Subscribe
Share
Share
Embed
I jubileumsavsnitt 50 av Uppdrag kunskap möts Bodil och Jonas i ett samtal om det som inte längre ryms i en algoritm. När AI snabbt tar över den teoretiska specialistkunskapen vänds yrkespyramiden upp och ner – plötsligt är det rörmokaren, snickaren och undersköterskan som står stadigast. Men vad händer med meningen, tilliten och framtidstron hos en ung generation som ser pengar och bostad som sin enda trygghet? Bodil påminner oss om att handen är en utlokaliserad delhjärna – den vet var den ska klia, hur en skedspets ska möta en mun, hur en textur känns. Ett samtal om arbetsmarknadens omskakning, lyckoindexets dramatiska glapp mellan unga och gamla, och varför vi snart kanske slutar säga "AI" – precis som vi slutat säga "smartphone".
Creators and Guests
What is Uppdrag kunskap?
I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.
Uppdrag kunskap.
Jonas:Kära lyssnare, varmt välkommen till podcasten Uppdrag kunskap. Och hej på dig, Poj.
Bodil:Hallo, Jonas.
Jonas:Avsnitt 50. Det är väl snudd på guldklocka eller vad får man då av varandra?
Bodil:Du och jag borde ju uppvakta varandra med lite blommor. Jag kan klocka klockan vågar vitsippa till dig runt omkring där.
Jonas:Ja, de är fler hos dig.
Bodil:Vad har du att erbjuda?
Jonas:Ja, men jag har väl... Nej, det är... Vi är lite efter här, va? Men jag kan nog skaka fram lite mer relaterat till påskyn kanske?
Bodil:Ja. Ja.
Jonas:Jag blundar ju fortfarande litegrann.
Bodil:Påsk... Påsklek eller så?
Jonas:Ja, precis, du får lite överblivet påskgodis... Det blir det ju gärna
Bodil:Men det är ju lite lite speciellt ju nånstans att vi har hållit på så här var en annan vecka ganska länge vid det här laget. Och det tar liksom inte slut.
Jonas:Nej. Det har vi ju skojat om någon gång, att vi har... Vi är dåliga på att ha planer på hur vi avslutar saker men vi är ju bra på att starta.
Bodil:Men jag har ju I alla fall bilden med tid... Med tiden som äter upp sitt eget barn.
Jonas:Ja, precis.
Bodil:Så att så det är det är slutbilden.
Jonas:Det är slutbilden.
Speaker 3:Och det
Bodil:är ju egentligen så att det här, ska vi säga kunskapsupproret och kunskapsframtiden som som vi vill stå för, där hoppas vi ju att vi till sist ska vara obehövliga.
Jonas:Ja, verkligen. Och det är ju en sak som vi... Efter ditt VECKO-brev I Fredag, för vad det blir för en vecka sen nu då, när det här sänds, Så tycker jag mig också ha sett att det skrivs mycket om I I tidningarna och rapporteras mycket om nån slags oro för vad ska vi egentligen arbeta med och var kommer det finnas jobb framöver.
Bodil:Och det är ju en... Det är ju en av AI-skräckens många fall sätter, att eftersom AI:n utvecklas så snabbt så är det ju givet att den mänskliga arbetsmarknaden kan omöjligt hinna med I den hastigheten. Utan det kommer att ske mänskliga stora förluster medan detta stabiliserar sig med växelverkan mellan AI och N Y. Alltså den naturliga intelligensen.
Jonas:Men jag tycker... Titta på de här listorna som fackförbunden lägger ut och det här ska du det här ska du utbilda dig till om du säkert vill jobb I framtiden och så där. Så är det ju en upp och ner på lista på ett sätt tycker jag mot vad jag är uppvuxen med.
Bodil:Det är det.
Jonas:Och det är ju att man är... Tror att man kommer att ha lätt att få jobb om man... Där det krävs händernas kunskap eller omvårdnadens kunskap, omsorgen. Det mellanmänskliga och det som inte kanske är så givet enkelt och repetitivt eller som är så lätt att läsa mönster I som att åtgärda ett problem med ett läckande tak hos en enskilt individ eller byta ett rör I nån... I ett hus som är 100 år, det kanske inte är så lätt att ersätta.
Jonas:Medans det är mer fabriksproducerade så där går med robotar och AIs
Bodil:hjälp och.
Jonas:Vad tror du om det? Vad tror du
Bodil:vi kommer att se för Jag tror vi kommer att se jätteskillnader. Ja, en av dem är att den mest, vill säga, teoretiska, specialiserade kunskapen av alla, som har varit så kringgärdad med en nimbus utifrån att man har sitt eget språk, till exempel läkarnas eget språk. Man kan bara förstå varandra på det språket man vill använda medicinskt. Det behöver ju inte... Eftersom så mycket I detta är mönsterrelaterat så kan ju en hel del av den kunskapen bli en AI-kunskap, till och med en bättre AI-kunskap än en ny kunskap.
Bodil:Så att det som då finns kvar I vården skulle bli väldigt mycket mer dominerat av det mellanmänskliga, där det då finns yrkesgrupper som till exempel alla duktiga undersköterskor och sjuksköterskor med flera som är inriktade på mötet med människorna mycket mer än läkarna som har haft försprånget att tack vare sin teoretiska kunskap. Och genom att ta en anannes, det vill säga lyssna till patienten, men också göra alla sina mätningar, så är man överlägsen på att ställa diagnos. Och den delen är ju inte längre så självklar för att jag tror att AI kommer att höra och Kräddare är delvis väldigt duktig på att ställa diagnos utifrån tagna prov. Och det betyder ju plötsligt att behovet av den gamla läkarkunskaperna kommer inte att vara alls så stort som det har varit. Och det här är lite upp och nervända värden jämfört med andra teknikgenombrott.
Bodil:Ja okej. För att för att de har ju mest berört det manuella. De har mest berört på vad man kan göra I skogen med skogsfaschiner istället för att själv gå ut med hästen. Bildervallan kan bli väldigt stor på vad som behövs. Och jag tycker det är spännande att fundera på, till exempel handens kunskaper.
Jonas:Det är
Bodil:så mycket som handen vet. Till exempel vet den var den ska klia. Så det känner jag ju så att min hand går dit utan att jag har gjort varken någon diagnos eller någonting annat. För det och det är handen som vet. Handen vet också, jag har varit inblandad för länge länge sedan med att göra en matrobot.
Bodil:Det är väldigt svårt att göra en robot som närmar sig munnen med rimlig hastighet. För den ska gå på skeden från tallriken och upp och det ska gå ganska fort för dem att blir man tröttnar man på den. Men då strax innan det är framme så ska det anpassa sig på ett sätt som egentligen lite tills dessförinnan så var det bara handen som visste det. Och det var inte lätt att åstadkomma något som man vågade sätta sig som försöksperson framför för att låta matroboten först och främst mata mig själv.
Jonas:Ja, det låter läskigt.
Bodil:Ja, men men det det är såna enkla saker som vi inte tänker på I den mänskliga motoriken och det är både den relativt varandra men också den relativt oss själva. Och det finns ingen annan del I mig som vet det handen vet. Jag tittar ofta på handen och tänker att det är liksom en utlokaliserad delhjärna, som handen har. Ja.
Jonas:För man är inte man är inte man är inte... Det är så mycket omedvetet som sker
Bodil:som man Ja,
Jonas:och också I, tänker jag, med inhämning av information och positioner och
Bodil:Ja, men det är Ja, Texurer är ju väldigt intressanta, alltså handen behöver kunna röra sig för att avslöja en textur.
Jonas:Ja, just det.
Bodil:Den kan
Jonas:inte vara stil.
Bodil:Nej, nej. Och det vet... Och det vet den?
Jonas:Ja, det är fantastiskt.
Bodil:Och
Jonas:det kan man ju tänka sig att det är ju nånting som är väldigt svårt att efterhärma.
Bodil:Ja, det är det.
Jonas:Det det som är... Det är... För det är väldigt mycket som är igång samtidigt I hjärnan och I kroppen misstänker jag. Tror du kommer se... Kommer vi se ett skifte I vilka...
Jonas:För jag tänker så där att det är mycket I den här upp och ner på vända pyramiden, om man säger på vad som har varit hög status och låg status när det gäller olika arbeten och så. Kommer vi se en förändring I det också?
Bodil:Jag vet inte, men det finns ju frågor, intervjufrågor. Det finns samlat in en del om vad unga människor kan tänka sig för framtidsyrken. Och det har ju ännu inte slagit igenom det jag har kunnat se på till exempel antagningspoängen. Utan de är fortfarande höga för det som har varit högstatus. Och det kommer kanske fortfarande att vara högstatus, det som...
Bodil:Sådana utbildningar som man vet är genuint svåra att ta sig igenom. Men förr eller senare så hinner det ju ifatt även även de delarna och tills vidare så kan jag le lite vänligt åt att säga att rörmokare som inte precis har varit ett inneyrke, den den nämns. Som ett yrke som ganska många vill ägna sig åt. Och samtidigt så pågår ju ändå det här klagandet på att man söker sig inte till praktiska linjer. Men det är väl ett tecken kanske på att där sker...
Bodil:Är på väg någon turbulent ändring I vad man vill arbeta med och vad som känns meningsfullt att arbeta med. För det blir inte särskilt meningsfullt att arbeta med det som AI gör bättre. Det finns ju ingen av oss som vill det. I varje fall inte det eller jag.
Jonas:Nej, men jag tänker också att det har funnits nåt slags tabru under många år I att man berätta... Pratar om de här sakerna. Var kan det finnas jobb och vad har vi för behov? Och vilken typ av kompetenser behövs? För det har...
Jonas:Jag har ju mer uppfattat det som att alla kan bli vad de vill och göra vad de vill. Det blir ju en... Det blir ju en väldigt svår situation om man inte kan försörja sig sen.
Bodil:Ja, och alltså den här snedvrida varianten om att skolan från första klass eller till och med från förskolan ska inrikta sig på att man inte ska lämna gymnasiet utan att kunna hantera vad som behövs på en högskoleutbildning. Den borde ju skakas om I grunden.
Jonas:Ja, det borde ju bli så, ja.
Bodil:Ja, det kommer väl då att visa sig... I vilken ordning det här kommer vet jag inte, men jag gissar att det kommer att duga rätt så tätt. Alltså, ett ett lägre söktryck på vissa linjer kommer att leda till en inriktning på nånting annat.
Jonas:Jag reflekterar också över det här. Var ju intressant, det var ju nån undersökning just om vad vad vad som var så viktigt för unga människor idag och att det var ju bostad och pengar. Det kanske också kan bidra till att man... Eller det kanske också kan göra det möjligt att prata mer om de här frågorna än vad man har gjort tidigare. Det har varit andra typer av drömmar har jag fått för mig.
Jonas:Och det är klart att där pengarna finns då, lön och sånt, där kommer väl de här nya generationerna dra sig till om det är viktigt?
Bodil:Alltså, pengar är ju en... Det är en konstig faktor för att den avspeglar ju inte bara att man är så vilsen så man vågar inte lita på någon annan än sig själv. Det I sig skapar ju en ensamhet, alltså att inte leva I den här tillitsfulla kollektiva glädjen, det var ju därför det var så fantastiskt med bilderna från Ungern natten till idag. Är att se så många människor som samtidigt är så glada. Och de är inte glada bara igen för sin skull utan de är så glada för att de har varandra.
Bodil:Sen finns det naturligtvis de som sörjde detta också men men jag vet inte när jag såg en sån kollektiv glädje sig mest. Ja. Och då känner jag att den här... Det är väl jättebra. Jag jag gillar ju att man ska kunna klara sig själv.
Bodil:Det blir ju inte minst viktigt ju äldre man blir desto mer noga blir man med, vad är det jag klarar själv? Vad är det jag klarar med mina hjälpmedel? Hur måste jag använda mina hjälpmedel för att kunna klara lite mer? Och det kommer säkert att accentueras ytterligare men på andra sidan om det här att kunna klara sig så hör det ju att de flesta av oss mår ju inte väl av att vara totalt isolerade från både gemenskap med medmänniskor och med den här tilliten. Att veta att om det riktigt går illa så finns det människa som jag bryr mig om och sen bryr sig om mig.
Bodil:Och som ju egentligen är de som för mig åtminstone gör livet värt att leva. Men det är ju en liten del I detta. Den andra då, utöver att jag tycker så synd om dem som bara tror att de bara måste satsa på sig själv. För de missar en trygghet och de missar en glädje. Men om de därtill lägger att de vill ha pengar, alltså inte bara lite lagom pengar utan väldigt mycket pengar, så är det ju också någonting som handlar om att de vågar inte lita på någonting annat.
Bodil:Så om jag bara hade pengar så skulle jag säkert klara mig. Och den här hopkopplingen med pengainriktningen och osäkerheten I hur skulle det annars gå till? Hur ska jag våga leva om jag inte kan förlita mig på att jag har pengar? Så att jag kan köpa mig ur vilken situation som helst. Den måste vara hemsk att ha om man är man om man är 16...
Jonas:Nej, och det är väl... Jag tänker man har ju idén om pengar och så där handlar ju om... Det har ju inte fungerat som motivator på det sättet som man har trott I till exempel att ju mer pengar man ger till nåt desto bättre jobbar den eller den... Alltså det är så mycket mer komplicerat än så att... Med livet helt enkelt.
Jonas:Man man... Det är svårt att få folk att gå upp för 2 kronor extra tidigare på morgonen och så där.
Bodil:Just det.
Jonas:Då funkar inte pengar på det sättet riktigt som man har ropats kanske. Men det måste bli en tomhet tänker jag, där man också kanske upptäcker att man har lagt mycket tid på att se till att man håller de där pengarna och det inte räcker till för en själv.
Bodil:Ja, ja. Ja, visst. Nej men alltså det det finns ju de här andra tecknen som till exempel handlar om den psykiska ohälsan, särskilt hos unga människor, eller på skillnaden mellan, ska vi säga, lyckoindex för äldre och lyckoindex för yngre. Sverige är det landet som där detta har ändrats mest. Att de unga är så...
Bodil:Alltså skillnaden I hur mycket lycka man upplever har vuxit mest mellan de 2 senaste undersökningarna I Sverige och I alla länder. De ungas har sjunkit och de gamlas har blivit ännu bättre. Och då tänker jag, vad är det för värld vi har skapat? Där det blir den skillnaden och en ökande skillnad. De har ju ingen framtidsglädje.
Bodil:Du ser inte heller... Du ser inget samhälle egentligen som har några framtidsplaner. Alltså såna här planer som man försöker förankra. Men vi pratade ju om visioner senast. Ja.
Bodil:Det har framtids... Har ju
Jonas:hårbudgeten I dag som är
Bodil:Ja, ja, det.
Jonas:Och det är ju... Den ska sträcka sig till hösten max, alltså, så långt det blir liksom.
Bodil:Det är det är så långt det blir.
Jonas:Och så ska det in ett val där emellan och då inte ens då lyckas man
Bodil:sitta Nej, men trivs man ju upp själva val... Valpiskandet och hur det ska gå och vilket block och bla bla bla bla. Men men det är ju inte hur hur vill jag att mitt liv ska vara om 5 år, om 10 år? Hur vill jag... Och det är...
Bodil:Det gäller ju inte bara då mitt liv, utan det gäller vad... I vilket sammanhang kommer mitt liv att finger finnas om 5 10 år? Och det är de här sammanhangen, det är ju bara de vi kan prata om egentligen mellan oss men det är ju de som vi känner att när det kan dyka upp en människa som Trump och få Trumps genomslag. Och det är inte här jag vet om det... Och jag vet inte om det skulle kunnat gå här också, men men det är så skrämmande med så många saker som har duggat in under så kort tid.
Bodil:Så jag tycker inte alls det är konstigt att unga människor inte vill eller vågar skaffa barn och inte kan se så långt framåt. Och att man då förfaller till, nu måste jag rigga mig och nu måste jag se till att skaffa mig pengar. Då kommer det ju in förstås ett sådant tänkande som, vad är det som alltid kommer att behövas för arbete? Jo, det är allt från allt det mellanmänskliga I vårdskola och omsorg över till rörmokeri och skottens fejare.
Jonas:Jag tänker att det finns en... Man pratar ju mycket om det här idag med de människorna man ersätter då med AI. Vi hade ju nån nån uträkning förra veckan att man hade omsatt en människa årsarbete I nånting som kallas för tokens III AI-världen. Och det är ju små beståndsdelar och ett ett bygge på nåt sätt. Och när man då insåg att då var det...
Jonas:Det är klart att man väljer AI då, då får man ett årsarbete för under 20 dollar om man jämför med den en kompetent programmerares årsarbete. Och så går det på så väldigt mycket kortare tid med väldigt mycket högre kvalitet. Där kan man ju förstå att de som har affärer som bygger på det ju alltid välja AI. Såklart. Ja, för det är ju det är en enorm...
Jonas:De har ju ingen konkurrensfördelar alls annars. Nej. Men jag tänker med alla de människorna som inte behövs då längre. Då pratar man ju mycket om vad som vem ska man beskatta och så där. Men man pratar inte lika mycket om vilket sammanhang vi tar ifrån de Nej.
Jonas:Att få vara på en arbetsplats och få bidra till nånting med sin egen kompetens, att vara en del av nånting större som byggs och sådär. Den kan jag ju tänka mig blir en större utmaning.
Bodil:Ja, absolut. Och jag har ju inte ens hört att det... Den diskussionen har flammat upp än om man säger att vi får väl ta och beskatta Arin då som du gör det här arbetet. Man säger inte att det kanske är fel tänkt från början att ta ut skatt på arbete. Alltså om vi ser någonting där arbete är ju...
Bodil:I stor utsträckning är det till för både individen och samhället. Och ett ett samhälle utan mänskligt arbete som utretts delvis för samhället, det kan jag inte tänka mig att det ens kan finnas. Alltså, det håller ju ihop samhället väldigt mycket. Och jag har all möjlig respekt för att det måste skattepengar in till samhället för att vi ska något samhälle. Men det finns ju annat som man skulle kunna beskatta än just arbete.
Bodil:Det är en det är en del av detta.
Jonas:Men vi har ju inte... Det man har stött på när det gäller människor som blir långtids arbetslös och hamnar då utanför arbetssystemet och så där. Så så pratar man ju mycket om att man man man mår inte så bra av det.
Bodil:Nej men man måste ju... Alltså man måste något att göra först och främst som kan tillföra nån mening. Och om man blir långtidsarbetslöse finns det ju de. Vi vi drar ju bevisligen olika mycket arbete. Alla människor blir inte olyckliga för att de är långtidsarbetslösa.
Bodil:Ja. Det gjordes en del sådana etnologiska undersökningar som jag tyckte var spännande på skillnaden mellan att bli långtidsarbetslös I Jämtland eller att bli det I Gnosjötrakten. Och I Gnosjötrakten så var det bara elände. Man ville ju till varje prisarbete. I Jämtland så fanns det ju så många som hellre ville ägna sig åt jakt och fisk och annat som de tyckte, så de firade ju med tårta en del av dem när de en gång hade blivit långtidsarbetslösa.
Bodil:Ja. Och det och det... Men det tar Då skulle
Jonas:ju väl säga att jämtlänningar ser vi inte som lata på det sättet, inte det Nej,
Bodil:men absolut absolut inte. Men det här med att att din attityd till vad det är att uträtta något. För så någonstans brukar jag säga till alla människor egentligen I min omvärld att, ja men alltså du gör ju faktiskt alltid nåt. Du gör du gör faktiskt... För när du sover också för då drömmer du dig fri från allt gammalt skruvs I hjärnan.
Bodil:Och det är kanske ganska jobbigt på natten fast vi inte vet om det. Men man gör ju nånting också när man bara scrollar eller slöar eller nånting annat. Och det vi tycker är oerhört viktigt att veta att också att vila sig, det är att göra nånting. Så det här görandet... Men om om görandet är totalt meningslös, om det inte finns någon uppgift eller någon annan för vilken man kan göra något, och det här varar över lång tid.
Bodil:Då klart att den stora tröttheten kommer. Alltså livet är ju poängen med livet. Det är ju inte att att det ska levas bara det är ju att det måste finnas en mening. Går jag tillbaka till Viktor Frankel och andra som säger att livet måste ha en mening.
Jonas:Ja. Och det är väl hem hemskt att känna att man inte är behövd av nåt eller någon. Ja. Ja alltså
Bodil:då då är ju det är ju det här oerhörda isolatet, om du inte är behövd av någon eller något. Om du som ung inte känner att du kan något. Om du dessutom inte vågar lita på någon annan och det enda du vågar lita på materiellt är pengar. Det är ju så tragiskt och så får det bara inte lov att vara. Nu.
Bodil:Men det var inte det vi började med, förrän vi började med handens kunskap.
Jonas:Ja. Och vi var en lång tur där tillbaka till det med jobb och handens kunskap. Men det är klart att det är en det är... Man kan förstå om det finns en oro när man ser den här upp och ner på vända jobb situationen som
Bodil:man målar Ja, kan man förstå att det kan finnas en glädje I detta? Ja. Alltså, det är säkert detta år sen minst, sen jag första gången läste om att prognoserna för råmokare och snickare och så börjar bli väldigt mycket bättre än vad de har varit.
Jonas:Och det det... Då har det hänt en hel del på det här året också. Men det verkar stå sig då.
Bodil:Det verkar stå sig, absolut och det har I varje fall inte minskat.
Jonas:Nej.
Bodil:Inne till mig så kom det den här mest fantastiska av alla känslor, ett litet barn som sträcker ut sin hand och så tar din hand. Jag tänker på det varje gång nån barn gör det med mig förstås men jag tänker också när jag ser andra människor som går med ett barn på handen. Jag är oerhört, inte bara samarbetsträvande det är, utan samskapande och här är vi och frågan, det väl inte så viktigt vem som är du och vem som är jag för vi håller varandra I handen. Det kan du inte nån annan kroppsdel till.
Jonas:Det beror på hur långa tår man har, brukar jag säga. Jaha. Då kan vi hålla varandra I foten, då måste man vara 2. Men såna tår som jag har
Bodil:Jaha, de får jag syna.
Jonas:Ja, det är ett släckt drag. Men handens kunskap, jag tycker också det är nånting fint I att vi kanske hyllar nånting som vi delvis har glömt av. Det har faktiskt väldigt mycket... När jag tänker med allt skrollande, med allting som är att man är... Det är klart man är fingrarna jätteduktiga på att skriva på ett litet tangentbord och så där än vad det var förr.
Jonas:När det var stora tangenter och det lät väldigt högt varje gång man slog ner den och så. Men det finns ju nånting här med hantverket och den där kunskapen om det praktiska och och Och om du säger det
Bodil:här att unga människor är bara intresserade av boende och pengar, sen hänger de ju dessutom ihop tyvärr, så som så som det är att få någonstans att bo nuförtiden. Men då måste det ju på lite sikt bli oerhört viktigt att man kan underhålla sitt boende också. Eller utvidga sitt boende genom egna insatser. Så när det luckras upp, den här föreställningen om att vi vinner så mycket på att köpa nytt hela tiden. Fenomenet underhåll kräver ju väldigt mycket av handen för det mesta.
Jonas:För saker och ting slits inte eller går sönder I en liten specifik plan.
Bodil:De gör ju inte det och de slits inte på samma sätt. Och med all respekt för att köpa saker med hög kvalitet så förr eller senare så behövs det ändå ett underhåll. Som kan vara rätt så trevligt, som gör att man lite bättre kan förstå sig på hur saker och ting hänger samman. Som man omgässar med. Så det kan ju bli en materiellt sett väldigt mycket tryggare tillvaro om man var bättre på handelskunskap.
Jonas:Och man... Ja, också en glädje I att man klarar av till och själv att laga. Det finns ju en väldig tillfredsställelse I att kan själv. Det vet man när man har gjort nåt I slöjden så var man ju väldigt stadigt.
Bodil:Ja, ja, ja. Jag ska... Efter... Efter den här inspelningen ska jag berätta för dig om det dumhet jag har gjort I helgen. Sen var jag så dum så klockorna stannade och jag bestämde mig för att det här måste jag ändå kunna lösa själv.
Bodil:Och det tog mig några timmar som kombinerade finmekaniskt arbete med dammsugareinsatser och annat. Men det löste sig och det funkar och det funkar nu Jonas. Det funkar. Och jag är så nöjd med det. Nu får den får du snart avslutat podden bara för att ta reda på det.
Jonas:Det finmekaniska, där fick du ju mig ordentligt och blev ju väldigt nyfiken.
Bodil:Ja, ja. Ja.
Jonas:Nej, men det finns väl mycket saker som som vi får hålla ögonen på framöver här och att det vad att det drar iväg.
Bodil:Sen drog jag ju drog jag iväg... Vi får kommentera det lite också. Jag drog iväg lite långt I mitt senaste VECKO-brev. Det är ju förra veckan, om att hoppa mellan att komma in och ut ur ett sund, och vilket sund det handlar om, det kan man läsa sig till då. Men att sen hoppa över till World Whyre Web som jag på sin tid tyckte WWW Andra klagade så mycket på att man var tvungen att skriva ut det I sina nätadresser.
Bodil:Det var och det var liksom ingen mening. Och jag tyckte det var så vackert. Så fortfarande ibland så istället för att bara skriva bodel Jonsson punkt s e så skriver jag WWW punkt bodel Jonsson punkt s e. Och jag tycker att... Jag jag gottar mig åt den markeringen att det finns en adress som jag har som fungerar världen över.
Bodil:Och sen kan jag ju köpa att när jag var barn så gjorde jag som andra barn att när jag skulle skriva ut min adress så skrev jag Bodil Albergbox 35 Johan Schoros, Halland, Sverige, jag tror inte jag hade mer sen I Europa. Men jag fortsatte efter Sverige med världen. Alltså för skojsco, för det var ju liksom en sån här position.
Jonas:Det är hela undersomningen liksom?
Bodil:Ja, hela insomningen och WWW behövdes ju som en markering till servrar och så på den tiden att detta är någonting som hanterats av World Wille Web. Så att så att det är någonting som finns. Men när det var så självklart att det fanns och att det var all ledarrådande I världen, vilket ju också är viktigt, så behövdes det inte längre. Och det är en det är en fin övergång.
Jonas:Ja, men det finns nånting... För mig är det ju precis likadant. Jag tycker det ser stympat ut. Ja. Och det fanns ju också en domänhanteringsdiskussion som jag kom nog väldigt noga.
Jonas:Det var ju att om man kunde få en s e-adress så var man också väldigt... Då var det ju en tillförlitlig källa.
Bodil:Ja, ja.
Jonas:Då var man nån att räkna med
Bodil:om man
Jonas:hade s Ja, jag såg. Och inte nån sån där konstig nu-adress
Bodil:eller Ja, så när det in mig på blodig Johnson punkt s e tidigt, kan
Jonas:du Ja, måste du gjort. Men den lilla ändelsen var också viktig under en lång period. Nu tror inte jag... Nu kan man ju vilket ord som helst som de är nästan, men men det var också viktigt. Det var en del utav den här insomningsresan, att man kom ner till Sverige
Bodil:precis som till Att man skulle finnas. Ja, det var fan... Det fanns ingen ingen halländsk variant I detta. Nej. Nej, men alltså de här hoppen som kan krävas ibland när man filosoferar, om man låter tanken bara hoppar.
Bodil:Så visar det sig ju att för att knyta an till hur det ska bli med handelns kunskap, alltså tekniska varianter är väldigt kortlivade. Jag roade mig I det här veckolivet också med att säga att man pratar ju inte längre om sin smartphone, man säger mobilen. Har vi glömt att det är en smartphone? Det behövs inte. När alla har en mobil så har alla en mobil och så är det bra med det.
Bodil:Och det är så många andra ord som försvinner. Jag började där också fundera på när kommer AI att försvinna som begrepp? Och det är liksom ingen filosofi kring om AI ska ta över eller någonting annat, utan där blir AI så självklart att vi inte längre talar om huruvida vi använder det eller inte för att antingen vi använder det medvetet eller omedvetet så är det som med luften vi andas, det bara finns det, som en sorts bakgrund. Och jag kan mycket väl tänka mig att högst 5 år framöver kommer AI att vara något särskilt. Vad har...
Bodil:Vad sätter du för tidsmarkör? Nej,
Jonas:jag jag vet inte om människans förmåga att anpassa sig eller ta till sig har förändrats I samma takt som tekniken utvecklas I ett högre tempo men jag jag tänkte på hur hur man sa förr runt... Man kunde man kunde ju säga om folk att hon är på internet.
Bodil:Ja, absolut.
Jonas:Det var ju en stor grej. Är du på internet?
Bodil:Ja, absolut.
Jonas:Det är ju ingen som frågar längre. Nej. Och det kanske tog 5 10 år innan det försvann och det var utbyggd och det var en naturlig del av våran vardag med smartphonesig. Men jag vet, ja, jag kan nog också tänka att det det är där nånstans. 5 10 år.
Bodil:Och gör det ju då extra viktigt när man ser samhälleliga utspel som ska börja utreda sånt som bara handlar om att vi kan se AI som något speciellt. Jag tror vi måste använda fantasin till att se den integrerade AI. Ja. Sen finns det ju förstås, I smyg eller öppet, massor med AI-insatser som man döljer för omvärlden. Och det nådde mig I veckan att Putin har nu bestämt att man ska utveckla en AI speciellt för den ryska Försvarsmakten.
Bodil:Och det gör ju inte den här bilden ljusa. Nej. Så att så att det kommer till en massa AI-profileringar, men då kommer de också att heta något särskilt. Jag menar det här med AI som begrepp tror jag kommer att vara borta om 5 år.
Jonas:Jag upptäckte en en motsvarande sak, fast I mycket mindre skala, med mig själv I helgen. Jag ska vara på konsert på... Och skulle googla den här artisten som jag precis hade varit och lyssnat på. Och får upp en en kort film. Och jag jag hinner tänka att det här är förmodligen AI.
Jonas:Men jag märkte också på mig själv att jag fortsatte att titta med med en väldig öppenhet trots
Bodil:det
Jonas:och tänkte, vad är det de vill ha sagt? Alltså, vad är innehållet I det här? Det blev en stor skillnad för mig, för tidigare har jag nog så här, ja, det här är AI-genererat, åh, det här är AI-genererat. Så blir man så trött bara av sig själv upprepa det där. Nu är jag I nåt läge där jag kanske jag har vant mig vid att det är så mycket som AI-genererat I texter och annat att jag mer fokuserar på att få de säga det de vill.
Jonas:Ja. Förstår jag det de säger? Det är ju det är ändå nån som har fil med nånting. Spelar det så stor roll om de använt AI när de skriver texten eller om det bara
Bodil:är word Precis.
Jonas:Som också var ifrågasatt för att man kunde ju radera utan att nån såg vad man hade raderat och sådär.
Bodil:Det är mycket det är mycket av kontrollfunktionerna som ändras. Ja. Men det här samtalet, det har I alla fall fått mig nu att landa I en insikt som jag säkert hade innan men jag har inte tänkt ut den så jag inte vetat om att jag har haft den. Nej. Alltså, jag är inte ett dugg rädd för att ett ökat fokus på handens kunskap kommer att ställa till det på något sätt.
Bodil:Det kan ju bara bli bättre om vi får ett ökat fokus på handens kunskap. Det är ju jättebra. Vi kan gå ju första maj-tåget, handelns kunskap.
Jonas:Ja. Jag tänker också att det är det här, har vi fått nåt gjort, ja. Det blir ju så mycket tydligare. Att få känna att, jo, här, det finns
Bodil:Ska vi ska vi ska vi runda av det här nu så att jag får berätta för dig om min Fagerson under helgen?
Jonas:Ja, det ska vi göra. Och vi ska ju musik och en... Ett citat som avslutning Ja. För idag, Bodil. Tack själv.
Jonas:Och citatet denna veckan lyder: Den nya tekniken kan användas som hjälpmedel. Men den ändrar hur vi lever, tänker och känner och därmed hur vi lär. Och musiken kommer från Kristina Issa med låten Du som haver. Ha en trevlig helg.
Speaker 3:Du som haver barnen kär, se till mig som lydenterna. Nu så ber jag dig om nå ett litet fel kan du Fast I jag mig I världen, vänner, har jag startat många bränder som sprider sig runt dig, ska karvar den I Star en småländskt håll. Låt mig leka om. Står min lycka I dina händer. Sorgen rör sig med min skam.
Speaker 3:Lyckan kommer, lyckan går. Ja, förblir nåt jag inte förstår.