Subscribe
Share
Share
Embed
Idag skiljs ofta tro och liv åt. De korsas mer och mer sällan. Men vad händer när de gör det - vad händer vid korsvägarna?
I podden vill jag beröra dessa brännpunkter genom att resonera och reflektera kring detta med erfarna människor vid just den "korsvägen". KORSVÄGAR är podden där samtalet om tro och liv tas på allvar och själva samtalet får vara i centrum. Att följa Jesus väcker många frågor, och jag vill inte ha de enkla svaren - snarare är reflektionen och brottningen med frågorna det jag är ute efter. Målet är att ge dig tankar och reflektioner som kan hjälpa dig fram i livet och på trons resa.
Instagram: podden_korsvagar
Man kan ha en andakt och sätta sig ner och be och bli påmind om det, men man kan också bara vara mitt I steget, tycker jag, och bara öppna sig för den sanningen I ens eget liv och I den bara känna sig så buren mitt I nånting som är svårt, en sån mikrosekund av öppnande mot himlen och bara, ja, jag är inte ensam, gud det här med mig.
Speaker 2:År 20 24 dog 1453 människor I självmord I Sverige. Det är en tragisk siffra och den säger något om hur otroligt utbrett den här sjukdomen är idag I Sverige. Och idag ska vi prata om just detta med psykisk ohälsa. Hur det förhåller sig till Kristen tro, ska gå till en psykolog eller en själavårdare, kanske till och med båda. Det och mycket mer kommer tas upp I det här avsnittet av Korsvägar.
Speaker 2:I dagens avsnitt: Kristen tro och psykisk ohälsa. I min familj så finns det skånska rötter, vilket gjorde att jag, som aldrig har bott I Skåne, pratade skånska när jag växte upp. Jag trodde att den tiden var förbi, men dagens gästs egna skånska fick mig tillbaka I gamla hjulspår, vilket gör att ni kanske kommer höra mig prata lite skånska I det här avsnittet. Dagens gäst är en superrellig person. Hon vann år 20 23 Skånes eldsjälspriset.
Speaker 2:Hon har fått den verksamhet hon bedriver att gå från 10 medlemmar till att idag vara Europas största. Hon släpper också väldigt mycket musik och är just nu aktiv med 2 olika singlar, men länkade I det här avsnittets bio. Dagens gäst heter Matilda Espmarker.
Speaker 1:1000 tack, Elin. Så kul att vara här.
Speaker 2:Så kul att du är med Matilda. Och vi brukar alltid ställa 3 snabba frågor innan vi börjar för att få lite mer koll på vem du är liksom. Okej, jag vet. Så vartifrån kommer du, Matilda?
Speaker 1:Jag kommer från Mörrum I Blekinge. Yes.
Speaker 2:I Blekinge.
Speaker 1:Är uppvuxen på en gård ute på landet.
Speaker 2:Härligt. Och nu bor du I Lund alltså?
Speaker 1:Nu bor jag I Lund, tack och lov. Nej, Mörrum är helt okej, men Lund är ju lite bättre. Så det känns som att jag har landat på en bra plats.
Speaker 2:Härligt. Och familj då? Har du nån familj?
Speaker 1:Ja, men det har jag. Jag är gift med en man som heter Olof, fantastisk sådan, och jag har 2 barn: John som är 15 och Mina som är 12 år. Så jag har härlig... En härlig gemenskap där hemma I familjen och jag är väldigt tacksam för det, med familjeliv och så.
Speaker 2:Fantastiskt. Finns det någonting som du nördar eller har ett särskilt intresse för?
Speaker 1:Alltså, jag är lite nörd med opera. Alltså det... Och det är ju periodvis, men jag älskar ju opera, det är ju helt amazing. Så det det måste jag säga. Alltså lära mig nya arier eller nörda in på det, det det är hur grymt som helst.
Speaker 1:Sen kan jag liksom vara ju, tror jag generellt, mycket perioder och sådär. Jag kan älska att träna och kommer in I liksom att jag har olika så här styrketräningsprogram och gör såna grejer eller skriver låtar. Men jag också jag jobbar mycket och jag tycker mycket om mitt jobb och det kan jag också bli lite nödig I liksom att läsa på kring saker som gäller mitt arbete eller så. Så att jag har nog en tendens att jag jag gillar att göra saker överlag. Alltså det finns mycket som intresserar mig och och så där.
Speaker 1:Och så politik såklart, jag lyssnar jämt på så här det politiska spelet och liksom somnar till P:et och lyssna på Gomorron världen och sånt där så att allting som har med politik och det tycker jag också är jätte
Speaker 2:Spännande.
Speaker 1:Eller intressant. Ja.
Speaker 2:Många intressen. Men jag... Just det här med opera liksom, det känns ganska ovanligt. Hur hur kom du in I det lite snabbt?
Speaker 1:Nej men det var jag... Först fick jag väl nåt litet sånt jag testade på när jag var yngre och gick... Tog sånglektioner. Träffat på lite fantastiska såna här sångpedagoger som bara öppnade upp den världen lite. Men sen när jag var I Göteborg och spelade ett band för många år sen så fick vi lite pengar och så skulle lite av det gå till att jag skulle ta sånglektion.
Speaker 1:Och det var ju ett band som mer sjöng I genre liksom så här propp liksom. Det var ett band med också som var kopplat till kyrkan och den kristna tron på många sätt, men som också var... Hade liksom mer pop-rock-genre. Men så jag bara... På den tiden var det lite mer så här telefonkatalog, sitta här så här, ja sångpedagog.
Speaker 1:Och sen visade det sig vara en helt fantastisk sångperiod som hette Kristina Gorne som sjungit såhär 20 år på Göteborgs operan. Som bara 1:a mötet vi hade hon bara, ja men du är ju så bra och det här... Och så här. Och jag bara okej. Och sen blev det att hon liksom, jag sjöng och sände säkert runt 10 år, allt 2 år och hon bara gav mig hela sin alla de här rollerna hon haft och introducerade mig till att hon var en så fantastisk härlig människa och lärare.
Speaker 1:Och varje gång hon också berättade, hon var en ny aria, hon var så här, ja. Och det här är ju så fruktansvärt, han är ju... Tänk hon är ju alldeles desperat I den här situationen. Så hon var verkligen också så här
Speaker 2:Mycket illa.
Speaker 1:Ja hon hade verkligen... Oj hon hade verkligen hållit på med operan och left den och jobbat med den så hon kunde också inte bara ge den här tech, ja men det här är den här musiken, utan det var också den här shopanens öde och död liksom. Så hon var och är en fantastisk inspiration för mig har alltid varit. Så att hon hon ledde in mig på det. Och ja, det är jag så tacksam för.
Speaker 1:Så det det är inte Ja, precis. Och
Speaker 2:vi ska gå vidare till 4 grundfrågor som jag också brukar ställa till gästerna här. Och det kommer ju in mycket på ditt yrke och jag nämnde det här med Lunds fontänhus. Och då undrar jag hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig, eller arbetsvecka? Och då kanske du kan börja med att förklara lite så här, vad är fontänhuset?
Speaker 1:Ja, ja men jag börjar där då. Alltså fontänhuset är en psykosocial rehabilitering och en social klubb och en förening allt på samma gång. Som riktar sig till personer som har erfarenhet av psykisk ohälsa, psykisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning. Och när man kommer till huset, ja men då är det bakgrunden. Ofta till varför man söker sig till verksamheten.
Speaker 1:Man kanske hamnat I isolering, ensamhet, upplevt svårigheter I sin vardag, vill komma in och ha kontakt med 2:a människor och få något meningsfullt att göra. Men det det är rätt annorlunda än 2:a verksamheter på så sätt att du inte liksom är brukare eller patient eller kund eller klient utan du är medlem. Du blir medlem I föreningen, fontänhuset. Okej. Så när du väl är där då så är det så att vi driver den här plattformen tillsammans och då arbetar vi inom massa olika typer av enheter med att driva den här organisationen.
Speaker 1:Och då kan det vara allt ifrån att man liksom lagar mat, odling, teater, allt allt möjligt som kan skapa mervärde till både organisationen I sig och till målgruppen I stort. Och så arbetar man med det tillsammans samtidigt då som man utöver den här arbetsinriktade dagen... Vi har till exempel 8 enheter på Fontänhuset I Lund där man kan arbeta och vara delaktig och bygga den här plattformen man själv behöver. Så arbetar också alla Fontänys, även då Lunds Fontänys med till exempel rchout och medlemsstöd som handlar om att vi kan ge stöd I olika typer av livssituationer, hjälpa till I myndighetskontakter, höra av oss när man isolerar sig och inte kommer. Vi har friskvård så att man också stöttar till en hälsosam livsstil.
Speaker 1:Socialt program, att man inte ska behöva sitta ensam på jul eller nyår, utan man kan fira tillsammans med 2:a. Helligt Många faciliteter arbetade, ja verkligen. Och sen även ja, men stöd vidare mot arbete och studier och tanken att alla människor har rätt att få vara del av studie och arbetsliv om man vill det. Och att få stöd att kunna få finna och behålla jobb och studier. Så det kan man säga är helheten av det vi gör.
Speaker 1:Och det finns ingen vanlig Alltså det... Vi kan säga liksom summan av det. Men det är så på Lunds fontäner så är vi runt, en vanlig dag runt 130 personer som kommer till huset som är där och vi är en personalstyrka på totalt ja, jamen en stor mängd personer liksom som jobbar och är anställda och sen massa medlemmar som också jobbar tillsammans med med de anställda då I verksamheten. Och det är ju allt... Man navigerar allt ifrån att vara ett stöd I att lösa konflikter till att prata med nån som mår dåligt, söka pengar till verksamheten, redovisa pengar.
Speaker 1:Ja, som idag som vi hade en intervju eller med nån som skulle bli anställd eller vara ute och träffa politiker eller gå på... Ja ha ha workshops. Det kan vara allt mellan himmel och jord liksom. Men det är helt enkelt att vara med och skapa det här nätet som som syftar till att både bryta isolering, öka livskvalitet och ge människor möjlighet att ta en meningsfull vardag och meningsfulla relationer. Så det...
Speaker 1:Allting syftar ju mot det på nåt sätt som vi gör.
Speaker 2:Vad spännande. Och då... Ja men det är verkligen ett människosyntrerat arbete. Och hur kom du in I den här branschen? Har du alltid haft det här hjärtat för människor?
Speaker 1:Alltså jag tror så här, för mig så har jag nog alltid känt att... Eller under väldigt många år I alla fall, att jag var... Att det blev mer och mer tydligt för mig att jag ville jobba med människor och nära människor och att det har känts som nåt väldigt viktigt och centralt. Och det var därför jag också utbildade mig till socionom. Och under den tiden så jobbade jag ju, som du tog upp här innan, mycket med människor som var bostadslösa I Göteborg och på ett ställe som hette Betelskeppet där det var liksom boende för både män och kvinnor som var hemlösa.
Speaker 1:Och det arbetet lärde mig jättemycket och fick... Alltså att jag också kände det här att jag ville jobba med människor som kanske på olika sätt befann sig I utkanten av samhället. Att det kändes som att det fanns en nerv där, nånting som kändes djupt meningsfullt att vara I. Och jag tror också det kan kopplas till min uppväxt med liksom en bror som haft väldigt allvarlig psykisk ohälsa innan han dog och liksom att det alltid känns som att jag har dragit mig till och attraherats av att vara I miljöer med människor som tänker på är på många olika sätt och att jag tycker det känns värdefullt och meningsfullt. Och att också kunna vara med och försöka erbjuda nånting tillsammans som är...
Speaker 1:Som ger liv på nåt sätt och ger en läkande miljö. Så att där har nog funnits ett sånt stråk. Och sen när jag började... När jag fick reda på mer om fontäniset och kom in I den miljön, då kändes den också som... Ja, den har alltid känts som så självklar, att jag har upplevt den som en så...
Speaker 1:Ja men så... Ett så helt fantastiskt och självklart sätt att jobba på. Det är också en del av hela den här modellen som jag beskrev innan då, det är också att man jobbar helt integrerat så att det inte är så att det finns några personalrum eller att det finns vissa tider då det bara är öppet för personalen, utan man jobbar med allting sida vid sida tillsammans. Och det tycker jag är så här, det finns det finns så många mer verksamheter som hade kunnat jobba så. Det bara är öppet.
Speaker 1:Varför gör vi skillnad på människor I våra verksamheter? Egentligen är det liksom ett sätt också att självklart, har du en annan roll som handledare och så vidare, men att man så mycket som möjligt försöker försöker motverka de de skillnaderna och jobba för en inkludering där man driver tillsammans. Och det tänker jag mycket inom kyrkan och så också, att det har jag tänkt på mycket I efterhand att, ja men, det här är nånting jag tror kyrkan också kan lära sig från fontänten, med den här väldigt stora öppenheten, det är alltid öppet, delaktigheten, att det det behöver inte vara förberedd innan. Ibland är det så vi vill förbereda saken. Ni vet, man ska komma på en andakt och så ska den vara förberedd.
Speaker 1:Det kan ju också vara så här, jaha okej vem vill spela musik, ha nånting att dela. Sen är det jättefint att förbereda, det inte det men att att just att det finns alltid kraft I gruppen.
Speaker 2:Just det.
Speaker 1:Och det tycker jag om. Med ett fontänders är det aldrig så att du kommer och nån annan har förberett vad vi ska... Ja men du vet idag ska vi baka det här och det här är receptet och här är decilitermåtten, utan det är så här, vad vad är det vi gör? Att det är nånstans man kan vara med I alla delar av processen, alltifrån att bestämma vad vi ska göra till att handla in till att faktiskt genomföra det. Ja.
Speaker 1:Och det det skapar en bra delaktighet tänker jag, som är viktig liksom I, ja, I många organisationer.
Speaker 2:Ja, men vad fint. Och då undrar jag, vad är det lite kortfattat bästa respektive sämsta med att jobba på Fontäniuset? Om du tror liksom nån mening?
Speaker 1:Ja, jag tror så här att det är jättesvårt att säga vad som är det bästa för att det är så många saker där som jag tycker är så underbara. Men såklart liksom mötet med massa olika typer av människor och den rikedomen det ger att träffa personer som som är unika och som som är fantastiska och som har så mycket med sig och och hur det hur... Att få att få också stötta personer I att få en vardag som känns mer meningsfull. Det det tycker jag är oerhört viktigt. Sen tycker jag om också hela där vi har hållit på väldigt mycket med liksom projektutveckling, alltså att kombinera fontänersmodellen som är en modell som har funnits typ sen fyrtiotalet, det började som en självhjälpsgrupp liksom med patienter som var utskrivna från Rockstate Hospital I New York.
Speaker 1:Så att, alltså på nåt sätt jobba med den här modellen som har funnits I så många år och som har så mycket liksom kärna. Men att också kombinera den med saker som händer I samhället, nya modeller
Speaker 2:Mycket självklart.
Speaker 1:Influens och projekt, att den liksom framåtlutningen och framåtandan med att... Den tycker jag är så viktig också och att och att få jobba med... En annan stark liksom ideologisk tyngdpunkt ifrån tennusen är att man jobbar med det friska och att man jobbar... Man utgår från människans liksom kärna någonstans, människans verksamhetslust, hennes vilja. Så att man möter inte personer utifrån, ja men vilken diagnos har du eller vad är dina svårigheter, vilket många har.
Speaker 1:Kanske haft ett... Där du har haft ett mycket fokus kring det när man när man har varit tidigare. Och att istället få prata om det som är vår inre kärna och det vi verkligen vill och längtar efter och det vi vill göra. Alltså verksamhetslusten och det friska och det tänker jag också är... För mig är det en också koppling I det till den...
Speaker 1:För mig är det en koppling liksom till den kristna tron och kring att se liksom Guds avbild I alla människor och att att... Och hur härligt det är att få tänka om 2:a liksom, att få fånga och få vara nära liksom det hos människan.
Speaker 2:Ja, tro verkar få
Speaker 1:smaka det och få bejaka det liksom. Ja,
Speaker 2:Så din tro verkar få spela en stor roll. Och vi ska komma liksom gå komma in på det lite snart tänker jag också. Så det var det bästa, vad är det sämsta? Du måste såklart inte svara.
Speaker 1:Nej, men det sämsta är nog när man känner att man hamnar I situationer där det kan vara svårt svårt att inkludera människor på grund av den situation de själva befinner sig I och vad det får personer att göra. Kanske som blir kanske ett avvikande beteende som det kan vara svårt att inkludera I gemenskapen och att där man kanske behöver gränssätta det eller hitta vägar för att person ska kunna vara en del. Men det är kanske
Speaker 2:Det kan bli svårt.
Speaker 1:Ja, att att det det tycker jag är... Det är en tuff process när man är I de processerna och det kan vara lite tärande. Sen tycker jag att det finns ju också nån form av... Som ideell organisation har man ju ofta en slags ekonomisk... Ett ekonomiskt kämpande hela tiden.
Speaker 1:Man måste liksom söka pengar och och viss finns det ju liksom en 1 nerv I det och en energi I det, där man liksom söker medel och man har nya idéer, man utvecklar och att och att det utvecklar verksamheten och är så att säga ger ett mervärde. Men det kan också vara vara tungt när man känner att ja men här finns nåt så viktigt att göra, men hur får vi våra resurser att räcka till? Att vi har haft på Fontäniuset och Lund har det varit en väldigt stor inströmning av nya personer, vilket är jättehärligt och alla människor är ju också på ett Fontänius både ger och får man stöd. Så man är både liksom en resurs och en person som behöver kanske stöd och hjälp in I gemenskapen. Med det kan jag känna att vi har haft ett väldigt stort tryck och en ökning hela tiden av nya människor.
Speaker 1:Och där kan man ju känna att, ah, vi behöver mer resurser för att kunna... Det finns så mycket behov, det finns så mycket stöd som man ser att människor skulle behöva och att vilja ge det och vilja ha... Vara en organisation som kan göra det till ett så... På ett ja, så mycket som möjligt. Så att det är väl alltid en utmaning tänker jag, I arbetet att hitta nya vägar, att hitta medel och resurser för att kunna fortsätta den resan liksom.
Speaker 2:Ja, vad spännande och frittmanande.
Speaker 1:Ja, ja men det är väl lite både
Speaker 2:Men du har jobbat med det här sedan 2013 har jag förstått det som?
Speaker 1:Ja, 2012 har jag varit på Fontänius sen I februari.
Speaker 2:Och då du har ändå varit där då väldigt länge, trettonårig I år och
Speaker 1:Ja, det är helt galet.
Speaker 2:Ser du det här för du kom och du pratade mycket om din tro där och hur det kan vara spela roll. Ser du det här som enbart ett jobb eller kan du också se det som en kallelse?
Speaker 1:För mig ser det absolut som en kallelse också. Alltså att jag ser... Jag tror aldrig att man hade... För mig har... Det här arbetet med fontänhuset för mig har varit långt mycket mer än ett arbete.
Speaker 1:Det kan jag ändå säga med en Att jag känner att jag... Det är också ett sätt för mig att praktisera liksom djupet av min kristna tro. Sen är ju Fontänhuset ju helt religiöst och politiskt obundet. Är bara att de värderingarna som Fontänhuset står för, för mig så appellerar det liksom väldigt starkt till det jag tycker är viktigt också utifrån min tro. Så på så sätt tänker jag att jag ser att jag...
Speaker 1:Ja men jag har en väldigt stark upplevelse av att jag fått hamna på rätt plats och att där jag är på en plats gud vill att jag är. Om jag pratar utifrån mig själv om mitt liv.
Speaker 2:Ja, vad roligt.
Speaker 1:Och att det... Nej men att det... Och det Underbart Det tycker jag känns väldigt fint och också I I det mest oväntat. Det var ingenting jag hade förväntat mig att det skulle liksom bli det som det blev. Att jag menar när jag började jobba på Fontänhuset och man kom in och vi var 5 10 medlemmar och att att ha fått liksom komma in I den miljön så har den också varit läkande för mig själv.
Speaker 1:Alltså jag tycker att att jag har också jag har också fått... Att få arbeta med hela den här typen av verksamhet inifrån har varit både så otroligt liksom givande och lärt mig mer också om att vara människa och vad det innebär och på så sätt har det varit en väldigt, ja men det har varit väldigt stor... Gett en väldigt stor rikedom till mig också som person och utvecklat mig I min I min tro och I min tillit och I min I min värld. Och på så sätt så har det också varit... Det finns delar av det som hänger ihop med en 1 andlig form av upplevelse också.
Speaker 1:Att jag tror att många gånger när vi går in I nånting där vi tjänar 2:a och vi är I en situation där vi försöker göra nåt för 2:a människor, så finns det också det finns en djup glädje I det som är svår att översätta till 2:a saker. Och det tror jag att... Det har jag också fått genom Fontanhuset själv, att jag har fått vara I en miljö där jag har fått komma till användning. Och det är fint att hitta sådana miljöer där man kan få hitta en energi och en lust och där man tycker det är meningsfullt och man tror på ett koncept. Alltså det finns en det finns det är som det är en glädje och det det är en väldigt stark upplevelse.
Speaker 2:Jag tänker att vi ska gå vidare lite till varför vi gör det här avsnittet idag. Och det är ju för att det kommer ju många studier om att framför allt unga idag känner en hopplöshet och psykisk ohälsa ökar,
Speaker 1:ja
Speaker 2:men, radikalt mycket. Och även hos äldre har jag förstått det också. Och även kristna kan ju lida av psykisk ohälsa. Och det är ju det här som många tycker kan vara svårt tänker jag att hur... Eller min erfarenhet av psykisk ohälsa kan ju vara att det är svårt hur man ska kombinera liksom min tro med det vardagliga livet eller hur jag ska förhålla mig med det som är ont och som verkar I mig till det vardagliga livet.
Speaker 2:Och hur gör man liksom för att de ska kunna korsa varandra på något sätt? Och jag tänker att vi ska reflektera lite kring, ja men kring detta I dag. Och du har ju som sagt då fötterna lite I båda världar tänker jag. Du dels har en erfarenhet av att jobba med det rent professionellt, med människor som mår psykiskt väldigt dåligt. Men du har också privat eller en egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
Speaker 2:Och jag undrar jag skulle vilja dela lite kring och börja med liksom din egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
Speaker 1:Absolut. Alltså jag tänker om man... En sak som ju har präglat mig mycket tror jag I mitt liv, det är ju det här som jag nämnde om min bror, man börjar där, att att han han var ju en person som väldigt tidigt liksom mådde väldigt psykiskt dåligt. Han hade autism, asbestssyndrom och, som han kallade det på den tiden, och hade väldigt... Ja men utvecklade utifrån det också en depression, tvång tvång och ångest som gjorde att han blev han blev väldigt tvångsinlagd för 1:a gången när jag var 14.
Speaker 1:Och det gjorde ju att jag fick en kontakt med psykiatrin tidigt liksom via honom och var där och besökte dem och när han var inlagd flera månader på sommaren och så här. Och han hade nästan alltid bara tvångsinläggningar... Inläggning, för att han ville aldrig... Alltså det var alltid bara när det liksom hade gått alldeles för långt och det blev liksom farligt för alla omkring som han blev inlagd. Så där fick jag...
Speaker 1:Jag tror via det, att leva nära en människa som mår dåligt, att parera den personens liksom sinnesstämningar, att vara I närheten av en människa där man aldrig riktigt vet hur var befinner du dig idag. Och I det hittade jag kanske både lekfullhet, I att kunna se vad är det som faktiskt hjälper honom att må bättre många gånger. Kanske det var just liksom lekfullheten att hitta på nåt, att energi I 2:a saker tillsammans som man kunde se att där fanns ett ljus liksom mitt I allt som var svårt. Men också själv tänker jag att jag har via den här då erfarenheten av att växa upp med en bror som har kämpat på det här sättet så har jag också kunnat se liksom vissa av de inte... Jag har jag har ju liksom ingen autism eller nåt sånt, men jag kan jag kan se den här liksom kanske ängslan eller ångesten eller oron.
Speaker 1:Det var också nånting som jag brottades med en hel del när jag var mellan... Någonstans mellan 20 och 30 som präglade mitt liv väldigt mycket under en period. Att jag hade hög liksom känsla av ängslan och oro på olika sätt som jag nu I efterhand kan se att och som jag såg I slutet också då innan jag så att säga blev fri från det att jag inte hanterades på ett sätt som var så konstruktivt. Alltså jag jag byggde upp strategier som jag tänkte var hjälpsamma och de var hjälpsamma, kanske hjälpsamma under det till... Under de tillfällena, men de fördjupade egentligen mitt dåliga mående.
Speaker 1:Och så kan det ganska ofta vara att de strategier som först verkar vara hjälpsamma och som gör att man kan navigera, de kan bli destruktiva när man gör dem för mycket och så märker man att man hamnar I en situation där man... Där där det där den där där den psykiska dåliga mående-spiralen liksom fördjupar sig. Så det har jag också en erfarenhet av, men jag också en erfarenhet av att liksom kunnat att till slut, trots att det var många år då det faktiskt liksom präglade mitt mående, att jag sen ändå kunde hitta ett sätt att ta mig ur det och hantera det. Så det var också en 1 rik erfarenhet av liksom hur läkande miljö och ett läkande sätt att se på sig själv och på Gud, på livet, på acceptans. Jag tror många gånger hamnar vi, när vi mår dåligt, I att vi vi vi brottas med oss själva istället för att liksom faktiskt acceptera våra egna känslor och vårt eget mående.
Speaker 1:Och det gör ofta att vi att vi kanske gräver djupare där vi står och mår sämre istället för att liksom få... Så att det... Alltså så är det ju inte I alla fall, men för mig var det lite så att mina strategier var inte hjälpsamma liksom.
Speaker 2:Ja. Och det här med strategier, tänker jag. För du har haft en Kristen tro, har jag förstått det Och hur har de... Din kristna tro präglat dina strategier? Och hur har...
Speaker 2:Har liksom tron varit ett hjälpmedel I det här? Eller har det varit en börda? Det finns ju många som upplever tron på Gud som en börda liksom snarare än en hjälp med någon form av jamen skuld kanske gentemot Gud eller annat. Hur har din resa sett ut där?
Speaker 1:Ja, men jag tycker... Det här är en oerhört spännande fråga, Benjamin, för att den jag tycker för mig så var egentligen... Jag kan säga så här, min tro min tro på Gud var både en del av det som faktiskt... Nej men du kan... Om jag säger så här, att jag tror att om man har en lite...
Speaker 1:Ha... Om man är troende och så låt säga att du har en 1 oro I dig eller du har en ångest eller du har nånting då kan det vara väldigt lätt att hänga upp det också I religiösa termer som gör att även det religiösa präglas av detta.
Speaker 2:Kan du ge nåt exempel
Speaker 1:på det Ja, men det kan ju vara till exempel om man känner att man hela tiden måste be om förlåtelse. Gjorde jag verkligen rätt? Är det här verkligen Guds vilja? Alltså att den oron som du kanske redan bär på som människa, den liksom att du den på något sätt projiceras in eller puttas in I liksom även alla de religiösa klädesträckterna och på så sätt kan det fördjupas istället för tvärtom. Så att jag tror ibland...
Speaker 1:Och det men det spännande med det tänker jag också är att då någonstans då är man ändå på ytan. Då lär... Då då rör man sig ett slags brus och ett tankesystem som inte egentligen har med Gud att göra på riktigt. Utan Gud egentligen... Eller tron på Gud egentligen är ju tänkt att skapa liksom en djupare känsla av botten, kärlek, trygghet.
Speaker 2:Men I stället blir Gud ett tvång?
Speaker 1:Ja, men gör att man att det på nåt sätt kan vara att oro som redan existerar I ens liv fördjupas om man också tänker, ja men är det här verkligen Guds vilja? Då blir det inte att man bara tänker på, ja, är det här min vilja och försöker förstå vad man själv vill, utan man gör en dubbel belastning för att man kanske tänker att, gud, det är si eller så. Medans... Ja. Jamen Men det där
Speaker 2:är ju så sjukt spännande tycker jag för jag tror... Alltså min gudsbild säger ju att Gud inte vill att det ska vara så.
Speaker 1:Att gud...
Speaker 2:Guds plan är inte att han ska bli liksom någon man hela tiden ska känna att man behöver stå till svars för och någon som liksom blir tvång. Utan bibeln pratar mycket om liksom, I gud finns det frihet.
Speaker 1:Absolut.
Speaker 2:Och då är det liksom frihet från sådana här mönster och också frihet liksom från psykisk ohälsa tänker jag.
Speaker 1:Ja. Men jag... Alltså jag... Nej men jag tänker nånstans så här att jag skulle nog vilja säga att jag skulle vilja skilja på det på så sätt att en människa kan ha en djup tro och ha psykisk ohälsa. Man kan ha en djup tro och må dåligt.
Speaker 1:Man kan ha... Och men jag tror svårigheten blir Ja, jag tror att svårigheten blir när man tänker att det religiösa ska frigöra en från att vara människa. För det gör det inte alltså det... Och det är inte meningen heller. Alltså att
Speaker 2:Menar du med det?
Speaker 1:Nej, men att att är att vara människa så ingår också att ha vånda, att ha ångest, att möta svåra situationer. Och det behöver man kunna acceptera och omfamna som en naturlig del av att vara människa. Det gör inte att du är längre bort från Gud eller det gör inte att du inte är på rätt väg. Utan att bli vuxen, att leva, att navigera ärt många gånger väldigt tufft liksom.
Speaker 2:Just det.
Speaker 1:Och om man då får en idé av att det religiösa ska liksom frigöra en från det, då kan ju det bli en extra börda. Om man tänker att, men när jag är kristen då borde jag vara glad eller må bra. Men jag tänker istället att det är sant att den kristna tron, det kan ge en kompass och en djup botten, en upplevelse av att vara älskad, av att känna att man man har en plats liksom att återvända till där man kan hitta sin väg liksom inom sig själv för att man kan möta Gud där. Att samtidigt så kan det vara väldigt mycket brus I våra liv som gör att det det ändå kan vara svårt att, ja men att det kan vara svårt att se klart, att det är väldigt mycket intryck vi får. Hela världen kanske säger, du ska se ut så här, du ska vara framgångsrik, du ska göra detta, du...
Speaker 1:Att att man känner... Jag tror många unga människor kan känna det, hur man ska se ut, hur man ska vara Ja. När är man värdefull? Och också I ett 1 samhälle där vi kanske inte håller människovärdet så högt utan det kopplas ofta väldigt mycket till vad... Hur människor ser ut eller vad människor gör.
Speaker 1:Där det som den kristna tron erbjuder där, det är att man vänder på hela steken och säger så här, nämen alla människor har samma värde. Den som liksom är den högsta ska vara alla 2:a tjänare. Att det handlar inte om vad du tjänar, det handlar inte om hur du ser ut, det handlar inte om vad du presterar utan du är älskad precis för den du är. Så på så sätt så kan ju den kristna tron bidra till liksom en djup känsla av glädje och meningsfullhet. Och det är ju underbart om den gör det, men jag tänker att ibland relativiserar vi psykisk ohälsa så vi tänker att det är ingen som säger så men förkylning eller om man har ont I magen eller sådär, ja men du vet, bara tror det här eller bara tyckte det här så god det om.
Speaker 1:Alltså för så är det ju inte, utan det är liksom 2 olika det är 2 olika nivåer I en själv tänker jag någonstans. Att en människa kan ha den djupa tron och övertygelse men man kan ändå Det låter klart. Man kan ändå väldigt psykiskt dåligt för att livet livet är som våra hjärnor är sådana, vår genetik är sån, vårbiologi vår... Alltså det finns så mycket att förhålla sig till och det och det är ingenting man ska lägga på sig själv liksom. Men däremot så kan det finnas Ja,
Speaker 2:vi är människor?
Speaker 1:Vi är människor och du... Och men däremot så kan det finnas massa saker där man kan se att, ja, men det här hjälp mig. Alltså man kan se att det här är hjälpsamt. Och det är klart att kristna liksom bönerverktyg kan vara en del av det såklart
Speaker 2:Just det.
Speaker 1:Självklart, eller att liksom vara med 2:a I gemenskap än I kyrkan eller I 2:a föreningar, att liksom röra på sig, att vara ute I dagsljus, att det är helt
Speaker 2:Man ska inte underskatta det rent fysiska liksom,
Speaker 1:det är det fysiska. Vi är I vår kropp, vi ska liksom
Speaker 2:Vi Vi är fysiska annonser.
Speaker 1:Vi är fy... Det är jätte jätteviktigt. Så jag tänker det finns... Det kan finnas både det som det som hjälper och stjälper I livet och jag tror att varje människa måste nånstans också hitta vilka verktyg... Hur hur jag agerar på det här?
Speaker 1:Hur får det här mig att må att pröva sig fram? Jag tänker det står I bibeln smaka och se att gud är god. Jag tänker att så kan det vara med många saker I livet, att man kan också smaka liksom och se, vad leder det här till till I mitt liv? Ger det här en fördjupad glädje? Får det här mig att må bättre?
Speaker 1:Det kan ju vara alltifrån de sammanhang jag rör mig I det det jag tittar på I sociala medier eller I det jag liksom äter av rent själsligt liksom, bygger det här upp mig eller får det mig att liksom göra protest på insidan och må sämre? Att man liksom på nåt sätt också utvecklar en förmåga att lyssna på sig själv och vad hur vad blir det för genklang I mig kring det här? Skapa det här oro och stress I mig, det här jag hör från predikstolen. Ja men då kanske jag inte ska gå till den kyrkan. Alltså, så när jag menar, alltså man faktiskt också Ja.
Speaker 1:Säger vad ger det här? Alltså det är
Speaker 2:Ja men det finns Är det
Speaker 1:här glädje och liv eller vad är det jag hör här liksom, att det är också viktigt liksom att lyssna inåt.
Speaker 2:Verkligen. Och om gud är en personlig gud så vill han ju att vi är personligt ärliga tänker jag. Sen just det där med... Jag menar det är ju... Den kristna tron är obevek på så sätt att den kallas till omvändelse från det som är dåligt.
Speaker 2:Men man kan ju verkligen göra en skillnad där på någonting som är destruktivt och någonting som I grunden är väldigt positivt men som kan vara jobbigt för stunden. Men jag tycker du sätter liksom fingret på något där där du säger liksom, ja men att den kristna tronen bygger egentligen på att vi ska få vila. Vila från prestation och att vårt värde inte kommer utifrån vad vi gör. Och det är ju väldigt liksom mot våran kultur idag. Men då kanske vi luras in idag, framför allt unga som växer upp I en digital värld, just I det här att även min relation med Gud blir en prestation.
Speaker 2:Att jag mår dåligt för jag ber för lite eller för att jag har en liksom osund tanke eller vad det än kan vara. Det är ju väldigt problematiskt liksom. Och du berättar ju om det är hur det var I ditt liv. Hur ska vi hitta en väg framåt från det? Eller hur hur kommer vi till befrielse från det?
Speaker 1:Ja, det är en jättebra fråga. Alltså det
Speaker 2:Och du behöver inte ett svar, men om du vill bara tänka lite högt kring det, Lisa, så kan vi ha ett samtal kring det.
Speaker 1:Ja, Nej men jag tänker nog att... Delvis så kan man ju tänka så här att ibland tänker jag att vi kanske kan hamna I mönster. Alltså man kan hamna I tankemönster som person. Alltså var... Tankar är ofta såna att de genererar sig själva efter ett tag I en viss riktning som hjärnan liksom tränar upp på.
Speaker 1:Så är man van att liksom till exempel om man har varit... Låt säga om du har varit I en kyrka som har fokuserat mycket på att rannsaka sig själv till exempel, ja då börjar du automatiskt kanske gå I spår där där där börjar rannsaka dig själv väldigt mycket.
Speaker 2:Med en sådan sår får man skörda?
Speaker 1:Ja, och det kan vara väldigt destruktivt. Alltså det det kanske gör att du hela tiden bara letar massa fel hos dig själv och så bara mår du dåligt för att du egentligen inte tar emot kanske den här förlåtelsen och befrielsen som du pratar om liksom med att att att man måste också se, har man har man... Det räcker inte att bara få... Om man får en insikt om nånting man har gjort fel. Det kan ju vara förödande om man inte också ser utvägen ur det.
Speaker 1:Alltså det... Och och det finns också det finns också nånting I när nånting kan bli ett överdrivet fokus så att man hamnar... Att hjärnan hamnar snett I det där. Det kanske... När jag hörde det eller liksom när vi man pratar om det så här, ja men okej, man ska försöka följa sin inre röst mot det som är bra och liksom det finns en förlåtelse, man kan få liksom fördjupa sig mot det som ger liv.
Speaker 1:Det är ju liksom ett underbart budskap liksom, men när... Om det handlar om att man hamnar I nån slags... Där man hela tiden kanske rannsakar sig själv på ett överdrivet sätt, då mår man ju... Det är nånting som inte är sunt för människan att hålla på så för mycket tänker jag. Så att där där behöver man ju då kanske liksom, ja men såga ner de känselspröten lite grann och och mer vara I, ja men om man säger så här, vara I Gud, vara I den kärleken, tro att man är förlåten, leva I det och att man inte tänker att den kristna tron handlar inte om mig på det sättet.
Speaker 1:Det handlar inte om att jag ska skärskåda mig, utan det handlar om att ta emot kärlek och att leva ett helt liv liksom, där man får tro att Gud vill vara en aktiv del av det och jag får ha en nära relation med Gud. Så då tänker jag också så här att där kan man ju hamna I... Vad vad handlar den kristna tron om? Handlar den kristna tron om mig och vem jag är och mina brister? Eller handlar den om Gud?
Speaker 1:Att det är ju nånstans när vi får... Det här man brukar prata om, det här fröet som faller I jorden och dör. Det är också nån slags... När man när man på nåt sätt... Där finns också en djupare acceptans av att, ja, jag är jag är den jag är och jag älskar den som den jag är.
Speaker 1:Jag får bara liksom, jag... Det är... Det finns nåt djupt nån djup acceptans I den rörelsen liksom att... Och det var lite det vi pratade om innan också med att när man vänder på allt, att att någonstans finns det en frihet I det som också att vara fri från kanske, ja men livet handlar inte om mig och mitt utseende, om självhävdelse eller karriär eller pengar. Om man tänker det.
Speaker 1:Det blir ett slags... Det är... Det handlar inte om att att dö bort från det. Det handlar inte det handlar inte om ett liksom lustmod, utan det handlar om en befrielse. Det är nånting att få bli fri från det att...
Speaker 1:Och på så sätt det här fröet som faller till jorden, det är en befrielse att få känna att liksom det här är inte det livet handlar om. Många gånger är det det som stressar människan liksom. Allt det där som vi tror att vi måste för att vara bra personer. Det kanske låter väldigt flummigt, men vi höll många
Speaker 2:olika
Speaker 1:Jo,
Speaker 2:absolut, du har några poänger där liksom. Och jag tänker vi människor är ändå, som man kollar rent biologiskt flockdjur och är I behov av 2:a människor. Och nej men att vara kristen är inget soloprojekt. Absolut. Och att vara människa tänker jag är inte heller ett soloprojekt och det gäller ju också I psykisk ohälsa.
Speaker 2:Det som är spännande här då, tycker jag, det är ju när man är kristen och pratas med psykisk ohälsa och ska ta kontakt med någon som kan hjälpa en. Då tänker jag rent liksom professionellt. Då finns det psykologer och så kan man ju säga att det finns själarvårdare också. Och det är en skillnad där på nåt sätt ändå liksom. Och där blir det svårt.
Speaker 2:Hur ska man som kristen tänka? För om jag tar min... Om min tro är så pass viktig för mig och min psykiska ohälsa kan vara relaterad kanske till tron. Eller det något som verkligen påverkar min psykiska ohälsa på ett eller annat sätt, positivt eller negativt, Att då prata med en psykolog som inte kan relatera till det, som inte är kristen, kan ju kännas svårt kanske. Hur ska man som kristen tänka, ska man bara gå till en själavård som kanske inte är utbildad liksom rent psykologiskt?
Speaker 2:Eller förstår du lite vad jag är
Speaker 1:ute efter? Förstår din fråga, men jag tror så här att... Jag tror det kan vara jättebra att prata med en psykolog och jag tror att psykologer är också människor liksom, att vi vi är alla människor och det är det som är det viktiga många gånger. Att en bra psykolog kan också relaterar till en människa som är troende. Att det är inte sådär att det är nånting främmande på det sättet tror inte jag, utan jag tror inte man behöver vara Ja.
Speaker 1:Utan snarare man kan väl gå till både en själavårdare och en psykolog. Vissa saker kanske man vill ta med själavårdarna, om det handlar om liv och död existensiell liksom tro och sådär. Men men man kanske också att gå till en psykolog... Det kan också vara intressant, för det jag var lite ute efter innan, men som jag tyckte jag själv hade svårt att förklara, det var väl att vissa saker kan vi kanske ibland klä I religiösa termer om man är troende, men det är inte där det egentligen hör hemma. Låt säga om om man har ett orosmönster, jamen då är det kanske det är orosmönstret man måste hantera, inte inte att att att oavsett om det har klätt sig I nån religiös term liksom, att jag oroar mig för för saker som har med det...
Speaker 1:Med det religiösa göra på nåt sätt eller om det finns uttryck inom det, så tänker jag att... Ja men då det kan ändå vara bra att, ja men då kanske det är KBT man behöver. Kanske behöver bryta den typen av tankemönster som man inte mår bra av om man har hamnat I nånting som som inte är positivt. Men jag tror det... Man behöver inte ställa det mot varandra, utan jag tror det är just det att livet består inte I liksom så här religiöst å ena sidan och mänskligt och psykologiskt å 2:a sidan, utan liksom både religion religion, psykologi, filosofi och vi som människor allting kan ju på ett sätt hänga samman och den...
Speaker 1:För en människa som är religiös och troende, ja, då då är man ju det och och då är du det när du går till psykolog och du är det när du går till själ och det är också det kommer komma upp I båda samtalen och du kommer kunna få olika typer av kanske redskap beroende på vem du pratar med. Så att jag tänker också att det är nog men det är nog det är nog viktigt att att... Ja, jag jag skulle nog inte skilja på det så mycket, men jag skulle nog tänka att det kan ge olika saker. Är det ett för flummigt svar?
Speaker 2:Nej, men det blir jättebra, eller... Nej, men tanken är ju liksom inte heller att vi... Att du behöver ha svar på allt utan att vi får tänka lite olika där. Och jag tror att det finns säkert de som inte kommer hålla med. Och det finns de som kommer hålla med.
Speaker 2:Och det är ju okej hur det än blir liksom. Jag tänker
Speaker 1:Men då, ja, ja. Nej, det handlar ju mycket om vad det rör. Alltså lite
Speaker 2:så Ja, det är ju ingen enkel fråga får man ju också se liksom. Och alla människor har ju så otroligt många erfarenheter av det där. Och jag tänker om vi ska gå bak... Gå tillbaka lite till dig, Matilda, med din bror. Så, som led av psykisk hälsa så slutar du ju tyvärr I självmord för honom, har jag förstått
Speaker 1:som. Som Ja, absolut.
Speaker 2:Vilket är jättehem såklart. Hur påverkar det din tro liksom?
Speaker 1:Ja, men jag... För mig är det nog väldigt mycket så här att tron tron har... Den påverkar... På ett sätt så påverkades inte min tro av det. Alltså, man kan säga så här att min tro, den innehåller den innehåller både liksom öh ljus och mörker på så sätt att att tron är med I allt.
Speaker 1:Och I... Alltså det ljusa och det mörka I livet går går bredvid varandra. Och det var också väldigt tydligt. Det var snarare kanske så att min tro påverkade snarare på ett sätt som... Där man upplevde sig väldigt buren.
Speaker 1:Alltså att mitt I... Och det det är det intressanta också, när saker händer som är smärtsamma, så fortsätter hela tiden livet framåt samtidigt. Jag menar då hade jag John var liten och Isak som är min systers son, de var båda små. Alltså det var det var vi höll på där och de skulle ha mat och vi var alla åkte upp till ny gård och samtidigt som vi alla sörjde och var ledsna över att Nils hade dött så var vi samtidigt så här livet hela tiden bara fortsatte med barnen och liksom allting de behövde och allt. Och och att man märkte att vi också fanns där väldigt mycket för varandra och stöttade I den här sorgen.
Speaker 1:Så jag tänker det att att att den kristna tron lämnar oss inte liksom... Det är ju ingenting som tar bort livets svårigheter men det ger ju en verklig botten I oss att kunna gå igenom svåra saker. Att vi är inte ensamma, att Gud är med oss och också det... Jag tror att det finns en tröst, en stor tröst I den kristna tron, att ingenting blir meningslöst. Alltså på så sätt att jag tror att jag kommer få träffa min bror igen liksom och jag
Speaker 2:Det finns ett hopp?
Speaker 1:Det finns ett hopp och det gör också att, ja, att jag... Jag kan också känna en djup tacksamhet över att han fick leva och att han var här
Speaker 2:och
Speaker 1:att jag fick lära känna honom och att allting, vem han har varit och vad han har gjort, som har berikat mig och hela min familj så oerhört mycket. Så så I så fall är det väl snarare det att jag känner att det liksom har... Att det finns en tröst och ett hopp alltid I tron, liksom att Gud är med I livet och I döden.
Speaker 2:I din Gudsbild ryms både ja men glädje och sorg och det blir inte en stress I Gud utan snarare kanske en vila I Gud, en Gud som bär. Och jamen att Gud inte är på något sätt kanske problemet utan lösningen. En väldigt vila en vilande liksom, uppfattar jag det som.
Speaker 1:Ja, och verkligen det här som vi lite pratade om innan, att I den I den kristna tron så finns ju det finns en väldigt stor trygghet och en och en värme, liksom en famn att falla I alla lägen. Och där tänker jag också någonstans med vår Gudsbild, att det finns... Vi pratar om det här med att må dåligt och så. Det kan ju också vara man har en bild av Gud som, ja men där där kanske vi ofta projserar, vi tänker lite, ja men hur är mina omedvetet auktoriteter I vårt liv? Alltså Gud är ju nån form av auktoritet kan man tänka.
Speaker 1:Och så tänker man kanske på sina föräldrar eller på omedvetet och man tänker att gud är likadan. Man kanske har haft någon förälder som inte var närvarande eller som var straffande eller dömande eller var... Jag har... Mina föräldrar har varit fantastiska. Men jag menar bara att det kan finnas massa olika såna saker som man...
Speaker 1:Alla har vi ju lite såna grejer där. Vi har vi har leff... Vi har alla vuxit upp med föräldrar som är operfekta liksom. Och någonstans så tänker vi kanske omedvetet också på Gud I de termerna.
Speaker 2:Man projicerar sin bild av föräldern på Gud på
Speaker 1:ett Ja, precis. Och där tror jag också att det finns en när när man liksom, vad ska man säga, vilar... Hittar en vila I Guds kärlek och I att bara få vara med Gud och att man har en... Hittar en tro som bär. Så så tänker jag att det också är ganska kopplat till ens gudsbild.
Speaker 1:Alltså att att bilden vi har av vem Gud är påverkar oss väldigt mycket. Så det den tänker jag också är någonting att utmana. Vad är det... Vad säger den här tanken som jag tänker... Vad säger den mig om Gud?
Speaker 1:Om vem Gud vill vara I mitt liv. Jag tänker som att när man tittar I bibeln så är ju gud jämställs väldigt ofta med såna här namn eller kallas för namn som är väldigt så här fantastiska, att gud kallas liksom för vår försvarare. Sen när man tittar på de här hebreiska och grekiska översättningarna, försvarare, vår advokat, vår läkare, vår helare, vår hjälpare, vår vägvisare. Det är liksom ord som är så här fulla av liksom en, jag menar, och som det motsatta mot en åklagare, det är ju ens försvarare. Gud är den som försvarar oss, Gud är den som liksom vill oss väl, som vill hjälpa oss, som är vår tröstare, vår hjälpare, vår helare.
Speaker 1:Och någonstans så tänker jag att den typen av bild av Gud, när den får... Och den är ingenting man bara kan... Jag tror också det att vi kan inte... Man kan inte forcera fram... Tron kan inte forceras fram, utan den måste få mogna fram I en relation med Gud, där man får erfara detta och se att det stämmer.
Speaker 1:Och då menar jag inte att det stämmer utifrån det som drabbar mig, för allt möjligt kan drabba människan. Men men att att I mötet med tron, med kyrkan, med Gud, liksom förhoppningen av den identiteten och det mötet, att där är I det I det sökandet liksom och välkomnandet av av Gud får erfara vem Gud är.
Speaker 2:Är det så du odlar din Guds... Eller sundare Gudsrelation I Ja, det
Speaker 1:skulle jag vilja säga. I det,
Speaker 2:I en gemenskap?
Speaker 1:Ja, I gemenskapen, I kyrkan, men också I mitt eget liksom varande, att Kristen tro inte är nånting vi gör. Det är inte en andakt. Kristen tro är inte en gudstjänst liksom, utan Kristen tro är att Gud är med mig alltid och att Guds ögon på mig och på dig, det är alltid kärlekens ögon. Det är alltid liksom livet, livets röst liksom, det som är kärlek rakt igenom. Och och det är nånting man kan...
Speaker 1:Man kan ha en andakt och sätta sig ner och be och bli påmind om det, men man kan också bara vara mitt I steget tycker jag, och bara öppna sig för den sanningen I ens eget liv och I den bara känna sig så buren mitt I nånting som är svårt, en sån mikro sekund av öppnande mot himlen och bara, ja, jag är inte ensam om Gud det här med mig. Hoppet, tron. Och jag jag kommer ihåg när jag först började tro på ett mer personligt sätt, att jag kommer ihåg att jag kunde vakna på morgonen efter jag hade haft liksom haft en sån här, en ganska stark upplevelse när jag var sommarlovet I sjuan, där jag hade liksom bett och fått uppleva liksom Guds närvaro och verkligen var liksom bestämt på djupet av mig själv och att jag ville leva som kristen och var troende att jag hade... Att att jag kunde vakna på morgonen och fråga mig själv så här, men vad är det nu som... Vad var det som var så underbart igen?
Speaker 1:Ja, just det, gud finns. Så kunde jag bara liksom känna sån glädje liksom med att bara tänka den tanken. Och det det är ju som sagt, det är ingenting som har bevarat mig från lidande, Men det har burit mig genom allt ändå.
Speaker 2:Jag tycker det är fantastiskt, det vill jag förstå att du har en sån Gudsrelation. Men jag tror det är många som inte har det. Och du nämnde att du inte hade det när du Nej. Eller inte på samma sätt när du hade problem med ångest och så. Och för de som inte har det, som oftast med psykisk ohälsa, hur skulle du säga att en väg tillbaka...
Speaker 2:En väg till frihet, en väg till en sannare gudsbild kan se ut? Hur blir man egentligen fri från depression? Det kan ju man också
Speaker 1:Ja. Nej men jag skulle nog vilja säga så här att även när jag mådde dåligt och hade ångest och oro och sådär, då hade jag ändå på något sätt djupast sätt liksom en Guds tro. Men jag hade väldigt mycket brus då som gjorde att jag mådde dåligt och det var inte på... Och så det vill jag... Jag vill verkligen skilja på det att det det är inte så...
Speaker 1:Alltså den psykiska ohälsan och gudstrolen är liksom 2... Det det är 2 olika saker. Alltså det det ena bevarar en inte naturligt från det 2:a, utan man kan hamna I liksom kemisk obalans, man kan hamna I massa olika saker som gör att man mår psykiskt dåligt. Så det finns liksom ingenting I att har man en sann gudsbild, har man en sann tro som om man inte är psykiskt dåligt, utan man kan man kan göra det. Hår man psykiskt bra som kristen och jag mår psykiskt dåligt som kristen liksom.
Speaker 1:Så att jag tror på så sätt att det är nog... Jag tror mer att att om man ska säga så här, hur mår man inte psykiskt dåligt? Det är en sån väldigt komplex fråga för jag tänker att det finns så många anledningar till varför man mår psykiskt dåligt. Det kan handla om att man har kommit in I... Ja men det kan vara att man har en diagnos som gör att man har svårt att navigera I vardagen och att det och att man känner att man misslyckas eller att det är den skolan, att man blir missförstådd eller att saker inte reder ut sig som man har hoppats på eller man kan ha fått en psykos som gör att man efar världen på ett sätt som är jättejobbigt.
Speaker 1:Så att jag tänker det är liksom massa finns massa olika anledningar som gör att man mår psykiskt dåligt. Men så så där finns... Men sen kan man säga att det vi vet är att det finns vissa saker alla människor mår bra av. Alla människor mår bra av vissa saker så att oavsett om jag liksom mår psykiskt dåligt eller inte finns det vissa saker som alltid är viktiga för människan. Och då kan man säga såna saker är till exempel så här att röra på sig, träna, att vara med 2:a människor, att ha gemenskap, att liksom ha nån slags regelbundenhet I sitt liv, att äta bra, att försöka få sömn, liksom att vara ute varje dag för få få dagsljuset.
Speaker 1:Alltså det finns vissa saker man kan göra för sin hälsa som vi vet att oavsett vad det är som gör att du mår dåligt, finns det vissa element I våra liv som bygger upp oss som människor som är som bra byggstenar liksom.
Speaker 2:Men det där tycker jag är så skönt att det liksom inte alltid är, hur ska man säga då, en andlig lösning på problemet. Man kan ju kanske säga att allt I slutändan är på något sätt andligt men att det finns rent materiella saker, fysiska grejer jag kan göra för att må bättre.
Speaker 1:Och man måste
Speaker 2:inte underskatta det liksom. Och det är kanske det där du säger när man klär ett problem I religiösa termer som egentligen inte behöver vara ett religiöst problem. Exakt,
Speaker 1:exakt. Och då löser man inte det, utan det man gör är istället att man bara liksom skullebelägger sig själv. Och jag tror att det är bättre... I så fall är det bättre att se så här, okej, jag har tvångstankar, jag behöver KBT kanske. Och så går man I det och blir...
Speaker 1:Alltså jag tror att det också bra att se... Det är precis som det det är ju... Jag menar har har man har man vad som helst nån sjukdom, cancer, alltså jamen då då går man in I den behandlingen liksom. Är ni med? Just det.
Speaker 1:Och jag tror på samma sätt, har man tvångstankar, har man depression. Alltså att faktiskt se okej, då behöver jag kanske liksom jag behöver en behandling, jag behöver ett stöd I att ta mig ur den processen. Att börjar jag tänka så här, ja men det här ska min tro lösa. Alltså jag tänker att det det det... Sen sen tror jag samtidigt, som jag säger det, så så är det självklart så att tron är jätteviktig.
Speaker 1:Den är jätteviktig för mig och den är jätteviktig för min hälsa och den är viktig för många människor som mår psykiskt dåligt. Jag känner ju massor av människor som är troende som har psykisk problematik men som känner att det är någonting med att tro på Gud som är jätte jätteviktigt I deras liv och som också ger... De här grejerna vi pratade om I början, som kanske ger en djupare känsla av mening, av riktning, av glädje. Och allt det kan en människa ha någonstans på djupet av sig själv som gör att man håller fast vid livet samtidigt som man kan ha massa symtom på sin psykiska ohälsa I form av liksom ångest, tvång, trauman som som rör sig på en annan nivå ens... Inom en liksom och som kan existera parallellt.
Speaker 1:Och då kan man behöva ha hjälp och se, hur ska jag hantera den här typen av tankar? Hur ska jag... Det kanske handlar om om jag jamen att ja, att man behöver olika typer av sätt att hantera ångest eller tvång, till exempel för att må bättre. Och och där finns det väldigt såna... Det kan jag säga som till exempel när jag hade mycket...
Speaker 1:När jag var mellan 20 och 30 och jag hade en del såna tvångstankar. En av en av grejerna var att inse att det här har ingenting med religion att göra, utan det här är tvångstankar. Och jag... Och när jag började behandla dem som tvångstankar, då försvann Genom att jag ignorerade dem och liksom gjorde den här KBT:n Var de gjort
Speaker 2:dem på nåt sätt?
Speaker 1:Som man gör med tvångstankar, att man står... Man gör nåt annat, man följer inte tvånget, man gör inte det som det på... Påbjuder. Och då fortsätter det knacka I huvudet och då gör det det I 2 dygn, men om du inte gör det, ja men då tystnar det till slut. Och då kan du på så sätt reparera dig själv och och och sova.
Speaker 1:Så att jag tänker att det det är viktigt att se vad är det jag vad är det jag mår dåligt av och och och möta det. Sen kan man säga då att det kan ju också vara så här, låt säga, det som gör att du mår... Börjar må psykiskt dåligt är inte alltid det som gör att du fortsätter må psykiskt dåligt. För en människa kan ju hamna I, låt säga att du har mycket ångest Ja. När du går till klassen, du du känner att det är massa människor där, du känner social fobi på nåt sätt, du du har inga vänner, du mår dåligt, du får ångest, du går hem och så börjar du isolera dig själv I din lägenhet och så hoppar du av skolan och du går inte I skolan.
Speaker 1:Då kan man säga att då har du helt plötsligt ett nytt problem. Du är ensam, du blir mer och mer deprimerad, du mår sämre och sämre till exempel. Och då kan det vara 2:a saker du behöver för att ta dig ur det. Att då kanske det är att ja men jag behöver komma in I ett annat sammanhang, jag behöver få vänner, jag behöver liksom känna tro och hopp igen inför framtiden, jag behöver hitta 2:a sätt att hantera detta på. Så så det det tänker jag Ja.
Speaker 1:Är viktigt liksom att... Och det det är självklart så att tron på Gud och andlig hälsa är liksom någonting viktigt liksom, pratar om extensiell hälsa idag. Det är ju ett... 1 viktig aspekt av allt det här, att prata om att ta hand om sig själv liksom. Så den den är också viktig såklart och kan vara en jätteviktig pusselbit I hur vi mår också liksom.
Speaker 2:Om du skulle skicka med några tips eller kanske någon hälsning till den som lyssnar på det där och som kanske brottas med psykisk ohälsa eller känner någon som brottas med psykisk ohälsa. Det är som sagt väldigt vanligt. Ja. Vad skulle du säga då?
Speaker 1:Ja, men först av allt skulle jag vilja säga att det finns hopp och att du är inte ensam. Många personer har gått igenom och kanske går igenom liknande saker som du gör, kanske på sitt eget sätt men du är inte ensam och saker kommer inte vara för alltid utan även om saker är väldigt mörka just nu så behöver de inte alltid vara det och det finns stöd och hjälp att få och att det är viktigt att... Jätteviktigt att söka den hjälpen och att vända sig till platser där man kan... Där du kan få stöd, varje säg det handlar om att vända sig och få samtal av nån professionell eller att komma in I sammanhang som då till exempel Fantärnhuset eller kyrkan eller en plats där du kan få växa och må bättre och och få känna att du också får 2:a element I ditt liv som gör att du... Att livet känns värt att leva.
Speaker 2:Hitta ett sunt sammanhang.
Speaker 1:Ja, hitta ett sunt sammanhang. Och det kan man ju säga att mitt I det här så är det ju nånstans att de elementen är ju viktiga på så sätt att, låt säga, ja men människa har... Ja men man kanske har sin behandling och man har sin medicin men har man ingen mening med sitt liv, har man ingen ingenting man lever för, har man ingenting man tycker är liksom värdefullt eller några vänner eller ett sammanhang, då kommer inte det göra... Alltså, det kommer inte vara nog, det kommer inte göra att du mår bra. Så därför därför behöver du...
Speaker 1:Man behöver riktningen, du behöver djupens sammanhanget, tron liksom, men det är inte samma sak som att den... Ja, det existerar parallellt.
Speaker 2:Ja, vad fint. Om jag får flika in så vill jag också då skicka med bibelodet psaltaren 68 20, det kan man slå upp, som har fått vara ett stöd för många som brottas just med psykisk ohälsa. Vi ska börja runda av och jag tänkte ställa en avslutande fråga som jag brukar ställa till gästerna här och då är det, vart ser du dig själv om 5 år, Matilda?
Speaker 1:Oj, oj, oj. Åh, vad svårt.
Speaker 2:Svår fråga?
Speaker 1:Antagligen på exakt samma plats som nu. Och det är helt okej. Jag
Speaker 2:Är du kvar på Fontänhuset?
Speaker 1:Ja, gissningsvis. Ja. Jag tror det.
Speaker 2:Bor du I Lund?
Speaker 1:Ja, jag
Speaker 2:bor I Lund.
Speaker 1:Det är det är helt okej. Ja. Det är nog så. Men vi får se vad framtiden håller. Men livet är ändå alltid spännande.
Speaker 1:Det är liksom... Och jag tror också så när man blir äldre, man jag har accepterat det här att jag har gått från att vara en vind till ett träd liksom och det är helt okej. Ja.
Speaker 2:Stort tack, Matilda, för att du kunde komma hit 1000
Speaker 1:tack.
Speaker 2:Det har varit så roligt att prata med dig.
Speaker 1:Ja, men jättekul och jag jag känner jag... Det var jättespännande och bra frågor. Alltså, det nämligen jätteviktigt samtalsämne och det jag hoppas att jag meka lite sens. Det känns som att det var väldigt väldigt... Jag jag spretar rätt bra, men ni får...
Speaker 1:Ni som lyssnar därute, ni får navigera I det här.
Speaker 2:Absolut. Ja. Eftersom man kan ändå snabba upp nånting som jag tycker var Ja, låter Återigen stort tack, Matilda och tack till Nordea Sverige som sponsrar den här podden. Och så önskar jag er alla Guds välsignelse och så ses vi I ett annat avsnitt.