Subscribe
Share
Share
Embed
”Vi vill ge bästa möjliga hälsa för befolkning. Invånarna ska få den vård de behöver när de behöver den - det kräver omställning till nära vård.” Hur tänker politiker om deras ansvar för att driva på omställningen till nära vård? Lyssna till Rachel De Basso regionstyrelsens ordförande (s) i Region Jönköpings län och ordförande i SKR:s Sjukvårdsdelegation och Tobias Smedberg, kommunalråd (v) Uppsala kommun och ordförande i SKR:s beredningen för primärvård och äldreomsorg.
Creators & Guests
What is Näravårdpodden - en podcast från SKR?
Välkommen till Näravårdpodden. I denna serie intervjuas intressanta personer som på olika sätt speglar den förändring som vi arbetar för, mot en nära vård. Vi vill genom de här samtalen fördjupa kunskapen och också visa både på det som fungerar och det som är svårt.
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Rachel:Det går inte att checka av en checkista och säga att vi är nöjda. Man måste jobba med den här förändringen varje dag, året om. För min del, som regionstyrelsens ordförande, så är det jätteviktigt att vi har ett aktivt arbete igång I regionen för nära vård.
Tobias:För om vi inte kan visa människor att saker deras skada förändras till det bättre då är det ingen som kommer tro på politiken till slut. Då urholkas hela synen på demokratin. Vem ska tro att vi kan skapa fred I världen om vi inte ens kan ordna så man slipper ringa fem samtal för att komma I kontakt med en sjuksköterska?
Lisbeth:Idag har jag tänkt att vi ska fokus på det politiska ledarskapets betydelse för omställningen till den nära vården. Några som har riktigt god koll på det här det är dagens gäster: Rakel de Baso som är regionråd och ordförande I region I Region Jönköpings län. Och också ordförande för sjukvårdsdelegationen på Sveriges kommuner och regioner. Och också Tobias Smedberg som är förste vice ordförande I kommunstyrelsen och ordförande I äldrenämnden I Uppsala kommun. Och ordförande för SKR:s primärvårds och äldreberedning.
Spik:Varmt välkomna hit! Tack! Vi spelar in så här en tidig fredagmorgon. Hur är läget för er?
Rachel:Ja men det är bra!
Lisbeth:Härligt.
Tobias:Ja men det tycker jag också. Det är bra och det är ett jättefint vår nästan sommarvärde skulle jag säga.
Lisbeth:Ja det är ju verkligen. Det är fredag I maj men man kan tro till och med uppe I Luleå där jag sitter idag att det är någon helt annan del av sommaren. Jag tänker ni får börja berätta för oss som lyssnar om vilka ni är. Rakel vill du börja?
Rachel:Ja, absolut. Använd Rakel debasso. Jag har en bakgrund som legitimerad biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi. Jag har jobbat kliniskt I femton år, patientnära diagnostik. Sen har jag forskat, disputerade tvåtusen tretton inom hjärta och kärl.
Rachel:Men har alltid haft ett politiskt engagemang och kom in I landstingsfullmäktige tvåtusen tio. Tvåtusen arton blev jag politiker på heltid. Nu är jag ordförande I regionstyrelsen I Region Jönköpings län och även ordförande I SKR:s sjukvårdsdelegation.
Lisbeth:Vad gör du när du inte Det låter ju som ett ganska fullspäckat liv med olika engagemang, men vad gör du när du inte är I det politiska?
Rachel:Ja, men då prioriterar jag att umgås med min familj. Jag har tre vuxna barn eller tonåringar och två som går kvar I skolan och en som har flyttat hemifrån. Så försöker prioritera och umgås med familjen men även vara ute I naturen. Jag får kraft och energi när jag är ute I skogen och ute I naturen.
Lisbeth:Vad tänker du att det betyder för dig det här med din bakgrund både från forskning och från klinisk verksamhet? Reflektera du kring det?
Rachel:Ja, absolut. Jag har ju jättestor användning av det. För min del så skapar det en ökad förförståelse för det jag är med och leder och styr idag. Jag har själv arbetat inom vården. Jag vet hur det är att jobba med begränsad ekonomi.
Rachel:Man ska förändra och utveckla. Och utifrån min forskarbakgrund så har jag också det här att jag ifrågasätter mycket som jag får till mig. Varför är det så här? Varför blev det på detta viset? Och hela tiden ifrågasätter.
Rachel:Som person är jag väldigt lösningsorienterad och försöker tänka positivt och kan man hitta lösningar att gå vidare med den problembilden som man står inför. Så jag försöker hitta det positiva I saker och ting och hitta lösningar.
Lisbeth:Jag vet inte, sa du det? Du är socialdemokrat och hur ser det ut? Hur ser det att styra ut I Jönköping?
Rachel:Jag är socialdemokrat och vi styr tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna som är ett sjukvårdsparti. Vi är ett majoritetsstyren och vi var bland de sista efter valet som landade I det här styret. Det kan kanske upplevas konstigt att S och M styr ihop men utifrån det parlamentariska läget, valresultatet valde vi ändå att ta ansvar I en mycket svår tid. Just utifrån effekterna av pandemin, men också utifrån den ekonomiska situationen så visste vi att det här kommer att vara tufft och det har fungerat bra. Vi har högt I tak, vi samarbetar bra.
Lisbeth:Tala om att försöka hitta lösningar. Ja. Tack Tobias, nu är vi nyfikna, vem är du?
Tobias:Jag heter Tobias Mehberg och jag är politiker I Uppsala, kommunpolitiker. Jobbar mycket med äldreomsorgsfrågor som heter ordförande I äldrenämnden. Nästan allting som händer I en kommun passerar när man sitter I kommunstyrelsens presidium och I kommunalvård. Men jag blev politiker som vuxen. Jag var inte med I något ungdomsförbund och har alltid haft ett politiskt engagemang.
Tobias:Men det tog jag tag innan jag gick in I partipolitiken. På gymnasiet läste jag omvårdnadsprogrammet. Jag började jobba inom omsorgen med personer som har funktionsnedsättningar och autism. Då sprang jag på en person som hette metodutvecklare. De jobbade med att utveckla nya metoder för hur man jobbar med personer som har autism och man ska kunna bistå med att människors lever så rika och självständiga liv som möjligt.
Tobias:Då frågade jag: Vad har du läst bredvid det där? Då sa hon att hon hade läst till socionom. Då letade jag också reda på just socionomprogrammet och började plugga där. Men jag har faktiskt aldrig tagit examen. Jag har fortfarande kvar den där uppsatsen som man ska göra sedan nån gång.
Tobias:Men tanken var att vi skulle jobba med socialt arbete och det tycker jag faktiskt att jag fortfarande gör I högsta grad, men på kanske mer aggregerad nivå. För det är ju det politik handlar om, ett socialt arbete på systemnivå.
Lisbeth:Verkligen. Du måste ju många uppslag till den där uppsatsen. Den är ju lättfixad.
Tobias:Ja, den är lättfixad men jag känner väl att jag hoppas att jag kan göra en yta även I sanden.
Lisbeth:Ja, absolut. Är politiker eller förtroendevalda är man ju alltid, men vad gör man när man försöker koppla av och annat?
Tobias:Tyvärr är det väl så att det gör man inte så mycket. Jag har dessutom fyra barn så jag behöver inte fundera så mycket på vad jag ska göra utan jag vill umgås med dem så mycket som möjligt. Men jag tycker att det är ett idrottsintresse och jag tycker det är roligt att följa mina barns idrottande och försöker ibland hitta på lite saker själv också inom idrottens värld. Det tycker jag är lite extra roligt att ge energi. Jag tror att det är viktigt att man inte bara finns I en partipolitisk miljö hela tiden och umgås med människor som har starka partipolitiska övertygelser.
Tobias:Då tror jag att man blir en ganska dålig politiker. Då glömmer man bort vart man står och var man kommer ifrån egentligen och vilka bekymmer som människor brottas med I sin vardag.
Lisbeth:Och hur samtalen går tänker jag. För så tänker jag också när man får vara I sammanhang som är väldigt politiska, för det är man ju också om man är tjänsteperson I politiska verksamheter och jobbar mycket mot politik att man får ju vara I ett samtal som är väldigt initierat och har fokus det. Att också samtala med människor som inte är I den miljön, det är ju otroligt viktigt.
Tobias:Ja men det är det ju. Jag skulle väl vilja säga att ibland är det vi politiker som är minst intresserade I frågor och så, för att vi finns just på en så övergripande nivå, kanske längre ifrån de bekymmer som människor möter I Jag kör lite enduro, en form av motorcykel. När jag är I enduro I garaget får jag en reality check som är mycket starkare än när jag finns I kommunstyrelsens ålder.
Lisbeth:Exakt, det är jätteintressant. Du representerar Vänsterpartiet och hur ser ert styre ut när vi tar oss till Uppsala?
Tobias:Vi sitter och styr också från Vänsterpartiets sida gjorde vi I valet I Uppsalas rekordval. Vi har aldrig under de hundra år vi har funnits där gjort ett starkare valresultat lokalt I kommunvalet. Vi kunde bilda ett styre tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men vi styr minoritet. Det är ganska ovanligt Vänsterpartiet är med och styr minoritet. Man brukar ju någon slags grundkurs I politiken.
Tobias:Om man styr minoritet vill man en opposition på båda sidor Så att man kan luta åt ena hållet I en fråga och åt andra hållet I en annan fråga. Men vi tänker att vi har ingen opposition till vänster men vi provar det här. Det går väldigt bra, men det kräver att man är ödmjuk och inser att politik inte handlar om att skaffa sig så många ovänner som möjligt utan att skaffa så många kompisar som möjligt. Så man måste vara ödmjuk och våga sträcka ut en hand också till partier som man kanske inte alltid delar alla värderingar eller all grundsyn med.
Lisbeth:Det låter ju som att, eller jag förstår att ni är gjorda för att också leda de här delegationerna och beredningen som ni gör på SKR eftersom det handlar också så mycket om att hitta det gemensamma snarare än att hitta det som skiljer. Jag tänkte ändå att vi skulle börja med det här med hur ni ser på er relation till omställningen till en mer nära vård som pågår för fullt runt om I Sverige. Hur tänker man på det som politiker? Vad är relationen? Tobias?
Lisbeth:Jag
Tobias:tror att ganska många politiker inte alltid tänker på vad nära vård är. Man hör talas om begreppet och den omställning vi ska göra, men det kan vara svårt att greppa om. Men vad är det som sker I vardagen, I de verksamheter som jag är ansvarig för? Anledningen till att man inte ser det är för att man inte alltid använder begreppet nära vård. Det händer jättemycket saker som är en del av omställningen av arbetet med nära vård och den kulturförändring vi behöver göra inom vården I Sverige.
Tobias:Men det kallas inte för det och därför syns det inte lika mycket. Det är en sådan reflektion jag gör och som gör att ibland är det lite svårt att prata om just omställningen till nära vård för att man kan mötas av en reaktion. Att det känns som något abstrakt och vad händer egentligen och vad har vi egentligen nått för resultat? Men sen om man kan lyfta upp exempel på vad som görs och vad som händer då förstår folk att det är en del av nära bordet. Då kan man folk som är djupt involverade I det som kanske själva inte ens tänker på att det här är faktiskt en del utav omställningen.
Lisbeth:Jag delar så den bilden. Vi har ju från SKR försökt också att prata om vad berättelserna har för roll när man ska göra stor transformation och att också kunna översätta. Och det är också jätteviktigt för medarbetare som gör jättemycket saker I den här omställningen att ändå få ett kvitto på att vi går åt rätt håll. Det här är en del av det. Det där är något otroligt viktigt att fundera vidare på hur vi skulle kunna göra det på ett bättre sätt.
Lisbeth:Rakel, vad tänker du? Hur ser du på relationen till din relation eller politikens relation till omställningen och också det Tobias tar upp?
Rachel:Jag tycker att vi har en nära relation till hela nära vårdarbetet. För det är I princip all den vård vi ger kommer från nära vård och att våra invånare ska få den vård de behöver. De behöver när de behöver det och på det sätt de behöver det. Och då måste vi ändra våra arbetssätt kring vården. Vi måste en mer omställning och vi måste vara förändringsbenägna.
Rachel:Så det handlar om den vården vi levererar till patienter, till våra invånare Och det är det som är den nära vården. Egentligen så är ju hela den förflyttningen som vi vill från specialistsjukvården till kanske öppenvård, men till primärvård och till hemmet. Det är ju det som är nära vård. Det är ju det som skapar värde för patienten. Det känner jag som politiker att jag har ett jättestort ansvar att driva på den omställningsresan och det arbetet, för det går inte att checka av en checklista och säga att nu är vi nöjda, utan här måste man jobba med den här förändringen varje dag, året om.
Rachel:Så för min del, som regionstyrelsens ordförande, så är det jätteviktigt att vi har ett
Lisbeth:det tycker det tycker jag att jag känner mig väldigt både imponerad av och glad för och det är ju att det här med riktningen, den mer personcentrerade, en mer sammanhållen samverkan kommun och region för den enskilde, Det mer proaktiva och främjande, men också att vi vill göra mer tillsammans med patienter. De riktningarna de sitter så starkt runt om I Sverige. Så träffade jag en chef för ett tag sedan och hon sa så här: Jag nära vårdsäkraar alla mina beslut. Jag funderar på när vi ska ta de här besluten, blir det då personcentrerat? Främja det här samarbetet, det behöver ju inte bara vara kommunregion, det kan ju vara inom en kommun, man behöver samarbeta mer för den unga personens möte med både elevhälsan och vårdcentralen kanske.
Lisbeth:Men det kan också vara mellan kommun och region. Och leder det här till en mer proaktivitet eller blir vi för reaktiva? Jag tycker att det fanns någonting I det där som tilltalade mig att kunna använda det här sättet att utgå från människan och inte från oss själva som vårdorganisation? Ja,
Rachel:absolut. Jag tror verkligen på det här att lyckas vi kanalisera den kraften som den enskilda individen har så kommer vi också att få bättre hälsa. Vi kommer att få bättre resultat. Det handlar om compliance kring läkemedel, men också kring råd och riktlinjer som lämnas över till patienten, att patienten ska kunna utgå ifrån. Då måste man ju möta patienter där patienten befinner sig.
Rachel:Det är det som är det fina I den personcentrerade vården, att man utgår ifrån den person man har framför sig. Att man inte gör lika för alla, utan man anpassar utbudet utifrån de behoven som den enskilda patienten har. Får vi ett större skifte I det här sättet att tänka så får vi också en bättre hälsa på längre sikt, För vi måste jobba mer förebyggande. Vi måste skapa bättre verktyg för patienter som lever med kroniska sjukdomar, att de ska kunna leva ett så gott liv som möjligt och då måste de stödjande organ runt omkring Jag tänker det här med civilsamhälle. Hur tar vi vara på kraften som finns I organisationerna, som finns I civilsamhället för att stödja den enskilda patienten I sin egen hälsa.
Lisbeth:Har du några fler reflektioner Tobias?
Tobias:Jag tycker det lät som en jättesmart grej, nära vårdsäkra beslut. Jag kan tro, om jag ska vara lite självkritisk, att vi I kommuner har kanske lite mer att göra på det området än vad regionerna har. Jag skulle tro att man oftare I Irakens beslutrum pratar om nära vård än vad man gör I mina beslutsrum på kommunsidan. Det tycker jag var ett bra tips att ta med sig. Sen kan jag samtidigt bli lite bekymrad när vi är I ett så tufft ekonomiskt läge, både kommuner och regioner.
Tobias:Då finns det en risk att vi kanske inte alltid gör det som klokast för den enskilde människans behov, det som ligger närmast den enskilda människans behov. Utan det finns en risk att man ser att vi måste klara vår ekonomi I kommunen och då kan inte vi göra de där tidiga insatserna som Ratvik pratar om nu. För vinster hamnar någon annanstans, det vill säga I regionen. Det där är jättedumt att tänka så ur ett samhällsperspektiv och det är jättedumt för den enskilda människan och dess möjlighet att kunna leva ett fritt självständigt och hälsosamt liv. Men ändå hamnar man där, för att en insats som är klok idag men som kostar pengar idag skulle leda till att det minskar belastning och vård och tunga insatser och att människor får sin egen frihet begränsad och att man blir sjukare än man behöver vara I ett senare skede.
Tobias:Men när ekonomin blir så oerhört pressat så är det ingen som riktigt mäktar med att tänka på det senare skedet utan man måste rädda vardagen idag. Och det gör mig lite bekymrad just när vi har gått in I den här tuffa inflationen, när kommuner och regioner inte har de ekonomiska förutsättningarna som man skulle behöva för att kunna göra det allra bästa I det här arbetet. Vi gör det allra bäst utifrån de resurser vi har, men vi skulle verkligen behöva se lite annat på att man har resurser till det här arbetet tror jag.
Rachel:Delar verkligen den analysen som du gör nu Tobias. Jag tror att vi politiskt måste mod att hålla kvar de här förebyggande insatserna, för vi kommer inte få de här resultaten under vår mandatperiod där vi leder och styr, utan det är ju kommande 10-tjugo år man kommer att få effekterna. Om vi inte håller I detta och satsar än mer på förebyggande åtgärder så kommer vi bara skjuta kostnaderna framför oss. Det blir ökade kostnader för samhället, men det blir också ökade kostnader för den enskilda individen I form av ökad ohälsa, sjukdom och
Lisbeth:ekonomi. Vad så intressant. Jag tittade tillbaka. Anledningen att göra det för jag skulle prata med regionfullmäktige I Västernorrland De ville lite bakgrund till omställningen. Jag satt som expert I Göran Stiernstedt utredning, det är ju länge sedan nu, den tillsattes tvåtusen tretton så det är mer än tio år sedan.
Lisbeth:Så tittar jag på sammanfattningen för han fick ju egentligen I uppdrag att se hur kan vi skapa mesta effektivitet I våra system. Det var det som var grunden till hela Anna Nergårds utredningar och de efterföljande. Och sammanfattningen, om man nu ska göra den väldigt kort, att värdet uppstår och effekten uppstår ju alltid I mötet, fokus på det personcentrerade. Men också att kanske vi inte har så mycket resursbrist I systemet om vi använder systemet smart tillsammans kommun och region. Att effektiviteten låg I vår förmåga att se det större perspektivet även om vinsten kanske inte landar I min nämnd eller I min kommun.
Lisbeth:Jag tyckte att det var ganska befriande att gå tillbaka till det eftersom egentligen uppdraget var så effektivitet skulle man just titta på. Jag tycker det var viktigt men jag delar ett bekymmer med den ekonomiska situationen nu. Samtidigt som jag också känner att vi har kommit längre än att vi bara direkt kryper tillbaka. Det finns säkert saker och tillfällen vi gör det och det är lite olika mognad runt om I Sverige. Men jag ser också dem som vågar vara, precis som ni säger, modiga att förstå att vi kan inte lämna det här
Tobias:nu. Där tror jag att det är så viktigt att vi lyfter upp de positiva exempel som finns runt om I vårt land där man ser att det blir bra för vården och omsorgen. Det blir bra för den enskilda människan som får sina behov tillgodosedda på ett mycket bättre sätt Det blir bra ekonomiskt. Alla vinner på den här omställningen och ibland lyckas vi så himla bra. Då tror jag att det är jätteviktigt att lyfta upp de exemplen och göra just politiker I kommuner och regioner trygga I att det här kommer att leda till någonting bra.
Tobias:Vi måste våga investera tidigt för att slippa behöva investera oerhört mycket mer senare. Fortsätter vi att påminna varandra om de där oerhört fina exemplen som finns, då är jag säker på att vi kommer få ännu fler exempel runt om I landet.
Lisbeth:Jag tänkte vi skulle prata lite grann om den här politiska strukturen också på SKR. Den är lite svår att förstå sig på tycker jag och kanske inte jättekänd. Men vill ni berätta någonting om, Rakel, vad du har ordförandeskapet just nu för den delegation som heter hälso och sjukvårds delegationen till och med. Den skulle nästan heta Hälsoningsdelegationen. Berätta om den, vad är det för församling?
Rachel:Sveriges tvåhundranittio kommuner och tjugoett regioner har ju gemensamt gått ihop och sagt att vi vill samarbeta och samverka I gemensamma frågor. Då bildades SKR väldigt kortfattat och det är ju en medlemsorganisation. Och där finns då delegationer och beredningar och sjukvårdsdelegationen är en och är sammansatt politiskt. Det finns en majoritet och en opposition, men det fina med SKR-arbetet är att det är en konsensusorganisation oss kring kring olika frågor gemensamt oavsett vilket politiskt parti vi tillhör. Vi försöker I allra största mån att ta av oss politikerhatten och ta på oss vad vill våra medlemmar att vi ska föra fram hatten och försöka hitta lösningar gemensamt?
Rachel:Jag tycker det här är ett jättefint arbetssätt och också utifrån demokratiaspekten är det här jätteviktigt att vi politiskt kan gå ihop och enas kring gemensamma yttranden på utredningar, gemensamma ställningstaganden, gemensamma förhållningssätt. Ett exempel där vi har lyckats arbeta gemensamt I sjukvårdsdelegationen och där vi har fått med oss alla tjugoett regioner är just den rekommendation som vi arbetade fram I sjukvårdsdelegationen kopplat till att vi kraftigt ska begränsa användandet av hyrbemanning I Sveriges tjugoett regioner. Det här har ju försöktts med tidigare med lokala initiativ mellan regioner, men inte lyckats. Men nu har vi via den här rekommendationen som arbetades fram I sjukvårdsdelegationen sedan SKR-styrelsen lyckats få med oss alla tjugoett regioner. När vi jobbar så här gemensamt så blir vi också starka tillsammans och då kan vi också få en förändring som kommer med full kraft.
Rachel:Det tror jag att vi behöver fokusera på mer framöver, och då är nära vård en sådan del där sjukvårdsdelegationen kan spela en större roll I hela omställningsarbetet. För För ytterst handlar det om att vi ska leverera en tillgänglig vård som ska vara av hög kvalitet och att den ska ske nära individen. Och också att vi ska jobba utifrån att vi ska erbjuda en jämlik vård I hela landet.
Lisbeth:Det är väl en jättebra beskrivning och jag tänkte precis det på era inledningar att det passar väldigt bra med samarbetsandan och den erfarenhet ni har att leda ett sånt här arbete. Tobias berättar för oss om primärvård och äldreberedningen. På SKR så kallar man det alltid Peab.
Tobias:Det var en märklig förkortning som jag upptäckte när jag kom in I SKR. Vi jobbar med primärvård och äldreomsorg som det låter. Men vi har också frågor som handlar om psykisk ohälsa, till exempel, som ligger hos oss. Funktionsrättsfrågor ligger också på vår beredning. Det är ganska mycket olika frågor som passerar oss.
Tobias:En del beredningar och delegationer I SKR sitter det antingen sjukvårdspolitiker, regionfolk eller kommunfolk. Min beredning har jag förmånen att fylla den med ungefär lika många regionpolitiker som kommunpolitiker. Det innebär att vi får in väldigt många olika perspektiv I rummet samtidigt. Alla partier och både kommuner och regioner, från norr till söder och från stora till små kommuner också. Det är precis som Rakel säger, det är en konsensusorganisation.
Tobias:Vi ska företräda alla våra medlemmar men vi ska också företräda alla partier och söka samsyn. Om man tar baksidan med det är att ibland blir det lite mellanmjölk, det vi uttrycker från SKR. Det blir inte de allra mest radikala förslagen som läggs ibland. Men det fina I det här är att oavsett vem vi vänder oss till, oavsett vad det är för politisk färg på regeringen för stunden så vet den som lyssnar på SKR att jag tycker alla. Det tycker även mina partikompisar, kan man minister veta runt om I landets kommun och regionföreträdare.
Tobias:Därför är det så viktigt att hålla ihop den här konsensuskulturen, För annars slutar man lyssna på SKR. Om man ser det som att det där är bara en partsinlaga från just nu några politiker från den majoritet som styr för tillfället till SKR, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Men när man vet att det här är något som har en oerhört bred uppslutning bland kommuner, regioner och bland alla politiska partier då vet man också att SKR är en organisation man ska lyssna på.
Lisbeth:Hur ser en dagordning ut I era beredning eller e-beredning eller delegation? Vad är det för ämnen? Du var ju inne på ett ramverk om att minska behovet av inhyrd personal. Vad kan det annars vara för saker som behandlas på Pebbens möte eller beredningens möte Tobias?
Tobias:Det kan vara verkligen allting. Det är ganska vanligt att vi försöker träffa olika utredare som har tillsatts av regeringen för att lyssna in hur de tänker kring sina uppdrag och för att, och våra medlemmars vägnar, påverka utredningarna också. Så när det tillsätts en utredning om hur till exempel svenska HVB-hem ska utvecklas sitt sjukvårdsansvar gentemot unga människor som är I en väldigt utsatt har vi våra medlemmars perspektiv som vi vill föra fram och som vi tycker att den här utredningen ska lyssna på så tidigt som möjligt I processen. Det är en sådan sak som kan vara återkommande. Vi svarar på remisser och man kan ta nånting som kallas för positionspapper.
Tobias:Det är en viljeinriktning från SKR:s sida där man sätter ner foten på vad man tycker och tänker I olika frågor. Det är väldigt intensiva dagordning kan jag säga. Vi träffas ungefär I ett par månader och då är det korta, mycket koncentrerade punkter och tjänsteperson står på rad för att presentera sina ärenden. Det är ett väldigt tryggt tempo men det är också en hög och god nivå på samtalen och en bra anda att försöka hitta samsyn I frågor. Det tycker jag är bra.
Lisbeth:Du kan verkligen intyga som tjänsteperson som ibland får dipa ner på era olika politiska sammanslutningar. Rönnkel, hur tänker du att det här påverkar politiken hemma I regioner och kommuner? Det som man gör I sjukvårds delegationen och I primärvårds och äldreberedningen? Ja,
Rachel:det kan ju påverka lite olika. En del politiker kan ju ibland beklaga sig över att SKR har för stor olika inriktningar som man gör. Men samtidigt tror jag att vi som sitter I SKR, som har politiska uppdrag I SKR, behöver föra tillbaka det som vi pratar om, det vi bereder, diskuterar och det vi beslutar om och föra en aktiv dialog på hemmaplan kring detta, för då skapar det också en förståelse kring varför man har landat I ett ställningstagande eller rekommendation eller ett yttrande. Så jag tror på att man behöver en dialog både uppåt och neråt. Sen finns det också en känsla av lättnad, att det är bra att regionerna och kommunerna går ihop och tar ett ställningstagande.
Rachel:För det har jag fått till mig att mindre regioner eller mindre kommuner har inte alltid den kompetensen hemma och har inte de möjligheterna att kunna fördjupa sig I ett ämne eller ett område. Då får man hjälp av SKR. Så SKR fyller en jätteviktig funktion utifrån det demokratiska arbetets Att det ska kunna fortgå. De större regionerna och kommunerna har en helt annan ekonomisk kapacitet och ekonomiska muskler att kunna fördjupa sig I olika ämnen, men de mindre har inte riktigt det.
Lisbeth:Det tänker jag också möter ju mycket av de tjänstepersoner som finns I era verksamheter, till exempel när man ska besvara en remiss från en kommun eller region. Att man har nytta av att vi också bereder remissen inför era församlingar för att man får ett lärande tillsammans I det. Jag skulle vilja, innan vi börjar avrunda, har ni någonting som ni ser är särskilt viktigt för förtroendevalda för politiker att tänka på när man nu har omställningen till nära vård som en viktig fråga. För det möter jag många förtroendevalda som både går våra ledarskapsutbildningar eller som jag möter när jag träffar olika politiska församlingar. Vad är vår roll?
Lisbeth:Vad ska vi göra? Vad ska vi tänka på? Har ni någonting som ni vill skicka
Rachel:Om jag börjar med just det här med politiskt mod, att hålla I och hålla ut och tänka långsiktigt. I Region Jönköpings län så förra mandatperioden så arbetade vi fram ett strategidokument som sträcker sig till tvåtusen trettio för omställning nära vård. Vi har tretton kommuner I vårt län som också har arbetat fram ett dokument och sedan har vi ett gemensamt dokument ihop. Det här är så viktigt att man har de här långsiktiga målsättningarna, att man jobbar utifrån dem, att man driver på den utvecklingen. Och sen tänker jag också att man som politiker har ett stort ansvar att främja samarbete och samverkan politiker, tjänstepersoner, så politiker, tjänstepersoner, så går arbetet mycket smidigare.
Rachel:Så långsiktighet, mod och inte ge upp.
Lisbeth:Tack, det var konkret. Vad tänker du Tobias?
Tobias:Jag gör två saker. Jag tycker det var klokt det Rakelut sade, men två saker utöver det. Det ena är att som politiker faktiskt efterfråga. Att efterfråga hur det går med arbetet med nära vård, efterfråga resultat och nya och utveckling. Om det inte finns en politisk efterfrågan så finns det inte heller en styrning och ett uttryckt de kommunala och regionala verksamheterna.
Tobias:Det är jätteviktigt att man som politiker tar sig den rollen. Att fråga hur det går, det är en liten del. Den andra delen tycker jag, och det handlar om all politik, att inte glömma bort vad det är vi är till för. Det är ju faktiskt för alla våra invånare I kommunerna och regionerna I vårt land. Att örat mot marken och faktiskt När din mamma, du själv, dina barn eller din grannar har varit I kontakt med vården, omsorgen, kommuner eller region och frågat: Hur var det?
Tobias:Hur möttes du? Finns ju dina behov tillgodosedda på ett bra sätt? Var det smidigt? Behövde du ringa fyra samtal eller ett samtal? Fick du gå till fyra vårdinstanser eller blev du mött på den första?
Tobias:För om vi inte kan visa människor att saker I deras vardag förändras till det bättre, då är ingen som kommer tro på politiken till slut. Då urholkas hela synen på demokratin. Vem ska tro att vi kan skapa fred I världen om vi inte ens kan ordna så att man slipper ringa fem samtal för att komma I kontakt med en sjuksköterska? Vardagens bekymmer är så man förändrar samhället, steg för steg. Det tycker jag att vi ska påminna oss om.
Lisbeth:Fantastiskt att få prata med er. Jag tänkte att vi avslutar med Nära Vårdpodden frågan: Vad är nära för er? Vad är nära för dig Tobias?
Tobias:Nära är att man inte bryr sig om byråkratiska gränser. Man utgår från mina behov som människa, inte utifrån kommunens eller regionens egna behov som huvudmän eller systemansvariga.
Lisbeth:Tack. Men nära för dig, Rakel?
Rachel:Tobias sa det så bra. Nära för mig är när det är personcentrerat. Det utgår ifrån mina behov och att vården anpassar sig utifrån det som betyder för mig. Det som är
Lisbeth:viktigt för mig. Stort tack för det här spännande samtalet och lycka till med era uppdrag.
Tobias:Tack.