Subscribe
Share
Share
Embed
En podcast från Oskarshamns Sjukhus
Kära lyssnare, varmt välkomna till Ompodden om omställning I Region Kalmar och Oscarshamnsmodellen. Hej på dig Christer. Hej Jonas. Vi brukar ju starta upp det här och då brukar vi ju vara 3 som startar upp. Åke Åkesson är nån annanstans idag.
Jonas:Vad pysslar han med?
Christer:Ja, idag kunde tyvärr inte Åke vara med. Han har blivit invald till svenska läkarsällskapets nämnd och är där på det fina förtroendeuppdraget idag I Stockholm. Ja, just det. Vi har ju bjudit in en gäst istället, Jonas, som vi ska ha med istället, så vi blir ju 3.
Jonas:Vi blir 3 till slut här. Men vad... Du berätta lite vad vad vad gör man I I allmänmedicinska... Nej, vad
Christer:svaret heter? Svenska läkarsällskapets nämnd.
Jonas:Nämnd ja, just det. Ja.
Christer:Ja, det det tror jag nästan vi ska ta I ett program längre fram så att inte jag snurrar ut för mycket på det. Jag vet ju liksom grunden är ju att men Åke får själv... Jag tycker det... Vi kan ta det I ett poddavsnitt längre fram.
Jonas:Ja, får han berätta lite om det?
Christer:Ja, det tycker jag.
Jonas:För det är ett förtroendeuppdrag?
Christer:Absolut. Ett jättefint förtroendeuppdrag som man kan få som läkare. Så det är kul fan, och det är kul för Region Kalmar.
Jonas:Ja. Och det
Christer:är kul för Oskarshamn.
Jonas:Ja. Och I förra avsnittet, om nån av er lyssnare har råkat missa detta, så är det ju ett fint avsnitt och vi hade besök av av Per och Stefan som arbetar med rehabilitering. Och det... Vi pratade om att det var nästan lite av en revolution, att Region Kalmar nu bygger upp en riktig neurorehabilitering här I Oskarshamn I nära samarbete med Linköping. Har du reflekterat någonting över det?
Jonas:Rullar arbetet på, Christer?
Christer:Ja, jag tycker liksom grundarbetet I det vi gör här med, som vi kallar oss, clearsionsmodellen, det egentligen handlar om att vi vi... Alltså alla är... Alla våra invånare I samhället ska vi kunna ta hand om när de behöver ha hjälp. Och då är det sysselsättning på på olika saker vi måste se och fördela över hela Region Kalmar län, ibland I storregionen, Jönköping och Östergötland och Region Kalmar då, och ibland nationellt. Och just det här med rehabilitering har vi ju högspecialiserad rehabilitering nationellt på vissa ställen.
Christer:Sen har vi specialiserad rehabilitering I Linköping men som vi ska samarbeta här nu med I Linköping och Oskarshamn så vi får... Det är såna boplatser här också på sjukhuset så man får en väldigt bra rehabilitering. Grundgren är väl egentligen både de sköra äldre patienterna och den här rehabiliteringspatienter, det är såna... När inte de får bra vård I Sverige så hörs inte de så mycket för de är för sjuka för att höras att säga. Och det som ofta hörs är ju då friska människor som är ute I samhället och slås...
Christer:Alltså vill ha allting så nära som möjligt. Och då pratar de ofta om det är urakuta, att de ska ha det. Och det tar ju väldigt mycket resurser till väldigt liten del av orden. Och det är det vi försöker liksom jobba in här så vi kan både ha det riktigt urakuta, självklart. Det är alltid det som vi får prioriterat högst när det händer nånting riktigt akut.
Christer:Men vi måste också kunna ta hand om alla invånare I samhället. Så det är det som är grunden I det här arbetet.
Jonas:Och vill man lyssna på det så kommer man få lära sig om terapeutiska fönster, om att utgå från människan istället för organisationen och kanske mest av allt hoppet som det medför för många som drabbas av allvarlig sjukdom. Ja. Det var ett... Vi fick... Det finns ett väldigt fint exempel Ja.
Jonas:Som var väldigt rörande. Det var svårt att man fick nästan en klump I halsen av känslorna som vällde fram. Det var så framgångsrikt för den här mannen som blev drabbad mitt I livet.
Christer:Precis.
Jonas:Och det var vårat avsnitt 4. Men nu ska vi ägna oss åt dagens avsnitt och min 1:a fråga brukar ju vara, Christer, var vad vad vad är på tapeten? Vad är det som pågår I verksamheten? Ja, vi
Christer:pratar ju mycket om så här när vi jobbar med patienterna, vilket... På vilket sätt man ska få kontakt med sjukvården, vi ska ta hand om dem. Vi pratar rätt mycket uppströms, att vi jobbar med patienterna tidigt och det... Men vi har också patienter som ligger inne förstås på sjukhuset I sekundärboden. Och det har vi sett också att vi behöver titta över hur arbetar vi på ett så patientsäkert och bra sätt som möjligt med de här patienter som är inneliggande.
Christer:Och det har vi ju märkt att vi har haft brister I det arbetet. Så förutom att vi tittar på själva de stora flödena in till sjukvården och hur vi jobbar framförallt med den primära och visst hjälp psykiatrin tillsammans, Så tittar vi också nu, hur jobbar vi inne I sjukhusen? Hur kan vi få det bättre patientsäkerhet och bättre arbetsklimat? Och det kommer medföra också en bättre arbetsmiljö för att man får en helt annan patientrelation. Och där har vi med...
Christer:Bjudit med ett proffs idag som ska hjälpa oss att förklara det som vi har anlitat här, som hjälper oss med det arbetet.
Jonas:Ja men underbart. Då är det ju dags att vi säger välkommen till dig, Anna Forsberg, professor och sjuksköterska. Du arbetar vid Lunds universitet. Välkommen.
Anna:Tack så mycket. Jätteroligt att vara här.
Jonas:Varmt välkommen. Vad... Berätta lite för oss, vem är du?
Anna:Ja, jag är ursprungligen från Göteborg och har jobbat som sjuksköterska I 34 år. Men nu på senare tid, om man säger senaste 15 åren har jag varit verksam som professor och klinisk professor vilket innebär att jag delar min tid mellan universitet och sjukvård. Jag brukar säga att jag är en forskande kliniker och det betyder att jag har mitt hjärta nära patienten. Men att jag också vill fortsätta att utveckla kunskap genom forskningen. Så jag har mitt hjärta nära patienterna.
Jonas:Just det. Och du kom ju... Fick ju den stora äran att välja musik idag?
Anna:Ja.
Jonas:Och då blev det ju nånting från Göteborg, för det klappar fortfarande ett hjärta för Göteborg antar jag.
Anna:Jo, men så är det ju. Jag brukar skoja om att jag låter som en kvinnlig version av Kurt Olsson för dem som minns honom. Och det är klart att det finns ett starkt hjärta I Göteborg. Men nu är jag skåning sen ett antal år tillbaka och min plats på jorden just nu är Österlen.
Jonas:Just det. Så vi rör oss I en I en 1 triangel här kan man säga då. Vi ärko från Skasam till Göteborg och sen ner till Lund och Österlen också då. Vad är det för musik du har valt?
Anna:Jag har valt en låt av Daniel Lemma som handlar om att när man vill göra världen lite bättre så får man ta ett steg I taget. Och jag drivs av det väldigt mycket, att göra världen lite bättre. Och jag hade en mentor några år här I min yrkesroll I Lund och en dag så tittade han på mig och så sa han det, det är få människor som har potential att göra världen bättre. Anna, du är en av dem. Och det tog jag med mig.
Anna:Och drivs av det. Och I mitt fall är det inte de stora globala frågorna utan det är att göra världen bättre för personer som behöver sjukvård. Som är sjuka och ledsna och trötta, sårbara. Och de vill ju... Ska ha det bra när de möter vården och blir respekterade.
Jonas:Tycker jag vi lyssnar på den.
Anna:När hebreergömn är så stark Det som han säger I den här låten, det är ju det att när man sätter igång nånting så blir det en kedjereaktion. Och det är ju någonting som jag ser och bidrar till I vården att när man startar förbättringsarbete och pratar om de centrala värdena så blir det en kär... Tjädereaktion och ringar på vattnet som sprider sig på ett sätt som jag tycker är väldigt vackert och meningsfullt.
Jonas:Jag tänker det är en bra övergång också till det vi ska prata om. Ni har ju en ni har ju en sån gedigen bakgrund bägge 2 av hälso och sjukvård. Ni bägge 2 har ju jobbat kliniskt och jobbar kliniskt men har också tittat på kunskap och ledarskap och så där. Jag tänker utifrån omställning... Min egen erfarenhet är att saker tar tid I system.
Jonas:Att det för för många år sen så pratade vi om att det tog 17 18 år och jag tror den... Det kom nånstans från Region Kalmar de siffrorna, för nya forskningsresultat, att komma till nyttiggörande I I verksamhet och så där. Vad har... Om vi börjar med en sån enkel fråga som, vad är det som är svårt? Vad har ni lärt er under de här åren?
Jonas:Vad har ni kokade ner till? Du pratade han om om små steps att få ringa på vattnet och ta de små stegen. Men vad vad har ni... Vad tänker ni runt omställning? Vad ser ni för utmaningar?
Anna:Nej, men det som jag ser är svårt, det är ju den beteendeförändring som krävs. Jag driver ju stora projekt under temat gör om, gör rätt som är baserad på en bok som jag har skrivit om hur jag ser att man behöver arbeta för att vården ska bli personcentrerad. Och det som är bra med det, är ju att merparten av de insatserna man behöver göra kan man göra I befintlig budget. Så det kostar peng... Väldigt lite pengar, men det det kostar är beteendeförändring.
Anna:Och det är samtidigt då det svåraste som finns. Därför att våra hjärnor är konstruerade så att det är bara 5 procent av hjärnan som tycker det är kul med förändring. Resten vill ju ha det som det alltid har varit va. Och det och det mentala motstånd och den mentala uppförsbacke, som jag ser bland vårdpersonal I det som måste göras, är svår och kräver otroligt mycket tålamod. Och liksom en hållning från den som driver förändringsarbetet, målmedvetenhet, tydlighet och så.
Anna:Så det är väl en
Jonas:av de
Anna:stora svårigheterna.
Jonas:Ja, just det. Vad tror du det bottnar sig I? Jag jag får ju för mig att det kan handla om trygghet, att det... Vad kommer det sig att vi är så ovilliga att att att förändra våran arbetsvardag? Jag kan sticka in en
Christer:liten grej där innan du kommer in Anna igen där. Jag tror också... Kan vi ju resonera lite om här, jag tror också det handlar om att om man jämför med ett barn som ska lära sig ett nytt, då har inte de lärt sig något annat sätt innan. De de lär sig ett nytt från 1:a gången, alltså ett sätt. Och då faller det in på ett mycket enklare sätt än att man har lärt sig ett sätt som vi har gjort I sjukvården.
Christer:Man har lärt sig ett sätt att jobba och sen helt plötsligt ska man jobba på ett annat sätt, gå I en annan riktning. Det tror jag man har svårt... Eller man har ofta svårt att släppa det gamla för vi har ju märkt det att man kanske börjar på nåt sätt att jobba på lite annorlunda sätt, till exempel Rondo och så. Men sen går det några månader så ramlar man tillbaks in I det gamla. Jag tror att det är liksom ett gruppen så att säga barn att jobba på ett sätt.
Christer:Och sen när man helt plötsligt förlorar det som du säger, Jonas, tryggheten I det sättet man har jobbat. Man kanske inte har reflekterat så jättemycket om att det kanske ska göra detta på ett annat sätt. Och sen helt plötsligt så ska man jobba på ett annat sätt och då tappar man det du säger, tryggheten och gärna vill gå tillbaka. Eller vad tror du, Anna?
Anna:Jo, men trygghet är ju en viktig aspekt för man brukar säga att allt motstånd bottnar I rädsla. Och min erfarenhet då, som är lång kring förändringsarbete, det är ju att vad är man då rädd för? Måste man ju ställa frågan, va? Och de flesta är då rädda för att bli avslöjade, tappa ansiktet. Och vad kan man bli avslöjade I?
Anna:Jo, det kan vara att man faktiskt inte kan det man förväntas kunna, att man inte är speciellt motiverad för det jobbet man förväntas utföra. Eller att man är LAT som jag säger va? Och egentligen bara går till jobbet för att lyfta en lön eller så. Och när man då startar en kraftfull förändring så uppstår det ju krav. Det är ju en kravställan på medarbetarna att vanligen levla upp eller att förändra nånting.
Anna:Och har man då mycket att bli avslöjad kring, då då gör man också ett starkt motstånd. Så kan man säga.
Jonas:Jag tänker på om man utbildar sig till till att arbeta inom vården. Tränas man till att bli en förändringsbenägen människa? Det låter ju rimligt annars att det skulle vara en viktig del av utbildningen och så där. Hur ser det ut på... Med det?
Anna:Ja, alltså lite självklart tränas man I det. För att det det kräver ju att man är... För att använda det fina ordet, resilient då, att man är motståndskraftig mot olika stress och så och det det har ju mycket med individ att göra. Så att jag jag kan inte säga det att man självklart tränas I det. Det som jag ser underlättar, det är ju om man kan förstå liksom vårdandets grundvärden.
Anna:All vård är ju relationistisk. Det är mötet mellan vårdad och vårdare. Och det är liksom grundförutsättningen och det är det som skiljer sjukvård från 2:a verksamheter I samhället. Att det bygger helt och hållet på en relation och det är en relation som är helt ojämlik. En relation mellan nån som är förmåga att sjuk och lite ledsen och trött och tilltufsad av det och sen en som är förmåga frisk som då jobbar I vården.
Anna:Och det innebär ju att till exempel ska man då ta till sig förändringar så behöver man liksom hålla med om det och förstå de här grundprinciperna. Men det hände ju nånting runt 20 10 där där man plötsligt bestämde att vård hade inte med relation att göra utan det hade med bilindustri att göra. Att vara att jämställa med bilindustrin. Och då pratade man om Teyota, Teyota Lean production och tänkte att då måste man kunna snäppa upp och vara smooth även I vårdarna. Men det man tappade då var att man kan tillverka bilar ett helt liv utan att fatta ett enda etiskt brännande beslut.
Anna:Finns inget etiskt komplicerat med att montera en växellåda som man brukar säga. Men vi kan inte vara på jobbet en kvart utan att vi kommer in I etikens spänningsfält, till exempel då för att senast efter en kvart så behöver vi börja prioritera mellan människor I stort och smått och då är vi inne I etikens spänningsfält. Men men när man då tvingade in människor I vården, som jobbar I vården, att tänka, åh, jag jobbar med bilindustri tydligen, då hände det ju nåt väldigt obehagligt och väldigt svårbegripligt för medarbetarna och där började också sjuksköterskeflykten. Till exempel, där man kände att, nej, bilindustrin var inte min grej värd. Det var inte det jag hade valt.
Anna:Nej. Nej.
Jonas:Ja, jag minns att jag reflekterade för många år sen när vi just det här för då... Mattheoo I mig som var på teatern och stod bakom mycket hur det formulerades runt runt Lean. Där handlar det ju väldigt mycket om att få tid att reflektera över sitt sitt eget arbete. Hur spelar tid roll I det här? För jag kan tänka mig att det krävs till förändring så krävs det tid och tålamod.
Jonas:III och Teoriumas så fick man backa från sitt arbete. Man fick en timme om dagen att stå och titta på någon annan som gjorde ens arbete för att förstå vad kan jag förbättra av detta? Finns det tid I systemet för medarbetare att ställa om?
Christer:Ja, jag tänker lite alltså när Anna är inne på det här New public management, så är man väl om det här med LEAN och den biten, att även fall vi är många som pratar om det, att vi måste komma ifrån det idag och vi måste jobba med patientrelationen, gå från organisation till relation som jag har sagt innan, Jonas, där, så märker jag ändå att mycket när vi mäts så mäter vi de sakerna som är lätta att mäta. Vi mäter själva resultatet av organisationen, inte hur organisationen fungerar. Vi måste få in de delarna mycket mer rent ekonomiskt när man tittar på det så kan det ibland se bättre ut att man haft 10 patientkontakter är bättre än 5. Men det säger ingenting om hur de här patientkontakterna var. Det kan ju vara 5 väldigt bra patientkontakter och 5...
Christer:10 dåliga. Det vi måste få in själva hur vi mäter och följa upp. Och det är då är ju såna saker som till exempel kontinuitet med den fasta läkarkontakten en sak. En annan grej är en samordning mellan vårdgivarna och en 3:e grej är att hur vi undviker akutbesöken och de... Och onödiga inläggningar.
Christer:Och sen vårdens förmåga att hantera multisjuka och sen patientupplevd trygghet och sammanhållen vård. Där kommer det här trygghet igen, Jonas, som du sa. Jag tror att vi pratar mycket om vi ska jobba utan de här organisatoriska mellanrummen, vi ska jobba med... Personcentrerat och våra relationer. Men sen när vi vet en meter så mäter vi I stuprören och vi mäter utefter industrimodeller ibland.
Christer:Jag tycker det... Vi måste släppa det och man måste få en förståelse istället. Vad jämför vi med och vad får vi för... Inte bara för ett resultat, hur hur kan vi se hur själva organisationen fungerar I I helhet I sina möten och det här som Anna är inne på.
Anna:Sen sen den här frågan, Jonas, som du ställer om tid och om det finns tid, mitt svar på det är ja, det finns tid. Och samtidigt vet jag då att halva Sverige skulle... Halva vårt Sverige skulle bli förbannade på mig nu när jag säger det va? För att det är också ett mantra att man... Säger att vi har inte tid.
Anna:Det finns tid. Men vad... Tiden äts upp av delvis meningslösa aktiviteter idag och det är ju mycket det som jag jobbar med. Att istället för att sitta och läsa journal I timmavis för att försöka göra sig en bild av patienterna så ska man gå ut och träffa patienterna. Det är I mötet, I den bedömningen, där får du den valida informationen.
Anna:Så att det som jag jobbar med väldigt mycket är ju enkla sätt att omfördela hur vi använder tiden för att... Då till förmån för att se patienten. Sen sen lyfter ju Christer en central grej här va och det är ju kontinuitet. Det finns ju ingenting som är så effektivt som kontinuitet och kontinuitet är helt... Alltså det är kopplat till relation.
Anna:Så att jag jag pratar ju ofta om det här med... All vård är då relationistisk va? Och alla relationer, oavsett om det är en vårdrelation eller en vänskapsrelation eller vad vi har, så handlar ju det om tillit. Kvaliteten på relationen avgörs av tilliten. Och tillit tar lång tid att bygga.
Anna:Det tar 3 hundradel sekund att rasera. Och och bygger man då... Hur bygger man tillit? Jo, det bygger man genom kontinuitet. Och då är det oslagbart när det gäller effektivitet, va?
Anna:Och tidssparande. Om Christer skulle vara min patient och jag har byggt en vårrelation med honom och kände honom med kontinuitet, då behöver vi ju inte orda speciellt mycket om nånting, utan det är bara hallå, vad händer? Du kommer... Söker vård nu. Vi hade ett upplägg sist.
Anna:Det funkar inte eller? Hur ska vi liksom... Hur ska vi optimera det här nu va? Medans när vi pratar om att vård I bilindustri... Och då säger man att tillgänglighet är viktigare än kontinuitet och man behöver inte nån relation till bil...
Anna:Den förmodade bilen. Och då har man liksom tappat alla effektivitetsaspekter Vilket innebär att I varje möte då ska man börja om och så ska jag tala om vem jag är och att jag har haft astma I 20 år och hur hur funkar den för mig. Till nån Nisse då som sitter på vårdcentralen och som bara går by the book och by the protokoll. Medan när min astma sköterska ringer mig som känner mig sen många år och vet exakt hur jag funkar. Så säger hon bara, hallå, vad hände?
Anna:Vad är det som inte funkar? Och så och så går vi rakt på va? Och och på 5 minuter med med Anne då, min östnasköterska, får jag mer utväxling, precision, exakt rätt råd från henne och hon gör exakt rätt actions än vad jag får på 30 minuter av en nisse som inte känner mig. Där I princip jag får alla fel I upplägg. Därför att han eller hon också tycker att, ja, nu är det ju en pass...
Anna:Nu ska jag vara en patient här. Och inte ha för mycket idéer om mitt... Min hälsa själva.
Christer:Men det är det du säger, det ju det som sker generellt när vi kommer in på akutmottagningen. Då träffar man en organspecifik kanske specialist I bästa fall eller nån nån st-lek eller nånting och sen ska börja dra hela historien och många utav de... Ja när man blir gammal så att säga, det är då man blir sjuk och då har man många fel. Så det är ju därför det blir så ineffektivt och så dålig vård när vi kommer in där. Det är ju därför vi har förändrats och vi har allmänmedicinare på akutmottagning här för att vi inte ska släppa kontinuiteten.
Christer:Så det är ju oerhört viktigt det du säger, Anna, det liksom a-ro. Det märker vi på de länderna som har en bra tillgänglighet till till primärvården. Då blir det både effektivare, du får bättre patientnöjdhet, längre överlevnad. Alltså alla de här faktorerna som man tittar på blir bara... Och det blir till lägre kostnad, till råga på allt mer.
Jonas:Vi pratade ju om för många år sen I samband med projektets bästpatienter, att man... Ibland kan man få en känsla av att vårdsystemet tror att vi vill leva I vården. Vi vill ju vi vill ju leva med så lite tid med vården som möjligt. Det finns en motsägelse I det här att hur vi har rustat det kanske. Jag tänker på tillbaka till till förändring.
Jonas:Vad... Är det inte roligt? Jag tänker på förra avsnittet, Christer, är det inte... Kan det inte bli en väldig glädje hos dem som arbetar när man märker att man får vara med när man kan förbättra en människas liv. Det måste finnas 1 1 1 motivator där, nånting som gör det roligt att gå till jobbet när man känner att man gör skillnad.
Jonas:Hur hur stark är den... En sån drivkraft om man nu kommer över tröskeln och och känner att man kan förbättra sin tillvaro på arbetet? Man ha den glädjen till... Den energin till nånting?
Christer:Jag kan ju börja lite där, men där vill jag gärna att Anna kommer in också för att hon har ju forskat på detta och hennes bok visar ju det här att får vi får vi den här patientrelationen så är det ju... Då blir det mindre, alltså färre som slutar, man har en hel förståelse... Bättre förståelse för sitt jobb så man blir kvar på sina... Det blir också lättare att rekrytera. Man kommer liksom in I en god en god cirkel så att säga istället för att man tappar personal och det är svårt att att bemanna.
Christer:Men jag märker ju när man gör det här... När man arbetar med detta, då är det ju... Det finns ju både ett motstånd då... Jag brukar ibland kanske dela upp det I 3 grupper. Det finns ju de här som fattar det här direkt och förstår liksom det här måste vi arbeta på, som är pålästa och kanske varit intresserade och av att själv fördjupa sig I detta.
Christer:Sen är det de som är lite tveksamma och där märker man ju en stor skillnad mellan förstå och kommer med på detta och förstå att nu gör vi någonting utifrån patientens perspektiv istället för vår eget perspektiv som arbetar då. Nu ska vi göra det bästa från... För patienten här. Sen är det några få då som aldrig vill vara med på detta. För de har ju valt kanske sitt arbete av 2:a faktorer än att för...
Christer:Än att utgå från patientens bästa. Det kanske är för att man vill jobba på ett visst sätt då och man utgår hela tiden ifrån sig själv och det blir obekvämt. Men jag vet inte vad du säger Anna, men mycket I din bok där Jo om gör om jag rätt. Handlar ju om det att patientrelationen, det... Jag tycker den bygger liksom mycket på att det blir faktiskt en mycket bättre arbetsmiljö också om man jobbar på det här sättet.
Anna:Jo, men så är det ju och det... Jag använder ju ofta ordet värdeskapande då. Det ska vara värde skapande för patienten men också för den som vårdar och och det är också ibland ibland använder jag engelska termer. Jag säger does it make sense. Och det...
Anna:För det det måste vara it it has to make sense. Alltså det måste vara begripligt det man håller på med. Och jag ser ju det att när man jobbar på ett sätt som gör tillvaron begriplig, då blir det väldigt värdeskapande. Och det det är ju till exempel en av de 1:a bitarna då I det här arbetssätten som jag driver, är ju då att inom sjukhusets väggar, att ingen ska rondas som parterna inte har sett. Och det kan man ju tycka är fullständigt självklart och basalt men I den stunden vi sitter här nu och spelar in den här podden så rondar man på alla sjukhus I Sverige och majoriteten av de ronderna bygger på att man inte har sett patienten innan.
Anna:Vilket jag menar på är en bisarr liksom process. För att det blir bara spekulationer och gissningar och väldigt opreciskt. När jag då driver detta med att man ska se patienterna innanför ronden, då innebär det att läkarna måste göra en beteendeförändring så att de ska gå ut innan ronden och träffa sina patienter. Och de flesta anammar det ganska självklart och då... Det som händer då är att de får ju plötsligt en dagsfärsk bild av den här personen de ska fatta beslut kring.
Anna:De bygger lite relation där på morgonkvisten och de ser med sina kliniska ögon vad som behöver göras vilket gör att redan där startar ju en effektiv process. Sen finns det då en 1... Ungefär 20 procent av läkargruppen som säger att jag tänker inte se nån patient dina ronder. Fattar du på vad detta är? Och det är ofta personer som jag uppfattar som relationsrädda eller interaktionsräddarna, att de tycker inte om att träffa patienten och känner sig osäkra I den situationen.
Anna:Vilket jag kan tycka är lite sorgligt. Att man inte klarar av det mötet på ett på ett enkelt sätt. Det här innebär också att sjuksköterskorna ska under... Alla patienter ska undersökas av en sjuksköterska med varma händer Varje arbetspass, att man startar en 1 systematisk kroppsundersökning för att visa att jag tar I dig med varma händer, du ankras upp på mig nu. Och därmed behöver du inte undra om jag vet att du finns, för att det vet jag som sjuksköterska.
Anna:Och jag är rädd om dig. Alltså tar jag I dig och kikar under täcket och ser att du liksom har det bra och så. Inga konstigheter pågår. Och sen möts de här 2 parterna då på en rond där man har sett Greta, som jag kallar typpatienter, Greta. Och vi är båda överens om att så här ser Greta ut idag Och de här bekymren behöver vi hantera kring henne.
Anna:Och då ökar man precisionen, man sparar tid, det blir rätt från början och vi signalerar att vi bryr oss om Greta istället för att sitta och prata om Greta I tumme. Men ja.
Christer:Kan bara säga en sak där Anna-Bastikin, för det är en rolig grej som jag tycker Åke sa här I detta när vi har pratat om det. Åke sa ju det alltså till lekarna där, om man bara ska sitta och gå igenom journaler och provsvar och så vidare. Det gör en AI mycket bättre. Då behöver jag inte ha er här som läkare, då kan jag ha AI istället. Men en AI kan inte gå ut och träffa patienterna och ta hand om dem.
Christer:Och jag tycker lite sorgligt när du säger att vissa väljer att inte göra det, så är det ju inte här på detta sjukhus. Här ska ju alla, det har vi bestämt. Här ska ju alla ha sett patienten innan man rondar. Det är ju en chefsak. Det är ju inget fritt valt arbete.
Christer:Det det är ju en chefsak.
Anna:Och och här lyfter ju Christer en jätteviktig bit då I det här med förändringsarbetet var... Styrningen. För att jag, I av samma uppfattning då, att det ren... Handlar om ren styrning och följsamhet för att det här är liksom en central... Det är inte överens om att det är en relationistisk verksamhet.
Jonas:Du är inne på?
Anna:Ja, ja, styrning, att att jag jag håller med det Christer säger då om styrning. Att det här handlar om styrning och följsamhet. Och vi måste vara helt överens, vi som jobbar I vården, om att det här är en relationistisk verksamhet och vi måste klara att möta medmänniskan som är våran patient. Och I det ligger ansvaret och bedömningen av patientens situation. Och det innebär att man kan inte välja det, utan det måste man göra.
Anna:Men då kommer man in på en annan sak som är en otrolig utmaning när man gör såna här stora förändringar, som vi håller på med nu, det är att styrningsförmågan I ledarskapet I svensk hälso och sjukvård är ganska svag. Och det diskuteras jättemycket idag på sociala medier, professionella sociala medier, att styrningen är det stora problemet och bristen på styrning. Styrning och ansvarstagande från chefer och ledare. Det är för mycket fritt valt arbete, fri hopp-bolllek och såna saker, ja.
Jonas:Tänker där också när man införde... Tillbaka till det här med LEAN och New public management och så där, alltså det var ju det är ju enklare för till exempel en stor svensk biltillverkare att bestämma att nu ska alla våra servicetekniker ha kontakt med kund. Det gjorde man ju för en 10 15 års 20... 15 år sen. Då blev det personlig servicetekniker, då skulle man lämna sin verkstadshall och gå ut I receptionen och möta kunden, ta med den till bilen och titta på vad man ville göra med den då när det var service och så där va.
Jonas:Och det gick ju att trycka ut I de organisationerna. Så så så enkelt har vi det inte inom hälso och sjukvård att vi kan bestämma. Det är klart för enheter, Christer, som du säger att så är det hos oss. Så här gör vi. Det kan du som chef säga det här, men det är ju inte...
Jonas:Det sprider sig inte lika lätt och går in och forcera på samma sätt som I en industriorganisation, I en privatlig verksamhet så där. Den kan man ju göra på ett annat sätt kanske.
Christer:Jo, både och. Alltså får man säga det Anna säger här nu ute I det direkta patientarbetet, där är det ju... Där kan vi styra rätt mycket och ifall vi har en starkare styrning ute I verksamheterna. Men när man gör själva förändringsarbetet, mer organisatoriska förändringsarbete, man kanske inte omorganiserar den I organisationen, man ska arbeta på ett annat sätt som vi har pratat om här, själva Oscar Sandsmodellen då. Då finns det ju vägar att gå eftersom vi då...
Christer:Vi är ju politiskt styrda. Vi har en folkvald styrelse, ingen professionell styrelse som man har I den privata företag plus att man har både en opposition och majoritet här. Då vet man att man kan trycka på de som inte vill göra de här förändringarna, de kan... De har olika vägar att gå både till media för offentliga sektorn ska skriva som I media och då man vet också vilka... Vad man ska kontakta för att man vill försöka hindra och stoppa det här förändringsarbetet.
Christer:Men det är liksom mer på övergripande nivå då kanske sjukhusnivå eller förvaltningsnivå och så vidare. Då kan det vara svårt för då kan det vara då då kan det vara svårt att ta de här besluten för det är lätt att dra en line där, väldigt kort line I ett komplext system som kan låta vettigt för allmänheten men sen är det svårt, det är inte svårt, men det tar tid att förklara, man behöver mycket mer tid på sig att förklara in... För I den här komplexa organisationen varför det inte är så då varför vi måste göra på annat sätt. Där har vi ju den biten som är skillnad på det privata när man kan driva på ett helt annat sätt som du säger Jonas. Men själva ute på avledningsarbete och verksamhetsnivå, där har vi ju inte det problemet så att säga.
Christer:Där är det problem med oss som Anna, säga att ledningen kanske är svag och inte orkar eller klarar styra sina medarbetare mot det rätta. Sen gäller det också som chef och ledare att man är polest. Man måste ju kunna svara på frågor, man måste kunna driva ett rätt sak. Så man måste ha ett gediget intresse som chef också och fördjupa sig hela tiden så det kräver ju rätt mycket arbete. Det är inte bara när man har blivit chef att man har nått ett mål, då nu har jag nått ett mål, nu jag fått en titel och sen så ska det vara lugnt där, det är då man måste lägga ner väldigt mycket arbete och följa med I utvecklingen och jobba.
Christer:Både som Anna säger, vi måste... Vi bör jobba evidensbaserat I vården, men vi måste också ha klokskap in I vården hur vi hur vi hanterar och jobbar med de här frågorna. Så att det är väl
Anna:Och då och då kommer... Och då kan man ju fråga om man ska koka ner lite och förenkla, vad är det då man på ett basalt plan ska styra på? Och då menar jag på att det är 2 saker. Nu förenklar jag naturligtvis men men det ena är då jämlik vård och det 2:a är patientlagen. Och patientlagen är ju svagt implementerad I svensk hälso och sjukvård men den säger väldigt tydligt att som patient har man långtgående rättigheter att få vara med och bestämma om den vården som man blir föremål för, både vad jag vill vara med om och vad jag inte vill vara med om och också hur jag vill ha mitt liv I slutskedet av mitt liv.
Anna:Men här är det ju då en utmaning därför att man frågar I väldigt liten utsträckning den som är vår patient. Hur förstår du detta? Hur vill du ha det? Så det är ju en av de viktiga metoderna I mitt gör omgörättarbete att vi att vi ska ta in patienten mer. Sen har vi det 2:a då med jämlik vård och där är det ju en sak som jag frustrerad mig på hela tiden och jag skulle säga att jag är kroniskt provocerad av och det är då det här faktumet att som patient idag är man helt beroende av 2 saker I kontakt med vården.
Anna:Och det är dagsformen och kompetensnivån på den man möter när man söker vård. Har jag flyt så möter jag nån med bra dagsform och bra kompetens. Och då kan jag få ganska bra vård, inte nödvändigtvis evidensbaserad för det kräver ju att personen är påläst va? Men liksom hyfsat bra vård och omhändertagande och och åtminstone 50 procent rätt. Men har jag otur, vilket många patienter har idag, så möter jag nån med kombinationen dålig dagsform och dålig kompetens.
Anna:Och då får jag allt ifrån dålig vård, utebliven vård, farlig vård eller att jag kan dö. Och där har vi ju då ett antal människor I Sverige som dör årligen för att de har haft otur. Och det här anses ju provocerande att prata om. Och många är förbannade för mig då, va? När jag...
Anna:För implicit så säger jag ju att vissa medarbetare I vården har bristfällig kompetens. Men vi pratar inte om att det är sjukt provocerande att människor far illa av detta, utan då lägger man liksom hela diskussionen på att det är känsligt att prata om att medarbetare I vården inte lever upp till de kraven som man kan ställa på vårdpersonalen. Och det här jobbar jag med 24, 7 I stort sett, va? Det här att det är helt orimligt att det är så. Att det är helt orimligt att jag ska vara beroende av vilken läkare det är som rondar idag, om är nån som är engagerad I att ronda mig och tänker på helheten eller om det är nån som bara ser mig som ett organsystem.
Anna:Eller att jag ska vara beroende av vilken sjuksköterska som är I tjänst, om de undersöker mig med varma händer eller inte och säkrar upp att jag inte ligger och får ett trycksår under täcket och så där. Och där kom ju styrningen in där jag jobbar mycket med chefen och säger att det här handlar om jämlik vård. Men idag är det liksom på många ställen helt förslappat. Man så, ja, men det är Gullan som jobbar och vi vet ju att hon är trött. Ja, okej, men den patienten som drabbas av Gullan den dagen får ju inte den vården han eller hon har rätt till.
Anna:Så att de här puckarna centrala att man styr på patientens rätt enligt patientlagen men också jämlik vård på ett basalt plan.
Jonas:Jag kan inte låta bli att tänka att det hann... Frågan handlar det om att vi har svårt att känna oss ansvariga eller fördela ansvaret och tala om vara tydliga med med vad man är ansvarig för. Det låter ju orimligt det du säger på ett sätt, utifrån... I ett utifrånperspektiv. Och lite skrämmande också ju, att det kan vara på det sättet.
Jonas:Vad... Hur hur ser... Vem vem är ansvarig här?
Anna:Ja, men det finns ju alltså på olika nivåer kan man säga. Jag jag vet inte hur du tänker, Christer,
Christer:I detta. Ja, ja jag kan väl ta... Alltså själva, juridiskt är det så, verksamhetchefen är ansvarig för sitt... För för sin verksamhet. Det styrs ju.
Christer:Vad heter det, hälso och sjukvårdslagen, styrs ju den verksamhetschefenstjänsten. Och då spelar det ingen egentligen roll vilken bakgrund man har ifall man är sjuksköterska, läkare eller ekonom eller vad man är. Man är van... Har ansvar för sin verksamhet. Sen den legitimerade personalen är ju ansvarig för sina patientmöten.
Christer:Då har man ju då är man ju ansvarig för det man gör med patienten men verksamhetschefen kan också bli indirekt ansvarig. Det kan ju vara saker som en legitimerad personal gör fel och det kan handla om att den kanske har jobbat väldigt mycket eller något annat som ligger på verksamhetschefens ansvar så det kan ju vara ett delat ansvar I det. Men själva patientmötet har ju har ju den legitimerade personalen ett ansvar för.
Jonas:Jag tänker den här... För jag har ju hört de här berättelserna av 2:a som som inte minst när man pratar runt... Om personcentrering och så där, så kommer det ju fram mycket berättelser om att det kan se väldigt olika ut. Och att man har stött på väldigt mycket olika både I bemötande och I omhändertagande också I I vården beroende på vart man befinner sig och så. Men känslan av att man har ansvar som I mötet med en patient och så där måste ju också finnas där.
Jonas:Man måste ju känna att man har ett både både en... 1 förtroende från sin... Från sitt ledarskap eller sin styrning och sen också känna att det här är mitt ansvar. Eller vad kommer det sig att vi låter det ske?
Anna:Nej, men alltså majoriteten av de som väljer att jobba I vården har ju det ansvaret och känner det ansvaret och man har valt det jobbet för att man vill hjälpa sina medmänniskor och man vill hjälpa dem när de är sjuka. Här kan man ju jobba I någon annan verksamhet där man hjälper dem I 2:a faser I livet med serva bilen eller ja vad man nu hjälper till med de praktiska grejerna va. Men men här man har ju valt... De flesta har ju valt vården för att de är intresserade av sina medmänniskor och att stötta dem när de är sjuka. Så att det ansvarstagandet finns.
Anna:Och där kommer ju då vårdkulturen in på hur man bygger för kultur och det byggs ju mycket av medarbetarna men också av ledarskapet. Och det I sin tur har att göra med vad man premierar. Och det är där det blev så problematiskt när man försökte då jämställa vård med bilindustri för att idag pratar man ju mycket om produktion för person och då säger jag att om man fokuserar på person så kommer produktionen av sig själv. För att om du fokuserar på person och gör rätt saker för den personen så blir det liksom rätt produktion om man får uttrycka sig så, va? Men när man streamlinear och ser en typisk person med gallsten sjukdom och så kör man nåt slags upplägg på det, då är ju träffsäkerheten varierande.
Anna:Så kan man säga va? Så att ansvarstagandet finns men sen finns det också... Men jag estimerar nu utifrån den mycket lång erfarenhet jag har av sjukvården och alla de här projekten jag driver, att ungefär 20 procent är att betrakta som arbetsvägrare. Och det... De finns inom alla yrkesgrupper under temat jag tänker inte göra det här.
Anna:Och det... Där krävs det då ett ledarskap och en styrning. Och där är ledarskapet I vården idag lite förlamat va? Därför att... Och jag pratar mycket då om att de är med...
Anna:Jag använder den termen att de är medberoende till sin personal. Och och nästan alla 1:a linjans chefer, kallas ofta enhetschef eller avdelningsföreståndare, de säger så här, jag kan inte ställa några krav på mina medarbetare för då slutar de. Då säger de upp sig. Och då ser det ju en helt orimlig situation att vara I. Att att inte kunna korrigera beteenden eller ställa krav för att man har en föreställning om att människor säger upp sig.
Anna:Och då då har vi hamnat väldigt snett. Och jag brukar ju kontra och säga då, var ska de ta vägen allihopa som ska säga upp sig? Det
Jonas:är hemskt att ge en människa också 2 val och bägge 2 är ganska dåliga. Antingen saknar man händer och fötter eller också så så har man människor som gör fel. Ja. Alltså det är ju 2 dåliga val. Det kan ju inte man mår bra av som som ledare heller.
Christer:Nej. Nej och det ledarskapet funkar ju inte heller om man... Man måste ju man måste jobba så man får en förståelse bland medarbetarna så att de, som jag sa innan, de här 3 grupperna, de här som förstår direkt och de som vi får med och sen finns det en liten grupp som vi inte får med. Det får man ju I så fall de som inte... Som inte ville göra för...
Christer:De får ju göra nåt annat I så fall och det är ju en väldigt liten grupp vi pratar om. Det mesta är att när de förstår detta, de vill ju jobba utefter patientens perspektiv, det bästa patienten. Men de vet kanske inte hur man gör det och de blir oroliga när man ska göra förändringar. Och man har hört det runt om I Sverige, man har sk... Det sker massa organisationsförändringar, massa folk är oroliga och det sker massa jävla konstiga saker runt om I våra regioner för att man får inte ihop ekonomin, man får inte ihop verksamheten, man klarar inte de målen som är så uppsatta med vårdgaranti och och allt.
Christer:Så försöker man ju liksom hitta på och göra saker som man tror ska snabba upp så man får bättre siffror I I när vi mäter de enkla måtten istället för att jobba med grunden och jobba med tillsammans med med sin personal och tillsammans med patienterna, som du säger, personcentrerat, det här patientlagen I fokus och jobba utefter det. Man måste göra det arbetet, men det är ju... Det kräver ju också att man är intresserad som chef för man jobbar mycket för det kräver mycket arbete. Det är inget snack om det. Och då måste man ju trivas med det.
Christer:Att det är som du säger annat I svensk sjukvård är det en svag styrning, ledning och så är det sannolikt.
Anna:Men där, om om vi också ska tänka på... För nu låter det ju som allting är problem va? Att det finns ju också väldigt mycket positivt och
Christer:Absolut.
Anna:Det finns ju också de här bra cheferna och jag ser en person framför mig på ett sjukhus I mellan Sverige som är en lysande stjärna för mig, 1:a linjens chef. Ja, hon är alltid ombytt. Hon är hon är på en sjukhusavdelning. Hon är ute väldigt operativt, pigga fötter, snabba skor. Hon är med sina medarbetare, jobbar med dem, korrigerar momentant.
Anna:Om det är nånting som behöver korrigeras, löser problem. Som jag säger driftar sin enhet va? Alltså och och tar lead I det och också präglar med värderingar. För det är också det att vara en förebild när det gäller etik och moral och värderingar.
Christer:Men det kan man ju bara göra när man kan sin verksamhet, man känner sig trygg att vara ute, man kan svara på frågor, man vågar gå ut och vara I verksamheten. Jag tror annars att man kanske då skyddar sig lite genom att inte byta om och sen kanske försöka flytta sig lite bättre... Precis som du sa, man träffar inte patienten innan man rondar. Man man är inte ute I verksamhetschefen som... Man är inte ute I verksamheten som chef för att man kan inte riktigt verksamheten och man kan inte riktigt styra så man försöker istället göra något administrativt arbete av att.
Anna:Och där där har vi också att att titta på vad ställer man för krav på chefer idag och på ett sjukhus jag har jobbat med där, när jag kom dit då hade de chefer då I vården som till exempel hade en bakgrund från militären, 3 stycken. Och absolut inget fel på militären och så och de har ju ofta väldigt fina ledarskapsutbildningar och så I ryggen. Men det finns en svårighet när du inte har vårdbakgrund och har gott... Det är ju som om man skulle ställa mig på ett regemente idag. Det vågar vi ju inte ens tänka på hur det skulle bli va?
Anna:Och då hävdar man då från HR-enheterna ganska likt rakt över svensk sjukvård, att chef... Att vara chef det är liksom en speciell funktion och du behöver inte ha kunskap om den kärnverksamhet du bedriver. Och jag är principiellt emot det då. För jag anser att om du ska kunna styra på vård så behöver du ha en väldigt gedigen kunskap. Läs in då högskola eller universitetsutbildning I vård där du kan inte bara vara bärare av vårdandets värden utan också styra på dem.
Anna:Och du kan inte det om du har en annan bakgrund, va? Att du är fysiker eller du är militär eller du är något annat va? Bara detta att gå ut och möta den vårdbehövande människan då blir ju svårt.
Christer:Därför att ni personal, hur ska man kunna
Anna:få tag Hur
Christer:ska man kunna... Alltså man... Ja, det är något helt konstigt nu. Det är klart man måste man måste ha en vårdbakgrund, kunskap om vården för att kunna för att kunna driva vården. Jag förstår inte riktigt hur man tänker annars.
Anna:Men där har det skett en utveckling de senaste 10 åren och jag ser ju det på alla ställen där jag är involverad att där chefen saknar vårdbakgrund så har de också fundamentala svårigheter att styra på vård. Även om personen som individ är en utmärkt människa va? Så saknas liksom grundläggande förutsättningarna och jag har svårt att se varför man har den hållningen från HR-sidan I inom vårdsektorn för att jag menar på att det är helt kontraproduktivt då.
Christer:Det man kan tänka sig där Anna, för det får jag ett inlägg, det är ju som som de är då på Majokliniken, där har de ju ett dubbelt ledarskap. De har en administrativ chef och en medicinsk chef som är precis parallella. Det är ingen som har mer makt än den 2:a men de jobbar tillsammans och det har ju visat sig fungera bra. Jag har själv så här på sjukhuset. Det är 2 enheter som har 2 verksamhetschefer.
Christer:Men sen så säger ju hälso och sjukvårdslag och man kan få inte ha 2 verksamhetschefer rent juridiskt, så säga. Det måste vara en som har ansvar för verksamheten. Men då får man ju göra det man kanske kan ha båda som basutbildningchef sen är en juridisk verksamhetschef då som man behöver ha en utpekad som ansvarig. Men det finns ju såna lösningar. Vi kan ju inte bara ha en administrativ chef som inte kan det medicinska.
Christer:Det måste man ju det måste man ju få in I ledningen. Både I, som jag, för min del, sjukhusets ledningsgrupp och även I I ute I verksamheterna. I deras verksamheter måste det ju vara medicinsk kompetens I I ledningen.
Jonas:Hör ni, vi börjar närma oss slutet på det här samtalet. Som du säger, Anna, vi har ju pratat en hel del om om om problemen och det som är svårt. Det var ju den frågan jag inledde med, så det är inte så konstigt att vi hamnade där. Men det finns också mycket som är som är positivt och mycket som har förändrats över den senaste tiden och inte minst på Oscarsrams sjukhus så gör man ju stora insatser för att skapa stora förändringar. Du inledde Christer med att säga nånting om om om erat samarbete här.
Jonas:Vad vad vad tänker ni göra tillsammans framöver? Kan ni ge oss en liten inblick?
Christer:Jo, vi har ju Anna här som är... Är det en... Ja, I alla fall ett antal dagar varje månad är det varannan. Du har... Jag kan inte riktigt hur hon har bokat så att säga då.
Christer:Men... Och I... Som hon är och hjälper oss för att utveckla detta arbetssätt. Sen så, ja, du kanske kan förklara lite själv hur du jobbar här med med oss här på Oskarshamn sjukhusarna.
Anna:Och jag... Från och med efter sommaren nu, 20 26, kommer jag vara en vecka I månaden I Oskarshamn och jag jobbar då väldigt mycket operativt på golvet tillsammans med medarbetarna och cheferna, hur vi ska kunna få in de här strukturerna som då säkerställer att vården blir personcentrerad, att man är väldigt nära sina patienter, att man... Att vi har strukturer alltså som stödjer att vi hela tiden har patienten I fokus. Inga beslut ska fattas om patienterna utan att parterna har sett personen, undersökt personen. Att vi ska bygga ett stabilt teamarbete så att man möts och tillsammans I teamet har samma inriktning.
Anna:Jag är också med I den här processen kring hälsocentralerna, primärvården, hur man bygger ihop primärvård, kommunal sjukvård med sjukhusvård. Och också att den här biten med palliativ vård, att man ska få lov att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt, kommer I fokus väldigt tydligt för att det är där kanske personen som drabbas av sjukdom och åldrande och så vidare är som mest sårbar om man inte får omhändertagande som man själv önskar och vill. Så att jag jobbar egentligen med alla de bitarna och försöker vara en 1 tydlig resurs I detta och också spegla utifrån lite grann för att när man går I sin vardag på ett ställe, va? Då då är man inne I sin geggamoja som jag säger, av alla möjliga bindningar och relationer och och så. Och det är väldigt lätt för mig när jag kommer utifrån att se att, oj, här skulle man kanske kunna skruva på lite saker.
Anna:Så att väldigt mycket av mitt jobb är ju att spegla och att syna korten och att liksom komma med kreativa lösningar som gör att man kommer I den här tydliga riktningen där patienten som läggs in på Oskarshamns sjukhus alltid, alltid, alltid där I fokus.
Christer:Märker du en förståelse I arbetet ute på avdelningarna när du är ute Anna hos personalen? Går det I
Anna:linje Jo,
Christer:men det gör jag. Ja.
Anna:Jag har ju haft möjlighet att träffa dem, både så samlat genom föreläsning och annat men sen har har vi också börjat litegrann med att att att jag sitter I soffan ska vi säga, samtal med Anna I soffan på avdelningen, till exempel medicinavdelningen, att då sitter jag där och så kommer gänget och frågar. De får ställa alla sina frågor och jag sitter där lugnt och svarar. Och att man får får ha en dialog för att när man förstår when it makes perfect sense, då är det inga problem för medarbetarna att göra den beteendeförändringen som krävs. Men för att komma dit så måste man få lov att processa. Och det jag ser väldigt tydligt är att det är lätt att I frodas missförstånd.
Anna:Ja men Anna Forsberg har ju sagt det här och och då behöver jag vara på plats mycken och lyssna in och säga att, nej, det här hör jag att det är ett missförstånd. Det är så här vi ska jobba. Och då liksom blir det, ja, okej, men nu fattar jag, ja, it makes perfect sense. Nu kan vi ta tag. Så jag har infört en liten sån sitta I soffan-kultur.
Anna:Alltså inte att medarbetarna gör det, men att jag sitter där och så kommer de till mig med sina frågor.
Jonas:Jag tänker tillbaka på samtalet och ni pratar ju mycket om att det ska vara meningsfullt, att det ska vara begripligt. Och sen kanske vi kan hämta en styrka till det här med kontinuitet när vi känner att det är hållbart, det vi förändrar till så att säga. Jag har en sista fråga. Om ni fick önska nånting som ni bara med ett 1 knäpp med fingrarna skulle vara annorlunda nu för att underlätta det ni tänker göra, vad kommer ni att tänka på?
Anna:Du får börja Christer.
Christer:Jo, det var så att bara att knäpper fingrarna, sömn blir annorlunda. Ja. Ja, det... Jag kan väl inte vara så där jättespecifik på det, Jonas, men vi vet ju mycket var vi vill hamna. Det är inte det som är problemet I Vi vet var vi ska.
Christer:Det är själva vägen dit och det är ju det här att resurser ska förflyttas, arbetssätt ska förändras. Att det kanske gick lite snabbare. Sen förstår jag också att det kan inte gå snabbt för alla ska hänga med, men du sa ju ändå att man får önska nånting och då kanske jag önskar att alla förstod detta snabbare, satt sig in I att... Så att man kan göra förändringarna för att det blir ju ofta så när vi håller på och jobbar med olika olika delar för att nå nånting, att vi kom I ett läge. Det kan vara personalbrist eller 2:a 2:a saker så vi måste göra nånting med kniven mot strupen så här.
Christer:Vi måste göra det snabbt och då blir det inte bra på grund av att vi har inte gjort förändringen I tid som vi säger men det är svårt också för jag vet många gånger jag har ju varit med, som du sa, från början både Anna och jag har varit med väldigt länge här I I svensk sjukvård och jag har haft fått... Varför gjorde vi inte det här tidigare? Jo, vi försökte göra det tidigare men det var svårt att göra förändringarna tidigare för det var ett sånt motstånd då för det funkade ju faktiskt det vi gjorde. Det var ingen kris då. Jag brukar skoja med det ibland, krisen är ju chefens bästa vän för då, när vi väljer kris då förstår alla att nu måste vi göra en förändring.
Christer:Det minns nu märkte vi ju inte minst under pandemin vilka omställningar vi kunde göra väldigt snabbt då på grund av att alla förstår att nu är det allvar. Och jag ser ju runt om I Sverige man har hamnat där I ett läge man har kört innan in I kaklet så att säga och till slut måste man göra grejer och då blir det paniksaker man får göra. Man stänger ner saker som man egentligen inte kanske hade behövt stänga ner om man hade förändrat det I tid och jobbat utefter behovet istället för att tyckande då... Som det finns ju alltid I samhället och I I... Givetvis på arbetsplatserna med såna som tycks veta bättre.
Christer:De... Och deras... De vill ha fram sitt så att säga till till vilket pris som helst. Det var ett långt svar här Jonas, men det var en svår fråga när du säger också, vad skulle du vilja med ett knäpp.
Jonas:Nej, men jag förstår. Jag jag tolkar det som att det krävs ju en väldig uthållighet från från från er som driver förändring.
Christer:Det gör det. Det gör det. Det gör det.
Jonas:Vad tänker du på Anna och
Christer:Du kanske har tid göra
Anna:jag ska svara lite kortare då. Och kärnan I personcentrerad vård, det vet vi klockrent via forskningen att det är att bli tagen på allvar. Att känna sig tagen på allvar. Så att jag önskar att, om jag får knäppa med fingrarna, att alla som är patienter I Oskarshamn vaknar upp imorgon och varenda dag därefter och känner att de är tagna på allvar av sjukvården där de befinner sig: kommunal sjukvård, hälsocentral eller sjukhusvård. För kraften I den känslan är oslagbar.
Anna:Och jag önskar att all vårdpersonal I Oskarshamn ska kunna leverera det.
Christer:Jag håller mig till hundraprocentigt. Väldigt bra.
Jonas:Det tycker jag får bli fina slutord på det här, om det inte är någonting som ni tycker att vi har glömt att prata om?
Christer:Det har vi för Det
Jonas:får vi väl återkomma tänker jag.
Christer:Ja, det har vi säkert, men jag tycker vi har fått med rätt mycket Hanna. Ja. Det var ett trevligt samtal.
Jonas:Ja, ser fram emot rapporterna där om samtalen på soffan och och jag tänker att du du inledde ju det där med Kurt Åkesson där. Jag tänker det... Så länge du inte använder ett blädderblock och för mycket tuschpennor när du förklarar saker så kommer du klara det alldeles utmärkt.
Christer:Ja. Han satt ju I en soffa med, med en väldigt stor soffa.
Anna:Precis, precis.
Jonas:Vi tar det härifrån Göteborg och klarar det klarar vi härifrån Göteborg, ja.
Christer:Ja. Hade ju den speciella frågan, han frågade ju han pratade Sjöberg inte hur högt, den hoppade ju brett han hoppade. Han frågade
Anna:Det är ungefär den nivån vi I Göteborg håller. Ja, precis.
Christer:Men jag tänker det, Anna, jag tänker det, Anna, att vi kan ju ta med dig I lite senare I höst framåt vintern här också så det
Anna:tror Jätte okej.
Christer:Så kan vi ju kunna göra en liten uppföljning av detta.
Anna:Väldigt kul.
Jonas:Roligt att få höra vidare vidare hur det går. Hörni, varmt tack och ett varmt tack till er som har lyssnat och på återhörande. Sköt om er.