Uppdrag kunskap

I detta avsnitt diskuterar Bodil och Jonas det förändrade världsläget, med fokus på Trumps återkomst och dess konsekvenser för demokratin. De reflekterar över kunskapens betydelse som samhällets bindväv, hur journalistikens uppdrag utmanas i en tid av förvrängd verklighet, och varför mellanmänskliga samtal är avgörande för att bevara vår gemensamma verklighetsuppfattning i turbulenta tider.

Skapare och gäster

Värd
Bodil Jönsson
Bodil är författare, föreläsare, folkbildare och professor emerita vid Lunds Universitet.
Värd
Jonas Fagerson
Jonas är projektledare, producent, koordinator och konceptdesigner

Vad är Uppdrag kunskap?

I denna podd träffas Bodil Jönsson och Jonas Fagerson och samtalar bla om uppdraget "Uppdrag Kunskap", boken "Fact up!" och sådant som hör därtill. "Uppdrag kunskap" vill medverka till ett samhälle där tilliten till kunskap åter blir en självklarhet. ”Uppdrag kunskap” vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap ingen demokrati.

Spik:

Uppdrag kunskap

Jonas:

Hej på dig Bodil.

Bodil:

Hallå Jonas.

Jonas:

Nu sitter vi I huvudstaden I Stockholm idag.

Bodil:

I en lånnad lägenhet.

Jonas:

Men också ett viktigt kryp in när man ska spela in podd.

Bodil:

Ja, och vi har ett bord emellan oss. Det är nästan som vanligt.

Jonas:

Vi ska väl säga också, med tanke på tiden som vi lever I, att det är idag tisdag.

Bodil:

Fet tisdag.

Jonas:

Fet tisdag, där vi spelar in. Det här kände vi på fredagen sen. Det är den fyra mars idag. Vi ska vända tillbaka till dina två senaste veckobrev. Ojda.

Jonas:

Jag tänker att det finns ju någonting I de här veckobreven som många tycker väldigt mycket om. Jag tänker också att vi kan slå ett slag för dem. Man kan ju prenumerera på dem. Men det är också saker som jag tror att vi Vi får en del frågor. Folk hör av sig till dig och till mig.

Jonas:

Vi kan knåda lite mer på dem kanske. För att gestalta de senaste väckornas händelser tror jag framför allt utifrån världsläget och det vi kallar det förändrade världsordning och säkerhetsläget så speglas det I de här två veckobrev som har sju dagar mellan sig. Det första handlar om den kalla freden. Det andra brevet, senast nu, heter Våren är här. Om vi börjar med veckobrev, Den kalla freden.

Jonas:

Du skriver om att reforister klarar inte av att förverkliga sina lika fort som revolutionärer. Ska vi brottas lite med det? Vad är din

Bodil:

Jag måste nog börja med att försvara rubriken Kalla fred. Det går ju inte att vara vittnet I världshändelserna idag utan att undra För det var ju så att om man skulle visum till USA så fick man uppge om man överhuvudtaget kände någon som hade varit I något misstänkt land som möjligen kunde något samröre med kommunismen. Det kom upp I mig funderingar kring detta när det hade börjat. Det här är ju så länge sen. Det är ju flera veckor sedan juni sedan jag skrev det här.

Bodil:

Det har ju hänt oändligt mycket men då hade Trump stigit fram och sagt att han tänkte nu försöka träffa Putin och så skulle de två göra en fredöverenskommelse. Och det var då som jag satt och chippade efter andan och tänkte att jaha, men hur var det på kalla krigets tid? Och nu talar han om att de skulle göra fred och vad kan det bli för fred? Det fick kanske bli kalla freden. Och bara den tanken att föreställa sig att två men oberoende av landet I fråga bestämmer sig för att det ska bli fred.

Bodil:

Vad kan det bli för fred och hur länge kan det vara? Jag som alltid tänker I tid. Och sen har det ju bevisligen hänt en del på de veckor som har gått sedan dess. Så om du flyttar mig tillbaka igen in I brevet som hade rubriken Kalla förening. Vad var det?

Bodil:

Jo det var det här om reforister och revolutionärer. Alltså det vi har sett inte minst under de senaste två veckorna det är ju att det går att göra någonting revolutionärt som går så väldigt hastigt. Så att ingenting av det som är uppbyggt för fredens skull och för reformernas skull har en chans att hinna med. Det som sker inuti USA som land det hade ju aldrig gått att genomföra med de institutioner och den konstitution som finns där. Så hade det blivit domstolsförfarande på domstolsförfarande och lugn och ordning om man hade plockat fram lagen om man hade diskuterat.

Bodil:

Men gör man det I denna hastighet så hinner man ju ut genom fönstret innan de andra har hunnit gapa. Det vill säga vi står där I en situation då det är väldigt den är så asymmetrisk. För vi andra som är fostrade till demokratins verktyg. Vi kan inte göra saker så fort för då överskrider vi lagen. Utan det här måste först prövas.

Bodil:

Fäderna bakom konstitutionen I USA hade ju förutsett mycket men de hade aldrig förutsett att något skulle kunna ske med den revolutionära hastigheten.

Jonas:

Du får ju tankarna till en kupp. Alltså det som händer när allting blir så blixt hastigt.

Bodil:

En statskupp. Och vi är ju då vana vid att tänka på den franska revolutionen och annat som vi har från våra historieböcker. Men jag har börjat namnge detta som den amerikanska revolutionen. För att påminna mig själv om att jag får inte lov att räkna med det sättet att vara som vi skulle varit om det inte var en revolution. När det är revolution så går det ut på historieböckerna att huvudena ska trilla från halarna.

Bodil:

Och det gör de ju inte riktigt men det är ju ändå så att om två miljoner statstjänsteman blir uppsagda så har det skett någonting som kunskapsmässigt är allvarligare än vad det var att göra bok bålen på nazisternas tid. Alltså det här att ta människor, hela deras nätverk I huvudena, låta dem gå ut genom dörren, alla deras mänskliga nätverk, alla de som vet hur man gör för att göra någonting till ett ärende och för att baxa det igenom demokratin. De är ju borta. Vem ska kunna komma fram med beslutsunderlag under den amerikanska revolutionen. Det ska ju inte till det ett annat beslutsunderlag än att Trump ska komma på någonting själv som han ska indoktrinera sina medmänniskor.

Bodil:

Men jag kan inte förstå hur en så stor andel av det amerikanska samhället bara sväljer och gapar. Inte bara av förvåning, utan på något vis så sväljer de då. Han är vår ledare och det här ska bli bra. Och nu låter vi honom hållas.

Jonas:

Men det är väl också utmärkande för män I första hand som tänker sig att de ska bli enväldiga härskare, kejsar eller diktatorer. Det är att de kan allt. Det är ju det man säger.

Bodil:

Det är

Jonas:

ju helt oribelt att han vet mest om all teknologi. Som han sa häromdagen. Det vet ju jag mest om. Det Det narcissistiska synsättet.

Bodil:

Vänder jag mig inåt I lugn och ro mot ordspråksboken inuti mig själv, den svenska? Och så säger jag att det finns sådana ordspråk som till exempel svinhuggor. Jag vet inte, det har inte spårat ursprunget till det, men det är intressant. Det blir inte lätt för dig Trump när svinhuggor går igen.

Jonas:

Eller på amerikanska roven the shit it Stefan? Kan man översätta det till? Det kan

Bodil:

du försöka dig på. Han kommer inte att förstå det heller.

Jonas:

Nej, inte den blå brevlådan heller.

Bodil:

Och vad han kunde göra I det blå skåpet.

Jonas:

Du skriver också om att demokratier klarar inte av att få fram sina beslut lika snabbt som autokratier tar upp. Men så säger du också att fred skapas inte lika fort som krig. Där kommer han att gå och bet. Det finns ju ingen rimlig tro på honom

Bodil:

som fredsmäklare. Det gäller ju bland annat för fredens skull, för tillitens skull att det enda som går hem är att hut går hem. Jag ska sluta med ålspråk.

Jonas:

Nej, fortsätt.

Bodil:

Men hut går hem. Det går ju inte att lita på en människa som har sagt och gjort det Trump hittills har gjort. Han har sabbat så mycket. Han kommer aldrig att få Nobels fredspris. Jag vågar uttala mig om det.

Bodil:

Vilket var en av de saker han inspireradespirerade på. Att tala med kungen I Royal Kingdöm och få ett fredspris.

Jonas:

Frågan är om man är välkommen till kungen nu.

Bodil:

Det kan vi undra över.

Jonas:

Det går från dag till dag. Jag tänkte att du ska få svara på en egen fråga.

Bodil:

Tack.

Jonas:

Som du har skrivit. Du avslutade det här med: Vart tog USAs gamla kommunistskräckvägen? Den som omfattades av så många amerikaner? Vi pratade ju om det inledningsvis. Men finns kommunismen kvar?

Bodil:

Nej, det är väl det som man skulle säga. Man kan ju leka leken än att kommunismen försvann I och med murens fall. Så att det är kanske så

Jonas:

att

Bodil:

vi alla ska säga att kommunismen finns inte kvar. Alltså det var ju inte egentligen den heller som var så livsfarlig utan det var ju det här att Sovjetunionen var så väldigt stort och så mäktigt. Och idag har vi ett kiner som förhåller sig tämligen tyst. Men som vi ändå har på kännnat det står inte riktigt på USA:s sida. Å andra sidan så är ju Trump duktig på att identifiera starka ledare.

Bodil:

Så det här triumviratet som skulle kunna uppkomma om Kina sluter an av tre starka män. Det vågar vi inte tänka på än. Man ska inte ta ut olyckor I förskott. Man ska bara ta ut det positiva. Då vill jag lägga in att Kina inte är ett dugg intresserad av krig.

Bodil:

Kina vill fred.

Jonas:

Men det är klart att Putin ville trumma ut det här narrativet nu om att det är de tre stormakterna som delar upp världen sig emellan. Men Kina har hittills hållit sig ganska fredligt och varit väldigt fokuserade på sin handel.

Bodil:

Ja, och har framhäver och jag tror att de fortfarande är fokuserade på det.

Jonas:

Man greppar efter alla strån man kan på ett sätt för att förstå den här tiden som vi lever I. Vi har också en annalkande vår. Det kommer du till en vecka senare. Jag skrev en rubrik till mig själv. Jag vill nästan höra om vården är här, men var är vården?

Jonas:

Det är två delar I detta som du pratar om. Som övergång mellan det vi kan uppfatta som väldigt osäkra och vobbliga tider, är det svårt att förstå vår samtid. Det är någonting som är okänt för oss som händer, och någonting nytt. Och det kan kännas ganska vobbligt. Hur kan kunskapen som bindeväv stötta oss så att vi bättre också kan stötta varandra för att orka med det här nya?

Bodil:

Ibland så tänker jag på kunskap som är en av de företeelser som är eviga. Och vi söker ju på många sätt efter det eviga. Att vi vill någonting som vi kan hålla oss och säga vad man kan vara riktigt säker på. Där kan jag lägga in. Du kan vara I dig.

Bodil:

Varför kan du vara riktigt säker på att kunskap finns? Jo, först och främst för att du som individ du är så gjord att du kan inte låta bli att lära dig. Och det är fantastiskt att titta på spårbarn och se hur mycket de lär sig från ena dagen till det andra och så de gör till en bergfast övertygelse medan de utvecklar sin naturliga intelligens undan för undan. Alltså det här vet jag sedan jag var två dagar gammal och detta vet jag sedan jag var tre. De kan inte säga det men det är så att det gäller samma sak idag som gällde igår.

Bodil:

Utan den föreställningen om oss själva och om vår omvärld så skulle det ju vara livsfarligt att leva. Fruktansvärt farligt att gå ut genom dörren här och komma ner på gatan. Då kan jag lita på vilken sida av vägen som bilarna kör. Då kan jag lita på att det är I stort sett snälla människor jag möter på gatan. Jag kan inte göra något.

Bodil:

Jag blir alldeles paralyssig.

Jonas:

Den finska hisskonstruktören är duktig på att bygga hissar. Det litar vi på.

Bodil:

Bara en sort. Alltså går

Jonas:

det fort ner till gatan.

Bodil:

Så kan man också uttrycka sig. Kunskap kan ju vara och kunskap är oberoende av vad som sker med Putins verklighetsförvängning med fransk verklighetsförvängning. Kunskapen finns ändå. Men den hade ju inte kunnat bli så manifest om inte den ena människan kan förstå den andra. Och nu kommer naturvetaren Bodil fram.

Bodil:

Alltså detta oerhörda som skedde mellan Kepler och Galilei relativt kyrkan på den tiden. Att de kunde med en kikare observera sådant som vilken människa som än tog upp kikaren så såg de samma sak. Alltså finns detta något fast kyrkan säger att det inte finns? Det är ett av de här manifeästa ögonblicket och kunskapen blev till något som man kunde hålla sig I. Och så fortsatte det sen tvärs igenom de här århundradena som har gått och som är den objektiva kunskapen.

Bodil:

Och den objektiva kunskapen, det här bordet som vi sitter I det är ett bord som är uppbyggt av atomer vet jag. Jag vet också om bordet. Att om jag tog hit en hållfasthetsmätare och undersökte hållfastheten I det här bordet och sen tar jag bort mätaren. Då vet jag av erfarenhet eftersom jag har gjort sånt här så många gånger att bordet har samma hållfasthet även om man inte mäter det längre. Sådana här remanentsvarianter att det fortfarande finns kvar och är likadant.

Bodil:

Det är nödvändigt för att vi ska våga leva. Och det är ju också därför som det blir så kusligt när det inträffar något som förefaller att vända upp och ner på verkligheten. Om det kommer en människa som tror sig om att veta mer och bättre än alla övriga människor I världen om allting. Då blir det på något vis Det var liksom fel I huvudet på mig fast jag vet att det är fel I huvudet på honom. Så blir världen overklig för mig när jag ser en människa som påstår något sånt och som inte blev tillrättavisad av sin omvärld.

Bodil:

Så det är ju inte bara Trump som är framme och figurerar utan det är ju en masshysteri och en masshypnos.

Jonas:

Hotet mot Du har ju pratat mycket om trygghet som en förutsättning för att alls kunna göra någonting. Jag tänker att den När vi misstänkliggör kunskapen, när verkligheten beskrivs på ett sätt som jag inte känner igen och som vi inte är överens om. Du pratar om kunskapen som bindeväv. Hur kan man I en orolig tid, när man inte är trygg Hur skulle den här väven av kunskap kunna hålla oss? Har du några tips?

Jonas:

Vad skulle jag kunna vända mig till? Det här hänger ihop med hopp om både mig själv och min omgivning. Att man behåller någon slags sans I sig själv. Vi matas ju med väldigt mycket otrygghet. Allt är otryggt.

Bodil:

Jag tror faktiskt nästan att man måste börja med negaationerna. Alltså plocka av bit för bit och säga ja men det här är ju inte sant. Dela upp är ganska bra när man ska komma ur något som bara är overkligt. Något som är sammansatt av delar som var för sig är osanna blir inte sant bara för att de sätts ihop. Så enkelt kan jag kan jag påstå att det är.

Bodil:

Samtidigt så blir det väldigt svårt för ett kollektiv som har kommit överens om att de flesta av oss amerikaner ville Donald Trump till president. Hur ska de kunna försvara för sig själv att de tillsammans med, lätt jämnt men dock en majoritet har valt en sådan ledare? Jag ser ju att det börjar komma sånt här som att det har inte blivit bättre, maten är inte billigare, börsen rasar om ett par veckor. Så tror jag att vi kommer att få höra lite mer från USA som handlar om sånt som inte stämmer. Det må vara hänt att de kanske har hittat på en låtsasfred I Ukraina.

Bodil:

Det må vara hänt att de kan tjänat många pengar på statsapparaten genom att säga upp de flesta. Med mera. Men vardagen för varje människa har blivit svårare. Om den blir det. Nej, jag ska inte säga om, jag ska säga när den blir det.

Bodil:

För det kommer den att bli. Så dålig. Amerikanska statsapparaten var konstig men såd konstig var den inte. Så det kommer att märkas på för en väldig vassa Säg bara att fem amerikaner om jag skattar det lågt är beroende av varje statstjänsteman. Så ta två miljoner och multiplicera med fem och så låt det sen gå till deras barn när det inte blir mat på bordet.

Bodil:

När man inte kan hantera hyran. När inflationen bara stiger.

Jonas:

Det påverkar snabbt många människor. Flertalet.

Bodil:

När vi säger att det snabbt påverkar många så blir det snabbt men det blir inte fullt så snabbt som Trump kan rusa vidare. Och han kommer att vara full av förklaringar. Och ibland när jag tänker fram sådana här tankeexperiment så utsätter jag honom för att det blir inte bra, det blir inte bra, det blir inte bra, så står han där så kallat med skammen. Men då är han ju bara ännu farligare. Alltså vad gör man med en människa som har så mycket makt?

Bodil:

Om man pressar honom fram till utmattningens gräns?

Jonas:

Jag tänker att det är också viktigt att prata om det som du brukar säga till mig när vi har kört fast I ett tankemönster. Kan vi påverka detta? Ja. Vad kan vi påverka? Vad kan vi göra då?

Jonas:

Det är sånt som vi pratar om ibland när vi har fastnat. Jag tänker att maktlösheten är också

Bodil:

en

Jonas:

fara för oss. För den leder till oro och otrygghet.

Bodil:

Då är det viktigt att markera att om jag inte hade trott att framtiden finns så hade vi inte suttit här och poddat. Allt det vi gör I nuet handlar ju om att vi tror att framtiden finns. Och därför gör vi så väldigt mycket för att. Inte på grund av Och jag kan ju se då de enkla varianterna som det skrivs så mycket I tidningarna. Och som handlar om Europas upprustning.

Bodil:

Och som det är som att alla har glömt att de pengarna kunde vi haft till någonting annat. Nu tycker man trots allt att det är bra att USA har burit sig åt så här för nu har vi fått syn på att vi måste kunna försvara oss själva. Så nu ska vi rusta upp. Och var och med det kan man olika värderingar på men vi är satta på pottkanten så vi får väl rusta upp. Och det är bra att Europa kommer underfund med att Europa finns.

Bodil:

Alltså den omtalade transatlantiska länken som nu ska bevaras bara via ett Nato. Hur ska ett Nato kunna existera parallellt med ett EU? Där du har ett EU som I stort sett ställer sig nästan hundraprocentigt bakom Ukraina. Och så ska du ett Nato som ska låtsas som det regnar. Och ska kanske Ryssland vara med I Nato också?

Bodil:

Det kunde väl vara kul. Det

Jonas:

där är Det har

Bodil:

jag inte tänkt innan.

Jonas:

Det har ju funnits sådana tankar tidigare. Efter -åttionio var det väl en diskussion, till exempel om det skulle kunna vara en gemensam framtid. Nu blev det ju inte så. Det kan vi inte heller påverka. Jag tänkte vända tillbaka till Vi har pratat en hel del tidigare om ansvariga utgivare men också kopplat till sociala medier och att det finns ett system för den här informationen som har luckrats upp väldigt mycket med att allas åsikt skulle vara lika mycket väder.

Jonas:

Journalister idag tittar jag lite snabbt på Man har ju globalt en syn på sitt uppdrag som journalist som handlar om att granska makten, makthavare, myndigheter och andra inflytelserika aktörer I samhället och att motverka maktmissbruk. Det finns I en sådan skrivning ungefär till hållet. Det handlar också om att informera allmänheten. Att man har I uppdrag att förmedla relevant och saklig information så att medborgarna kan fatta välgrundade beslut. Sen ska man främja debatt och dialog.

Jonas:

Skapa utrymme för olika rösterperspektiv I samhällsdebatten för att stärka demokratin, det vill säga på något sätt betrakta samtiden objektivt. Vad betyder det arbete som journalister gör? Jag lyssnar mycket på våra utrikeskorrar på public service. De är fantastiska även när de är hemma och ställer sig till förfogande med all den kunskapen de har om alla sina resor. Men nu har vi ett läge där jag för min del känner att jag behöver backa ur vissa sociala medier för att det sitter ju I händerna på en makt som jag inte tror är bra för människan.

Jonas:

Det är Trumps och hans kamrater. Det är någonting nytt. Sociala medier har man kunnat klaga på att de inte har ansvarig utgivare. Nu är de också I händerna på en utveckling som jag tror väldigt lite på och som jag upplever som ett hot.

Bodil:

De

Jonas:

kan ju inte granska Trump. De kan ju inte bidra till det, tänker jag. Jag väntar på att jag ska bli bannad för att jag har lajkat någonting som är emot Trump. Jag tror att den dagen kommer där man kommer att gallra väldigt hårt. Tvätt emot vad man säger.

Jonas:

Men vad tänker du om public service eller journalister med ansvarig utgivare? Journalister som utgår från de här tre grundprinciperna? Hur skulle de kunna bidra idag?

Bodil:

Dag? Dels kan de ju I de flesta länder bidra med just detta fortfarande. Alla journalister I Sverige bör kunna leva upp till de tre. De flesta länderna I Europa bör kunna dra upp till de tre. Vi har fått då det flagranta undantaget som har tillkommit på senare tid.

Bodil:

Det är ju faktiskt sedan några veckor USA. Där det inte bara är så att AP stängs ut från allt vad presskonferens och åka med presidentplan. Inte så hör bara för att de vill kalla Mexikanska golfen för Mexikanska golfen. Utan det

Jonas:

Amerikanska golfen vill jag säga.

Bodil:

Tack så mycket. Amerikanska golfen. Utan att det mer och mer blir så att man väljer ut de som går maktens väg. Då har man ju satt ur system det normala journalistiska ansvaret. De journalisterna som är där är liksom förpliktigade att skriva till maktensärer.

Bodil:

Det är det som hovnarrarna för I världen. Det är inte bättre än så. Men om du sen kommer till sociala medier så är det ju utvecklas så att ägarna har rätt att styra över algoritmerna. Och ägarna disponerar innehållet. Och till och med tillbaka till Googles barndom där jag började upptäcka hur bra Google var.

Bodil:

Och så tänkte jag: Detta är så bra för mig men tänk så bra jag är för Google. Tänk så mycket Google vet om mig som ingen människa på jorden vet så mycket om mig. Utöver det här med att jag är rätt så pålitlig med mina värden och lite annat sånt där som man bara kan känna av som människor. Men Google sitter ju inne med hur mycket information som helst som Google skulle kunnat missbruka. Så I det ögonblicket jag börjar misstro de sociala medierna så kommer jag totalt att sluta använda dem.

Bodil:

Det är bara en fråga om hur nära vi är det.

Jonas:

Jag tänker också på mediabevakningen överlag. Utifrån det här begreppet att man ska verka för att åtminstone med våra västperspektiv stärka demokratin. Vi tänker att det är ett bra skick att styra länder och förhålla oss till varandra. Jag tänker också att man som journalist har ett objektivitetsansvar när det gäller att beskriva det som fungerar eller det som går bra. Vi lär oss av det som förbättras också.

Jonas:

Jag har svårt att hitta det I nyhetsrapporteringen idag. Jag tror att ju mer än någonsin så hör man människor säga att jag orkar inte titta på sig längre. Jag kan inte ta in mer I en länder. Har man lyckats med sitt journalistiska uppdrag om människor stänger av? Har världen blivit så hemsk?

Jonas:

Är det en riktig bild av världen?

Bodil:

Nej, det är det ju inte. I stort sett så är ju de flesta människorna ju hyggliga. Jag tar alltid det exemplet om jag inte vet vad klockan är, jag tvunget vill det och går fram till första bästa människa på trottoaren och säger vad är klockan? Ingen skulle säga I det här tankeexperimentet att det ska du ge fan I. Eller bara gå vidare.

Bodil:

Utan de tar snällt upp sin mobil, troligen, eller sin klocka av sig. Hon är fem-ett. Och så går jag vidare och så har vi hälsat på varandra och så har jag fått lite hjälp och så har den andra fått lov att hjälpa till. Så fungerar ju det allra, allra mesta av vår vardag. Att vi är hyggliga mot varandra.

Bodil:

Och det finns ju många spekulationer över varför vi är det men det är ju rent evolutionärt. Vi har vant oss vid att man vinner på att flocken vinner. Och så det gäller ju det lilla. Sen när du skalar upp det här så att det blir lite anonymt så blir det ju något annat. Och där har jag ju många funderingar.

Bodil:

Får vi ta en annan gång som handlar om hur stora samhällen vi egentligen kan tro oss Alltså vi är inga globala varelser. Ibland undrar jag om jag ens är men jag har bestämt mig för att jag är Men den är inte jämnt för det är lite för ogripbart. Men jag är skånig och jag är svensk och lite till.

Jonas:

Det finns den här frihetsbarometern som görs globalt och där man har max etthundra poäng. Där ligger alltid Sverige på etthundra poäng. Norge, Danmark och Finland. De väntade länderna med frihetsbegreppet som utgångspunkt. Där har man trillat från etthundra poäng till nittionio poäng.

Jonas:

Jag tror att det som var den stora nyheten handlade nog mer om att Ryssland hade minus ett poäng. Första landet I världen har fått minuspoäng. Men när man tittade på anledningen till att Sverige hade tappat en poäng så handlade det om medias bevakning av våld och kriminalitet I Sverige I relation till verkligheten. Då hade man gjort det här med en kommentar att Finland ligger kvar på etthundra poäng. De bevakar och rapporterar mindre om de händelserna trots att de har mer våld I samhället än vad vi har I Sverige.

Jonas:

Den obalansen gjorde att vi tappade ett poäng. Det finns ju ett poäng att jobba med där. Absolut. För att komma upp I topp igen. Någonting vore också, som jag reflekterat över det senaste, vi träffade en lokaltidning förra veckan och fick sitta och prata om detta lokalpressen, lokalradion.

Jonas:

När de ska rapportera något positivt kommer det nästan alltid från en lokaltidning. De lever I människors vardag på ett helt annat sätt. Då finns det tydligt att man kanske på ett annat sätt också behöver lyfta det som fungerar eller som utveckling som är positivt för människan som bor där. Så borde man kanske också tänka på

Bodil:

En stor del av den allmänna samhällsutvecklingen handlar om att samhället har kommit så långt ifrån människors vardag. Så att det som är händelser I vardagen det är ju egentligen det som bygger upp våra liv. Det är att vi vaknar och vi ska frukost och barnen ska till skolan. Inte betraktas som en nyhet men det är ju fullständigt fantastiskt. Tänk att vi har mat idag igen.

Bodil:

Och tänk att barnen kommer till skolan. Men det hör inte till nyheterna utan nyhetsvärlden är en annan. Och det blir ju någon konstig verklighet för människan att leva I då om man både ska orientera sig I något som är kanske globalt. Och så I den så kallade lilla vardagen. Skulle vi få någon sann bild av det som händer globalt så skulle det krävas hur mycket nyheter som helst.

Jonas:

Och bildning

Bodil:

för att närma vi oss. Allt möjligt. Men då tror man ju det som går snabbast. Det är ju det hemskaste och det är där det dör flest. Sen blir det lätt när man pratar så här att man blandar ihop saker.

Bodil:

För jag tänker på den sortens lögner som odlas I till exempel Putins Ryssland. Eller den sortens sagor eller vad du vill. Det är ju någonting helt annat som odlas I kraft av att det finns en envåldshärskare som har rätt att stär, att styra över den så kallade kunskapen. Som har rätt att rita om världskartan. Som har rätt att tala om för människorna hur det är.

Bodil:

Och människor kan vant sig vid att böja huvudet och säga att ja visst ädla här ska och så är det. Det är ju något väsensskilt från det som nu har hänt I USA. Där det finns tycker man människor som har sekler av demokrati bakom sig och en vana vid att man kan rösta och att man kan tänka själv. Och plötsligt så blir det så att det ändå dyker upp en man som kan få lov att bestämma.

Jonas:

Man kan ju inte låta bli att tänka att det måste smukit sig på oss på något sätt. Vi är inte fria från det, tänker jag. Nu är det en annan magnitud på det, men vi är inte fria från det I Europa heller. Den här utvecklingen. Jag tänker att vi ska avrunda, Bodil.

Jonas:

Har du något mer som du vill skicka med

Bodil:

oss på

Jonas:

vägen här? Ja, det

Bodil:

har vi. För det absolut viktigaste som finns det är ju relationen, tycker jag, mellan kunskapen och tiden och tryggheten. Och det är inte så att det är något lopp som är kört bara för att människor I förbindelse ställer till det för sig någonstans I världen. Det blir ju desto viktigare då att vi uppmärksammar lite mer I vår egen närhet. Att vi som du tar upp, lite av journalistiken.

Bodil:

Det tillåter oss varje dag att vara glada över att det finns så många journalister I Sverige som tar det här trefaldiga uppdraget på allvar. Som granskar makten som I stort sett sköter sig. Men skulle de missköter sig det allra minsta så nog får de kvoteratera I pressen eller I radio eller tv. Det är ju en väldig trygghet I det som gör att man ska hålla fast vid att var och en av oss också kan tänka själv. Och den tryggheten som ligger I att kunna tänka själv och att prata med varandra.

Jonas:

Inte minst det.

Bodil:

Och när det inträffar något så konstigt som det som skedde I Ovalar rummet häromdagen. Kunna prata med någon annan som också ser att detta var ju bara ett skådespel som uppfördes. Det har ingenting med verkligheten att göra men det var så kallat bra TV, enligt Trump. Så kan man komma hem poäng på det. Men det köper vi inte I lägden.

Bodil:

För hut går hem.

Jonas:

Det är ju outhärdligt att vistas I. Det blir väl självbevarelsedrift så blir man tvungen att lämna den situationen.

Bodil:

Men man blir tvungen till det för att bli verklig och då måste man prata med andra som också vill leva I verkligheten. Något mer hade jag inte sig. Låt oss inte sluta I det här så totalnegativa. Det som sker nu blir ju efterhand en liten krusning på ytan I den långa människans historia?

Jonas:

Ja, ur ett tidsperspektiv tycker du. Det som jag tror vi vinner på är samtalet med varandra. Det kan göra en stor skillnad. Jag är så glad att jag har dig att samtala med.

Bodil:

Tack, det stämmer.

Jonas:

Vi ska avsluta som vanligt med ett citat. Vi ska lyssna på musik. Det här lyfter mig. Jag vet inte varför. Jag tänkte på Bob Dylan, men du hade varit och sett filmen och så såg jag honom med sitt ont här och utspelspel som sjöng.

Jonas:

Jessiwells heter han. Han har skrivit en låt som heter United Health. Vi lägger med den texten också I pottavsnittet här så man kan läsa den. Hur mycket human finns det I humanity? Till exempel.

Jonas:

Han vänder på sakerna där. Intressant. Citatet lyder: När det mest spektakulära vinner uppmärksamhet snabbast kan vråljugandet breda ut sig ohemmat. Vi får bromsa nu, Bodil. Vi håller emot.

Jonas:

Tack för att du har lyssnat.