Prenumerera
Dela
Dela
Bädda in
Idag är det skarpt läge – "Kom igen Sverige" släpps på riktigt, med veckobrev, tankekonsert, en helt ny låt och det här avsnittet på en och samma gång. Jonas och Bodil pratar om var det där uttrycket egentligen kom ifrån, varför de senaste 25 åren känts så kunskapsmörka, och varför det ändå börjar vända. Det handlar om att kunskapen faktiskt behöver oss människor för att klara sig, om gröt och 9 brödskivor om dagen, om varför allt blivit så tröttande – och om glädjen i att glädja andra. Plus premiärnerver inför 400 universitetsmänniskor och ett kunskapsmanifest du som lyssnare kan bli först att skriva under.
Skapare och gäster
Vad är Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag kunskap. Hej på dig, Bordil.
Bodil:Hallo, Jonas.
Jonas:Hur står det till med dig?
Bodil:Det bra, solen skiner.
Jonas:Solen skiner hos mig med. Vi sitter på på var sitt håll men ändå tillsammans.
Bodil:Så är det.
Jonas:Ja. Idag ska vi ju prata om och resonera kring ett ett begrepp som är ganska så nytt för oss. Och idag är ju en speciell dag, för idag kommer ju det här begreppet gestaltas av både veckobrev, premiär för en en tankekonsert Mhm. En en låt med samma titel. Mhm.
Jonas:Det är mycket... Och en podd som handlar om det.
Bodil:Mhm.
Jonas:Vad är det för begrepp?
Bodil:Begreppet är väl tankekonsert eller är det kom igen Sverige, vilket vill du ha som begrepp?
Jonas:Nej, begreppet är nog kom igen Sverige tänker jag. Okej.
Bodil:Det var det jag tänkte på. Börja vid börja vid den ende.
Bodil:Jag svarade ju rätt nu.
Jonas:Ja, precis. Kom igen Sverige.
Speaker 4:Mhm.
Jonas:Vi har ju vi har ju umgåtts med det här uttrycket, snarare kanske då än begrepp, men vi har umgåtts med det under flera månader nu egentligen. Vad kommer sig det att vi... Hur kom det fram?
Bodil:Alltså, är ju som vanligt med dig och mig, jag vet ju inte var det kommer ifrån. Hur det kom in här. Var det du som sa det först? Var det jag som sa det först? Jag vet att jag brukar ofta säga det till barn, kom igen.
Jonas:Ja. Ja, men det är ju ett uttryck jag känner igen hos dig också. Men jag tror faktiskt det var du som jag minns det. För jag tror att vi... Det bottnade nånstans I att
Speaker 4:vi satt och pratade om att det är en känsla just nu att vi kan lite bättre. Ja. Kom igen nu.
Bodil:Så då gör vi väl det då när
Jonas:vi nu
Bodil:tycker att vi kan det lite bättre? Ja. Kan inte gå här och känna. Det blir ju som för lilla mig, det blir rena rama känslorstårmen, nu gör vi det istället.
Jonas:Ja. Och det är väldigt... Det känns ju... Jag minns att när vi pratade om det första gången så var det en känsla av befrielse faktiskt.
Bodil:Vad bra?
Jonas:Jag tänker vi lägger nånting ganska så mörkt bakom oss. En tid som vi behöver lära oss nånting av. Men det har också varit en resa hit.
Bodil:Har ju En lång resa. Ja. Och en intensiv resa och massor med stationen. Och så känner man ibland... Och då har vi ju pratat om att vi är inne I en utveckling Och den utvecklingen är ju rätt så kontinuerlig, den går så dag från dag.
Bodil:Och så plötsligt en vacker dag så insommarna att nu är det ju någonting annat. Nu håller vi inte på längre och tjatar om Trump och alla hans tillkortakommanden. Utan vi är ju på väg framåt. Och det var väl det första som låg bakom kom igen Sverige.
Jonas:Ja. Och att det... Att att tröttheten lägger sig litegrann kanske, att man orkar att tänka framåt.
Bodil:Ja. Och sen är det ju så lustigt det här för kom igen syftar ju liksom på ett sätt bakåt. Ja. Men om man säger kom igen, så menar man ju framåt.
Jonas:Ja, okej. Kom igen,
Bodil:du tjatar inte mer om det. Nu går vi vidare.
Jonas:Ja. Jag tyckte också kanske att... För när jag satt och pullade på texten där till till låten, kom igen Sverige så tyckte jag också det var nåt skönt med den här gränsdragningen, att Sverige går ändå att förhålla sig till. Det finns nån textrad som handlar om att att man vill vi... Vila vila I en trygg hand när världen känns för stor åt det hållet.
Jonas:Det är ju nånting också där som vi har haft med oss ifrån från Mumin-sången och så där. Men om vi skulle backa tillbaka litegrann, var är de här stationerna? Det är ju alltså över 50 poddavsnitt. Hur många veckor brev är det nu igen? Det är ju
Bodil:100... Över 110 I alla fall. Jag minns när jag passerade 112, att jag tänkte, ett är 2. Är det är det det larm nu igen?
Jonas:Ja, precis. Och så har vi gjort mycket annat. Vi har ju gjort en föreställning som heter Kunskapen, tryggheten och tiden. Mmm. Som var en startpunkt och nu kommer det en ny föreställning då, som också var temat Kom igen, Sverige.
Jonas:Men vad ska vi säga om de här 25 åren? Vad är det som... Vad tar vi med oss?
Bodil:Alltså, jag har ju grottat in mig I det, för när väl tanken slog ner. Och det är ju väldigt spännande med tankar för de kan kännas flyktiga men de är ju väldigt styrande. Och den tanken som slog ner det var att det är inte rimligt att vi bara går vidare och säger, nu är det 20 Så nu är vi ur den här perioden 2000 till 2025, det första kvartsseklet. Och det var kunskapsmässigt ett väldigt mörkt sekel eftersom det var så mycket kunskapsförakt som kulminerade och som inte är... Fortfarande inte är över men I stort sett så är det så att utvecklingen har vänt I vår del av världen.
Bodil:Så vi kan förhålla oss till den perioden. Och då kan vi ju markera att vi har lärt oss nåt av det. Och det har jag ju lagt en massa tid på att försöka skriva veckobrev och det förvånar inte mig och troligen inte dig att jag landade på att det blev 10 lärdomar som vi hade med oss från 2000 till 2025.
Jonas:Och
Bodil:de finns I text. De finns inuti dig och mig och inuti gemenskapen kring Fag Trup. Men de har inte funnits så manifesterade som de blir genom den tankekonserten som vi ska göra nu och som det är 10 dagar till.
Jonas:Ja. Det är bråda dagar. För jag tänker att Kom igen Sverige, det hänger och... Det hänger ju mycket ihop med den vändningen I också att gå ifrån att att perspektivet att leva med nånting och att kunna ta... Lyfta sig lite I håret och och få perspektiv och lära sig nånting av det.
Jonas:Vad tänker du om den... Vad tänker du om den skarven liksom, den övergången från konstaterandet av sakernas tillstånd till
Bodil:Alltså, den vi har ju... För att ta till riktigt stora bilder, den är ju rätt så lik det här som astronauten och jorden när de såg jorden stiga upp. När de såg jorden utifrån. Och de var ju väldigt rationella, de var väldigt militärt skolade, de hade koll på vad de skulle göra och så var det ändå som att någonting brast var de där I positiv bemärkelse. Och de såg den här lilla blåa vackra jorden stiga upp.
Bodil:Och så drabbades de av känslor. Och de känslorna handlade om så liten hon är, henne måste vi ta hand om och tänk så blå hon är. Och det gjorde ju bilden som de tog med sig den blev ju ikonisk och den kom att leva vidare via miljörörelse och annat. Men det är en väldigt stark bild och det är den jag associerar till när jag tänker, om vi lyfter oss och tittar på kunskapen utifrån kan vi då känna någon liknande ömhet? Kan vi känna något liknande att nu har vi varit med om någonting där detta drogs I smutsen.
Bodil:Då får vi väl sätta på plåster, vi får väl börja ta hand om kunskapen, vi får förstå det, att kunskapen klarar sig inte utan människa. Det är inte bara människor som inte klarar sig utan kunskap, utan det är tvärtom också.
Jonas:Det går åt båda håll?
Bodil:Ja.
Jonas:Ja. Nu är allting färdigskrivet. Allting är färdigtänkt så långt det går just just för nu. Ja. Om du skulle se tillbaka...
Jonas:Jag tänker, du hade ju ett vinterprat som var lite ursprunget till att vi hittade på nåt så märkligt som en en tankekonsert tillsammans. Det är ju vinterpratet 20... Nyårsdagen 20 25.
Bodil:Och det tål... Det är intressant för det tål fortfarande att lyssnas på. Jag hade jag hade inte ringat in de 10 lärdomarna
Jonas:Nej.
Bodil:Jag visste ingenting om att de skulle komma. Men andan det här med att också kunskapen måste tas om hand. Den måste förvaltas. Den måste skyddas. Att inse hur värnlöst den var att vi inte har lagstiftat kring kunskap till exempel.
Bodil:Det var ju för mig en ny upptäckt, överhuvudtaget så är det mycket I detta som som gör att jag kan knappt förstå att jag har jobbat 46 år på ett universitet utan att tänka dessa tankar som vi nu för till Torgs I en tankekonsert. För det har varit så självklart, det är precis som luften vi andas. Du vet att jag har brukat säga att jag vet inte vem som upptäckte vattnet men jag vet att det var inte fiskarna. Och det är lite det är lite detsamma som att vi har varit fiskare I kunskapens landskap, men därför så har vi inte upptäckt kunskapens värden. Vi har bara gått vidare och utvecklat och utvecklat och utvecklat, men vi har inte tittat på den utifrån.
Bodil:Vi har inte sett den, att den måste vi ta hand om.
Jonas:Finns det en svårighet I... Ja, men det är klart det finns. Det är ju... Det har vi pratat om så många gånger innan, att det finns en svårighet I att att belysa det självklara som som som problematiskt liksom. För vi tar det så för givet helt enkelt.
Bodil:Där är bara skjuta skjuta in... Finns det en... Ett amerikanskt sätt att uttrycka det, tomake the strange familer eller tomake the familje strange. Man måste jobba med bägge delarna.
Jonas:Ja, just det.
Bodil:Och det är... Det är aktiva processer och de känner jag nog inte kontinuerligt utan plötsligt så slår det ner. Att nu ser jag ju nånting... Och där jag väl har sett nånting så leder det lätt till en synvända. Som kanske gör att du ibland måste stoppa mig.
Bodil:För jag måste jag måste reda ut varför det nu ser annorlunda ut än vad det gjorde nyss. Men det beror ju på vilka skyddsglasögon man har på sig och det beror på vilket perspektiv man intar. Så tankar är ju aldrig oskyldiga, de är inte alltid flyktiga. De kan vara så grundläggande så att jag kan känna det som att, när jag har stigit över en tröskel så kan det vara som att en katt byter färg till exempel. Det det det är...
Bodil:Den kan aldrig få tillbaka sin gamla färg.
Jonas:Nej.
Bodil:Jag fick en gång en en lapp på min framruta instucken under vindrutetorkarna där det stod, det finns ingen väg tillbaka. Det finns bara vägar framåt. Jag har kvar den lappen nånstans, den är jätteviktig för mig. Det finns ingen väg tillbaka I tankevärlden. Nej.
Bodil:Det finns minnen, men även minnen omkonstruerar vi ju hela tiden.
Jonas:Ja. Och bevarar I olika grad och Ja. Och håller levande så gott vi kan.
Bodil:Och när vi säger kom igen, Sverige, så är det ju inte att vi bara vill locka fram vårt gammalt Sverige. Nej. Utan det är ju väldigt framriktat. Så det är ett dubbelt uttryck.
Jonas:Ja, vi ju inte... Vi har ju inte nån partipolitisk inriktning I det vi gör. Men däremot så har vi ju synpunkter på politiken. Det är ju... Så är det ju.
Bodil:Lever ju vi också.
Jonas:Ja, precis. Men men framför allt så... Jag minns att jag tänkte att prata man om Sverige, det är ju Sverige är ju idag I kanske omsett som som... Och används I I sammanhang som inte alltid så skapar stolthet hos alla, om man säger. För där har ju varit nåt skifte.
Jonas:Jag tycker att man har varit... Jag är ju uppvuxen med att man är ganska stolt över Sverige, att svenskarna är ganska stolta över Sverige på gott och ont. Kanske till och med lite för stolta ibland ur ett internationellt perspektiv, men vad vad tänker du om Sverige just där? Vad är... Vad slår det vad Vad slår det an för ton hos dig liksom?
Bodil:Jag tänker så många tankar på en gång men jag får väl börja med det konkreta. Jag hissar flaggan första maj varje år. Jag bor mitt inne I skogen. Det finns ingen som har rätt att lägga sig I hur jag hanterar min flagga. Utan då hissar jag flaggan.
Bodil:Och sen är den uppe till min födelsedag I september, då halas den. Och jag vet att det är ett flagrant mått mot det som kallas för flaggdagar. Men jag tyckte under en period att jag var på väg att bli av med min stolthet över Sverige och flaggan och allt för att det missbrukades för syften som jag inte kunde ställa upp på. Och då tänkte jag att ingen ska få ta flaggan ifrån mig. Nej.
Bodil:Så det är en alldeles privat, personlig liten protest här inne I skogen av att flaggan, den varierar fritt på sommaren, sen på vintern så är det så eländigt och så blöt och så så då kan den inte få hänga uppe utan då tar jag hand om den och så tar jag in den och vårdar den till nästa säsong. Och det ju bara en liten löjlig men för min del rolig manifestation av att Sverige är viktigt för mig. Och vi är ju nog I vår tid lite olika I hur pass nationella vi är I ska jag säga, respekten för vad en människa alls kan förstå av den stora stora världen. Och I den stora stora världen, där vill jag ju vara både internationell och global. Och jag sitter här nu, och du sitter, på Björke och vi är långt ifrån varandra men vi känns väldigt nära.
Bodil:Och så kan jag känna med andra människor också om de är på andra sidan jordklotet. Men det kräver tid för att jag ska känna att de är nära mig. Vi investerar ju så mycket tid I varandra och skapar detta som på fin nysvenska heter community. Det vill säga gemenskaper där saker och ting ska kunna vara underförstådda så att vi inte behöver förklara varenda dugg. Det är så skönt att prata med dig för du vet vad jag menar och det går kanske ut över podden ibland för att jag pratar ju till och med det där I.
Bodil:Jag pratar inte så mycket med dem som lyssnar på podden. Därför är jag tacksam om du säger, hur då menar du
Jonas:Ja precis.
Bodil:Lite lite lite då och då. Men det här har ju mindre med mindre med geografi att göra och mer med tid. Alltså, jag är ju uppvuxen I en svensk kultur där jag hade en fröken I småskolan som hette Edit och hade håret I en knut och som visste allt hur jag skulle lära mig. Detta har skett I Sverige. Med vår samtidssätt att tala så var det ju väldigt auktoritärt.
Bodil:Det var inte frågan om vad små barn tyckte. Vi stod på led utanför dörren. Vi satt I våra bänkar. Vi lyssnade på vad hon ville att vi skulle lära oss I den takten vi skulle lära oss, med mera med mera. Och jag är visserligen gammal den men jag är inte så gammal jag lever fortfarande och det är rätt så många I Sverige som har vuxit upp på den tiden.
Bodil:Med allt vad det innebar, att jag kommer ju ihåg att jag tänkte alldeles egna tankar, som jag inte vågade tala om för jag förstod hur radikala de skulle vara. Men det hörde liksom till situationen att jag begrundade dem och bevarade dem I mitt inre och jag har plockat fram dem sen till att det har kommit andra tider och kan ha dem till någonting nu samtidigt som det var en fantastisk uppringstid att få lov att gå omkring och tänka utanför boxen men inte prata med någon annan om det. Jag pratade ju aldrig sönder det. Nu. Och så jämför jag det med hur vi tänker I vår tid, där vi trissar varje litet barn till att vara precis så unikt som det är och vi ska ta bara på varenda känsla det har och varenda åsikt det har så tänker jag, det är ju egentligen ett övergrepp.
Bodil:De får ju aldrig vara I fred med sina tankar. Nej. Så det finns för och nackdelar med allting. Men jo, tidsandan ändrar sig och vi med den och det vill vi ju inte förneka när vi säger kom igen Sverige.
Jonas:Nej. Och jag tänker att det finns ju en... Jag tänker att även om man inte är... Ja, backspegeln är inte så stor så har man lärdomarna med sig som man har mejslat ut under lång tid och som man har provat sig fram till. Där människor har...
Jonas:Det har kostat människor nånting att komma fram till. Jaha. Man har utvecklat saker under lång tid och när man förkasta det så... Jag jag var ju lite orolig för det det är ju inte... Vi är ju inte nationalromantiker och vill ha tillbaka nån nånting på...
Jonas:Av den anledningen.
Bodil:Men det är inte det man säger heller I fotbollstiderna, när man säger kom igen, Sverige. Nej, nej, Och om mantik på nån gammal fotbollsmask är en
Jonas:ny fotboll. Är det inte Nackas skog? Vi vill in på plan I brott. Nej. Vi vill ju ha in nya förmågor.
Bodil:Absolut.
Jonas:Men det är just när du är inne på barnen, jag tänker också med ungdomarna, hur den här... Hur stor skillnaden är på hur hur jag växte upp. Som... Och har barn III tjugoårsåldern nu som är som är uppvuxna under helt andra förutsättningar. Jag tycker det...
Jonas:Jag tänkte på I morse, det var lite enklare på ett sätt Man har solned t-shirt inåt tv-programmet, som det stod, ät mer gröt, stod det på. Och sen så kom det hälsoråd. De haglade ju inte in precis. Nej. Men under många år var det ju 6 till 9 skivor bröd om dagen var ju rekommendationen.
Jonas:Och jag kan inte minnas att det fanns nånting... Nån som sa nånting annat.
Bodil:Nej. Nej.
Jonas:Till oss. Det var ju lite Men ska man titta på hälsorråden idag som haglar över ungdomar till exempel, så är det 68000000 olika dieter och så här mycket ska du dricka av det och äter de frön och hej. Det är ju ett härj att få ihop livet idag på ett annat sätt med all den här informationen vi har.
Bodil:Och frågan är då vad man vinner på det. Och under de många år som har gått, om vi tar genombrottet för det som kommer att kallas för informations och kunskapssamhället så kan jag ju nästan få något religiöst I blicken när jag minns hur fantastiskt jag tyckte det var att så här skulle alla få det. Att man I varje ögonblick själv kunde skaffa sig information från källan utan att störa någon. Man skulle inte behöva gå några omvägar. Och det här myllret, som jag tyckte skulle bli så fantastiskt, det har ju istället omsatt till att beröra alla blivit väldigt tröttande.
Bodil:Det är ju en av de värsta effekterna, att människor har blivit så trötta så de liksom ger upp. Och vi har tappat den här distinktionen som fanns mellan vad den enskilde liten individ skulle kunna kunna på egen hand och vad mänskligheten kunde. Och det var ju det som var det fina med att byggt upp skolsystem och universitet och internationella samspel, att det var så givet och så självklart att experterna på små små områden var så väldigt duktiga på sitt. Och de skulle vi andra kunna ha till nåt på det området. Sen fanns det ju en del experter som låtsades att de var experter på allt och det gick ju inte precis kunskapens vägar, utan det blev ju bara konstigt.
Bodil:Men hela denna känslan av att det finns ett samhälle och det finns ett kunskapssamhälle där det finns proffs på enskilda områden. Och det är inte en förolämpning I mina ögon utan det är ju en trygghet för mig. Oj, så många områden det finns där, det finns så många människor som kan så mycket som jag inte har nån aning om. Men samtidigt så fint att om jag känner att jag vill ha fatt på det så är det rimligt lätt att titta dit. Det är den bästa av alla världar och vad har vi gjort för fel när det har blivit så tröttande.
Bodil:För du och jag, vi har ju väldigt roligt bland annat I våra gemensamma AI-utmaningar. Det känns ju inte farligt. Det känns ju mest roligt.
Jonas:Ja. Jag tänker också att vi var... I I vems vems händer lägger man det här ansvaret när det gäller kunskapen? För AI och teknikutvecklingen till exempel är ju är ju nånting som jag... Min känsla är att det kan hjälpa oss att reda ut delar av detta.
Bodil:Det tror jag
Jonas:faktiskt.
Bodil:Det är väl det vi ska ha vår nästa podd till.
Jonas:Ja, hjälpa oss att sortera helt enkelt I det här enorma informationsflödet. Vad ser du allra mest fram emot framförallt med våran tankekonsert här? Jag tänker på en sak som vi har pratat mycket om, du och jag, det är ju... Du var inne på det här också med... När vi inte orkar riktigt med tankarna, när vi inte orkar...
Jonas:När tröttheten gör att vi inte orkar fördjupa oss. Då återstår ju nånting som vi har väldigt svårt att bromsa och det är ju känslorna. Som är oss till så... Som som gör oss så mänskliga. Men som också tar över handen ibland.
Jonas:Och man rör sig mellan förnuft och känsla, mellan hjärna och hjärta. Vad... Och tröttheten tar över, då får ju känslorna väldigt stor plats. Det är en sak som vi också ger upp med litegrann tänker jag I den
Bodil:här tankekonserten. Det hör användandet av varvning mellan tal och musik, Där jag står för talet. Och där alla tider sett fantastiskt musikband med en fantastisk vokalissa står för musik och sång. Där har vi ju byggt in I själva formen vi vill spela på både tankar och känslor. Att vi då får lov att debutera med den här tankekonserten inför universitetsmänniskor.
Bodil:Det innebär för mig en oerhörd utmaning. Samtidigt som jag då vet att de här... Hur många blir vi?
Jonas:Ja, över 400 tror jag.
Bodil:Alltså, dessa över 400 universitetsmänniskor, de är speciellt engagerade I pedagogiska aspekter inuti universitetet. Så de har tänkt på detta med relationen mellan till exempel lärare och studenter. Men också mellan universitetsvärlden och det omgivande samhället, som det heter, på så fint språk. Och där ska vi förstå och varva musik och tal I akt och mening att när vi är klara efter cirka 60 minuter så ska de ha drabbats på nåt sätt av det vi har gjort. Jag vet att en och annan kommer bara att fästa sig vid enskilda meningar.
Bodil:Några kommer att fästa sig vid helheterna bara, också allting där emellan. Men att vi kommer att beröra, det vet jag, Och hur mycket vi kommer att få reda på av hur vi berör, det är lite svårt att veta, men vi kommer ju att låta det hela utmynna också I ett kunskapsmanifest, som vi vill att de som så tycker ska kunna gå in och underteckna på nätet. Och det är ju väldigt pretentiöst, för det här kunskapsmanifestet syftar ju till att lite fler av oss ska bli överens om kunskapens värden.
Jonas:Det ska bli spännande tycker jag att utmana auditoriet lite I det.
Bodil:När tycker du att vi ska lägga ut manifestet på nätet?
Jonas:Ja, I dag hade jag tänkt.
Bodil:Ja, då gör vi det.
Jonas:Ja.
Bodil:Så vi kan vi kan då smygbörja med poddlyssnarna och säg, ni kan bli de första som skriver under det här manifestet
Bodil:förutom dig förutom dig och mig.
Jonas:Ja, precis. Jag håller på och bygger en liten enkel app för det där. Det kan man bara skriva under med sitt förnamn eller så kan man ju också prenumerera på vårt nyhetsbrev och veckobreven och så där I samma veva.
Bodil:Men det får väl vara på vanligt sätt, här har vi inte pratat om det ju, men så att det ska ligga något allvar. Det vill säga vilken clown som helst kan inte skriva jack och så är det färdigt med jack, utan det måste ju vara att man identifierar sig.
Jonas:Man får validera att man inte
Bodil:är en
Jonas:robot och sådär.
Bodil:Ja, precis. Ja, precis.
Jonas:Att man är human.
Bodil:Men med GDPR naturligtvis finns med där.
Jonas:Ja, ja. Allt sånt är omhändertaget. Det är roligt att vi utvecklar samtidigt som vi pratar I I podden om det det är bra. Men den ligger med som som I inför fredagens lansering av Comeden Sverige.
Bodil:Det ger ju också en inblick I relationen mellan dig och mig att jag vet om att om eller när detta går ut så kommer det att vara tryggt vad gäller att... Betänk allt sånt här så, som hör till och ska funka. Kommer igen Sverige funkar inte om det inte funkar.
Jonas:Nej. Jag fick för mig att jag skulle skriva en låt till det
Bodil:här.
Jonas:Så satt jag och funderade på en... För det är ju 3 minuter och det är ju I popmusik är ju ganska repetitivt även textmässigt, så det är inte några långa... Det är ju ingen det är ingen roman textmässigt som ska skrivas. Nej. Men sen man funderar ju mycket på den minsta gemensamma nämnaren.
Jonas:Och vi skrattade ju gott, du och jag, åt det här med att det är så svårt att låta bli att klappa händerna när man hör Det kan man inte låta bli att klappa. Nej. Och den fick man ju lära sig när man var liten här, att man kan också glädja andra.
Bodil:Som på denna jorden vandra.
Jonas:Ja, klappa händerna när du är riktigt glad. Mmm. Men... Så den har vi ju travesterat lite I den här texten naturligtvis. Men där fanns nånting I det här med vårat arbete med uppdrag av kunskap och Fagctip.
Jonas:Det blev den minsta bestånds... Eller minsta gemensamma nämnare kanske snarare, blev faktiskt det här med att glädja andra.
Bodil:Oj då.
Jonas:Det blev en sån
Bodil:Så fint.
Jonas:Ja, men jag upplever också att vi kanske finns en del av de här 25 åren där det har fått stå tillbaka lite. Inte kanske I att vi uppoffrar oss så mycket, utan att vi faktiskt bara kan ha en... Det finns en glädje I att glädje andra, om man säger. Och så är det ju mycket med musiken och att få träffa människor tänker jag. Så det försöker vi väl också uppnå med våran tankekonsert.
Jonas:Att skapa hopp till exempel.
Bodil:Och så blir det ju så att den här tankekonserten kommer att vara lite revyaktig. Så I våra fina träd som dekorerar scenen så kommer det ju att dyka upp bilder. Och en av de mest självklara bilderna där, det är den här med mig och vi. Att mig speglat I en kunskapsbård, övergått ett vi. Det vill säga jag ska kunna spela på mänsklighetens kunskap och på den kunskap och jag ska vilja hjälpa till men jag hade ju inte funnits om inte vi fanns.
Bodil:Så det det går ju... Existentiellt går det väldigt djupt.
Jonas:Och
Bodil:det tycker jag är så... Det är så fint att man kan våga göra sig till tolk för så stora tankar utan att det känns på flugit. Det blir så det blir så fint när det kommer I musikens form.
Jonas:Ja, det blir ju... Händer ju nånting annat Vill du
Bodil:vill du här I stunden bidra med en världsrad ur Kom igen Sverige.
Jonas:Ja, men det är självklart. Vi ska ju faktiskt få lyssna på låten också.
Bodil:Ska vi få det?
Jonas:I slutet, ja
Bodil:det Ska vi få det? Det hade vi inte riktigt sagt ut.
Jonas:Det låter jag sagt
Bodil:Åh, så spännande det ska bli.
Jonas:Min kamrat I I musikföreningen Adam Åberg har ju tillsammans med... Vi har ju tillsammans... Han och jag har suttit och skrivit detta och producerat. Och sen har vi ju haft besök här av Carolina som har sjungit in låten. Och Z har varit här och lagt gitarr och Micke har varit här.
Jonas:Alla har varit med och bidragit på sitt sätt till det här. Om jag skulle välja ut nåt... Den inleds ju med att att vi har bråkat så med tiden. Allt går så fort, ingenting står still. Orden rör sig bara på ytan, bara frågor, inga svar.
Jonas:Är det det vi vill? Men genom bruset skymtar längtan efter kärlek där vi bor. Något sant att vila handen I, när världen känns för stor. Nödrimmens mästare, Jonas Fagerson.
Bodil:Ja, men men det är ju samtidigt så starkt så när... Jag jag... Det hedrar dig att du vågar säga det och att jag vågar utmana dig till att faktiskt säga det. Men när jag hör det här musikaliskt så känns det inte alls så pretentiöst, utan då är det på riktigt. Är ju det här det är ju nåt av detta som livet går ut på.
Jonas:Ja, Och det är den där beståndsdelen också som jag... Man kommer ju undan med ganska mycket när det är popmusik faktiskt. För att man har ju inte så många rader. Det är ju enklare att sjunga om det rimmar ibland för då kommer man ju ihåg vad som ska komma. Men det är, ja.
Jonas:Är det så... Det är jättesvårt att fånga stora tankar I korta rader. Rubriker är väldigt svåraste som finns att sätta på saker och ting. Men Sen
Bodil:kan det ju inte bli bättre än... Jag känner ibland när jag travestera Tranströmer. Att jag kan numera säga, utan att nämna hans namn, det är som om valv efter valv öppnar sig. Och jag vet att många I Sverige vet vad som är bakgrunden till den strofen hos Tranströmer. Men man behöver inte säga att det kommer från honom, utan det är så vedertaget I vår kultur.
Bodil:Så det är fint att det blir använt att valv öppnar sig efter valv. Och det behövs inte minst för kunskapen.
Jonas:Nej, verkligen.
Bodil:Vad är kunskapens innersta måste man ju ibland fråga sig. Ja. Och då tycker jag att det känns så konstigt att att jag kan erinra mig att jag jobbade I 46 år på ett svenskt universitet Men så djupa tankar vad gäller kunskap tänkte jag inte på den tiden. Och det handlar inte bara om att att jag var yngre och att det var en annan tidsanda, utan det var för att då var kunskapen så självklar så man behövde inte motivera den kändes det som. Det var den den den det var så rätt, det var så bra med kunskap allt från fröken Ediets tid och framåt.
Bodil:Och när den då drogs I smutsen så som det ofta gjorde under de här första 25 åren på tjugohundratalet så var det ju inte bara till något fördärvet utan det har ju faktiskt blivit till något som vi kan ha till nånting framåt. Att man kan veta om att man har ju uppdrag att ta hand om kunskapen. Men den klarar sig inte själv.
Jonas:Nej, och jag minns ju när vi träffades alldeles efter att du hade skrivit en... När vi började prata... När du och jag började prata om det här så handlade det ju nånstans mellan 2 och 4 år sen. Den gula boken.
Bodil:Ja. 3 års ju.
Jonas:3 års Och jag kommer ihåg att vi satt I en grupp vid nåt tillfälle och nån frågade, ja men definiera kunskap. Hur definierar du kunskap? Jag vet att du fick den frågan flera gånger. För man inte riktigt fick grepp om det som du försökte förklara. Det gick inte liksom att ta in på nåt Så då börjar man ju...
Jonas:Och det... Är du närmare idag att definiera kunskapen, kunskapens betydelse?
Bodil:Ja, men jag är bättre på att med exempel beskriva varför vi inte är beroende av en definition.
Jonas:Nej.
Bodil:För att, alltså, det det går att bedriva så konkret kunskap ur vissa perspektiv. Men det blir olika framtoningar beroende på från vilket håll man ser det Och det är inget flum. Utan om jag bara säger till dig, Jones, vad har du gjort idag? Klockan är nu ungefär mitt på dagen. Du har gjort en massa saker sedan du vaknade.
Bodil:Vad av allt detta hade du kunnat göra utan kunskap? Och du skulle kunna räkna upp det om du bara tänkte efter. Men det skulle ju bara medverka till en sån här situerad kunskapsdefinition för just din och morgon just nu. Och för andra människor på jorden så är det helt andra kunskaper som de använder från det de stiger upp och fram till dess att klockan är 11. Dags för 11 kaffe för övrigt.
Bodil:Men all världens kunskapsteoretiker, epistdemologer kallas de för, som ägnar sina liv åt att definiera kunskap. Det har inte kommit fram någon definition som är så allomfattande att det skulle kunna föra utvecklingen vidare. Och då tycker jag det vore löjligt om jag försökte. Jag har inte ägnat mig åt det, jag har ägnat mig åt fysik och rehabiliteringsteknik och pedagogik. Och då är det inte jag som ska definiera kunskap.
Bodil:Och jag tycker inte heller att det behövs. Vi ska kunna vara så tydliga så att vi reder ut varför det inte behövs. Och det tycker jag vi gör ganska mycket inuti Fag Trup.
Jonas:Snart 11 kaffe säger du också. Jag tycker att dagens citat, som kommer snart är inte en definition, men är inledningen till kunskapsm manifestet. Är det nånting annat du vill att vi ska ta upp idag, borde?
Bodil:Nej, jag är så spänd på att få höra kunskapsm manifestet, läs din av dig. Och jag är så spend på att få höra den fantastiska sången Kom igen, Sverige. Så jag vill tacka för mig.
Jonas:Vi avrundar med det. Och håll utkik på Fagcti punkt s e. Där kommer ju Kom igen Sverige att lanseras I I dag, fredag. Vi avslutar ju med låten Kom igen, Sverige, som är klar I just idag faktiskt. Så den är rykande färsk.
Jonas:Och det är ju också det kunskapsmunefest du har skrivit, Bo ditt. Och inledningen till det lyder, kunskaper och sanningar finns. Många människor har genom tiderna investerat mycket tid och arbete för att synliggöra, förstå och bli överens om sammanhang på så säkra grunder som allt är möjligt. Kunskap är nämligen ingen åsikt. Men utan tvivel är man inte klok.
Jonas:Kunskapen blir aldrig färdig, valv efter valv öppnar sig, och det är som det ska. I varje ögonblick har den befintliga kunskapen en avgörande betydelse för oss, både individuellt, kulturellt och samhälleligt. Tack för idag, Bodil.