Tack för idag, Bodil.

Bodil:

Tack själv.

Jonas:

Vi avslutar ju som vanligt med ett citat om musik. Citatet

Bodil:

lyder:

Jonas:

Lärande och kunskaper är så nära förknippade med själva livet att ett kunskapsförakt är rent obegripligt. Förnekar man kunskapens existens, förnekar man också sin egen. Musiken kommer idag från Kerstin Ljungström och låten heter Du och jag. Du och Bodil Mind och jag kanske. Vi får räkna in henne.

Bodil:

Är vi 3 nu, Jonas?

Jonas:

Nej, inte jag är inte det än. Jag är OS2 men vi kommer dit. Tack för idag, Bodil.

Bodil:

Tack själv.