Subscribe
Share
Share
Embed
”Den bästa hälsoinsatsen är den som inte behövs - den har 100 % effektivitet.” Hälsosamtal är ett viktigt verktyg i det förebyggande arbetet men idag når insatsen inte ut till alla. Hur ser vi till att alla får möjligheten att få sina behov tillgodosedda för att uppnå en bättre hälsa? Lyssna till Lars Jonsson, MAS inom funktionshinderomsorgen i Umeå kommun, som berättar hur de ändrat arbetssätt för att nå ut till personer som får stöd och hjälp inom LSS.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Lars:Initialt spridare det I Västerbotten men sen också nationellt. Som en liten del I hur man kan nå och uppnå jämlikare hälsa för den här målgruppen. När jag tänker på nära vård pratar man ofta om SoL.
Lisbeth:Västerbotten har varit en föregångare I att erbjuda hälsosamtal för sina invånare och på det sättet att arbeta allt mer förebyggande. Det är något som är väldigt viktigt för att möta de hälsoutmaningar vi har både I Sverige men också I stora delar av världen idag. En utmaning med hälsosamtalen har varit att nå ut till alla I samhället. Även till personer som på grund av olika funktionsvariationer behöver hjälp och stöd inom LSS. Det här såg dagens gäst och började arbeta med anpassning och samverkan mellan kommunen och regionen för att få erbjuda alla invånare möjlighet att få en bättre hälsa.
Lisbeth:Välkommen hit Lars Isaksson Jonsson. Du är mass inom funktionshinderomsorgen I Umeå kommun. Välkommen.
Lars:Tack så mycket.
Lisbeth:Hur är läget för dig idag?
Lars:Jo, det är bra. Synd att klara. Det känns som att jag har koll på läget idag.
Lisbeth:Ja, men det låter ju underbart. Berätta Lars för oss vem du är.
Lars:Jag heter som sagt var Lars och är distriktssköterska I grunden. Som numera MAS för tillfället för funktionshinder för funktionshinder omsorgen. Och. Yrkessmässigt eller egentligen hela mitt yrkesliv har jag som är det vid ganska många år nu. I alla fall så har jag jobbat inom.
Lars:Kommunal omsorg och framför allt inom funktionshinderomsorg för personer eller med personer inom LSS, både inom daglig verksamhet och gruppboende. Först som outbildad och senare som undersköterska och sedan som sköterska och nu som distriktssköterska och kanske nu och nu som mas om det är ytterligare ett steg. Jag vet inte.
Lisbeth:Vad har gjort att du har just valt det området inom din sjuksköterska barn? Ja,
Lars:Ja, jag fick den här frågan. Jag tänkte på det inför när jag skulle vara med I det här och. Jag är inte säker på att jag kan ge något helt, helt korrekt svar. Men men, för mig har det alltid känts. Så fort jag kom in I kommunal omsorg och senare mot den här målgruppen med LSS spån och så har jag känt mig som som hemma.
Lars:För mig känns det här som som ett ställe som jag kan förstå och som jag kan tycka är som känns värdefullt och meningsfullt för mig och att arbeta och verka. Och jag vet inte riktigt vad du Vad det beror på, men det är nog inga. Det beror nog inte på att jag är en särskilt god människa utan snarare att jag att det är det här stämma från. Rent egoistiska och personlig. Jag känner mig.
Lars:Jag känner mig hemma här. Jag tycker att det är. Det är. Jag kan känna samhörighet med de här människorna jag jobbar mot I. Och att det känns värdefullt och jag inbillar mig att jag kan göra någon form av nytta och några kvaliteter mot den här målgruppen.
Lisbeth:Berätta lite grann också, Lars, vad du gör när du inte är på jobbet. Vad är du intresserad av? Hur ser ditt liv ut?
Lars:Ja, jag Lever ett ganska stilla liv om jag och när jag inte är på arbete. Jag har min familj, min fru, min dotter och mina hundar och min stuga. Och någonstans är det där mitt. Mitt fokus ligger. Jag har intresse för personliga intressen.
Lars:Handlar väl om. Löpning, motionsidrott I allmänhet och byggnadsvård är ett särintresse jag har I övrigt. Det är väl det. Det är min tid gå. Övrig tid.
Lisbeth:Ja, det var ju inte lite tänker jag. Byggnadsvård och.
Lars:Ja, det låter så. Det låter kanske märkvärdiga än vad det är utan det är snarare någon form av fuskbygge. Jag ägnar mig åt ute på stugan, men med med ambitionen att det ska vara hållbart och byggnadsvårdsmässigt kanske.
Lisbeth:När vi ska prata mer om just varför det är så viktigt med det här med fokuset på det proaktiva hälsoarbetet för just de här personerna. Så tänker jag omställningen till nära vård. Hur ser din relation ut till den? Vad tänker du kring den?
Lars:Ja, jag. Det var ju I samband med den här omställningen och de här pengarna som fördelades ut till till kommuner I mitt fall Umeå kommun där jag fick möjlighet och. Och arbeta med den här omställningen som man då pratar om. Och för mig eller jag tolkade och tog emot det på så sätt att det här var som en omställning som som som som vi hade sett behov av redan innan, vilket naturligtvis är också bakgrunden till den här satsningen. Och så.
Lars:Jag hade sett och det jag hade identifierat som problematiskt, det var ju just. Vad ska jag säga? Bristen på förebyggande och proaktivt arbete, I synnerhet för den här målgruppen och personer LSS boende som jag jobbade för då. Då. Och även bristen på samverkan mellan huvudmännen.
Lars:På något vis. Och när jag tänker på nära vård nu så pratar man ofta om omställningen till nära vård och jag tänker snarare att det handlar om ett omtag och återta begreppen och vad vi försöker på något vis gestalta med de här ramlagarna, LSS, HSL, SoL på något vis och att det visserligen är en omställning, men snarare än ett återtagande och att få. Det har känts som att vi under lång tid har varit på på defensiv på något vis och mura in oss eller cementera våra egna våra egna och jobbar mycket med gränsdragningar mellan huvudmän, mellan olika lagstiftningar på något vis och glömt bort. Det huvudsakliga syftet med de här. Fantastiska lagarna vi ändå har I Sverige och på något vis att det här är en möjlighet att återigen gå på kanske offensiven på något vis att återta dem.
Lars:För jag tänker att när vi försöker gestalta de här ganska högtravande lagstiftningarna vi har lagarna så är vi som på. Så är vi så är vi på. Så är vi som I mänsklighetens horisont. Vad vi någonsin har åstadkommit I just I det här hänseendet. Vad det handlar om empati, social rättvisa, jämlikhet, jämlik hälsa på något vis.
Lars:Det här är ju. Det har ju aldrig skett I mänsklighetens historia tidigare så jag kan förstå att man att man drar sig tillbaka och tycker det är svårt om man vill hålla på sitt på något vis. Men om vi om vi törs hålla den här blicken mot horisonten så tycker jag att det är något fantastiskt och som som ger som ger mitt liv och förhoppningsvis mänskligheten mening på något vis. Så om det är högtravande och visionärt på något vis. Men men, men, men, jag kan tycka att man kanske tappar de här.
Lars:Hur fantastiskt det här vi försöker göra på något vis? För det är inte självklart och det är inte det inte. Det är inte det. Objektivt rimliga eller kanske smarta att göra, utan det här är faktiskt det här är verkligen spjutspetsen av mänskligheten skulle jag säga.
Lisbeth:Så himla fin beskrivning tycker jag. Jag tänker exakt så. Ibland tänker jag att har vi tappat bort oss, för egentligen finns det ju en stor politisk ambition av det du säger, spjutspetsarna för mänskligheten I de här lagstiftningarna och ändå har vi hamnat in I att boka in oss och kanske ett mer inifrån och ut perspektiv eller vad man ska säga? Nej, I ett organisatoriskt perspektiv snarare än ett personperspektiv på våra verksamheter och vad som är viktigt. Så det var väldigt fint och sen ska man nog fundera på.
Lisbeth:Jag tänker att nu pratas mycket om omställning att det kanske precis är som du säger att det är att titta tillbaka till kärnan på något sätt I våra uppdrag.
Lars:Ja och just stoltheten I det fantastiska och inte stoltheten är det fina vi faktiskt försöker åstadkomma och förståelse för hur hur svårt det faktiskt är att göra något som aldrig gjorts tidigare. Man har pratat om det I tusentals år, eller I grunden I alla religioner, alla sagor, alla. Så är det det vi faktiskt försöker på något vis Och gestalta I Sverige på något vis genom de här lagarna.
Lisbeth:Det gör vi faktiskt. Jag tycker att det du beskriver det ger också mig något hopp för att det är ju också det vi behöver. Vi behöver ju känna att det här vill vi ju sträva efter både för dem som behöver våra insatser idag, men jag tänker också för kommande generationer att kvar ett samhälle med en sådan välfärd kärna och kunna göra den än bättre. För vi har ju faktiskt otroligt fina förutsättningar I vårt land att göra det. Men just den här målgruppen, om du tänker på målgruppens behov av den nära vården, hur tänker du att det ser ut?
Lisbeth:Skriver du det?
Lars:Det här är ju en målgrupp som är särskilt utsatt. För både ohälsa men också som som statistiskt sett får inte får lika bra vård och får senare vård än vad vi I övriga befolkningen får. Så därför tänker jag att av den anledningen så har vi ett särskilt ansvar för den här målgruppen att faktiskt säkerställa en en jämlik hälsa och goda levnadsvillkor som på något vis dessa LSS lagstiftningen och hälso och sjukvården. Vad hette den? Målbilderna med de två lagstiftningarna.
Lars:Och sanningen är ju att idag lyckas vi ju inte perfekt utan den här målgruppen särskiljer sig på så sätt att man man har en mångdubbelt ökad risk att dö hjärt och kärlsjukdom. Överka, diabetes och höga blodfetter är mycket vanligare hos den här målgruppen. Man har en betydligt kortare förväntad livstid än övriga befolkningen. Och. Som som distriktssköterska eller eller som som MAS då som så är ju det här är ju det här frågor som man måste belysa och arbeta med.
Lars:Och just det knyter ju också an till till nära vård konceptet. Just att det förebyggande är den. Den bästa hälso och sjukvårds insatsen är ju naturligtvis den som aldrig behövs såklart. Den är ju den absolut. Den har ju etthundra procent etthundra procent effektivitet jämfört med Och här har vi mycket att att jobba med.
Lisbeth:Berätta lite grann för när du har sett det här och tänker att här finns också kraft att göra någonting just I den här vårdprocessen vi är inne I. Berätta om mitt arbete, vad är det ni gör då? Hur går det till? Och vad är det ni har gjort så här långt?
Lars:Ja, men det är det vi har gjort med bakgrund av målgrupp utsatthet och med med utgångspunkt från vad faktiskt nationella vårdprogram och riktlinjer förespråkar hur man ska arbeta hälsofrämjande. Så. Så började det för min del egentligen. När jag läste distriktssköterska så gjorde jag min min uppsats om just hälsoförebyggande arbete eller sjuksköterskans erfarenheter av hälsoförebyggande och hälsosamtal mot den här målgruppen. Och någonstans där så upptäckte jag.
Lars:Eller identifierar jag ju bristen på systematik och lång och evidensbaserat arbete just för den här målgruppen. Jag upplevde att man blev diskriminerad och det fanns en viss element av god tycke I det hela och medans övriga befolkningen som I Västerbotten så har vi ju ett fantastiskt utvecklat arbetssätt som är Västerbottens hälso undersökningar
Lisbeth:som
Lars:har varit en del I den här ordinarie. Vad är insatserna från primärvården ända sedan mitten på nittio talet där man har nått stor framgång och som delvis man kanske kan tacka eller som delvis kan förklara att folkhälsan I Västerbotten I Västerbotten om vi håller oss där utvecklas positivt. Men att vissa målgrupper halkar efter ytterligare. Det här är personer I LSS boende är då en sådan målgrupp. Och när vi när vi började kolla på det här tillsammans med med eller det är ju känt att målgrupper, socioekonomiskt utsatta och kanske resurssvagare målgrupper är svårare att nå för den här typen av hälso och motiv satsningar.
Lars:Och det är talet också erfarenhet för I det här fallet I Västerbottens hälsoundersökningar. De blev ju Den här målgruppen blev inbjuden precis som övriga och det här är något man blir inbjuden till att få delta I när man fyller förtio, femtio och sextio. Men vi I kommunal hälso och sjukvård hade ingen uppfattning. Om och hur de blev. Det fanns ingen kommunikation mellan region och kommunen I den här frågan.
Lars:Och sedan när jag kollade närmare på det också så visade det sig att det var försvinnande få som faktiskt deltog. Och det har sannolikt att göra med. Hälso och litteracitet och andra faktorer som gör att det är svårt att det kräver ändå ganska. Mycket eget ansvar I och I och genomgår den här hälso undersökningen. Likaledes så är det en insats som också.
Lars:Kostar pengar. Vid första besöket så får man betala en mottagningsavgift på trehundra kronor, vilket också kan, vilket också är en försvårande omständighet för den här målgruppen. De har många gånger begränsad ekonomi. Man är. Vad heter det nu?
Lars:Man är bidragstagare så att man har sjukpension, oftast som ersättning Och. Och jag hade ju eller jag ensam. Vi har ju också erfarenhet I kommunen att vi har en väldigt fin relation med de här, med den här målgruppen och specifika personen. Att den kontakt som vissa av de här människorna har med hälso och sjukvården, Det är kommunala sköterskor och kommunala övriga hälso och sjukvårdspersonal från kommunen, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Och vi har goda personliga relationer med de här målgruppen.
Lars:Så tanken med det här projektet eller arbetssättet var att. Att vi om om vi I kommunen skulle ta över det här arbetssättet från regionen I regionen har ett evidensbaserat och välfungerande arbetssätt. Men man når inte målgruppen. Om vi om om vi I kommunen I stället skulle tillåtas att överta det här arbetssättet och erbjuda Västerbottens hälso undersökningar I hemmet. För de här personerna och göra det kostnadsfritt så var så var hypotesen att vi skulle öka deltagarantalet och att vi är vi med den person kännedom som som vi har och de med.
Lars:Med anpassningar I alternativ kompletterande kommunikation och där vi tog hjälp av omsorgspersonalen och även närstående så var hypotesen att vi skulle nå bättre hälsoutfall för deltagarna.
Lisbeth:Jag tänker också, det är ju både att man ska bestämma sig för att delta. Man får en inbjudan, man ska betala pengar, men det handlar ju också om att kunna vissa delar av det man får på att se till sig på de här hälsoundersökningen så kan man ju också kunna jobba med själv tänker jag också att förändra levnadsvanor och så. Då måste ju också den här relationen som du pratar om mellan personerna som behöver de här insatserna från er verksamhet och sjuksköterskorna och andra personal I den kommunala hälso och sjukvården. Den relationen måste ju vara vikt där också tänker jag att.
Lars:Absolut och det har vi ju också sett. Dels att Att relationer eller relation skapande är ju avgörande för att. Ja, men för att nå framgång. Men sen också att man att man faktiskt I det fall där deltagarna själva vill att man får involvera personal och närstående. Det här är en målgrupp som har särskilda behov och kan svårt att själv upprätthålla levnadsvanorna utan de är avhängiga på personal och närstående så att det här arbetssättet har också visat det är framgångsrikt där vi ges möjlighet att hålla ett evidensbaserat samtal även med omsorgspersonal och I vissa fall närstående på något vis där det också kan finnas.
Lars:Ibland kunskapsluckor och.
Lisbeth:Det där tycker jag. Det där är ju intressant egentligen för alla oss, oavsett om vi har särskilda behov eller inte. För det är ju inte lätt att förändra levnadsvanor och så. Tänk kan ändå ändå stöd också av sitt nätverk runt sig. Det är ju en otroligt viktig del.
Lisbeth:Jag tänker när du såg det här hur rent praktiskt, hur gick du eller att du och dina kollegor tillväga uppvaktade I regionen och sa att nu måste vi testa någonting ihop eller vad gör man?
Lars:Ja, men precis rent praktiskt så var det nog så att jag kontaktade I Region Västerbotten så har vi något som heter Hälsoenheten som är de som äger det här verktyget. Västerbottens hälso undersökningar och jag kontaktade dem egentligen min öppen fråga om och beskrev målgruppens utsatthet, vilket de naturligtvis kände till sedan tidigare. Men men, och om det fanns någon möjlighet till till samverkan och min. Min fråga från början tror jag var ganska öppen om det fanns ett intresse av att jobba med systematiskt hälsoförebyggande arbete för den här målgruppen I samverkan och hälsoenheten med Carina Gustafsson som är ansvarig sjuksköterska för Västerbottens hälso undersökningar. Tyckte att det här var en jättebra och vi började jobba tillsammans.
Lars:Att det just skulle vara Västerbottens hälso undersökningar var. Det har nog vuxit fram gemensamt och från början tänkte vi att man kan vi utveckla det eget, en egen hälsoundersökning för den här målgruppen kan vi? Kan vi? Ja, det var öppet på på alla sätt och vis. Men till slut så kom vi ändå fram till till att vi vill.
Lars:Vi vet inte hur det här verktyget fungerar med de här enkla anpassningarna som det innebär att vi I kommunen skulle ta över det och utföra det och att vi skulle. Anpassa det och att vi skulle erbjuda vid samtycke från deltagarna att även personal och närstående och eventuellt enhetschefer I grupp bostäderna skulle vara medskapare I det här också. Så det ville vi. Vi kände att vi var tvungna att prova det först Det här spann vidare. Både Umeå kommun var ju med som jag representerar, men även Vännäs kommun hoppade på som är en kranskommun till Umeå och ville vara med I det här pilotprojektet.
Lars:Projektet. Och det tar tid med den här typen. Även även om vi hade goda ambitioner och vi ville komma igång så tog det ändå upp till ett år tror jag innan vi kunde genomföra de första hälsoundersökningarna I
Lisbeth:hemmet. Och då och då blev det så. Då växlar ni över. Nu är det ni som finns I den kommunala hälso och sjukvården eller verksamheter för de här personerna som gör de här undersökningarna.
Lars:Ja, precis det är snabbversionen. Vi genomförde en pilot under. Tvåtusen tjugoett och slutfördes tvåtusen tjugotvå tror jag och skrev en slutrapport på det här pilotprojektet. Och där där utfallet var sådan att det bekräftade bilden av av den här målgruppen som särskilt utsatt avseende levnadsvanor på något vis. I pilotprojektet så uppnådde nittiotre procent av deltagarna metabolt syndrom och ja, ungefär förtio procent behövde sättas in på förebyggande läkemedel mot hypertoni och hyper, lepedemi och hyperglykemi.
Lars:Och de siffrorna. Och med den utgångspunkten såg vi att det här och vi nådde också åttiotvå procent när det är åttiotvå procent av de som erbjöds delta första under pilotprojektet I ordinarie handläggningen. Som går ut till till övriga befolkningen tror jag man ligger. Ordinarie WHO ligger man runt sjuttio procent så vi visade att det här arbetssättet att vi nådde ut till målgruppen, att de kunde och ville delta. Men att med ordinarie handläggning så hade man inte nått dem och inte så.
Lars:Så det visade ju på ett framgångsrikt arbetssätt eller att det var någonting på spåren. Sen sen finns det ju. Har vi identifierat och fortsätter att jobba och utveckla det här arbetssättet? Det finns ju vissa brister I arbetssättet som inte är anpassat för målgruppen som delvis kan förklara ojämlik eller ojämlikhet I hälsa för målgruppen. Exempelvis så är det ju metoden och även rekommendationen från från nationella riktlinjer från Socialstyrelsen.
Lars:Just att hälsosamtal ska bedrivas IMI anda eller motiverande samtalsteknik. Det kan vara svårt för många och I synnerhet för deltagare som inte har ett talat språk. Över huvud taget är det ju så. Vi har ju måste arbeta. Kretivt och det är mycket av ett hantverk fortfarande på något vis med hälsosamtal till en person som som kanske inte är motiverande samtalsteknik.
Lars:Inte är lite lämplig eller fungerande I alla fall.
Lisbeth:Hur gör man då bildstöd eller vad har ni för?
Lars:Ja, vi har det. Det är ju precis det. Det bildstöd sociala berättelser. Det är förenkla och förkorta. I ordinarie handläggning så bokar man in förtiofem eller.
Lisbeth:En timme hade jag
Lars:en timme.
Lisbeth:En I Norrbotten.
Lars:Och. Och det där är det. Ibland får vi korta ner det jättemycket och hålla det en kort information om social berättelse. Här har vi sett att man jobbar med stjärnprofiler på något vis. Det blir kanske väldigt abstrakt att prata om, men det är ju en tydlig metod där man får ut en en skärm profil där varje stjärna och representerar en en viktig faktor för för för för att både objektivt och subjektivt uppleva hälsa.
Lars:Och utifrån det så får man då forma ett ett ett hälsosamtal anpassat efter individen och sedan också vad vi också gör när vi när vi anpassar och erbjuder det här VH I hemmet I LSS boende är att vi. Det är att vi också samtycker från deltagarna också får engagera personalen och informera och visa resultatet. Att så här ser det ut för den här deltagaren Och lyfta evidens. Vad evidensen säger om de här test resultaten, men även vilka evidensbaserade insatser man kan tänkas. Det handlar I många fall så handlar det ju om om om enkla saker inom citationstecken.
Lars:Men det handlar ju om kost. Det handlar om om mer rörelse och vardag motion och I många fall så är det ju också. Att de här personerna behöver sättas in på på deltagarna, sätta sig in på läkemedel I relativt många fall. Fyra av tio
Lisbeth:I fyra av tio.
Lars:Vi. Fördelen också som vi har med det här arbetssättet som man inte har I ordinarie handläggning så är ju det här. Man blir erbjuden som medborgare att åka på en hälsoundersökning på sin primär hälsocentral som det heter I Västerbotten eller vårdcentral. Man genomför. Man får lämna prover och fylla I en hälso enkät.
Lars:Därefter blir man kallad på ett hälsosamtal och oss och utifrån vad det visar så släpps man sedan från primärvården kan man säga. I vissa fall så behövs det följas upp efter om man har vissa utifrån vilka vilka parametrar man har haft eller utfall man har haft på på på blodprover eller annat. Men fördelen med med när vi kommunala sköterskor, kommunal hälso och sjukvård tar över det här. Vi släpper ju inte de här personerna heller utan vi har ju möjlighet. Vi är ju.
Lars:Vi finns ju. Vi är ju deras fasta vårdkontakt hela tiden och finns ju så här. Det är också kanske en en uthållighet till till och en och en och en möjlighet till till att. Hålla I de här eventuella hälso målen man har satt eller hälsoåtgärder man eventuellt har satt.
Lisbeth:Följer man upp på något sätt? Jag tänker nu om man tänker traditionellt sett så blir det ju att nästa gång man får komma, det är nästa gång man fyller jämnt och då får man se hur ser det ut nu då och så får man väl söka där emellan om man inte skulle må bra. Men kan ni följa upp och se att det här är ju klart de medicinska värdena, provtagningsresultat och så följer man och annat. Men jag tänker det ligger ju också I det här att bli pushad som människa, att känna att det spelade någon roll att jag börjar röra mig mer eller det spelade roll.
Lars:Absolut, vi följer ju alltid upp efter tre månader oavsett utfall eller oavsett om man om man har har satt något eget mål eller har velat sätta in eventuella åtgärder I hälso främjande syfte så följer vi alltid upp efter tre månader. Hur gick det? Har du tänkt något mer på samtalet eller? Och så vidare. Och det gör vi ju både med deltagaren själv och med
Lisbeth:personalgruppen. Men gör man det också för invånare I gemen? Har man den uppföljning I Växjö? Det har man ju inte I Norrbotten.
Lars:Det gör man inte. Så där särskiljer vi oss, men det är ju vissa parametrar eller mätvärden som gör att man och vissa som gör att det kan följas upp av hälso och sjukvården. Men men, det är inte inte som inte som regel. Men vi har det som regel att vi alltid följer upp. Och sedan I de fall där I de fall där där utförande utförande WHO sköterska inte är ansvarig sköterska.
Lars:För för deltagaren så rapporteras ju alltid det här över på något vis att. Ja, att mätvärden eller eller skärmprofilen, vad man har kommit fram till och vilka mål som deltagaren har satt så att möjlighet att följa det över tid är. Det finns där möjligheter att följa det här över tid.
Lisbeth:Ja, verkligen. Vad säger personerna själva? Hur tar man emot det här och vad säger medarbetarna? Vad har hänt I arbetsgruppen när man får jobba på det sättet?
Lars:Ja, erfarenhet från från både. Det är ju frivilligt att delta. Det är ju ungefär två av tio som väljer att avstå av olika anledningar, vilket är. Är fullt rimligt att det är en frivillig insats. De flesta deltagare eller samtliga deltagare har upplevt det som som positivt.
Lars:Vi har egentligen inte fått någon. Någon negativ feedback på det. Utförande, sköterska eller WHO sköterska. Vi har ju sammansatt en utbildning. Hälsoenheten I Region Västerbotten har ju en utbildning för WHO sköterskor.
Lars:Den har vi inom ramen för det här projektet utvecklat en anpassad utbildning för kommunal hälso och sjukvård. Så när man har gått den utbildningen så kan man utföra de här och man kan kallas WHO sjuksköterska utförande WHO sjuksköterska. Och det kan jag även relatera till mig själv när jag genomfört dessa hälso undersökningar. Det är ett väldigt spännande arbetssätt och det blir verkligen en personcentrering på ett helt nytt sätt att faktiskt och en helt ny ingång som man vanligtvis inte jobbar inom hälso och sjukvård just där. Men hur?
Lars:Att så oerhört tydligt på något vis inte en satt agenda utan utgå från från personens deltagare I det här fallet upplevelse. Och och och vad den väljer att att att vars den väljer att föra samtalet på något vis. Det har I alla fall gett mig en. En. Det har blivit väldigt påtagligt för mig att det är sällan man man man jobbar inte alltid så här eller så ofta så här I sjukvården och kanske inte alltid ska göra det naturligtvis heller.
Lars:Men att det är väldigt. Det är väldigt på något vis kraftfullt verktyg och faktiskt utgå från vad individen själv och dess upplevelser på något vis och då försöka stötta med med den och fylla I med den kunskap man man kanske själv besitter som deltagaren inte har. Då så är det ett väldigt. Så är det I de fall där den typen av samtal kan kan genomföras är genomförbara motiverande samtal som är väldigt, väldigt effektivt mot för för inom ramen för det här projektet. Det är min upplevelse och vår upplevelse I alla fall.
Lars:Och väldigt belönade och kul sätt att jobba på också. Det är hur vi som utför det här upplever.
Lisbeth:Jag kommer tillbaka lite grann I tanken kring det du var inne på I början. Det där med de politiska ambitionerna som finns I lagstiftningen. För jag tycker när jag lyssnar på det så tänker jag också att det blir ett sätt att göra verklighet av det som man definierar jag ändå från WHO om vad hälsa är. För hälsa måste ju också utgå från personens berättelse om sin hälsa och alla de parametrar som inryms I hälsobegreppet och det tycker jag vi har kämpat med det när vi har haft en hälso och sjukvårdslag ända sedan åttio talet och ändå haft svårt med det där att. Så det du beskriver tänker jag, men just det för ju också oss tillbaka till det som verkligen är kärnan I vårt uppdrag egentligen.
Lars:Ja absolut, och där upplever jag att där finns det ändå en omställning som vi behöver göra eller som jag ändå har behövt. Det är lätt att man blir väldigt reaktiv I hälso och sjukvården. Man vill man man man man man sitter på kunskap och man vill förmedla den och få få ut det budskapet och att det ska drivas igenom på något vis. Men det här är verkligen en och det arbetssättet är ju fungerande inom slutenvården och inom akutsjukvård. Kanske I många fall I alla fall och kan vara kan vara nödvändig.
Lars:Men men, just inom. Hälsoförebyggande arbete så är det. Jag talar överens I tydliga språk. Det är inte. Det är inte vägen till framgång och gå utan.
Lars:Då är det. Då är det det vi också har sett med. Du nämnde du frågade om medarbetarnas upplevelse. Och där är också upplevelse. Där är upplevelsen, ska jag säga, genomgående positivt för att den här motiverande MIandan eller den personcentrerade ingången.
Lars:Är ju en del I det här arbetssättet även mot personalgruppen eller omsorgspersonalen. Och där man utforskar deras motivation till eller deras kunskapsnivå. Hur, hur, hur? Hur kan det? Hur kan det se ut så här För den här deltagaren har ni tankar om det här och finns det finns det?
Lars:Finns det åtgärder eller finns det tankar om hur man skulle kunna göra annorlunda på något vis kring det här? Och där är ju också erfarenhet att det här är ju. Det här är ju människor som naturligtvis vill göra gott och rätt. Men att där kan man ju bara gå till sig själv också I sin egen vardag. Det är inte jättelätt att göra aktiva bra val utan lätt hamnar fel hela tiden.
Lars:Men med det här verktyget så dels får man ju möjlighet att på något vis hålla ett evidensbaserat hälsosamtal med personalgrupperna, men man får faktiskt också. Det blir också ett bra. En bra möjlighet för personalgrupper att samla kraft och faktiskt en nollpunkt, en utgångspunkt. Just det nu ser ut så här för deltagaren. Just det här kanske vi kan behöva stötta upp.
Lars:Och hur ser det egentligen ut? Vilken? Vilken? Har vi någon koststrategi överhuvudtaget här eller har vi? Hur förhåller vi oss till Livsmedelsverkets rekommendationer?
Lars:Förhåller vi oss till rekommendationerna om, om, om, om fysisk aktivitet och så vidare? Är det något vi kan kan jobba med här? Och I många fall den här deltagaren tycker jättemycket om att gå eller gå och eller tycker jättemycket om att gå på. Kanske gå på krogen och dricka öl kan det vara också. Och då kan man faktiskt.
Lars:Hur kan vi motivera den här brukaren till mer rörelse? Men vi kanske. Vi kanske kan gå till krogen på fredag och gå till. Nu var det bara något enkelt eller? Eller den här personen tycker väldigt mycket om.
Lars:Tycker ju faktiskt jättemycket om fruktsallad eller enkla konkreta åtgärder. Det är ofta vi har sett att man man har ganska dåliga mellanmålvanor på något vis där man kan skruva på konkreta åtgärder så att och även att man saknar en tydlig. Systematik runt hur man, hur man, hur man, veckominerer och så vidare. Att det blir så att då blir det lätt att man att man även där jobbar reaktivt. Vad är du sugen på idag?
Lars:Det kanske inte heller är förenligt med långsiktigt goda. Eller förenligt med långsiktig hälsa på något vis, utan att man. En möjlighet att tänka och reflektera över det här och för personal, grupperna och omsorgspersonalen och. Beskrivningen från dem är att det är positivt och det kan vara att jag visste inte. Ibland kan det framkom I slutrapporten så framkom vissa upplevelser av av att man av lite chock eller av kanske skam.
Lars:Oj, jag visste inte att det var så här illa eller att det är så här. Det här visste inte jag. Eller? Men. Men.
Lars:Men som sagt var, det är inget. Det är inget skuldbeläggande och det är ingen hälso diktatur eller eller på något vis hälsodokrin vi kommer med, utan det finns också. Utan det ska utgå från från deltagarna och personerna. Och det gäller ju även även personerna som stöttar och hjälper dem. Och.
Lars:Jag tror också det har vi sett även våra medarbetarna som har gått den här utbildningen till till WHO sköterskor är att man att man ges möjlighet att själv reflektera över sitt eget över sin egen hälsa och sin egen sina egna levnadsvanor. Så jag tror att. Att det kan positiva synergieffekter även även mot omsorgspersonal, mot mot oss utförande, sköterskor och inte minst mot övriga boenden på det aktuella boendet som kanske inte faller inom rätt onders intervall men kanske blir intresserad. Varför börjar den här deltagaren gå? Jag vill också gå.
Lars:Eller varför är det här? Det är tänkbart att det har den typen av positiv effekter.
Lisbeth:Jag skulle tänka att det både handlar om den enskilda personen, men också att det blir en mer hälsofrämjande verksamhet I stort av det för att man på något sätt höjer sitt medvetande på något sätt som medarbetare också.
Lars:Så är det. Det var ju min min min min ambition med det här att på något vis använda det här evidensbaserade verktyget till att faktiskt också nå ut till personalgrupper och till till till Till gruppboenden eller till serviceboenden på något vis att ges möjlighet att ge information på något vis.
Lisbeth:En sak som jag funderar på när du berättar är ju politikens roll. Har de varit involverade på något sätt eller? Eller har de blivit intresserade om de inte varit det tidigare? För ni har inte behövt ett politiskt beslut. Det här har ni kört själva från er verksamhet tillsammans med hälsocentralerna.
Lars:Ja, men precis. Jag håller inga trådar Lisbeth. Det är svårt att intervjua mig. Men men, precis det som har hänt efter vi genomfört den här piloten är att vi har fattat ett beslut I Umeå kommun om att införa det här I bredddinförare och på något vis att det här ska vara ett stående inslag I samverkan med primärvården I Umeå regionen. Vidare så är det ju beslut så är ambitionen att vi ska sprida det här med start till kranskommuner och det Vännäs var ju redan med från början och har föregångare I det här.
Lars:Men även Robertsfors kommun har ju klivit på och vi har också fått med dem de två privata vårdgivarna. Vi har för LSS boenden och LSS daglig verksamhet I Umeå kommun. Men ambitionen är att sprida det här arbetssättet för att det ska vara. Det är så här man jobbar med WHO mot LSS boenden I Region Västerbotten och kommunerna I Västerbotten. Nu tappar jag frågan igen här också.
Lisbeth:Jag tänkte om det var för och då är det egentligen politiskt som man också har sagt att nu ska vi göra det här. Vi jobbar på det här sättet I Umeå kommun eller?
Lars:Nej, det skulle jag inte säga utan det är ett inriktningsbeslut vi har tagit på verksamhets nivå på. Och det är ju så att det här insatsen från kommunerna. Den insatsen kostar ju egentligen ingenting utan den bedrivs inom ordinarie verksamhet som en del I vårt grund primärvård uppdrag eller inom
Lisbeth:just det
Lars:som ska bedrivas inom en primär hälso och sjukvård och där. Och. Eftersom det redan finns sköterskor till till för den här målgruppen så är det rimligt. Är bedömningen att det är rimligt att de utför det? Sen har vi kommit med en överenskommelse med Region Västerbotten och utförande kommuner att.
Lars:Ordförande hälsocentraler tilldelas ju en ersättning för för utförd WHO som en morot. Just för att för att säkerställa att det här arbetet blir gjort. Och där har vi kommit överens mellan region och kommun att vi ska dela på den här ersättningen för utförande. För det är fortfarande så att det är fortfarande regionen som har huvudansvaret. Det är fortfarande de som behöver lägga in de här proven och de har fortfarande det administrativa ansvaret för verktyget.
Lars:Men eftersom kommunen är utförande så har vi så har vi kommit till en överenskommelse där vi delar på det vi delar på på ersättningen. Jag tror det är sexhundrafemtio kronor per utförd WHO. Så det är ju också tanken att det ska ge bärighet och långsiktighet I det projektet. Att det faktiskt är en insats som båda huvudmännen kan vinna på och som båda får faktiskt ersättning för. Även om det inte är några stora summor eller som som har avgörande betydelse.
Lars:Mer en symboliskt viktig handling på något vis att vi faktiskt samverkar runt och för de här personerna. Vi har en politisk inriktning I Umeå kommuns. Vad heter det nu? I individ och familjenämnden är att man ska jobba hälsoförebyggande och man följer det här med intresse och det är en del av de prioriterade områdena som man har för året och förhoppningsvis för flertal år framöver. Att man har en uttalad inriktning, att man vill arbeta förebyggande och hälsofrämjande.
Lisbeth:För det kopplar lite tillbaka till frågan om politikrollen var ju också därför att det blir ju också om vi tänker att det yttersta lagstiftning som ligger bakom att vi ska jobba mycket mer förebyggande och främja hälsa och jämlikheten som du var inne på, så är det ju också någonting som är viktigt för politiken att kunna följa och se att det här sker faktiskt och det här är också någonting som vi behöver berätta mer om och som behöver sprida sig. För jag tänkte din vision att det här ska spridas I Västerbotten och jag tänker att det är klart att ni ska ambitionen att det här behöver ju sprida sig runt om I landet. Vi pratar ju mycket om hur kan vi om saker och ting fungerar för en målgrupp eller för personer så ligger du ju I vårt ansvar tänker jag att det kommer fler till del. Att också andra, jag vet att du är med och du kommer vara med och berätta också på ett mötesforum vi har istället så framåt om din verksamhet.
Lars:Ja, precis. Förhoppningsvis få ge en mer samlad bild än vad jag lyckas med I det här formatet. Men absolut, vi vill ju utveckla det här projekt. Vad heter det här arbetssättet och den här metoden? Och vi vill initialt sprida det I Västerbotten men sedan också sprida det nationellt naturligtvis som som en del I hur man kan nå och arbeta som en liten del I hur man kan nå och uppnå jämlikare hälsa för den här målgruppen.
Lisbeth:Det är
Lars:ju inte. Det är ju inte hela. Det här är ju som inte facit på nu. Nu kommer den här insatsen och då är allt löst. Men det är en början och det är ett evidensbaserat och systematiskt arbetssätt som har visat sig framgångsrikt I I över trettio år sedan man startade eller I trettio år.
Lisbeth:Men är det så att ni har någon som följer ni på något sätt resultat lite mer långsiktigt för de här personerna? Finns det någon sådan följeforskning eller följer utvärdering eller?
Lars:Det bedrivs mycket forskning runt WHO och vi är ett omfattande och mångårigt forskningsområde. Men nej, vi har vi, vi, vi, vi särskiljer inte den här målgruppen mot för för för övriga deltagare. Inte I nuläget I alla fall. Det kan finnas. Det finns absolut ett värde I att göra det kan jag tänka mig att det finns och att det kan finnas samtidigt som som det här är också en målgrupp som.
Lars:Som har erfarenhet av av när när samhället bedriver forskning mot dem som inte är genomgående positiv. Vi har vipe Holm och så. Så det är. Även om man kan behöva på att tänka en och två gånger just kring och för den här målgruppen. Ja, men för vem skull gör vi det här och vad?
Lars:Hur att att det finns aspekter som som som man behöver ta med I beaktande som. Som gör att att som gör att jag ska inte säga att det är uteslutande det. Men nej, vi följer inte det här specifikt. Men det är klart att att på något vis. Så.
Lars:Eller I något skede eller senare skede kanske man kan kliva in med forskningen också, vilket vi hade med som som en eller vi diskuterade mycket när vi skulle påbörja projektet överhuvudtaget med just att vi stötte på. Vi stötte på olika hinder och olika svårigheter som bestämde att vi driver det här som ett utvecklingsprojekt till att börja med. Sedan har jag efter pilotprojektet när vi har försökt att implementera det här arbetssättet och jobba vidare med det så har vi ju sökt forsknings anslag som tyvärr inte har gått igenom för att
Lisbeth:man
Lars:skulle kunna utveckla och arbeta med det här ytterligare. Och även nu så är vi ute med en. Eller vi ska jag inte säga utan utan hälsoenheten I samverkan med Umeå kommun har sökt om medel från Arvsfonden för att utveckla det här arbetssättet ytterligare.
Lisbeth:Det får vi hålla tummarna för att ni får för det som det som jag tänkte just fråga innan vi avrundar. Vad ser du framåt nu? Vad ser du? Vad händer de närmsta tiden framåt eller de närmsta åren? Eller vad ska jag säga?
Lars:Mitt mål eller eller? Hela det här projektets mål på något vis är ju att det här ska bli. Inte en tillfällig. Insats eller inte ett tillfälligt projekt utan den här typen av. För det här handlar ju både om på individ och på populationsnivå och för för Just på.
Lars:Populationsnivå så är ju långsiktighet så oerhört viktigt. Så jag hoppas att det här är ett arbetssätt som kan vidareutvecklas och förfinas och breddinföras I hela länet. Ännu hellre nationellt på något
Lisbeth:vis.
Lars:Men och. Och som som I första hand ska komma målgruppen och deltagarna till gagn med en jämlik och bättre hälsa. Men sen också att vi faktiskt får att ges möjlighet till att till att följa det här över tid och faktiskt se att jag är här. Det här har bidragit till en mer jämlik hälsa på något vis. Det är ju.
Lars:Och min absoluta personliga ambition är att jag själv ska kunna friskriva mig från från det här projektet att det ska flyta av sig själv. Jag vill inte. Jag kan gärna jobba vidare naturligtvis, men vi vill gärna jobba vidare mot den här målgruppen. Men jag vill inte vara någon kaljons figur för det här, utan jag vill att det ska vara ett arbetssätt som står så sig på egna ben eller som är en given del av primärvården, den kommunala eller primärvården för den här målgruppen på något vis. Och det där där det inte.
Lars:Där det inte avhängigt på en eller några personer.
Lisbeth:Nej, just det. Ja, det är ju fina bilder tänker jag. Du målar upp och ambitioner. Det är precis det man måste för att verkligen kunna göra skillnad. Då måste man ju det där drivet och bilden av vart vi vill nå.
Lisbeth:Jag tänker att vi ska avsluta med Vårdnära vårdpodden fråga vad är nära för dig?
Lars:Jag tror att I den här kontexten nära för mig på något vis. Det är det. Det hänger samman med med med personcentrering. Det handlar hänger samman med relationsskapande. Det handlar om att att vara nära, att att vara.
Lars:Vi pratar om att vara närvarande och att vara. Just I mötet på något vis. Jag tror att jag tror att det är det som som som jag tycker är så tilltalande med att jobba med människor, kanske I allmänhet, men mot den här målgruppen, I synnerhet just den här absoluta på något vis närvaro I ett möte. Är för mig väldigt tillfredsställande.
Lisbeth:Fina slutord. Stort tack Lars för att du var med I podden och jättevarmt och stort lycka till framåt. Hoppas ni får de där arvsfond pengarna. Ni kommer klara er utan dem också tänker jag för det här måste ju bara få fortsätta att göras. Tack så jättemycket.
Lisbeth:Ja det är klart, tack.